Lutande väggar

Ok, här kommer ett knäppskalle-inlägg.
Efter en sömnlös natt (men en väldigt trevlig kväll, tack Lilla L & Co) var jag ute med Skroff och husväggarna lutade inåt så att de kunde ramla över mig.
Det är en jävligt obehaglig känsla eftersom den inte beror på att jag var berusad (om det vore så väl!) utan på begynnande nojjighet och för-ångest. Jag vet inte vilket som skulle vara värst; att veta att husväggarna de facto inte lutar utan att man är smått störd eller att tro att de verkligen lutar och därmed även tro att man är vid sina sunda vätskor.
Att ha sjukdomsinsikt är inte alltid så kul även om jag antar att det inte är bättre med motsatsen. (Å andra sidan sade min psykiatriker en gång att ”problemet med dig är att du är tillräckligt frisk för att inse hur sjuk du är”.)
Well, nu är saker och ting lite lugnare men det är inte lockande att krypa till kojs när tankarna smyger sig på en…