Nähä

Ok, nu blir det gnäll.
Jag har insett att jag mår egentligen inte bra alls. Visserligen har jag en hel del negativa tankar som hänger med av bara farten för de har alltid funnits där men det är inte normalt att ha självskade- och suicidtankar.
Och nej, jag har inga planer på att varken skära mig eller hoppa framför ett tåg de närmsta dagarna men bara att tankarna kretsar kring sådant är ju ett tecken på att något inte är bra.
Det här funkar inte och trots att det kändes hyfsat på mötet i onsdags håller det inte. Oavsett om jag får pengar från FK eller inte så tror jag att jag hoppar av allt vad AF och Medvind heter. Dock skall man väl inte sitta och bestämma sådana saker mitt i natten när man mår skit så det får vänta till i morgon.
Men det är inte värt det, jag får fixa ekonomin på annat sätt (läs: flytta hem till Anne) om jag får avslag igen.

Just nu känner jag för att lägga av med allt vad hund- och hästträning heter, skita i allt annat och sedan lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet – alternativt stirra i taket – för då slipper jag känna allt som inte funkar. Jag vet att det är helt fel väg att gå och att jag i stället måste fokusera på det som faktiskt funkar, som att Skroff och jag var och tränade idag, men det är jävligt svårt för tillfället.

Möte

I dag var det alltså möte med AF, Medvind och mig. Jag tycker ju att både Karin (AF) och Sylvia (MV) är snälla personer som uppenbarligen vill mitt bästa även om våra åsikter går i sär om vad som egentligen är mitt bästa.
Vi kom i alla fram till att fortsätta försöka, Medvind är deras ”snällaste” projekt så jag fortsätter där. Sylvia menade att kommer jag bara iväg till Qi-gongen en gång så kommer jag upptäcka hur fantastiskt det är och sedan går resten av sig självt… Tillåt mig tvivla ;-).
Fast när jag sade att mina problem började ju inte för sju år sedan när jag blev sjukskriven utan när jag var fem och började förskolan så verkade de fatta att det kanske inte går så lätt trots allt.
Jag får arbetsstöd eller vad fasen det heter för februari också och OM vi har kommit en bit på väg så kan jag få förlängt igen. Har vi inte kommit någon vart så blir jag tillbakaskickad till FK vilket sannolikt innebär slutlig utförsäkring.
Jag kommer naturligtvis ansöka igen med nya papper och kanske lyssnar de på vad AF kommit fram till men antagligen inte.

Jag träffade också Lotta idag och vi pratade mest om hur ful och dum jag är. Hon tyckte att det var bra att jag skulle skriva en önskelista på hur jag vill vara så nu får jag väl få tummen ur och göra den där listan.
Att skriva ner mina positiva och negativa sidor har jag ju redna gjort och jag kan säga att den ena listan blev ruskigt kort och den andra tämligen lång.

I går var det mindfulnessträff med extra störning. När vi satt och pratade hördes det en rejäl smäll utanför men när vi tittade ut såg vi inget särskilt. Sedan mediterade vi och mitt i meditationen säger E: ”Ursäkta, men jag kan inte koncentrera mig, det har ju hänt en olycka”.
Och japp, utanför var det fullt med blåljus från både polis, brandkår och ambulanser.
En bil hade smällt in i berget jämter vägen men tydligen gick det hyfsat bra för föraren även om han avfördes med ambulans.
Det var lite svårt att meditera om man säger så med allt pågående utanför.

Och så har det varit agilitykurs. Jag tänkte först inte gå för jag mådde ganska dåligt efter AF-mötet men spottade upp mig. Bästa Skroff tuffade på som vanligt, hon hakade upp sig på en slalomingång men annars tycker jag att hon var riktigt duktig.
Av någon anledning har vi tidigare inte fått till slalomen på kursen men nu verkar det ha släppt.

Hemma igen och glädjen över Skroffs agility byttes mot skitmående eftersom det är Qi-gong i morgon. Vad fasen gick jag med på att fortsätta för?

Blaj

Varför är jag så jävla mesig? Anne och jag gick en promenad med hundarna och på väg hem från Arvesgärde kom det en lite byracka av okänt slag springandes med matte lååångt efter. Byrackan sprang fram till Skroff och morrade och jag motade inte ens bort den, än mindre kom jag mig för att ropa ”kan du ta din hund?” eller liknande utan jag traskade bara på, med byrackan på släp.
Framme vid gatan insåg matte att det var ju inte så käckt så då började hon ropa på kräket som givetvis inte lyssnade. Jag är inte så kallblodig så att jag går på en trafikerad gata med en lös hund i släptåg så det var bara till att stanna och vänta tills matte hunnit ikapp och fångat in sin hund.
Fick sedan höra av Anne att hunden brukar springa lös och att den även sprungit fram till Kalle. Skitkul att behöva punga ut med veterinärvård den dagen den mopsar lite för mycket mot Kallerensen…
Varför kan inte folk hålla sina hundar kopplade i bostadsområdet?!

Tvättmaskinen brummar på, snart börjar jag se en ände på all tvätt… Mormor undrade hur sjutton jag kunde köra en maskin om dagen men ju mer man letar desto mer hittar man. Jag har tex ett helt lager med bäddmadrasser och hundfällar som bara har legat i en massa år i väntan på tvätt.

Mindfulnessen går sådär, har försökt med kroppsscanning några gånger (vilket Anne trodde var sådan där fettmätning på våg) men det är mycket svårare att koncentrera sig hemma. Jag får prestationsångest, jag borde känna min vänstra stortå och det borde ge massa energi och avslappning men det gör det inte.

Skroff mår i alla fall bra och det gör Bästhästen med även om det är kasst underlag för ridning.

Uppdatering

Jag har alltså varit på vårdcentralen där läkaren grumsade lite om att det var över tre år sedan jag var där sist. Äter man de mediciner jag gör så bör man komma varje år eller i varje fall vartannat. Jag som tyckt att det var jättekäckt att de skrivit ut medicin efter telefonkontakt…
I vilket fall, hon tog en hel radda prover, en av mina knäppo-mediciner kan ge diverse konstigheter och kicka igång latenta autoimmuna sjukdommar vilket jag tycker att ansvarig läkare (som alltså inte är vårdcentralen) kunde informerat om och kollat upp.
Allt såg bra ut så nu kan jag pusta ut ett år till.

Jag har varit i kontakt med Medvind (thank God för mail!) och vi skall ha ett möte så fort som möjligt med min Medvindscoach, AF och mig. Dock så hade AFs datorer ballat ur så det gick inte att boka in möten just nu.
Det här fungerar ju inte alls så jag vet inte hur vi går vidare.
Jag har passat Paffen och Krasse ett par dagar men det funkar inte heller så bra, jag fixar alltså inte ens att pallra mig upp, puttra iväg till Härryda och sitta barnvakt några timmar (jag kan tom sova de där timmarna) och inte ens behöva träffa en käft.

Vad som däremot funkar är tvättmaskinen. Den surrar på varje dag, jag har en hel del lagrad tvätt som behöver tas om hand och hittade även en del REN tvätt som behövde en sköljomgång efter att ha legat instoppade i en tvätt-tunna ett antal år… Det är så j-vla skönt!!!

Annars så tuffar stallet på men att det fungerar beror på att det är just det stallet och de förutsättningarna. Annat stall eller andra krav hade inte funkat. Jag orkar inte alltid rida men Baldur lider väl inte av några extra vilodagar, i synnerhet som underlaget varit tämligen oridvänligt på sista tiden.

Och Skroff tuffar vidare med agilityn. Hon är en sådan pärla min hund!

Jag har fortsatt med mindfulnessen också men tycker att det är lite läskigt. Dels för att det helt enkelt är läskigt att göra saker men dels även för att jag är rädd för att det skall ploppa upp känslor och ångest som jag inte kan hantera. Vår instruktör – eller vad det nu heter – coach? – menar att det inte kommer värre saker än man kan hantera men jag vet inte om jag litar helt på det.
Jag tror ändå att det kan göra nytta men jag kan inte för mitt liv tänka positiva saker om mig själv. Jag har därför fått som läxa att skriva en lista med bra saker som ”Jag är …/bra/snygg/söt/duktig/whatever/…” och läsa varje kväll men det känns som ljug. Fast om man skriver saker som man önskar att man var kanske det går…?

Den är här!

Inte nog med att den tvättar, den plingar små melodier också när man sätter på och stänger av den för att inte tala om när den är färdig.
Skroff tycker dock att den låter ytterst suspekt.

För en normal människa är väl en tvättmaskin inte så mycket att orda om, för mig är det fantastiskt :D.
(Jag kan ju passa på och bjuda hem folk när jag har ETT städat rum, fika i grovköket någon ;-)?)

Skroff tuffar på

Bilen har varit på sin första besiktning och fick med beröm godkänt. Skam vore väl annars på en tre år gammal bil men kontrollanten (inspektören? besiktningsmannen?) påpekade flera gånger att den var i mycket gott skick och inte hade minsta tillstymmelse till rost. Han tyckte också att Berlingosar är bra bilar som håller länge och rostar sällan :-).
Jag får ju erkänna att jag inte kollade det där så supernoga innan, jag tänkte mest på att bilen var praktisk att stoppa in diverse hundar och hästprylar i – och det är den ju.

Och så har Skroff och jag varit på agilitykurs på Alfa igen. Vi har inte tränat öht sedan förra kursen så jag hade ingen aning om hur Skroff skulle funka: glömt alltihop, bara säga ”jaha” eller få totalt tilt i skallen pga att jag tränat så lite sista tiden?
Skroff tuffade dock på riktigt bra tycker jag, hon var GLAD (surprise!) men förutom att hon sprang fortare än hennes hjärna hann med i slalomen så var hon inte helt loss.
Och hon satt kvar i starten! Lugn och fin men med fart när hon väl fick starta.
Rent allmänt var jag förvirrad, att det skall vara så jädrans svårt att hålla sig till sin planerade handling eller att i värsta fall ta till plan B!
Men det är väl helt enkelt rutin och erfarenhet som saknas, trots att jag hållt på länge har jag ju inte haft någon hund att köra på allvar med, Gaston hade jag så kort tid och han var fix och färdig när jag övertog honom så han räknas liksom inte.
Och det har hänt så otroligt mycket på agilityfronten, jag ligger lååångt efter.
Hindertekniken är dock fortfarande kass men nu skall jag beställa tid hos Annika F så att hon får kolla igenom Skroff.
Inte för att jag tror att det är något stort fel på henne men jag tycker faktiskt att en cairn borde klara smallklassen galant och att kunna hoppa upp i soffor och sängar utan problem.
Anne tror att hon bara är lat men varför skulle hon vara det? Och dessvärre är Leia en hund som mycket väl skulle kunna tuffa på trots att det gör ont någonstans.
Jag vill helt enkelt ha klartecken att allt är ok!

I övermorgon får jag min TVÄTTMASKIN!!

Mindfulness

Tjejjerna i stallet övertalade mig att testa mindfulness idag så jag gav det ett försök.
Kursen hålls mer eller mindre i stallet (på gården där stallet ligger) i ett fantastiskt fint litet hus med mycket luft och rymd och tända ljus så redan miljön var på plussidan för att man skulle bli lite avspänd.
Dock har jag fått tillbaks min hosta och tänkte att vad fasen tog jag inte med mig hostmedicinen för?
Den blir dessutom värre när jag vet att jag absolut inte får hosta så förutom att jag faktiskt har irriterade luftrör så är det till stor del psykiskt.
Och visst hostade jag i början men när vi satt under första meditationen lyckades jag låta bli även om det kliade i halsen. Under kvällens gång så minskade det och till slut var halsen helt ok (även om hostan kom tillbaks så fort jag satte mig i bilen) så något hände helt klart i kroppen.

Så vad tyckte jag då? Jo, även om jag inte köper allt rakt av så finns det absolut delar som låter vettiga. (Det låter som om jag recenserar en hundträningsmetod.) Jag tror inte att jag blir en helt normal människa av det här men kanske kan det vara en hjälp.
Men det gäller ju att kunna göra sakerna hemma också, att få dem att fungera i ens stökiga vardag för att inte tala om när man mår dåligt. Jag tror inte att det fixar ångesten men kanske biter det på lite vanlig oro och små sömnstörningar?
Sen har jag ruskigt svårt att säga till mig själv att ”jag är kärlek” och diverse annat positivt, jag är ju bara skit (enligt mig själv alltså).
Skall bli intressant att se vart den här kursen leder (förutom en ganska tom plånbok) men får det mig att må bättre kan det vara värt det. Kan jag lägga massa pengar på Skroffan och Baldur så kanske jag kan lägga lite på mig själv också…