Glad Påsk!

Skroffan, Nikka och jag passar på och önskar alla en Glad Påsk! (Varför säger man God Jul men Glad Påsk?)

Så vad har hänt sen sist?
Inte så mycket, Nikka gör sig mer och mer hemmastadd och igår var vi på BK. Hon hade lite svårt att koncentrera sig men det är ju inte så konstigt, vi gick alltså mest omkring och skrotade samt tränade lite sitt-stadga och kontakt.
Sedan fick Frippen och hon hämta några dummysar vilket de givetvis gjorde med glädje. Hittade lite att fila på men stadgan sitter fint även med mig som förare :-).

Flóa och jag var på en egen ridtur i onsdags, jag hade tänkt ut en käck rutt i förväg men när det kom till kritan red vi inte ens hälften. Vi hade lite meningsskiljaktigheter i början om man säger så, fröken Flóa tyckte inte alls att det var en god idé att rida utan kompisarna.
Efter lite lindrig övertalning med hjälp av en kombination av spö och röst så kom vi iväg och när hon traskade på fint i skogen tyckte jag att hon var värd att få svänga hemåt. Stoppade in lite volter på vägen, när hon gick snällt så slapp hon.
Jag vet inte vem av oss som var tröttast efter rundan, trots att vi nästan bara skrittat så var tösen lite svettig och jag var mjuk i knäna. Det tar på krafterna att rida unghäst men attans vad kul det är :-D!

Mer på hästfronten: Hööks har öppnat nytt varuhus här på öa så vi var ju tvungna att kolla lite. (Det är egentligen rätt fånigt med tanke på att sortimentet i Hööksbutikerna är nästan detsamma överallt, ingen större skillnad mot Kållered m a o.)
Hundarna fick en ny vattenskål att ha i stallet för Skroffans är alldeles för liten för båda två.
Åkte tillbaks idag för att köpa ett bett och så fick Nikka följa med in och välja ett ben. Riktigt när hon skall äta det vet jag inte men någon gång är väl Skroff borta alternativt tuggar på något annat.
Personalen tyckte att Nikka var så trevlig – det är hon ju fast jag tror inte att de brukar påpeka när kundernas hundar inte är trevliga – och frågade om de fick ge henne en tuggpinne och det fick de förstås.
In och handlade påskmat på Coop (iklädd ridbyxor) och sedan hem för att – tadaa! bada Skroffan.
Hon har varit lite sunkig i pälsen sedan innan operationen, hon luktade lite gammalt och kändes inte fräsch att ta på så hon åkte i badkaret.
Jag trodde faktiskt att hon skulle protestera mer och bli surare efteråt men nej, samma goa glada Skroff som alltid, då tyckte hon värre om kamningen efteråt. Nu har jag alltså en Fluff-Skroff och hon slipper automatiskt trimning i ett par veckor för det händer något med håren som gör att man inte kan rycka.
Annars så är hon riktigt pigg nu samtidigt som hon är trött. Hmm, konstig ekvation men när hon är pigg så är hon jättepigg, gör lekinviter och vill springa omkring och busa hela tiden vilket hon givetvis inte får men när vi tar det lugnt så däckar hon.
Väntar fortfarande på biopsisvaren, hoppas på att få dem nästa vecka.

På måndag har Nikka varit här i två veckor och det är väl ingen som har missat hur nöjd jag är. Hon är en toppenhund helt enkelt, gäller bara att bevara det hela :-).

Så – återigen – en riktigt Glad Påsk önskar vi er allihop!

Det slog mig förresten nu att jag hittills inte hört en enda påsksmällare, för bara några år sedan brukade det smälla nästan konstant från en tid innan jul till strax efter påsk. Jag är så elak att jag önskar att de små ligisterna smäller fingrarna av sig när de envisas med att bränna av raketer överallt, helst mer eller mindre på folk. (För att inte tala om affärsidkarna, ge fasen i att sälja skiten!)

Grattis Anne!

I dag fyller världens bästa kompis Anne 40!
En gammel kärring, som min pappa skulle ha sagt, tur att jag är ett halvår yngre…
Grattis Phu, må vi få fira många fler födelsedagar tillsammans!
Vår födelsedagspresent till oss själva blir Londonresan, något får man väl unna sig när man passerar det där strecket.
(Jag trodde inte att jag skulle drabbas av 40-årskris men plötsligt känns det gammalt att min bästa vän är FYRTIO!)

Nikka går från klarhet till klarhet; lilla Flori i stallet gillade hon visserligen inte riktigt men så stod Skroffan och gasade på henne med att skälla vilket var totalt onödigt. Ok för att skälla om man är rädd eller liknande men för att bara höra sin egna stämma…
Däremot så gick det alldeles utmärkt på agilityavslutningen; Skroffan fick vara hemma hos mamma för hon hade bara velat vara med och så ville jag koncentrera mig på Nikka som skötte sig exemplariskt.
Strunt samma att det var en massa andra konstiga (om man bara är van vid labradorer) hundar där, hon tittade lite men satt hos mig utan att direkt bry sig även om det kom lite pip ibland.
Hon fick också hoppa lite hinder och springa genom en tunnel, ingen match tyckte Nikka så klart.

I dag har hundarna bytt av varandra i stallet så att båda fick lite egentid med matte. Jag har snöat in lite på det där men dels känns det jätteviktigt att Skroffan inte tycker att hon kommer i skymundan, i synnerhet nu när hon inte kan träna, och dels känns det som att jag behöver ägna Nikka lite egentid så att vi lär känna varandra bättre.
Hon funkar ju så bra i allting men naturligtvis blir det missar ibland.
Eftersom Skroffan inte bara är opererad utan dessutom lite halt så fick Nikka en egen promenad idag där vi tränade inkallning, stanna och stadga i sitt. Hon KAN ju det där så bra men det skadar inte att träna på det.
Däremot har jag inte lagt in något nytt utom möjligen ”vänta” men med tanke på hur fort hon fattade det så hade hon det nog redan på repertoaren.
Igår mötte vi förresten en kanin ute, turligt nog var hundarna kopplade för Skroffan hade dragit som en avlöning men även om Nikka var intresserad så gick det att få kontakt och belöna. Jag vet förstås inte vad hon hade gjort om hon hade varit lös men jag TROR inte att hon hade stuckit.
Det är helt enkelt inga som helst problem med tösen.
Pratade även med hennes uppfödare A i dag som ville veta hur det gick och det går ju BRA! (Ett något kaotiskt samtal eftersom Anne kom för att hämta Frippen och Kalle mitt i.)
Nu när jag ser hur det flyter även mellan henne och Skroffan – Skroff gjorde lekinviter idag men hon får ju inte leka än – så kan jag inte för ett ögonblick tänka mig en anledning till att Nikka inte skulle bli kvar här permanent.
Det skulle väl vara om hon inte trivdes men det verkar hon göra så…
Jag blir tydligen labradorägare, hur många av er hade satsat på det efter mina år av velande :-D?

Jaktträning :-)!

I går tänkte jag att det var lika bra att ta tjuren vid hornen så jag traskade upp till sommarhagen, tog ett djupt andetag och släppte Nikka. Jag hade ju trott att hon skulle bli jätteglad över att vara lös och ränna iväg, i alla fall en bit, men nej då. Hon såg att jag hade visselpipan ganska beredd och ville så klart JOBBA!
Tror att hon blev lite besviken när hon insåg att hon skulle få springa omkring planlöst men turligt nog hade jag en boll i fickan som hon fick leta efter och sedan gå och bära – lyckan var total.
Hon fick också testa något nytt: skinkost på tub. Hon tittade lite misstänksamt först och blev nog lite förvånad över konsistensen men slickade sedan glatt i sig.
Det skall nog inte vara några problem att ha den damen lös, får se vad som händer om (när) det springer upp en hare framför nosen…
Hon är faktiskt väldigt lyhörd och duktig, nästa gång jag köper valp skall den nog få spendera de första två åren hos A och J på Thorsvi :-D!

Och i dag var det då dags för premiären: Nikkas och min första jaktträning tillsammans.
Först fick Frippen och hon springa omkring lite men sedan var det dags för allvar.
Förutom att jag virrade en del, sade ”ut” när jag skulle säga ”ja!” och viftade lite konstigt med händerna så gick det väldigt bra. Det blev några missar men Nikka skötte sig så fint så :-).
Anne frågade om hon kunde vänster och höger och som den engelska ras hon är så kör hon naturligtvis på left och right.
Fick dock lite myror i skallen när vi skulle köra det för var hon van vid mitt höger/vänster eller hennes höger/vänster?
Hon sprang i alla fall åt rätt håll utan tvekan men det kan ju ha berott på att jag pekade också…
Tror att det var en ganska nöjd Nikka-flicka efteråt, nya matte var väldigt belåten!

Sedan fick Skroffan lite egentid; vi satt och fikade i stallet och Nikka fick vänta en stund i bilen medan Skroff fick sitta i mattes knä.
Det går ju inte att göra något med henne nu när hon är konvalescent, dessutom har hon varit halt på ena frambenet idag. Tror att det beror på en tass-spricka men var lite orolig för att det skulle vara ett tecken på magbekymmer.
Sedan fick båda hundarna vara med medan vi satt i solen och jäste, det är en härlig hörna precis utanför fikarummet där solen ligger på så det nästan känns som sommar.
Nikka har pipit lite när hon har varit osäker men tystnar om man säger ”schhh” till henne. Och så att inte Jenny sätter i vrångstrupen får jag väl förtydliga med att det absolut inte är ett CM-psscht utan mer ett snällt hyssjande ljud.

Det här går så löjligt bra; hundarna kommer väl överens, Nikka verkar trivas och hon är väluppfostrad och lyhörd (hon har faktiskt inte ätit bajs de senaste dagarna; hon har sneglat på bajset, sneglat på mig och glatt kommit och fått en gotta). Det måste ju dyka upp någon motgång, eller?
Jag är verkligen sketanöjd :-D!

Förresten, det finns ett aber som gjorde att N nästan fick åka hem i torsdags: hon DREGLADE på en bok när hon druckit vatten. Dregla får hon så gärna göra men på en bok! Jisses!
Hundarna går visserligen först här i hushållet men böckerna kommer inte långt efter.
(Boken var för övrigt 50 nyanser av honom, förra årets snackis som man inte riktigt kan med att erkänna att man läser. Det är väldigt mycket snusk i den om man säger så, tog man bort det så skulle boken vara en bråkdel så tjock.
Det är lite irriterande för den hade kunnat vara rätt bra utan snusket eller i varje fall en censurerad variant, nu handlar det bara om det hela tiden. Fast man måste ju läsa klart den ändå…)

Har även köpt lite grisöron och tuggisar till fröken Nikka, hon får inte äta det när Skroffan är med för hon håller ju diet men jag tänkte att om hon sitter själv i bilen så kan hon få gnaga lite.
Skroffan får väl trösta sig med en morotsbit.

Bara för att…

…så blir det ett blogginlägg idag med.
Nikka blommar ut allt mer, det är roligt att se att hon börjar ta för sig bättre. I dag har hon rotat igenom leksakskorgen varpå hon hittade ett ben av tennisbollsmaterial som hon glatt slaktade.
Hon vågar också ta i mer när hon leker med Frippen, i början släppte hon direkt om han tittade lite elakt på henne när de hade dragkamp. Det tar nog inte lång tid tills hon brottar ner honom totalt :-D.

Skroffan läker fint men jag min dumma skata har slarvat med henne. Jag stängde till för sovrummet och till vardagsrummet (där är ju ändå Kalle på dagarna) för att hon inte skulle hoppa upp i sängen eller sofforna men det hade jag glömt av så nu har jag onekligen hittat henne i soffan.
Hoppas nu att hon inte får ont i sin lilla mage!
I går kväll verkade hon ha lite ont (utan att ha hoppat för då var det fortfarande tillstängt) så jag klämde i henne lite Tradolan igen. Antagligen beror det på att hon inte har särskilt ont för det mesta varpå hon rör sig lite väl mycket, försöker hoppa och så vidare, och så får hon ont i magen i alla fall.
Nu är det snart dags att börja invänta provsvaren från njurbiopsierna men Reidun jobbar inte nästa vecka så jag får nog vänta till veckan därpå ändå.
Det är ingen idé att be någon annan veterinär ringa upp för det är väl meningen att vi skall lägga upp en plan för Skroffans fortsatta behandling.
Men faktiskt så tycker jag att hon har dämpat drickandet något de senaste dagarna och hon verkar ganska pigg även om hon skall hållas i stillhet. Kanske, kanske så är det pyon som påverkat henne de senaste månaderna och inte njurarna.

I morgon är ledigheten slut, då är det tillbaks till stallet. Vad man hinner göra mycket hemma när man inte är där! Å andra sidan är det ju där jag tankar energi så…
Det blir premiär med stallet för Nikka, jag tänkte även ta och släppa henne lite och se hur det går. Förhoppningsvis lyder hon visselpipan även när det inte är Anita som visslar! (Och för att inte röra ihop det så är det inte Morots-Anita jag syftar på utan Nikkas ägare.)

På lördag är det Annes låtsas-födelsedag och då står jaktträning på önskelistan vilket innebär att Nikka och jag får bekänna färg tillsammans. Att hon kan vet jag ju men det gäller att hitta knapparna :-).

Test

Testar nya appen BARA för Jennys

En Skroffa som hamnade helt fel...

skull :-D.
Och yeii, det verkar funka.
Skroff hamnade iofs helt fel men även solen har sina fläckar…

Nikka på äventyr

I dag är det som bekant onsdag och således onsdagsträff. Jag funderade på det här med Nikka och träffen men tänkte att hon är ju inte en misskött stackare med massa hemskheter i bagaget utan tvärtom en ganska trygg och stabil tjej så det är väl lika bra att hon får träffa sina framtida kompisar.
Började med att installera Skroffan i hennes bur, bäst att hon får sitta där så att hon inte kan busa runt eller hamna i vägen för de andra.
S och E tyckte att hon var mycket söt i sin rosa body 😉 . (Jag vet, jag kunde köpt en blå eller röd men hon är ruskigt söt i ljusgult och rosa, det är ju bara för en kort tid!)
Så tog vi in Frippen och Nikka, hon fick börja med att hälsa på farbror Sappo (golden) och sedan titta på pudlarna som hon tyckte var lite småläskiga och bäst att morra på. På det hela taget gick det ändå jättebra, hon hälsade även på welsharna sedan.
Vi hade sedvanlig trevlig fika, Fripp och Nikka brötade runt en del så jag tror bestämt att fröken kommer att vara trött ikväll med.
Inte för att jag tänkt trötta ut henne med en massa lek hela tiden men träningen får vänta lite till.
Vi tog en liten rastning innan vi åkte hem och då märktes det att Nikka känner sig mer hemmastadd och trygg med mig; hon åt nämligen skit. Jag tycker förstås att det är äckligt och säger till henne men det känns ändå positivt eftersom hon inte gjorde det de första dagarna.
Hon är också mer frimodig på promenaderna, hon var inte direkt tryckt eller ängslig förut men nu är svansen definitivt högre och hon kan dra lite i kopplet emellanåt, första dagen gick hon mer eller mindre fot.
Hon är en för mig ny kombination av mjukhet och mental stabilitet, Skroffan är ju inte lika mjuk och lyhörd även hon är en klippa mentalt och de andra damerna jag haft har ju haft sina små…brister om man säger så.
Jag har väldigt svårt att tro att hon inte kommer att bli kvar här, det enda jag kan tänka mig är att det av någon anledning skulle slå snett mellan henne och Skroffan men de kommer väldigt bra överens redan nu så varför skulle det göra det?
Och det kan säkert dyka upp lite saker under månadens gång men är bajsätande hennes riktigt dåliga vana så kan jag leva med det ;-).
Att det kan vara så lätt att skaffa en hund till!
På eftermiddagen var Nikka med om ett äventyr till; vi åkte till Huveröds för att kolla rean. Nikka har nog inte varit inne i en hundaffär, i alla fall inte på länge, och tyckte att det var spännande.
Keramikschäfern i naturlig storlek var lite läskig men hon gick fram och hälsade på den ändå.
Och ja, jag har ju lovat mamma att inte köpa en massa saker. Dels för att Nikka faktiskt inte är min och dels för att jag har en hel del gamla Mulsaker som borde passa hyfsat bra.
Men så såg jag Halsbandet med stort H.
Ett halvstryp i ljust brunt läder med londonfärgat foder och vita sticksömmar. Jag har alltid velat ha ett sådant till Mulen men varit för snål, det här har kostat 500:- men var på rea för 70:- .
Behöver jag skriva att Nikka nu ståtar med ett nytt halsband 😀 ? Om hon mot förmodan inte skulle stanna här så får jag väl kränga det till Frippen…
Koppel får hon dock nöja sig med ett gammalt och så fick hon låna en namnbricka av Skroffan så att hon kan ringa hem OM hon mot förmodan skulle komma bort, Gud förbjude.
Däremot var jag duktig och stod emot en massa roliga leksaker och träningsprylar så mammas förmaningar var inte helt till spillo. Men åååhh, vad man skulle kunna spendera!
Jo, förresten, det var även dags att återuppliva en gammal tradition som kommit av sig eftersom Skroffan ändå inte får äta annat än sitt dietfoder. Följer man med till hundaffären så får man något mumsigt som man får äta på plats.
Nikka visste inte riktigt vad hon ville ha så jag köpte en liten bit torkad fisk vilket alltid brukar gå hem. Det serveras nog inte så ofta på Thorsvi för hon såg ganska misstänksamt på den innan hon försiktigt nöp lite i ena kanten. Det smakade nog bra för biten slank sedan ner snabbt!

Jag har förresten tagit bort mellanväggen i bilburen så får labradorerna husera där vilket funkar jättebra. Tänkte klämma in Skroffan där med när hon är frisk, det blir betydligt rymligare utan mellanvägg.
Dummodoren (Frippen) har inte fattat att väggen är borta så han sitter i ena halvan och om man öppnar den andra dörren för att ta ut Nikka så försöker han inte smita utan sitter snällt (korkat) kvar i sin halva.
Frippen är för övrigt lite i onåd eftersom han pissade på Skroffans bur i förmiddags. Visserligen var inte Skroffan i (tur för Fripp, annars hade nog kulorna åkt) men han skall ge fasen i att kissa på saker och ting inklusive min/a hund/ar!

Nu ligger tre hundar och snusar så sött i väntan på att Anne skall komma och vi skall gå på kvällspromenad.

Hundrapport

Nu kan jag ju inte skriva ”Skroff-rapport” längre utan det får bli hundrapport :-).
Senaste dygnet har vi sovit pinsamt mycket men Nikka har fått gå på promenad först med Frippen (två glada labbar i en röra fast jag vågar inte släppa Nikka än) och sedan med Kalle som inte verkade bry sig så värst, antagligen dels för att N är en labrador och dels för att det var jag som hade N, inte en främmande person.
Nikka och Frippen lekte hej vilt även här hemma så vi fick faktiskt säga till dem att ta det lugnt. Det är inte Nikka som är hårdhäntast, här på hemmaplan är det Frippen som behöver ta det lite mjukare.
Det är i alla fall roligt att de har funnit varandra, är lite rädd att Nikka skall sakna sin stora flock och sina lekkompisar Carron och Juli (för att inte tala om husse och matte).
Skroffan är inte så leksugen men är som vanligt igen, hon får inte smärtstillande alls nu men måste dämpas så att hon inte skuttar omkring eller hoppar. Det svåra är att hon hoppar mot gallret även i bilburen och där kan jag inte säga till henne.
Å andra sidan antar jag att det borde göra ont om hon verkligen gjorde något som är skadligt för henne, nu när hon är lugn och kan känna efter.
I natt har Skroff sovit tryckt mot matte medan Nikka har sovit lite längre bort i sängen.
Försöker att fördela mina gracer lika så att säga fast med lite mer till Skroffan eftersom jag inbillar mig att hon kan känna sig bortglömd.
Nikka tycker nog ändå att det är lyx att bara behöva dela uppmärksamhet med EN hund och att få sova i sängen öht så då kan Skroffan få vara närmast på natten.
Lite pip har det varit, när Nikka känner sig osäker på någon situation. Är hon lite uppjagad så får hon sitta ner och samla ihop sig men annars struntar jag i det. Det är absolut inte MYCKET och för det mesta tänker jag inte ens på det.
I morgon skall vi träffa Vännerna på PBK, skall bli intressant att se vad Nikka tycker om pudlar, golden och welshterriers, hon är mest van vid labbar, labbar och en och annan strävhårig tax.
Skroffan får sitta i buren för säkerhets skull så att hon inte börjar leka med Råttan.
Nu skall vi sova – igen!

Välkommen NIKKA!

Nu är hon här!
Igår styrde bilen och jag kosan mot Enköping för att hämta Nikka som skall vara här på prov en månad. Nikka är inte ett finskt namn utan en japansk whisky om nu någon skulle ha missat det, alla valpar från Thorsvi får whiskynamn 🙂 .
Resan upp gick bra i toppenväder. Jag skulle ringt från Västerås vilket jag inte gjorde så när jag kom fram var det ingen hemma. Ooops! Fick tag på A (inte Annes A!) som var försenad och inte fått med sig mitt telefonnummer så vi kom fram till att jag skulle spendera lite tid på byn tills J kom hem ett par timmar senare.
Sagt och gjort, jag puttrade runt lite i krokarna (UTAN att åka vilse!!) för att hamna på Coop forum där jag bunkrade lite färdkost för måndagen.
Tillbaks till kenneln och mottogs av J och ett glas vin – samt sex glada labradorer + charmiga taxen Valsa.
Jag får erkänna att jag inte riktigt hela tiden kunde se vem som var Nikka så hon fick helt enkelt på sig ett reflexhalsband.
Sedan kom A och vi käkade en mycket god middag med vildsvinsgryta, tror inte att jag ätit det förut?
Lite trevligt småprat och sedan var jag TRÖTT så Nikka och jag kröp till kojs.
Nikka var mycket uppspelt över att få ynnesten att sova i sängen så det kom fram lite pip men sedan somnade hon på mattan för att frampå småtimmarna krypa upp i sängen.
Underligt att ha en stor hund i sängen igen!
Morgonen började med en liten hundpromenad, det ser rätt mysigt ut med ett helt gäng labbar som glatt skuttar omkring i skogen med ständigt viftande svansar :-).
Tillbaks för frukost och sedan gick vi igenom Nikkas papper. Vårt avtal är nu ett tillägg på det vanliga köpeavtalet; jag har Nikka på prov en månad och om jag vill så skriver sedan A över henne på mig när jag betalt köpesumman. Bollen ligger alltså hos mig nu, vill jag så är Nikka min :-D. Det känns lockande att säga ja direkt men det är ju en jätteförmån att få pröva varandra i en månad, möjligheten finns förstås att det faktiskt inte funkar av en eller annan anledning.
Nikka veterinärbesiktigades u.a. i veckan och jag fick även med diverse andra papper inklusive hennes inofficiella L-test som vi gick igenom, jätteintressant! Jag förmodar att om hon inte skulle stanna här så kommer hon att bli tullhund för de var riktigt förtjusta henne.
Så gick vi ut lite och tränade med Nikka, jag fick så att säga en muntlig bruksanvisning inom framför allt jaktträningen + massa goda råd.
Nikka är en ganska het hund så det vill till att inte gasa på henne utan att dämpa. Jag har inte haft en så arbetsvillig (förlåt Skroff!) formel 1-hund tidigare så det blir spännande att se vad det blir av detta.
Naturligtvis är jag lite nojig (jag är ju jag) men klarar jag varvade pållar så skall det väl gå med dito hundar.
Det var väldigt roligt att se Nikka i arbete, fart och fläkt och enligt A är hon lika glad vad det än gäller bara hon får jobba men det är förstås att söka/leta som är hennes favorit.
Det tillsammans med att hon älskar folk borde innebära att hon är en lovande bruks-sökhund :-).
Tillbaks till huset och lite avslutande fika och sedan packade Nikka och jag ihop oss och puttrade iväg.
Resan hem gick finemang den med, det kom några pip precis när jag stannade bilen men annars var hon knäpptyst.
Så var det dags för att träffa Skroffan, jag gick och hämtade henne hos Anne först för att hälsa och sedan tog jag helt sonika ut Nikka och så fick de hälsa i koppel.
Det fanns inte så mycket att välja på eftersom jag inte vågade släppa Nikka och Skroff får ju inte ränna runt, jag tyckte ändå att det var bättre än att släppa ihop dem inne där det kunde bli mer laddat.
Inga som helst problem, några skall från Skroffan och sedan struntade de mer eller mindre i varandra även om de sniffade lite emellanåt.
Här hemma var det heller inga problem, Nikka gjorde sig snabbt hemmastadd och hundarna ligger avslappnat jämte varandra utan mutter.
Vid matdags tog jag dock det säkra före det osäkra och satte upp ett kompostgaller. Man tror inte att det är sant men den som var först färdig med maten var Nikka, jag har alltså fått ytterligare ett matvrak till hund :-).
Hellre det än tvärtom!
Så, dags för en kvällskiss och sedan kryper tre trötta tjejer till sängs.

Håll nu tummarna för att det här funkar, Nikka är en så trevlig hund och jag tror att det här kan bli jättebra.
Ett stort tack till A och J för er gästfrihet och förtroendet att få ta hand om guldklimpen!

Dagens Skroff-rapport

Ok, det är väl lite som att pilla i sin egen navel men i alla fall; här kommer dagens Skroff-rapport om någon är intresserad :-D.
Det blev betydligt bättre med medicin var sjätte timma så nu kör jag på det ett par dagar.
Skroffan ligger mest och sover eller tittar på vad jag gör, vet inte om det beror på att hon har ont eller är trött. Men en vanlig biverkning av Tradolan är just trötthet och i det här läget är det ju bara bra.
Dessutom tror jag att kroppen försätter sig själv i ett ”off-läge” efter ett större ingrepp som det här. Den ägnar sig åt att läka och ingenting annat, helt enkelt.
När man går ut är hon dock piggare idag och försökte t o m hoppa mot mina ben.
Såret ser finfint ut, hon har ju inga stygn som skall tas bort så det ser inte sådär läskigt ut som det gör med svarta spindelbenssuturer.
Jag känner mig lite hemsk som åker bort från min nyopererade hund men jag tror att hon kommer att ha det bra hos mamma och Anne som skall passa henne.
För japp, i morgon bär det av för att hämta Nikka 🙂! Kul, läskigt och spännande i ett sammelsurium. Det är förstås lie extra läskigt för att jag skall bo hos J & A, inte för att de är hemska på något som helst sätt (tvärtom, supertrevliga) men jag är ju som jag är.
På måndag kväll är vi hemma igen och då återstår att se vad Nikka tycker om sitt nya hem.
Jag har möblerat om i bilen, Mulens gamla guldbur fick preciiis plats i baksätet så där får Kalle husera i framtiden (han kommer att smälla av när han inte får sitta i sin vanliga hemmastadda bur), så får labradorerna samsas i hundburen där bak där jag har tagit bort mellanväggen. Har inte bestämt än om Skroffan skall åka med dem (när hon har läkt) eller om jag skall knö in hennes lilla utställningsbur jämte guldburen.

Mamma blev inlagd inatt men fick åka hem vid lunch. Nu återstår att se om de kan hitta orsaken till det låga blodvärdet. Det tröstar mig lite att hade det varit leukemi eller något ditåt så borde hon redan vara död vid det här laget eftersom det har pågått rätt länge.

Så – eftersom jag inte kan blogga från mobilen så kommer det en rapport på tisdag eller nåt. Jag kanske inte hinner sitta vid datorn när jag skall ta hand om 1 st Dår ;-).
(Och yes, det nya modemet fungerar prickfritt. Alltså var det inte BARA min dators fel att det inte gick med det gamla.)

Skroffan och mamma

Skroffan har haft mer ont idag, även om hon får medicin tre ggr/dygn så räcker det inte riktigt utan det blir glapp så efter lite snack med apotekaren så bestämde jag att jag ökar  med 1/2 tablett per dygn, så att det blir var sjätte timma. Hoppas att det funkar bättre!
Det är förhoppningsvis bara ett par få dagar som det gäller, hon skall ju inte behöva ha ont. Tänkte att man nog kan ta bort nattmedicinen ganska snart.
Det är ett större ingrepp än en vanlig kastrering och de har nog bökat omkring en hel del i hennes lilla mage :-(.
Tyvärr har hon kommit på att det är äcklig medicin i maten så nu är det slut med att kunna ge den i matskålen, pillren får tryckas ner i stället *mutter*.

Mamma är dålig, hon har varit jättetrött och orkeslös ett tag. I dag på VC så var blodvärdet så lågt så att hon fick remiss till akuten för blodtransfusioner. Det är iofs bättre att det är HBt än hjärtat men varför blir det så extremt lågt? Nu verkar det i alla fall som att de tar bättre hand om henne på akuten och ger henne remiss till något vettigare ställe än VC där de inte direkt verkar ta tag i saker och ting.
Krya på dig mamma!

Och så saknar jag stallet! TRE dagar utan Flóa eller stallkompisarna! Och fler blir det…