Mindre gnäll

Det är mindre gnälligt idag, med hjälp av Ipren är febern borta och det är hopp om livet. Jag är dock ansatt av en helt galen Skroffa som gör sitt bästa för att massakrera både hemmet och matte. Hon tar verkligen sats och hoppar jämfota för att få tag i mina händer och sedan tugga eller kampa med dem. Ok, jag brukar tillåta småtugg på händerna men det här går till överdrift.
Jag har hotat henne med enkelbiljett till Sjöbo därifrån hon kommer men uppfödaren bor ju numera i Perstorp. Söderut är det i vilket fall och Skroff löper risk att bli satt på bussen/tåget med en adresslapp om halsen ”Kennel Kullehus, Perstorp, Skåne. Behandlas varsamt, akta fingrarna.” Förmodligen skulle Skroff tycka att det var jättelivat att komma ”hem” och få massa cairnsläktingar att leka med.
Hon gick miste om en rolig promenad idag, vi skulle med på Hipperdipps kennelträff men missade det pga förkylningen. Dessutom missade hon chansen att få gå en långrunda med Anne & Co för jag orkade inte släpa mig ur (sjuk)sängen och leverera henne till Kallebäck.
I morgon är det nya tag och då måste jag till stallet för det är kadriljträning.
Passar på att inbjuda till Stora Holms Julmarknad nästa söndag 11-15. Textiloutlet och mycket annat förutom att ni kan hälsa på Baldur & Co förstås.

Mera gnäll

Som sagt, gnäll, jag är fortfarande sjuk. Kändes något bättre i morse men efter att ha genomlevat dagen och dessutom gått ut med Skroff är jag halvdöd. Jag vet att det kunde vara mycket värre men man kan väl få gnälla lite ibland?
Öronen, näsan och bihålorna är igentäppta, halsen värker, huvudet känns som det skall till att lossna och jag mår allmänt pissigt. Missbrukade nässpray tills min Personliga Apotekare berättade att det kunde ge biverkningar som näsblod. Nu är alltså nässprayen ransonerad, suck!
Skroff inser inte alls stundens allvar och att hon bör ligga lågt ett tag, nej hon studsar runt och hittar på diverse otyg i brist på aktivering. Möjligen beror det även på att hon är ouppfostrad för drygt 1,5 år gammal borde hon kunna uppföra sig även efter några dagars vila. Igår gjorde hon det som det är snudd på dödsstraff att göra här hemma: hon tog en bok ur bokhyllan och tuggade på den. Illa!
Idag var hon alltså tvungen att få lite mer än bara koppelpromenaden runt kvarteret så jag gick en sväng i skogen så hon fick springa lite. Dessutom körde vi min favoritövning ”leta godis” så Skroff fick använda näsan medan matte satt och pustade på en sten. Helt löjligt hur slut man kan bli efter en runda som normalt tar 10-15 minuter att gå…

Tack alla snälla människor som hjälpt mig med pållarna, det hade varit j-vligt jobbigt att åka ut och mocka inser jag nu. Gör nu som Nina beordrat mig och kryper till sängs. Funderar på att tvinga ut Anne med Leia på söndag om jag inte är bra tills dess.
Sissi, tror säkert att jag kommer på tisdag, tills dess måste jag helt enkelt vara bra. Skönt att jag inte har smittat dig!

Förkyld!

Just nu tycker jag ganska synd om mig själv, jag är nämligen sjuk. Har åkt på en rejäl förkylning (nej, jag tror inte att det är svininfluensan!) så nu sitter jag hemma och har tråkigt. Jobbigt att surfa, jobbigt att titta på tv, trött på att ligga och halvsova i sängen…
Jag har i alla fall snälla vänner som tagit hand om pållen och köpt host- och halsmedicin. Det är bra att ha en Personlig Apotekare ibland som tar med sig lämplig medicin hem.
Även Skroff har naturligtvis tråkigt men tröstar sig just nu med ett märgben. Hon fick dock träna på PBK i tisdags innan förkylningen satte fart och hon var riktigt duktig om än ganska olydig.
Det märks att vi har slarvat på sista tiden, hon reste sig från platsliggningen och drog en repa men låg sedan snällt kvar. Agilityn var hon riktigt taggad på och äntligen har jag fått en hund som gillar hopphinder och går att köra rena hoppkombinationer med!
Raskva tyckte att det var tråkigt och blev seg medan Ilona tyckte att det var totalt meningslöst och mer eller mindre vägrade att hoppa hopphinder (varför hoppa dem när man kan springa förbi eller lägga sig ner och spela död?).
Skroff däremot var det riktigt bra sprutt i även om hon vill tjuvstarta.
Hon smet dessutom ett par gånger tvärs över planen bara för att ta gungan som tydligen är hennes favorithinder. Visserligen tar hon den perfekt även på egen hand nu men hon kan ju inte göra som hon själv vill! De gånger hon trodde att jag kallade in henne för att ta bort henne från hindren vägrade hon att komma så ja, vi har en del att träna på för tillfället.
Sedvanlig fika med Sissi (hoppas att jag inte smittade dig, fick ont i halsen på eftermiddagen!) med hundsnack och prat om övriga livet.
Skroff tycker att Sissis Eija är lite halvläskig/rolig, hon besvarar Eijas lekinviter men ruskar samtidigt på sig som om det var obehagligt. Leia som kan vara så kaxig är inte alls tuff tillsammans med welshterrierna utan håller en låg profil.
Skroff har också börjat vara lös igen i stallet men det går sisådär. Tror hon att vi skall till bilen så vägrar hon att komma men annars följer hon mig ganska fint. Skönt är att även om hon kan få för sig att pysa in en vända i hagen (vilket hon inte får) så sätter hon inte efter hästarna. Det är också helt ok att hästarna springer i paddocken, hon tittar på dem men bryr sig inte.
Det är klart att ibland kan jag sakna min Ludd som visserligen var glappkäftad men hade en mycket större vilja att vara till lags. Det skulle inte falla henne in att springa runt benen på hästarna eller gå in i hagen utan lov. Men å andra sidan var Ludd förmodligen inte så rastypisk utan betydligt vekare än normala islänningar och inte ens hälften så envis.
För det mesta tycker jag dock att det är skönt med en liten tuff (och ja, envis) hund som inte tar åt sig om man snubblar över henne, om hon trillar av ett hinder eller om det är rent allmänt otäckt. Bara att ruska av sig och på’t igen.

Har varit på PMH hos Lotta och hon skrattade bara åt mina praktiknojjor. ”Det fattar du väl att det inte händer något innan jul” och ja, det inser jag väl men kunde inte FK sagt då att ”vi har mycket att göra, det kommer att ta ett tag” i stället för att ge sken av att det skulle gå på ett par veckor??
Skall ju åka till Branäs över jul vilket innebär att FK säkert hade kunnat grumsa om praktiken hade varit fixad.
För övrigt nojjar jag över vad som händer om det inte funkar alls eller om det funkar nu (ett halvår skall jag väl klara) men brakar senare men enligt Lotta så lyssnar FK faktiskt på PMH. ”Vi har tillräckligt med material för att göra dig till sjukpensionär för länge sedan men tycker att du skall ha en chans till eftersom du är så ung.” Så ja, vi får väl se hur det går.

Blöt helg

Den här helgen har varit BLÖT! Inte för att jag har supit utan för att det har regnat en hel del.
Fredagen började dock bra med en Rökkvi-tur. Jag känner mig riktigt hemma på honom nu, han är lite lik Baldur på det viset att han är en cool häst, inte mycket som bekommer honom. Däremot är de ganska olika att rida, båda är visserligen stora men Baldur är bred, rund och fyrgångare medan Rökkvi känns mycket längre och är femgångare.
Rolig att rida är han i alla fall, i synnerhet nu när jag har hittat de rätta ”knapparna”. Om man inte är så erfaren av islandshästar så är det inte alltid så lätt att sätta sig upp på en ny häst och hitta rätt gångarter direkt. Jag har visserligen ridit isisar rätt länge nu men inte så många olika. Baldur kan jag naturligtvis rida i sömnen men det är ibland lite kruxigt med andra pållar.
Trevlig tur var det i alla fall, TACK Eva-Lena för att jag får rida honom!!

Hastade sedan hem till mormor för att försöka laga hennes telefon. Mormor är mycket misstänksam mot allt elektriskt, så även den sladdlösa telefonen. Det är dessutom ganska invecklat att telefonen drivs av ett batteri som i sin tur laddas med el så mormor brukar muttra en hel del när det strular. Nu berodde felet inte på elen utan på att det var glapp i jacket, efter lite pill så funkade det som det skulle igen.

Med dagens goda gärning utförd styrde jag, Skroff och Näbbarna kosan mot Härryda och Krasse som jag hade tänkt att Skroff skulle få leka lite med. Stannade i Mölnlycke på vägen och införskaffade sushi, det var länge sedan. (Stället jag brukade köpa sushi på tar numera 165 spänn för 10 bitar, helt horribelt.)
Naturligtvis hann det både bli mörkt och börja regna innan jag var hemma hos A (som var på jobbet) så av leken blev det inte så mycket. Skroff som inte längre får vara lös på tomten utan uppsikt fick sätta på sig sitt blinkhalsband och så kunde man se henne blippa omkring ett tag.
Anne anslöt och så fördrev vi kvällen med att slöglo på TV innan det var dags för Skroff och mig att puttra hem.

Lördagen slappade vi mest, Skroff och jag (eller rättare sagt, jag slappade och Skroff hittade på diverse bus som att strimla toarullar och massakrera tomma äggkartonger som jag hade glömt att stoppa undan).

Idag var det så dags för cairnklubbens agilityträning på Hundstället Hjärtat. Vi har ju varit där förut men inte med cairnklubben, trevligt ställe och med tanke på vädret var det väldigt skönt att vara innomhus.
Jag befarade det värsta med en oaktiverad Skroff som fortfarande inte kommit igång efter kennelhostan och hon började mycket riktigt med att stissa upp sig över alla hundar och att det uppenbarligen var agility på gång.
Men mina farhågor kom på skam, Skroff uppförde sig prickfritt och kunde trots mycket störningar koncentrera sig fint. Hon var riktigt laddad och flög fram, blir hon bara lite säkrare på hindren så kan det nog bli riktigt bra det här. Det bästa är ju att hon verkligen älskar det!
Slalomen är långt ifrån färdigt men de andra hindren vi hade idag funkade fint. Min duktiga Skroffa! Tyvärr har hon tagit för vana att tjuvstarta så det får vi ta tag i men värre brister skulle hon ju kunna ha.

Sedan var det dags för stallet och jag var för lat för att åka och hämta en regnjacka hemma, tänkte att den vanliga jackan säkert tålde lite regn. Det gjorde den inte, i alla fall inte det regn som föll idag. Jag pysslade i stallet och blev allt blötare och då hade jag inte éns börjat rida. Vi skulle träna på Julkadriljen och vi var åtta tappra människor och dito hästar som stretade på i hällregn. Lagom kul när man kände regnet börja sippra igenom kläderna och rinna ner i skorna. Tigull som jag fått låna eftersom Baldur är upptagen skötte sig väl man tja, det är inte det lättaste att koordinera ett gäng mer eller mindre virriga tanter. (Anne tycker att det är pinsamt med medelålders kärringar som irrar omkring i paddocken och det kanske det ligger något i men kul har vi i alla fall.)
Före och efter ridningen var det naturligtvis läge för fika medan hästarna fick stå inne och torka lite.
Jag var verkligen pisseblöt men hade som tur var torra kläder i bilen så jag kunde åtminstone få på mig en torr tröja.
Åkte hem och mellanlandade och puttrade sedan hem till mormor igen för att byta kökslampa och fika mera.
Äntligen hemma igen kunde vi avsluta helgen med att slappa framför TVn, nu är det dags för en trött Skroffa med matte att krypa till kojs.

Regn och åter regn

Jag skulle inte skrivit förra blogginlägget om att allt var så bra för nu är det inte det längre. Inget som har hänt, snarare så att allt har gått tillbaka till det normala, dvs en orkeslös Helene som inte ids ta tag i saker och ting. Gah, det är nästan så att jag önskar att de bra perioderna inte kom eftersom det bara är jobbigt att inse hur det skulle kunna vara… Inte för att det är dåligt för tillfället, bara vanligt med lite lagom oro och orkeslöshet.

Idag masade jag mig ut till stallet vid halvfyratiden och red faktiskt i paddocken ett tag (i blåst och pissregn). Baldur gick hyfsat, inte i så bra form men med bra tempo och utan trams. Belöningen fick bli att vi inte körde så länge utan han fick komma in och käka hö i stället.

Tog en sedvanlig kvällspromenad med Anne & Co, stackars Skroff är uttråkad så jag får väl ta tag i åtminstone hennes träning.

Hästar, hästar, hästar och lite medicin

Det har varit ett rännande i stallet på sista tiden. Förutom Bästhästen (dvs Baldur) två gånger i veckan så har jag Thraudur och Rökkvi (mockar åt båda, rider en av dem) två dagar i veckan. Dessutom hjälper jag Maria med Svalur och Ösp (nya Ösp naturligtvis) emellanåt fast dem rider jag inte.
Det är bara kul och ännu roligare är det att det faktiskt funkar med hästar minst fyra gånger i veckan. Rökkvi och Thraudur är troligtvis bara tillfälliga men jag ser det som en mjukstart på praktiken. Kan jag vara i stallet 4-5 dagar i veckan så kanske en praktik funkar också :-D.
Skroff är ju frisk så nu får hon vara med i stallet igen. Lydnaden är som bortblåst men den skall väl gå att hitta någonstans igen. Ända sedan hon var liten har hon kunnat ligg/ligg kvar och legat och väntat i boxen medan jag mockar, tömmer skottkärran och byter vatten. Nu kan hon inte ens ligg medan jag står bredvid 🙄 . Bara att träna på… Hon är ändå den sötaste Skroffan som finns och på sista tiden har hon onekligen blivit lite bortskämd. Hon är bra på att tänja gränserna, den där madammen.

Trots en dålig start (delvis pga Försäkringskassan) så har den här hösten varit bra, mycket bättre än på länge. Det har varit gott om underbara höstdagar, såna där klara krispiga dagar med sprakande lövverk. Jag vet inte om den här hösten har varit finare än andra egentligen eller om det beror på att jag mått bra och kunnat ta in det positiva.

Skane 119b
Jag vet, jag är kass på att fota men det var i alla fall ett väldigt vackert träd IRL.

För ett tag sedan började jag med en ny medicin förutom de gamla vanliga. Eftersom jag äter tre sorters antidepressiva/antipsykotiska så blir det lite väl mycket vilket gjort att jag fått minska på en av de gamla.
Det är den som gör så att jag sover som en stock om natten, egentligen en biverkning men det har varit ganska bra. Nu med den nya medicinen som skall ”pigga upp” och med den andra minskad har jag blivit mycket piggare. Visserligen sover jag ganska dåligt numera men jag har betydligt bättre ork än tidigare. Kanske är det också den nya medicinen som gjort att jag har varit mer balanserad och med mindre oro/ångest.
Jag har fått mer energi till att grejja hemma (läs: röja i kaoset) och det gör att jag inser att det faktiskt inte är jag som är lat i vanliga fall utan att det är ett ”fel” som jag inte kan rå för. Det tjänar liksom inte till att ”ta sig i kragen” när de rent kemisk-fysiologiska förutsättningarna inte finns där. 
Trots att det här med FK hänger över mig kan jag nu delvis se fram emot att börja på ett nytt ställe, det är fortfarande läskigt men jag har också en viss förväntan.
Kruxet är ju att skall det verkligen lyckas måste jag gå in i det till 110% vilket gör att om det ändå skiter sig kommer jag att tappa fotfästet totalt. Bara att hoppas att de kan fånga upp mig i så fall.

Och så till sist ett gammalt foto på Bästhästen:

IMG_0308

Galen Skroffa

Skroff har blivit komplett galen av sina veckor i stillhet. Man kan ju tänka sig att kennelhostan har slagit sig på öronen för hon verkar komplett döv också, i alla fall när matte vill något.
Denna helgen har det varit stallhelg igen men den här gången var vi fyra som delade på det (Baldur har många medryttare) så det var inte så betungande. Jag morgonfodrade och släppte ut hästarna vilket innebar att man måste masa sig upp på morgonen, men när man väl är i stallet så är det ganska mysigt. Skroff var naturligtvis med och på lördagen släppte jag henne en stund medan jag gick och pysslade. Hon visade sig dock som sagt vara tämligen döv och man kan inte stå och vråla på hundf-n kl 7 en lördagsmorgon så hon fick snällt koppla sig igen.
Jag har bestämt att hon inte smittar längre då hon varit utan symtom ett tag. Efter att ha läst på SVAs sida om kennelhosta fattar jag bättre varför svaren varierar så mycket om hur länge det smittar. Det beror helt enkelt på vad som orsakade sjukdomen, var det något av virusarna smittar hunden upp till 10 dagar efter den slutat hosta (varierar med olika virus), är det däremot bakterier – vilket är ovanligare – så smittar hunden upp till 4 månader. Utan en odling är det naturligtvis omöjligt att veta vad för slags baskelusker som låg bakom Skroffs hosta men sannolikt var det ett virus.
Stackars Krasse däremot hostar fortfarande, det är över en vecka sedan han började hosta :-(.

Efter stallet åkte A, Anne, jag och alla hundarna till Rödets gård på Orust och shoppade. En overall till Skroff stod överst på listan, A och Anne höll på att gå åt när de insåg att jag på fullt allvar skulle klä min hund i en fleeceoverall med krage och ben. Men jag tycker att det är viktigt att Skroff håller sig varm när hon sitter i bilen medan jag rider och ett vanligt täcke värmer oftast inte magen.
Skroff själv tycker att det är lagom kul men protesterar inte hälften så mycket som hon gör när man sätter på henne reflexvästen eller selen. Hon slapp i alla fall en ny reflexväst, den gamla börjar bli utsliten. Det får väl räcka med ett blinkande halsband så blir Skroff nöjd.
Andra inköp blev ett nytt koppel + halsband, en spårlina och så fick Skroff själv välja en leksak (det blev en tuggknut av rep).
Åkte vidare till Stenungsund där vi käkade kina/thaimat tills i varje fall jag var proppmätt och sedan styrde vi kosan hemåt.
Anne kom på den lysande idén att vi skulle passa på och titta på Leo så vi tog vägen om Murrays. Och Leo är onekligen liten men otroligt fin :-D. Inte märker väl Lilla L och C om han försvinner ett tag?
Vi får väl ta en officiell påhälsning senare, nu var vi mest inne och kikade lite.

Idag var det stalltjänst igen och sedan åkte Skroff och jag hem och sov middag ett tag.
Tyckte sedan att det var dags för Skroff att få springa lite lös så vi tog en promenad i skogen. Jisses, hon sprang som en idiot och hann absolut inte lyssna på matte. Det märks både att hon varit inaktiverad ett par veckor och att vi inte har tränat för hon lyssnade inte för fem öre och hade ingen samarbetsvilja alls.
Eftersom hon hade så mycket spring i benen och noll koll vore det ju typiskt om hon skulle få upp ett harspår så jag bestämde mig att styra upp det hela med ett upplet. För att klura till det tog jag en ny boll på snöre som alltså inte luktade matte. Svårt, tyckte Skroff men jobbade på tills hon hittade den.
Sedan lyssnade hon lite bättre men fick avsluta promenaden i koppel, hon har ju trots allt varit sjuk.
Hon äter förresten bättre igen så jag börjar släppa tankarna på att njurarna börjat strula, hela hon sprudlar ju av hälsa.