Tråkigt

Skroff och jag har tråååkigt. Att vara sjuk är inte roligt alls enligt Skroffan som snart börjar klättra på väggarna. Och eftersom hon inte kan vara ensam hemma så är jag också bunden, vi kan inte åka till stallet pga smittorisken och hon kan inte sitta i bilen för då blir hon kall. Jag vill ju verkligen inte att hon skall åka på en lunginflammation också.
Hon har fått gå de sedvanliga kvällspromenaderna med Anne och näbbarna, utan dem skulle hon förmodligen krevera. Igår fick hon också gå ner till Grimbo för att hämta bilen som var på Ditec-behandling. Det var helt underbart väder så vi gick i stället för att ta bussen. Kanske var det för mycket, hon hostade mer inatt igen och snorade en del. Annars hostar hon inte alls längre och rosslar inte när hon drar i kopplet.

Jag blir totalt frustrerad av det här med hur länge kennelhosta smittar. Enligt en del veterinärer/litteratur smittar hunden så länge den hostar (helt rimligt), enligt andra upp till 10 dagar efter hostan slutat (också ganska rimligt) medan en del anser att hunden smittar så länge som 2-3 månader! I så fall är det ju kört med såväl agilityträningen med cairnklubben som vår vanliga tisdagsträning en lång tid framöver. Inte kul alls. Jag vet inte vem man skall tro på, får väl ringa vår vanliga veterinär och gå efter vad de säger.

Annonser

GRATTIS MURRAYS!

En ny liten figge är född, Leo kom till världen i morse 49 cm lång och 2620 kg tung (eller lätt). Grattis Lisa och Christer!!!
Ser fram emot att få träffa underverket om ett tag :-).

Skroffnytt

Skroff är fortfarande snorig (ibland hör man hur hon drar in hela nosen full med snor, önskar man kunde lära henne att snyta sig) och hostar vid ansträngning men är annars pigg och glad. Hon skuttar omkring ute trots att hon är kopplad så man får tvinga henne att ta det lugnt.
Jag skrattade åt henne förut idag, hon vill ju inte ta på sig selen så jag har börjat muta henne med burkmat så att hon upplever den som något positivt. Skroff blir helt schizofren och springer fram och tillbaka, vill så gärna ha burkmaten men absolut inte ta på sig selen. Maten vinner oftast, hon är trots allt en matglad hund.
Idag har hon varit en stund hos mormor, mamma hämtade henne i stallet så att hon skulle slippa sitta i en kall bil när jag red lektion. Tack mamma! Just nu är jag glad att hon på sista tiden inte fått leka med de olika hundarna i stallet, vore pinsamt om hon hade smittat allihop. Dock hälsade hon på sin stallfavorit Tyson härom dagen men jag hoppas att han inte blivit smittad, gammal som han är.
Har dessutom hört att kennelhosta är jättesmittsamt och kan spridas via kläder och annat så då går jag ju ändå och dröser baskelusker omkring mig.
Näbbarna och Krasse verkar ok än så länge, de som är lite äldre kanske faktiskt redan har antikroppar. Det är ju ingen idé att separera Näbbarna och Skroff nu, har hon smittat dem är det redan gjort.

Red Suss-lektion idag och ja, vad skall man säga? Suss hade en praktikant(?) med sig och när Baldur inte riktigt lossnade i höger varv sade hon ”den här hästen är genomärlig och så bussig, släpper han inte så är det något som är fel” vilket jag håller med om. Jo men visst. Sedan var det dags för trav och tölt och Baldur gick skumt. Haltade inte men gick heller inte helt rent, ”tappade” vänster bak i vänster varv som vanligtvis är det bra varvet. Saktade av och klämde, hittade inget fel. Travade igen, gick sisådär. Vi började fundera på om han bara tramsade så jag red utanför paddocken i trav och visst fasen kunde han trava utan anmärkning. Tramshäst! Så antagligen tycker han bara att det är lite jobbigt och så tramsar han i stället. Så var det med den ”ärliga” hästen. Men han är bäst ändå :-). Efter lektionen töltade jag på Jannevägen och då kunde han minsann pinna på utan minsta problem. Men man blir ju lite nojjig med tanke på alla halta hästar som har varit…

Mera Skroff-rapport

Skroff är piggare idag och tycker inte alls att hon behöver ta det lugnt. Hon hittar på egna små aktiveringssätt som tex att strimla tidningar och riva ner tvätt som hänger på tork. I morgon får hon nog gå en liten promenad, det måste ju vara bättre att gå en lugn kontrollerad tur än att springa omkring inne som en idiot.
Jag tycker att hon hostar mindre redan men hon låter ganska snorig i nosen. Som det är nu tycker jag inte att man behöver tratta i henne Bisolvon, får hoppas att det håller sig så.
För att avlasta halsen får hon ha sele ute och hon avskyr den verkligen (liksom allt som skall spännas runt bröstet eller magen), varje gång vi skall gå ut blir det Skroffjakt runt hela lägenheten. I morse försökte hon krypa in under badkaret som den grythund hon är. Lagom kul att få fram henne därifrån men det går väl om man spolar vatten längs med väggen.
Idag har vi varit på Västra Djursjukhuset och köpt foder, de hade 20% rabatt för att fira sin nya rehabavdelning. Skroff fick naturligtvis stanna i bilen men jag passade på att fråga lite om kennelhosta och fick ganska vaga svar. Gissa vilken blick jag fick när jag sade att Skroff inte är vaccinerad mot KH… Men saken är den att jag faktiskt tycker att det är lite onödigt, skall den ge tillräckligt skydd skall man vaccinera om minst var 10:e månad och då kan de ändå bli sjuka eftersom vaccinet inte täcker alla stammar.
Tänkte ringa vår vanliga veterinär i morgon för även om jag tror att det är KH så gnager ju oron litegrann att det är något annat. Och även om jag inte tycker att det är särskilt sannolikt att njurarna skall ta stryk så nojjar jag lite över det med.
Nåväl, vi är vid gott mod i alla fall.

Skroff-uppdatering

Det går tydligen kennelhosta så det är väl sannolikt det Skroff har. Hon har faktiskt varit om inte direkt slö så i alla fall dämpad idag och påminde mig inte ens om att det var matdags. Dock åt hon med god aptit när hon väl fick mat.
Lilla Skroffungen, jag får nog ringa vetten i morgon och höra om man kan ge henne Bisolvon och i så fall hur mycket.

Sjuk Skroffa

Skroffan är sjuk :-(. Riktigt vad det är för fel vet jag inte men bubblandet i halsen har övergått till host och harkel. I natt lät det lite bubbligt i nosen och nu har det som sagt tillkommit hosta. Hon är pigg och glad och äter som hon skall, har heller ingen feber så därför avvaktar vi med veterinären. Hade det varit vardag hade jag ringt direkt men det känns lite onödigt att tillbringa hela dagen på Blå Stjärnan när hon ändå verkar vara ok.
Frågan är vad som är fel? Halsont? Kennelhosta? Främmande föremål i magen? Gräs i luftvägarna? (Har Kalle i så fall petat in det där?)
Just nu är hon tyst och sover i alla fall.

Huu, Grannen T ringde förut (varför i helvete gav jag honom mitt telefonnummer? Men man kan ju knappast neka och på den tiden var han gift), kallade mig för ”sötnos” och ville bjuda på fika. Gah! Sade att jag skulle åka iväg så nu gäller det att vara tyst, jag kunde inte komma på något lämpligt ställe att åka till med en sjuk Skroffa.

På jakt

De två senaste dagarna har jag ägnat mig åt jakt. Och inte vilken jakt som helst utan häst- och Skroffjakt. Men vi börjar från början:
Åkte ut till Baldur igår och skulle plocka in honom och Noi från hagen. B, N och Solfari skulle enligt planerna gå  på ”vallen” en liten extrahage med mer käk i. Jag tog med mig Solfaris grimma utifall att, han brukar smita om han blir ensam så jag tänkte att jag nog fick ta in honom med.
Kom fram till vallen och där stod två snälla pållar och väntade, nämligen Noi och Baldur. Det syntes inte ens röken av Solfari så jag tänkte att någon säkert hade plockat in honom redan. Tillbaks till stallet med B & N och släppte dem i stallhagen. Ingen Solfari, varken i den hagen eller i boxen. Bara att ge sig ut på jakt alltså. Funderade på att ringa Laila och berätta att hennes häst rymt IGEN och den här gången inte gick att sikta på de sedvanliga ställena men bestämde mig för att leta lite till.
Marie och jag gav oss ut på spaning och efter diverse vedermödor kunde vi sikta en rödaktig klump på andra sidan en stor äng. Solfari stod förnöjt och betade av några trädgårdsbuskar medan villaägaren stod på sin altan och inte såg alltför glad ut. Bara att knata dit, be om ursäkt och tacka gudarna för att hästkräket hållt sig på utsidan av trädgården.
En ännu större tur var det att Solfari inte hade gått ett tjugotal meter till, då hade han nämligen hamnat på landsvägen där folk kör lite hej vilt emellanåt.
Man kan ju undra om inte villaägaren kunde bemödat sig med att ringa till sin släkting Janne som är stallägare och berätta att en häst var på väg ut på vägen…
Nåväl, Solfari stoppades in i sin box i relativt säkert förvar och jag kunde ge mig ut på en Baldur-tur. Han skall ju helst inte ha bett så nu när jag red ensam testade jag att rida med bara nosgrimma. Funkade riktigt bra även om han blev lite stark i tölten. Han är ju så gudomligt snäll, den hästen.
Stötte på en gammal kompis, insåg att personen jag ridit förbi och slentrianhälsat på var Mellgren, en gammal stallpolare. Hon var ute och promenerade och kollade gamla ridvägar. Kul att råka på henne sådär oförhappandes.
Tillbaks och fixade i stallet innan det var dags att åka hem och kvällsfika med Anne.

Idag började dagen med ett frisörbesök och det sker sannerligen inte särskilt ofta. Jag brukar skjuta på det så länge som det någonsin går vilket innebär att jag för det mesta saknar frisyr och har slitet hår. Men men, nu var det dags.
Det är ju lite läskigt eftersom man förväntas småprata under tiden. Jag vet aldrig vad jag skall säga utan sitter och säger ”ja, precis” till allting. Irriterande.
Puttrade vidare till Huveröds och kollade om de fått in Skroffoveraller. Det hade de inte, så jag suktade efter lite andra grejer men bestämde mig för att åka till Orust och shoppa i stället någon dag. Skroff hittade fina leksaker som hon ville ha, dem kan hon ju få titta på till skillnad från alla goda grejer som annars ligger i lagom Skroffhöjd. Jag brukade alltid köpa massa mums till hundarna men det går ju inte nu.
Anne anslöt för att köpa nya koppel eftersom K bitit sönder de gamla. Tyvärr envisas hon med att köpa sunkiga kanalkoppel som drar åt sig fukt och sedan luktar apa. Usch!
Tacka vet jag hederliga läderkoppel.
Sen var det dags för Skroffs höjdpunkt: nämligen party hos Krasse. Jag vet egentligen inte varför han skulle ha party men han hade i alla fall på sig partyhatt när vi kom.
Hundarna fick vara ute på tomten och leka medan vi käkade LCHF-tacopaj. Efter ett bra tag började jag fundera över det faktum att Krasse var inne och skroffan uppenbarligen fortfarande ute och då kommenterade Anne att Skroff skällde så mycket vilket jag inte hörde.
Hon kan ju inte stå ute på tomten och gaffla så jag gick för att ropa in henne. Ingen Skroffa. Ropade med arga rösten, ingen Skroffa. Insåg att jag skulle få gå ut och hämta henne, tog på mig skorna och traskade ut. Ingen Skroffa vid grinden heller där hon annars brukar stå och skälla, däremot såg jag ett stycke glad cairnterrier som sprang fram och tillbaks längs med staketet. På utsidan…
Vet inte hur hon lyckats ta sig ut, på baksidan finns ett litet hål men då skulle hon knappast befinna sig på framsidan. Bara ut för att fånga in henne vilket var lättare sagt än gjort. Min vanligtvis duktiga Skroffa ville inte alls komma eftersom hon trodde att jag skulle sätta henne i bilen för att åka hem. Lagom kul att ha sin hund springande lös på vägen, även om det är en liten grusväg så kommer det ju bilar. Lyckades till slut lura henne och få tag i henne och med ett fast grepp återbördade jag henne till rätt sida av staketet.
Slut för Skroffans del att vara själv ute på tomten med andra ord.
Anne och jag tog en trattkantarellpromenad, hon lyckas ju alltid få mycket mer än jag för jag har inga svampögon. Skroff var glad över att få gå med Krassedoren men drog i kopplet och lät mycket underligt. Inget normal väsande/harklande utan det liksom bubblade i luftstrupen på henne. Skumt! Fortsätter det får vi väl knata iväg till vetten för det lät definitivt inte normalt. Pigg och glad är hon i alla fall så vi avvaktar ett tag.