Det kommer att bli en hel del gnäll och stånk i den här bloggen ett tag framöver för just nu mår jag inte så bra. Sådär, nu är ni förvarnade!
Igår var det dags för läkarbesök inför Försäkringskassans stormöte nästa månad. Jag har som sagt mått ganska kasst sista tiden med det här hängande över mig och tror nog att jag fick läkaren att inse det även om jag just igår mådde ganska bra.
Men tydligen är det så här: tidsbegränsad sjukpenning finns inte längre utan antingen är man ett hopplöst fall och får sjukbidrag för gott eller så skall man rehabiliteras.
Kan man inte rehabiliteras så tillförs man den första kategorin. (Så skall det vara enligt läkaren men jag tror ju vad jag vill om FK.) Jag skall nu alltså rehabiliteras och går inte det får jag sjukbidrag för gott (såvida inte regeringen och FK får för sig att riva upp gamla beslut).
Ett ”riktigt” arbete står inte på listan utan det är fråga om skyddad verkstad i form av lönebidrag eller liknande. Jag kan ju då tycka att ska de betala för att jag skall vistas på ett särskilt ställe så kan de lika gärna ge mig sjukbidrag direkt och så kan jag få gå hemma och lulla och slippa må dåligt men så funkar det ju inte.
Det lutar dock åt att det blir någon form av djurarbete som ett stall eller hunddagis. Får jag ha med mig Skroffan så funkar det mycket bättre, jag vet att det låter fånigt men hon är ett stort stöd. Tex hade jag inte kunnat gå på hundträning utan Skroff, det hade varit alltför hemskt (och meningslöst iofs).
Det känns ärligt talat skitjobbigt det här med möten och hela jobbcirkusen.
Slängde ut en fråga på ett forum om hur folk mår när de skall till jobbet för jag vet ärligt talat inte vad som är normalt. Fick till svar bla att ”om du inte trivs så byt jobb”. Jaha, om det inte funkar på något jobb/utbildning då utan att man mår skit oavsett även om man egentligen trivs med jobbet och arbetskamraterna?
Jo, det beror på att jag tänker negativt och så fick jag lite boktips. Ok, nu känner inte den här personen mig mer än över forat men han har haft liknande inlägg förut. Bara man tänker positivt så blir allt bra. Själv tycker jag att det är lite naivt (eller rent av inskränkt) att tro att allt blir bra för att man läser ett par böcker. Han har alltså lösningen som läkarna och psykiatrin har slitit med under i stort sett hela mitt liv.
Självklart vore det bra om man kunde så att säga starta från scratch (tack Marianne, det var inte ditt inlägg jag hakade upp mig på!) men nu är det ju inte riktigt så enkelt. Tycker nog snarare att jag ser saken relativt objektivt, jag HAR en funktionsnedsättning och den gör att jag i bästa fall kan funka som jag gör nu. Bara det är ju en seger.
Men, men, nu blir det alltså ett försök till praktik eller liknande och självklart kommer jag att försöka så mycket jag någonsin kan även om det blir tufft. Går det så är det strålande, går det inte så går det inte och då hoppas jag att jag skall kunna släppa taget igen utan att bli helt knäckt.
Det lär som sagt bli mycket gnäll framöver men det får ni stå ut med (eller låta bli att läsa/lyssna).
Skroff var på kurs igår och för första gången gick det inte så bra. Knoff var okoncentrerad och nosig men inte direkt olydig, tror att det beror på att jag inte har mått bra sista tiden och inte tränat med henne + att hon naturligtvis känner av stämningsläget. Dessutom hade vi ju inte varit och tränat på morgonen eftersom jag var hos läkaren. Uppletet funkade bra i alla fall men Knoff tyckte att det var aaalldeles för lite att bara få köra ett skick.
Tycker att det är lite synd om Knoffan om det är så att hon tar åt sig av mitt dåligtmående men idag har hon varit sitt vanliga glada (och lydiga) jag.