Frustration

I dag är jag mest frustrerad. Pratade med Lotta, min kontakt på PMH, och hörde själv att jag bara lät gnällig och inte fick fram hur dåligt jag mår (och det där lät ju också som gnäll).
Jag fick en tid på tisdag i alla fall och hon erbjöd sig att prata med Y, min handläggare på AF om att jag var ”orolig”. Det är lite klent uttryckt för vad jag känner just nu.
När jag lyckas intala mig att det kommer att ordna sig, att jag har Lotta och min läkare som backar upp mig om jag verkligen lyckas få dem att förstå hur dåligt jag mår och att AF och FK då skall inse att det här inte går, så mår jag hyfsat även om det är en ständig knut i magen.
Försöker att vara i stallet varje dag så att jag tänker på något annat för där känns det riktigt bra. Nackdelen är att när jag väl åker därifrån så kommer alltihop som jag hållt tillbaks ramlande över mig.
Och de stunder jag inte tror att det här kommer att ordna sig, ja dem kan jag inte ens beskriva.

Skroff är skendräktig och lugn men har dessvärre kommit på att det finns kaniner i stallet. Vet inte varför hon inte lagt märke till dem tidigare men nu så är det kört att ha henne lös i den änden av gården. Får ta tag i det senare, nog f-n skall det gå att få henne ”kaninren” utan att skrämma ihjäl kaninerna på kuppen.
Problemet är att de sitter inte alltid i sina burar utan skuttar omkring ute på gårdsplanen med ojämna mellanrum och det var då Skroff fick syn på dem, dock var hon i koppel den gången som tur var.

Annonser

Skit

Man tror att man har en relativt säker plattform att stå på och så upptäcker man att den inte håller alls…
Jag trodde att jag skulle klara i alla fall en del av praktiken och på senhösten kändes det riktigt bra men nu har allt rasat samman.
Ångesten är tillbaka för fullt, jag som sluppit den sedan jag jobbade senast. Jag har ingen aning om vad jag skall ta mig till, trots all medicin och alla år i terapi har jag inga redskap att hantera detta med. Har försökt att få tag på min kontakt på psyk men vi lyckas ringa om varandra hela tiden.
Jag VET ju vad som skulel hjälpa men frågan är om psyk/AF/FK håller med? Jag är iofs sjukskriven fram tom augusti och innan dess tror jag egentligen inte att de kan tvinga mig till något men det är ju skrattretande att tro att jag skulle vara arbetsför om ett halvår.
Minnena från hur det var när jag jobbade kommer tillbaka och jag kan helt enkelt inte utsätta mig för det igen, det kommer att leda rakt ner till helvetet.
Kort sagt – DET GÅR INTE.

Man kanske inte skall skriva om sådant här där ”alla” kan läsa men dels tycker jag att det brode vara slut på hysch-hysch om psykiska problem och dels måste det ju verka underligt när jag på ytan verkar må bra, åker till stallet och tränar med Skroff. Så är det alltså inte, jag mår urkasst för tillfället. I stallet funkar det hyfsat men så fort jag åker därifrån rasar allt.

Möte på AF

Idag var det alltså dags för möte med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Att ta sig dit gick hyfsat, jag visste sedan tidigare var det låg. När jag väl kom dit så var det inte lika roligt längre utan jag började lipa redan i väntrummet. Jippie.
I alla fall, Y var en trevlig handläggare även om jag först tyckte att han såg snobbig ut. Även den nya handläggaren från FK verkar ok även om hon inte sade så mycket.
Y frågade vad jag hade för problem (framgår inte det av mina papper??) och undrade om jag tyckte att det var jobbigt att vara där vilket jag ju tyckte.
Så, nu är jag inskriven och fick även skriva under på ett papper att det var ok att jag har koden ”psykiskt funktionshinder” som eventuella arbetsgivare kommer att få reda på.
Det som inte var bra var att det är tänkt att jag skall gå på olika gruppträffar för att sedan kunna komma ut på praktik. AFs gruppträffar är liksom inte min grej vilket jag också sade. Att lära mig skriva CV och liknande känns liksom inte så aktuellt heller…
Men när jag sade att jag hade ett par ställen på lut kom det fram att om jag fixar praktikplats själv så slipper jag grupperna och det tackar vi för.
Däremot så får jag tydligen inte stanna på ett ställe utan jag skall runt för att eventuellt hitta en plats där de vill ha kvar mig. Det blir ju inte så lätt, varken att komma till nya ställen hela tiden eller att hitta ett permanent ställe även om det är på lönebidrag.
På det hela taget så vill jag försöka men jag tror inte riktigt på det :-S .
(Om man praktiserar så får man för övrigt ett bidrag från FK för rese- och merkostnader. Hela 135 kr/månad ;-).)

Aaargh!

Jag kan fan inte ens skriva in mig på AF via nätet utan att få psykbryt. Det verkar ju väldigt lovande, vete sjutton hur jag skall palla med det här. Skit också.

Ännu en bra dag

Ok, jag får erkänna att det var trögt att ta sig till stallet i förmiddags men när jag väl var där kändes det bra. Paltade på Skroffan och satte henne i bilen och så gav vi oss iväg på en långtur mot Kålsered med hästarna.
Stannade vid Hisingens golfclub och tankade kaffe samt fick knäckebröd och sockerbitar till hästarna. Sånt gillar vi 😀 ! Sedan red vi vidare, det blev en riktigt härlig tur med bästaste Baldur och trevliga vänner.
Jag tycker bara mer och mer om Baldur, han är så otroligt snäll och klok. Ok, han kanske inte är den mest spännande hästen att rida men man känner sig verkligen till 100% säker på honom. Vänder och vrider på det men ekonomin tillåter helt enkelt inte ett hästköp.
Det blir otroligt ledsamt om han flyttar framemot sommaren 😦 .
Efter ridturen så blev det naturligtvis fika och så fick Skroffan sin beskärda del av aktiviteter i form av promenad och lite träning.

Det kan tyckas märkligt att jag kan vara i stallet dagarna i ända men ändå inte jobba men det är två helt skilda saker även om jag har svårt att förklara skillnaden. Stallet är som en skyddad verkstad (positivt menat!) men i ärlighetens namn är det ganska svårt att ta sig dit ibland också. Senaste tiden har jag dock haft flyt och det är bara att hoppas att det håller i sig när jag börjar praktisera.

Försökte för övrigt skriva in mig på AF via nätet, det är inte det lättaste. Inte direkt logiskt om man säger så. Och naturligtvis, när man kommit genom större delen så får man upp ett meddelande och måste börja om från början. Alltså måste jag åka dit i morgon och registrera mig om det inte funkar på nätet då heller. Strålande AF!

Skroff på vift

Idag har Skroff skrämt sin matte rejält, hon har nämligen varit på rymmen.
Jag hade stallet i morse så vi var uppe tidigt och fodrade och pysslade. Skroff var som vanligt med och när jag höll på att fylla på vatten i hagarna tänkte jag att hon kunde lika gärna vara lös som att jag skulle släpa runt på henne. Släppte Skroff och fortsatte att fylla på vatten men tänkte att ”var sjutton är hon”!?
Kunde inte med att ställa mig att ropa så tidigt på morgonen så jag gick runt och kikade. Ingen Skroffa. Dessvärre lossnade vattentappen med vattnet på och jag kunde ju inte orsaka översvämning i stallet så jag sprang fram och tillbaka med vattenhinkar samtidigt som jag kollade efter Skroff.
Fick till slut stopp på vattnet och gick längs Jannevägen (som är i pricip otrafikerad, det ligger ett hus i slutet) och småropade. Ingen Skroff.
Jag vågade inte gå ut mot stora vägen som går en bit ifrån stallet ifall Skroff skulle komma sättandes eller ta upp mitt spår så jag höll mig runt stallet och Jannevägen.
Sedan kom Annelie, inte sjuton hade hon sett Skroff heller. Till slut tänkte jag att skit samma, folk får klaga bäst de vill för nu tänker jag ropa! Sagt och gjort, gick längs med Jannevägen och ropade och vips, kom en liten Skroffa sättandes nerifrån markerna. Hon skällde och var uppenbarligen mycket glad att se mig så antagligen hade hon irrat omkring. J-vla hund!
Sen var hon idel lydighet och höll sig till matte (jag var faktiskt modig/korkad och släppte henne igen men höll henne under sträng uppsikt) hela tiden.

Jag hade tänkt åka på cairnklubbens öppna lydnadsträning i Angered men vädret var så ljuvligt så jag hakade på Gunilla och Annelie på en ridtur.
Underlaget var riktigt bra med snö över all is (men jag fasar för när det börjar töa!) och vi tog en tur till golfbanan. Glada hästar och glada ryttare med strålande sol och gnistrande (nåja) snö.

Tillbaks var det mockning, fika (naturligtvis!)och pyssel och därefter tog Skroff och jag en aktiveringspromenad. Skroff var pigg och glad och lydig utan minsta pipa-iväg-tendenser så jag kände mig lite lättad i alla fall. Hon fick göra upplet, träna på stanna och ligg på håll (om hon är sugen på att pipa iväg någonstans eller inte vill komma på inkallning av någon sällsynt anledning så brukar det funka att lägga henne på håll och sedan gå och hämta henne) och lite annat som vi tränar på kursen.
Duktig Skroffa 🙂 .
Och sen, ja vädret var så härligt så det blev mer fika och mer Skroffträning. Kom på att jag kunde använda våra ridkoner som slalom så vi körde det, lite hopp och lydnad.
Ännu en Skroffpromenad, mer fika (igen!) och så en promenad över isen på Holmdammen tillsammans med Anita och Tyson. Jag får erkänna att det kändes lite läskigt att gå över isen (ok att ungarna åker skridskor där men jag väger ju mycket mer och tänk på Skroff!) men Anita menade att den höll och det gjorde den ju. Drog dock en lättnadens suck när vi stod på fast marl igen.
Till slut var jag ju mer eller mindre tvungen att åka hem, hungrig, kall och lite trött med en dito Skroffa. Vi spenderade tio timmar i stallet så det hade vi väl rätt att vara :-).

Nu ligger en trött Skroffa och sover i sin bur. Hon är lite lustig, när hon inte är så trött vilar hon i soffan men när hon är riktigt uttröttad eller det är väldigt sent så går hon och lägger sig i buren. Så illa tycker hon om den 😉 .