I veckan som gick var jag först på möte med dr S och Lotta, skulle egentligen till dem separat men vi slog ihop det till ett möte. Dagen därpå var mamma och jag på möte med AF och FK så nu har jag betat av dem allihop.
Dr S gjorde inga ändringar i medicinen, vi pratade om att höja Lamictalen men gjorde det aldrig.
Hon tyckte att det var idiotiskt med AF/FK och att jag skulle ha med mig Lotta eller Åsa Arbetsterapeut till mötet men det verkade ju vara för krångligt med att få tre olika instanser att få ihop en tid…
Dr S skrev ut ett nytt sjukintyg och gav mig en remiss till provtagning för att kolla medicinernas koncentrationsnivå i blodet + diverse annat grejs.
Hon menade att jag absolut måste ha mer Stesolid och att hon kunde minska intervallet, mer piller vill jag ha men det räcker med var fjärde vecka, jag har dessutom ett litet lager som ”kan vara bra att ha”.
Lotta sade inte så mycket mer än att hon sammanfattade för dr S vad vi pratat om på sista tiden och om mina konstiga idéer (som att Bostadsbolaget spionerar på mig via bredbandsapparaten vilket jag egentligen antar att de inte gör men vem vet?) samt att det inte funkar så bra på ”jobbet”.
Sen var det AF och FK, då. Min jättebra FK-kontakt F har ju gått på mammaledighet så jag har A i stället och nja, jag vet inte riktigt vad jag tycker.
Kanonbra att hon begriper att man mailar och inte ringer om man vill ha tag på mig men jag tyckte att hon mest satt och smilade och såg söt ut, lite lismande sådär ärligt talat.
U från AF var faktiskt BRA, vi pratade lite innan A kom. Hon har ju varit lite motvalls hela tiden och ganska putt på FK vilket hon fortfarande är eftersom hon inte tycker att jag hör hemma ens på AF Samverkan.
U och jag ville avsluta det hela, A ville givetvis fortsätta och menade att jag ”bara” försökt i 1,5 månad. Det handlar snarare om 35 år men det rann liksom av henne.
Jag sade att det var inte så jättemycket att hänga i granen att jag med hjälp av Stesolid och gnälliga telefonsamtal till mamma var och varannan kväll lyckades jobba max 1,5 timme/vecka och att det inte fanns en chans i h*vete att jag skulle komma upp i 25% (10 tim/v) inom rimlig tid.
Jag sade också att jag ärligt talat faktiskt inte tänkte försöka lika mycket som jag gjort under tidigare år, jag har satt en ”må dåligt-gräns” och jag tänker inte kliva över den så länge jag kan styra själv. Alltså, mår jag dåligt av att jobba mer än 1,5 tim/v så gör jag det inte, punkt.
Inget mer grina-på- jobbet-till-jag-spyr alternativt funderar på att sprätta lite på mig själv eller liknande, jag gör det inte!
Så, projekt ”Jobba i stallet” är avblåst.
Inte så oväntat egentligen men det är klart att det känns, det hade kanske kunnat gå.
A frågade vad jag egentligen vill och jag sade som det är, att jag vill ha permanent sjukbidrag. Det kan knappast vara en nyhet med tanke på att jag ansökt minst tre gånger i rad…
Då kom lismandet fram, att hon kunde ju inte säga om det skulle gå igenom eller inte, att det inte berodde på henne utan på om FK ansåg att ”alla möjligheter var uttömda” för målet är att ”alla skall ha jobb/sysselsättning”. GAH.
U undrade då hur mycket de egentligen skulle försöka för det här är ju bara senaste projektet, inte det första om man säger så. Förutom utredningarna som PMH gjort och som FK bara skiter i så har de ju själva skickat mig på minst tre andra försök som inte funkat ett enda dugg, ett av dem kunde jag inte ens gå dit för att säga att det inte gick.
Men jag kan alltså se fram emot ett nytt varv i tröskkvarnen; ny ansökan varpå FK sätter mig på ett annat projekt som kostar massa skattepengar och tar platsen för någon som kanske faktiskt har chansen att återgå i arbete.
Att det ALDRIG har funkat går liksom inte in i deras skallar.
A menade i alla fall att dr S skulle skriva mer exakt hur det påverkar mig att arbeta; det räcker inte med att skriva att ”patienten får grava sömnstörningar, självskadelsetankar och svår ångest” och skicka med en medicinlista utan hon måste skriva mer utförligt att jag äter Stesolid just när jag får ångest, att jag inte kan sova (vad är det för skillnad mot ”sömnstörningar”?) osv osv.
Just precis vad jag själv skrev i brevet jag skickade med sist men det räknas förstås inte för vad vet jag? Inte ett skit.
Summa summarum, FK lyssnar bara på FK så varför ens skicka in läkarutlåtande liksom? Funderar på att trots allt skicka med FLER läkarutlåtanden, det kan knappast göra saken sämre.
Jävla skit-Försäkringskassa.
Mjölbaggarna ser ännu ledsnare ut vid det här laget, förresten. Man hittar enstaka som kryper omkring men för det mesta ser de tämligen döda ut. Jag kanske skall samla in ett gäng som fortfarande lever och prångla in på FKs kontor?