Idag var det alltså dags för ett återbesök på Ale Djurklinik med Baldur. Pia körde och jag och Leia hängde med medan Alice mötte upp direkt på kliniken. Praktiskt att Skroffan har sin ”kattbunker” när man skall åka med någon annan!
Baldur blev av med gipset men tyvärr var han fortfarande halt även efter skoning. På vänster fram som är det bra benet har han en relativt vanlig sko fast med sidokappor i stället för en tåkappa. Inget konstigt där förutom att Björn kapade en hel del och kortade tån.
På det dåliga benet är hovväggen borttagen på hela utsidan av tån så det ser ut ungefär som att han har en halv hov (något överdrivet visserligen men en stor bit saknas helt enkelt). Det såg relativt bra ut så Björn slog på en specialsko som vi hoppas kommer att sitta kvar, den har ju inget fäste på ena sidan. Tvärs över den saknade biten borrade han fast ett metallband som skall hålla ihop hoven och ge stöd. Hålet fylldes med tjärklegg som sedan stelnar och blir ett skydd.
Troligtvis haltar Baldur fortfarande för att den elastiska inre delen av hoven (som säkert har ett fint namn som jag borde kunna vid det här laget) inte har något stöd, när han rör sig så ”bubblar den ut” något genom hålet.
Men vi VET alltså inte om vi verkligen har fått bort allt eller om det kanske är något annat fel också.
Blir han inte ohalt inom 10-12 dagar så skall vi kontakta dem igen för en ny genomgång med röntgen, annars skall vi tillbaks om fem veckor.
Tills dess skall Baldurs hov hållas ren och torr vilket innebär att han får stå inne och bara komma ut på små rundor när det är fint väder. Nu när han är skodd så bör det dock gå att promenera med honom på Jannevägen utan att han blir alltför ömklig.
Det känns lite läskigt nu när han är av med gipset, även om vi har fått instruktioner så är det knepigt med hur hoven skall skötas och vad han får och inte får göra. Det var nog bra att vi var med alla tre så att vi kan diskutera sinsemellan hur vi skall göra med hoven.
Prognosen för den här typen av skador är tydligen god men tar lång tid på sig att läka, upp till ett drygt år förutsatt att vi inte behöver karva mer. Om 1-1,5 månader kommer han att tåla lite mer eftersom hovväggen då har hunnit återbildas till viss del. Men jag får ju erkänna att det kommer att vara läskigt de första gångerna när han får börja gå i den stora hagen igen för att inte tala om när vi börjar rida. Har en känsla av att det kommer att bli en hel del i paddocken och på mycket snällt underlag där det inte är någon risk att han trampar av sig skon.
Kvällen har jag ägnat åt att först städa bilen och sedan installera en skrivare åt mamma. Normala skrivare stoppar man in en eller två sladdar i, trycker på ”on” och så är det klart. Den här visade sig dock vara långt ifrån normal och jag hade dessutom hjälp av ett femmånaders Pyre som ville hjälpa till genom att sätta sina snubbelfötter överallt där de inte skulle vara och att tugga på sladdar, bruksanvisningar och annat.
Eftersom det här inte var en normal skrivare så skulle USB-sladden stickas in i skrivaren, alltså långt inne i innanmätet och inte i ett fint litet uttag på sidan av. Till slut gick det att skriva ut ett papper fast då hade vi forfarande halva installationen kvar. Jag sade åt min (visserligen snälla och grötkokande) mamma att resten fick hon göra själv för jag tänkte inte sova över.
Satte mig i min nystädade bil och puttrade hemåt men hann inte långt förrän bilen började tjuta högt och argt samt blinka med en gul krumelur och hacka illavarslande. Krumelurerna som satt som ett rinnande vatten för ett halvår sedan har förpassats långt bak i skallen men jag vet i alla fall att gula krumelurer inte är lika farliga som röda dito.
Som tur var så finns det ju en instruktionsbok samt telefon så att man kan ringa sin mamma (som fortfarande äger bilen, alltså är det även hennes huvudvärk om eller när den går sönder). Gemensamt kom vi fram till att om inte bilen hackade alltför mycket så kunde den nog puttra hem till Tuve. Alternativet var ju att ställa bilen 300 m från mamma och sova över där men jag ville ha hem min lilla bil. Pratade snällt med den och då kunde den tänka sig att starta utan att pipa eller hacka och så puttrade den hem utan att krångla alls. Får väl slå en pling till verkstaden och höra vad de säger. Och det är klart, om nu både Skroffan och Baldur är trasiga och delvis ur funktion så kan väl lika gärna bilen krångla.