Veterinärbesök

Jaha, så har Skroff varit hos vetten och tagit blodprov, blivit klämd på och fixat tänderna.
Vi började med att kolla hältan och Skroff haltade givetvis inte ett dugg utan gick klockrent i traven. Marianne klämde och böjde på i stort sett hela Skroffan men hon reagerade inte det minsta. Så var det med den hältan…
Men faktiskt har jag inte sett henne linka på några dagar (sedan vi kom hem) så kanske, kanske har vaddetnuvar läkt ut.
Annars får vi väl gå tillbaks och klämma mer.
Sedan diskuterade vi blodprover, M tyckte att det var lite märkligt med för höga halter av kalcium och kalium, de brukar inte hänga ihop utan vara kalcium och fosfor respektive kalium och natrium (som man bla kollar vid Addison) men både kalcium och kalium kan hänga ihop med kassa njurar.
Skit, nu kommer jag naturligtvis nojja supermycket tills vi får provsvaren som kommer i veckan.
Vi diskuterade andra prover och M tyckte inte att vi behövde kolla även njurarna eller annat i det här läget eftersom Skroff verkar vara hälsan själv.
Hon tyckte att Skroff såg ut att vara i tip-topform och det håller jag med om :-).
Hon påpekade även flera gånger hur käck hund Skroff är, så väluppfostrad (*host*) och lugn (*harkel*) för att inte säga så TREVLIG. Det är klart att det är roligt när ens hund får beröm men det är inte direkt min förtjänst att Skroff uppför sig väl hos veterinären eller att hon är trevlig, hon är nog född sådan!
Sedan pratade vi om tänderna och huruvida vi skulle ta risken att söva Skroff med tanke på njurarna.
M kikade på Skroffs tänder och höll med om att de borde fixas, annars skulle de förr eller senare ställa till med problem, men hon förstod min oro.
M frågade vad Reidun sagt om narkos men hon har inte sagt någonting alls om det, varken att jag ska undvika det eller att det är ok.
Det är lite lustigt för de pratar om Reidun med sådan vördnad så hon vet nog verkligen vad hon sysslar med.
Till slut bestämde vi att Skroff skulle sövas men med så lätt narkos som möjligt och bara på gas eftersom det inte ger lika kraftig effekt. Hon skulle också få dropp hela tiden så att njurarna så att säga hölls sysselsatta.
Det känns så bra när de tar ens farhågor på allvar och inte avfärdar en som en nojjig hypokondriker som vill lägga sig i!
Sedan fick Skroff en milt lugnande spruta som fick börja verka innan jag lämnade henne och så var det bara att åka hem med ett tomt koppel.

De ringde några timmar senare och sade att allt gått bra, Skroff var vaken och jag kunde komma en stund senare och hämta henne samt prata med veterinären.
Det var en mycket glad Skroffa som kom rasslande i korridoren! Dessutom kändes hon osedvanligt mjuk och fluffig så vi frågade om de hade badat henne men antagligen var det för att hon blivit ”duschad” medan de rengjorde tänderna.
Tänderna hade varit lätta men nödvändiga att fixa, dessutom hade hon en mindre inflammation i bakre delen av munnen med en kindtand som satt lite löst. Tanden drog de väck och så skall jag försöka borsta Skrofftänderna varje kväll för att undvika ny tandsten. Jomenvisst, det går säkert jättebra… Men jag får ju försöka i alla fall!
Nu väntar vi alltså ”bara” på provsvaren så vi behöver lite mer tumhållning!

Annonser

Stallet!

I dag har Skroff och jag tuffat iväg till stallet. Snälla Anita hade redan fixat till Traya som jag är tillförordnad matte åt ett tag så allt som behövde göras var att traska upp till hagen, fånga in 1 st shettis och traska ner igen.
Shettisen var lätt infångad idag vilket inte alltid är fallet men hon kom fram och hälsade varpå hon faktiskt gick med väldigt snällt hela vägen ner.
(Förra sommaren fick jag BACKA henne ner hela vägen från sommarhagen eftersom hon vägrade att gå framåt. Ibland är det tur att shettisar är små så att man kan putta dem ifall det behövs!)
Pysslade om henne och sedan fick hon gå in i sin box och käka lite hö. Det är nog skönt för henne att bli av med ”munkorgen” och kunna ta för sig ordentligt, det kan inte vara så kul att ha den på sig men annars skulle hon inte kunna gå med de andra i hagen och det vore ännu värre.

Sedan var det dags för säsongens första grillkväll vilket givetvis var trevligt med god mat och gott sällskap :-).
Det är lite gött att vara tillbaka igen!
Tigge åkte förresten idag, jag missade honom precis. Skönt för honom att få åka till Tjörn men tråkigt för mig som kommer att sakna honom. Men han kommer ju hem en bit inpå hösten igen!

Veterinärbesök för Skroff i morgon, håll tummarna!

Näää…

I går var jag verkligen totalt borta. Feber, visserligen inte hög med andras mått mätt men hög för att vara mig som knappt kommer över 36-gradersstrecket när jag är frisk. Snorade, hade ont i halsen och öronen skall vi inte tala om, dessutom var det lock för öronen hela tiden som inte släppte vad jag än gjorde.
Jag orkade knappt ta mig ur sängen för att rasta Skroff.
Alltså var det SYND om mig i går men det berodde inte mest på att jag var dunderförkyld utan på följderna av det: att gå på Springsteen var en total omöjlighet så det vara bara att vackert stanna hemma och hoppas att de andra hade kul (eller inte, beror på om man vill fråga mitt snälla eller elaka jag) och att de skulle få sålt min biljett. De fick både kul och sålt biljetten så jag är i alla fall skuldfri.
Däremot åkte jag på att passa de andra hundarna så jag fick ligga i As soffa i stället för min sköna säng varpå jag fick dåligt samvete över att jag inte ens orkade sitta ute i trädgården i solskenet så att Skroff kunde få Skroffa omkring vilket hon väldigt gärna gör.
I stället blev jag liggandes i soffan och orkade inte ens zappa mellan kanalerna utan fastnade på någon kanal med urgamla ganska dåliga komediserier (typ Huset fullt).

Jag vet inte om jag skall vara glad över att jag mår bättre idag, det hade nog känts bättre om jag hade mått skit i flera dagar men nu spikade de in sig på konsertdagen givetvis.
I viöket fall har jag legat mer eller mindre i dvala i dag med vilket gett mig ännu mer dåligt samvete för Skroff. Det är dock inte det värsta!
Skroff har några gånger under dagen försiktigt påpekat att hon tyckte att det var dags att gå upp och ut men förutom några minimala rastningar har hon snällt fått ligga och titta på när matte sovit.
Det är väl inte hela världen om hon får en slapparedag, i synnerhet inte som vi precis kommit hem från en stimulerande semester, men det hemska är att när jag väl masade mig upp och ut med gullegrynet så hade hon diarré :-(.
Hon har alltså antagligen legat och knipt med ont i magen och ändå inte bråkat. Hemska jag!!

I morgon SKA jag till stallet även om jag får släpa mig dit. Alldeles för länge sedan jag var där, saknar både folk och fä!

Skroffrapport

Skroffs ben är inte bättre, ett tag tyckte jag t o m att de var sämre men det var nog bara för att jag studerat henne så noga och lagt märke till varje oregelbundenhet i rörelsemönstret.
Jag vet fortfarande inte om det är ett eller både benen men det är fram i alla fall. Hon slickar sig även mer på frambenen och -tassarna och det kan ju tyda på att det gör ont.
Det blir veterinären på måndag men naturligtvis surrar massa hemska tankar i huvudet på mig (och jag har haft tid att grunna på saken under semestern).
Det kan vara en jävlig inflammation som Mulen hade, eller artros, eller pålagringar, eller något ännu värre. Tänk om Skroff är alldeles kaputt :-(.
Det är ju en petitess i det hela men jag tänker även på söklägret i slutet på september. Skall fråga vetten om hon tror att det är helt otänkbart eller idiotiskt att satsa på att kunna vara med, annars är det ju lika bra att jag fixar en ersättare med en gång. Att köra sök på halvfart går liksom inte med Skroff, det är full rulle eller inte alls som gäller.
Håll tummarna för oss på måndag! Skroff skall även kolla kalium och kalcium som var lite förhöjt sist (kan tyda på att njurarna börjat krångla) så vi behöver alla tummar och tår.

Hemma!

Skroff och jag är hemma igen, efter 247 mils resa :-).
Så en kort sammanfattning: Resan gick över förväntan, det var inga som helst problem att bo i husbil ett tag. Jag trivdes på mitt sovloft, enda nackdelen var att jag inte vågade ha Skroff uppe hos mig så hon fick sova nere hos de andra.
Och Skroff, ja, hon var den borna reskamraten. Lagom liten för att få plats, alltid pigg och glad (om än tjuvaktig när det gäller mat), tyst och lugn när det inte hände något men alert när det var saker på gång. Hon har faktiskt fått beröm både från mamma och Marianne som äger husbilen och var med på resan.
Jag var lite orolig för att Skroff skulle vara vaktig men hon vaktade EN gång och det var sista natten när det gick förbi några precis utanför bilen.
Resan upp gick bra, Östersundsträffen gick både bra och dåligt, hemresan gick bra fast jag åkte på en förkylning de sista dagarna. Men hellre att den kom på hemvägen när man ändå kan sitta och halvsova i relativt bekanta omgivningar och inte känner att man vill se ALLT!
Så varför var det blandat i Östersund? Jo, jag orkade helt enkelt inte hela helgen. Vi hade skittrevligt på fredagen och lördag fm, sedan kände jag att gråten var på gång och att jag var helt slut. alla var verkligen toppentrevliga och det kändes bra, men nej, jag fick ringa mamma som fick komma och hämta mig.
Med facit i hand hade jag kanske kunnat vila lördag eftermiddag och varit med på söndagen eller så men då sov jag ut hos T & K i stället.
Jag blir så klart besviken på mig själv men med tanke på hur läskigt det kändes på torsdagen (jag tänkte att jag skiter i hela träffen för jag fixar det inte) så var jag faktiskt duktig. Det är det där, att glädjas över det som GÅR i stället för att haka upp sig på det som INTE går.

Resan hade gärna fått vara några dagar till men samtidigt är det skönt att vara hemma, i synnerhet som jag är sjuk. Det gav helt klart mersmak så det blir nog flera resor/träffar både med AoH-gänget och med ”husbilsgänget” :-).
Men utförligare rapport och bilder senare!
Nu skall jag försöka kurera mig, Springsteen i morgon! Jippie! Jag blir ärligt talat jäkligt besviken om jag inte kan gå men feber, hosta, huvud- och öronvärk känns inte som den bästa kombinationen ihop med konsert…

Vi är laddade och packade!

Nej, jag har inte varit och smuttat på Kahluan utan det är husbilen som nu står hemma hos mamma packad och klar för avfärd i morgon bitti. Först tänkte jag att jag kommer aldrig att få plats med mitt pick och pack men det gick faktiskt bra. Det finns så mycket käcka utrymmen i en husbil :-).
Jag var så väldigt engagerad från början och tänkte att Skroff minsann skulle ha med sig massa träningssaker men face it, kommer jag att ha tid, lust och ork för att lägga spår eller köra upplet? Nä, just det.
Skroffs plats i bilen blev jättebra, jag var rädd att buren som jag helst ville ha (utställningsburen, den är luftigast och går att hänga en vattenskål i) skulle vara för stor men den passade perfekt. Den får stå på sätet bakom förarsätet vilket innebär att den inte kan flyga fram om mamma nitar eller om vi krockar. Jag sitter mitt emot så jag kan titta till henne.
Blir intressant att se hur det går när vi skall fixa till det för första natten!
Det värsta är att jag får sova utan min Skroffa. Hon kan naturligtvis inte ligga uppe på ”hyllan” med mig, tänk om hon trillar ner?

Så – nu blir det inte mer bloggat förrän jag är hemma igen. Jag har valt att inte ta med datorn för jag vill inte sitta och surfa halva dagarna som jag nog skulle göra annars. Det blir karaktärsdanande att klara sig utan!
Lite nervöst är det allt med resan men det skall nog gå bra :-).
På återseende!

Äsch…

Det blev inget sektbesök idag för när vi väl hittat rätt så var det givetvis sommarstängt. Jag som hade nått mitt första delmål (- 5%) med god marginal! *Mutter.*
Men nu har jag iofs lite till godo för att inte ha gått upp jättemycket under semestern mot vad jag vägde vid senaste besöket.
Jag har börjat få flyt och lyckas nästan alltid handla utan att köpa mumsiga saker om jag inte har planerat det.
Nu blir det alltså ett avbrott men sedan skall jag genast ta tjuren vid hornen och masa mig iväg oavsett vad vågen hemma visar.