Dr S har ju slutat så nu har jag varit hos min nya psykiatriker dr A istället.
Lotta hade informerat henne en del men där satt jag som vanligt och såg pigg och käck ut fast magen ville vända sig ut och in och tårna höll på att knö sig igenom sulorna på skorna i ångest.
Men, jag tycker att dr A var helt ok i alla fall. Inte så att jag känner att WOW vilken bra läkare men, ok.
Å andra sidan skall hon ju gå på mammaledighet snart så skit samma om jag gillar henne eller inte.
Hon tyckte att vi skulle testa Valdoxan vilket vi gjorde redan för tre(?) år sedan utan märkbar effekt. Inte lätt för henne att skumma igenom 10+ års journaler så det är väl inte så konstigt att hon missat.
Jag föreslog att vi skulle öka min Lamictal vilket hon verkade lite tveksam till men gick med på.
150 mg morgon + 100 mg kväll blev den nya doseringen.
Hon satte dessutom in Quetiapin som visserligen är mot schizofreni och bipolära svängningar men som jag skall ta vid behov när jag inte kan somna.
Tog en igår kväll och det kändes bra, lite lagom rofyllt sådär utan att jag blev mosig i skallen idag.
Och så har jag och bostödjar-ML varit JÄTTEDUKTIGA! Förra veckan rensade jag bort drygt 60 böcker bara sådär. De har visserligen inte lämnat lägenheten än och 1 har krupit tillbaks till bokhyllan men resten ligger här i väntan på vidaretransport till ett okänt öde.
Det är bara att inse att de är ganska mossiga faktaböcker från främst 90-talet, visserligen är en häst fortfarande en häst men mycket har hänt på de åren. Och jag lär inte bli proffshoppryttare och kan således skippa hoppböckerna.
För att inte tala om min kära lexikonserie från -95, hopplöst omodern… Buhuu!
Återstår bara att rensa bland resten av de typ 2000 (nej, jag överdriver inte) volymerna.
Någon av hundarna hade läckt i sängen häromdagen. Sannolikt var det Skroffan eftersom det var där hon brukar ligga och dessutom är det ju troligare att en kastrerad njursjuk hund läcker än en okastrerad frisk sådan.
Får se om det händer igen, tänkte ändå beställa tid i september för att kolla upp henne hos Reidun.
Och så Nikka, då. Jag pratade med Göteborgs Djurklinik häromdagen när jag hade vägarna förbi och L tyckte att jag skulle kastrera Plur. Dock menade hon att det inte är någon direkt större risk för pyo och juvertumörer med att löpa tätt utan hon menade mer av bekvämlighetsskäl. Det tar som sagt emot lite att sprätta i henne för att jag tycker att det är meckigt med löp.
Förresten så klockade båda hundarna in på perfekta vikter nu efter sommaren, de var lite väl smala där ett tag.
(Till skillnad från deras matte som liksom tappat viktväktargreppet, blir till att ta sig i kragen rejält igen!)
Imorgon börjar JAKTEN och Nikka får inte vara med för hennes tass är inte ok än. Den läker visserligen jättefint men när vi var ute på en lite längre runda i söndags så skavde hon hål på ”köttet” under klon så att det blödde lite.
Då hade hon förstås studsat omkring som ett skållat troll fram och tillbaks i skogen och dessutom simmat en massa så hon tyckte nog att det var värt lite hälta på kvällen.
Det är lätt att glömma att hon inte bara bröt och tog bort klon utan att yttersta falangen på tån var påverkad också även om hon inte hade lösa benbitar.
Lilla Pickelur, bäst att ta det lite varligt ett tag till även om jag antar att hon inte håller med.