Hos dr A

Dr S har ju slutat så nu har jag varit hos min nya psykiatriker dr A istället.
Lotta hade informerat henne en del men där satt jag som vanligt och såg pigg och käck ut fast magen ville vända sig ut och in och tårna höll på att knö sig igenom sulorna på skorna i ångest.
Men, jag tycker att dr A var helt ok i alla fall. Inte så att jag känner att WOW vilken bra läkare men, ok.
Å andra sidan skall hon ju gå på mammaledighet snart så skit samma om jag gillar henne eller inte.
Hon tyckte att vi skulle testa Valdoxan vilket vi gjorde redan för tre(?) år sedan utan märkbar effekt. Inte lätt för henne att skumma igenom 10+ års journaler så det är väl inte så konstigt att hon missat.
Jag föreslog att vi skulle öka min Lamictal vilket hon verkade lite tveksam till men gick med på.
150 mg morgon + 100 mg kväll blev den nya doseringen.
Hon satte dessutom in Quetiapin som visserligen är mot schizofreni och bipolära svängningar men som jag skall ta vid behov när jag inte kan somna.
Tog en igår kväll och det kändes bra, lite lagom rofyllt sådär utan att jag blev mosig i skallen idag.

Och så har jag och bostödjar-ML varit JÄTTEDUKTIGA! Förra veckan rensade jag bort drygt 60 böcker bara sådär. De har visserligen inte lämnat lägenheten än och 1 har krupit tillbaks till bokhyllan men resten ligger här i väntan på vidaretransport till ett okänt öde.
Det är bara att inse att de är ganska mossiga faktaböcker från främst 90-talet, visserligen är en häst fortfarande en häst men mycket har hänt på de åren. Och jag lär inte bli proffshoppryttare och kan således skippa hoppböckerna.
För att inte tala om min kära lexikonserie från -95, hopplöst omodern… Buhuu!
Återstår bara att rensa bland resten av de typ 2000 (nej, jag överdriver inte) volymerna.

Någon av hundarna hade läckt i sängen häromdagen. Sannolikt var det Skroffan eftersom det var där hon brukar ligga och dessutom är det ju troligare att en kastrerad njursjuk hund läcker än en okastrerad frisk sådan.
Får se om det händer igen, tänkte ändå beställa tid i september för att kolla upp henne hos Reidun.
Och så Nikka, då. Jag pratade med Göteborgs Djurklinik häromdagen när jag hade vägarna förbi och L tyckte att jag skulle kastrera Plur. Dock menade hon att det inte är någon direkt större risk för pyo och juvertumörer med att löpa tätt utan hon menade mer av bekvämlighetsskäl. Det tar som sagt emot lite att sprätta i henne för att jag tycker att det är meckigt med löp.
Förresten så klockade båda hundarna in på perfekta vikter nu efter sommaren, de var lite väl smala där ett tag.
(Till skillnad från deras matte som liksom tappat viktväktargreppet, blir till att ta sig i kragen rejält igen!)

Imorgon börjar JAKTEN och Nikka får inte vara med för hennes tass är inte ok än. Den läker visserligen jättefint men när vi var ute på en lite längre runda i söndags så skavde hon hål på ”köttet” under klon så att det blödde lite.
Då hade hon förstås studsat omkring som ett skållat troll fram och tillbaks i skogen och dessutom simmat en massa så hon tyckte nog att det var värt lite hälta på kvällen.
Det är lätt att glömma att hon inte bara bröt och tog bort klon utan att yttersta falangen på tån var påverkad också även om hon inte hade lösa benbitar.
Lilla Pickelur, bäst att ta det lite varligt ett tag till även om jag antar att hon inte håller med.

Men vad faan…

Jag har, som de flesta nog vet redan, varit på en underbar semester i Norge och Norrland. Helt fantastiska vyer framför allt och även om bilen stundvis var lite krånglig och Nikka gick sönder så har det varit en av de bästa resorna jag gjort någonsin.
Och, framför allt, jag har mått BRA!
EN natt har varit jobbig, annars har jag sovit gott, gått upp i hyfsad tid och somnat rätt ok på kvällarna. (Tur att jag inte störs av att det är ljust när jag skall sova för vi hade ju midnattssol en bra bit av resan.)
Skall blogga så småningom om allt vi var med om 🙂 .

Och så kommer jag hem och KRASCH så är all skit tillbaks igen. Jag är trött, orkar inget, är ledsen, kan inte sova och får ångest.
Jävla skit helt enkelt.
Det är inte riktigt så illa som det var ett tag innan semestern men tillräckligt hemskt som det är och Ataraxen hjälper inte heller. Vet inte varför för jag har inte ätit den alls medan jag varit borta så den borde ha samma effekt som tidigare men näpp, funkar inte.
Var hos Lotta i fredags vilket inte hjälpte så mycket. Hon tyckte att jag måste lära mig att acceptera att det är så här och att ADDn gör att jag inte får någon ork. Tyvärr funkar det ju inte med vanliga ADHD-mediciner för då tenderar jag att bli psykotisk. INTE kul!
Hon tyckte även att jag skulle lära mig leva med att jag är fet, ful och dum – eller rättare sagt att jag tycker att jag är det. Jag är så jävla duktig på att trycka ner mig själv i stövelskaften.
Nå, på tisdag skall jag till min nya psykläkare så får vi se om hon kan ändra något. Jag tycker att det finns rum för att öka Lamictalen men det är ju inte säkert att hon håller med.
Har för övrigt bara tagit 10 månader att få tid hos henne efter att Dr S lämnade över mig och nu skall denna läkaren gå på mammaledighet för en oviss tid framöver.
Jag måste helt klart ta mig ur det här destruktiva tänkandet och måendet men jag vet inte hur.

Det enda positiva är att Anne är hemma från semestern, Skroffan verkar må rätt bra – dags för ny koll snart – och att Nikka snart är som ny igen. Hon springer som en tok när hon är lös även om hon haltar lite om man går på grovt grus.
Tänkte skicka ett tackkort till veterinären på Lofoten som hjälpte oss och dessutom gjorde det på ett proffsigt och trevligt vis.
Det var även skönt att komma tillbaks till stallet och träffa Flóa och Greina, har saknat dem!
Och snart skall vi – hundarna och jag – till Stockholm där vi äntligen får träffa Jenny och igen och dessutom en massa andra AoH-are :-).