Mersmak

S och jag har idag varit i Habo hos kennel Adiolas och tittat på schnauzrar.
Jag har ju inte riktigt gillat deras utseende får jag erkänna men när man välkomnas av ett så härligt gäng som vi mötte idag kan man inte annat än smälta.
Mycket glada och sociala vovvar och mycket trevliga kennelinnehavare. Jag tycker absolut inte att man behöver öppna sitt hem för kreti och pleti bara för att man har kennel men det är roligt när man får komma och dessutom blir bjuden på god middag!
Vi fördrev eftermiddagen med att äta, prata hund (tar det ämnet någonsin slut?) och naturligtvis klappa kärvänliga hundar. De var verkligen gosiga! Nu är det ju kanske inte exakt det som jag går efter i spaningen efter en ny ras men det gör definitivt inte rasen sämre i mina ögon.
Och ja, dagen gav mersmak. Jag skall väl inte säga att det är spikat och jag har ju en viss veltendens men schnauzer är absolut en mycket stark kandidat!
Tror att de kan vara det jag letat efter, en mellanstor hund med vettig päls som är glad och trevlig men ändå med personlighet och lite ”attityd”. Går att ha till lite av varje men inte lika krävande som en renodlad brukshund. Det är väl bara att inse att jag får fortsätta sukta på avstånd efter kelpie och liknande raser, de passar inte in i mitt liv med tanke på hur hälsan ser ut. Jag vill ha en hund som behöver lite lagom aktivering och som hänger med på det mesta men inte MÅSTE aktiveras varje dag till varje pris. (Ok, jag vet att kelpiesar inte behöver det heller men ja, ni fattar nog vad jag menar.)

Skroff har således fått tillbringa större delen av dagen med att åka bil eller att sitta i bilen, livet kan vara hårt när man är en liten cairnterrier.
Hon är dock lika glad som vanligt om än lite extra energisk eftersom det inte hänt så mycket de senaste dagarna, hennes aktivering har mest gått ut på att vara i stallet och att få gräva efter sin mat i en gammal trasmatta som jag övertagit från mamma.
Mycket uppskattat, man viker eller rullar den med torrfoderpluppar i och så får Skroff nosa reda på och krafsa ut dem. Lite mer aktivering än att bara äta rätt upp och ner ur en skål ger det väl i alla fall.
Skroff har annars gjort sitt bästa för att oroa sin matte i helgen; i går satte hon i sig en hel del halmpellets som används som strö i Baldurs box.
Lite halm gör väl ingen skada kanske men kruxet är att pelletsarna sväller av fukt och då kan det gå riktigt illa i en hundmage. Det kändes dock inte riktigt som läge att åka till Blå Stjärnan en lördagkväll med en mätt och belåten hund.
Skroff var stinn och trind om sin mage i går kväll men förutom att hon drack lite extra så har hon mått prima. Hundmagar tål tydligen det mesta…
Hoppas nu bara att Baldur inte gjort samma sak för hästmagar är som bekant inte alls lika tåliga som hundmagar.

Tack M och I för att vi fick komma och klappa hundar och tack S för att du följde med!

:-(

Idag var ingen bra dag. Vaknade och var lipfärdig utan direkt anledning så jag gick ut med Skroff och kröp sedan till sängs igen med förhoppning om att vakna lite gladare.
Det gjorde jag inte men tog mig samman, åkte och handlade och sedan vidare till stallet. Det blir ju alltid bättre där men Bästhästen fick sig en vilodag i alla fall. Hem och bakade äpplepaj till i morgon och så har jag fortsatt att fixa inför bredbandsgubbarna. Om Anne kunde stå upp och sova tills på tisdag så skulle det underlätta men det antar jag att hon inte tänker göra.

Mormor ringde och eftersom mamma är i Stockholm så var det synnerligen gnälligt och hon ville att jag skulle komma för att lepta reda på ett telefonnummer till hennes syster. Jag menade att det kunde hemstjänsten lika gärna göra, blocket med numret borde ligga på köksbordet, men det gick av någon anledning inte. Jag nekade ändå att komma dit bara för lappens skull så nu känner jag mig inte bara ledsen utan även som ett elakt och otäckt barnbarn som inte gör min gamla mormor till lags.
Blä.

Och så något helt annat. De byggde ett nytt äldreboende här i Tuve för några år sedan eftersom det gamla var så nergånget. Med sedvanlig god planering har de nu kommit fram till att det skall lägga ner Glöstorpshöjden som inte ens har fem år på nacken för det är bättre att de gamla bor kvar hemma och får hjälp där. Hur många miljoner kostade bygget tro och hur skall de få hemtjänsten att funka? Fy tusan för att bli gammal i det här landet.

Fredag

Idag har Skroff inte fått göra ett skit vilket jag har lite dåligt samvete för. Hon fick vara med en snabbis i stallet innan hon förpassades till bilen och sedan har hon fått jobba lite för sin mat men that’s it. Men hon dör väl inte av ett par slapparedagar antar jag.
Själv har jag visserligen sovit bort halva dagen efter att först ha gått upp i ottan och levererat Annes hundar till A men jag har faktiskt varit duktig också.
Fick ett meddelande om att det kommer Bredbandsgubbar på tisdag så nu måste hela bokhyllan flyttas så att de kommer åt. Problemet är dels att bokhyllan formligen svämmar över av böcker men även att det finns ingen plats för att ställa den någon annanstans. Anne huserar ju i vardagsrummet vilket krånglar till det hela och dessutom har jag diverse onödiga saker ståendes som min gamla tvättmaskin (som skall till A) och en bilbur (som skall säljas eller slängas). Suck.
Nu har jag i alla fall fått in större delen av böckerna i buren vilket innebär att Frippen berövas sin sovplats men han får väl ligga i bäddsoffan med sin matte…
Skroff, de andra hundarna och jag får alltså evakuera oss på tisdag för jag tänker inte vara hemma när gubbarna kommer! Dessvärre har de inte skrivit ungefär när de kommer utan det kan ske mellan 7.30 och 17.30. Lång dag i stallet med andra ord eller så får jag väl ta och uträtta alla de där ärendena som jag borde gjort för länge sedan.

Det var ridlektion idag med, jag har fortfarande inte riktigt hittat ridsuget men försöker träla på så gott det går. Det är ju egentligen inte vare sig Baldur eller ridningen jag är trött på utan jag har ingen ork helt enkelt.
Lektionen gick hyfsat bra, vi tränade på ryggning som jag haft problem med men som nu funkade finfint och sedan körde vi en del töltövningar. Ute är det en baggis att tölta med Bästhästen men på en liten volt när det skall vara supersamlat är det inte det lättaste.
Det gäller att få till samlingen OCH energin och jag har som bekant ganska slappa ben vilket inte underlättar.
I vanliga fall blir det lätt att jag jobbar på det som faktiskt går riktigt bra som traven och mellantölt på fyrkantsspåret men jag måste nog våga öva på det som inte riktigt funkar så bra också. Tycker att jag fick lite redskap för att jobba vidare på egen hand :-).

Mamma är i Stockholm i kväll vilket gör att jag – snart 40 år gammal – längtar efter henne för jag brukar ringa varje dag (vilket jag väl iofs borde kunna göra ikväll med men även mammor förtjänar att få vara lediga ibland). Dags att frigöra sig kanske?

Gräsänka…?

Anne är i Hunnebostrand och jobbar så jag får klara mig utan min kombo i natt. Det är faktiskt lite tomt men hundarna är ju här ändå :-).
Kalle är just nu i onåd eftersom han försökte bita Bästhästen, tur att K hade munkorg på sig. Han har funkat bra när andra hästar har passerat men idag var han på fel humör och då small det.
Jag tror att jag aldrig riktigt kommer att begripa mig på den hunden men han är ju söt i alla fall.

Fick kopia på mitt sjukintyg från dr. S och jag blir ganska kluven. Skall jag vara glad för att hon tar mig på allvar och ser att jag inte mår bra eller skall jag bli ledsen över sättet jag beskrivs på och förutsättningarna jag (inte) har?
Hon har absolut inte varit nedvärderande men det är ingen uppmuntrande läsning direkt och då tyckte jag ändå att jag var ganska pigg och glad när jag var där.
Men jag får ärligt säga att går inte den igenom hos FK så fattar jag inte vad de tänker med.

Dagens Ääärk: Skroff brukar vara kopplad i stallet men häromdan sprang hon lös på gårdsplanen (de tama lösa kaninerna har gått till de sälla jaktmarkerna) och snokade reda på något som hon glatt kom sättandes med.
Jag tyckte först att det var en död fågel vilket är tillräckligt äckligt men det var om möjligt ännu värre, en stor jävla råtta på säkert 1,5 dm förutom svansen. Nu var den ju väldans död och faktiskt så intorkad så att det mest var ett råttskal men uuurk, vad läbbigt.
Men jag får säga att Skroff snällt släppte den när jag bad henne.
Jag kunde ju inte låta den ligga för då skulle hon garanterat hitta den igen så jag var tvungen att ta den med en grep och gräva ner i gödselstacken i brist på bättre ställe. Gah.

Hästarna är mycket glada över sin nya hage där de glatt glufsar i sig så mycket gräs de kan. Baldur har varit lite trög i veckan men jag antar att det beror på att magen är stinn… Han är lite tjock efter sommaren men det är väl inte så mycket näring i gräset ute nu.

Jag var inne på My One häromdan och skulle köpa stigbyglar men naturligtvis hade de inte den modellen som jag ville ha. Däremot rekommenderade de ett par andra till det facila priset av 1900 pix. Tror inte det va?
Smartjag köpte dock reflexgrimma utan att tänka på att jag har 10 % rabatt nästa vecka…
Funderar på om Skroff skall få en ny matskål som står still, nu har hon en i metall som åker omkring över hela golvet till irritation för Skroff som får jaga den och för mig som får lyssna på skramlet.

På söndag skall vi åka och träffa schnauzrar, skall bli kul och jag hoppas att de är vad jag söker :-)!

Helg

Så har det varit helg igen och jag har faktiskt varit hästfri. Fast jag har ju inte kunnat hålla mig från stallet ändå, igår var jag där och lämnade en lapp till nya medryttaren och idag var det möte om nya hagen. Pållarna släpps där i morgon, hoppas att de uppskattar sin fina stora hage!
Skroff och jag har inte gjort så mycket men i fredags och idag fick hon en aktiveringspromenad i Janneskogen.
Det finns rätt mycket vilt där tror jag, hon sniffar en del men har hållt sig i skinnet. Jag är heller inte helt korkad, när hon verkar bli alltför döv åker kopplet på en stund.
Hon är bra på det sättet att så fort vittringen avtagit eller viltet hunnit utom synhåll så släpper hon jaktlusten igen. Annars är det mest harar hon vill jaga och dem ser man inte så ofta i skogen, bara på alla grönområden här i Tuve. Det bor faktiskt en stor mängd korkade harar här som inte har vett att akta sig när man kommer gåendes.

Datorn har varit på dåligt humör men nu har jag lurat den genom att ominstallera Tele2, får se om det håller i sig att internet funkar. Jag får ju abstinensbesvär utan min dagliga internet-dos!

Anne kom på den briljanta idén att boka Hundstället Hjärtat varje tisdagskväll så nu blir det träning fler dagar i veckan även om vädret blir pissigt. Är det någon som är intresserad av att haka på så hör av er! Vi delar naturligtvis på kostnaden, max 4-5 pers/gång.

Det verkar som om det blir schnauzerkennelbesök kommande helg så är det någon som vill åka med så gäller samma sak där, hör av er :-). Alltid kul att slippa åka själv fast det är ju inte SÅ långt till Habo.

Bludder

Bästhästen var lite skruttig i onsdags, jättestel i höger sida, framför allt halsen. Han har i vanliga fall en ganska mjuk hals men nu kunde han knappt böja den åt höger.
Då uppstår dilemmat; skall man försöka ”rida loss” och mjuka upp honom eller tänka att han nog har ont och behöver vila?
Det fick bli en kompromiss, eftersom han var våt och kall så tog vi en liten skrittur utan krav för att han skulle bli lite uppledad och sedan masserade jag in liniment på hela frampartiet och satte på honom ett täcke med hals.
Uppenbarligen påverkade massagen honom för det var väldigt mycket smaskande och tuggande under tiden.
En dags vila eftersom jag var hästledig igår och idag var han som ny :-D.

Denna veckan har jag varit hos både Lotta och doktor S. Lotta och jag var tvungna att skriva en ny vårdplanering vilket vi båda tyckte var lite tramsigt men alla patienter måste ha en. Således har vi radat upp mitt sociala kontaktnät (Skroff fick inte vara med), mina resurser (inte många), vad vi har för mål och när vi skall utvärdera det här. Jippie.
Det låter lagom inspirerande att ha en målsättning att ”få en bättre vardag och inte bli djupt deprimerad utan bara litegrann” men så är det ju, vi kämpar för att få det att funka.

Sen var det doktor S och vi hade en del att diskutera.
Valdoxanet åkte väck för jag upplevde inget positivt men svettades som bara den, kunde stått ut med det om medicinen gjorde mig bättre men det gör den alltså inte. Dessutom var mina leverprover något förhöjda sist och levern tar storstryk av Valdoxan. Bort med det!
Anafranilen och Voxra får vara kvar för även om jag inte tycker att Voxran gör någon nytta så tror doktor S att den hindrar mig från att dippa jättedjupt. Inte vet jag, hon har antagligen rätt.
Risperdalen får stå kvar den med, dels för att jag sover bättre av den men också för att hålla fobierna och tvångstankarna på plats.
Så, det blev ingen större utsättning av medicinen.
Sedan pratade vi om min sjukskrivning som går ut den siste oktober. Dags att slåss mot FK igen alltså.
Doktor S ville helst sjukskriva mig ett halvår på en gång (sen får jag inte vara sjukskriven längre utan blir utförsäkrad igen, kul) men trodde att det var större chans att få igenom en tremånaders sjukskrivning så hon skriver en tom februari.
Jag skall antagligen på ny utredning/utvärdering hos arbetsterapeuten för nu har hon bytt metod eller något så FK lyssnar bättre än henne. Hörde jag en liten bitterhet från dr S att FK lyssnar mer på en simpel arbetsterapeut än på en läkare ;-)?
Jag fick också höra att de har problem med patienter som mig, som är tysta och snälla och lider utan att bråka. De som är gapiga och aggressiva har lättare att få igenom sina sjukskrivningar.
Har vi hört det förut?
Jag sade att jag kan gapa och skrika jag med om det behövs men då log dr S bara och trodde mig förmodligen inte.
Enligt henne är jag för intelligent och väluppfostrad för att det skall vara bra så jag får väl skylla på mina föräldrar som kunde gett mig lite dummare gener och uppfostrat mig sämre.
I vilket fall, om de inte godtar sjukskrivningen så blir det troligen ett möte med dr S, Lotta, FK och mig. Och det vet jag ju hur det brukar gå, jag sitter där hel och ren och ser glad, trevlig och bekymmersfri ut.
Får med andra ord hoppas på att de inte bråkar. Eventuellt så trodde dr S att det blir en ny omgång sedan med AF och hela baletten, med andra ord skall de skjuta mig i sank igen och dessutom slösa med skattepengar och resurser. Någon annan hade säkert kunnat ha jättenytta av AF Samverkan!

Well, när jag inte grubblar på vad FK kan tänkas hitta på så försöker jag aktivera Skroff, Baldur och mig så gott det går.
I onsdags var det först trimträff på PBK men eftersom Skroff skall på trimkurs i november blir det inte så mycket trimmat utan mest prat, fika och lek för hundarna.
Frippen tycker att det är skitkul, han blir helt galen när han träffar Råttan och de andra som för det mesta försöker mobba Skroff. Skroff är snäll men ibland blir hon förbannad och då vill det till att passa sig!
Hon och Råttan har också kul och leker jaga när vi rastar alla hundarna.
I onsdags kväll var det cairnträning på Hundstället Hjärtat så Skroff fick sig en genomkörare av diverse trick och lydnadsmoment. Tycker att hon funkade fint men kroknade ganska snabbt. Hon tröttnar inte på att jobba men blir seg i skallen.
Efteråt tog vi fika, det är trevligt att se att alla dessa ”ettriga terriers” går alldeles utmärkt att ha tillsammans både vid träning i liten lokal och när vi sitter samlade runt ett bord.
Jag tycker att det är en toppenidé av cairnklubben att hyra Hjärtat varannan vecka under vinterhalvåret:-).

Och jo, jag funderar fortfarande på schnauzrar och skall åka och klappa några fler snart. Man blir lite förvirrad när man läser om rasen för på vissa ställen utmålas de som så duktiga på allt vad lydnad, bruks och agility heter och på nästa hemsida läser man att de är ganska svårmotiverade.
Antar att sanningen ligger någonstans däremellan.

Det är snart dags för ny njurkoll för Skroff vilket innebär att jag börjar noja lite. Vi lever halvårsvis, efter en koll känns det tryggt och bra ett tag men när det börjar dra ihop sig för en ny undersökning kommer hjärnspökena igen.
Skroff är lika pigg och glad som vanligt men efter grillkolshistorien så är hon känsligare i magen och lite petigare med maten.
Sannolikt har väl hennes magslemhinna blivit irriterad men jag tänker förstås att det kan vara njurarna som börjat krångla.
Nåväl, får beställa tid för ett återbesök i november och hoppas på att Reidun är tillbaks på Blå Stjärnan tills dess.

Schnauzer

Någon som vill följa med och klappa schnauzrar i Habo? Inte så kul att åka själv.

Stackars Skroff

Inte nog med att Skroff inte får någon medicin, efter det resultatlösa besöket på apoteket åkte vi vidare till stallet. Skroff skroffade som vanligt omkring när hon plötsligt hoppade till och helt hysteriskt började vifta med ena tassen och gnida sin kind. Jag trodde att hon blivit biten eller stungen av något men hon hade fått tassen och hela kinden full med otäcka kardborrar.
Inte det lättaste att få loss från en sprattlande halvt hysterisk Skroffa!
Trodde att alla kardborreplantor rensats bort men så var alltså inte fallet. Stackars Skroff :-(.
Sen fick Skroff rida lite på Baldur, inte för att hon blev gladare av det men matte tycker att det är nyttig träning på alla möjliga sätt. Skroff har nog inte riktigt samma åsikt dock.

Nu när vi var ute på kvällspromenaden såg vi en lösspringande hund en bit bort som delvis sprang på vägen, uppenbarligen utan husse eller matte i närheten.
Jag kunde inte med gott samvete lämna den åt sitt öde (tänk om det varit Skroff som av någon anledning kommit lös och någon såg henne men struntade i det) så jag försökte få tag på den men den var puts väck.
Den har ju inte en chans i mörkret om det kommer en bil, det går även stora bussar på vägen med jämna mellanrum. Usch, får ont i magen när jag tänker på vad som kan hända…

Dyrt, dyrare, Rocaltrolersättning

Skroffs bromsmedicin för njurarna har varit slut ett längre tag men enligt veterinären (när jag äntligen fick tag på honom efter flera veckor) skulle den vara i lager from 14 oktober.
Den är lite krånglig att beställa och eftersom Anne valsar runt mellan olika apotek så har hon svårt att ta hem den. Alltså åkte jag iväg till Blå Stjärnans apotek där de borde kunna hjälpa mig.
Och jo, det kunde de ju gjort – om Rocaltrolen fanns hos leverantören vill säga. Det gjorde den inte och nu finns det inte ens ett nytt datum när den åter finns i lager. Det finns helt enkelt ingen Rocaltrol att få tag på någonstans.

Värda sin vikt i guld?

Däremot fanns det en alternativmedicin men den var ”lite dyrare”. Jag tycker ju att Rocaltrolen är tillräckligt dyr med sina 700:- men nu fick jag en chock.
Alternativmedicinen går loss på 3 700:- ! Dessutom är hållbarheten begränsad på de här medicinerna, efter öppnandet håller de bara i sex veckor.
Detta för en medicin som inte ens är påvisad att den hjälper på hund, bara på människa.
Hade de sagt att Skroff dör utan medicinen så hade jag fått lösa det på något sätt (Rosenlund?) men nu får hon helt enkelt vara utan och så får vi hoppas att Rocaltrolen kommer tillbaka snart.
Fast varken Anne eller jag fattar riktigt, enligt veterinären skall det vara syntetiskt D-vitamin så varför kan man inte bara tratta i henne D-vitaminsdroppar som finns receptfritt på varenda apotek?!

Kalas och annat

Den här veckan har verkligen bjudit på fint väder och vad som är ännu bättre är att jag mått såpass bra att jag förmått njuta av det.
Bästhästen verkar vara hel igen men idag har han och hans hagkompisar varit på rymmen. De tyckte väl att det var för lite att äta i hagen… De blev infångade och instoppade i en annan hage så länge i alla fall, tur att ingen kom till skada.

Skroff och jag har varit på kalas hos mormor med närmsta släkten, vi har inte fått till ett födelsedagskalas för mig förrän nu. Mormor blir allt skröpligare men orkade ändå sitta med oss och dricka kaffe och äta tårta.
Skroffan gjorde sitt bästa för att leka med sina kusiner men de är lite hundrädda och ibland är Skroff väldigt, hrm, entusiastisk när hon leker :-).
Elina och hon gjorde tricks och sedan gömde Elina leksaker och godis som Skroff fick leta efter, vet inte vem av dem som tyckte det var roligast.

Kusinerna Leia och Elina på promenad

Samtidigt som det är trevligt med kalas så är det jobbigt också, det känns efteråt. Jag har en jättetrevlig familj och jag tycker verkligen om dem men ja, den där sociala fobin slår till även med familjemedlemmar.
Det är ganska hemskt att den till och med kommit mellan mig och mormor, vi stod varandra jättenära när jag växte upp och nu blir jag ganska bortkommen om inte mamma är med. Det är klart att även mormor känner av det men det går liksom inte att prata om det vid det här laget.
Mormor tyckte för övrigt inte alls att hon behöver något lugnande, trots att hon idag blev helt uppjagad för att det inte fanns någon risgrynsgröt. Den kommer med matleveransen på onsdag men nej, mormor behövde risgrynsgröt nu.
Små bagateller blir problem av elefantformat och det är jobbigt både för henne själv och oss andra.

A och Anne har förresten kommit på att pudel skulle passa mig perfekt men nej, det klickar inte. På pappret ser det ut som en perfect match men det måste ju kännas rätt i magen också. Skall åka och titta på fler schnauzrar så får vi se var det slutar.
Som jag skrev i en kommentar till Lilla L här i bloggen så känns schnauzer också som ett osäkert kort ffa arbetsmässigt men så är det nog om man inte håller sig till bruks/arbetsavlade raser och de är ju i de flesta fall mer krävande.
P/S (peppar och salt, dvs grå) schnauzrar skall tydligen vara ganska jämna även mellan olika linjer men det måste ju finnas de som är snäppet bättre än andra när det gäller den typ av mentalitet och arbetskapacitet som jag vill ha.
Gäller bara att hitta dem…