En ny start…

Först av allt ett STORT GRATTIS till Lisa och Chicka som har fixat anlagsprovet i viltspår idag!

I morgon är det dags för en nystart när det gäller mitt ätande. Jag har iofs nystarter med jämna mellanrum och med varierande resultat men nu har Anne och A fått för sig att jag skall bli deras testkanin för LCHF. Det låter ju totalt bakvänt med att äta så mycket fett men funkar det så…

Idag har vi varit på Ullared och handlat. Känns lite knepigt med ett stort hål i plånboken (där rök alla julklappspengarna) samtidigt som man inte har så mycket att glädjas åt. Kul med ett skåp fyllt med schampo och mensgrejjer liksom. Men nu har jag rengöringsgrejjer och hygienartiklar för en lååång tid framöver och även hundförrådet är påfyllt (inte med hundar utan med hundprylar). Några böcker blev det förstås också, en inköpsrunda är inte komplett utan minst en ny bok! Skroff var med och satt i bilen tillsammans med Doris. Inte den roligaste dagen kan man tänka men hon klagade inte.

Det har smällt en hel del här hemma de senaste veckorna. Jag var lite nojjig först för Leia har ju varit lite ljudberörd tidigare och hon visade ganska mycket intresse för smällandet, blev lite i gasen och ville dit och kolla. Intresse som i min nojjighet kunde förvandlas till skottberördhet. MEN som tur är har det gått åt andra hållet, hon skiter nu totalt i att det smäller och brakar när vi är ute och går. Skönt!
Bästaste Skroffan är nu mycket lurvig och jag får inte tag på hennes trimmare. Efter helgerna får jag väl ta tag i saken och försöka få tag på någon annan, hon kan ju inte gå omkring och se helt ovårdad ut.

I morgon skall vi vara j-kligt hurtiga och simma på morgonen innan Annes jobb. Jag har dessutom skaffat mig en simlärare för senare bruk. Naturligtvis kan jag simma men inte mer än motionssim som torde motsvara en promenad. Eftersom jag gillar motionsformen i sig så skulle jag vilja bygga på och verkligen konditionssimma, dvs ”jogga” i stället för att ”gå”. Får väl se vart det här leder, nu har jag i alla fall mitt årskort som skall användas flitigt.

Annonser

Mera jul

Julafton började med en trevlig ridtur. Visserligen blev den inte så lång och jag var för lat för att brodda men vädret var helt ok och hästarna glada.
Sedan gjorde jag dagens goda gärning och åkte hem till mormor för att byta julklappar. Det kan tyckas som att det inte är någon vidare god gärning att åka iväg för att få paket men eftersom jag riktigt avskyr att träffa folk på jul så ÄR det faktiskt en uppoffring. det var nu bara mamma och mormor där så det var inte så farligt. Sedan puttrade jag och Leia hem igen och öppnade våra klappar. Mest uppskattat blev nog märgbenet (till Leia, inte till mig!). Nog för att Skroff får märgben med jämna mellanrum i vanliga fall men det här var tydligen särdeles gott.
Själv fick jag mest pengar och böcker så det var en helt lyckad julafton. På kvällen puttrade jag hem till A och en sjuk Anne och se! tomten kom förbi med mer böcker och mumsiga saker till Skroff. Tyvärr missade A tomten det här året också, typiskt att han skall köpa tidningen jämt.

Idag har varit en total slapparedag, först sov vi länge och sedan passade jag på att sova middag. Skroff har hållt sig förhållandevis lugn och ligger nu förnöjt och tuggar på sitt märgben.
Jag har ätit så mycket godsaker så att jag mår illa, jag trodde inte att jag hade en sådan gräns men det har jag alltså. Tyvärr köpte jag i går Mozart Kugeln, blev jätteglad över att hitta en ask i mataffären och tänkte att det var Ödets julklapp till mig.
Missräkningen var alltså stor när jag upptäckte att det var fusk-kugeln och inte äkta vara. ”Det kunde du väl räknat ut med röven” som Anne uttryckte sig när hon fick höra att jag var så korkad att jag handlat på Netto. Naturligtvis vräkte jag i mig godiset i alla fall *pucko*.
Vad värre är, jag har insett att jag faktiskt inte tål choklad. Jag, en total chokladmissbrukare, får numera ont i huvudet av att käka minsta chokladbit. Vet inte om jag skall se det som positivt eller negativt, det är ju bra om jag inte äter mer choklad men lite tråkigt om jag inte kan unna mig en bit då och då utan att få skallebank.

Jul!

I går var jag duktig och invigde sim-årskortet som jag kommer att få(!) i morgon av Anne. Snäll som hon är så följde hon dessutom med mig och simmade, jag hade aldrig utsatt mig för att gå till ett nytt ställe själv. Och äntligen har jag kommit på något som jag gör bättre än hon. Jag simmar faktiskt betydligt snabbare och är i princip lika uthållig vilket är anmärkningsvärt med tanke på att Anne har bra mycket bättre kondis än jag. Vill man vara elak så kan man tänka sig att jag flyter bättre på fläsket men faktum är att jag var snabbare även när jag var smal.

Idag har jag också varit duktig och fixat sista julklapparna samt burtränat Skroff. Det krävs visserligen inte så stor insats från min sida, det är ju bara att stoppa in henne i buren och så tränar hon sig själv. Förhoppningsvis kommer det att funka att lämna henne ensam i den senare och jag har inte det bittersta dåligt samvete för att jag har henne i buren. Till skillnad från bunkern som man mer eller mindre får veckla ut skroff ur numera så får hon gott om plats i guldburen, hon skulle kunna springa runt som hon vill därinne men tanken är förstås att hon skall koppla av.
Kalle-Balle den dumskallen däremot kunde inte vara ensam idag. Utan sin parhäst Wille (som är på smällarfritt kollo hos A) blev han synnerligen ledsen nä’r jag följde Anne till bilen och satt och ylade för sig själv. Tur att jag inte var borta någon längre tid med tanke på att mina grannar har ganska låg skall-tolerans.

I morgon är det julafton, den första på många år utan Ludd och Mulen. Saknar dem båda men har förstås min Skroffa.
GOD JUL allihop!

Sov gott Rita

Min stallkompis Rita förlorade kampen mot cancern och somnade in i dag. Det känns förjävligt att det inte fanns något mer att göra. Mina tankar går främst till Ritas familj och bästa kompis Anita. Sov gott Rita!

Lucia

I går var det Lucia fast det blev inte mycket till Luciafirande. Det var bara TVÅ pers (Nina och Gunilla) som hängde på min exellenta idé om en lusseritt, dessutom var det kallt så det blev ingen långtur.
Ösp blev lite i gasen på galoppstigen men lugnade snart ner sig och blev sitt vanliga coola jag. Vi trivs bra ihop och även om jag inte litar lika mycket på henne som jag litade på Baldur så känner jag mig hemma i sadeln.
Efter ridturen blev det glögg och pepparkakor i fikarummet för att få upp värmen igen.

Idag har vi kört sök, Skroffans första riktiga sökpass. Jag får ju erkänna att jag har ytterst luddiga idéer om hur hennes sökträning skall gå till så det är tur att det finns folk med mer erfarenhet. Dyk-upper är ju inte så stor idé att köra på en hund som inte når över ljungtuvorna så vi körde på ljud och vind. Skroff tyckte att det var jättekul att få springa ut i skogen, träffa folk, få äta kalkon och bli allmänt uppskattad. Att det var främmande figgar gjorde ingenting, hon hade inga problem med att vara ”ensam” ute med dem på 30 m djup.
Däremot visade hon lite tendenser att skita i inkallning, mycket roligare att skutta runt på egen hand i jakt på figgar. Visserligen tycker jag att en sökhund kan få ta egna initiativ men det vet ju inte Skroffan, för henne skall fortfarande mitt ord gälla. Men det är väl inte mycket annat att vänta av en 9-månaders unghund.

Skroff är nu väldigt lurvig och skulle blivit trimmad i fredags men A-C var sjuk så det blev inställt. Förhoppningsvis blir det gjort innan jul i alla fall.
Doris har funnit sig väl tillrätta och äter nu sin mat som hon skall men det tog några dagar innan hon insåg att här serveras man bara två gånger dagligen. Leia försöker ideligen att få henne att leka varpå hon åker på en propp vilket inte avskräcker henne. Det blir nog tråkigt för Skroff när Doris åker hem igen på tisdag.

Bättre

Nu mår jag lite bättre och det är skönt att det värsta har släppt.
Idag har jag gått på jakt efter min spårlina, dvs jag har röjt i häst- och hundgarderoben. Det är visserligen något jag gör med jämna mellanrum men det är märkligt hur mycket skit rent ut sagt som samlas där. Nu har jag rensat ut alla de där ”bra att ha-sakerna” som har samlats under ett liv med Ludd och Mulen. Femhundraelva gamla jackor som jag skulle sy om till täcken till Mulen och en Herrans massa påsar med fetvadd, bomull och bandage till Mulens tassar som behövde bandageras med jämna mellanrum.
Nu har det rykt, två stora kassar blev det som skall slängas. Varför i hela friden har jag sparat trasiga halsband och koppel? De hela grejjerna har jag lagt undan till nästa hund men det som jag inte har lagat hittills lär jag inte laga sedan heller så det åkte ut.
Och ja, jag hittade faktiskt spårlinan längst in i garderoben tillsammans med Mulens spårsele.

Jag pratade med min handläggare på FK igår eftersom läkarintyget skulle vara inne senast den 15:e dec och det kommer inte att komma förrän till jul. Det är ju bättre att de skjuter på hela bedömningen än att de säger nej bara för att jag inte har kommit in med läkarpapprena i tid. Det visade sig att det var ingen fara på taket, det är gott om tid efter jul för dem att göra sin bedömning. Handläggaren lät dessutom trevlig så nu gäller det att hoppas på det bästa.

I morgon skall vi på Lusseritt med glögg och pepparkakor. Tyvärr var det inte många som ville hänga på men vi får väl göra det mysigt vi som vill!

Tänk om…

Tänk om…

… Försäkringskassan säger nej?

… det här inte bara är en pyttesvacka utan början på en ny depression?

Just nu är allt bara jobbigt och naturligtvis ser jag allt i svart. Trots det finns det glimtar av ljus som min Skroffa och att jag har de vänner jag har. Tack för att ni finns!