Gamla bloggen

Påsk   2007-apr-11 
 Jaha, så var påsken överstånden. Den inleddes på skärtorsdagen med att Anne, hundarna och jag puttrade iväg hem till A. Diverse påskpresenter utbyttes, A och jag fick leta påskägg i trädgården och jag vet inte om vi eller Anne tyckte det var roligast. A fuskade och tog hjälp av Krasse men eftersom vi fick två ägg var så gjorde det inte så mycket. Sen var det dags för middag tillagad av Anne, mycket mumsig. Kvällen tillbringades framför tv:n varpå Anne slocknade vid 20.30. Kvar satt A och jag fram till det var dags för herrskapet att puttra iväg till Norrköping och Påsksmällen.
Mulen, Ludd, Wille och jag tillbringade alltså påsken själva ute på landet vilket mormor tyckte var helt fruktansvärt. Förutom att man inte ska fira helger själv så kan det komma älgar och annat otyg och äta upp en ute i skogen. Att det förmodligen är farligare att knata omkring i Tuve än att sitta i en stuga i Landvetter har nog inte fallit mormor in.
Fredagen var solig och hundarna och jag satt och njöt ute i trädgården. A har en ur hundsynpunkt väldigt bra tomt; kuperad och med diverse stenar, buskar och annat som är roligt att utforska. Mulen låg och gassade sig i solen medan Wille uppenbarligen kände sig lite övergiven och kikade runt Annes bil om matte möjligen kunde vara gömd därinne.
Påskafton så börjar det regna vilket senare till Mulens stora förtvivlan gick över till snöblask. Hon stack ut sin lilla mule genom dörröppningen, tvärvände och kröp upp i sängen igen. Vi somnade sött och sov 6 timmar mitt på dan!! Trodde att det var fel på klockan när jag väl vaknade igen.
Inte blev det bättre på söndagen, tvärtom. Snöblask för hela slanten.
Väl hemma igen kunde jag i alla fall trösta mig med en städad lägenhet med el. Alltid något.


Såg i går i GPs bostadsbilaga att mina farföräldrars gamla hus är till salu. Det har blivit totalomgjort och tillbyggt och har nu ett utgångspris på det facila priset 8,4 mille. Rätt mycket mer än vad vi sålde det för kan jag säga… Det är i stort sett bara utsikten och garaget som är oförändrat. Kan ändå inte säga att jag saknar det.


Jag undrar vad de egentligen GÖR på apoteket i Laholm. Anne uppfattas som FÖRSYNT?! Mycket kan man säga om Anne men försynt är nog inte något jag hade satt på listan i första taget.

EL!!!  2007-apr-04
Äntligen har jag el igen! Orkade iofs inte förflytta alla hundar och annat så jag sover hos Anne tills i morgon.


Börjar fundera på hur gamla A och Anne egentligen är. Båda är barnsligt glada för att vi ska fira lite påsk imorgon och det vankas både äggjakt och äggmålning… Trodde att det var något man bara sysslade med när man hade småbarn. Men är de glada och nöjda så är allt väl.


Raskva blir luddigare och luddigare i skallen. Numera vet hon inte ens vilken lägenhet Anne bor i utan går glatt fram till varje dörr vi går förbi. Hemma hittar hon i alla fall fortfarande rätt. 
Ilona välter stup i kvarten när vi är ute. Visserligen kan jag väl dra med mig  det bruna kräket men det är något jobbigt att gå på promenad med ett 26-kilos släpankare. Magen är äntligen läkt och har slutat kladda men ser fortfarande lite skör ut.
Kalle har idag fyllt år men får spara sitt firande till imorgon. Förresten Lisa, moster Helene!?

Gnäll  2007-apr-03
Inte nog med att jag inte har någon el, nu strular datoreländet också. Jag är fortfarande evakuerad och snålsurfar därför på Annes dator och fanskapet fånar sig hela tiden (datorn, inte Anne, hon är ju inte ens här). Vet inte om det är uppkopplingen eller vad det är men irriterande är det i alla fall. Skulle uppdatera hemsidan och blev nerkopplad hela tiden så nu får Kalle-Balle ingen födelsedagsbild.
Igår var det ännu värre men värst av allt: Tv 3 strulade under Cityakuten och stängdes av hela tiden. GAAAH! Här har man väntat hela veckan och så går det inte att se programmet. Lagom tills E.R. var slut så funkade allt igen.


Idag har Kalle-Balle varit på Träningspromenad. Eftersom jag var på gott humör så beväpnade jag mig med tålamod och hundgodis och tog ut Långnäsorna. Jag vet inte om Wille verkligen ÄR så korkad som han ger intryck av att vara eller om det bara är ett smart sätt att slippa undan på. Som det är nu så tittar han med totalt nollstäld-men -något-virrig blick och fattar nada när man säger till honom något. Kalle däremot tänker och idag snurrade det omkring rejält i skallen på honom. Han tränade på att Inte-Äta-Andra-Hundar, Inte-Jaga-Cyklar och diverse andra saker som är väldigt svåra när man är en otäck liten terv. Till slut tränade vi inkallning (i koppel, är väl bäst att tillägga innan Anne får en hjänblödning). Efter en tillsägelse a la Katia så lyssnade lille Kalle riktigt duktigt och kunde få knapra i sig välförtjänta godbitar.


Mulen, Ludd, Wille och jag skall fira smällarfri påsk i A:s stuga. A själv ska tävla i Norrköping med Krasse och då följer Anne och Kalle-Balle med. Härligt att kunna slöa i A:s trädgård hela helgen när nu Henån-stugan håller på att renoveras, annars brukar jag ju tillbringa påsken där.

Städdag  2007-mar-31
Idag har min Mycket Snälla Mamma hjälpt mig att städa min Mycket Stökiga Lägenhet. Ilona blev helt galen när mamma kom, dels för att hon gillar mamma såklart men framför allt så hade mamma köpt MUFFINS. Är det något som Mulen tycker är godare att äta än tennisbollar så är det just muffins. Hon studsade omkring i köket och var alldeles tossig. Hennes elaka matte lät henne inte få smaka, däremot har båda hundarna fått festa på diverse bröd och annat smått o gott som vi rensade ur frysen. Till deras stora sorg åkte märgbenen ut tillsammans med diverse hudben som fanns lite varstans i lägenheten. (Mulen passade dock på att rädda några av benen när jag var i stallet, jag hade inte hunnit slänga påsen.)
Nu är lägenheten i presentabelt skick och elgubbarna kan få komma och fixa proppskåpet eller vad det nu är som är paj. Det är bara det att jag har fastighetsskötar-fobi så mamma får komma hit och träffa gubbsen. Det är bara i yttersta nödfall som jag tar emot hantverkare vilket har inneburit att jag fortfarande inte har fått min tvättmaskin inkopplad efter badrumsrenoveringen och inte heller har någon fungerande belysning i vardagsrummet. Jag har bara haft sisådär 5 år på mig att ta tag i saken. Till slut vänjer man sig och det går alldeles utmärkt att strunta i takbelysning även om det är krångligt att förlita sig på bordslampor. Förmodligen skulle jag vänja mig vid att leva utan el också om alternativet var att konfronteras med diverse hantverkare i mitt hem.
(Jag vet, jag ÄR inte normal…)
Mamma tyckte för övrigt att jag var knäppare än vanligt eftersom jag råkade yppa att jag tycker att det är hemskt när jag har slarvat och någon bok har gått sönder (boken ifråga är fortfarande fullt läsbar men kantstött). Att vara räddare om sina böcker än om sitt porslin är uppenbarligen inte riktigt normalt.
Apropå böcker så läste jag häromdagen i GP om book-crossing. Ett påfund från USA(?) som innebär att man lägger en bra bok någonstans där någon annan kan hitta den (på bussen, på ett kafé eller liknande). Helst ska man skriva en liten kommentar i den också om den var bra. Tanken är att folk skall byta böcker på det här viset och vidga sina vyer. Hemska tanke!!! Inte den att vidga sina vyer men att lägga ut en stackars oskyldig bok så att kreti och pleti kan få tag på den. Böcker skall man spara på, i synnerhet de som är bra. Jag skulle förmodligen gråta blod om någon tvingade mig att lägga ett ex av Sagan om Ringen på bussen. Och då har jag ändå böckerna både på svenska och engelska…
Inte så konstigt att det som tar i särklass störst plats hemma är alla dessa böcker och bokhyllor. Jag skulle gladeligen leva i en liten stuga på 20 kvadrat men då får ju inte böckerna plats. Dilemma!


Var också ute hos Baldur idag. Han gnäggar när han ser mig vilket kanske kan bero på x antal morötter som brukar bjudas på så fort han kommer i hagen. Det är han dock väl värd, godaste hästen i världen. Har väldigt svårt att tänka mig att gå över till vanliga halvblod igen, nu är det lätthanterade islänningar som gäller för hela slanten. Så otroligt okomplicerade trots att de har gnista och absolut inte är tråkiga.

Evakuerad  2007-mar-30
I går kväll när jag satt i godan ro och tittade på Tv så började jag fundera på vad det var som lät. Ett litet knastrande liksom utifrån hallen. Misstänkte genast att det var en av tervarna som hade hittat på något otyg och gick till slut dit för att kolla. Tur var väl det. Kalle låg vid ytterdörren och var för en gångs skull alldeles oskyldig. Däremot så knastrade det och glödde i proppskåpet. Scheiße! Visste inte riktigt vad jag skulle göra men stängde av hela skiten. Två av propparna var väldigt varma så dem skruvade jag ur. Knäppte på igen men då funkade ändå ingenting. Vågade inte sätta på proppskåpet när jag skulle sova så resten av kvällen tillbringades med stearinljus och sen var det lika bra att lägga sig och nana i beckmörker.

Mitt i natten vaknade jag av att långnäsorna slogs. Fick isär dem och flyttade Wille till köket/hallen där mina hundar var så fick Den Onde (dvs Kalle) vara själv i vardagsrummet. Orkade inte kika igenom Wille, dels hade jag ju inget ljus, dels var jag fortfarande sovande. Det sprutade i alla fall inte blod och det är ju inte alltför ovanligt att Kalle hackar på de andra med sin näbb. Mulen hade tidigare på dagen råkat ut för Kalles vrede och ståtar nu med ett nytt hack i örat.

På morgonen var Willes ena öga alldeles igenklibbat med en stor svullnad under. Tvättade rent och då kunde han i alla fall öppna ögat som inte verkade vara skadat. Ringde långnäsornas matte som muttrade en hel del nere från Halmstad där hon befann sig idag.
På eftermiddagen såg ögat ganska illa ut även om själva ögat fortfarande verkade oskadat. Vid det laget var Anne på väg hem så hon fick plocka upp sina hundar och åka direkt till djurkliniken. Där konstaterades att Wille hade fått ett rejält hugg uppe på hjässan (som jag totalt hade missat) och ett hugg precis nedanför ögat. Antibiotika + ögonsalva i 10 dar. J-kla tur ändå att ögat klarade sig! Så nu kommer jag att ha ett nytt kragmonster hemma, precis som Mulen blivit av med den.


På kvällen var jag ute i stallet. Anne släppte av mig och hundarna på väg till A. Det var helt ljuvligt ute, fridfullt i stallet där alla hästarna var intagna utom Baldur och Findur som jag skulle mocka åt idag. Gav dem en del av deras kvällshö ute i hagen och väntade i det längsta med att ta in dem. Baldur fick påskpyntat och fint i sin box. Det är många år sedan jag slutade jul- och påskpynta hemma men i stallet är det en annan sak. Och för övrigt är jag inte ensam om att vara lite fjollig, det finns de som är bra mycket värre än mig med sina hästar. Men det är en av anledningarna att jag trivs så bra ute på Stora Holm.
Tog en promenad hem med hundarna som nu sussar gott. Vågar fortfarande inte ha Ilona lös efter operationen, även om såret är läkt nu så ser det rätt skört ut trots att det är fyra veckor sedan hon opererades.


För tillfället befinner jag mig i Annes lägenhet eftersom jag fortfarande inte har någon el. roligt är det inte att sitta i skenet av levande ljus och inte ens ha ett funkande kylskåp för att inte tala om livsnödvändigheter som internetuppkoppling och Tv. Praktiskt att ha en tom lägenhet att evakuera sig själv + hundarna till vid behov. Dessutom har jag tagit med diverse kyl- och frysvaror som överlevde natten utan el. Av någon anledning var frysen fullproppad med bröd, rådjursklövar, blod och märgben. Vid närmare eftertanke så fick klövarna och blodet gå hädan tillsammans med diverse grejor från kylskåpet, insåg att de var väldigt gamla och ingen av hundarna ägnar sig numera åt viltspår (Raskva är för mossig i skallen och Ilona för lat).
Inget ont som inte har något gott med sig, nu kommer jag i alla fall att ha en ren, tom och avfrostad kyl och frys.

 

Dagens Äääärk  2007-mar-27
Det är så roligt att passa långnäsorna. Gårdagen började med att den Snälle långnäsan (dvs Wille) spydde i vardagsrummet. Upp for jag ur sängen för Wille brukar ha vanan att spy i soffan. Det hade han dock inte gjort den här gången så det var bara att torka golvet. Tillbaks till sängen för att nana lite till trodde jag. Men nej, för den Onde långnäsan hade nu fattat agg till resten av världen och låg och morrade för sig själv. Antagligen låg någon av de andra hundarna för nära trots att de inte ens låg i samma rum. En Kallemorrning skall man dock ta på allvar eftersom det inte alltför sällan uppstår blodvite. (Och jo, han är faktiskt duktig när han morrar för när han var yngre small det bara utan minsta förvarning.)
På kvällen när jag tittade på Cityakuten i godan ro började en fasansfull stank sprida sig i lägenheten. Upphovet kunde spåras till köket där Wille snyggt och prydligt hade diarréat I MIN SÄNG samt i Mulens matskål. Supernajs. Till hans försvar får jag ju säga att han alltså inte har hoppat upp i någon säng, jag sover fortfarande på golvet.
Ut med långnäsorna varpå Kalle som varit retlig hela dagen får för sig att tugga lite på Wille när vi går över gården. Där står jag med en morrande bitande terv och en annan terv som skriker rakt ut varpå alla grannar naturligtvis måste glo ögonen ur sig. Nu var det inte så farligt, Wille är fortfarande i ett stycke och tämligen hel, skriket berodde mest på att han är ganska sjåpig av sig. 
Trots vädring av lägenheten, tvättning av köksgolvet, byte av nödvändiga sängkläder och diskning av nämnda nedbajsade matskål låg det en inte särskilt diskret odör i luften när jag skulle sova.
(Anne skall med andra ord inte klaga över att den lilla söta Råttsorken kan låta litegrann när hon blir passad.)


Idag är annars en usel dag. Inga Gilmore-flickor och inga Desperata Hemmafruar!!! Tv 5 sänder istället nån jädra sport (hockey?). Och imorgon kommer det inga Män i Träd. *Mutter.* Till råga på allt så har jag fått feber igen, börjar bli rätt trött på det här nu. Sedan mitten på februari har jag varit febrig, hostig och haft ont i halsen nästan konstant. Men eftersom jag är frisk några dagar emellanåt har jag inte brytt mig om att gå till läkaren vilket jag kanske borde. Bara att ringa vårdcentralen är ett helt företag så jag drar mig i det längsta.
Förresten är det lite synd om Anne också. Hon glömde laddaren till mobilen hemma. Med andra ord kan hon inte kackla så mycket hon vill i telefonen där hon sitter nere i Laholm, he he. Men dagens goda gärning är utförd; jag hämtade sladden, knatade ner till Ica (där fusk-posten befinner sig) och skickade iväg ett fint litet brev till apoteket i Laholm. Bara att hoppas att posten från Tuve funkar bättre än posten till Tuve för den tar alltid minst en dag extra på sig för att anlända.


Igår ringde Annes mamma med ett sorgligt besked. Det är dags för Bullen (Annes labrador) att få somna in. Eftersom hon bor hos Annes föräldrar så är det de som får ta beslutet, de ser ju henne dagligen och vet bäst hur hon mår. Det är inget egentligt fel på Bullen, hon är ”bara” gammal och trött och vill inte vara med längre. Förra sommaren hade hon ont av värmen och även om hon piggnade till ett tag är det inte rätt att låta henne genomlida en varm sommar till. Bullen har vuxit upp tillsammans med Raskva och varit hennes bästa vän i alla år. De har hängt med hela mitt vuxna liv och det känns hemskt att Bullen snart inte kommer att finnas hos oss även om jag tycker att Annes föräldrar har fattat rätt beslut. Naturligtvis så infinner sig tankarna på hur länge Raskva skall orka, hon har varit ganska trött den sista tiden även om hon är betydligt piggare än Bullen. 14 år är en aktningsvärd ålder vare sig man är labrador eller islandshund.

 

Aprilväder  2007-mar-20
Visst, det är fortfarande mars men idag har det varit ett riktigt aprilväder. Vaknade imorse av ett vidrigt ruskväder med hagel varvat med snöblask. Somnade om och väcktes av en sjuk Anne som ville att jag skulle kolla att hon inte kolade av i en penicillinchock (FY Anne, apotekare som lånar medicin av andra!). Uppenbarligen så tålde hon penicillinet, bara att hoppas att hon blir frisk också.
Sen var det dags att kliva ut i pissvädret för att rasta hundarna innan vi åkte till veterinären. Mulen kan tack och lov ha på sig täcket trots sitt sår. Med tanke på att en fet rottweiler hade fått plats i nämnda täcke så är det inga problem med en smal ridgeback inklusive behövligt mellanrum mellan täcke och sår. Mulen stack ut sina tassar utanför porten och ansåg inte alls att morgonrastning var nödvändig om hon skulle behöva gå barfota (bartassad) i is-hagel-sörjan på marken. Dessutom kom det en hagelskur så hela Mulen kurade ihop sig i avsky. På med kragen som jag hade med för att använda i bilen och vips! var Mulen hagelskyddad och såg genast mindre missnöjd ut.
Idag kunde vi ta bort stygnen men det är fortfarande inte helt läkt och det är risk för att såret kommer att spricka. Fortsatt vila och krage för att förhindra slickning alltså. *Suck.* Anne skrattade som vanligt rått och sade att det skulle se kul ut om Mulen sprack både på ryggen (ridgen) och magen *mutter mutter*.
Nu är jag TRÖTT på hela den här juverhistorien och det är bara att hoppas att det kommer att läka och inga fler knölar dyker upp. Det kommer förmodligen att bli ett väldigt fult ärr med en stor valk längs med magen men det får vi väl stå ut med.


Eftersom det var så pissigt väder funderade jag på att be mamma ta vägen om stallet så att jag kunde mocka och sedan strunta i hästkräket (han är bara ett hästkräk när det är dylikt skitväder, annars är han gudomlig) men bestämde mig för att åka hem först i stället. Och tur var väl det för på eftermiddagen sken solen och det var ett underbart väder ute. Lämpade av hundarna hos Anne och åkte ut till den gudomliga hästen. Dags för nästa bekymmer! Baldur hade inte ätit upp sitt morgonhö vilket är extremt ovanligt. Dessutom var det ovanligt lite bajs i boxen och han hade inte druckit mycket vatten heller. Halvpanik! Har man varit med om att en häst fått tarmvred så börjar sannerligen alarmklockorna ringa. Dessutom hade en annan häst i stallet kolik häromveckan så det låg nära till hands att misstänka ett kolikanfall. In med Baldur från hagen och tempa honom. Han såg ok ut och magen lät som den skulle. Hungrig var han också så det var ingen större fara med honom. Antagligen var det helt enkelt så att kvällshöet hade varit lite dåligt/äckligt och Baldur hade ratat det. Äter man inte så kommer det heller inte ut så mycket i andra änden.
Tog en liten barbackatur och han kändes precis som vanligt. Phu!
Det läskiga med hästar är ju att man inte har någon koll på dem under större delen av dygnet. De hinner bli riktigt dåliga om man har otur och det är inte alltid någon annan reagerar om just min häst ser lite hängig ut eller inte har käkat upp sin mat.

 

Vårtecken och städtips  2007-mar-14
Nu är det vår!!! Det säkraste vårtecknet kom idag: Mulen välte (som jag skrivit tidigare så välter hon i gräset när det blir vår. Fråga mig inte varför! Ridgebackidéer…). Eller tja, försökte välta snarare. Hon kom halvvägs innan det gjorde ont i såret och så blev det ingen vältning. Lilla Mulen har fortfarande ganska ont så hon får fortsätta med Rimadyl ett tag till. Såret är svullet och liksom hårt men förhoppningsvis hjälper antibiotikan snart.
Börjar bli rätt trött på att sova på golvet och eftersom jag inte trodde att det skulle bli så långvarigt har jag bara lagt bäddmadrassen direkt på golvet vilket innebär att det är HÅRT.


Jag har fått det bästa städtipset på länge av min psykolog (egentligen är hon inte psykolog utan sjuksköterska med terapeututbildning men skit samma). Lyssna på talböcker! Löjligt tips tyckte jag från början men det funkar faktiskt. I med en CD i bärbara apparaten och så städar jag en skiva per dag. Just nu är det Änglar och demoner av Dan Brown som genomplöjs till diskning och diverse röjning.
Ett annat tips är mot sömnlöshet: om man inte kan somna så gå upp och toka golvet(!). När man gjort det några nätter i rad så tycker kroppen att det är så urbota tråkigt så den somnar för att slippa torka golv. Man ska alltså gå och lägga sig på kvällen som vanligt och försöka sova. Funkar det så är det ju toppen, om inte så får du i alla fall rena golv :-).

 

Mulrapport igen  2007-mar-13
Idag var det dags för veterinärbesök för Mulen. Juvertumörerna var benigna, alltså godartade. SKÖNT!!! Knölen på låret som hon också tog bort var en vanlig fettknöl. Lår-såret hade läkt fint och stygnen är borttagna. Däremot har Ilona inflammation i det stora såret och det var inte tillräckligt läkt för att stygnen skulle kunna tas bort. Antibiotika och återbesök på måndag. Så Mulflickan får gå med krage och sova på golvet ett tag till. Blir lite trött eftersom både Johanna och Annika (veterinärer) tyckte att hon skulle fått antibiotika med en gång men det tyckte inte vetten som opererade och lämnade ut henne. Fördelen är att nu fick hon ett antibiotikum som även tar urinväsinfektioner. Förhoppningsvis så slipper vi UVI det här löpet. Ilona är något äcklad av att få Jokk tranbärsjuice på maten…


I söndags var Anne och jag och hälsade på Bob (Johan) i hans nya hus. Jag hade fått för mig att han fått tag i ett gammalt ruckel men tji fick jag. Han har ett fint litet hus utanför Stenungsund. Precis lagom stort och så har han renoverat det inomhus så det var jättefräscht och snajsigt. Dessutom har han en liten stuga på tomten där jag tyckte att jag och hundarna kan få bo. Tror inte att Bob är så tänd på den idén ;-). Grisarna (Bobs båda staffar) var feta men lika glada som vanligt. Klart att de trivs med ett hus och inhägnad trädgård där de kan rejsa omkring. För naturligtvis har Bob satt upp ett Gunnebostängsel runt tomten!
Drömma kan man ju alltid men en dag SKA jag bo i ett hus!!


Denna veckan är Anne i skolan så jag har bara tervarna på dagtid. Ganska skönt, i synnerhet nu när Mulen inte är helt ok. Nu slipper jag ju lämna henne när jag skall åka till Baldur, Anne kan passa henne.
Har försökt få tag på hovslagaren i en evighet känns det som. Hon jobbar bara vissa dagar och jag kan inte med att ringa henne hur sent som helst, något privatliv måste ju människan ha rätt till. Men Snorans gamle hovslagare Christer ska sko några andra hästar i stallet i veckan så vi hakar på honom. Han är förmodligen världens snällaste hovslagare. Går och hämtar hästarna i hagen, skor dem och släpper ut dem igen. Inget snack om att man skall ha en torr ren häst färdig när han kommer… Sist hade han skruvat ur Nois broddar, skott honom med nya skor och skruvat i broddarna igen. Service! Hästarna gillar honom dessutom vilket alltid känns skönt. Christer bjuder alltid hästarna (och ägarna) på Turkisk peppar vilket alla hästarna tycks älska.

 

Namnfunderingar  2007-mar-10
Jag har länge av olika skäl funderat på att byta namn. Att ta mitt andra förnamn är inte aktuellt då det skulle bli VÄLDIGT löjligt med Anne & Anne (jag heter alltså också Anne). Och något annat förnamn är inte aktuellt. Alltså blir det efternamnet som får stryka på foten. Anne den andra (dvs Anne R) tycker att jag är utomordentligt löjlig som överhuvudtaget funderar på att byta namn men det är ju inte hon som bestämmer ;-). Nu till problemet: Vad sjutton skall jag heta då??? De efternamn som jag har ”rätt” till är Jansdotter (vilket låter som om man är feminist), Erving (som jag aldrig riktigt har gillat, förlåt släkten!) och Lundberg. Alternativet är att hitta på ett nytt efternamn vilket är lättare sagt än gjort och dessutom låter många av dem rätt konstigt. Så, vad tycker ni??? Vad skall jag heta?!


Nu är semestern förresten bokad. I år blir det Gotland som får besök av X antal hundar med husse och mattar. Tyvärr måste vi åka i två bilar eftersom det är omöjligt (nåja) att knö in 1 labrador, 2 tervar, 1 RR, 1 islänning, 1 husse, 2 mattar + burar och packning i 1 st Caddy. (Iofs, med tanke på hur mycket vi lyckades knö in i en vanlig Passat på mastifftiden så GÅR det säkert!). Man får skrämselhicka av färjekostnaden, van som man är vid ”alla + bilen” för några hundralappar till Danmark men det är väl bara att inse att det är så det är på Sveriges baksida. Att hitta lämplig stuga var heller inte det lättaste. Jag ville prompt ha en med toa (avskyr offentliga toaletter och än värre är det med campingplats-wc. Skitigt och med spindelväv, hurr) och helst dusch. Anne hade inga direkta krav förutom att stugan måste vara tillräckligt stor så att tervarna och Krasse kan vara åtskilda. A däremot ville absolut a, bo nära Visby b, inte bo på en LITEN camping utan på en där han kunde dricka öl(!) och aktiveras när han får frispel på två fruntimmer i samma stuga och c, absolut inte bo på en gård med bönder, hundar, katter och flugor. Nackdelen med campingplatser är att de flesta är barnvänliga vilket vi också påpekade för herr A. Till slut hittade vi i alla fall en stuga som vi tyckte var ok allihop även om den inte är lika fin som Sälen-stugan. Återstår att se hur det blir i sommar.


Till slut en liten Mul-rapport: Mulen mår riktigt bra och skuttade idag omkring med en pinne. Dock får hon inte vara lös innan stygnen är borta. Hon har också varit hemma hos Anne och det gick bra med trapporna även om det verkade som om det gjorde lite ont att gå i dem. Anne upptäckte först idag att Mulen är opererad på ena bakbenet också, hon har fyra stygn på vänster lår. På tisdag skall vi ta stygnen och få resultatet på knölanalysen. Angående löpet så är det inte så jättefräscht att ha en löptik som inte kan ha på sig tikskydd och heller inte sköta sin, hrm, intimhygien eftersom hon har krage nästan hela tiden. Men vi kämpar på och hittills har hon inte UVI i alla fall. Mamma brukar få ett urinprov som hon kollar på jobbet. Praktiskt! Mulen tycker inte att det är så supergott med tranbärsjuice på maten men vad sjutton, lite får hon väl tåla.

 

Muluppdatering och tervfritt  2007-mar-06
Mulen mår nu mycket bättre, idag har hon sträckt på sig för första gången sedan operationen. Visserligen blev hon inte lika lång som hon brukar bli men ett steg i rätt riktning var det helt klart.
Helgen har hon tillbringat sovandes på madrassen på köksgolvet. Vi kan nog dock flytta tillbaks till sängen snart :-).
Kalle har spenderat måndagen under soffbordet. Det är hans Säkra Ställe dit den Modiga Terven tar sin tillflykt för vardagens fasor (tex kloklippning och öronrengöring). För tillfället är det alltså Parabol-Mulen som skrämmer honom (dvs Mulen med krage). Mycket läskigt om man är en känslig liten tervkille.
Idag är det dock tervfritt här hemma. Tervarna är exporterade till A som kom och hämtade dem i morse och levererar dem när han tröttnat på dem. Praktiskt!
Anne kommer att få en smärre chock när hon får se Wille. A och jag har nämligen, helt oberoende av varandra, snaggat honom lite mer. Tänk er själva jättelånga toviga tervbyxor och på det en något lös mage. INTE fräscht. Fram åkte den kära saxen igen och numera har Wille kortbyxor. Ok, det försvann lite mer päls än jag hade tänkt mig men det växer väl ut igen. Tur att han redan var snöpt för annars hade han väl blivit det nu, he he he. Det är oväntat kul att sätta saxen i en päls (när den inte tillhör ens egna hund) så jag kanske borde hängt på Gitte till Morgongåva. A å sin sida har trimmat lite här och var på Willes eunuckpäls så snart kanske det är en tokmalle istället för en tokterv :-D.

 

Mulrapport  2007-mar-03
Det var en ynklig Mule jag hämtade hos veterinären igår. Uppenbarligen hade hon rejält ont trots smärtstillande och hon gick med myrsteg ut till bilen. Operationen har gått bra, det är de två bakersta delarna på ena sidans juver som är borttagna. Knölarna såg ut att vara avskilda från omkringliggande vävnad vilket är positivt men riktigt lugn blir man ju inte förrän analyssvaret kommer. Lungorna så bra ut på röntgen men Mulen har förkalkningar på lungsäckarna. Det ser ut som små snöflingor på hela lungorna men är helt ofarligt enligt veterinären och inte ovanligt på lite äldre hundar. Bara att acceptera att Mulen nu är en ”äldre hund”. Veterinären (inte vår vanliga fast vi var på Göteborgs Djurklinik som vanligt naturligtvis) frågade faktiskt om Ilona alltid har varit så smal som hon är eller om hon har tappat i vikt på sista tiden. Där fick jag som tycker att Mulen är riktigt rund. Det är hon alltså inte, men hon är väl närmast perfekt i hullet faktiskt.

Natten har tillbringats på en madrass på köksgolvet där det var bäst plats. Mulen försökte ta sig upp i sängen vilket gjorde jätteont så det var bara att inse att vi får kampera på golvet några dygn framöver. Idag är hon lite piggare även om hon fortfarande har ont. Hon hade en trycktampong fastsydd utanpå såret som jag nu har tagit bort till bådas förskräckelse. Den hade fastnat i sårvätska och Ilona skrek rakt ut när jag försiktigt försökte lirka bort den. Nu är den väck i alla fall och såret ser ok ut.
Naturligtvis har Ilona börjat löpa, en månad försenad. Typiskt mitt i allt elände och ännu mer typiskt att hon inte kan ha på sig något tikskydd då det skulle sitta rakt över såret. Dessutom kommer hon väl att få sin sedvanliga UVI i samband med löpet. Jippie! Dock försöker vi förebygga denna gång genom att ge henne mycket vätska + ett speciellt oljepreparat som skall vara bra för immunförsvaret.


Jag har äntligen fått lösningen på något som många uppenbarligen funderat över: VEM 17 ÄR DEN DÄR KENNET PÅ SKK???? (Ni vet han på www.kennet.skk.se/hunddata etc.) Svar från SKK: Förklaringen är väldigt enkel, KENNET är ingen mystisk person utan en förkortning av KENnnelklubbens NÄT, där nät har fått engelsk stavning.
Så nu vet ni det! Undrar hur mycket de garvade på SKK när de fick frågan? Det är alltså inte jag som har varit företagsam och mailat dem utan jag har fått svaret från ett hundforum.


Funderar igen på att byta blogg. Det har varit extremt mycket strul den sista veckan med inlägg som inte publiceras och dessutom försvinner spårlöst någonstans i cyberspace. Dåligt!!!

Klantarsle… 
…är vad jag är. Idag fick hundarna vara ute en stund på uteplatsen och sniffa runt och sen fick jag bråttom ner till torget (där jag för övrigt sprang på Lilla L och Christer). När jag kommer hem hör jag ett YLANDE och tänker elaka tankar om dessa tervar som uppenbarligen inte kan hålla käft. Kommer in och möts av en glad Wille. VAR ÄR KALLE??? Jo, han står och ylar på uteplatsen, utelåst… SMART HELENE!!!
Återstår att se om mina inte alltför toleranta grannar har lämnat in klagomål på min utomhusförvaring av terv. (Himla tur att det inte var snorkallt, att det inte kom förbi en katt och att det i alla fall var mitt på dan när inte så många är hemma. Och ännu mer tur att det inte var Mulen som förmodligen skulle blivit en isstod.) 2007-feb-26

 

Sjuk  2007-feb-24
Idag har jag legat hemma hela dagen och varit sjuk. Den planerade ridturen blev inget av men Baldur fick komma ut i alla fall för Ninas kompis fick låna honom. Så han är säkert glad och nöjd.
Med andra ord så skickades hundarna bort alldeles i onöden igår, å andra sidan var det ganska skönt att slippa gå ut med dem när jag nu ligger och snörvlar och hostar. Varför drömmer man så knepiga drömmar när man har feber??
Kvällen har ägnats åt hostande och uppdatering av hemsidan så nu är den blå igen (åtminstone startsidan). Nöjd Anne?

 

MH
För ett par veckor sedan fick jag en förfrågan om jag kunde figga på ett MH för några flattar på Kallebäck nu i helgen. Eftersom jag aldrig kan säga nej så visst, självklart kunde jag det. (Egentligen så vill jag ju figga för jag vill vidareutbilda mig inom mentalbiten.) Det visade sig dessutom att jag kände uppfödaren Sara, vi har haft kurs ihop så det var ju ganska kul att få se hennes första kull.
I torsdags fick jag närmare uppgifter och började fundera på vad jag gett mig in på. Samling kl. 07.00!! Gaaah! Anne blev heller inte så superglad eftersom hon i ett svagt ögonblick lovat att köra mig. Hon föreslog att jag skulle ta bussen och hävdade att det visst gick bussar så tidigt en lördagmorgon. Mycket riktigt hittade hon en avgång hemifrån mig kl. 03.10…
Kan ju säga att jag inte nappade på den idén.

I morse var det alltså dags och jag undrade vad i h-vete jag tänkt på som tackat ja. Upp i ottan, fick väckt hundarna och kom iväg till ett becksvart Kallebäck där de höll på att rigga banan.
Jag fasade för att få dra dumpen vilket givetvis föll på min lott tillsammans med skramlet och att gå spöke. ”Jaha, då vill jag provdra först”, sa jag och tänkte att de skulle få ett gott skratt åt klena tjejer som inte ens kan dra upp en tygoverall från marken.
Skrattade gjorde de mycket riktigt, dock inte åt att jag var för klen utan för att jag drog till så att snöret höll på att gå av. Dumpen vägde ingenting i jämförelse med Partilles tungviktare så det var en baggis att få upp den och hålla den stadigt. Samma med skramlet, det flög iväg istället för att skramla långsamt och läskigt.

Nåväl, testat hade jag och så gick vi iväg för att börja med första hunden. Vi skulle köra med två hundar på banan samtidigt vilket innebar att direkt efter spökena skulle jag gå upp till dumpen och så kom nästa hund.
Hund nr 1 var en airedaleterrier, det var en hel kull som skulle beskrivas. Matte var en äldre dam med flexi… En jättetrevlig hund men förmodligen hade varken den eller matte hört talas om ”inkallning” så redan vid lilla jakten var det dags att avbryta pga en hund som sprang omkring över hela Kallebäck.

Annars så var airedaleterrierna faktiskt mycket trevliga, lekte bra, hade vettiga reaktioner och löste läskigheterna på ett bra sätt. För att vara lite elak så var de uppenbarligen ganska ”råa” i jämförelse med många brukshundar man sett på MH, tror inte att särskilt många av deras hussar/mattar brukar kampa eller jobba särskilt mycket med dem öht så det var positivt att de tände på både lek, lilla jakten och avståndsleken. Dessutom var de allihop tillgängliga och gick bra att hantera. Jag blev positivt överraskad och det var nästan att de fick flytta in på kanske-listan över framtida raser. Men jag vill ju inte ha en terrier!? (Förlåt Lisa, du vet att jag gillar Chicka!! ;-)).

Första hunden jag skulle figga för blev därför hund nr 2 i startordningen, en flat. Dumpen gick bra, inget snöre avslitet. Kom på att det blev lite tight med tid om jag skulle skramla också så det fick någon annan göra medan jag hastade vidare till spökplatsen.
Väl iförd kläderna immade glasögonen igen TOTALT. Försökte febrilt få dem klara men det var hopplöst. Alltså vad är bäst, att det kommer bara ett spöke eller att det kommer två spöken varav det ena är blint???
Testledaren och beskrivaren måste ha undrat vad det var för idiot de fått på halsen som inte ens kunde starta och stanna på handtecken och till och med höll fel riktning…
Att skippa glasögonen helt var heller ingen idé eftersom jag inte ser ett skit utan dem.
Jag försökte HÖRA när det andra spöket rörde sig (=jag skall stå still) och sen gå lite lagom. Skämdes som en gris och tänkte att nu får jag väl veta att jag lever när momentet väl är klart. Men, men, det blev inte så tokigt i alla fall och när jag förklarat varför jag gått något skumt så var det helt ok.
Jag fick fortsätta spöka så dagen har ägnats åt att dra dumpar och skrida fram iförd (en allt blötare) spökkostym. Lämplig träning inför Halloween? 2006-okt-28

Höst
Nu är det verkligen höst ute. Tänkte på det i söndags då jag var ute och red på Baldur, det var härliga höstfärger ute och kanonväder. Idag var det visserligen fint väder på dagen men hurr, vad kallt på kvällspromenaden. Ilona gick och kurade eftersom hennes elaka matte inte satt på henne något täcke.


Eftersom Bullen är här fick Raskva ha sitt kalas lite tidigare (ja, jag VET att jag är fånig!) så idag bjöds det på ris-kattmats-blodpuddings-bakelse för hundarna och prinsessbakelse till mattarna. Vet inte vem som uppskattade godsakerna mest men hundarna var i alla fall mycket nöjda.Det har också varit veterinärbesök idag, både Raskva och Ilona har varit inne med sina luftvägsinfektioner. Inte för att de är så supersjuka men Raskva har haft hosta ett tag och var lite röd i halsen och Annika (vetten) ville inte riskera att hon åker på en lunginflammation så hon fick antibiotika. Dessutom har hon fällt något vansinnigt på sista tiden (har knappt någon underull kvar) så vi kollade hennes Addison också. Ilona var slemmig i halsen och hade lite svullna lymfkörtlar så hon fick en antibiotikakur hon med. Mulen var idag osedvanligt fånig hos veterinären. Anne skulle hålla henne medan Raskva blev undersökt och Ilona stressade omkring, pep, hässjade och hoppade upp på undersökningsbordet(!). När det väl blev hennes tur hade hon lugnat sig lite men knep ihop ögonen och gömde ansiktet som om hon hoppades att Annika skulle försvinna i så fall.


Anne är nästan som ett litet barn på julafton när det gäller planeringen till Halloween. Bara att hoppas att hon får lika kul som hon har nu innan ;-). 2006-okt-25

Moahahaha

Anne har på sista tiden tagit sig vissa friheter som tex. att gå in på min Hotmail och snoka. Förevändningen har varit att hon ville se de senaste mailen om festen (vilket hon lika gärna kan göra på sin egen mail) men egentligen har hon varit ute efter bilden som Karin tog på henne och A när de brottades(?) på Stormvallen förra helgen. (Dvs. Anne ligger på marken och A står över henne och hotar henne med en liten plasttuta. Ibland undrar man hur gamla de två är.)
Anne bedyrar dyrt och heligt att hon aaaldrig skulle läsa mina privata mail men jag lovar, skulle hon hitta ett från en för henne okänd avsändare så skulle hon läsa det fort som attan.
Men nu till Moahahaha!! Jag har ändrat lösenordet och hon kommer aldrig att komma på det. Ser framför mig hur hon sitter på jobbet och sliter sitt hår med olika kombinationer av hund- och hästnamn. Anne brukar nämligen sitta och försöka komma på folks lösenord till diverse bloggar och annat men nu får hon tji.


Tandf-n värker fortfarande och nu har jag kommit på att jag kommer att vara nyopererad på Halloween. Skitkul att bara kunna äta mat av purékonsistens och sippa så sakteliga på fesljummen dricka. Men sprit har ju en renande effekt så det är säkert nyttigt med lite alkohol. Kan inte tandläkaren skicka med lite labsprit i stället för något äckligt desinfektionsmedel som man skall gurgla sig med?


Baldur var hos vetten igen och han gick igenom :D! Så nu är jag förhoppningsvis snart fodervärd till en urmysig islänning. Dock rekommenderade de att han ska tillbaka om 5 veckor för att kolla att allt går bra med igångsättningen så vi får se om vi tar honom före eller efter det besöket. Det är ju inte lika tetigt som om vi skulle köpa honom.
Idag har jag varit på Hööks i Kållered och det var en rätt tråkig affär. Underligt sortiment och MYCKET underliga storlekar på ridbyxorna. Provade en storlek = alldeles för stor. Provar storleken mindre = får inte på mig den. Provar en annan modell men av samma märke och den är ytterst konstig i formen. Alltså ridbyxor brukar inte vara så särdeles svårt att hitta en hyfsad passform på men dessa var skumma.
Till slut bidde det ett par svarta ridbyxor som satt sisådär. Mina gamla är trasiga så det var något av kris och jag var tvungen att hitta några idag. Får väl knata iväg till Haglunds som brukar ha riktigt bra grejjer och köpa ett par till senare.
Hööks har börjat med hundprylar men det ”lustiga” är att hundar inte är välkomna in i butiken! Man kan undra varför… De hade inget vidare kul hundsortiment ändå men det hade retat mig om jag skulle köpt ett täcke och inte kunnat ta in Mulen och prova.Åkte sen till Kallebäck och käkade medhavd mat. Träffade Klasse och husse (nu får jag Onda Ögat av Lollo för att jag kallar hennes uppfödning för Klasse ;-)). och valphunden var idag riktigt from. Visserligen hade jag skor på mig den här gången men det blev inga bett i varken dem eller händerna.


I morgon kommer Bullen på besök och stannar en vecka. Kul för Raskva att få träffa sin bästvän även om de inte leker längre. Bullen är fortfarande den enda hund som Raskva frivilligt lägger sig jämter och sover. (Bullen = Fanny, Annes labrador.) Att Fanny är en mycket klok hund visar väl det faktum att hon tog sitt pick och pack och flyttade hemifrån när det började komma tervar och terrorisera henne. Numera bor hon hos Annes föräldrar och lever härligt pensionärsliv. Jag har alltid tyckt att det är hemskt med folk som inte behåller sina gamla ”trotjänare” men har insett att en del faktiskt inte VILL bo kvar. Det var i allra högsta grad Bullens egna beslut att hon skulle flytta och jag förstår henne onekligen ;-). 2006-okt-21

Tandläkare och Stormvallen

Just nu är det mycket synd om mig. Jag har nämligen blivit mer eller mindre mörbultad hos tandläkaren idag vilket resulterat i en sned och svullen mun. Den som säger att det är en baggis att dra ut en visdomstand vet inte vad han talar om och borde ta ett snack med min tandläkare.
Det började hyfsat med en lagning av ett litet hål i en annan tand. Helt ok. Sedan var det dags för fanskapet som skulle ut. Min mycket gulliga tandläkare (jag har samma som Anne om ni undrar om det kryllar av gulliga tandläkare i Tuve. Det gör det alltså inte, det är bara ett exemplar) frågade om jag hade dragit tänder förut och det har jag ju. En inte helt trevlig upplevelse då heller men man vill ju inte vara sjåpig.
Mr. Tandläkare börjar dra och knaka och det känns som om halva huvudet skall lossna. Det gör det inte, däremot lossnar kronan, dvs själva tanden. Rötterna däremot sitter kvar som berget. Efter en sisådär 40 min. ser tandläkaren ganska bekymrad ut och säger att han vill att hans kollega skall kika lite. Visst, ta hit hela gänget bara tandeländet kommer väck! Nu börjar det göra ont eftersom bedövningen börjar släppa och jag får en ny bedövningsomgång.
Nästa tandläkare (av den mer garvade typen, dock inte lika snygg) kommer in och tycker inte att det ser så bra ut. Nähä.
Men även han börjar dra och knaka och det känns som om större delen av mina tänder skall trilla ut, dock inte röttarna som SKA ut. Små bitar behagar lossna men resten sitter fast. Då börjar tandläkarna borra för att separera roten. Inte f-n hjälper det.
Den garvade tandläkaren verkar dock tycka att det är ganska kul med motsträviga tänder och sitter och gnolar förnöjt när han inte stånkar för att han drar allt vad han orkar i min tand. Min snälle tandläkare däremot ser ganska bekymrad ut och säger att det här var ju inte riktigt meningen.
Till slut börjar de mumla om operation och andra trevligheter.
Mycket riktigt, efter drygt TVÅ TIMMAR ger de slutligen upp och säger att jag får komma tillbaka för att få ut resten. Kvar är alltså rötterna och en trevligt näst intill frilagd nerv som skall opereras ut genom att man skär upp tandköttet och tar bort en del av benet. Låter verkligen jättekul.
Så nu sitter jag här och våndas inför vad som komma skall. Det är dock två veckor tills nästa besök så att inflammationen hinner lägga sig.
Börjar allvarligt fundera på om det inte är bättre med tandvärk (som jag inte har haft, tanden har suttit där så tyst och snällt trots sitt hål) men det är ju så dags nu. Kan dock säga att är det fler tänder som skall väck i framtiden så skall jag definitivt beställa tid hos en kirurg med en gång.


I helgen var vi hos The Kösters på Stormvallen. Tanken var att vi skulle träffas på söndagen men A tyckte att vi kunde sova över så vi invaderade stackars Karin och Jörgen redan på lördagskvällen. A som aldrig varit där kom en timme före oss andra och vankade omkring på gården i mörkret och skickade mess till Anne om diverse Katladrakar och annat otyg som flög över helvetesgården. Tänk på det, ni som skall dit på Halloween!
Kvällen blev mycket trevlig med god mat som Anne hade haft med sig och en del (hrm) vin till det. A:s monstervalp Klasse var med och terroriserade Ludd och våra fötter. När man sitter i godan ro lite lagom bladig så får man plötsligt ett par sylvassa schäfervalpständer inborrade under stortånageln. Plötsligt insåg jag att det var rätt skönt att det fortfarande inte är den minsta valp i sikte här hemma. Även Raskva och Ilona (som slapp träffa monstret) är förmodligen mycket glada över detta faktum.
Men även den trevligaste kväll tar slut och det blev dags att nana kudden. Anne och jag skulle sova i Köstrarnas husvagn och hade naturligtvis glömt att ta in våra sängkläder från en råkall bil. Det visade sig dock att även husvagnen var tämligen kall så det var bara att krypa ner iklädd diverse kläder och dra Mulen intill sig för värmens skull. Anne och jag kan ju inte dela säng hur som helst, tänk om vi får KROPPSKONTAKT! men med en ridgeback emellan oss var det ganska tryggt. Jag försökte smussla in Mulens kalla tassar under Annes täcke men det märkte hon givetvis så tassarna fick stoppas in i min sovsäck i stället. (Mulen har ju en egen sovsäck men den hade jag snott och lagt utanpå min egna.)
Sov gott gjorde vi i alla fall och vaknade bra mycket senare än vi tänkt oss.
Söndagen började med frukost-fika eftersom Ann B och Lisa dök upp när vi satt och käkade frukost. Mycket skratt och inte så mycket vettigt blev sagt men vad gör det när man har kul? Till slut tog vi oss i kragen och körde lite stallsök (dvs man lägger figgar på läskiga ställen i stallet och så får hundarna göra ett avsök). Ilona fick inviga sitt nya tjänstetecken och galopperade glatt omkring och jobbade faktiskt väldigt bra. Förmodligen tycker hon att det är mycket bättre med läskiga miljöer INOMHUS än en vanlig skog UTE. För figgarna är hon ju inte så jätteglad i förutom Anne och möjligen Lisa.
Det roligaste är att vara figge i ett av de mörka rummen eftersom hundarna har noll koll på var man befinner sig. Även om de sätter på nosen så kan de gå rakt förbi en utan att upptäcka en.
Sen var det dags för fika naturligtvis och efter det körde vi lite skydd i ridhuset. A tyckte nog att vi var otroligt flamsiga och oorganiserade under träningen men faktum är att vi känner varandra så bra så det behövs inte en massa uppläggningssnack. Vi hade dessutom skitkul och det var länge sedan jag skrattade så mycket.
En härlig helg och hundarna fick lite stimulans också mitt i allt umgänget :-). 2006-okt-18

Blandat

I onsdags red jag med Christina och Ösp och fick lite Kognitiv beteendeterapi. Det var förstås inte riktigt det som var meningen med ridturen från början men samtalet halkade in på det ändå av någon anledning. Tack Christina för att du gett mig lite att tänka på och för en TREVLIG ridtur ;-). Mindre kul för Christina själv kanske som mer eller mindre fick jobba på fritiden. Det vore kanske annars en god idé för hennes företag, terapi till häst?


Igår var jag hos min riktiga terapeut som dock håller till på en alldeles vanlig mottagning. Det verkar som om det kan bli bra på det nya stället och jag ångrar INTE att jag bytte mottagning. I synnerhet inte efter att ha sett min förre läkare på TV där han satt och var mer än vanligt förstockad. Han är visserligen en lysande och mycket kunnig läkare på sitt område men har vissa egna idéer om saker och ting som jag inte riktigt kunde hålla med om.
Det braiga (finns det ett uttryck som heter så?) med det nya stället är att det är i närheten av mormor. Alltså tar jag med mig Raskva på spårvagnen, lämnar henne hos mormor och går vidare till mottagningen. Hundpassningen ordnad :-). Strykjärnen och Mulen får vara kvar hemma med förhoppningen att de kniper käft. Jag vågar inte lämna Mulen hos mormor nu med tanke på att hemtjänsten ränner där, de kanske inte tycker så jättemycket om en stor hund som hoppar omkring och uppför sig bråkigt. (Mulen uppför sig ALLTID bråkigt hemma hos mormor, ingen respekt alls. Går och tar mackor från rollatorn och lägger sig i den ytterst förbjudna soffan trots att mormor försöker få henne att låta bli.)


Ludd har fått ett äckligt sår på benet. Upptäckte igår att hon hade en stor knöl som jag givetvis måste peta på och ut kom en massa gegga och fästingben. Yack. Återstår att se om fästinghuvudet sitter kvar eller redan har kommit ut. Jag ville skära lite i Ludd men fick inte för mamma så nu får jag vänta till nästa vecka och eventuellt låta veterinären karva lite i henne i stället. Benet är inte svullet i alla fall så det kanske läker av sig självt.


Mulen har idag ÄNTLIGEN fått sin födelsedagspresent, ett vår- och hösttäcke. Det blev ett Hansbo-täcke med tunt fleecefoder, perfekt nu innan det är svinkallt och det tjocka täcket kommer på. Det är bara att acceptera att Mulen är en frusen hund som behöver täcke för att trivas. Nu gick hon på kvällspromenaden med glatt viftande svans och utan att sätta sig och se eländig ut så fort vi stannade.
Hon har också idag fått sitt livs första tjänstetecken som hon kan ha på sig vid sökträning. Hittills har hon fått vara naken eller låna Kalles, vi tränar ju inte med några större krav så jag har tyckt att det var en onödig kostnad. Nu såldes de dock på rea för 10 spänn på Göteborgs Hundsport så då kunde hon ju få ett. I helgen skall vi till Stormvallen så då kan hon få inviga det. Förmodligen kommer hon helst att vilja springa omkring i deras ridhus men lite får hon allt jobba också. 2006-okt-13

Tack Lisa och Gitte!

Tack vare snälla Lisa och Gitte så är dagen räddad. Vad har hänt? Jo, GP kom som den skulle i morse men det var tryckfel i Sudokun. Ve och fasa! Gårdagens svar var ifyllt i dagens Sudoku i ett enda sammelsurium. Hur rädda frukosten och därmed dagen? Jo, jag har ju mina Sudokuböcker som jag fick när jag fyllde år :-D. Så nu kunde jag äta frukost i lugn och ro medan hjärnan fick sitt.


Idag har jag både Findur och Baldur. Det blir roligt att få rida den Lille igen (Findur), han ÄR en väldigt skojig häst. Baldur har nu satts igång och skall ridas 20 minuter vilket innebär att man kommer upp till Janne och tillbaka. Rätt menlöst att sadla och greja för en sån liten tur så idag får det nog bli en barbackaritt. Han är i alla fall väldigt trevlig att hålla på med och ett stort + är att han kommer i hagen när man ropar. Bådar gott inför vinterns leriga hagar. (Till skillnad från Findur som i måndags vägrade komma, lätt att hitta en mörk häst i en mörk hage… Det var bara att treva sig fram och hoppas på att stöta på honom vilket jag till slut gjorde. Annars kan han minsann komma knatande men inte då.)


Har akut brist på rena kläder men som tur är så har Anne tvättid vilket innebär att man lämnar in hundar och tvätt, åker till stallet och får tillbaka rena kläder och förhoppningsvis hela hundar som inte har tuggats på av Kalle. 2006-okt-11

”Var och en skäms för sig själv…”

Om man är en grå liten mus – som jag – som inte tycker om att synas eller höras (och helst inte alls finnas till) så skall man tänka sig för både en och två gånger innan man går på hundpromenad med Anne. Det är ju så att Anne ibland blir så himla ARG och då skriker och gapar en hel del. Mycket pinsamt att vara med, i synnerhet som jag inbillar mig att folk kan tro att det är JAG som gapar så på mina hundar.

Igår så var vi på kvällspromenad och plötsligt får Anne ett utbrott på sina hundar (de gick och drog i kopplen) och varken gapar eller skriker utan formligen VRÅLAR en lååång harang med både svordomar och diverse andra tillmälen till hundarna. Hade jag inte SETT henne så hade jag trott att det var någon som spöade skiten ur sina hundar och hoppade jämfota på dem. Minst. Nu känner jag ju Anne så jag VET att hon inte skulle dänga till sina hundar hur arg hon än är, hon är snarare för mesig med dem, men det kan ju inte folk som bara hör henne veta.

Naturligtvis så kommer det ett par kvinnor med en hund bakom oss och jag höll på att skämmas öronen av mig. Gick och muttrade ”var och en skäms för sig själv, var och en skäms för sig själv” tyst som ett mantra för mig själv. Anne klampade relativt glad i hågen vidare, ilskan hade ju fått utlopp och hundarna skärpt till sig.

En stund senare får vi naturligtvis möte med samma kvinnor med hund. Vi samlar upp våra hundar och Anne säger (inte skriker) strängt till Kalle att han skall skärpa till sig och inte göra bort sig (populärt Katja-uttryck). Hundarna uppför sig hyfsat, lite mutter men inget värre och jag går lättad vidare. Inga utfall från hundarna och inget vrål-utbrott från Anne. När vi passerat kvinnorna med hunden upphäver givetvis ägaren sin röst:
”Snälla, du behöver väl inte skrika så på din hund, jag blir så ledsen och det är så hemskt att höra.”
Varpå Anne ytterst hövligt svarar att hon blir arg när de uppför sig illa men att hon endast är verbal och aldrig skulle göra någon av sina hundar illa. Kvinnan tror uppenbarligen att Anne klått hundarna gula och blå eftersom hon också tycker sig ha sett att Kalle skyggar för Anne när hon höjt handen.
(Till saken hör att är det någon av våra hundar som vi aldrig över huvud taget tagit tag i så är det Raskva, hon ser dock ut som om man slår henne dagligen så fort man höjer handen. Tur att inte kvinnan tittade på henne. För de som känner Anne och Kalle så är det rent av skrattretande att tänka sig att Kalle skulle vara det minsta rädd för sin matte.)
En diskussion utspinner sig och Anne försöker vänligt avsluta med ett ”jag tror inte att vi kommer längre i det här samtalet, du får tro mig på mitt ord att jag inte slår mina hundar.”
Kvinnan är fortfarande inte övertygad och säger med allt ledsnare stämma att det är hemskt att höra och att hundar faktiskt inte förstår långa meningar.

Alltså, det är jättebra att någon faktiskt reagerar när de tror att en hund far illa men samtidigt så tror jag ju inte för fem öre att Annes hundar mår det minsta dåligt för att hon emellanåt gapar på dem. Mycket riktigt så förstår de inte vad man säger så om Anne gapar och svär och hotar med att sälja dem på Blocket så fattar de nada i alla fall. Dessutom är de härdade och tar inte åt sig när hon gapar utan drar glatt vidare i sina koppel och Kalle jagar gärna bilar sin matte till trots. Är det någon av oss sex som lider av utbrotten så är det alltså jag (som skäms som en gris) men det tänkte nog inte kvinnan på. 2006-okt-10

Stallhelg

Den här helgen har Baldur stallhelg vilket innebär att man (jag och Alice) skall släppa ut och ta in hästarna samt fixa och städa i stallet och runt omkring. Vädret är ju inte så superdupervarmt så det var en mycket olycklig Mule som släpades iväg till bussen i morse. Hade jag väckt henne med varma muffins och stoppat om henne med ett tjockt täcke så hade det möjligtvis fungerat men nu satt hon bara på sin svans och grät.
I stallet blev hon ännu ledsnare för hon blev inlåst i en box medan jag släppte ut de få hästar som stått inne under natten. Lite bättre blev det när hon fick komma ut och springa omkring inne i stallet och hitta på hyss. Det finns mycket en Mule kan hitta på som hon inte borde.

Det är riktigt mysigt att gå och pyssla i stallet, om inte annat så blir det resultat med en gång.(Å andra sidan så blir det ju skitigt lika fort igen.) Allra mysigast är förstås att ta in hästarna på kvällen och höra dem stå och mumsa på sin kvällsmat.
Från och med denna helgen så kommer hästarna att vara inne på nätterna så nu är det slut på slapparedagarna när man inte behöver passa några tider eller bry sig om mockning och liknande.

Innan vi åkte hem så fick hundarna springa omkring i vinterhagen en stund vilket resulterade i att Ludd är helt full med frön och kardborrar. På håll ser det ut som om hon är helt fläckig på det vita. Suck! Ett hopplöst företag att försöka få bort alltihop, jag försökte kamma henne men det klumpar bara ihop sig.

Jag har förresten kommit på hur man kan slippa städa hemma: Man skaffar valpar! Efter att ha läst Lollos blogg så inser jag att det handlar bara om att skaffa rätt valpköpare så kommer de och passar barn och städar hemmet medan man själv hittar på annat. Visserligen har jag inga barn men det går säkert att låna några så att valpköparna har något att göra. Sen kan de ju fixa allt sånt där som man själv aldrig hinner med eller orkar göra som att installera tvättmaskinen osv. Smart!2006-okt-07

Hemma

Har hört att jag har fått klagomål från min kära mor för att jag inte har bloggat om Rom-resan. Anledningen är att NÅGON har kameran med fotona i och utan foton blir det ingen Rom-blogg. Kan i alla fall säga att Rom är en underbar stad som jag kommer att åka tillbaka till. Mamma, du får gärna fylla 60 fler gånger ;-)…
Nu är jag i alla fall hemma i kylslagna Göteborg men den stora fördelen med det är naturligtvis hundarna. Klart att jag har saknat dem!!! (Och jo, jag saknade Anne också.)

Anne har hämnats på att jag har varit bortrest genom att ge mig förgiftade maränger som hennes mamma har bakat. Därför tillbringade jag måndagen och onsdagen på toaletten med att återvinna nämnda maränger. Det måste ha varit gift i för det kan ju inte ha berott på att jag åt för många…? Jag satte ju inte i mig HELA påsen på en gång.

Idag har jag varit ute hos Baldur som fortfarande är halt. Vid senaste veterinärbesöket var han bättre och haltar nu bara på ena frambenet. Till helgen får vi börja skritta honom och så skall han tillbaka på ny koll om ytterligare två veckor. Hoppas att han blir friskförklarad då! Det börjar kännas lite långdraget att bara få pyssla och leda honom på korta promenader. Han är i alla fall snäll och go och gnäggar numera när jag kommer. Det känns onekligen ganska trevligt med en häst som gnäggar och kommer en till mötes i hagen fast det gör ju Findur också även om det brukar krävas lite mer lockande.

Har även tillbringat en alldeles för stor del av dagen till att surfa. Förutom min dagliga dos av olika hundforum så har jag kollat på folks hemsidor. My God! En del har så plottriga, blinkande sidor så man får ont i ögonen av att besöka dem. Lite småskrämmande när det visar sig att innehavaren är en 50-årig kvinna och inte en 12-åring som man först skulle kunna tro.
Plötsligt så blev jag riktigt nöjd med vår sida även om jag arbetar på en ny layout så att fröken Runström blir nöjd med färgen (den nuvarande tycker jag om färgen på men inte själva layouten, Anne tycker inte om färgen men resten är ok.) Det är underligt att det ska vara så svårt att fixa till en hemsida som man blir helt nöjd med.

Hundarna är lite småkrassliga. Mulen har ont i öronen och det kommer klegg i dem trots rengöring. Dessutom har hon problem med tassarna, hon har svamp och småbölder. Visserligen tycker hennes matte att det är ganska kul att picka hål på bölderna och klämma ut den svarta geggan som är inuti men det vore ju bättre med en hund UTAN bölder öht.
Ludd har lite hosta vilket bekymrar hennes sjåpiga matte. Men det är klart, har man en hund på snart 14 år så får man vara lite sjåpig. Hon fäller dessutom något otroligt vilket ger mig lite dåliga vibbar eftersom det kan vara en indikation på att hennes Addison inte är helt ok. Ingen av de andra hundarna är ens i närheten när det gäller att drälla hår :-(.

Wille utförde i tisdags veckans hjältedåd och satte tänderna i Kalle. Heja Wille! Synd om Anne som fick hjärtsnörp men rätt åt den lille Onde. Tyvärr så lär han väl inte ta lärdom av det inträffade såvida han inte blir ännu ondare.

Mobilinköp och annat
Idag har jag äntligen köpt en ny mobiltelefon. ROSA!!! Jag som avskyr allt som är rött eller rosa… Får väl se vad jag tycker imorgon i eftertankens kranka blekhet.
Försäljaren var något förvånad över mitt svar när han undrade vad jag skulle ha mobilen till, nämligen att ringa och messa med. Uppenbarligen köper folk numera kameror och mp3-spelare som även råkar ha telefonfunktion.
Sen kom det stora problemet: att låsa upp min gamla telefon som är operatörslåst. Nix, det kunde de inte göra på Phone House. Inte heller Telenor kunde låsa upp den utan då måste man ringa till deras kundtjänst, inte gå in i deras butik! Det visade sig att det förmodligen är både billigare och lättare att köpa en helt ny mobil än att kunna byta operatör på en befintlig mobil. Helt sjukt… Så jag får väl slå en pling till Telenor, annars får mamma köpa sig en ny mobil istället för att få min gamla. Snacka om slöseri med resurser.


Tandvården i Tuve ringde och undrade om jag tänkte fortsätta min behandling hos dem som jag påbörjade förra hösten, hrrm. Jag hade väldigt praktiskt förträngt alla tankar på tandutdragning och annat men det är väl lika bra att få det gjort. Efter att mamma har itutat mig skräckscenarion om akut gruvlig tandvärk, varhärdar och jourbesök så har jag insett att det är lika bra att åtgärda saken INNAN det blir ett problem.
Är dock inte så lockad av att dra ut en visdomstand efter den senaste tandutdragningen när jag skulle skaffa tandställning. Tanden satt helt enkelt fast och först efter att tandläckaren hade fått hugga itu den kom han på att jag borde gått till en tandkirurg i stället men det var så dags då. När han väl fått ut eländet var han tvungen att visa upp tanden för alla sina kollegor eftersom den hade de längsta rötter han någonsin sett. Det bådar ju gott inför framtida tandutdragningar…


Annes öra ser inte SÅ gräsligt ut, hon ser inte ut som en brottare i alla fall ;-). Tur ändå att det var örat och inte ögonbrynet eller läppen som kom ivägen för Mulens mule.
Jag vet inte varför men Mulen har börjat säga ifrån till Kalle och det är inte så bra eftersom han bara blir förbannad och sen så är det risk att det smäller. Hoppas att de håller sig i skinnet medan jag är bortrest, vill inte komma hem till en trasig Mule. 2006-sep-26

Korning
Jaha, som man kan läsa i Annes blogg så klarade Kalle inte korningen idag. ”Det där får du fixa själv”, sa Kalle om dumpen och blev inte modigare vid skramlet.
Måste ändå säga att Owe och Tommy som bedömde honom var mycket trevliga och uttryckte sig väldigt snällt i vad som skulle kunna vara en tråkig situation. Vet ju VISSA domare inom lydnad/bruks som definitivt inte uttrycker sig vare sig snällt eller lämpligt när de tycker att en hund inte räcker till på något område.
Kalle är som han är, en något fjantig hund, och jag tror inte att Anne var sådär jättebesviken eller överraskad även om det var synd att han inte plockade fram en del av de mentala bitar som han faktiskt har.Efteråt åkte vi med hem till Marie och Pelle (som man också kan läsa om i Annes blogg…) och hade en härlig eftermiddag på altanen. Brolle och Blissa rände runt som två idioter och gjorde sitt bästa att undanröja de rabatter som finns i trädgården.
Raskva spelade Sur Kärring och meggade sig mot både Yster och Blissa och även Ilona var lite grinig. De har väl inte alltför bra erfarenheter av tervar, mina stackars hundar. Att sedan Blissa är supersnäll kan ju inte de veta.Tack Pelle, Marie, Jesper, Christer och Gitte för trevligt sällskap och ett jättetack till Marie för den goda maten! 2006-sep-23Blandat
Dags att blogga lite igen, då. Jag hade någon underlig snabb-förkylning i söndags som kom av sig men nu har den kommit tillbaka och jag är halv-däckad och ligger mest i sängen och snörvlar (jag ligger mest i sängen i vanliga fall också, men då snörvlar jag inte).
Det är säkert Elaka Anne som har smittat mig, hon var ju förkyld för ett tag sedan.Damien (Kalle) har varit framme igen. Den här gången var det Ilona som råkade illa ut och fick ett hack i örat. Stackars Mulen hade dessutom redan ont i örat eftersom hon har en lindrig öroninflammation :-(. Mamma plockade pluspoäng genom att fråga om jag inte kunde sätta ett gummiband på Strykjärnet (dvs Kalle).Idag har jag hämtat mitt nya pass och som alltid ser jag helt flarnig ut. VARFÖR ser man alltid helt idiotisk ut på liknande kort?Shoppingen har fortsatt och igår var jag och handlade kläder igen. Det är lite hopplöst att få tag på kläder till resan för hur mycket sommarkläder finns det i butikerna just nu? Höstmodet är väldigt grå-brun-murrigt, inte mycket som lyser upp där inte. Skulle hitta nya skor också men det är lättare sagt än gjort. Hade tänkt hitta ett par som var hyfsat bekväma men alla skor i affärerna är megahöga klackar på så det är rätt kört såvida man inte håller sig till gympadojjor.
Däremot fick jag såklart tag på en bok att ta med mig på resan :-).Här hemma är det nu fluginvasion, jag har en hel svärm med bananflugor i köket som emellanåt förirrar sig vidare i lägenheten. Började diska i morse men så fastnade jag i Sudokuböckerna jag fick när jag fyllde år. Det är klart att man inte kan diska klart när Sudokusarna ligger där och skriker på en. Alltså är det Lisas och Gittes fel att disken inte är klar och flugorna fortfarande har high life på diskbänken.
Det intressanta är att dessa flugor är mer korkade än de som var här i vintras. Antingen är det en annan stam eller så har de muterat sig till det sämre. De trillar visserligen inte i flugfällan jag har gjort men de går att fånga med händerna. 2006-sep-21Dop & annat
Min systerdotter Ylva (som jag tidigare kallat Olga eftersom hon såg ut som en rysk kulstöterska när hon föddes) döptes igår. Ylva är förvisso ett bättre namn än Olga men känns fortfarande inte helt rätt. Men det är ju inte mitt barn och det är definitivt bättre än Yrsa eller Tyra som hon annars kanske skulle ha hetat.
Både Ylva och storasyster Elina uppförde sig väl och var tysta under större delen av gudstjänsten.
Jag kan inte hjälpa det men det känns lite skumt med dop. Min syster (och mamma) är ju lite halvtroende så för dem är det självklart att döpa barnen men jag är total-ateist och tycker mest att det är ren gallimattias.
För mig är det ganska ofattbart att man kan tro på Gud, Jesus och den Helige Ande men om folk blir gladare av det så varsågod. Var och en blir salig på sin tro…
Nåväl, Ylva är nu medlem i Guds stora familj som jag gladeligen har lämnat och det gör väl ingen större skada om man nu prompt vill döpa sina barn. Stackars Anne har aldrig ens fått vara med i nämnda familj för hon är inte döpt ;-).
Dock har jag en något skum inställning till vad som händer efter döden. Människor dör rakt av, jag tror inte på något himmelrike eller ett liv efter detta. Men hundarna däremot springer såklart omkring i sin hundhimmel, jagar katter, äter skit och har det allmänt underbart. (Hur katterna har hamnat i himlen är enkelt – hundarnas himmel är katternas helvete.)

Ibland tänker jag att det vore intressant att läsa mer religion och bli ordentligt insatt. Kristendomen har jag väl fått rätt ordentligt itutad, jag gick faktiskt i Söndagsskola och bad aftonbön(!) som liten men övriga religioner skulle vara roligt att kunna mer om. Det man lärde sig i skolan (där jag inte var särskilt närvarande av olika skäl) var ju inte till någon större hjälp. Knastertorrt och någon större insikt fick man inte.


Söndagseftermiddagen tillbringades hos Anne, vi glodde på Tv och käkade rester från kalaset. Eftersom vi aldrig lyckas beräkna mängden mat rätt så kan vi nu käka kycklingpaj ett bra tag :-). Hellre att det blir för mycket mat över än tvärtom, det vore ju ytterst pinsamt om maten tog slut och inte räckte till alla.


I dag har det varit en slapparedag, när Anne kom hem från jobbet gick vi runt fårhagarna vid Kvillebäcken. Det är ganska bra att gå där för Ludd, lagom lång runda och hon kan vara lös en hel del. Eftersom det är staket (fårhagar) på båda sidor om gångvägen så kan hon inte komma bort särskilt lätt. Ser man till att ha henne framför sig så är det kanon. Däremot är det inte lika lätt för de andra hundarna att vara lösa där eftersom det kommer rätt mycket folk och på ett par ställen finns det inget stängsel vid tågövergångarna. Jag vill ju inte ha mina hundar överkörda av tåget.
Ludd har varit lite stel och skröplig på sista tiden, nu får hon Rimadyl och verkar må lite bättre. Det är svårt att ta till sig att ett hundliv faktiskt tar slut. I Raskvas fall är det på sätt och vis ännu svårare eftersom hon flera gånger har klarat livhanken mot alla odds. Man borde ju vara MER beredd på att hon inte kommer att finnas jämt men i stället har det blivit så att jag tror att hon klarar ALLT. Åldern kan dock ingen rå på och det är bara att acceptera att hon inte kommer att hänga med i evighet.
Att även Ilona börjar bli gammal gör inte saken bättre. Hon är visserligen fortfarande pigg och fräsch (men lat) men visst märker man att hon också börjar bli lite stelare och bekvämare av sig. 2006-sep-18

Hösten är räddad!
Det märks att folk läser min blogg. Jag fick inte bara en utan TVÅ Sudoku-böcker i present så nu är hösten räddad även om GP skulle vara försenad eller utebli varenda dag. Andra presenter var ett fint armband med ridgebackmotiv på, en bok med muffinsrecept som Mulen och jag skall njuta av samt en flaska Dooley’s. Gött!


Igår var det alltså fest-kalas men dagen började med ett besök hos frissan. Jag kände mig urgammal eftersom Jenny som klippte mig den här gången frågade vilka gruppen Style var och aldrig hade hört talas om ”Dover-Calais” eller att Freestyle och inte Drömhus ursprungligen gjorde ”Vill ha dej i mörkret…”.
Aja, fin i håret blev jag i alla fall.
Sedan var det dags för dagens eldprov: köpa jeans. Huuu. Jag har inte köpt jeans på flera år och gått och dragit mig jättelänge för det här. Såg för min inre blick hur jag kliver in i butiken varpå röda lampor börjar blinka och larm tjuta ”FET PERSON I BUTIKEN!! Var vänlig gå en trappa upp till Hemtex och köp ett lakan att drapera dig i”.
Den alltid lika ihärdiga Anne släpade in mig i affären och haffade en mycket vänlig expedit som fixade fram ett par jeans utan större problem. Så svårt var det…
Jag brände nästan 3000 spän på kläder men det kan behövas för garderoben är så gott som tom. Förutom jeansen så blev det några toppar/tröjor och naturligtvis en hundjacka. (De enda kläder jag har köpt på senare år har varit hundkläder, dvs kläder som jag har när jag tränar hundarna. Det är alltså inte det som är det mest trängande behovet men helt klart roligast att köpa.)


På kvällen var det party och förutom Annes emellanåt något underliga musikval (hon har mycket konstig smak när det gäller musik men för det mesta kan vi enas om lämpliga låtar) så var det supertrevligt. Mycket prat och skratt och dessutom god mat i gott sällskap. TACK alla som kom och framför allt Anne som fixat alltihop med endast lite (ytterst motvillig) hjälp från mig. Kan ju avslöja att jag så sent som på fredagen gick och grumsade över att det skulle komma ”folk” och att det var en dålig idé som säkert skulle leda till katastrof. Jag är och förblir en pessimist så det är väl tur att Anne är en optimist utan dess like och dessutom slår dövörat till för det mesta när jag gnölar. Lite tilltro till mina vänner, min omgivning och framför allt mig själv kanske inte skulle vara fel… 2006-sep-17

Födelsedagsgnäll
Igår var det alltså min födelsedag. Jippiie…not.
Jag vaknade med en j-vlig huvudvärk som inte ville ge med sig alls utan hängde med hela dagen. Dessutom så var det hela fem (5) personer som kom ihåg att gratta mig (varav två först efter att jag frågat ”har du inte glömt något?”) så jag kände mig ganska bortglömd. Men tack Anne, mamma, Lisa, Gitte och F för grattisarna!!!
Nu är väl några fler ursäktade eftersom Anne skall ha kalas i morgon och jag kommer att bli grattad då men NÅGON mer släkting än mamma kunde väl kommit ihåg mig?
När jag nu ändå kverulerar så kan jag berätta om födelsedagen för några år sedan då ingen i familjen kom ihåg att jag fyllde år, när jag frågade mormor om hon inte skulle gratulera mig sade hon ”Va? Har du namnsdag i dag?” (Den gången fixade Annes mamma ett litet tårtkalas. Tack F!)
Nu låter det väl som om jag
a, har världens otrevligaste familj som inte bryr sig om varandra
eller
b, är världens otrevligaste människa som ingen bryr sig om
men sanningen är nog den att min familj är osedvanligt tankspridd. Och eftersom jag inte ordnat något kaffekalas för tjocka släkten så får jag skylla mig själv att gratulationerna inte står som spön i backen :-).Anne kom i sinom tid hem från jobbet och hade köpt med sig bakelser som vi smaskade i oss medan hundarna såg mycket bedjande ut. Tji fick de! Det räcker väl med att de får tårta när det är hundfödelsedag.


Idag har jag varit en god medborgare och gjort min samhälleliga plikt, dvs jag var nere på biblioteket och röstade. Före mig i kön var några lite äldre personer som vimsade något enormt. Alltså, de måste väl för 17 ha röstat någon gång tidigare?? SÅ svårt är det inte att ta en valsedel av varje färg och stoppa ner i ett kuvert! (Även om jag är drillad sedan barnsben eftersom pappa brukade vara valförättare.)Det är annars inte bra att gå in på biblioteket för de rensar inför flytten och säljer ut en massa böcker för 5:- st. Ni fattar ju… Jag som förbereder mig i flera veckor inför bokrean med långa listor på böcker som skall inköpas måste nu gå förbi flera vagnar och bord med böcker som behöver ett nytt kärleksfullt hem. Bokhyllorna här hemma svämmar över trots att de ständigt utökas.
Denna gången blev det dock bara två böcker som fick följa med hem.Sedan skulle jag gå till den Skumma Klädaffären på torget för att inhandla lite smink men den har slagit igen :-(. När jag nu äntligen får tummen ur och pallrar mig dit så har den naturligtvis gått i konkurs. Inte att undra på iofs men de kunde väl ha väntat till nästa vecka eller så?


Såg för övrigt på Vetenskapens Värld igår som handlade om hur hundar kan tränas att upptäcka cancer med hjälp av doften. Intressant program men jag retade mig på den ena läkaren som menade att det vore SÅ BRA att hitta ett sätt att upptäcka prostatacancer för stackars stackars karlar som får utstå en så otrevlig och förödmjukande undersökning. Hallååå… hur kul tror han att vi tjejer tycker att det är att gå till gynekologen? Men det är naturligtvis inte det minsta otrevligt eller obehagligt, vi är ju inte män!
Samma resonemang som gör att killar får testa sig mot klamydia genom att lämna urinprov medan tjejer måste undersökas… det får man nämligen inte killarna till, det är ju obehagligt!
Nu är det väl bäst att jag lägger av innan jag börjar låta som den värsta feministen ;-). Och nej, jag röstade inte på (den lede) FI idag! 2006-sep-16Tråååkigt
Just nu har jag TRÅKIGT! Orkar inte hitta på nåt kul att göra och har heller inte lust att göra något mindre kul som städning. Så nu har jag tillbringat en timme med att surfa runt på olika forum och hemsidor utan att egentligen intressera mig alls för det jag läser. (Förutom ett inlägg på Agria om en unge som skall ta valpar på sin sjuka schäferblandis men den är ju SÖT. Suck.)
Idag har det varit stallmöte men det var inte så mycket som avhandlades, mest när vi skall byta hagar och när det är dags att ta in dem på nätterna.
Baldur får gå med stona ett tag, det finns nästan inget bete i den hagen som han har gått i och Noi trivdes inte där längre. Så nu är Baldur ensam herre på täppan :-). Tycker synd om honom som bara går och dräller men han har ju sällskap och får röra på sig i hagen i alla fall. Tror att det är lugnare hos flickorna än hos de bråkiga valackarna. Baldur är en så otroligt snäll och klok häst, jag börjar bli riktigt fäst vid honom och numera gnäggar han när jag kommer. Det är klart att det är MIG han blir glad av att se, inte moroten i handen…hrm.Igår hade jag Findur också och jag och Linda var ute på en superskön ridtur. Vädret var underbart och Findur sådär pigg och god som bara han kan vara. Tölten funkade suveränt och eftersom jag red med barbackagjorden satt jag så gött så.I morgon fyller jag ju faktiskt år , något som jag mer eller mindre har glömt av (eller snarare förträngt). Mamma tycker att Anne är SÅÅ snäll som ordnar en fest, jag tror att hon bara tar det som en anledning för att få partaja lite själv.För övrigt så sitter min mamma och Anne och kuckelurar hela dagarna på jobbet och kommer på massa saker som de anser att jag skall göra. Inte så bra idé det där att Anne skulle vara på mammas jobb kanske. 2006-sep-13
 Sökdag
Dagen började mycket illa. Klev upp och passerade hallen på väg till badrummet. Ingen GP!! Ve och fasa! Jag måste ha min dagliga Sudoku-dos på morgonen, annars blir allt fel. Började smått hysterisk göra i ordning frukosten och kom på räddningen i nöden. Fredags-GP! Där finns nämligen en specialsida med extra sudokusar (en sudoku, flera ???). Aaahh!
Sålunda kunde jag slå mig ner och inmundiga min frukost i samspel med siffrorna. Dagen var räddad!Puttrade sen iväg med Anne för att träffa SPÖK-gänget i Surte. Underbart väder och trevligt sällskap, vad kan man mer begära? Jag tittade lite extra på kelpiesarna och jo, det blir nog en sån till slut. Vad härligt att ha en hund som tycker om att jobba och verkligen vill framåt hela tiden (till skillnad från vissa icke namngivna bruna hundar som helst ligger och snusar i soffan under ett täcke).
Ska nu dock inte säga för mycket, jag har ju ändrat mig ett antal gånger tidigare och Raskva är pigg och glad så jag hinner ändra mig ett otal gånger till innan det blir dags för en valp här hemma. Tur är väl det! Bättre med en Ludd i sängen än 10 valpar i soffan eller nåt.
Vi träffade också en islandshund som var jättesöt! Bra mycket större än Ludd men hon är ju osedvanligt liten. Lisa frågade mig vad det var för ras och kommenterade sedan ”men den hade ju uppöron…?” vilket jag då raskt påpekade att det har Ludd faktiskt också, det är bara det att hon fäller ihop dem… Från vår första och enda utställning står det ”något flaxiga öron” och ja, det kan man väl säga att den lilla ludna hunden har, hrm.

Dagens andra miss upptäckte jag när vi kom hem. Vi hann aldrig fika på söket utan jag skulle sörpla i mig lite kaffe och lösa söndagens sudoku som då hade anlänt. Jag hade gjort i ordning en liten burk (jag älskar små burkar, helst engångs!) med mjölk, coffee syrup och kaffepulver, bara att hälla på varmt vatten. Inte så smart, nej. Det blev någon grynig, klumpig, odrickbar gegga som raskt hälldes ut i vasken. Tacka vet jag TE!

Förresten så är det synd om mig. Igår lyckades jag sträcka en muskel/få en nerv i kläm i nacken så nu har jag skitont i hela nacken och ner i ena armen. Anne skrattade rått, otäcka människa. (Hon skrattade ännu mer och råare när jag sade att det kändes som om jag hade sträckt en nerv, det kan man inte enligt henne. Ska hon säga som ligger och kverulerar så fort hon får lite ont i lilltån.) 2006-sep-10

What goes around comes around…
…eller, den som vräker i sig torrfoder får ont i magen. Vilket i det här fallet innebär att Raskva har tillbringat natten med att pusta och stånka, dricka vatten och bli akutnödig till sin mattes uppenbara irritation. En imponerande mängd torrfoder har intagits och en imponerande mängd kommer ut en halv dag senare i något omgjord version.
Det är dock synd om Ludd för Kalle har varit Ond igen och hackat på henne med sin otäcka näbb (eller bränt henne med strykjärnet?). Så nu har hon ont i sina stackars tilltygade öron igen.


Anne, bloggen är inte alls ful! Dessutom passar den till den GRÖNA hemsidan! Om du inte är snäll så kommer den alltid att vara grön och den blå läggs på evig is. Alternativt kan du ju fixa sidan själv… MOAHAHAHAHA 2006-sep-08
 Glupska hundar
Varför lär jag mig aldrig???
Häromdan hade Anne ställt en påse med mat till sina hundar på min spis. När jag var på toa hörde jag några synnerligen misstänkta ljud från köket, skutt-rassel-glufs-glufs-glufs ungefär. Mycket riktigt, när jag kom utfarande från toan så hade Mulen tagit ner påsen och vräkte i sig. Hon har inte Raskvas förmåga att suga ner maten i magen med vacuumsug utan använder tekniken att proppa in så mycket som möjligt i munnen för att sedan försöka svälja. Det är inte någon särskilt smart teknik eftersom den ofta leder till andnöd och magknip…
Så även denna gången, Mulen gick sedan omkring och försökte få ner luft samtidigt som magen var helt ihopkrampad. Till slut ställde hon sig och kräktes upp alltihop, en imponerande mängd torrfoder. Snopet, Mulen! Den som gapar efter mycket…


Raskva har haft glufskalas på säcken med torrfoder som köptes igår. Jag ställde in Annes säckar i klädkammaren men inte min egen… Lätt som en plätt för en alltid lika utsvulten islänning att riva hål i ett hörn och vräka i sig när jag var ute och rastade strykjärnen (=tervarna). Nu ligger en synnerligen mätt och nöjd Råttsork och jäser på golvet med magen i alla fyra hörnen. Tur att hon inte har anlag för magomvridning! Hon är dessutom den enda hund vår veterinär stött på som är resistent mot Apo-morfin så det går inte att få henne att kräkas heller.
Jag har faktiskt en röntgenbild från ett tidigare glufs-tillfälle som bevis för att Raskva bara består av en stor mage. Det finns lite revben och annat krafs på bilden men annars är det bara en jättelik magsäck, inga andra inre organ. 2006-sep-07

Reeegn

Det har varit lite dåligt med bloggandet ett tag så jag får väl ta mig i kragen…
Vaknade i morse av en brun tass som petade på min kind. Sedan kom det en brun mule som petade på min näsa och det var lika bra att vakna och inse att Mulen tyckte att det var dags att gå upp. När hon vaknar först så ligger hon och tittar på mig ca 1 cm från mitt ansikte och väntar på att jag skall öppna ögonen. Tar det för lång tid så börjar hon alltså att peta med tassar och sin mule för att jag skall tröttna på henne och gå upp. Vilket bevisligen fungerar för inte går det att sova då…


Raskva gick ovanligt spattigt i morse trots att hon fått Rimadyl ett par dagar. Jag oroade mig givetvis tills jag började kolla henne lite bättre. På insidan av byxorna och på magen hade hon fullt med stora kardborrar som totalt hade trasslat in pälsen. När jag fick bort dem så var skinnet alldeles rispat och irriterat. Stackars Sork har säkert fått dem i stallet och haft dem sedan i måndags, jag har faktiskt inte kollat underredet på henne sedan dess :-(.


Anne var sjuk idag (läs hennes kverulerande blogg) och tvingade mig att följa med i bilen när hon skulle hämta papper på sitt jobb. Sen åkte vi och handlade hundmat och jag passade på att väga Mulen. Hon väger nu 27,3 vilket fortfarande är för lite men hon är i alla fall inte toksmal längre.
Fick svar på ett frågemail till Lone Star (fodertillverkaren) om Raskvas utfodring eftersom hon tenderar att tappa lite vikt emellanåt. Både hon och Ilona har nu bytt upp sig till ett foder med högre fetthalt, nu äter de ett standardfoder för vuxna hundar och inte ett seniorfoder.


Var på eftermiddagen i stallet och tittade till Baldur. Han är väldigt pigg nu och tycker nog att det är tråkigt att bara gå och drälla med Noi. Han har tappat en sko fram och hovarna är i stort behov av en omskoning så jag hoppas att Pia har fått tag på hovslagaren. Christel och Lisa kom ut till stallet och lilla Chicka fick hälsa på hästarna som en miljöträning. Vi gick en liten promenad i regnet och tittade efter kantareller men hittade inga, Anne hade väl redan varit där och länsat skogen kan tänka. Sen åkte jag med dem och väntade medan Lisa spårade med Beyla och fick därefter skjuts hem :-).
Drack te hemma hos Anne som passat hundarna och glodde på TV tills det var dags att knata hemåt. Jättemysigt att ta på sig blöta kläder när man är sådär kvällstrött och bara krypa ner i sängen UTAN att först förflytta sig mellan våra bostäder och rasta hundarna på vägen. 2006-sep-07Kort minne
Hur kort minne kan man ha? Jag kikade på min väggalmanacka och såg att det står ”ROOM” sista helgen i september. Vadå ”rum”!? Sen gick det upp en talgdank och jag insåg att jag menade Rom-resan…
Jag kommer för övrigt att frysa ihjäl eftersom jag skall dela rum med mamma och det finns luftkonditionering. Brrr. Kan säga så mycket som att jag på allvar funderar på att sätta på Mulen hennes täcke när vi besöker mamma för hon har det alltid svinkallt hemma.


Jag har fått ett fint kort på Anne av Nettan så det hamnade givetvis på startsidan på hemsidan. Det roligaste är att jag talade om för Anne att jag hade lagt upp en ny bild på henne så nu går hon hela helgen och vojjar sig för vad jag har hittat på. He he he. Nettan, det är nog tur att du bor en bit härifrån :-)).


På söndag är det dags för Figo att starta i appellen! Vi håller tummar och tassar för att han skall hitta alla (två) figgar och att det skall gå vägen. Naturligtvis skall vi åka dit och titta. Jag har faktiskt aldrig sett en söktävling så det skall bli kul att se det hela IRL. Tävlingen börjar dessutom på en mycket trevlig tid, samling kl. 10. Tack Tjörn!


Var ute hos Baldur förut och pysslade lite. Eftersom Anne är hos Anders så släpade jag med mig båda hundarna och de uppförde sig som SVIN! Käkade hästbajs, betfor, kattmat, hovbitar och sten(!). Drog omkring som två idioter och Ilona gjorde utfall mot hästarna.
Jag stoppade in Ilona i en box och gick iväg med Raskva för att hämta Baldur i hagen. Det visade sig att Noi ville inte alls vara kvar ensam så jag fick ta med honom också. Hur löser man det med två hästar, en döv hund som är rädd för hästarna, ett hundhalsband, ett koppel, en grimma + grimskaft?? Till slut kopplade jag Raskva, satte på Baldur grimman och lade grimskaftet om halsen på Noi. Tur att det är två snälla hästar för det hade varit en baggis för dem att dra iväg. Så är det när man är lat och inte orkar gå och hämta en grimma till…
Baldur tycker nog att det är tråkigt att vila för han var osedvanligt brötig. Men han skall vila tre veckor till så sen lär han ha mycket spring i benen trots att han bara får skritta i början.
Åkte buss hem och då uppförde sig hundarna tack och lov. Raskva har sprungit genom något snår och är helt full av taggiga frön. De lossar ju inte heller så det är bara att ta fram kammen och förhärda sig. 2006-sep-012006-aug-30 Vardag 
Jamen vad sjutton, nu hade jag skrivit ett jättelångt inlägg och så försvannhela skiten! Tänk om man någon gång kunde lära sig att SPARA innan man gör något annat.Idag har vi varit på promenad i Volvo-skogen och båda kräken var lösa. Mulen är bara intresserad av att gräva lyor så hon hamnar på efterkälken hela tiden och är för lat för att galoppera ikapp utan kommer slötravandes i stället. Skendräktiga tikar…
Ludd skuttade glatt omkring men när vi gick över ett fält som var fullt av högvuxna tistlar så skuttade hon åt fel håll och jag skrek mig blå för att få henne att vända. Hon blev helt förvirrad och snurrade omkring åt alla riktningar utom till mig. Till slut måste hon ändå ha hört något för hon kom tillrätta i alla fall. Oerhört frustrerande att SE henne hela tiden och ändå inte kunna kommunicera med henne! Men hon kan ju inte gå i koppel jämt heller så det är väl bara att ha is i magen och hoppas att hon håller hyfsad koll själv. Hon fattar uppenbarligen inte att hon skall sätta på näsan för att hitta matte.
Nu är hon helt slut, det var jättejobbigt för henne att ta sig fram i den snåriga terrängen.


Anne har börjat på sitt nya ”jobb” hos min mamma så nu är det tillbaks till tervpassning varje dag. Hittills är det ok för det är fortfarande ljust när hon kommer hem men det blir tråkigare när vintern kommer och det blir mörkt när man skall gå ut med hundarna. För att inte tala om att man skall åka till stallet. Å andra sidan så är det ju så som de flesta har det så jag skall väl inte klaga. Att jag går hemma är ju faktiskt ingen rättighet även om det inte finns något alternativ.  2006-aug-26 Helg
Anne är nu alltså på spa och jag skrattar gott åt att hon har fullt sjå med att hänga med den energiske Anders. Rätt åt dig, nu vet du hur det är att umgås med dig när du är ”manisk”!!
Anders har f.ö. fått pluspoäng från mig eftersom han säger att Kalles näbb ser ut som ett strykjärn utan handtag. Det stämmer ju! Det enda som saknas är termostatvredet men det går att limma dit enligt A.Wille-Pille har fått tillbringa helgen här eftersom han dels inte får plats i Anders bil och dels så är det inte bra för hans rygg att ligga i buren länge. Han finner sig rätt väl tillrätta när han har insett att matte inte kommer att dyka upp med en gång igen. Han har varit ett lydigt Svin och gått lös idag. Hundarna får turas om för det är inte så smart att ha en döv (Raskva), en jaktgalning (Ilona) och en allmänt flippad hund (Wille) lösa samtidigt…
Ilona har ÄNTLIGEN fått vara lös igen. Eftersom hon har gått på diet hela augusti har jag inte vågat ha henne lös IFALL hon skulle hitta och sätta i sig något olämpligt. Men nu verkar faran vara över så hon fick vara lös idag. Kanske tur att hon är skendräktig, annars hade det nog blivit världens race, nu sprang hon bara några rundor innan hon rättade in sig på stigen. Sniffade lite efter vittring men fällde snällt ihop sina öron när jag sade till henne. (Hon sätter öronen på ett speciellt sätt när hon får viltvittring så då gäller det att säga till henne att det ger du f-n i.)
På måndag skall hon få börja tillvänjningen av sin vanliga mat igen. Hon har dock blivit uppgraderad från det relativt magra seniorfodret till ett lite fetare eftersom hon fortfarande är så smal.Pillade med hemsidan men får väl underkänt IGEN av den där pertiga madammen jag delar sidan med. Dessutom blir jag gråhårig när vissa saker inte funkar som jag har tänkt. Nu fick det bli en kompromiss, en liten uppfräschning av den nuvarande layouten.GITTE! Du glömde dina solglasögon i Annes bil när ni var i Finspång, tänkte att hon kanske glömt att tala om det. Men eftersom du nog är den som läser oftast här så förlitar jag mig på att du får meddelandet ;-).


Jag har idag fått en fin enkät från Skatteverket där de undrar diverse saker för att kunna förbättra sin verksamhet. De första frågorna är enkla, man börjar lite snällt liksom. Jag vet helt klart var jag bor (Göteborg), hur jag bor (lägenhet), och tyvärr även min inkomst (alldeles för liten). Det sistnämnda fanns dock inte med som svarsalternativ.
Sen sätter de viktiga frågorna igång: Vad tycker jag om Skatteverkets service, bemötande, sätt att arbeta och vad har jag för uppfattning om tjänstemännen på Skatteverket? På sista frågan kan man faktiskt kryssa i att de är nedlåtande, misstänksamma och utgår ifrån att jag vill smita undan. Däremot finns inte alternativet ”trista, torra och tråkiga” med. (Förlåt alla tjänstemän på Skatteverket men ni ger faktiskt ett sådant intryck om man betänker era brev…)
De undrar också hur lätt jag tycker det är att FUSKA vilket jag inte har en aning om eftersom jag aldrig gjort det.
Nåja, det sysselsätter väl alltid någon att samla ihop uppgifterna och redovisa dem inför en förmodligen ganska ointresserad skara.


Jag samlar pluspoäng hos Anne, nu har jag lovat att passa hennes Svin (Wille) i helgen eftersom hon skall iväg på en ännu inte avslöjad weekendförströelse. D.v.s. hon vet att hon skall iväg och med vem men inte vart. Det är ganska kul att se hur myrorna kryper i huvudet på henne (eller är det lössen?), till skillnad från mig så tycker hon att överraskningar är jättekul.

2006-aug-22 Veterinärbesiktning

Baldur gick inte igenom besiktningen :-(. Efter böjprov i kotorna visade han 1-gradig hälta på båda frambenen. Nu skall han vila resten av veckan och sedan skall han in till kliniken för hältutredning och ev. röntgen. Vet inte hur vi gör med fodervärdsavtalet, det beror väl på vad veterinärundersökningen visar nästa vecka. Inte kul i alla fall…Findur har troligen fått exem, han har skavt av sig en hel del av manen och har massa skorvor i den. Jippie… not. Tog en liten ridtur i den nya sadeln, den är bomlös som den andra men saknar även kåpor. Faktiskt skönare, det känns inte längre som att sitta på en tunna :-). Findur var som vanligt pigg och god.Noi gick igenom sin besiktning, visade en aningens hälta efter böjprovet men travade på volt utan problem så vetten ansåg att det var ok. Däremot hade han svullna lymfkörtlar och ett sår i käkgropen. Det KAN vara kvarka även om vetten inte trodde det. P.g.a. smittskyddslagen var hon dock tvungen att ta ett prov eller isolera hela stallet tills han kan friskförklaras. Hon glömde dock att ta blodprov, tog bara en odling på såret. Får väl se om hon hör av sig, det är ju lika bra att ta provet och få svart på vitt att han är frisk.


Väl hemma (hos Anne) glodde vi lite på TV och skulle sedan gå på promenad. En bra bit hemifrån öppnades himlens portar och regnet formligen vräkte ner. Visserligen hade jag regnjacka på mig men den var inte till stor hjälp eftersom både byxorna och skorna blev pisseblöta. Vi såg ut som dränkta katter alla sex. Nu sitter jag hemma hos Anne i lånade kläder, kul det blir att sätta på sig blöta ridbyxor och skor när det är dags att gå hem…


Nu är det ÄNTLIGEN dags för säsongstart av Gilmore Girls och Desperata husfruar!!2006-aug-19 Nu är det krig!!
Anne bara klagar och klagar medan jag sliter och släpar för att fixa med hemsidan. Bild efter bild ratas trots att jag de sista gångerna faktiskt FÖRSÖKT att vara snäll och ta in bilder där både hon och hundarna ser hyfsade ut. Slutar hon inte klaga snart så får hon in ett riktigt ”snyggt” kort. De finns på lager…
Hade hittat fina färger till den nya layouten men nähä, de dög inte heller.
Tig och var nöjd kvinna!


Och för den som nu tror att Anne och jag slåss så att stickor och strån ryker och aldrig mer kommer att tala med varandra så kan jag meddela att det är så här det brukar låta…


Tisdag var en riktig slödag, jag skulle gått till polisen och fixat pass men orkade inte utan låg i sängen större delen av dagen. På kvällen släpade Anne med mig till Skändla där hon och Lisa spårade. Lilla Chicka-Lotta var med och fick gå sitt allra första spår. Efter lite snurrande så satte hon ner nosen och spårade klockrent. Snyggt!


Idag har det inte hänt så mycket heller. Var på Kallebäck på kvällen där vi träffade Bob och det var förstås kul. Såg sedan på ”Mr och mrs Smith” som Anne hade lånat men den var inte så bra som jag hade trott.
Nu sitter jag och lyssnar på Metallicas gamla skiva och den är lika asbra som den var när den kom ut. Himmel att det är 15 ÅR SEDAN! Jag börjar bli riktigt uråldrig…


Nu är Rom-resan bokad! 28 september bär det iväg på en långhelg och det skall bli riktig skönt att komma iväg. Bara att fixa passet först. Marie och Joakim får se till att komma på vad ungen skall heta för hon behöver ju också ett pass till resan. De är fortfarande inte överens så vi får väl se till slut vad det blir.


I serien ”Ilona sover” har vi nu kommit till ett av de första (av mååånga) sov-korten på en väldigt liten Mule (som på den tiden inte ens kallades för Mulen utan rätt och slätt för Valphunden eller Puppy-Dog. Jag var ju ihop med en engelsman så lite influenser blev det även på hundarnas smeknamn.).Ilona sover
Det är jobbigt att ha valp… Ilona 9 veckor

Alltså, jag tyckte att det var TRÅNGT i soffan på den tiden! Kan tillägga att vi fortfarande sover i samma soffa på somrarna trots att Mulen numera är något större.


Och i serien ”Anne-kommer-att-döda-mig” kommer ett nytt kort från sommaren -89 när vi var på ridläger:Anne
Nu rusar jag och tar betäckning…2006-aug-12 Dagens ÄÄÄRRKK!
Jag sitter i godan ro och käkar flingor, bananer och mjölk när det plötsligt smakar J-VLIGT äckligt. Så äckligt att jag faktiskt spottade ut tuggan i tallriken… Och vad får jag se!? En SNUS!! (Jag snusar inte.) Äckel-Anne har uppenbarligen trott att min fling-kartong som stod på diskbänken var skräp och dumpat sina snusar däri.
Vid närmare kontroll låg det flera snusar i tallriken. Eeeuuuww.
Smakar fortfarande äckligt i munnen flera timmar senare. Några fler flingor ur DET paketet lär det inte bli.


Ilona äter och är inte längre lika rysligt mager, nu är hon bara smal. Magen funkar bra och skam vore det väl annars med tanke på att hon enbart käkar i/d.


Anne är denna helgen på kennelträff i Finspång med Kalle så Wille får vara här under tiden. Tanken är att Kalle skall tävla trean men hon var fortfarande inte säker idag på om hon verkligen skulle ställa upp eftersom några av momenten inte riktigt sitter.Näe, nu måste jag gå och försöka göra något åt snussmaken i munnen.


Denna helg har jag varit riktigt duktig och pillat med hemsidan+skannat in några gamla foton. Men ju mer man håller på, desto mer verkar det vara att göra… För att inte tala om allt jag borde göra istället för att sitta och leka med datorn!)


Ett kort på Smal-Mule som ligger och nanar i soffan (och ja, jag vet att den är skitig!):Smal-MuleDet är inte ens riktigt gott att luta kinden mot hjässan för det finns inget ”skumgummi” kvar :-(. På denna bilden ser hon dock nästan normal ut om man jämför med IRL. Men kika på det tidigare inlägget med foto från i våras, nog är det skillnad.


Syrrans bebis skall förresten troligen få heta Ylva (bättre än Yrsa som var tänkt från början) Nora Elise. Jag tyckte att de kunde kalla henne för något som liknade Raskva med tanke på att deras första barn heter Elina vilket är snarlikt Ilona men det tyckte inte Marie. (Mormors syster trodde för övrigt att de skulle kalla Elina för LENIN när hon var nyfödd och tyckte inte att det var så fint.)
Marie protesterar för övrigt när jag hävdar att hundarna och hennes barn är kusiner ;-).2006-aug-05 Lördag
I natt sov vi gott och länge – Ilona låg som om hon vore drogad och nanade hela natten utan att röra sig. Kan tänka mig att det var gott att komma hem till sängen och slippa ligga i en bur! Hon är lite trött men absolut inte hängig längre. Anne tycker att det är pinsamt att ha med henne på promenaderna eftersom hon är så mager, det ser ju ut som om jag missköter henne. När hon ligger på sidan ser hon hemsk ut, helt ihopsjunken.
Tur ändå att det inte är vinter, tänk vad hon hade frusit trots täcke!


Mormor hade kalas idag men jag fick ”ledigt” eftersom hon tyckte att jag skulle vara hemma hos Mulen i stället. Vi tar ett extrakalas nästa vecka i stället med bara mamma, mig och hundarna.
Det går lite si och så med hemtjänsten. Mamma har haft otaliga möten med chefer och andra för en del av behandlingen har varit under all kritik. Att de inte har den medicinska kunskapen att ta hand om mormor är en sak (fast det borde ju biståndsbedömaren tagit fasta på och insett att det inte skulle fungera) men att de helt enkelt är klantiga och rent ut sagt lata är faktiskt oacceptabelt.
Det är banne mig inte lätt att vara gammal eller sjuk om man är hänvisad till den hemtjänst vi verkar ha i Sverige idag. Man kan ju bara hoppas att det funkar bättre på andra ställen!I vilket fall så är mormor mot alla odds bättre och kan nu stå upp korta stunder och ibland själv ta sig från rum till rum även om det är med gåbord och hjälp. Dock kan hon fortfarande inte använda toaletten för hon kan ju inte komma in i badrummet. Efter sommaren skall de se om de kanske kan bygga om lägenheten *smart*.
Hon äter också bättre – när hemtjänsten inte glömmer av att komma med mat.
Tur att hon är en seg kärring :-).2006-aug-04 Mulen är hemma!
Nu sitter jag med en smal men väldigt hungrig Mule jämter mig i soffan :-). Hon skrek när hon kom in i behandlingsrummet och fick se mig. Hoppade omkring som en tossig och ville väldigt gärna gå därifrån.
Magen är inte helt ok men mycket bättre och nu skall hon äta antibiotika ett tag + dietfoder i en månad. Hon ser lite lustig ut, mager och rakad på alla benen efter att ha haft dropp. Antagligen har de behövt sticka henne en massa gånger för hon har flera nålstick i varje ben. Undrar om hon har lyckats pilla ur droppet hela tiden? Badad är hon också så nu barrar hon något otroligt.
Skönt att ha tösen hemma igen och nu är det bara att hålla tummarna för att hon fortsätter krya på sig.
Ett TACK till mamma och mormor som har betalt veterinärräkningarna! (Hon är givetvis försäkrad men det går ju på en slant i alla fall…)


Igår så puttrade Anne och jag omkring, Anne var på sitt oberäkneliga humör när man aldrig vet vart hon är på väg :-S. Först var vi på Göteborgs Hundsport för att köpa mat till Kalle. Anne kom på att hon inte hade plånbok med sig vilket var smart uträknat eftersom jag fick betala maten. Köpte också en sena till Ludd att tugga (eller suga…) på vilken hon satte i sig hel så det är bara att hoppas att den löser upp sig eller kommer ut andra vägen. Jag borde ha insett att det skulle hända med denna glupska hund men jag lär mig visst aldrig.
Sen var vi på Kallebäck där det inte fanns en käft så vi puttrade vidare till Partille där det också var helt tomt.
Tillbaka till Kallebäck där det hade börjat dyka upp lite folk. Vi gick en sväng runt golfbanan i regnet och sedan ringde Anders och frågade om inte Anne ville följa med på en tur runt Delsjön (vilket hon givetvis ville). Snäll som jag är så sa jag att det kunde hon göra, jag och Ludd kunde vänta på Kallebäck.
Jääättekul med tanke på att jag knappt kände någon och inte precis är typen som knör sig in i ett gäng. Så där satt jag och Ludd och ugglade på en bänk och såg dumma ut och hoppades att någon vi kände skulle dyka upp. Inte ens tjötgubbarna var där så till slut kände jag mig riktigt dum och funderade på att sätta mig i bilen vilket naturligtvis skulle se ännu dummare ut. Gick till slut upp till stugan och träffade Helen, Pekka och Willy så det blev lite fika innan Anders och Anne dök upp igen efter sin milrunda och jag blev räddad.
(Anne ansåg dock att det var nyttigt för mig med lite social träning så jag skall nog träna henne på att åka Balder eller nåt på Liseberg för att hämnas.)


Satt sedan och surfade i flera timmar. SKK hunddata är banne mig inte nyttig! För att inte tala om olika hundforum… Fick också en länk av Sissi I (tack!) där man kan se när folk är födda. Löjligt roligt att kolla hur gamla ens vänner och bekanta är.
Birthday. Kika själva, det finns säkert någon vars ålder ni undrat över ;-). (Varför finns det förresten inga smileys till den här bloggsidan? Dåligt! Men man kan ju inte byta bara av den anledningen.)

2006-aug-03 Mul-rapport

Det är ruskigt tomt härhemma och framför allt tomt i sängen där Mulen brukar ligga och knö på nätterna. Men jag måste erkänna att det var skönt att får sova en hel natt för första gången sedan i söndags och slippa rusa upp och ut med en akut-nödig hund. Hon kan ju dessutom inte tänka sig att sätta sig på uteplatsen ens om det är kris så det är bara att palta på sig och springa iväg till närmsta skogsdunge.Jag har nu pratat med Mulen (eller rättare sagt hennes veterinär) och hon får inte komma hem än. Hon är fortfarande dålig i magen och har blod i avföringen men äter lite och är framför allt pigg. Blodproverna visade inget onormalt; lever och njurar var ok och hon har ingen infektion.
Dock måste magen stabiliseras innan hemgång är aktuellt. I nuläget får hon dropp, antibiotika och Diarsanyl. Blir hon inte bättre så kan vidare undersökningar och behandling komma ifråga.Det jag irriterar mig på är att jag var inne på Blå Stjärnan i måndags och frågade vilket medel jag skulle köpa varpå den inte alltför intelligenta människan rekommenderade Canikur. Nu menade dock vetten att Diarsanyl är mycket bättre så man kan fråga sig varför hon inte rekommenderade det i stället. Det är faktiskt dessutom lättare att få i en ovillig hund eftersom det är en form av pasta som man sprutar direkt i munnen. Canikur-tabletterna var INTE lätta att gegga ihop och få i en motspänstig Mule som spottade och kladdade ner både mig, soffan och sig själv med medicingegga.Men men, huvudsaken just nu är att Mulen är pigg och förhoppningsvis snart får komma hem.


Raskva börjar alltmer likna Tjuren Ferdinand. Hon lullar omkring och luktar på blommorna, totalt omedveten om sin omgivning. Det är extra tydligt nu när jag bara har henne att gå ut med. Möter Anne och jag en annan hund så börjar Toktervarna hispa omkring, skälla och vara allmänt galna medan lille Ludd inte ens märker att något är på gång. Förr var det ju alltid hon som gick omkring som ett alarm och drog igång alla de andra. Men hon knatar på med driv i steget i alla fall även om hon lever i sin egna lilla värld :-).2006-aug-02 Inlagd Mule :-((
Nu är Mulflickan inlagd. Ja, hon är inte tillagad alltså utan ligger på Blå Stjärnan med dropp. Diarrén blev inte bättre trots Canikur så i morse blev det dags för veterinären. Vid det laget var Mule ganska hängig och hade fått blod i avföringen. Hon piggnade dock till lite när vi kom till veterinären.
De hittade inget riktigt ”fel”, röntgen var ok men visade att mer diarré var på gång. De tog också diverse blodprov men vi har inte fått några svar på dem än.
Det är alltid hemskt att lämna veterinären med ett tomt koppel men jag är inte SÅ orolig den här gången. Hoppas att stumpan får komma hem snart men jag tror att det dröjer några dagar. Tomt!!
Hon var nere på 26 kg nu, Sveriges lättaste rr? Får väl göda henne när hon väl är bra i magen igen.

2006-jul-31 Sjukare Mule
Mulens diarré (mamma, nu stavade jag rätt, nöjd?) har fortsatt så vi har rännt ut och in hela dan. Hon har inte fått nåt att äta idag utom i morse men det verkade inte vara någon god idé så nu står hon på svält. Var på Blå Stjärnan och köpte Canicur, jättestora tabletter som skall hjälpa mot diarrén. Om hon inte blir bättre så skall hon kollas av veterinär. Tyvärr blir det väl Blå Stjärnan eftersom hon i så fall förmodligen behöver läggas in med dropp och det går ju inte hos vår vanliga vet.
Var och handlade foder i dag och vägde kräken; Råttsorken vägde strax under 9 kg (perfekt) och Ilona hade gått ner till 26,4. Normalt väger hon 28-30kg så nu är hon SMAL.


För att reta min vän kommer här en fin bild från sist vi var på Stormvallen: (fråga mig inte vad hon sysslar med). Är dock lite snäll och sätter in en liten bild (fast den går ju att förstora…).Inte så bra kvalité men hon kom bara med i hörnet på fotot, egentligen var det Beyla jag skulle plåta. Det är ju tur att det är jag som har digitalkameran, annars hade hon väl satt in lika fina bilder på mig.


På begäran kommer också en bild på Modige Kalle som tränar skydd, även det på Stormvallen. Sällan har läskigare figgar skådats…Kalle tränar skydd
Stefan och Jörgen försöker att inte se SÅ farliga ut. Fjant-Kalle!!!
Tilläggas kan att Kalle normalt sett ÄLSKAR Jörgen, det är hans favoritfigge i söket. Och att han ÄLSKAR att kampa, utom när han misstänker att det är något lurt på gång…2006-jul-31 Sjuk Mule
Mulen är sjuk igen :-(. Efter att ha matvägrat hela helgen har hon nu diarré och är inte glad alls. Det känns inte som någon större idé att svälta henne med tanke på att hon har svält sig själv i flera dagar och ändå blivit sämre. Så idag har hon fått lite A-fil och Hill’s i/d som gick ner efter lite lock och pock och så skall jag åka till vetten och köpa sånt där klegg som jag inte kommer ihåg vad det heter. Stackars lilla Mule…I går var vi hos mamma och hjälpte henne tömma frysen eftersom hon köpt ny kyl + frys. Det innebär att min frys nu är knökfull med sånt som jag tyckte att mamma kunde avvara, kycklingfiléer till mig och köttbullar till hundarna till exempel.Till helgen ska vi åka till Lilla Edet och titta på lapska vallhundar, de har Riksstämma så det får jag ju inte missa. Förhoppningsvis kan vi åka dit på fredagen när det är lydnad och agility, det skulle vara kul att få se dem jobba. Det spelar egentligen inte så stor roll hur duktiga de är, bara man ser att de har rätt inställning. Hoppas bara att jag inte blir besviken, tänk om de är urtråkiga? Då ställs allt på ände för nu har jag ju bestämt mig även om jag hoppas att det dröjer med tanke på att det inte blir någon ny hund förrän Ludd är borta.

2006-jul-29 Ny slöhelg
Ännu en slöhelg när det inte har hänt så mycket. Har mest sovit och gnölat över värmen. Däremot har jag börjat fixa till hemsidan igen så att den förhoppningsvis blir klar nån gång. Det är bara det att jag har ju redan kommit på att jag egentligen vill att den ska vara helt annorlunda… Men den får bli så här först och så kan jag göra om layouten sen. Det tar ju sin lilla tid när man inte kan ett skit.


Håller på att stoppa in sommarens bilder i datorn så här kommer ett par på hundarna när de utför sina favoritsysslor:Ludd skäller
Ludd skäller …Ilona sover
…medan Mulen sover i vårvärmen.
Mulen vill inte äta i sommarvärmen så hon är väldigt smal vid det här laget :-(. Ska väga henne när vi köper foder nästa gång, om hon har gått ner alltför mycket så får hon väl gå till vetten igen. Det är inte helt osannolikt att det ligger något och skramlar i hennes mage, hon har ju en viss förkärlek för plastlock och tennisbollar. Så här smal har hon inte varit sen hon var unghund, revbenen sticker snart ut!Anne beslöt att inte förnya Bullens (labradoren Fannys) försäkring i år. Hon är ju 13,5 år och väldigt åldersskröplig så även om hon hänger med ett tag till kommer hon inte att utsättas för några större veterinära grejjer – blir hon dålig så får hon somna in. Faktum är att hon har en tid hos veterinären senare i augusti men Annes far protesterade så hon får nog avboka den. Svårt när hunden bara blir tröttare och sämre men ändå är relativt glad och frisk…

2006-jul-27 Den Onde hackar vidare 😦
Just som Råttsorken hade läkt sina öron och slutat att gå med huvudet på sned (för den här gången…) så slog Damien till igen. Raskva stod som vanligt i vägen (enligt Damien) och så small det. Jag vet inte varför han är som värst med Raskva, antagligen är hon inte tillräckligt klar i skallen för att läsa honom och reagera på hans signaler snabbt nog.
Typiskt att den hund man är mest rädd om är den som råkar illa ut hela tiden :-(. Och så att ingen missförstår så tycker jag naturligtvis precis lika mycket om Ilona och vill inte att hon heller skall bli skadad men dels så är hon STÖRRE och dels så har hon helt andra möjligheter att behandlas med tanke på att hon är yngre och frisk.
I vilket fall så sa Anne som vanligt att Raskva simulerade och att Damiens näbb inte varit i närheten av henne. Och som vanligt låg det en stor tuss Raskva-ludd på golvet… När jag kollade henne senare så hade hon en stor kal fläck mitt på sidan där Damien hade slitit bort pälsen.
J-vla hund. Snart åker han på allvar in i lådan som jag alltid skämtar om att han ligger i på dagarna när Anne inte är med.


En bra sak den här veckan är i alla fall att datorn nu har vaccinerats mot diverse trojaner och virus (tack Dr Data!) och nu är den hemma igen så jag kan surfa så mycket jag vill, fixa till hemsidan och datanörda mig i största allmänhet. Givetvis glömde jag alla braiga länkar i mammas dator men de får jag väl fixa någon gång. Det mesta andra har jag fört över men mamma klagar på att det är HUNDAR överallt i datorn. Undrar varför…?


I går hade jag Findur men det var djävulskt hett så det blev mest pyssel. Solfari som bara går och skrotar medan Laila är på semester fick följa med ner till stallet och få lite omvårdnad han med. Han har förmodligen väldigt tråkigt, han har vilat hela sommaren pga hälta så han är ännu socialare än vanligt. Det ska bli skönt när det blir lite svalare så att man kan rida ordentligt igen. Noi är på semester tillsammans med Ösp och när han kommer tillbaka kommer jag förmodligen ha börjat med Baldur.
Känns tomt men ändå spännande att börja med en ny häst.

2006-jul-23 Besök hos Akbar

Idag har Anne och jag varit hos Ann B (som Annes mamma kallar ”den där Akbar” eftersom hon aldrig lär sig vad Ann egentligen heter i efternamn). Vi började med fika på Anns och Cesars nya fina altan för att så småningom masa oss iväg till Ale BK och lite hundträning. Eftersom Figo inte ville sitta framme i bilen så fick han sitta i Mulens bur medan Mulen och Ludd satt framme hos mig. I början på färden gick det bra, båda hundarna låg i en hög vid mina fötter. Sen fick Mulen för sig att hon skulle sitta delvis i mitt knä vilket innebar att hon hade framtassarna på mina bara ben. Eftersom Anne stundtals kör som en biltjuv så tog Ilona spjärn med sina nyklippta klor mot mina ben. AJ AJ AJ! Benen blev mer eller mindre sönderrivna och ser nu värre ut än någonsin.
Jag fattar inte var alla rivmärken, sår och blåmärken kommer från men mina ben ser inte kloka ut. Dessutom vägrar de att bli det minsta bruna, möjligen är de något mindre blåa vid det här laget.
Dagen avslutades med grillning på altanen med en Ilona som var nedstoppad under en filt, hon tyckte att det började bli lite kyligt när solen inte gassade längre.
Tack Ann och Cesar för god mat och gott sällskap!!I morgon skall jag till mormor och titta på Olga som mig veterligen ännu inte fått något riktigt namn.Nu har jag scannat in ett första foto på småhundarnas barndom (hösten-93). Inte världens bästa kvalité men visst är de goda?LuddBull
Bästvännerna Raskva och Fanny2006-jul-20 Provsvar
Ilonas knöl var ofarlig. Det var ett väl avgränsat fibrom som inte var metastaserande. Så nu är Mulen friskförklarad :-D, såret skall bara läka. Det är lite svullet fortfarande men ser inte infekterat ut. Hon har plåster på sig men igår tog hon av det när hon satt i bilen på M3:an.


Gårdagen var totalt värdelös. Jag hade sett fram emot M3:an (en figurantutbildning för mentaltest) och få lära mig mer om hundmentalitet. Den vettiga teorin tog väl max 20 minuter, resten var bara dravel mellan kl. 8 och 17… Mer om det kommer säkert på Annes blogg så småningom för hon höll på att krevera. Jag var tvungen att sitta och peta på henne och be henne vara tyst för att inte dra igång världens diskussioner, i så fall hade vi ju aldrig kommit därifrån.
500 spänn i sjön fast intyget är ju fixat förstås. Det var dock HUNDKUNNANDET jag var ute efter, inte en sketen pappersbit.
Måste bara tillägga att det är säkert inget fel på kursen i sig, hade det varit en annan instruktör så hade den säkert varit intressant. Men en inskränkt polis från Dalarna (eller var det Närke?) var ingen höjdare.2006-jul-18 Moster igen 🙂
Jiippiiee! Nu har min nya fina dator kommi från Dell. Den skall bara få träffa Dr. Data (dvs Annes far) för att vaccineras mot virus och elaka trojaner innan den får koppla upp sig på nätet. Mamma kan alltså få tillbaka sin mycket saknade dator som hon så snällt lånat ut.
Det innebär också att jag ÄNTLIGEN kan uppdatera hemsidan vilket mammas dator har vägrat att göra. Ny skrivare med scanner har jag också så nu kan jag scanna in gamla bilder på Eira och från småhundarnas barndom. (Småhundarna = Fanny och Raskva.)


Den här helgen hände det till slut. 4,3(!) kg lillasyster Becker anlände och ser enligt sin mor ut som en kulstöterska. (Därav smeknamnet Olga, vad hon skall heta på riktigt är inte klart än.) Under slutskedet av förlossningen sade barnmorskan uppmuntrande ”Nu ser jag huvudet på barnet och det har jättemycket svart hår!” varpå min kära syster vrålade ”Det ger jag väl f-n i!!”.
Well, faktum är att bebisen HAR mycket svart hår och hennes mamma uppskattar det något mera nu när ungen väl är ute.
Här kommer en bild på underverket som jag inte har sett IRL än.
Stolt storasyster med ganska så stor lillasyster


Ilona har fått ett plåster på rumpan för såret har blivit irriterat, delvis pga av att hon inte sitter som en normal hund utan som en lam padda och delvis pga att bilburens galler skaver. Tyvärr kommer hon ju att få sitta i bilen ganska länge på onsdag då vi skall till Backamo och gå M3. Just den dan är mamma upptagen så hon kan inte passa hundarna och de kan ju inte vara hos mormor när det är som det är.
Men ”plåstret” funkar riktigt bra, jag tog en kompress och satte fast den med lite självhäftande stretchmög som jag skaffade när jag höll på att skära av mig handen i våras. Eftersom hon är rakad så fäster det hyfsat men kan ändå andas. (Handen är numera läkt men det tog ett bra tag…)


I helgen var vi på Stormvallen men det får bli en alldeles egen blogg när jag har fått tillbaka kameran med bilder. Trevligt hade vi i alla fall, underbart väder och gott sällskap :-).

2006-jul-14 Lydnadstävling
Jaha, så har Kalle-Balle Tjockskalle debuterat i lydnadsklass 3. Och det gick… inte så bra. Eller som domaren uttryckte sig: ”Det var lätt att sätta betyg i alla fall”. Med andra ord så lyckades Damien nolla ett antal moment innan matte bröt och lade ner projektet.
I ärlighetens namn så fixade han först platsen och fria följet riktigt snyggt innan han ansåg att det här var både skoj och lite läskigt, bäst att springa till matte. Med andra ord, läggande under gång utan läggande, inkallning utan ställande (däremot hade han bra fart) och man kan inte ligga kvar i rutan fast man sprungit dit väldigt snyggt.
Men glad var han i alla fall.


Ilona kan visst slicka sig på rumpan så nu åker snart kragen på. Hon har antagligen legat och slickat sig i bilen på tävlingen så nu var såret lite irriterat. I morgon ska vi till Stormvallen så då får hon väl släpas med hela tiden alternativt ha krage i buren :-(.
Den lilla ludna Råttsorken ska nämligen helst inte sitta och skälla i bilen, sist frågade grannen lite försynt om ”vi kanske kunde ta in sheltien” när Raskva suttit och skällt i en och en halv dag…2006-jul-13 Den Onde slår till igen
Den Onde (även kallad Kalle) har varit i farten igen och hackat på stackars Ludd. Den här gången har han bitit henne i båda öronen, det ena är nu perforerat :-(. Stackars Råttsork råkade förmodligen bara stå på fel ställe på fel tidpunkt och så slog Damien till igen.
Mamma föreslog att hans tänder skulle dras ut men han skulle väl fortfarande kunna hacka med sin otäcka näbb.Ilona läker fint även om det nog kliar en del för hon försöker komma åt såret emellanåt. Som tur är sitter det så att hon inte kommer åt det strax ovanför svansen så hon slipper för det mesta ha krage. Stygnen skall tas om en vecka och då får vi provsvaren med.

 

2006-jul-10 Veterinärbesök
Nu har jag en väldigt trött Mule som ligger här och sover jämter mig i soffan. Det var ingen talgkörtel i hennes böld utan en knöl av okänd sort. Den är skickad på analys och provsvar kommer om 10-12 dagar. Bara att hoppas att det inte är något elakartat men den var i alla fall inkapslad vilket är positivt. Oroa mig kommer jag naturligtvis att göra ändå.
Annika (vet) tog extra mycket runt knölen för säkerhets skull så nu har Mulen 6 prydliga stygn på rumpan + 1 på armbågen där hon hade sin ”fnopp”. (”Fnoppen” var en vårta enligt Annika men sådana äckliga saker har inte mina hundar, de har fnoppar i stället.)
Klorna har blivit klippta och öronen kollade så nu är hon tip-top förutsatt att knölen var ofarlig givetvis.


Råttsorken hade gått upp i vikt och låg nu på stadiga 8,9 kg, skönt att hon är normal igen. Nu gäller det bara att hon inte rusar iväg åt andra hållet och blir rund som en tunna igen. Hon ser mycket tjockare ut än tidigare eftersom kroppen har ”satt sig” och hon är lite svankryggig numera.2006-jul-09 Slöhelg
Det här har varit en riktig slöhelg. I går skulle jag hjälpa mamma att slipa tapetskarvarna i sovrummet eftersom hon inte kan ta i sandpapper (fråga mig inte varför, både hon och mormor ryser bara de ser ett sandpapper). Min alltid lika välplanerande mor hade dock varken förberett sovrumsväggarna genom att ta ner krokarna eller införskaffat sandpapper.
Det blev lite trädgårdsjobb i stället vilket innebär bortrensande av kärs och smultronplockning. Sedan ringde Syster Yster och kände sig som om ”något var på gång” (hon är högdräktig) så mamma fick eld i baken och körde hem mig med tillhörande hundar för att kunna åka upp till Stora Höga och vara barnvakt. Falskt alarm dock, ingen BB-resa än.


Idag har jag haft Baldur för första gången ”på riktigt”. Vi tog en liten lugn tur själva och det gick riktigt bra. Jag har visserligen ridit honom tidigare men då hoppade jag bara in som extraryttare. Baldur är en väldigt klok och balanserad herre, inte lika pigg som Findur men absolut inte såsig på något sätt.
Han hade fått äckliga sår i öronen så jag klippte rent och tvättade dem. Såg inte alls särskilt trevligt ut men det läker väl får vi hoppas. Ska bli kul att rida honom i höst även om jag kommer att sakna Noi och Findur. Har dock tänkt ha lite ”byteshandel” med Nina och Gunilla så då får jag rida de gamla pållarna i alla fall :-).


I morgon börjar Anne jobba så då är det tillbaks till tervpassning varje dag.
Mulen ska till vetten och ta bort en inkapslad talgkörtel så då passar jag på att ta bort en ”fnopp” som hon har på armbågen också. Dessutom kan de klippa damens klor, varför bråka med det när hon ändå skall sövas och kommer att vara from som ett lamm?
Det har varit mycket veterinärbesök den här sommaren, hoppas att det här är det sista!!

2006-jul-07 Sommarregn
Igår var det så underbart i stallet på morgonen så jag tänkte ”åh, jag tar med mig båda hundarna i morgon (läs:idag) och sätter mig och slöar i hagen på förmiddagen”.
Det var bara det att på morgonen idag REGNADE det :-(. Skam den som ger sig, solkläderna togs på och hundarna släpades med mot bussen. På vägen kom ett veritabelt skyfall så vi blev helt dränkta alla tre. Enda trösten var att alla andra såg minst lika dränkta ut och de måste sitta på jobbet i sina dränkt-kläder medan jag kan larva omkring hos hästarna. Ilona var lagom glad, satte sig och surade under ett träd i väntan på bussen. Vid Gunnesgärde kom Lisa och Beyla-bus på vilket Ilona struntade i men Råttsorken var tvungen att spela sur kärring och försöka nypa till henne. Nu har ju Raskva inte så mycket tänder och försöket var inte så allvarligt men Beyla ville först inte gå förbi den arga tanten.
Väl i stallet hade regnet upphört men solen sken med sin frånvaro så den underbara förmiddagen blev bara en halvtaskig morgon.


Nu är Toktervarna här för Anne är på Metaltown och partajjar. Får väl se vilken tid hon kommer hemdrumlande inatt.

2006-jul-06 Sommarvärme
Dags att blogga lite igen, då.
Denna veckan har jag varit stallvakt vilket innebär att jag släpper ut de hästar som fortfarande står inne, fyller på vattnet i hagarna samt ser till Jannes (stallägaren) höns. Inte så värst betungande men attans vad jobbigt det var att plötsligt gå upp 6.30 varje morgon!! Det är ju något som de flesta männisor gör(?) men jag är van vid att kunna sova till 9-10 och sedan dessutom kunna gå och lägga mig igen när jag varit ute med hundarna och ätit frukost. Men, men, det är väl karaktärsdanande :-).
När man väl kommit ut till stallet är det ärligt talat ganska härligt att pyssla med hästarna i morgonsolen.
Första dagen hade jag med mig hundarna vilket inte var så lyckat, Ilona satt och grät i en box medan jag släppte hästarna och Raskva luddade omkring och var mer än sedvanligt döv och vimsig. Alltså, hon är nästan helt döv numera och har dessutom fått för sig att så fort något är lite läskigt så ska hon ludda iväg ”hem” och då gäller det att springa ikapp henne illa kvickt. Slut på lösgåendet i stallet med andra ord. Synd med tanke på att hon var lös nästan jämt när hon var yngre.
Någon ridning har det inte blivit den här veckan eftersom både jag och hästarna har hållt på att förgås i värmen. De får nöja sig med lite kel och tillsyn i hagen och det kan väl vara skönt med lie välförtjänt vila, både Noi och Findur har gått rätt mycket under våren.


I måndags fyllde mamma 60 och vi firade henne först hos mormor och sedan gick vi ut och åt. Från början var det tänkt att syrran och jag skulle skoja med mamma och få henne att tro att vi hade dragit ihop en jättefest (vilket hon inte ville ha) eller att vi skulle ut på äventyr typ fallskärmshoppning. Nu när det är som det är med mormor och dessutom en högdräktig Marie så var det inte riktigt läge för det.
Mamma visste att vi skulle göra något och hon hade förmodligen listat ut att vi skulle ut och äta men inte var. Hon var väldigt konfunderad när vi åkte in till stan i en förbeställd taxi. (Jag ville gå till 28+ som helt klart är stans bästa resturang men de har inte öppet på måndagar så det fick bli Heaven 23 i stället.)
Kvällen var riktigt lyckad med god mat, trevligt sällskap och snygga servitörer, he he. Mamma tyckte att det var lite dyrt för oss men med tanke på att hon skall bjuda oss till Rom så kan vi väl bekosta en fin middag :-).


Mormor mår lite sisådär, det är fortfarande blankt nej till ett annat boende. Hemtjänsten och allt runtomkring har fungerat under all kritik första veckan så mamma hade ett möte med biståndsbedömmaren (idiot) och några från hemtjänsten. Det resulterade i att hemtjänsten nu dyker upp när de ska och mormor blir hyfsat ompysslad. Det är väl det minsta man kan begära, att få mat flera ggr om dagen, slippa ligga i en nerkissad säng (vad gör man när hemtjänsten inte kommer och hjälper en till toastolen på 10 timmar?) och att få borsta tänderna varje dag…
Jag tänker på alla stackare som inte har anhöriga som kan bråka åt dem och se till att de får den hjälp de skall ha. Nu när mormor får hjälp, innebär det då att någon annan hamnar i kläm??


Vi har också varit och badat i Björlanda vilke resulterade i att jag såg ut som ett mellanting mellan en kokt kräfta och en skållad flodhäst. VARFÖR lär man sig inte att man bränner sig vid havet trots solskyddskräm?
På vägen till ”vår” badklippa halkade jag och trillade baklänges i vattnet med ryggsäck och allt. Bara att hänga allt (inklusive matsäcken) på tork.
Det var i alla fall skönt att få bada i ett riktigt hav och inte det äckliga fusk-havet de har vid Öland. Jag har blivit härdad på Öland mot slem och kladd så nu gjorde det inte något att det fanns lite tång och alger i vattnet, det var ett intet i jämförelse.
Till och med Mulen badade även om hon inte ville simma och protesterade när vi på hemvägen var tvugna att vada över en grund vik.
Råttsorks-Raskva var pigg och sorkade omkring en hel del. På slutet var hon dock trött vilket innebar att jag fick bära henne när vi vadade över nämnda vik. Gissa hur blöt man blir av att lyfta upp en islänning i famnen utan att den har hunnit skaka sig?! Dessutom fanns det lömska hålor av dy på botten som gjorde att jag plötsligt sjönk ner till höfterna innan jag kunde ta mig vidare. Med andra ord var jag pisseblöt när vi kom tillbaka till bilen. Jag KUNDE ju ha vadat i min baddräkt men skulle vara pryd och ha på mig shorts och T-shirt vilket innebar att jag såg ut som en dränkt katt.


Raskvas provsvar var bra, kaliumet var något högt men acceptabelt så det är bara att köra vidare. Hon äter Prednisolon hela tiden nu men en liten dos så att hon inte blir helhispig. Lite trött är hon naturligtvis i värmen men det är ju bara att räkna med. Med tanke på hur slö Mulen är så är Råttsorken ett riktigt energiknippe i jämförelse.

2006-jun-28 Idioti på högsta nivå
Det här är f-n inte riktigt klokt! Mormor har blivit hemskickad och sitter nu ensam hemma i rullstol utan att ens kunna ta sig ut i köket för att hämta ett glas vatten eller kunna ta sig till toaletten. Hon kom hem vid fyratiden, hade ätit lunch vid 12 och skall nu sitta och uggla i väntan på att hemtjänsten dyker upp för att lägga henne vid 8-draget. ”Förhoppningsvis” har hon inte behov av att äta, dricka, få smärtstillande eller gå på toaletten innan dess för det är inte säkert att hemtjänsten har tid…
Bakgrunden är alltså att mormor, 88 år gammal, ramlade för några veckor sedan och bröt benet. Det är opererat men väldigt skört pga tidigare frakturer så hon får inte belasta det överhuvudtaget på 8 veckor. Det friska benet är inte så värst stadigt det heller med en uråldrig knäprotes och mormor är lite vinglig efter flera veckors sängliggande förutom att hon har hjärtfel.
Hon är nu för frisk för att ligga kvar på ortopeden och det kan jag hålla med om men på avdelningen sa de att ”naturligtvis kommer du till en rehabavdelning eller liknande tills du kan gå igen”. Trodde vi, ja.

Det var innan biståndsbedömarens lilla planeringsmöte. Samtliga övriga inblandade (mormor själv, anhöriga, läkare, sjukgymnast, kurator m fl) hävdar att mormor inte kan skickas hem men jodå, det är för dyrt (!!!) att ha henne på någon annan form av boende tills hon är bättre. Alltså skall hon bo hemma och få hemtjänst som kommer och hjälper henne varje dag. Med tanke på att de hittills inte ens klarat att städa var 3:e vecka så kan man undra hur de skall klara att gå dit de utlovade 7 gångerna per dag…
Att gå på toaletten är inte att tänka på för rullstolen kommer inte in genom dörren. Toabestyren skall skötas på en toastol som står i sovrummet (jättemysigt) och dessutom är det bäst för mormor att hon kan göra det som göras skall på kommando för hon kan inte ta sig ur rullstolen själv, utan måste ringa efter hjälp.
Well, vi får väl se hur det hela avlöper. I morgon skall mamma ringa biståndsbedömarens chef och diskutera det hela igen. GP är också inkopplade så det kanske blir en artikel av det hela, då kanske det blir annat ljud i skällan med media inblandat.

2006-jun-27 Regn, hovslagare och veterinärer…
Igår var Anne och jag ute med hundarna vid Björlanda och gick i pissregn. Det var inte så illa i början men efter ett tag var både vi och undarna genomblöta trots regnkläder. Ilona var mycket ynklig och satte sig på sin svans och såg olycklig ut så fort vi stannade för att hitta lämpliga ställen på klipporna att halka omkring på. Jag måste skaffa ett regntäcke till stackaren! Folk får säga vad de vill om att det är fånigt med täcken på stora hundar, Mulen vill ha ett. (Hon fick faktiskt pengar till ett täcke i födelsedagspresent av min mormor.)
När vi kom hem så kunde jag vrida ur såväl strumpor som trosor och de svindyra vattentäta kängorna gick det att hälla vatten ur. Antagligen är de vattentäta så att vattnet stannar i dem och omgivningen slipper bli blöt…
Ilona torkades och stoppades in under ett duntäcke i soffan där hon låg tills det var dags att förflytta sig till sängen. Raskva däremot ville inte alls bli torkad utan skakade av sig den mesta vätan och var så gott som ny :-).
På kvällen ringde Lotta och sade att Noi hade tappat en sko och att hoven var trasig och inte såg bra ut. Han fick stå inne över natten och vänta på hovslagaren medan jag tänkte alla möjliga läskiga tankar om trasiga hovar. (Enligt några andra i stallet lät det ungefär som om halva hoven var väck.)


I morse skulle Raskva till Göteborgs Djurklinik igen för att kolla sig. Antagligen har hon helt enkelt fått för lite kortison/fått för lågt kalium tidigare för nu mår hon ju bra. Detta kunde ärthjärnorna på Blå Stjärnan inte räkna ut när vi var där, ibland undrar jag vad de sysslar med egentligen. Någon gång skulle de ju kunna behandla en Addisonhund rätt kan man tycka.
Alla övriga värden var bra i alla fall, Na/K-värdet får vi reda på senare i veckan.
Skönt att Råttsorken verkar hänga med ett tag till!Sen var det dags för en stalltur för att inspektera Nois hov. Hovslagaren Haraldur (jo, han heter faktiskt så!)skulle komma ”under förmiddagen” vilket översatt från isländska till svenska betyder att han kanske dyker upp någon gång under dagen om man har tur.
Noi tyckte inte alls att det var kul att stå inne själv utan ville hela tiden upp till polarna i hagen. Hoven såg lite halvkass ut, han visade ingen hälta men jag undrade hur det skulle gå att sko honom. Medan Christina försökte jaga Haraldur per telefon för att undra var han höll hus gick jag ut med Noi för att beta lite gräs, han äter ju inte hö så här års.
Vid halv tvåtiden fick vi beskedet att hovslagaren skulle komma om någon timme så då kunde jag ju lika gärna stanna lite till i stallet för att höra vad han sa om hoven.
Tjugo över tre dök det äntligen upp 1 st hovslagare + medhjälpare och det är klart, det är väl förmiddag om man skall gå efter isländsk lokaltid.
Jag påpekade att hoven såg lite illa ut varpå Haraldur slängde en blick på den och sa att ” Äh, det var väl inget.”
Mycket riktigt så gick det att slå på en sko men det vete sjutton om det ser så bra ut. Vi får väl se hur det verkar i veckan.
Lille snälle Noi var sedan innerligt trött på stallet och smet ut ur sin box för att dra ett race upp till hagen. Han har sina idéer ibland…På kvällen gick vi en liten promenad med Anne och Lisa med tillhörande hundar. Raskva var lite trött men igår var vi ju ute rätt länge + veterinärbesök i morse så det är väl inte så konstigt kanske.2006-jun-26 Test 
Blir så irriterad på att det aldrig går att fixa bilderna som man vill i ordinarie blogg så nu skall jag testa i en special-blogg (som givetvis kommer att funka perfekt för att sedan strula när det skall göras på riktigt).
En Phu-bild:
PhuRedigerad så att hennes onda, röda ögon inte märks (använder Kalle automatisk redigering jämt???).Nu stoppar jag in bilden oredigerad:
Anneofixad
Fast man ser förstås inte de onda röda ögonen på en så liten bild :-S.Och så lilla söta rara Ilona som just nu ligger och torkar under ett täcke:
Titta, det går ju fin-fint! Va f-n funkar det inte för när jag gör det annars!?Tindra och ObelixTill slut en bild på Märtas valpar Tindra och Obelix :-).Nu är det bara att vänta på Annes hämnd för att jag sätter in fula bilder på henne, he he.

2006-jun-23 Midsommar
Äääntligen är datorn tillbaka så man kan få sitt Internetbehov tillfredsställt. Därmed kan jag också blogga så att jag slipper få Karins onda öga på mig. Fanskapet (datorn, inte Karin!) strular IGEN så hemsidan går inte att uppdatera :-(. Jag som hade tänkt göra en special-sida för Ölandsresan och annat skoj som vi har hittat på i sommar. Dagens I-lands problem???


Kalle på Öland
Kalle (Damien) på Öland
Damien (dvs Kalle, han är Ond och kallas numera för Damien efter ungen i filmen som jag just nu inte kommer på vad den heter, ungen är en reinkarnation av Djävulen eller nåt sånt i alla fall) har idag varit smart och trevlig och bajjat inne på min toa i mina tofflor. Jättemysigt, Damien! Som tur var såg jag det (och kände lukten) innan jag satte ner foten i toffeln.
Inte nog med att Annes syskonbarn spyr i mina skor, nu skiter hennes hundar alltså i mina tofflor också.
Visserligen kissade Ilona senare på Annes hallgolv men hon är i alla fall sjuk och kan skylla på sin urinvägsinfektion, stackars hund. Matte fick rätt dåligt samvete som inte rastat sin sjuka Mule lite oftare.


Råttsorken mår nu ganska bra, hon har inte borrelia eller erlichia i alla fall. För tillfället går hon på kortison för när jag sätter ut det börjar hon krumma ihop sig igen så nu får hon käka Prednisolon tills vi ska till veterinären på tisdag. Hon har gått ner ännu mer trots att vi har varit på semester, så här lite har hon inte vägt på flera år. Även om det är trevligt att slippa banta henne så är det naturligtvis oroande att hon minskar i vikt till och med när hon äter kortison. Pigg är hon i alla fall igen, alltid något!


Idag är det alltså midsommar och jag firar med hundarna. Yiiipiiiee, man känner sig inte alls som en nörd som sitter här med fyra hundar när alla andra är ute och festar. Anne och Kristina skulle idag handla inför helgen medan jag satt i bilen med hundarna. Burarna var urtagna och baksätet ihopfällt eftersom bilen var tänkt att användas som sovplats senare så vi satt huller om buller i bakänden på bilen, jag och kräken. Anne var antagligen orolig att vi skulle bli stulna (?) så hon låste bilen när hon lämnade den. Kvar var alltså vi i en varm bil som blev varmare och varmare. Inte blev den mindre obehaglig att sitta i av att man hade två flåsande tervar på sig…
Inga dörrar gick att låsa upp inifrån och fönstren gick givetvis inte att öppna när inte bilnyckeln satt i. Jättesmart, Anne! Det finns fördelar med gamla bilar som går att trycka upp låsknappen och veva ner fönstren på.
Anne och Kristina kom dock tillbaks innan vi var helt stekta.

2006-maj-24 Pinsamt
Alltså, det här blir ju bara värre och värre. Det var pinsamt redan i början men nu kommer jag att få höra det här i evigheter! Ja, jag fes när Noi gick och betade och ja, det lät (och kändes, förmodligen) mycket mer än vad som var tänkt och ja, Noi blev rädd och jag trillade av. Dessutom fastnade jag med båda fötterna i stigbyglarna så att jag blev liggande framför Noi med benen uppe i vädret på ett förmodligen ganska lustigt sätt. Tur att han är snäll och stod still medan jag kravlade omkring och trasslade ut mig. End of story.
(Anne har så roligt åt det här så hon håller på att dö.)


Igår fick jag låna Solfari igen och red en tur med Nina på Noi. Gunilla såg så bedjande ut så hon fick ha sin Kraftfulla (absolut inte runda!) Prins sjäv. Solfari som alltid brukar komma knatande bara man visar sig i närheten av hagen lyssnade definitivt inte på det örat utan gick förnöjt mumsande på Holmens goda gräs. Jag fick klafsa genom leran och hämta honom men det kunde det väl vara värt.
Det blåste stormbyar ute men hästarna var rätt lugna trots det. Solfari kan vara lite lurig, han lunkar på lite halvslött om man inte akiverar honom men plötsligt kan han få för sig att något är döläskigt och sprätta iväg. Han är dock en riktig goding även om han ibland känns som en smärre nordsvensk att sitta på.


I helgen (tors-lör) skall vi på spökläger hos Karin och Jörgen på Stormvallen så Anne och jag har ägnat dagen åt nödvändiga förberedelser. Jag skulle slänga sopor och det var väl det jag visste att det inte är något jag borde ägna mig åt. I soppåsen låg det nämligen en sönderslagen tallrik (ajabajja) och somliga straffar Gud med en gång. När jag skulle knö ner påsen i det yttepyttiga hålet till sopsugen (varför kunde de inte gjort lite större inkast??) stack skärvorna ut och skar av mig halva handen. Minst. Blodet forsade, jag mådde illa och mamma lät smått hysterisk i telefon och babblade om infektioner och annat man kan drabbas av. Nu är handen omplåstrad och ser inte alltför illa ut. Jag har dessutom lyckats hålla den från Anne och hennes klåfingriga forskaridéer, hon skulle mer än gärna peta och gräva lite i såren.Sen var vi och handlade, en luftmadrass till mig och Mulen och en sovsäck till Mulen. Av någon anledning brukar våra campingnätter alltid sluta med att Mulen ligger på madrassen och jag på golvet så nu köpte jag en extra bred madrass. När jag kom hem så insåg jag att den är jättelik, en smärre dubbelsäng så vi kommer att sova i lyxstil i helgen. Att Mule fick en egen sovsäck beror helt enkelt att det är j-kligt trångt att ha henne i min!
Vi hittade också en ruskigt ful älg-fäll i plysch som vi inte kunde låta bli att köpa till Köstrarna. Det är alltså en matta i plysch med ett ”uppstoppat” älghuvud i ena änden samt fyra vidhängande ben med klövar. Perfekt till några som har en plastälg i trädgården… (Vi har ännu inte sett Mooses men det lär vi väl få göra i helgen!)
På vägen köpte vi också hundmat och Anne vägde sitt feta Svin (Wille) som vägde nästan 28 kg! Lika mycket som Mulen när hon är smal. Dags att öka motionen!!!Gladast i helgen om det blir regn kommer förmodligen Mulen att vara som får ett helt ridhus att springa omkring i.
Nu är det dags att packa och sedan nana kudden för imorgon ska vi upp tidigt för transportering till Stormvallen :-).2006-maj-21 Fnattblogg
Nu har bloggen fått en knäpp. Den har ”ätit upp” de två senaste inläggen och häromdan var den totalfnattig (uppenbarligen strular den för andra bloggare också så det är inte bara jag som är korkad).
Dessvärre strular även hemsidans webhotell så när jag nu äntligen skulle lägga in uppgifter om Beyla så gick det inte :-(. Sorry Lisa, nytt försök i morgon!


Ilonas öga verkar nästan bra så hon slipper veterinärbesök. (Bloggen om Mulens dåliga öga har också försvunnit verkar det som.)
Idag var ingen bra dag men Anne körde mig till stallet och en Noi-tur är aldrig fel. Den här gången fes jag INTE och satt följaktligen kvar. Noi var pigg och god, vi red lite skogsdressyr och han var riktigt duktig även om vi inte fick till traven riktigt.


Måste skriva ett brev till dr. T, jag har försökt ringa honom hela våren men det går bara inte. Det är inte så himla lätt att ”säga upp sig” hos någon man har gått hos i över 10 år men jag kan ju inte gå på två ställen på samma gång och det funkar inte längre hos T. Löjligt att ett litet brev kan kännas som ett oöverstigligt hinder :S.2006-maj-18 Öronvård
Nu är det bevisat: Kalle har ingenting mellan öronen. Jag skulle göra rent hans öron häromdan (av någon anledning är det alltid jag som får rengöra öron, tömma analsäckar mm, även på Annes hundar…?), de har aldrig blivit rengjorda så det var alltså 3 års samlad skit som skulle väck. Jag började hälla i öronrens…och hällde… och hällde… det sa bara slurk så rann det ner i örat! Alltså måste Kalles skalle vara helt tom som kan rymma så mycket rengöringsmedel. Det gick säkert åt en halv flaska till hans båda tervöron.
Sedan satte han sig och kurade under soffbordet där han brukar ta betäckning när det är hemskheter på gång. Rätt åt honom, han är fortfarande inte förlåten för att han hackade hål på Raskva i måndags.Min stackars Råttsork har alltså utsatts för en Kalle-attack IGEN, Anne den blinda hönan kollade igenom henne och sa att Raskva bara simulerade men senare såg jag att ena örat var fullt med torkat blod :-(. Under veckan har örat stått rakt ut åt sidan istället för rakt upp och Raskva är märkbart irriterad av det. Så nu hällde jag i rens i örat och det kom upp massor med levrat blod, däremot har jag inte hittat något sår i örat, bara på kinden. Raskva skrek som en stucken gris så det var ju tur att jag hade förutsett det och placerat oss ute i skogen, långt från sura grannar. Nu verkar det mycket bättre, hon får en omgång till ikväll av den Frätande Syran så borde det vara ok sen. J-vla Kalle!Igår gick Lisa och Beyla-bus med på en promenad, Ilona tyckte först inte alls att Beyla skulle få gå med men sen gick det riktigt bra och de var lösa samtidigt. Beyla är ju inte längre så valpaktig och därmed heller inte fullt så läskig som i vintras. Ilona spände dock sin ”jag är en gammal tant-ro hit med grejjen-blick” i Beyla som hittat en skojig träbit. Beyla insåg att gamla tanter skall man inte bråka med och överlämnade snällt träbiten. Sedan gick hon och sneglade på Ilona ur ögonvrån så fort hon hittade en fin pinne.
Raskva däremot nöjer sig med att se ut som en riktigt sur kärring så fort Beyla kommer i närheten vilket innebär att Beyla oftast håller sig på lite avstånd. Smart hund ;-).2006-maj-05 Ilonas födelsedag!
Min lillflicka fyller 10 år idag! Grattis Mulen! Tyvärr har jag inte hunnit baka några muffins idag men det får väl bli i morgon i stället. Mulen skall få specialmuffins med korv- och köttbulle fyllning och JA, jag är fjantig med mina hundar. Men om Raskva alltid får kalas med tårta så ska väl Ilona också få ha det…


Lisa, Anne och jag rekade en sökruta borta vid Lillhagen idag. Vi hittade en jättefin där man även kan träna lydnad och spåra. Kanon att det är så nära också. Vi firade Ilona med wienerbröd och Påskmust även om Ilona nog tyckte att hon fick alldeles för lite Kalle-balle och Beyla spårade och var duktiga båda två. Mest imponerade kanske Kalle som gick sitt spår klockrent trots fotbollsspelande killar i spåret..

Alltså, jag får krupp på den här datorn. Den hoppar över bokstäverna rätt som det är. *Mutter*. Jag får väl se till att beställa en ny snart istället så att mamma kan få tillbaks den här. Jag saknar fortfarande min blåa som blev stulen vid inbrottet, dessutom kom jag på att jag hade allt kursmaterial på den. Nu är det alltså bara att skriva om hela skiten till sommarens valpkurs.

Dagens Äääärkkk: en fästingj-vel som satt på min arm och gonade sig. Visste först inte om jag skulle försöka ta bort den själv eller vänta tills jag träffade Fästingdödaren Anne men insåg att jag var för äcklad för att ha kvar den. Vidrigare kryp finns inte!

2006-maj-03 Gasförgiftning

Äntligen är datorn tillbaka! Den har varit utlånad till Anne för diverse skolarbete och det är löjligt hur mycket man saknar tillgång till dator och internet när man inte har det några dagar.


Söndagen började med att Anne och jag skulle morgonfodra i stallet. Det tog evigheter för hästarna att käka upp höt så Anne fick pysa iväg på Katia-kurs medan jag och Raskva var kvar för att släppa ut pållarna. En lätt uppgift kan man tycka, öppna hagen och ut med hästarna, typ. Jo, tjena.
Hästarna drabbades av vårkänslor och anförda av Findur (vem annars) smet tre av dem iväg och galopperade glatt bort mot sommarhagen med svansarna i vädret. De hade skitkul och skuttade ystert omkring, väl medvetna om att de gjort något olovligt.
Som tur var så var grindöppnngen till en av hagarna öppen så det gick att lura in dem där för att sedan fånga in dem och återbörda dem till rätt hage.
Lille snälle Noi smet han också, precis när jag tog av honom grimman smet han genom grindöppningen och pep iväg efter de andra. Han var i och för sig väldigt tjusig när han sprang omkring med uppspärrade näsborrar och fladdrande man och svans…
Till Nois försvar får jag väl säga att han till skillnad från de andra var lätt att fånga in, han kom faktiskt frivilligt när jag kom gående med grimman.

På eftermiddagen var spökgänget hemma hos Ann B på födelsedagsmiddag, vi grillade och hade trevligt trots regnet. Mias lilla kelpie Twix hade skitkul med Figo (som hade rätt kul han med), de sprang omkring som idioter och raserade halva möblemanget. Kan tänka mig att det var någon som sov gott när hon kom hem…
Anne påbörjade lite stillsam övertalning att jag skall skaffa en kelpie nästa gång och inte en lapsk vallhund och nu börjar till och med jag bli tveksam. Att det ska vara så himla svårt att välja ras! Tervövertalningen har hon dock lagt på is, det blir inte en tokterv till i flocken!!! Det räcker alldeles med två dagtervar!


I måndags hjälpte jag mamma med trädgården. Det är underligt hur denna till synes beskedliga lilla radhustäppa kan förvandlas till en milslång rabatt täckt med envis kärs som är omöjlig att få bort. Jag föreslår varje vår/sommar att hon skall cementera hela skiten men hon lyssnar inte på det örat… men en buskplantering kanske vore ett alternativ till perennerna???

Min underbara lilla Mule (Ilona) hade tråkigt medan jag slet med ogräset och bestämde sig för att hjälpa matte banta. Följaktligen snokade hon reda på en godispåse i min ryggsäck, pillade ut den genom en minimal öppning och satte i sig större delen av innehållet. Godisnapparna slickade hon bara på men chokladpåskäggen smakade tydligen gott, inklusive färgglad stanniol.
Kvar blev bara nämnda nappar samt lite strimlad godispåse. *Suck.*
Matte blev givetvis orolig över både chokladintag + förtäring av omslagen men i ärlighetens namn var det inte särskilt mycket.
Mulen har dock blivit straffad; i går mådde hon illa och ville inte äta och inatt + idag FISER hon så det knappt går att andas. Jag vaknade alltså i morse för att hela sovrummet stank trots att Mulen låg under täcket. Återstår att se hur vi skall ta oss igenom dagen utan gasmask.


Igår hade Nina och jag en underbar ridtur bort mot Torslanda. Vi hade med oss fika och stannade på en solig äng för lite paus medan hästarna fick beta av vårgräset. Härligt! Jag fick snällt nog låna Solfari av Laila eftersom Findur är halt igen. Solfari är en ganska maklig herre men han kan få fart när han vill. Han är en väldigt trevlig häst, grymt social och kärvänlig men ibland är han lite väl påträngande, som när han försöker stoppa sin mule i min temugg eller hjälpa till med att ta kort…
Findur fick nöja sig med en gräsätarpromenad, hoppas att han blir bättre snart. Annars är det väl läge att åka till veterinären och kolla honom ordentligt, det har varit mycket hälta i omgångar i vinter :-(.

2006-apr-27 Monty Roberts
I går var Nina (Nois andra medryttare), Linda (Findurs andra medryttare) och jag på GFRK och såg Monty Roberts. Det var visserligen intressant men jag fick ändå ingen ”Aha-upplevelse” direkt och det kändes inte som om det gav så jättemycket när det gäller hästhantering. Den stora skillnaden är väl om man tidigare har använt sig av riktigt råa metoder för at rida in och hantera hästar men där tror jag att Sverige skiljer sig lite från USA faktiskt.
Även om vi inte har använt Montys metoder så har i varje fall jag aldrig varit med om att rida in en häst genom att ”knäcka” den utan det har alltid varit fråga om att hästen skall känna förtroende och att det går lugnt och fint till. Sen är det klart att det gick snabbare för Monty och hans gäng men de är ju faktiskt proffs.
Sen tyckte jag att lite väl mycket handlade om hans faaantaaastiska grimma, med den på hästen löser du allt liksom…
Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, visst var det imponerande resultat han fick med hästarna (inte minst deras ägare var nog grymt impade) men jag tänker ändå att det finns många fler ”hästkarlar” som hade klarat samma saker med liknande metoder. revolutionerande kändes det inte med ”Join up” och ”Equus”.


Ilona var igår en ledsen flicka och jag kände mig faktiskt lite hemsk när jag lämnade henne. Hon som aldrig har varit några problem med att lämna har börjat avsky att gå hem till Anne eftersom det oftast betyder att matte försvinner. Nu var hon ledsen och alldeles knottrig på sidorna redan när vi gick hemifrån :-(. (Hon blir alltså knottrig i pälsen när hon är ledsen eller mår dåligt, det är en ganska skum hund jag har!)
Hon är i alla fall bra i sin mage nu och har slutat kräkas så hon slipper veterinärbesök den här gången.

2006-apr-25 Ridlektion
Igår red jag lektion på Noi och det var väldigt intressant och givande. Det var evigheter sen jag red lektion sist så jag förväntade mig att det mesta skulle vara ”fel” men med Suss Landins hjälp gick det suveränt! Hon använder centrerad ridning som utgångspunkt och det var en j-kla skillnad efter bara några varv. Att det som alltid har varit så svårt helt plötsligt blev busenkelt är nästan löjligt.
Visst har vi en lååång bit kvar men nu kan jag rida Noi på ett helt annat sätt.
Noi verkade trivas med det hela, i skritten gick han kanonfint. Traven fick vi inte riktigt till, han ville som vanligt helst passa, men han försökte verkligen hela tiden. Nu skall vi träna vidare till nästa gång, om han blir lite mer smidig och lösgjord och litar helt på att jag som ryttare hjälper honom så kanske vi får till traven också till slut. Nyttigt är det i vilket fall för oss båda två.
Jag tror att den här metoden passar Noi väldigt väl, han trivs med en ”lugn” metod med små, små hjälper så det ska nog bli bra :-).
Det svåra är att jag är så himla van vid att sitta och driva som en blå och använda benen hela tiden, nu behövs ju inte det. Men det är väl bara att träna, träna, träna…

Findur är halt igen, nu på ett bakben. Suss trodde först att det var en sena men när hon känt på honom kunde det lika gärna komma från rumpan/ryggen som var väldigt spänd så vi får väl se. Tyvärr så missar Gunilla lektionen för Reynir på torsdag, det hade varit väldigt intressant att se. (Jag kan förstås lika gärna titta på de andra i stallet men Findur är ju extra intressant.)

2006-apr-22 Korning
Vi överlevde färden över Djävulsbron som faktiskt inte var såå läskig när man kom från ”rätt” håll, på hemvägen slapp vi den.
(För den som inte läst tidigare inlägg så är Djävulsbron = Stallbackabron.)
Med andan i halsen kom vi till Vänersborgs Brukshundklubb, vi var dock inte lika sena som Pelle, Marie och Jesper som blev fördröjda när Jespers bil fick punktering på vägen. Brolle skulle starta som första hund så det var i princip bara att plocka ut honom ur bilen och gå iväg direkt till mentaltestet.
Trots en dålig start på dagen skötte Brolle sig med den äran och fick 215 p! Det som drog ner lite var att han inte visade minsta tendens till aggressivitet/skärpa utan glatt viftade på svansen åt alla läskigheter. Det är härligt att se en så stabil och orädd hund som visar att alla tervar inte är nervösa vrak!
Tyvärr kunde Kalle inte mentaltestas idag pga domarbortfall utan han fick nöja sig med exteriörbeskrivningen. Där blev han godkänd vilket gjorde matte glad och nöjd trots att domaren tyckte han var tjock(!). Kalles och Brolles halvsyster Blissa var också där och blev även hon godkänd exteriört så det var en bra dag för Lilla Ekliden.
Lite tråkigt var det förstås att Kalle och Brolle inte testades på samma dag, det hade varit intressant att jämföra dem direkt. Nu får Kalle vänta till i september istället.

Efteråt åkte vi allihop iväg hem till Pelle och Marie och grillade och gottade oss i vårsolen. Anne och jag var gröna av avund för P & Ms mysiga ställe och erbjöd oss genast att byta men de ville inte ha våra lägenheter i stället 😉 ???
Dagen avslutades med fotografering av bröderna + deras pappa Regall som till skillnad från Kalle vant poserade framför kameran.

2006-apr-21 FREEEDAAAG!!!
Äntligen fredag!!! Det är egentligen lite löjligt för jag går ju ändå hemma och dräller hela dagarna men ”fredagskänslan” infinner sig ändå i slutet på veckan.
Anne och jag har idag röjt på min uteplats och den som säger att nässlor ine bränns så här tidigt på säsongen är varmt välkommen att sticka näven i de små skotten som kryllar i hela gräsmattan. Vänsterhanden sticks och bränns något infernaliskt trots att den varit i ytterst lite kontakt med de lömska växterna, Anne fick nöjet (?) att dra upp dem och deras kilometerlånga rötter. Jag sneglar smått avundsjukt på grannens perfekta miniträdgård och försöker trösta mig med att nässlor lockar fjärilar och därmed ökar den biologiska mångfalden…


Hundarna har också fått sitt och ligger nu nöjda och sussar. Anne, Lisa och jag var borta vid Volvo och tränade. Jag lade ett spår till Ilona där slutet var en raksträcka som delvis gick över asfaltsparkeringen, något jag inte gjort tidigare.
Mulen spårade på duktigt (som hon alltid gör i början ), fixade vinklar och annat utan problem men sen klampade hon av spåret och började vimsa omkring. Just som jag insåg vad hon höll på med och skulle hala in henne så GLUFS! satte hon i sig en stor bajshög. Den var INTE lämnad där av en hund, kan jag säga. Ääärk!
Efter att ha inmundigat denna delikatess fortsatte hon att spåra men när vi kom till asfalten var det stopp. Mulen fnattade omkring och fattade nada, spår skall gå på gräs- eller skogsmark, inte på parkeringar uppenbarligen. Med lite hjälp från matte kom hon dock till slutet och fick sin belöning och kunde därefter nöjt lägga sig i bilen och filosofera.Raskva som aldrig har varit mycket till spårhund råkade gå förbi mitt spår, tog upp det och spårade klockrent över hela parkeringen. Duktig Råttsork! Hon fick sedan gå runt i gräset och leta godis vilket både aktiverade hennes näsa och tränade knäna.


I morgon skall vi till Vänersborg där Kalle skall exteriörbeskrivas. Tyvärr bir det inget mentaltest pga domarbortfall, vi får kika på brorsan Brolle istället som fick sista platsen. Jesper som har Kalles pappa Regall kommer ner från Norge för att kika på sina ättlingar så det blir en liten familjeträff för Lilla Eklidenhundarna.
Det värsta med att åka till Vänersborg är att vi måste över Djävulsbron (dvs Stallbackabron) vilket både Anne och jag hatar och ingen av oss vill vare sig köra eller åka över. Jag slipper ju av uppenbara skäl att köra över fanskapet i alla fall.

2006-apr-20 Findurdag
Det hände något mycket tråkigt idag, Ann B´s gammelterv Justy somnade in hos veterinären. Hennes lunginflammation var visserligen borta men hon hade fortfarande andningsproblem och veterinären misstänkte en halstumör. Det hade kanske gått att behandla ett litet tag men Justy orkade inte längre utan somnade in av sig själv.
Så sent som i fredags var hon med och tränade upplet och det är ändå skönt att hon var riktigt pigg och glad trots att hon alltså var sjuk. Justy blev 12 år, snart är det bara Raskva och Bullen kvar av ”gammelhundarna” i bekantskapskretsen.


Idag blev det en lång härlig ridtur på Findur, vi var ute i över två timmar. Det är barbackaridning som gäller för tillfället men det gör inget för han är så rund och go´att sitta på. Tölten funkar faktiskt bättre barbacka än med den vanliga sadeln, det är framför allt lättare att hålla den ”ren” utan travinslag.
Findur är så himla go´, pigg och alltid lika positiv. En riktig liten bushäst som ställer upp på allt även om han har lite egna idéer om saker och ting ibland.
Det enda tråkiga är att det oftast bara blir en Findurdag i veckan, jag hade gärna haft honom oftare!

2006-apr-19 Mera blogg
Jaha, eftersom jag har fått klagomål på att jag bloggar för lite så får jag väl klottra ner några rader nu då. Idag har jag inte gjort ett skit förutom att masa mig ner till apoteket och hämta ut medicin till mig och Råttsorken (Raskva). Förutom den vanliga Florinefen så var det dags att hämta fästinghalsband för de små kräken börjar väl dyka upp snart… (Med små kräk menar jag fästingar, inte isländska fårhundar!)

Mulen får nöja sig med Exspot i år med, det funkar ju bra hittills. Hon är för övrigt en sjuk-Mule, vill inte äta något utom gräs för att sedan kunna kräkas goda slemmiga gräshögar lite varstans. Jag har lyckats få i henne lite vitt bröd (älsklingsmaten) och fil efter mycket trugande, hon mår ju ännu sämre om magen är helt tom. Förmodligen har hon satt i sig en tennisboll eller liknande igen, så om hon inte får upp den snart är det dags för veterinärbesök. Om hon lade hälften av energin hon gör av med på att leta efter och sätta i sig tennisbollar på något vettigt skulle vi vara i Elitklass samtliga grenar…

Häromdagen var jag på banken för att fixa deklarationen, något som inte skatteverket verkar klara av. (Om de VET att jag har fått aktieutdelning, kan de då inte räkna ut skatten???) Jag har alltså fått aktieutdelning som skall redovisas, den enorma summan uppgår till 20 kronor. Skatten på detta är 6 kronor och till detta krävs en blankett på 4 sidor…
Dessutom fick jag hjälp med att räkna ut fastighetsskatten för Henånstugan, eftersom jag har överlåtit den på mamma så skall jag ju inte betala skatt för hela året. Informationen finns på skatteverkets dator som banken har tillgång till så det är lite märkligt att man måste fylla i uppgifterna själv.
(Lat som jag är brukar jag bara skriva under deklarationen och lämna in den utan att kolla så noga nu när jag inte kan lämpa över den på pappa som jag alltid tidigare gjort.)

Raskva har varit på sjukgymnastik igen hos Annika och är numera friskförklarad när det gäller benen och ryggen :-). Det är fantastiskt att det har gått så snabbt! Knäna kommer alltid att vara lite kassa men nu har hon inte ont och får röra sig som vanligt. Jag hade ju trott att det i bästa fall gick att bromsa ”nerförsbacken” hon var i rent fysiskt, hade aldrig vågat räkna med att hon skulle bli så här bra och fräsch igen. Hon ser sannerligen inte ut att vara en hund på 13 år med skador på båda knäna och dessutom kroniskt sjuk…

Så, nu borde jag lämna datorn därhän och istället ägna mig lite åt mitt skabbiga hem som ser ruskigt ut. Ännu värre är det när vårsolen skiner och avslöjar all skit. Svårt att veta var man skall börja, det är ju alltid mycket lättare att skjuta det på morgondagen :-S. GAAH!

2006-apr-o7 Bullbesök
Idag kom Bullen för att bo hos mig över helgen. Annes föräldrar skall åka bort och Bull orkar inte gå uppför alla trapporna i Annes uppgång. Alltså får Raskva ha sin Bästvän här ett tag :-). Det är den enda hunden som hon frivilligt ligger jämter, det är gott att se de två gamlingarna tillsammans igen!

Om Ilona var miserabel i regnet igår så var det inget mot idag… Vi skulle ut på en liten rastningsrunda, Anne och jag + alla hundarna och eftersom vädret var fint så tyckte jag att Mulen (Ilona) kunde vädra sig lite och gå utan täcke. Själv tog jag bara en tunn tröja, det är ju vår!!!
Jo, tjena. Vi hann knappt över gården innan det började dugga lite smått till min och Ilonas irritation. Och Anne går där iklädd dunjacka och klagar över vädret! Men värre skulle det bli…
Vid Arvesgärde när jag bestämt mig för att vända inom kort började det vräka ner iskallt regn som övergick i hagel. Som frysta knappnålar från ovan… Mulen visste inte var hon skulle göra av sig, hon försökte kura ihop sig på skakande ben samtidigt som hon ville springa hem, hade jag släppt henne hade hon förmodligen slagit världsrekord på sträckan.
Visst vände vi hem men det tog sin tid, med en släpande Bulle på stela gamlingsben, en som vanligt totalt oberörd Raskva (fick hon som hon ville skulle det vara vinter året om, lite hagel är en baggis för en islänning) och en stretande Mule som var halvt förlamad av köld. Själv kände jag mig så lagom käck, iklädd vårtröja och följaktligen pisseblöt från topp till tå.
Väl hemma fick jag gnugga liv i Mulen och bädda ner henne under täcket i min säng medan småhundarna inte var påverkade, de tyckte mest att det behövdes en liten matbit för att få upp värmen.
Nu, några timmar senare, har Ilonas nos stuckit fram under täcket men resten är fortfarande väl omstoppat. Hon lär kräva sitt täcke innan hon går ut ikväll! Och ja, hon är bortskämd. Men bara lite ;-).

2006-apr-06 Regn och rusk
Hade skrivit ett jääättelångt inlägg om helgen (vi var bla på landet och sedan var vi hos Bob och kikade på Märtas valpar) men lyckades trycka bort det när jag skulle ladda upp en bild på sötnosarna.
Kan man bli klantigare än jag när det gäller dator-hantering???

Nu känner jag mig ändå riktigt präktig för jag har varit ute med Anne och Lisa och spårat. Eller Anne och Lisa har spårat, jag ägnade mig åt lat-aktiveringen ”Leta Godis” tillsammans med mina hundar. Raskva fick vara lös för första gången sedan hon skadade sig och gick omkring på småkullig mark så det var nog nyttigt för henne. Ilona tyckte mest synd om sig själv, snokade visserligen reda på morotsbitarna men satt annars och såg miserabel ut trots sitt täcke.

Beyla-bus var riktigt duktig och visade fina spårtakter. Både Anne och jag var imponerade! Härligt Lisa! Anne gjorde en ”välplanerad” (*host*) spårövning med Kalle, han gjorde bra spårupptag trots sin mattes klantighet. Nu väntar en spårkarriär eftersom matte lagt söket på hyllan.

Annars har jag pillat med hemsidan, det går framåt så sakteliga men usch vad krångligt det är innan man får kläm på saker och ting. Och jo, man kan vara klantigare än jag – Anne är faktiskt ännu värre… i alla fall när det gäller datorer.

2006-mar-29 Sjukgymnastik och bilstädning…
Idag har Råttsorken (dvs Raskva) varit hos Annika på Hundverkstan och fått sjukgymnastik igen. Det går stadigt framåt och det känns positivt att man kan få så bra resultat med en hund i Raskvas ålder, hon är ju drygt 13 år.
Visserligen gallskriker hon stundvis under behandlingen men det går mycket bättre nu. Emellanåt slappnar hon av och man ser att hon faktiskt tycker att det är ganska skönt när hon väl känner efter. Dock är Den Mycket Hemska Elen fortfarande läskig, bara Annika sätter på kontaktgelen börjar Raskva låta som om vi höll på att plåga livet ur henne.

Det vi skall göra till nästa gång är att fortsätta med massagen naturligtvis och gradvis öka träningen. Nu när snön försvinner tänkte jag bygga små ”hinder” som Raskva får traska över varje dag för att bygga upp musklerna i bakbenen. Hon behöver ju inte hålla för några större prestationer men ett liv som promenadhund kommer hon att klara utan problem :-).

Efteråt var vi hemma hos mamma och städade bilen. GAAH, var kommer all skit ifrån??? Nu hade jag visserligen tur, Anne fick slita och gno i bilen medan jag var inne och hjälpte mamma med diverse sysslor. Carporten var hiskelig att skåda med hundar, burar, HUNDHÅR och diverse mög som vällde fram ur bilen. Grannarna såg smått förskräckta ut och mitt i alltihop var det husvisning till grannhuset som skall säljas. Undrar hur många husspekulanter som blev avskräckta av Monstertervarna & co?

2006-mar-28 Ny blogg…
Jaha, så har man en ny blogg. Raskvas blogg kommer mestadels att handla om hästar och mina hundar men lite allmänt livsfilosoferande kommer säkert att komma upp oxå…
För tillfället håller jag på och pillar med en hemsida vilket snart gör mig gråhårig. Så lätt men ändå så krångligt innan man får till det!

Idag har jag varit ute hos Findur, han mår bra igen och var pigg att rida. Tycker dock att han emellanåt går lite ojämnt fram men det kan ju bero på underlaget.
All den härliga snön är ett slabbigt minne blott och det var isgata på ridvägen kombinerat med snögegga i skogen, rent pissunderlag helt enkelt. Så det fick bli en skrittur och det kanske var vad han behövde efter att ha vilat flera dagar. Till sin lycka hittade matvraket även några stackars grässtrån som tittat upp – tvärnit för en nödvändig (enligt Findur alltså) matpaus.
Sadeln är ett kapitel för sig, Gunilla har en bomlös sadel på prov och det är som att sitta på en tunna. En ganska skön tunna visserligen men … väldigt RUNT… (Till viss del beror det säkert på Findurs kroppsform som förvisso är ganska rund just nu.) Man sitter liksom sadeln i stället för i den, med benen pekande rakt ut. Väldigt bekvämt i tölten men i galopp känns det smått svajigt. Well, huvudsaken är att den passar hästen och det verkar den ju göra, Findur är nöjd och glad.

Annonser

En reaktion på ”Gamla bloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s