Veterinärbesök

Så har vi varit hos vetten igen. Skroff var lika glad som vanligt och tyckte att det var jättekul att vara där. Lika kul var det inte att ta blodprov men hon protesterade förvånansvärt lite om man jämför med vaccinationen förra veckan. Stick som stick kan man ju tycka men tydligen var sprutan mycket värre.
Värst idag var nog ändå att Skroff inte fick någon frukost. Det var ett MYCKET hungrigt Pyre som kom hem från veterinären.
Det gick bra med båda urinproven, morgonurinen höll precis nedersta gränsen på koncentrationen  medan det senare provet var för utspätt. Med tanke på att Skroff får begränsat med vatten så borde koncentrationen vara bättre än så kan man ju tycka. Spår av proteiner i urinen igen och även av vita blodkroppar. De senare kan dock komma från slidan, för att vara helt säker på varifrån de kommer så bör man ta urinen med kateter.
Provsvar på screeningen och det andra får vi i slutet på veckan, jag skall ringa på torsdag em så får vi se. Lång väntan!

Aj aj aj

Jag skulle verkligen inte ha hjälpt mamma igår, idag är ryggen totalkass. Trodde att den kanske skulle bli bättre av att simma litegrann men efter en kvart gav jag upp. Tror aldrig att jag har simmat så långsamt, hela kroppen går på sparlåga och Anne varvade mig flera gånger.
I morgon har jag fått en tid hos naprapaten, hoppas att hon kan göra något för som det är nu kan jag knappt gå ut med kräken.
Veterinärbesök i morgon också, hoppas verkligen att de hittar ett ”bra” fel på Skroff men antagligen får vi inga svar direkt, en del av proverna skall skickas iväg.

Härlig helg

Den här helgen har det varit fullt upp. På fredagskvällen var A, Anne och jag på bio och såg Marley och jag. Den var ungefär som väntat, följde boken hyfsat och var naturligtvis jättesorglig på slutet. Rekommenderas för alla hundälskare men det är nog en film som gör sig lika bra på DVD som på bio så spara era slantar.
Naturligtvis satt det ett gäng fjortisar precis bakom oss som inte klarade av att filmen var sorglig på slutet så därför satt de och flamsade i stället. Idioter! (Ett säkert tecken på att man börjar bli gammal; man retar sig på de som är yngre.)

Lördagen började inte bra alls, jag vaknade med ruskigt ont i ryggen. Gick ut med Skroff en sväng i alla fall och då blev det något bättre. Iväg till Härryda för att lämna av Skroff och i stället plocka upp A och Anne och så åkte vi in till stan för att fira anne med hennes gamla kurskamrater.
Det blev lite strul med vart vi skulle gå men till slut hamnade vi på Svarta Oliver på en tvärgata till Avenyn. En ganska mysig men trång restaurang med grekisk mat. Gott käk och trevligt sällskap, vad mer kan man begära? Vi traskade i alla fall vidare efter maten och slank in på Tvåkanten där vi spenderade resten av kvällen.
Körde hem A och Anne och hämtade Skroff för att styra kosan hemåt.

Idag har jag varit hemma hos mamma och hjälpt henne med att flytta ett ton med gamla tågtidningar och advokatpapper. Dessvärre har vi så att säga bara skyfflat runt problemet så i stället för att stå på hyllor i TV-rummet står nu alltihop i hallen för att så småningom rensas ut.
Ryggen som var bättre idag mådde väl inte precis prima efter den behandlingen så nu är värken tillbaks. Ingen Suss-lektion i morgon alltså :-(.

Mera Skroffnytt

Nu har vi varit iväg och vaccinerat Skroff. Hon protesterade å det vildaste, antagligen för att jag tog ett rejält grepp i förebyggande syfte. Hade jag inte hållt i henne hade det förmodligen gått utan problem… Eller ja, SÅ mycket protesterade hon inte men tillräckligt för att det skulle bli meckigt.
Tidigare i veckan kollade jag ett urinprov med en teststicka och det visade på protein i urinen. Inga vita eller röda blodkropper men som sagt protein vilket indikerar att njurarna ”läcker”. Inte bra.
Jag hade med mig ett urinprov och trots att jag inte hade beställt tid utan kom på drop in för vaccinationer så tog sig Johanna tid att både träffa oss och kolla urinprovet. Koncentrationen var ok denna gång, precis på nedersta gränsen. Mycket riktigt hade hon protein i urinen även om det var ytterst lite. Hade det varit på en annan hund hade Johanna inte brytt sig men med Leias historik ville hon gå vidare.
Hon har diskuterat Skroff med sina kollegor och de blir inte riktigt kloka på Skroffs besvär. Blodkropparna KAN bero på en lokal irritation i blåsan (utan bakterier) men då stämmer det inte med proteinet, dessutom kvarstår problemet med Skroffs drickande. Vi har nu i alla fall konstaterat att hon kissar mycket för att hon dricker mycket och inte tvärtom, alltid något. Nu när hon har begränsat vattenintag kan hon hålla sig länge.
 Det vi skall göra nu är att komma tillbaka på tisdag och då dels göra en screening på urinen för att kolla cortisolhalten (Cushing’s), dels göra en jämförelse mellan urea i blod och urin samt kolla kreatinin. Detta för att kunna fånga upp eventuella njurfel på ett tidigt stadium eftersom proteinet indikerar njurfel. Visar inte proverna något specifikt (eller tyder på njurfel) får vi en remiss till en njurspecialist på Blå Stjärnan.
För att mäta cortisolet (”kortison”) krävs det morgonurin medan Skroff inte är stressad, dvs det måste tas hemma. Det andra urinprovet däremot skall tas så nära inpå blodprovet som möjligt så det får vi ta när vi har kommit till kliniken. Pust. Tur att man har en tik och inte en hane!
För övrigt ett tips som jag kanske har skrivit tidigare för att ta urinprov: ta en slev med långt skaft och stick fram under hunden, häll sedan över urinen i en liten burk med lock. När man kommer hem kan man lätt hälla över i ett provrör vilket kan vara pilligt att göra med en dragande hund i näven.
Håll tummarna för Skroff på tisdag! Jag vet inte om jag hoppas på att vi skall hitta något eller inte, ingen av diagnoserna (Cushing’s eller njurfel) är ju särskilt kul.

Idag skall vi kolla på premiären av Marley och jag. Skall bli roligt även om jag inte har så höga förväntningar. Hoppas på många härliga labbebilder! Nu har jag varit på bio två gånger på en månad, innan dess var det minst fem år sedan jag var på bio senast.

Aprilväder

Det må vara mars fortfarande men den här veckan har bjudit på ett riktigt aprilväder. Gårdagen bjöd på en 8 minuters snöstorm, snöbyar och strålande solsken. Skumt!
Just nu så skiner dock solen och sitter man i lä är det ljuvligt ute. Jag spenderade förmiddagen i stallet, Ösp skoddes och jag gick omkring och småpysslade samt grejjade med Skroff. Hon trivs verkligen i stallet men hon har noll respekt för hästarna tyvärr. Tror att det bara är att glömma att ha henne lös omkring hästarna då hon kan gå rakt fram till dem och fjanta runt hovarna. Inte tar hon åt sig direkt om man säger till henne heller, visst flyttar hon på sig men nästa sekund är hon framme igen. Det hade ju varit kul om hon kunnat följa med på små ridturer men känner jag henne rätt så skulle det väcka alldeles för mycket jaktlust i fröken och det skulle vara oemotståndligt frestande att springa och bita Ösp i hovskägget.
Ösp må vara en snäll häst men vad som helst tolererar hon naturligtvis inte.
I går bjöd hon och Noi oss på en rejäl åktur. Vi kom skrittande på Jannevägen i godan ro när labben Hampus glatt kom skuttandes ur en vägkrök. Shit! Öspan fick full panik, vände på en femöring och satte av hemåt och naturligtvis drog hon med sig Noi. Hade en av oss trillat av så hade säkerligen den andra åkt också för hästarna hispade upp varandra. Jag fick tag i tyglarna och lyckades med nöd och näppe få in Ösp på en volt innan backen och det är ett smått mirakel att jag satt kvar för jag hängde onekligen på trekvart.
Efteråt var Öspan rejält på tårna men lugnade ner sig så småningom och vi fick en riktigt trevlig tur till slut. Det har börjat torka upp ordentligt i markerna så man kan rida där man inte får *host harkel* som tex i Volvoskogen. Det går ju aldrig en människa där ändå så det är ren idioti att ha ridförbud där när det har varit ridstigar där i alla år.

Idag har Knoffan varit ensam i en kvart. Kan låta som en strunt stund men det är det längsta hittills här hemma. Hos A har hon varit ensam mycket längre men där gör det ju inget om hon låter (vilket jag faktiskt inte tror att hon gör). Hon var tyst idag förutom när jag pratade med garnnen ute i svalen. Då skällde hon en del men tystnade när vi pratat klart. Ok tycker jag, lite får väl grannarna stå ut med. Känns rätt fånigt att sitta ute i svalen med en tidning men vad gör man? Funderar på att skaffa ett antiskällhalsband med fjärrkontroll och sätta på henne och sedan stå utanför och zappa henne om hon skäller ensam. Det är elakt men bra mycket snällare än Ludds skällhalsband som kan lösa ut lite när som helst. Det ska bara lösa ut av skall men det kan även lösa ut av en skakning eller ljud utifrån, i synnerhet när batteriet är nyladdat. Jag är övertygad om att hon inte har separationsångest utan mest protesterar för sakens skull.
Hon verkar dock tryggare och tystare i buren än ute i lägenheten och på kvällarna lägger hon sig ofta i buren med öppen dörr och sover. Jag har inte dåligt samvete över att ha henne där, trivs hon så kan hon lika gärna ligga där som att sitta instängd i köket eller liknande.

Idag fyller Phu (Anne) år! Grattis världens bästa kompis och nästan-syster!!

Slapparedag

Idag har det varit en riktig slapparedag. Visserligen gick vi upp som vanligt klockan 6 men sen kröp vi ner i sängen igen och sov bort halva dan trots Skroffans protester.
Resten av dagen slappade vi och tog till slut en tidig kvällsrunda med kontaktträning. Eftersom matte hade god korv i fickan så var Skroffan mycket duktig på att hålla kontakten och hade inga tankar på harar eller liknande.
Annars så finns det gott om harar i Tuve. Det är inga vanliga harar heller utan feta muterade harar som inte rör en fena när det kommer en hund. En normal hare skuttar i säkerhet eller lägger sig och trycker men inte Tuve-hararna. Nej, de sitter kvar eller skuttar i värsta fall fram mot hunden. Skojiga är de i alla fall tycker Skroff som vanligtvis blir smått blockerad när hon ser dem.
Skroff lyckades däremot givetvis att hitta samma äckliga fågellik som i går och knöla in det i käften när inte jag såg. Varför tycker hundar om så läbbiga saker??

Nu ligger Knoffan och käkar märgben, mycket nöjd. Hon hade rätt mycket vatten ”kvar” så då får hon unna sig ett märgben. Annars så blir hon ju törstig och då känns det inte juste att ge henne när hon inte har något vatten.
Har åter suttit och läst om diverse njursjukdomar utan att bli så värst mycket klokare. Vill ju veta vad som egentligen är fel med Knoff.

Agilityträning

Idag har vi firat Annes födelsedag med att köra agility. Vi hyrde Hundstället Hjärtat i två timmar och tiden räckte gott och väl till att göra i alla fall Skroffan ganska trött i skallen.
Det är ju bara andra gången vi kör ”på riktigt” vilket är svårt att komma ihåg men Skroff var riktigt duktig.
Hon var rejält taggad vilket fick till följd att hon rev de flesta hopphindren, hon hoppade av alldeles för långt ifrån även om hopptekniken egentligen inte är dålig i sig. Dessutom hoppar hon gärna av på mitt hoppkommando i stället för att taxera själv.
Tunnlarna gick riktigt bra och jag blev rätt förvånad då hon var duktig på däcket. Det var dock ett ”lätt” däck, så jag misstänker att om vi kör på ett vanligt med mindre däck så kommer hon att missa. Introducerade långhoppet och det var inga som helst problem.
När det gäller tunnlarna så har hon börjat söka sig till dem men med hopphindren är det svårare. Trots alla ”framåt-övningar” ute i skogen så har hon svårt för att dra iväg. Däremot går det finfint att kalla in henne över en serie hinder.
Slalom och balanshindren körde vi inte idag utan riktade in oss mer på handling och fart.
På det hela taget är jag nöjd med min Knoffa, får hon bara till hoppningen så skall det nog gå bra det här. Det bästa var att Skroff verkade tycka att det var kul! Det är ju meningslöst att traggla med något som hunden inte uppskattar och tycker de inte om övningen i grunden så kan man stå där med sina motivationshöjande grejjer (boll och godis) och ha lång näsa.

Det gick bra för de andra hundarna också, det var Anne och Kalle, Sissi och Eija samt Lilla L och Chicka som körde. Kul att se att alla hundarna går framåt! Kalle tyckte nog ändå att det var skönt när han fick återvända till sin trygga bur. Han och Wille är inte riktigt kloka, när man är ute med dem (i synnerhet på nya ställen) så drar de som idioter för att komma till bilen och burarna. Hemma hos A kan de ligga i respektive bur hellre än att fjanta runt i trädgården.

Efter agilityn åkte vi hem till A för våffelätning. Våfflorna föregicks dock av en god sallad som definitivt inte var LCHF. Och våfflorna, ja de var verkligen inte LCHF men väldigt goda. Nygräddad våffla, Nutella och lite grädde… mmm.
God mat och gott sällskap gjorde att det var en lyckad kväll. Det här var ändå den första av fyra(!) firningar av Anne, vi har kvar att fira med hennes föräldrar (x 2, en av gångerna skall vi ut och äta) samt gamla kursare. Får väl se hur det står till med vikten efter allt firande.

Skroff hittade en smaskig mumifierad fågel på hemvägen. Tur att man har lärt hunden att ”spotta” för inte ville jag ta i eländet. Skroff försökte dock inte äta upp den utan var fullt nöjd med att bära omkring på den. Ääärrk.

Skroffnytt

Nu har jag pratat med veterinären. Även hon står frågande till vad som kan tänkas vara fel med Skroff. Vi diskuterade om det inte kunde vara dags för en specialist för Knoffan och det höll hon med om. Johanna rekommenderade gärna någon men eftersom vi inte vet inom vilket system det är fel så visste hon inte vem. På måndag skall hon diskutera Skroff med sina kollegor på kliniken så skall de se vem som kan tänkas vara lämplig.
Jag glömde naturligtvis att diskutera vattenintaget men påpekade flera gånger att Skroff är törstig. Om det bara var okynnesdrickande så borde hon väl inte vara törstig hela tiden? Å andra sidan, ponera att jag brukar dricka 5 liter om dan. Om någon då säger till mig att jag bara får dricka 2 liter så hade jag förmodligen varit törstig de fölrsta dagarna.
Skroff är inte JÄTTEtörstig men vill helt klart ha mer än sina ransonerade 5 dl. Med tanke på att urinen är ful igen så borde det ju vara något mer som är fel så jag tänkte lätta lite på restriktionerna. Inte ge henne fri tillgång men mer än nu. Det är ju inte farligt, i värsta fall är vi tillbaka på punkt 1 och får börja om från början med att minska. Nackdelen är att njurarna kanske kommer att släppa igenom för mycket vätska och salter samt att hon behöver gå ut oftare så därför släpper jag inte vattnet fritt utan försöker hitta en medelväg.
I morgon är det ju agilityträning så då kommer hon ändå att få mer vatten.
Jag vet att jag ältar det här men naturligtvis bekymrar det mig att hon inte är ok.

Skroff har för övrigt blivit en Snusk-Skroff. Hon fick ju en stor mjukisskalbagge i julklapp och den har hon nu och… hrmm… juckar på. Hon tuggar på den också men som sagt, den har blivit ett juckobjekt. Hon är inte låst i sitt beteende utan plockar fram den emellanåt, juckar litegrann, gnager lite på den och så får den vara ifred.

Har idag varit hemma hos mamma och hämtat en motionscykel och försökt bringa ordning bland tågen. Om man inte har sett den så kan man nog inte föreställa sig pappas modelljärnväg, den var stor och han hade enormt mycket grejjor. Nu skall det mesta säljas vilket gör att vi försöker bringa lite ordning bland prylarna. En del saker är riktiga rariteter, kruxet är bara att vi inte har hittat alltihop. En del lok saknas helt enkelt, däribland mina två ånglok. Nu är det väl inte hela världen om de inte hittas men jag undrar ju var de har blivit av. Dessutom kan jag ju inte ha en massa vagnar i mitt vitrinskåp utan lok.
Well, de kommer väl fram förr eller senare för jag tror ju inte att han har sålt dem.

Skroff pep häromdagen efter en hare som skuttade upp i skogen framför henne. Jag blir kluven, vet inte om jag skall bli arg och besviken över att hon sticker – fast vilken hund (utom Ludd) skulle inte göra det när en hare skuttar mitt framför näsan? – eller glad och stolt över att hon faktiskt vänder ganska snabbt och kommer tillbaka. I vilket fall så fick hon beröm när hon kom tillbaks, hon hann vara utom synhåll men mycket mer var det inte. Håller det sig på den nivån så är jag nöjd.

I morgon skall vi fira Annes födelsedag med att träna agility. Vi har hyrt en lokal + hinder så vi får lyxen att träna inomhus (fast det skall visst bli fint väder i morgon). skall bli kul! Om bara Skroff kunde fatta dirigering också så vore det ännu roligare. Ludd och Mulen fattade ganska snabbt att man skulle ”följa mattes armar” men det fattar inte skroff alls trots idog skogsträning. får nog börja träna mer konstruktivt.

TMS

Jag insåg idag att jag har blivit en TMS, Tant Med Småhund. När Anne och jag gick hem sade Anne lite halvspydigt ”Titta, där är några andra kärringar med småhundar som Skroffan kan leka med” och mycket riktigt frågade kärringarna om hundarna fick hälsa. Det är nämligen så att har man en Småhund så spelar det inte så stor roll hur hunden uppför sig för den är så liten och gullig ändå. Nu brukar ju Skroff uppföra sig (så även idag) men ändå.
Jag kunde visserligen kvalat in som TMS redan med Raskva som förvisso var liten och tanttilltalande söt men då hade jag ju Mulen i släptåg. Har man en vild farlig pitbulliknande hund är man inte välkommen i gänget. Och innan Mulen kvalade jag faktiskt inte in som Tant.
Fast det är ganska skönt att gå runt med en liten skithund i släptåg som man inte behöver bry sig så mycket om hur den uppför sig, i synnerhet inte som hon som sagt oftast uppför sig hyfsat.

Idag har jag ätit sushi! Anne tyckte att det var dags och jag var inte sen att hänga på. Hade först tänkt att gå ner till XX kilo innan jag fick äta sushi igen men tyckte att skit samma, nu är det dags! Kan inte ens komma ihåg när jag åt sushi sist och även om det är ris i (=kolhydrater) så är det ju inte SÅ onyttigt.
När jag sedan vägde mig hemma hos Anne så hade jag faktiskt passerat sushigränsen med ett halvt kilo så jag kan ha gott samvete. Jag blir aldrig riktigt klok på det där med viktförändringar. Förra veckan efter att ha syndat av diverse olika anledningar så gick jag upp. Helt normalt. Denna veckan när jag har syndat minst lika mycket med två Skroffkalas, ett Casa Runströmbesök och diverse andra onyttigheter så var det ner ett drygt kilo. Skumt men det är väl bara att tacka och ta emot. Och det vete fan men jag tycker att kläderna är lite lösare i alla fall :-).

Har väntat hela dagen på att veterinären skall ringa, jag ringde kliniken och frågade om det inte var dags för en specialist (och G, jag vet att du kreverar men nu går jag snart med på ett besök hos Nina!) vilket djursjukvårdaren inte kunde svara på. Jag vill ju så att säga ha Johannas ”välsignelse” att byta och gärna även råd om vem jag borde gå till (samt Skroffs journal så klart). Har ett gott öga till Västra Djursjukhuset dels efter Willes operation, dels för att Ludd har gått hos flera av veterinärerna där när de fortfarande jobbade på Blå Stjärnan. Rekommenderar dock Johanna någon annan så följer jag hennes råd.
Frustrerande det här.
Mulen hade ju UVI varje löp de sista åren men dels var det helt normala infektioner som följde boken och dels så hade hon ju kasst immunförsvar över lag så att säga. Halsinfektioner, svamp och andra hudproblem så då var det ju inte så förvånande att hon drog till med en UVI också. Skroff verkar ju kärnfrisk just förutom kisseriet.
Skall fråga Johanna även hur vi skall göra med drickandet, tycker inte att hon är SÅ törstig idag men visst skulle hon gärna dricka mer än sina tilldelade 5 dl.

Vår!

Hästarna fäller, första tussilagon är siktad (söndags i Sillvik) och man kan gå ute utan att frysa näsan av sig. Det är vår! Må så vara att ett och annat snöfall kanske återstår men vårkänslan ute är tydlig.
Varje vår blir jag lika överraskad över hur mycket hår som egentligen kan lossna från en häst utan att den blir kal. Ösp formligen dröser av sig hår men ändå verkar hon ha lika mycket kvar. Dessutom är hon impregnerad med lera så man står i ett smutsmoln när man försöker få ordning på henne – till ingen nytta för det märks ingen skillnad trots idog borstning. Längtar efter en kort fin sommarpäls!
Red med Nina igår och tog en ensam tur idag. Försöker jobba med traven vilket inte är det lättaste. På lösa tyglar går det bra men så fort man kortar upp dem och försöker jobba lite med henne tappar hon takten. Tycker dock att det går framåt.
Jag har dessutom upptäckt att hon får mycket bättre galopp om man fattar från tölt och inte från trav. Är man slarvig i fattningen så får hon lätt passinslag i galoppen och det är svårt att få till rätt takt utan att sakta av helt och börja från början.
Idag mötte vi den lilla vita ponnyn med en vagn, Ösp tyckte att de var mycket läskiga men höll sig i skinnet. Hon är en väldigt trevlig häst Öspan och för det mesta orädd men den sista tiden har hon varit lite på tårna. Hon kanske har vårkänslor, vad vet jag?

Pyrets urin är dålig IGEN. Röda och vita blodkroppar när mamma kollade ett prov idag, men inga bakterier vilket sätter myror i skallen på mig. VAD är det som är fel? Dessutom har hon blivit törstigare. Vi är nere på målet 5 dl /dag men då är hon törstig så det känns inte så bra. I morse väckte hon mig för att få vatten, det har hon aldrig gjort förut.