Veterinärbesök

Så har vi varit hos vetten igen. Skroff var lika glad som vanligt och tyckte att det var jättekul att vara där. Lika kul var det inte att ta blodprov men hon protesterade förvånansvärt lite om man jämför med vaccinationen förra veckan. Stick som stick kan man ju tycka men tydligen var sprutan mycket värre.
Värst idag var nog ändå att Skroff inte fick någon frukost. Det var ett MYCKET hungrigt Pyre som kom hem från veterinären.
Det gick bra med båda urinproven, morgonurinen höll precis nedersta gränsen på koncentrationen  medan det senare provet var för utspätt. Med tanke på att Skroff får begränsat med vatten så borde koncentrationen vara bättre än så kan man ju tycka. Spår av proteiner i urinen igen och även av vita blodkroppar. De senare kan dock komma från slidan, för att vara helt säker på varifrån de kommer så bör man ta urinen med kateter.
Provsvar på screeningen och det andra får vi i slutet på veckan, jag skall ringa på torsdag em så får vi se. Lång väntan!

Annonser

Aj aj aj

Jag skulle verkligen inte ha hjälpt mamma igår, idag är ryggen totalkass. Trodde att den kanske skulle bli bättre av att simma litegrann men efter en kvart gav jag upp. Tror aldrig att jag har simmat så långsamt, hela kroppen går på sparlåga och Anne varvade mig flera gånger.
I morgon har jag fått en tid hos naprapaten, hoppas att hon kan göra något för som det är nu kan jag knappt gå ut med kräken.
Veterinärbesök i morgon också, hoppas verkligen att de hittar ett ”bra” fel på Skroff men antagligen får vi inga svar direkt, en del av proverna skall skickas iväg.

Härlig helg

Den här helgen har det varit fullt upp. På fredagskvällen var A, Anne och jag på bio och såg Marley och jag. Den var ungefär som väntat, följde boken hyfsat och var naturligtvis jättesorglig på slutet. Rekommenderas för alla hundälskare men det är nog en film som gör sig lika bra på DVD som på bio så spara era slantar.
Naturligtvis satt det ett gäng fjortisar precis bakom oss som inte klarade av att filmen var sorglig på slutet så därför satt de och flamsade i stället. Idioter! (Ett säkert tecken på att man börjar bli gammal; man retar sig på de som är yngre.)

Lördagen började inte bra alls, jag vaknade med ruskigt ont i ryggen. Gick ut med Skroff en sväng i alla fall och då blev det något bättre. Iväg till Härryda för att lämna av Skroff och i stället plocka upp A och Anne och så åkte vi in till stan för att fira anne med hennes gamla kurskamrater.
Det blev lite strul med vart vi skulle gå men till slut hamnade vi på Svarta Oliver på en tvärgata till Avenyn. En ganska mysig men trång restaurang med grekisk mat. Gott käk och trevligt sällskap, vad mer kan man begära? Vi traskade i alla fall vidare efter maten och slank in på Tvåkanten där vi spenderade resten av kvällen.
Körde hem A och Anne och hämtade Skroff för att styra kosan hemåt.

Idag har jag varit hemma hos mamma och hjälpt henne med att flytta ett ton med gamla tågtidningar och advokatpapper. Dessvärre har vi så att säga bara skyfflat runt problemet så i stället för att stå på hyllor i TV-rummet står nu alltihop i hallen för att så småningom rensas ut.
Ryggen som var bättre idag mådde väl inte precis prima efter den behandlingen så nu är värken tillbaks. Ingen Suss-lektion i morgon alltså :-(.

Mera Skroffnytt

Nu har vi varit iväg och vaccinerat Skroff. Hon protesterade å det vildaste, antagligen för att jag tog ett rejält grepp i förebyggande syfte. Hade jag inte hållt i henne hade det förmodligen gått utan problem… Eller ja, SÅ mycket protesterade hon inte men tillräckligt för att det skulle bli meckigt.
Tidigare i veckan kollade jag ett urinprov med en teststicka och det visade på protein i urinen. Inga vita eller röda blodkropper men som sagt protein vilket indikerar att njurarna ”läcker”. Inte bra.
Jag hade med mig ett urinprov och trots att jag inte hade beställt tid utan kom på drop in för vaccinationer så tog sig Johanna tid att både träffa oss och kolla urinprovet. Koncentrationen var ok denna gång, precis på nedersta gränsen. Mycket riktigt hade hon protein i urinen även om det var ytterst lite. Hade det varit på en annan hund hade Johanna inte brytt sig men med Leias historik ville hon gå vidare.
Hon har diskuterat Skroff med sina kollegor och de blir inte riktigt kloka på Skroffs besvär. Blodkropparna KAN bero på en lokal irritation i blåsan (utan bakterier) men då stämmer det inte med proteinet, dessutom kvarstår problemet med Skroffs drickande. Vi har nu i alla fall konstaterat att hon kissar mycket för att hon dricker mycket och inte tvärtom, alltid något. Nu när hon har begränsat vattenintag kan hon hålla sig länge.
 Det vi skall göra nu är att komma tillbaka på tisdag och då dels göra en screening på urinen för att kolla cortisolhalten (Cushing’s), dels göra en jämförelse mellan urea i blod och urin samt kolla kreatinin. Detta för att kunna fånga upp eventuella njurfel på ett tidigt stadium eftersom proteinet indikerar njurfel. Visar inte proverna något specifikt (eller tyder på njurfel) får vi en remiss till en njurspecialist på Blå Stjärnan.
För att mäta cortisolet (”kortison”) krävs det morgonurin medan Skroff inte är stressad, dvs det måste tas hemma. Det andra urinprovet däremot skall tas så nära inpå blodprovet som möjligt så det får vi ta när vi har kommit till kliniken. Pust. Tur att man har en tik och inte en hane!
För övrigt ett tips som jag kanske har skrivit tidigare för att ta urinprov: ta en slev med långt skaft och stick fram under hunden, häll sedan över urinen i en liten burk med lock. När man kommer hem kan man lätt hälla över i ett provrör vilket kan vara pilligt att göra med en dragande hund i näven.
Håll tummarna för Skroff på tisdag! Jag vet inte om jag hoppas på att vi skall hitta något eller inte, ingen av diagnoserna (Cushing’s eller njurfel) är ju särskilt kul.

Idag skall vi kolla på premiären av Marley och jag. Skall bli roligt även om jag inte har så höga förväntningar. Hoppas på många härliga labbebilder! Nu har jag varit på bio två gånger på en månad, innan dess var det minst fem år sedan jag var på bio senast.

Aprilväder

Det må vara mars fortfarande men den här veckan har bjudit på ett riktigt aprilväder. Gårdagen bjöd på en 8 minuters snöstorm, snöbyar och strålande solsken. Skumt!
Just nu så skiner dock solen och sitter man i lä är det ljuvligt ute. Jag spenderade förmiddagen i stallet, Ösp skoddes och jag gick omkring och småpysslade samt grejjade med Skroff. Hon trivs verkligen i stallet men hon har noll respekt för hästarna tyvärr. Tror att det bara är att glömma att ha henne lös omkring hästarna då hon kan gå rakt fram till dem och fjanta runt hovarna. Inte tar hon åt sig direkt om man säger till henne heller, visst flyttar hon på sig men nästa sekund är hon framme igen. Det hade ju varit kul om hon kunnat följa med på små ridturer men känner jag henne rätt så skulle det väcka alldeles för mycket jaktlust i fröken och det skulle vara oemotståndligt frestande att springa och bita Ösp i hovskägget.
Ösp må vara en snäll häst men vad som helst tolererar hon naturligtvis inte.
I går bjöd hon och Noi oss på en rejäl åktur. Vi kom skrittande på Jannevägen i godan ro när labben Hampus glatt kom skuttandes ur en vägkrök. Shit! Öspan fick full panik, vände på en femöring och satte av hemåt och naturligtvis drog hon med sig Noi. Hade en av oss trillat av så hade säkerligen den andra åkt också för hästarna hispade upp varandra. Jag fick tag i tyglarna och lyckades med nöd och näppe få in Ösp på en volt innan backen och det är ett smått mirakel att jag satt kvar för jag hängde onekligen på trekvart.
Efteråt var Öspan rejält på tårna men lugnade ner sig så småningom och vi fick en riktigt trevlig tur till slut. Det har börjat torka upp ordentligt i markerna så man kan rida där man inte får *host harkel* som tex i Volvoskogen. Det går ju aldrig en människa där ändå så det är ren idioti att ha ridförbud där när det har varit ridstigar där i alla år.

Idag har Knoffan varit ensam i en kvart. Kan låta som en strunt stund men det är det längsta hittills här hemma. Hos A har hon varit ensam mycket längre men där gör det ju inget om hon låter (vilket jag faktiskt inte tror att hon gör). Hon var tyst idag förutom när jag pratade med garnnen ute i svalen. Då skällde hon en del men tystnade när vi pratat klart. Ok tycker jag, lite får väl grannarna stå ut med. Känns rätt fånigt att sitta ute i svalen med en tidning men vad gör man? Funderar på att skaffa ett antiskällhalsband med fjärrkontroll och sätta på henne och sedan stå utanför och zappa henne om hon skäller ensam. Det är elakt men bra mycket snällare än Ludds skällhalsband som kan lösa ut lite när som helst. Det ska bara lösa ut av skall men det kan även lösa ut av en skakning eller ljud utifrån, i synnerhet när batteriet är nyladdat. Jag är övertygad om att hon inte har separationsångest utan mest protesterar för sakens skull.
Hon verkar dock tryggare och tystare i buren än ute i lägenheten och på kvällarna lägger hon sig ofta i buren med öppen dörr och sover. Jag har inte dåligt samvete över att ha henne där, trivs hon så kan hon lika gärna ligga där som att sitta instängd i köket eller liknande.

Idag fyller Phu (Anne) år! Grattis världens bästa kompis och nästan-syster!!

Slapparedag

Idag har det varit en riktig slapparedag. Visserligen gick vi upp som vanligt klockan 6 men sen kröp vi ner i sängen igen och sov bort halva dan trots Skroffans protester.
Resten av dagen slappade vi och tog till slut en tidig kvällsrunda med kontaktträning. Eftersom matte hade god korv i fickan så var Skroffan mycket duktig på att hålla kontakten och hade inga tankar på harar eller liknande.
Annars så finns det gott om harar i Tuve. Det är inga vanliga harar heller utan feta muterade harar som inte rör en fena när det kommer en hund. En normal hare skuttar i säkerhet eller lägger sig och trycker men inte Tuve-hararna. Nej, de sitter kvar eller skuttar i värsta fall fram mot hunden. Skojiga är de i alla fall tycker Skroff som vanligtvis blir smått blockerad när hon ser dem.
Skroff lyckades däremot givetvis att hitta samma äckliga fågellik som i går och knöla in det i käften när inte jag såg. Varför tycker hundar om så läbbiga saker??

Nu ligger Knoffan och käkar märgben, mycket nöjd. Hon hade rätt mycket vatten ”kvar” så då får hon unna sig ett märgben. Annars så blir hon ju törstig och då känns det inte juste att ge henne när hon inte har något vatten.
Har åter suttit och läst om diverse njursjukdomar utan att bli så värst mycket klokare. Vill ju veta vad som egentligen är fel med Knoff.

Agilityträning

Idag har vi firat Annes födelsedag med att köra agility. Vi hyrde Hundstället Hjärtat i två timmar och tiden räckte gott och väl till att göra i alla fall Skroffan ganska trött i skallen.
Det är ju bara andra gången vi kör ”på riktigt” vilket är svårt att komma ihåg men Skroff var riktigt duktig.
Hon var rejält taggad vilket fick till följd att hon rev de flesta hopphindren, hon hoppade av alldeles för långt ifrån även om hopptekniken egentligen inte är dålig i sig. Dessutom hoppar hon gärna av på mitt hoppkommando i stället för att taxera själv.
Tunnlarna gick riktigt bra och jag blev rätt förvånad då hon var duktig på däcket. Det var dock ett ”lätt” däck, så jag misstänker att om vi kör på ett vanligt med mindre däck så kommer hon att missa. Introducerade långhoppet och det var inga som helst problem.
När det gäller tunnlarna så har hon börjat söka sig till dem men med hopphindren är det svårare. Trots alla ”framåt-övningar” ute i skogen så har hon svårt för att dra iväg. Däremot går det finfint att kalla in henne över en serie hinder.
Slalom och balanshindren körde vi inte idag utan riktade in oss mer på handling och fart.
På det hela taget är jag nöjd med min Knoffa, får hon bara till hoppningen så skall det nog gå bra det här. Det bästa var att Skroff verkade tycka att det var kul! Det är ju meningslöst att traggla med något som hunden inte uppskattar och tycker de inte om övningen i grunden så kan man stå där med sina motivationshöjande grejjer (boll och godis) och ha lång näsa.

Det gick bra för de andra hundarna också, det var Anne och Kalle, Sissi och Eija samt Lilla L och Chicka som körde. Kul att se att alla hundarna går framåt! Kalle tyckte nog ändå att det var skönt när han fick återvända till sin trygga bur. Han och Wille är inte riktigt kloka, när man är ute med dem (i synnerhet på nya ställen) så drar de som idioter för att komma till bilen och burarna. Hemma hos A kan de ligga i respektive bur hellre än att fjanta runt i trädgården.

Efter agilityn åkte vi hem till A för våffelätning. Våfflorna föregicks dock av en god sallad som definitivt inte var LCHF. Och våfflorna, ja de var verkligen inte LCHF men väldigt goda. Nygräddad våffla, Nutella och lite grädde… mmm.
God mat och gott sällskap gjorde att det var en lyckad kväll. Det här var ändå den första av fyra(!) firningar av Anne, vi har kvar att fira med hennes föräldrar (x 2, en av gångerna skall vi ut och äta) samt gamla kursare. Får väl se hur det står till med vikten efter allt firande.

Skroff hittade en smaskig mumifierad fågel på hemvägen. Tur att man har lärt hunden att ”spotta” för inte ville jag ta i eländet. Skroff försökte dock inte äta upp den utan var fullt nöjd med att bära omkring på den. Ääärrk.