Life sucks, del femhundrafemtielva

Sitter just nu och försöker sova vilket är en motsägelse i sig, för jag lär inte somna så länge jag sitter upp och dessutom pillar med datorn. Men det känns inte alls som om det skulle gå att sova i vilket fall, visserligen är jag aptrött men också ledsen och har ångest, ingen bra kombo.
Lägger jag mig då så brukar det bara bli värre.
Theralen eller Atarax funkar inte och Stesoliden är slut vilket jag skäms över för det får mig att låta som en missbrukare men jag fick faktiskt en burk på 25 tabletter á 2 mg i början på oktober, man kan ta upp till 10 mg 3 ggr dagligen och burken tog slut igår så jag tycker inte direkt att jag har vräkt i mig – och det är hittills det enda som hjälper när jag mår såhär.
Och ja, bara tanken på att de är slut får mig att må sämre för de har en väldigt bra ”placeboeffekt” när de står i medicinskåpet.
Piss också!
Jag skall ju till läkaren imorgon så jag hoppas att hon skriver ut mer men eftersom de satte ut Stesoliden när jag var inlagd så kanske hon går efter det och inte tycker att jag behöver mer. Förhoppningsvis väger Lottas ord tyngre med tanke på att hon känt mig i över 10 år och hon tycker att om Stesolid hjälper så är det ok i de förhållandevis små doser jag tar.
Min Personliga Apotekare, det vill säga Anne, har även tipsat om Circadin, ett melatoninpreparat som är ett sömnmedel som även har lugnande effekt.
Tyvärr är det inte subventionerat men om det hjälper så får det väl vara värt det trots att ekonomin är minst sagt i kris just nu.
Är så innerligt trött på att må skit, det tycks aldrig ta slut.
Stallet har jag inte ens besökt sedan före jul, trots att jag verkligen vill så tycks aldrig orken finnas där.
Har heller inte orkat packa och rensa de senaste dagarna men det tror jag beror på Skroffan, att hon blev så dålig och att det vände helt mirakulöst och att vi dessutom fick ett positivt besked när det gäller hennes njurar.
Det låter inte riktigt klokt men jag hade ställt in mig på att hon skulle vara mycket sämre än i december och inte ha långt kvar så när hon faktiskt nästan var bättre än sist så gick luften liksom ur mig.
Och Skroff själv, ja, hon är precis som vanligt igen. Äter som en häst, skuttar, skäller och ägnar sig åt att liggandes släpa efter i kopplet som hon brukar, antagligen för att det kliar skönt på kroppen (Raskva gjorde precis likadant, i synnerhet om det var snö ute).
Hon har dessutom varit väldigt irriterad i öronen igår och idag vilket i det här sammanhanget är positivt för hon har samma klegg som labbarna – klådan beror alltså sannolikt inte på njurarna. Lite örondroppar så skall hon vara (nästan) som ny igen.
Nikka och Posh har rehabuppehåll den här veckan, givetvis krockade deras inbokade tid med min läkartid och eftersom det inte gick att byta läkartiden så fick det bli såhär.
För Poshs del var det rätt positivt tyckte Anna, hon ville se vad som hände när han inte fick rehab varje vecka men för Nikka var det mindre bra, hon behöver sin rehab regelbundet.
Å andra sidan, om jag inte går till läkaren själv och förhoppningsvis blir bättre så lär jag ändå inte orka pyssla om hundarna på rätt sätt så det är nog ändå rätt prio även om det känns som att hundarna borde gå före.

Kan behöva lite tumhållning i morgon, det funkar ju fint på Skroffan!

Annonser

SuperSkroffan – Hunden med nio liv

Ja, Skroffan var som sagt rätt eländig igår och jag vimsade med huruvida jag skulle åka in akut med henne eller inte.
Eftersom vi trots allt bor 10 minuter från Blå Stjärnan så tänkte jag att jag skulle avvakta men ställde klockan så att jag skulle vakna med jämna mellanrum och titta till henne.
Vaknade av mig själv vid halv två-tiden och såg inte ens att Skroff andades. Pratade med henne, ingen reaktion. Petade på henne, och såg visserligen att hon andades men hon öppnade knappt ögonen.
Jag lyfte då upp hennes huvud och hon var helt lealös i mina händer.
Shit, nu dör hon, tänkte jag givetvis och ruskade lite mer på henne och då vaknade hon faktiskt. Vi gick upp, jag ville se hur dålig hon var, men då traskade hon med till toan och såg bättre ut så jag fortsatte att vela om huruvida vi skulle åka in eller inte.
Hur det nu var så blev vi kvar hemma och Skroff verkade något bättre. Det blev givetvis en mer eller mindre sömnlös natt med oroliga blickar på mitt lilla Gryn men se på f-n, på morgonen var hon nästan som vanligt igen.
Hon protesterade när labbarna fick frukost, inte lika mycket som hon brukar men ändå, och sedan gick hon glatt med ner till bilen för att åka till vetten.
Kissade och bajsade precis som vanligt och hoppade till och med in i bilen själv innan jag hunnit lyfta upp henne.
Iväg till veterinären som klämde och kände men tyckte att magen kändes mjuk och fin, den var inte ens öm.
Hjärta och lungor lätt bra, övriga Skroffan var helt ok men ena örat hade blivit lite geggigt. Har vi en nedrans tur så är det samma skit som Nikka och Posh har – och anledningen till att hon kliat sig!
Så njurarna, då. Proverna var BRA!!! Eller ja, det är klart att hon inte är frisk men hon är faktiskt inte sämre än hon var i början på december. Det går visserligen inte att jämföra rakt av eftersom vi bytt klinik och därmed även apparater och referensvärden men hon ligger inte alls så illa till på kreatininet som jag befarade.
Urinen såg fin ut, var givetvis inte tillräckligt koncentrerad (i synnerhet som jag fick med snö i provet…) men inga konstigheter och även blodbilden var fin.
Marianne trodde därför inte att klådan och illamåendet beror på njurarna utan på något annat.
Hon föreslog att vi skulle byta njurfoder från Hill’s till RC och testa om magen tål det bättre, så långt hade jag inte ens tänkt. Lite surt att jag har en oöppnad Hill’ssäck på 12 kg stående i förrådet, får försöka byta den men annars får jag väl blanda ut den i labbarnas mat (känner jag annars någon i GBG med omnejd som har en njursjuk hund som vill köpa den till rabatterat pris?).
Funkar det med foderbyte så vore det toppen, annars skall vi försöka med Pepcid.
Vi behövde faktiskt inte komma tillbaks förrän om tre månader såvida inte Skroffan blir sämre förstås.
Känner mig i helt trygga händer hos Marianne och Göteborgs Djurklinik och de är trevligare än Blå Stjärnan vilket i och för sig inte är det viktigaste men ändå.

Jag tycker ju själv att jag borde åkt in med Skroff igår kväll men gjort är gjort och nu mår hon helt bra igen, hältan är också i princip borta och hon var pigg och glad på middagspromenaden trots pissvädret. Vilken osannolik tur vi har, hon är sannerligen en Stål-Skroffa <3!

Eländig Skroffa

Igår var Skroffan jätteglad över att det mer eller mindre var snöstorm ute. Vi tog därför en längre morgonpromenad så hon fick springa runt i snön, till labbarnas missunnsamhet.
Kallade in henne och hon kom i full fart, hoppade över en stor stock – och på landningssidan fanns en stor, spetsig avhuggen gren som träffade henne mitt i bröstkorgen och magen.
Hon fick naturligtvis rejält ont och jag tänkte alla möjliga hemska tankar om trasiga organ och glipande sår men det syntes ingenting och när hon väl samlat sig verkade hon hyfsat ok även om springet i benen var borta.
Vi traskade hemåt och visserligen var hon något dämpad men jag tänkte att hon kanske ”bara” hade ont. Det syntes fortfarande inget på magen, jag trodde att det skulle bli en reva eller ett blåmärke men den ser lika trind och fin ut som vanligt.
I morse däremot ville hon inte riktigt gå på morgonpromenad, hon gick ju men tämligen långsamt.
Jag bestämde mig därför för att stanna hemma trots det fina vädret, hade annars tänkt åka med de andra som skulle träna och passa på att gå en promenad.
På eftermiddagen var hon sämre och jag funderade på om jag skulle åka in med henne, om inte annat kanske hon kunde få lite smärtstillande. Hon åt men inte med sin vanliga aptit.
Hon har dessutom börjat halta på vänster fram, jag har tittat och klämt men inte upptäckt något påtagligt fel.
Nu ligger hon i en liten ledsen hög i sängen, tur att vi skall till veterinären imorgon så jag slipper jaga efter en akuttid.
I värsta fall får de väl skippa njurundersökningen om de inte hinner med båda delarna, det viktiga nu är att hon får sin mage och eventuellt sitt ben omsett.
Det hemska är att OM det är något allvarligt fel så får jag inte med henne hem igen, en operation eller liknande är givetvis uteslutet.
Hoppas innerligt att hon kommer att protestera på sedvanligt sätt när det inte blir någon frukost imorgon bitti!

Lilla älskade Skroff, fixa det här med <3!

Lite nytt igen

Ett ganska tråkigt inlägg…
Först Nikka-nytt: Jag mejlade hennes hundfysio Anna för några dagar sedan och skrev att jag var bekymrad och undrade om det var lika bra att gå till veterinären med en gång, jag var inne på att gå till Ole Frykman som är en välrenommerad ortoped som finns lite varstans för konsultationer.
Anna tyckte dock att vi kunde ha lite is i magen och behandla Nikka ett par gånger till innan vi agerar men hon förstod naturligtvis om jag ville gå till vetten direkt. Hon skrev inget negativt om Frykman men hade andra hon hellre rekommenderade.
Jag tänkte att jag skulle fråga Marianne på Göteborgs Djurklinik också vem hon tycker är bäst när jag ändå skall dit med Skroffan på måndag.
Det lutar åt Frykman, han finns regelbundet här i Göteborg men tyvärr bara var 4-6 vecka så jag kan tänka mig att det är lång väntetid. Däremot finns han relativt ofta i Jönköping och dit är det inte så långt, tar väl två timmar med bil ungefär – klart överkomligt.
Så, jag bokar en tid om några veckor – det är säkert ändå såpass lång kö – vilket innebär att Nikka får ett par rehabgånger till och skulle hon bli mycket bättre så är det ju bara att avboka.
Jag hade gärna gått till Krister Julinder i Söderköping då folk är helt lyriska om honom men tyvärr samarbetar inte Agria med honom. Att gå dit för en konsultation och lite lättare behandling hade jag väl kunnat hosta upp men om det skulle bli någon form av operation – det går bara inte utan försäkringspengar :-(.
Nu har jag en plan för Pickeluren i alla fall och under tiden fortsätter vi med diverse konvalescenspyssel som täcke/overall både inne och ute, massage, lugna koppelpromenader där det inte är så lätt att få Nikka att ha alla tassarna i marken och inte skutta omkring samt diverse tillskott och Rimadyl.
Håll tullarna för min Plur!

Skroffan är i princip oförändrad vilket innebär att hon mest äter och sover och däremellan traskar hon på små promenader där hon faktiskt är pigg.

Och matte då? Matte mår inte så bra men nu är det inte långt tills jag skall till läkaren – som slutar sista januari, ersättare ej tillsatt. Det är helt sjukt…
Var på möte med mina boendestödjare i torsdags, jag fixade inte att de skulle komma hit utan jag gick ner till dem istället. Planen nu är att främst M-L kommer varje torsdag och hjälper mig packa.
Det börjar faktiskt bli lite struktur på saker och ting, jag har en rensat ut massa skit som skall slängas vilket Anne och Håkan hjälper mig med, har rensat igenom hela köket även om jag inte packat ner allt – men det är ju perfekt för M-L att hjälpa mig med.
Böckerna är visserligen fortfarande för många men de som är kvar nu får följa med så får jag rensa mera senare när jag vet hur många som får plats.
Vad jag inte hade tänkt på var att det är de skönlitterära böckerna jag har kollat – sedan har jag flera bokhyllor med faktaböcker och annat. Scheiße!
Fick lite ångest dessutom när jag tänkte på klädkammaren, även om den är ganska nygenomgången så finns det en hel del där, men kom på att det mesta är faktiskt tomma lådor, hundmat och så dessa böcker som finns överallt. Får jag bara betat mig igenom det så är den praktiskt taget klar.
Så själva rensandet och packandet känns rätt ok men sedan skall det ju förflyttas också, för att inte tala om att det skall packas upp och försökas få plats med. Gah! Men, en sak i taget – prio ett just nu är att få ner alltihop, resten får komma senare.

Mer hundnytt

Idag har det varit både positivt och negativt, tyvärr överväger det dåliga det bra.
Men vi börjar med det glada:
Posh har varit på rehab igen och är mycket, mycket bättre i sin rygg. Prognosen är nu riktigt god och förhoppningsvis är han helt fit for fight i maj-juni även om det förstås inte går att garantera. Nu gäller det att gå framåt i lagom takt så att han fortsätter att förbättras och så småningom bygga upp nya muskler och kondition igen.
Han fick dessutom beröm för sin nya slimmade look och att pälsen är mycket bättre. På det hela taget håller han alltså på att bli Posh version 2.0 , i synnerhet som han skall in och fixa munnen nästa fredag :-).

Och så det dåliga.
Även Nikka har varit på rehab idag och tyvärr är hon sämre än vad vi tidigare trott. Tårna som antagligen är orsak till alltihop skall nog gå att fixa och även tricepsmuskeln, det är inflammationen i bicepssenan som är problemet.
Anna tyckte inte alls att det kändes bra idag och Rimadylen som vi skulle satt ut får vi fortsätta med minst två veckor till.
Vi kör på ett par gånger till, blir inte Nikka bättre då så får vi gå tillbaka till vetten och röntga armbågen som dessvärre kan ha blivit skadad.
Pickeluren har helt enkelt gått med det här för länge och jag förbannar mig själv som inte reagerat tidigare.
Det här är precis som Mulhistorien en gång till, måtte det bara inte sluta likadant!
(För er som inte minns Mulen så var det min ridgeback som fick en inflammation i bogleden. Vi kämpade i ett år med olika veterinärer, mediciner och rehab innan jag insåg att det inte fanns mer att göra.
Det finns väldigt många ”om inte” och ”om bara” i Mulens historia och även om jag nu, snart sju år senare, till stor del har förlåtit mig själv så gör det definitivt inte saken lättare med Nikka. Och Mulen hette givetvis inte Mulen egentligen utan Ilona.)
Ett ”problem” med Nikka är att det räcker inte med att hon blir hyfsat bra. Ok om hon inte kan jaga på riktigt igen, det var bara en bonus för henne att få följa med Håkan, men hon måste absolut hålla för rejäl träning – inte för min skull utan för hennes egen.
Att hålla sig till lugna (koppel)promenader kan väl gå ett tag i rehabsyfte men inte för resten av livet om man är en fyraårig jaktlabbe. Hur ont det än skulle göra så skall hon i alla fall slippa det.

Och som om det inte vore nog så kräktes Skroffan idag igen. Jag försökte att minska pyttelite på maten vilket genast resulterade i illamående – alltså får hon fortsätta äta massor.
Hennes kliande ökar dessutom, jag tycker att hon blir sämre för varje vecka nu.
Skönt att vi skall till veterinären på måndag, jag tror absolut att jag får med mig Skroffan hem igen och även om det är sämre än jag trott så är det skönt att veta var vi står.
Förhoppningsvis så kan hon få något som lindrar kliandet, det är som sagt inte MYCKET men jag kan tänka mig att det ligger liksom i bakgrunden hela tiden och poppar upp med jämna mellanrum och orsakar klåda.

Man skall inte måla fan på väggen men vill det sig riktigt illa så har jag bara Posh till sommaren och han är inte ens min. Att mista Skroffan är svårt nog men Nikka – det är outhärdligt att mista en så ung hund för något som borde varit en bagatell som skulle varit läkt för längesedan.

Veterinärbesök

Idag tog jag alla tre hundarna till Göteborgs Djurklinik för att kolla öronen.
Vägde dem och labbarna låg ganska perfekt på 22,5 kg för Nikka och 23,5 kg för Posh. Det kunde vara lite mindre fett och mer muskler men hey, de har ju vilat ett bra tag. På det hela taget är de i fin form nu efter ett tags inskränkning av matintaget.
Och Skroffan, ja. Upp ännu mer, nu väger hon ETT KILO mer än sin vanliga matchvikt, med tanke på att hon dessutom tappat muskler så innebär det en hel del fett på den lilla kroppen.
Veterinären tyckte dock inte att hon var tjock vilket får mig att tänka på vilka skräckexempel de måste se på kliniken.
Vi började med Skroffan som jag inte sett några symtom på förutom att hon kliat sig på öronen, huvudet och nacken de senaste dagarna. Annars har hennes öron varken luktat eller sett irriterade ut, dock kan man inte se så långt ner i dem för de är ganska små <3.
De såg exemplariska ut, inget att anmärka på där.
Nikka var nästa på tur, hon hade lite kladd men Marianne anmärkte att jag måste vara väldigt bra på öronrengöring. Tog ett sekretprov, jag bad också M att klämma på Nikkas hals med tanke på allt elände förra hösten. En liten reaktion, inte helt ok men M tyckte inte att vi behövde göra mer än att hålla koll.
Poshs öron var sämre och han var mer irriterad, dessutom har han en liten epulid i munnen som Marianne tyckte att vi skulle ta bort innan den växte och orsakade besvär.
Efter koll av sekretet konstaterades att labbarna har en jästsvamps- och bakterieinfektion i öronen och skall få örondroppar (Canural) i en dryg vecka, sen skall de in för att se att öronen är ok igen och då passar vi på att söva Posh och ta bort hans munknöl.
Alla hundarna uppförde sig klanderfritt även om Posh försökte slicka Marianne i ansiktet med sin synnerligen blöta och slabbiga tunga.
Pratade lite om Skroffan och hon skall byta klinik, vi fick tid redan på måndag för allmän koll av henne och njurarna. De skickar över hennes journal från Blå Stjärnan och så tänkte jag faktiskt skriva en snabb resumé av de senaste sex åren för Marianne lär ju inte kunna plöja igenom alltihop.
Känns bra, hoppas nu bara att Skroff inte är alltför dålig. Jag är lite bekymrad över kliandet, hade hoppats att det var otit men dessvärre beror det nog på njurarna. Får diskutera på måndag om det hjälper att ge klådstillande eller så men det är nog svårt. Hon kliar sig inte jättemycket men tillräckligt för att jag skall reagera.
Lilla Grynet <3.

Nattgnäll

Kan som vanligt inte sova och nej, det beror inte på att jag sovit på dagen för det har jag inte.
Det går bara inte att somna, tankarna mal och blir till ångest och så är det kört.
Tänker såklart mycket på min Skroffa och hur länge hon kan hänga med. Hur fan skall jag veta?
För visst är hon pigg och glad ute men idag gick vi en promenad på ungefär en timme och då var hon trött sista biten. Det gör väl i och för sig inget om hon är trött men…hur kul liv är det? Hur mår hon egentligen innerst inne?
De senaste dagarna har hon dessutom kliat sig en del, främst på halsen och öronen. Det kan förstås bero på att hon fått öroninflammation som de andra två här hemma men hon luktar fortfarande ok i öronen och de är inte röda.
Framskriden njurinsufficiens kan ge klåda, riktigt jävlig sådan, så jag hoppas verkligen att hon har otit!!
Vad som också bekymrar mig är att hon blivit mycket grinigare mot de andra hundarna. Det kan förstås vara terrierfasoner men antagligen beror det på att hon inte känner sig ok.
Usch, det här är så svårt! Jag kan ju inte ta bort henne för att hon är trött och fet (sådan matte, sådan hund…?) men det eviga ältandet, var går gränsen?

Försökte idag få en annan tid på Blå Stjärnan men trots att jag gick igenom min visserligen ganska korta lista på de veterinärer jag tycker är bra så fanns det inget.
Håkan menade att jag lika gärna kan byta klinik nu när Reidun ändå har slutat och en ny veterinär måste läsa in sig på Skroffan. Jag var tveksam först eftersom det trots allt är Blå som har mest resurser och specialister, dessutom öppet 24/7, men det hjälper ju inte om man inte får tillgång till något av det…

Imorgon har alla tre hundarna fått tid till Marianne på Göteborgs Djurklinik för att kolla öronen så jag skall fjäska lite och fråga om de kan ta hand om Skroffan igen.
Försökte byta för några år sedan men då tyckte de att jag skulle gå kvar hos Reidun eftersom hon är bäst men jag får väl försöka vara mer övertygande den här gången.
Skulle kännas tryggt och bra att gå på en välkänd klinik igen – trots att vi gått sex år på Blå Stjärnan känns det fortfarande inte hemtamt där.
Poshs öron är inte alls bra, de är röda, varma och kladdiga så de behöver verkligen veterinärvård. Hoppas att de kan göra rent dem utan att behöva söva och spola men det får jag väl se imorgon. Nikkas är inte heller ok men inte lika illa som Poshs.
Största problemet imorgon blir att Skroffan skall ha frukost så hon inte kräks medan labbarna skall svälta ifall de skulle behöva sederas eller sövas.
Skroffan får de helt enkelt inte söva men jag tror heller inte att hon har några större problem med öronen.

Har beställt ett kombipreparat till labbarna med glukosamin, MSM och lite annat som är nyttigt för lederna, hoppas nu att det hjälper! Det är jättesvårt att sitta och jämföra på nätet eftersom de flesta tillverkare inte skriver ut vilken sorts glukosamin det är och heller inte hur mycket av varje beståndsdel.
Detta lät i alla fall bra, det var även djävulsklo i som är smärtstillande, det kan väl Nikka behöva eftersom hundfysio-Anna tyckte att hon skulle sluta med Rimadylen nu.
Både Posh och Nikka har täcke på sig ute så fort det regnar eller är kallt, jag har beställt en vattentät overall till Nikka så att hon kan hålla sitt ben varmt och torrt. Tror att det är viktigt att de inte blir kalla och spänner sig, sen får Anne och Håkan säga vad de vill! Hemma har Posh BoT-täcket dagtid och Nikka har sin sparkdräkt i fleece.

Var hos Lotta idag, det var ett bra samtal tycker jag där vi pratade olika strategier.
Jag har ju tid till läkaren nästa onsdag vilket är en himla tur för den siste januari slutar hon och någon ny är inte tillsatt än. Det här är faktiskt inte ok, psykvården är under all kritik!
Mamma har dessutom pratat med M-L, boendestödet, idag och de har hur mycket problem som helst med psykiatrimottagningen sedan den flyttade in till stan.
Jag fixar fortfarande inte att ha bostöd men M-L ville inte avsluta det hela hur som helst utan på torsdag skall vi träffas och prata lite.
Hon trodde att det kunde vara bra att jag fortsatte vara ”inskriven” på soc för att det då är lättare att få hjälp i Lerum (Floda ligger i Lerums kommun) om det skulle behövas efter flytten.
Åh, jag hoppas så att det blir bra med flytt och allt!!