Jag har massa att blogga om – det är ett tag sedan sist – men nu är det läggdags så det blir en kort sammanfattning (som antagligen inte är några nyheter om vi är vänner på fejjan):
Skroffan dricker allt mer, härom natten vaknade jag av att hon stod och verkligen bälgade i sig.
Det har lugnat sig lite igen men det går åt alldeles fel håll. Funderade på att ringa vetten och rådfråga men dels så går det ju inte att få tag på veterinärerna på Blå Stjärnan utan man får fråga växelpersonalen som oftast inte riktigt vet och dels så finns det ju faktiskt inte så mycket att göra. Jaha, njurarna blir sämre, so what? liksom.
Dock har jag i skallen att det skulle kunna vara en begynnande diabetes eller en livmoderinflammation – hon löpte i december så det är ”rätt tid” för en pyo – men jag kan inte ränna till vetten bara för att jag är fruktansvärt sjåpig med min hund.
Alltså: så länge Skroff är pigg och glad, äter och inte dricker helt hysteriskt så avvaktar vi till nästa kontroll i mars.
Så var det arbetsträningen, ja. Och det går inte… så bra.
Jag har varit där varje gång men inte tiden ut för när jag har gjort det lätta som jag kan, dvs släppa ut hästarna och fylla på vatten alternativt att ge dem lunch, så blir det läskigt.
Det här handlar om TVÅ timmar TVÅ ggr/vecka med personer som jag känner och litar på men näpp, det känns inte bra och inte som om det skulle kännas så värst mycket bättre inom det närmaste halvåret heller vilket är vad jag har på mig.
Dessutom skall jag upp till minst 10 tim/vecka vilket kan låta futtigt men känns som att bestiga Mount Everest, typ.
Jag får erkänna att jag inte försöker jätte-jätte-jättemycket, känns det tillräckligt jobbigt för att jag skall vara lipfärdig så får det vara. Att pressa mig tills jag grinar så att jag spyr eller har konkreta suicidtankar hör definitivt till det förgångna, aldrig i livet (ha ha) att jag sätter mig i den sitsen igen.
Oavsett utgången så skall jag komma ur det här med vettet i behåll!
Så, det borde snart vara dags för ett AF-möte, då får jag diskutera med U hur vi skall göra.
Trots att jag egentligen inte trodde att det skulle funka så känns det jävligt jobbigt och jag känner mig rätt värdelös minst sagt. Det är ju löjligt att inte kunna göra några fesna skitsaker och det ÄR rätt fånigt att jag inte kan vara i outleten men glatt kan stå 100 m därifrån och mocka hos Flóa…
Det FÅR inte och SKA inte bli jobbigt att vara i stallet vilket jag får jobba lite med men på det hela taget går det bra så länge jag ser till att sova ordentligt.
Förutom allt annat så har jag ett problem på det personliga planet (som om inte hela bloggen är tämligen personlig) som mer eller mindre tar knäcken på mig. Det känns som ännu ett Mount Everest att bestiga och trots att min snälla mamma gör allt vad hon kan så är det skitjobbigt.
MEN jag har faktiskt gjort en mycket duktig sak i veckan; jag har ringt kommunen för att få boendestöd. Visserligen blev jag omkringlotsad och fick prata med någon osympatisk person som faktiskt är boendestöd och honom vill jag definitivt inte ha men nu har jag telefonnumret till förhoppningsvis rätt person, boendestödsutredaren eller vad hon nu kallades för.
Hon lät i alla fall snäll och trevlig på sin telefonsvarare men givetvis var det för läskigt att tala in ett meddelande – tänk, ve och fasa, om hon ringer upp?!
På måndag är det Lottabesök igen men det lär väl inte ge så mycket. Jag vill inte släppa henne men samtidigt funderar jag på om jag skulle gå hos någon annan. Dilemma och HUR skulle jag kunna säga att jag kanske vill byta/lägga till någon?
Flóa är igång igen och det känns bra att sitta på hennes rygg. Tydligen har hon någon form av vad A-S kallade för ”5-årstrots” – tänk att hon fyller fem i år! -, hon är faktiskt lite obstinat men både Eva och jag tycker att det är lite kul. Hon är absolut inte dum eller läskig, har bara lite egna idéer ibland om hur man går på en volt eller vilken gångart det skall vara.
Häromdagen skulle jag longera henne och hon sprang, pep och brallade som en idiot. Man kan inte annat än skratta åt henne, när hon hade blivit av med värsta överskottsenergin så kunde hon både skritta, trava och göra halt riktigt fint.
Hon är en liten pärla den tösen <3.