Blandat…

Skall ta mig i kragen och skriva ett inlägg om läkarbesöket, om inte annat så för att rensa bland mina egna tankar och kunna komma ihåg vad som sades men jag orkar liksom inte ta itu med det än.

I lördags för töserna – Posh fick vara hos husse – och hälsade på Sissi och welsharna. Jag får ju erkänna att det inte BARA var Sissi jag ville träffa, hon har nämligen valpar just nu. Får väl revidera det där med att terriervalpar inte är söta för de där små knytena var bedårande.
Men nej, jag skall inte ha någon welshterrier :-)!
Förutom att pussa på valpar så blev det naturligtvis fika och en massa prat.
Tack Sissi & Co för en trevlig dag, har saknat er!!

Söndagen ägnades åt att skjutsa min kära mor och när jag ändå skulle hem till henne passade jag på att ta med mig lite flyttgrejer som jag tänkt kan mellanlanda där ett tag tills jag har tid och plats att sortera in det.
Tre stora Ullaredskassar och minst två Rustakartonger får plats i baksätet, dessutom kan man knöla in lite annat här och var – och då får ändå hundarna plats.
Det var strålande sol på morgonen men när jag väl kom hem från Landvetter så var det molnigt och tråkigt.
Hundarna fick ändå ett fyspass, vi har ju fått klartecken för det nu.
Började med lite uppvärmning och rastning varpå vi skrittränade i lite backar och över/genom ris och snö.
Lite krångligt var det för Nikka ville inte alls skritta utan skutta och Posh ville helst kela med Nikka medan Skroffan mest sprang omkring och lyckades fastna med kopplet överallt. Vågade inte ha henne lös eftersom det uppenbarligen var mycket viltvittring just då.
Tur att man är kvinna och kan multitaska!
Givetvis gick vi fel på vägen hem – jag har ju bara gått och ridit i den skogen i drygt 25 år – så promenaden blev lite längre än jag tänkt men själva fyspasset blev nog lagom tror jag.

Nikka är nu i höglöpet och Posh och hon har bara ögon för varandra. Tidigare löp har hon inte direkt brytt sig om någon hane, Frippen har ju varit här varje dag men han har inte dugt tydligen. Nu har hon uppenbarligen hittat Kärleken i sitt liv, i alla fall för några dagar framöver.
Och Posh, ja, han är helt stirrig i skallen, i synnerhet när de andra hundarna är här och han måste hålla koll så att ingen annan snor hans tjej. Funderade på att lämna honom till Håkan ett par dagar så att det värsta fick lägga sig men han skulle nog bara sitta och varva upp där med för att inte tala om hur tomt det skulle bli här!
Har dock bestämt att han får hålla upp med Rimadylen ett tag, stressad mage + hund som inte riktigt vill äta + NSAID känns inte som en bra kombo, i synnerhet inte som Posh haft rätt rejäla problem med magen förr.
Därmed ligger vi lite lågt med fysträningen också ett litet tag, hellre det än att forcera och riskera bakslag. Tänkte att de kan få gå lite längre promenader fast i lätt terräng.

Skroffan är lite knepig i magen, trodde att det kanske berodde på Pepciden och satte ut den en vecka men det hjälpte inte. Hon har inte diarré utan det är snarare så att hon blir akut nödig emellanåt, företrädesvis när jag ligger och sover.
Och givetvis kan hon inte tänka sig att rastas på uteplatsen utan jag måste palta på mig och släpa mig ut även om det är mitt i natten.
Jaja, hon är värd det, hoppas bara att det rättar till sig snart.

Circadinet funkar hyfsat, det gäller bara att fånga tillfället i flykten för jag blir sömnig rätt fort och om jag inte försöker sova då så försvinner tillfället även om jag sover bättre när jag väl somnat. Om ni fattar hur jag menar…

Har även fnulat lite på sommarens semesterlösningar, kom nämligen på den smarta idén att ställa frågan på ett tågforum, hur man lättast tar sig från nordöstra Norrland till Stockholm/Göteborg.
Jag trodde i min enfald att det skulle vara lätt att ta sig från Haparanda och söderut med tåg, jag har ju åkt där tidigare. Dock tänkte jag inte på att det var en specialutfärd med Motorvagnsklubben, som jag fattat det så går det inga persontåg till Haparanda utan man får åka buss.
Det hade väl gått an att sitta några timmar på en buss ner till Luleå – om det inte vore för Nikka.
Stora hundar är nämligen hänvisade till bur i bagageutrymmet. No way!
Möjligen kan de få åka längst bak i bussen om det inte orsakar olägenhet för de andra passagerarna och ingen är allergisk men det vågar jag ju inte chansa på när jag har ett tåg att passa.
Försökte komma runt det här med att kunna bli släppt längre norrut eller österut (i Finland) men då hamnar jag ändå i Haparanda förr eller senare om man inte skall ta sig långt västerut.
Det får nog bli så att vi får åka ner till Luleå så kan jag ta Stockholmståget därifrån. Vissa tåg går sedan vidare till Göteborg men jag tänkte ta en rejäl paus där, träffa Jenny och låta Nikka få pusta ut lite om hon tycker att tågåkandet är jobbigt.
Att ta sig till Göteborg från Sthlm är ju inga problem, det gäller bara att hitta rätt på Stockholms Central…

Annonser

Äntligen!

Efter en helt vidrig helg där det enda positiva överhuvudtaget var att jag tack vare Anne och Håkan lyckades engagera mig lite i hundarna så kom det äntligen lite bra grejer. Jag mår visserligen skit i alla fall, men det är ändå ett antal kvarnstenar som försvunnit från halsen.
På måndagen pallrade jag mig iväg till stallet, fikade och pussade på Floóa och Greina <3.
Greina är lite rolig, om man har varit borta ett tag så vill hon inte hälsa om man inte trugar, hon vänder bort huvudet – fast jag blir lite glad i alla fall eftersom det innebär att jag betyder något för henne, sådär gjorde hon inte innan jag blev medryttare. Annars är hon en häst som tycker om att både pussas och att mysa.
Det kändes bra att vara där men det är fortfarande en lååång väg tillbaka :-(.

På tisdagen fick jag mina efterlängtade Stesolid vilket får det att låta som om jag är en missbrukare, men de är det enda som hjälper när jag mår riktigt dåligt. Jag måste på något sätt lära mig att klara av min ångest men hittills har jag inte fått några metoder att funka, om man inte räknar att skära sig och det är väl ingen lämplig lösning.
Det damp även ner ett recept på Circadin, ett melatoninpreparat som förhoppningsvis skall hjälpa mig att sova. Första natten lovade gott i alla fall.

Och med onsdagen kom toppennyheterna: Jag var med Nikka och Posh på rehaben och Posh är frisk!! Han har förstås en bra bit att gå innan han är helt återställd och i god kondition men nu får han börja fysträna lite smått, vilket i det här fallet inte innebär att han ligger och lyfter tyngder på ett gym utan att han får gå längre promenader i lite svårare terräng, alternativt skrittarbete i snö, blåbärsris eller liknande. Yes!
Nummer två av onsdagens goda nyheter stod Nikka för. Hennes sena har reagerat på laserbehandlingen trots allt :-).
Den är långt ifrån bra men det visar att vi är på rätt väg. Ryggen som inte var så bra första gången är nu helt ok igen. Fina Pickelur, nu håller vi alla tummar stenhårt för att det fortsätter såhär!
Även Nikka fick faktiskt börja träna lite mer men ingen av dem får springa lös för att inte tala om apporteringsträning på ett bra tag.
Och mitt Skroffegryn har kommit in i andra andningen verkar det som. Piggare, gladare, studsar igen när det är matdags. Hon är helt otrolig, den lilla hunden <3! Naturligtvis är hon inte som för några år sedan men nu vågar jag hoppas att hon faktiskt skall överleva sin 7-årsdag i mitten på mars.

Så torsdag då, det vill säga idag. Visning och besiktning av lägenheten vilket mer eller mindre har fått mig att bryta ihop totalt. Snälla, snälla mamma har hjälpt mig att fixa här hemma och även om det är långt ifrån tip-top så var det någorlunda presentabelt.
Jag tog förstås ändå hundarna och evakuerade oss till Annes och Håkans lägenhet där jag förskansade mig medan mamma fick ta smällen med fastighetsskötaren P och de eventuella framtida hyresgästerna.
Thank God att min fobi-fastighetsskötare inte jobbar där längre utan det är en helt mänsklig sådan som visserligen höll med om att lägenheten är sliten – men att allt borde gå på hyresvärdens kostnad. Sååå skönt!!!
Den blev dessutom uthyrd så nu skall jag inte behöva noja innan flytten över att det skall komma konstigt folk.
Visserligen skall kylen fortfarande bytas men P är noga instruerad av mamma att han skall kommunicera med mig via sms och att man INTE bara kan komma och knacka på dörren och fråga om det passar.

Så skönt, så skönt, hoppas nu att jag mår bättre snart vilket är ett evigt tjat. Har inte hört något mer från läkaren förutom en provtagningsremiss – det var inget bra läkarbesök men det orkar jag inte skriva om nu.
Skall lägga mig i min renbäddade säng i mitt såpadoftande RENA sovrum och pussa på Skroffan och Nikka. Posh är dessvärre förvisad till köket några nätter, Håkan hade nog strypt mig annars eftersom det antagligen hade resulterat i små Nikka/Posh-valpar :-D.