Mini-blaj

Hade ju tänkt landa på ett noll-resultat efter två veckors slarv utan vägning. Hade jag gått upp så skulle jag helt klart ha blivit besviken men jo, varken upp eller ner kändes ok. Resultat: – 1,6 kg, snubblande nära ny guldstjärna och andra delmålet nått. Visserligen har jag inte gått ner lika fort som jag hade räknat med från början men jag försöker att inte haka upp mig på det utan att var jävligt nöjd med de kilon som de facto är väck.
Belöning? Jo, om jag mår mitt delmål inför sommaren och vi får vägarna förbi Åre när vi ändå är i Östersund så skall jag banne mig flyga skärmflyg igen.

Ringde Blå Stjärnan för femtielfte gången idag, P var givetvis upptagen eftersom hon hade akuten men kunde hon ringa efter 20 när det lugnat ner sig?
JA, RING FÖR FAAN!!
”Jo, det står ju här att du ringt tidigare…”
I morgon SKA jag vara modig och kräva att någon ringer mig för det här är helt oacceptabelt!

Var hos tandläkaren i morse och hade definitivt inte räknat med att behöva skrapa bilen, dessutom försov jag mig eftersom klockan inte ringde. Kom alltså inångandes med ett par minuter till godo men det är gott nog.
Lagade hålet, fick recept på Xerodent och Fluorsköljning och fick dessutom någon form av dunderfluorklegg på tänderna och stränga order att inte äta eller dricka på minst två timmar.
Det hade nog inte gjort något OM jag hade ätit för klegget sitter så hårt att det inte ens försvinner med normal tandborstning… Hej gula-klumpar-på-och mellan-tänderna!

I morgon skall vi till IKEA och införskaffa lite Ivar till grovköket (vilket är lite retligt eftersom jag gav bort hela min Ivar förra sommaren) och en ny byrå till hallen. Yeay!
Sedan skall jag suga på ramarna resten av livet för nu upphör pappas livförsäkring. Inte för att det rört sig om jättesummor men det har hållit mig flytande och jag hade fått för mig att det skulle räcka fram till 2020-talet nån gång men det gjorde det alltså inte.
Tur att jag redan spikat London och Norrlandsresan!

Dagens Ääärk (Vad som händer om man glömmer hundmaten…)

Sist boendestöds -N var här så fick jag i uppdrag att tömma klädkammaren till nästa gång så att vi kunde gå igenom grejerna (eller snarare skiten). Hon insåg nog inte vilket jobb det var för den var verkligen knökfull med diverse grejer som staplats under ett antal år. Tror faktiskt att det allra längst in finns lådor från när jag flyttade hit. Det var -97…
Jag öppnade dörren, tittade in och insåg att det här fanns inte en chans att fixa själv. Jag kunde ju sagt till N nästa gång att jag måste ha hjälp men jag kallade in min stackars mamma i stället.
Så ja, vi började röja. Fram kom en väldans massa saker som gamla böcker, tidningar, kläder som en gång varit rena men nu uppenbarligen behövde tvättas om, MASSOR med hundfiltar och -dynor som skall tvättas (därav placeringen i klädkammaren) samt prylar, prylar och åter prylar.
Och LUKTEN! Det luktade INTE gott kan jag säga och ju längre in desto värre luktade det. Ungefär i mitten hittade mamma en hundmatsäck som inte luktade så gott, nej. Om jag säger så här: hon trodde att det var gödsel eller gammalt trädgårdsavfall i den.
Jag visste faktiskt att jag definitivt inte hade ställt in något dylikt i kammaren, däremot kunde det nog vara just hundmat, jag hade ett vagt minne av att Kalle hade haft sin mat där någon gång.
Jo, säcken luktade faan rent ut sagt och jag tog inga risker utan gick ut och slängde den direkt (och där kan man inse hur Ääärkigt det var för jag slänger som bekant inte saker i första taget, det är för läskigt att gå till sophuset).
Vi fortsatte röja med fönstren öppna för naturligtvis hade alla textilier tagit upp odören, de har ju stått i ett instängt rum i vad som antagligen är flera år…
Nu ligger det ett berg i vardagsrummet med saker som skall tvättas. Det får bli stortvättstugan vilket innebär att mamma måste hjälpa mig med det med, jag sätter icke min fot där själv!
Det finns också en hel del mindre högar med saker som skall ”gås igenom” med N MEN jag har en klädkammare som går att gå in i! Hela vägen! Det står kvar en del kartonger som också skall kollas igenom och det är en del annat att göra som att glo på en massa VHS-band för att se om något är värt att föra över till DVD.
Det kan jag ju göra medan jag cyklar för nu skall banne mig motionscykeln börja användas igen!
Och – vi har slängt. Massor. Tidningar, böcker(!!), gamla kläder, gamla hunddynor, diverse prylar som jag inte ens visste att jag hade. Någon som vill ha en plastjulgran eller en massa dockor från världens alla länder? Nähä, trodde inte det.
Det här kommer att ta sin tid men kan bli riktigt, riktigt bra. Det känns att vi är på väg!
Sedan har vi bara resten av lägenheten kvar…

Off-dag

Det har varit lite väl mycket nu på sista tiden, jag kan inte göra så mycket olika saker på kort tid för då mår jag dåligt och orkar inte med mig själv ens.
Alltså var det läge att lägga in en klämdag idag och göra typ…ingenting. Det där ingenting brukar bestå i att jag sover bort större delen av dagen men nu masade jag mig upp när Anne ringde och frågade om jag inte kunde bjuda på kaffe i stallet.
Problemet var förstås att jag själv inte var i stallet utan hemma i sängen men Anne plockade upp mig så puttrade vi ut för en fika i det underbara vädret.
Tog sedan en promenad med dogsen som badade i gamla ankdammen. Nikka var förstås salig, Skroffan var glad över att traska omkring och blöta underredet medan Frippen mer gick och betade (han har inte läst kapitlet om att labradorer är bad- och simtokiga, han badar inte så länge det inte finns något som är vettigt att apportera).
Sedan hittade Nikka något äckel-päckel att rulla sig i vilket hon gjorde med minst lika stor glädje som hon tidigare hade badat, hon luktade INTE gott!
Vidare till Snäppa för mer bad där Nikka kunde simma omkring ordentligt, dock doppade hon ju inte nacken och huvudet så de luktade fortfarande äckel, dessutom var vattnet i Snäppa ganska lerigt så hon luktade dessutom sump.
Detta föranledde en dusch när vi kom tillbaks till stallet, jag ställde helt sonika Nikka på spolplattan, tvättade av henne med en svamp med såpavatten och spolade sedan av henne med slangen. Lätt som en plätt även om jag hade dåligt samvete för att jag spolat henne med kallvatten, det lär väl dock inte ha varit kallare än vattnet hon simmat omkring i… Hon torkade dessutom snabbt i solen.
Passade dessutom på att klippa Skroffan i ansiktet, hon är ruskigt långhårig nu och ögonen var helt gömda bakom luggen som snarare skall vara en busig stubbfrisyr. Fram med saxen och klipp, klipp, så syntes Skroffans glada ögon igen. Då såg det dock ut som om hon hade getskägg så det blev skäggklipp också!
Sedan tog vi en kvällspromenad hem där jag stoppade in lite Nikka-träning och Skroffaktivering.
Skroffan var verkligen pigg och glad idag, igår kändes hon lite trött men nu var hon på topp.
Hoppas nu bara att hon ÄR på topp och inte bara verkar vara det!

Blaj igen

Har sannerligen tappat räkningen på alla Blaj-bloggar men här kommer i alla fall en till.
Jag tappade styrfarten lite när det gäller Vikt-väktarna, det har nästan gått lite för lätt även om jag inte uppnått så bra resultat än.
Men minus drygt 10 kg är det och det känns faktiskt :-)! Annars brukar jag inte känna någon skillnad på kroppen när jag går ner, bara att det blir tyngre när jag går upp… Nu är det faktiskt lite lättare att röra sig, kläderna sitter lösare och till och med jag själv kan se i spegeln att det är skillnad. Inte mycket, men ändå.
Jag har legat lite på nolläge en vecka och tycker att det är ok, så länge jag inte går upp igen så kan jag få plana ut ibland.
Jag känner mig själv vid det här laget och det funkar inte riktigt att följa planen slaviskt så lite nollveckor här och där tillåter jag mig.
Tänkte ta tag i motionen också, har ju faktiskt både gångstavar (jag vet, det är skitfult men vad gör man inte?) och motionscykel som visserligen är uråldrig och seriöst hatad men det vore nyttigt.
Resan går vidare, undrar var den slutar? Har definitivt inget slutmål utan tuffar på lite makligt så får jag se var det börjar bli för jobbigt.
Har inte sikte på att bli pinnsmal men vill kunna se mig själv på kort utan att kräkas.

Har också varit hos tandhygienisten vilket faktiskt var ganska positivt. ETT hål som behöver lagas + några observandum som tandläkaren skall titta närmare på men jag brukar ha hål överallt så det var ändå bra.
En del tandköttsfickor som skall rensas och pengarna rullar men jag skall ansöka om att få torr i munnen-bidrag. Man får inte ersättning för tandläkaren men för förebyggande munhälsovård och det är gott nog.
Men jag var nog inte riktigt klok som bokade tid hos tandläkaren på måndag morgon klockan sju!

Blå Stjärnan är som de är, jag har försökt få tag på Skroffans veterinär i 1 1/2 vecka nu för att höra om provsvaren men nä, hopplöst.
På måndag tänker jag ringa igen, får jag inte prata med Pernille då så skall jag banne mig ta mod till mig och säga åt dem att en annan veterinär får kolla Skroffs journal och meddela mig hur vi skall fortsätta.
Misstänker att hennes Fortekor (mot protein i urinen) behöver justeras eller bytas ut och jag vill naturligtvis ha det gjort så fort som möjligt!

Naturligtvis har jag varit i stallet också, de senaste dagarna har varit fantastiska med sol och värme – jag har bränt armarna och kinderna – och idag var det tömkörningslektion med Flóa.
Vi håller oss till basicgrejer fortfarande men jag tycker att det går framåt!
Jag blir ju alltid skitnervös när jag skall ha lektion, jag tycker att det är jätteroligt att lära mig mer om både hästar och hundar men ack så läskigt.
För TÄNK om jag gör fel och jag är ju skitkass på allt jag gör så det är klart att instruktören bara tar sig för pannan och tänker att det är ett hopplöst fall…
Nå, Ylva såg inte helt knäckt ut efter lektionen i alla fall.

Och så har vi tränat en massa, Nikka och jag men mer om det i träningsbolggen som jag skall uppdatera någon dag (ju mer det blir att skriva om desto mer drar jag på det).
Skroffan har mest varit en Sällskaps- och StallSkroffa men hon verkar trivas med det. Bara nu provsvaren kommer snart!!

Thorsvi-besök

Förra helgen styrde Anne och jag kosan till Storsten och Nikkas uppfödare för att träffa söta Nikka-halvsyskon, träna och umgås.
Jörgen och Anita är några av de trevligaste personer jag känner, det var inte bara Nikka som var ett lyckokast när jag köpte henne.
Nikkas fem veckor gamla syskon var givetvis bedårande söta men det var nästan ännu roligare att träffa mamma Kiwi som jag nog inte ens sett på bild tidigare. Väldigt lik Nikka, eller så är väl Nikka snarare väldigt lik sin mamma…
Anita tog kort på Nikka, Kiwi och mormor Guinness (som inte alls är lik de andra två), Nikka tyckte inte riktigt om att sitta jämte morsan men protesterade inte så mycket. Däremot försökte hon definitivt inte terrorisera dem som hon gör med hundarna hemma. Respekt!
Träningen gick bra (skriver mer om den i träningsbloggen) och det som var riktigt skönt var att Anita tyckte att Nikka såg jättefin ut, att hon hade utvecklats mycket och åt rätt håll på det år som jag haft henne. Härligt att jag kunnat förvalta min pärla på rätt sätt!
Visst, den där lille jäveln som sitter på min axel kraxar naturligtvis att i händerna på någon annan så hade hon säkert varit ännu bättre men nu skall jag faktiskt suga på den här karamellen ett tag!
Vad som värmde mattehjärtat lite extra var att Nikka knappt brydde sig om att hälsa på Anita och Jörgen. Det är inget snack, hon är MIN hund nu!
(Jörgen trodde i och för sig att Nikka bara hade bott hos dem i sisådär tre månader, hon bodde där faktiskt nästan 1,5 år…)
Även Skroffan uppförde sig fint, hon träffade inte Thorsvi-hundarna men satt snällt i gästrummet tillsammans med Nikka och Frippen när vi andra umgicks.
Vad fasen kan hon inte vara tyst hemma för?!
Efter lunch på söndagen styrde vi kosan hemåt igen, med en hel del nyttigt att träna på.
Tack snälla Anita och Jörgen!!

Dagens Ääärk

Man tager 1st labrador
1st hög med älg(?)skit
Rulla labradoren i skiten, doppa sedan i lerig bäck så att det smetas ut.
Ta daa! 
Tvätta sedan labradoren i badrummet men glöm huvudet. Torka och glöm sedan alltihop. Pussa labradoren på huvudet.
Ääärk!!!

Boendestöd igen

I torsdags kom M-L som vanligt, det känns fortfarande lite spänt från min sida men det funkade rätt bra ändå tycker jag. Vi grejade på uteplatsen som vi hade bestämt veckan innan och vi gnodde rätt bra båda två.
Rensade bort gamla vissna blad och annat, skurade bord, stolar och fönsterbrädor, krattade gräset, rensade mellan plattorna och fixade till rent allmänt.
Nu är det kanske inte FINT men helt ok. Återstår att se vilka växter som överlevt vintern, de brukar dö både i rabatten och i krukorna.
Det var i alla fall riktigt skönt väder och vi myste lite i solen förutom att slita. Det är lite pinsamt att andra SLITER med min skit men det hade varit konstigt om M-L bara satt och tittade på också.
Nästa gång skall vi ta köket, torka skåpsluckor och sånt där, och ungefär varannan gång tänkte vi klippa gräset och fixa lite ute så att det håller sig ok.
Det KAN nog bli bra det här och jag dammsög alldeles själv på kvällen. (Jag hatar att dammsuga så det är onekligen inte bara städ-ångesten som får mig att skjuta upp det!)

På fredagen var det Ns tur att komma, henne som jag var lite osäker på. Jag hade missuppfattat tiden och snäll som jag är hade jag kört Anne till jobbet på morgonen och precis kommit innanför dörren hemma när N dök upp. Stress!!!
Å andra sidan kanske det var lika bra för jag hann inte noja till mig utan nu var det bara att tuta och köra direkt.
Vi planerade lite och fixade med läskiga papper/räkningar, sedan började vi med det som N främst skall hjälpa mig med; att röja och rensa. Jag har olika ”högar” hemma med saker som ”jag skall ta hand om sen” -det är bara det att jag klarar ju aldrig ta hand om det.
Klädkammaren är knökfull och en massa skall rensas bort och annat komma dit. Det är ungefär som ett 15-spel där man måste flytta runt de olika bitarna hit och dit för att rätt bit skall hamna på rätt ställe. Puh!
Vi började lite smått i vardagsrummet i alla fall så nu SKA Anne ta hem sina saker som blivit kvar här sedan hon bodde här tillfälligt för typ två år sedan… Det blev en del som skall slängas också, skönt!
Det kändes först lite kämpigt men N är både snäll och lite lagom diskret, snokar liksom inte utan är neutral.
Jag hivade alla mina gamla hundinstruktörspapper, de är helt uråldriga och det lär inte bli fler kurser på många år – och i så fall kommer jag definitivt att bygga mina kurser på annat sätt än tidigare.
Det har liksom hänt en del inom hunderiet sen jag fick utbildningarna…
N var ju inte helt bekväm med hundarna men jag gav dem något att tugga på när hon dök upp så lugnade de ner sig.
Nikka gick förstås och flinade vilket innebär att hon visar sina tänder vilket fick N att se lite rädd ut men jag förklarade att hon gör så för att vara visa sig vänlig.
Det gick faktiskt ok så det kan nog lösa sig det här, skönt om jag slipper byta.
I fortsättningen skall N komma på tisdagar för röjning och läskiga papper, M-L kommer på torsdagar för allmänt städ och rengöring. En tredje gång som jag egentligen är beviljad orkar jag inte med, tycker att det blir bra så här ett tag så får vi stämma av sen.

Vååår!

De senaste dagarna har varit härliga, visserligen har det emellanåt varit lite kyligt i vinden men i lä har solen värmt gott. Igår såg jag årets första tussilago och idag fladdrade en citronfjäril förbi. Det är vår!

Greina, Nikka och jag var ute på en tur idag och både Greina och Nikka skötte sig exemplariskt. Det är smidigt att kunna ha med Nikka när jag rider; hon får både fysisk motion och får tänka en hel del också eftersom det inte är självklart för henne än vilken position hon skall ha.
Mycket fot, vänta, stopp och framåt-kommandon med andra ord! Greina är hur cool som helst och även om jag försöker att alltid ha Nikka jämte eller före oss så händer det att hon hamnar bakom. Greina viftar inte ens med öronen när det kommer dundrandes en Pickelur bakifrån men så vet hon ju att Nikka är där någonstans, det är väl en annan sak om en främmande hund dyker upp som gubben i lådan.
Skroffan som kanske inte är helt tip-top kan få en vilodag utan att jag känner mig jättehemsk (vilket är löjligt, jag får mindre dåligt samvete om Nikka är med när jag rider för det skulle jag ju ändå gjort än om jag hade varit ute på promenad och Skroffan fått stanna hemma).

Imorgon är det ny boendestödsdag, om vädret är ok skall vi ta oss an uteplatsen vilket verkligen behövs. En hel hösts och vinters samlade grenar, löv och annat, diverse växter som inte överlevt vintern och så vidare som skall bort. Jag har dessutom smultron växandes i gräsmattan, jag fattar inte varför de dör ut där jag tycker att de skall vara men nu får de gott maka på sig till rabatten!

 

Suss-lektion

Idag var det inte bara Skroffans födelsedag, det var också Suss-lektion på bästaste Flóa.
Flósan var så där riktigt supergo att pyssla med idag, på sista tiden har hon ibland varit lite tjurig eller brötig – det är inte för inte som hon är i tonåren! – men idag stod vi och pussades och myste. Det är förstås ganska korkat att låta en häst pussa och mula en i ansiktet men det är ju så gott!
När jag väl var uppe i sadeln såg hon lite tjurig ut men var ändå lyhörd.
Och med Suss magiska hjälp förvandlades Flóa givetvis från en lite sur och stel tonåring som inte ville använda sina bakben till en glad och mjuk liten häst även om hon för all del försökte smita undan emellanåt.
Hon tyckte att det var apjobbigt att skrölta (mellanting mellan skritt och tölt, en slags styrketräning för hästar) men fick fram riktigt fin tölt också och det i en mycket trevlig form. Hon vill annars gärna krulla ihop sig, framför allt i nacken, men nu gick hon riktigt bra stundtals.
Det KÄNNS så jävla bra när man får till det!
Dock märker man att hon blir trött, på slutet kroknade hon onekligen och fick avsluta med trav på långa tyglar för att lösa upp sig.
Tack fina Flóa och bästa Suss för ännu en toppenlektion 😀 !

GRATTIS SKROFFAN!

Idag fyller världens bästa Skroffa sex år. Det är inte en självklar sak, hon borde med tanke på sina njurar inte ens ha blivit över året men hon har kämpat på och firar nu alltså sin sjätte födelsedag.
Det är heller inte ett sjukdomsmärkt magert vrak som har födelsedag; även om hon inte är helt tip-top så är hon rund, god och glad.
Vi hade kalas i söndags och idag var det dags för presenter. Det finns ju inte så mycket man kan hitta på som är förenligt både med Skroffans sjukdom och som hon själv skulle vilja ha men hon har fått (ännu en) aktiveringsleksak som hon tyckte om och en effileringssax. En sax kanske inte stod högst på önskelistan men i förlängningen betyder det att hon slipper trimmas så hon är nog rätt glad åt den ändå.
Givetvis har det ätits extra mycket och extra god mat, tur att det finns njurfoder på burk!
Så GRATTIS min kära lilla Skroffa, må du orka hänga med ett tag till!!