Jag hade fel, sista Grupp-gången innan semesteruppehållet är på onsdag.
Tog mod till mig och pratade med Åsa idag, hon sade att hon hade ju förstått att jag tyckte att det var jobbigt men inte att det var SÅ jobbigt.
Det är ju inte alls meningen att Gruppen skall ta energi och göra att man inte orkar med annat så hon föreslog att jag inte skulle komma tillbaka efter semestern.
Vi spikade dock inga beslut utan kommer att ha ett möte i augusti innan Gruppen kör igång igen för att se hur det känns då.
Det känns ganska bra men trots att det är vad jag själv vill så känns det lite tomt och naturligtvis som ett misslyckande. Jag kan alltså inte ens klara att gå på en j-vla rehabgrupp två gånger i veckan… Men som det är nu kostar det mer än det smakar och i längden är det inte hållbart.
Åsa tyckte dock inte att det var ett misslyckande eftersom jag försökte i alla fall och man får väl hoppas att FK ser det så också.
Fick förresten kopian på Dr S’ ansökan till FK idag, det är alltid lite ”lustigt” att se hur man beskrivs. Jag ger tydligen en ”god formell, något tunnare emotionell kontakt” och anses inte ha någon ”rehabpotential”.
Man blir lite kluven av att läsa ansökan, det är klart att det på sätt och vis är skönt att ens problematik står uppspaltad och tas på allvar men samtidigt är det förstås jobbigt att se den svart på vitt.
Jag känner mig nästan ”schizofren”: å ena sidan den hyfsat fungerande Helene som ändå klarar att träna med Skroff, puttra iväg till stallet och umgås med kompisar och å andra sidan den sjuka delen som inte klarar mycket alls och som beskrivs som en komplicerad psykiatrisk problematik med närmast paranoida inslag.
Men den delen är det ju få som får se eftersom jag då oftast ligger hemma som en liten blöt fläck.
Klarade för övrigt inte att åka till stallet idag efter Gruppen men de går ju på sommarbete nu så Nina slängde en blick på honom i hagen.
