Skroffans elaka, elaka matte!

Ok, jag erkänner, jag har varit en dålig matte i dag *skäms*.
I morse sade Skroffan ”Matte, skall vi gå upp nu?” och för den som anser att hundar inte kan prata så kan Skroffan göra sig alldeles utmärkt förstådd, när hon tycker att det är dags att gå upp så hoppar hon helt enkelt ner från sängen och irrar runt vid kompostgallret som jag har i öppningen till sovrummet.
Jag tyckte inte alls att det var dags att gå upp så jag sade till henne att klättra (Skroffan hoppar inte, hon går på sin lilla trappa som hon är bortskämd med) upp i sängen och lägga sig igen.
Eftersom Skroff för det mesta faktiskt är en ganska lydig liten hund så gjorde hon som hon blev tillsagd.
En stund senare upprepades proceduren och jag sade ganska irriterat till henne att gå och lägga sig igen.
Och så det elaka… Ytterligare en stund senare sade Skroffan ”Matte, jag mår illa och måste kräkas eftersom du inte gett mig frukost vilket jag har försökt påpeka ett par gånger”.
så ja, Skroff kräktes för att jag inte iddes gå upp och ge henne mat i tid. Som lite kompensation fick hon burkmat ovanpå torrfodret så hon var ganska snart glad igen.
NÄR skall jag lära mig att Skroff faktiskt behöver frukost innan kl 10?! Hennes mage har varit så bra så jag trodde att den höll för lite längre uppehåll men hon fick kvällsmat ganska tidigt i gårkväll och så blev det som det blev.

Nåja, hon har i alla fall fått gå både till och från stallet i dag och dessutom gått en ganska lång kvällspromenad med Anne och de andra dogsen.

Karaktärsdanande övningar…

I dag har både Skroffan och Floá fått göra lite karaktärsdanande övningar, jag tyckte att det kunde behövas då Floá faktiskt är lite drumlig och Skroffan inte direkt var lyhörd på söklägret.
Först ut var Skroff som skulle köra sök.
Vi började med en systemövning på en äng, jag skickade ut Skroff till figgarna varpå jag tog mig framåt på stigen. Gick bra, Skroff var motiverad, glad och lyssnade fint :-D.
Sedan körde vi lite hitta/markeringsövningar och det gick… inte så bra, nej.
Skroffan började med att tjuvstarta vilket jag iofs tycker är ett  positivt problem, men sedan fick hon lite svårt. Vi körde ovallat och i ganska knepig terräng med mycket ris och grejs på marken, så Skroff irrade omkring en del. Fick sedan en jättefin markering där hon lade rullen i min hand, påvis utan problem.
Andra skicket gick inte bra alls, jag matade och matade men nej, det gick inte. Jag visste heller inte exakt var figgen låg så jag lät henne komma fram och lade den andra figgen på en hittaövning. efter en tillsägelse ”på allvar” till Skroffan så gick hon ut fint, hittade figgen och så slutade vi där.
Stigarbetet funkade hyfsat i dag ändå tycker jag.
Jag vet inte om det var så smart egentligen att bryta på den ena figgen men läget kändes helt låst och sedan löste hon ju uppgiften fint.
Det gick bra för de andra hundarna med och trots att det var j-vligt motigt i morse är jag glad att jag var med :-D.

Sedan puttrade vi till stallet och jag körde inkallningsövningar med Skroffeländet. Slängde ut en näve torrfoder på marken, skickade Skroff att leta och kallade sedan in henne för att ge burkmat och skicka tillbaks henne för att leta. En baggis, den här övningen kan jag! sade Skroff och gick klockrent. Får höja upp svårigheten några snäpp tror jag!

Så Floá då. Hon har en viss förmåga att liksom knö på en med bogen vilket egentligen är ett oskick men som jag inte tänkt så mycket på.
I vanliga fall brukar vi göra lite starta/stanna-övningar på väg till och från hagen men nu gick vi till paddocken och beväpnad med ett spö körde vi lite allmänt hyfs.
Stanna, backa och stå stilla, gå runt mig, flytta sig undan mig när jag ber om det. Gick fint så sedan tog vi till de tunga kanonerna: att kunna gå bredvid mig medan jag håller en hink med foder i andra handen. Det gick! Inte direkt men efter lite ”påpekande” med spöet om att inte springa ner mig så kunde hon gå så fint så :-).
Det gick inte riktigt att få henne att vända bort från hinken men Rom byggdes inte på en dag så att säga.
Naturligtvis PETADE jag med spöt och naturligtvis fick hon beröm och belöning när hon gjorde rätt!
Jag hoppas att jag tjänar på det här när jag väl sitter upp och även i tömkörningen. Att LYSSNA och inte bröta på kan ju aldrig vara fel!
Skroffan var under tiden duktig och låg och tittade på alldeles tyst. Visserligen hade hon ju fått jobba rätt ordentligt innan men ändå :-).

Så – båda mina adepter har på det stora hela skött sig i dag även om vi behöver träna mer :-D.

Skall förresten maila FK och fråga om de kan ändra mötet med AF. Nog måste AF, FK och PMH (Lotta) kunna få ihop en gemensam tid?! Det kan ju inte vara helt ovanligt att de samarbetar menar jag. Frågan är väl om den goda viljan finns där…

Blaj

I dag harvi gjort lite allt möjligt; började med tandläkaren (inte kul), jag har visserligen absolut ingen tandläkarskräck men tandläkaren och sköterskan är ju en människor och dem har jag som bekant fobi för.
Fördelen med att vara hos tandläkaren i jämförelse med t ex frissan eller en vanlig läkare är att man inte förväntas prata. Man säger ”Hej!” och ”mmffghhaa” och sedan kan man säga ”Hej då!” och så är det klart liksom.
Fast jag tycker ändå att det är jobbigt att gå dit, allt är ju jobbigt!
Nå, nu är tänderna snart fixade och i dag var det inte så farligt dyrt heller. Dessutom var jag och löste ut min trisslott på 2000:- (jag vet, det är länge sedan jag vann på den!) innan så drygt 500 spänn kändes liksom inte så mycket.
Däremot höll det på att bli problem när jag skulle lösa ut den, apparaten ville inte godta den först utan menade att kontrollnumret var felaktigt. Skit! Det ordnade sig dock, hade känts rätt surt annars.

Efter tandläkaren åkte Skroffan och jag till Backaplan där jag fick erkänna mitt nederlag och be om hjälp med att sätta in SIM-kortet i nyaste telefonen. Tjejen i affären hade dock vissa problem hon med och man skulle definitivt INTE göra som teckningarna på bruksanvisningen visade!
Vidare till stallet för att uträtta några ärenden och sedan var det dags för att inviga nya gåstavarna. Jag veeet, det ser skitlöjligt ut men det skall ju vara nyttigare än att bara gå som vanligt så därför blir det hädanefter stavgång.
Det funkade faktiskt bra med att ha Skroffan i vanligt koppel, däremot var det lättare sagt än gjort att gå med de där stavarna. Jag kom på mig hela tiden att antingen gå i otakt med mig själv på något sätt eller gå i passgång. Ok för att Floá och Skroffan passar emellanåt men jag skall definitivt inte göra det!
Nåväl, vi fick inte direkt upp farten men fick någorlunda in tekniken till slut.

I morgon är det sök!!

Ridlektion!

I dag har Háfur och jag haft ridlektion, för hans vanliga instruktör. Fördelen är så klart att hon känner Háfur utan och innan och vet precis vad han kan och hur man skall få honom till det.
Fast det hjälper ju inte att han kan när inte jag har en aning om vad jag håller på med…
Vi gjorde i alla fall olika övningar för att få med herrns bakben, bl a gjorde vi bakdelsvändningar vilket jag aldrig lyckas få till.
H fattade dock vad jag menade och vände så snällt så, efter nästan varje vändning frågade han ”skall vi galoppera nu?” för det brukar han göra med Mathilda. Jag kände att vi får för sjutton ha lite bättre ordning på skritt och trav först innan vi börjar galoppera i paddocken, totalt meningslöst att flänga omkring i slänggalopp om jag inte orkar att hålla ihop honom.
Tycker ändå att vi fick till det rätt bra, jag känner absolut att jag börjar ”hitta” honom och komma på hur jag skall rida honom :-). Vi fick en del bra övningar så nu skall vi träna inför nästa gång, förhoppningsvis är vi ännu mer samspelta då.

Och jo, givetvis nojjade jag innan och undrade varför jag utsätter mig för sådant här när jag tycker att det är läskigt. Jag skulle ju mycket väl kunna hålla mig till att skogsmulla mig utanför paddocken men då lär jag mig ju inget. Det är det som är en av de roligaste bitarna med ridningen och hunderiet, man utvecklas – förhoppningsvis – hela tiden. När det gäller ridningen så är det tyvärr så att jag är lååångt från där jag var en gång i tiden, inte för att jag var så duktig då heller men i alla fall bättre än nu. Men det går kanske att gräva fram om man har en tillräckligt stor spade :-D?

Nästa vecka SKALL JAG RIDA FLOÀ! Weeeee! Lite läskigt och jättejättespännande *hoppar upp och ner*!

Den där VIKTiga saken…

Det gick faktiskt neråt på VV sist också. Skam vore väl annars men man vet aldrig (den här veckan har jag t ex skarvat jättemycket, ajja bajja!).
Klara och Hanna tog bilder på söklägret och vet ni vad? När jag tittar på dem så ser jag fortfarande att jag är fet men inte JÄTTEfet! Jag kan faktiskt titta på bilder av mig själv utan att vilja slänga ut datorn genom fönstret.
Skulle lagt upp ett  par bilder men WP vägrar samarbeta så ni får tro mig på mitt ord. Fast ni kan förstås inte se på bilden om JAG blir äcklad av att se den…
Lång väg kvar men varje kilo väck är en vinst i sig :-).

 

Skit, skit, skit

Tyckte att jag hade saker och ting under kontroll när det trillade in ett par mail. Det ena var från F på FK som informerade om att hon bokat ett möte på AF där vi skall diskutera mina möjligheter till återgång till arbete och det andra var från Lotta som skrev att hon inte kunde komma på nämnda möte för då är hon bortrest.
Att gå själv är INTE en bra idé eftersom jag bara kommer att sitta och se trevlig och normal ut och gå med på allt de säger.
De får alltså senarelägga mötet.
Blotta tanken på att gå dit och dra igenom allt IGEN får mig att må skitdåligt, jag begriper inte varför de inte kan läsa mina intyg från diverse berörda parter inklusive mig själv och TRO på det och inte förutsätta att min läkare m fl måste ha fel?
Känner att jag hamnar i precis samma sits som alltid och jag har inte verktyg att hantera det den här gången heller. Jippiee. Verkligen.

Mera telefoner…

Knatade idag in på The Phone House i Allum för att ändra det där abonnemanget. Nä, det gick ju inte utan i så fall var jag tvungen att köpa loss mig, han kunde dock erbjuda ett annat jääättebra abonnemnag i stället. Det LÄT faktiskt bra; något dyrare än det jag ringer för nu men fria samtal, fria sms/mms (ok, de är begränsade till 10 000 vardera/månad) samt fri surf.
Jo, det kunde jag ju tänka mig men givetvis gällde det erbjudandet NU, inte när mitt abonnemang går ut i januari. Jag är en ganska lättövertalad människa så jag nappade på ernjudandet ändå, främst för att jag tycker att det är rätt skönt med en fast kostnad.
I avtalet ingår dock en ny telefon vilket jag inte ville ha naturligtvis, kunde jag inte få en bättre deal i stället? Nähä, inte det nä.
Det blev alltså även en ny telefon, han tittade lite nedlåtande på min nya Xperia active (ja, jag veeet att det är en gammal modell, jag gillar den ändå!) och tyckte att jag skulle ta en Xperia go om jag nu gillade vattentäta och dammtåliga telefoner. Det gör jag, så därför har jag nu även en Xperia go, samma modell som jag köpte från början på Elgiganten men lämnade tillbaka… Hänger ni med?
Tänkte först kränga den men antingen så behåller jag båda och kör slut på dem en i taget – mobiltelefoner håller ju inte så värst länge numera – eller så säljer jag activen och behåller den andra.
Jag tänkte ändå att jag skulle kunna försöka snacka till mig något annat men försäljaren gav mig självmant diverse tillbehör som kompensation för att jag fick lösa ut det gamla abonnemanget.
Summa sumarum så är jag trots allt ganska nöjd och har faktiskt gjort en bättre deal – tror jag – än jag hade från början.
MEN sedan kom då problem nummer två: att få igång nya telefonen. Trots idoga studier av bruksanvisningen lyckades jag inte öppna telefonen så att jag kunde stoppa i SIM-kortet och batteriet. Det känns avgjort mindre pinsamt att knata tillbaks till affären i morgon och be om hjälp än att knata tillbaks till affären i morgon med en trasig telefon som jag pajjat så ja, det får bli ett nytt besök.
GAH, jag skall nog bara ha en fast hemtelefon med petmoj…

Förresten så lyckades jag tappa bort bilen när jag var på Allum, trots att jag faktiskt kom ihåg vilket nummer som ingången hade där jag ställt bilen och sade att  den stod i garaget så försökte tjejen i informationen skicka mig till takparkeringen. Smidig service, Allum *NOT*!

Sökhelg!

Skroffan och jag har varit på en supersökhelg med bästa sökgänget i Stättared. Visserligen var Skroff lite billig söndag förmiddag men annars var hon definitivt inte till salu <3!
Det började som vanligt med nojja, jag tänkte att ”jag struntar i det och stannar hemma” som jag alltid tänker om något kanske kommer att bli lite läskigt men kruxet var att mamma skulle fixa maten och hon ville onekligen inte åka själv.
Alltså fick jag pallra mig iväg men intalade mig att jag behövde ju faktiskt inte köra alla passen utan kunde hoppa över något om jag kände att vi inte orkade.
Stättared är en 4H-gård med vandringshem som vi hade hyrt för helgens läger, Ligger jättefint med bokskogar och härlig natur inpå knutarna, dessutom hade vår instruktör B tränat mycket där tidigare så han hade själv lagt upp planeringen och fixat lämpliga sökrutor. Gött!
Vi hade delat upp oss i två grupper, helt enkelt så att vi i vårt sökgäng fick B som instruktör och de andra hamnade med en annan instruktör.
Jag var lite skeptisk för Anne har lovordat B ända sedan hon tränade för honom första gången, han var så fantastiskt duktig och trevlig och…
Men nu efter fyra sökpass så får jag hålla med, han är både duktig och trevlig, en god pedagog och har dessutom förmågan att plocka fram det positiva i allt och det behöver jag som bekant träna på.
Så – första passet då. Vi skulle köra ”som vi gör hemma” fast vi visste inte var figgarna låg.
Skroffan var laddad till tänderna och jag får erkänna att lydnaden är det lite si och så med när fröken är taggad.
Hon sprang alltså som en idiot men hittade för all del sina figgar, i bara farten så att säga.
B var ändå positivt överraskad – jag vet ju vad de flesta tänker när man kommer med Skroffan i släptåg och säger att man vill köra sök – men menade att jag måste styra upp henne och det sker inte på söket utan vid sidan av.
Problemet är att Skroff är ganska lydig i vardagen (tyckte jag), det är svårt att få trycket i henne och träna på lydnad i det läget eftersom det i princip bara är då som hon blir helt galen.
På eftermiddagspasset hade Anne skvallrat om att Skroffan faktiskt har kört en del sök och att vi inte är lika orutinerade som vi försökte ge sken av så då höjde B ribban några snäpp.
Skroffan och jag för vål del skärpte till oss och i bästa samförstånd (nåja!) körde vi och det gick faktiskt BRA!!! Jag var skitnöjd med att jag var mer fokuserad och bestämd och Skroff svarade på helt rätt sätt, samma tryck men med mer lydnad. Yes!
Vi avslutade med lite markeringsövningar och sommarens träning har gett resultat, hon släppte visserligen rullen några dm från mig men annars var det klockrent.
Vi fick idel lovord från B som menade att vi faktiskt skulle kunna komma någon vart på tävling förutsatt givetvis att vi tränar massor och skärper till oss. Nu är det förstås så att B som sagt ser det positiva i allt men han tyckte helt klart att Skroff var ”en riktigt skojig liten hund” och han erkände att han hade betraktat oss med skepsis innan han såg oss in action så att säga.
Att Skroffan dessutom funkade bra på det stora hela med andra hundar, med att sitta ensam på rummet och så vidare gjorde att jag kände att vi verkligen hör ihop och hur mycket jag tycker om min lilla knashund. Hon är helt enkelt bäst :-D!
Visserligen tror jag att de andra tyckte att deras hundar var bäst men i alla fall…

Vi sov relativt gott, eftersom mamma inte ville dela rum med andra hundar så fick vi lyxen att ha ett trebäddsrum med en ledig säng. Skönt!
Ja, och så var det dags för söndagens pass. Det märktes att alla hundarna var lite mindre tryck i, dels var det en ganska svår ruta med bl a helt dold figge som låg i en låda och dels var de trötta efter grådagen och i en del fall antagligen även av det här med att bo borta och med främmande hundar.
Skroffan kändes direkt slö – för att vara hon – men jag försökte spotta upp oss lite innan vår tur.
När det väl var dags visade hon lite action trots allt men dessvärre gick det rent av dåligt. Skroff var helt enkelt olydig, inte genom att springa lite extra eller att ha svårt att sitta still på stigen vilket jag kan tycka är relativt ”bra” problem utan med att nosa och vägra lyssna på sin matte.
Hon var säkert trött och ok om hon hade visat det genom att springa långsammare eller på grundare sök men att löjla sig på det där viset köper jag inte!
Dessvärre blev jag ganska ställd, tappade fokus och blev svamlig. I stället för att en gång för alla ta tag i henne vilket jag antagligen hade gjort om inte B hade varit där så fjamsade jag omkring.
Till Skroffans försvar får jag väl säga att hennes sökarbete ute i rutan var bra, hon hade god fart när hon väl släppte nosandet på stigen och hon fixade markeringarna fint.
Jag var ändå rejält besviken eftersom det hade gått så bra på lördagen. B försökte muntra upp mig med att hon faktiskt är duktig men att jag måste ta tag i det här med struktur och fokus.
När jag väl tänkte efter och diskuterade med B – som bollar med alla funderingar och dumma frågor på ett synnerligen bra sätt – så har jag faktiskt släppt på kraven undan för undan. När Skroffan var liten var jag jättenoga med inkallningen och att hon verkligen lyssnade på mig, vi körde massa kreativa övningar och jag krävde att hon gjorde som jag sade.
Med tiden har jag blivit släpphänt och gradvis låtit henne göra lite som hon vill när det gäller en del saker, annat har jag mest tänkt att Skroffan ändå inte gör som jag säger med och så har vi börjat göra omväger utan att reflektera över det.
Som när jag pratar i telefon t ex, då gick hon förut omkring och hittade på diverse saker i lägenheten som hon inte borde göra, därför har jag stängt in oss i sovrummet så att hon inte kan göra dumheter. Naturligtvis borde jag sagt till henne i stället men det är sådan där släpphänthet som jag nu skall ta itu med.
Åter till söket!
Inför eftermiddagens pass var jag trött och var inte alls peppad, när en del saker i förberedelserna strulade så blev jag lipfärdig och tänkte att ”jag skiter i det här, det kommer bara att bli sämre än sist” (känns det igen?) men så skärpte jag till mig och intalade mig att Skroffan och jag skulle gå in och visa något som i alla fall liknade struktur och sökträning.
När Skroff inte riktigt lyssnade i starten så fick hon ärligt talat en åthutning och se, det hjälpte!
Det var inget lysande pass men helt klart bättre än förmiddagens :-).
Vi kunde alltså sluta med äran någorlunda i behåll och det kändes mycket bättre.

B tog ett snack med oss allihop i gruppen senare, vad vi behöver jobba på och vad som är bra osv. Om Skroffan sade han faktiskt att hon kan gå långt (inom hennes fysiska förutsättningar då…) och kommer vi inte någon vart i brukset så beror det inte på sökdelen av det hela. Han verkade faktiskt riktigt förtjust i min Skroffa fast han var förstås lika positiv till de andra.
Faktiskt så gick det bra för hela sökgänget, vi gjorde framsteg och jag tror att vi allihop är rejält tända på att träna vidare nu :-D. Förhoppningsvis kan vi fixa en helg med B till våren igen och då SKA Skroffan visa att en liten cairnterrier minsann kan ha både tryck i söket och lydnad på stigen. Eller rättare sagt att hennes matte kan se till att få struktur och fokus i sökrutan…

Tack B för en superhelg, Anne och Hanna som fixade alltihop och mamma som lagade maten!

Tack så jävla mycket, Elgiganten!

När jag köpte den första smartphonen – som jag lämnade tillbaka dagen därpå – så frågade jag försäljaren på Elgiganten om mitt mobilabonnemang, jag ville kunna surfa på det. Tänkte att visserligen är mitt bundet tills januari men det brukar inte vara något problem att byta uppåt så att säga.
Försäljaren kollade vad jag hade och försäkrade mig om att det gick finemang att använda mitt nuvarande. Jag skulle kunna surfa upp till 1 GB.
När jag väl fick min nya telefon så hittade jag en mätare i den som kollar hur mycket man laddar ner och upp, man kunde dessutom sätta ett ”larm” så att den säger till när man närmar sig en viss gräns.
Toppen! Tänkte att då kan jag ju surfa på och se efter några månader om det behövs uppgraderas eller inte.
Jomenvisst! Surfade lite i ett par dygn, i går kom ett mess från Tele 2: ”Hej, du har nu surfat för 500 kronor.” What?!
Tack så jävla mycket Elgiganten, du kanske skulle nämnt att det visst gick att surfa med abonnemanget men att det kostar skjortan? Ren tur att Tele 2 skickade ut det där messet, annars hade jag väl suttit där med en räkning på många tusen efter en månad. Fast 500 svider det med…

Var för övrigt inne på The Phone House i dag för att få ändrat surfkostnaden men det gick inte.
Nu är det så att det är de som tecknat abonnemanget åt mig och då sade de att det skulle gå utmärkt att ändra det inom Tele 2 men Ooops! de glömde visst att berätta att det gällde i 8 dagar.
Jag började bli rätt lack men av mågon anledning skulle det vara mycket bättre om jag kom in nästa vecka för skulle det minsann gå att ändra.

Så – för tillfället gäller ingen surf alls så får jag se vad som händer sedan.

Är annars toppennöjd med telefonen nu när jag börjar lära känna den, mycket tack vare folket på AoH som svarat på alla dumma frågor :-).

:-)

Trots diverse födelsedagsfrossande blev det neråt hos sekten i dag. Fast det är klart, det som jag åt nu i helgen har väl inte hunnit sätta sig än.
Skönt att vara tillbaks på spåret även om jag tappat motivationen lite, men det är väl så det är – den går upp och ner precis som allt annat.
Det vorde vara VV två gånger i veckan, jag får äta onyttigt på måndag kväll och sedan är jag ganska peppad i början på veckan för att sedan tappa greppet lite till helgen. Inte för att det är helg utan för att det då helt enkelt gått för lång tid sedan sist.
Man kan ju tycka att jag borde skärpa till mig på helgen som en slutkläm inför måndagens vägning, men icke.
Nå, det tuffar på åt rätt håll igen och jag får vara nöjd med det.
I den bästa av världar skulle jag ha gått ner minst dubbelt så mycket vid det här laget men jag tror att det går bra så här med :-).