Lite flyt…

Efter Skroffans sjukdom, mammas avbrutna Afrikaresa och allt elände så känns det faktiskt som att jag har lite flyt.
Skroffan verkar må hyfsat, hon blir relativt lätt trött men däremellan är hon pigg och glad. Ingen mer feber, ingen mer dämpad matlust.
Hon skall tillbaks till Blå Stjärnan om en månad om inget oförutsett inträffar, för att kolla av hur mycket stryk njurarna har tagit. Jag kan tänka mig att hon har lite anemi igen, tröttheten skulle kunna bero på det.
Häng i lite till Skroff, snart fyller du sex!

Nikka håller sig också frisk *peppar peppar*, annars är det för tidigt för att säga något bestämt om hur fodret funkar på henne. Just nu är hon ganska ful i pälsen men det kan lika gärna bero på löp + fällning som foderbytet.
Hon går från klarhet till klarhet i träningen så jag har verkligen fått tillbaks träningslusten. Det kanske var bra att ha ett långt uppehåll trots allt?
Sitter och läser på mer om olika foder men man blir ju helt snurrig. Den ena säger att ditten är bra men inte datten, nästa säger tvärtom.
Men nu kör vi på Bravo färskfoder – lite olika smaker för matte tyckte att sorterna med vom luktade äckel-päckel – och ANF lamm & ris som jag nog dock kommer att byta ut mot något helt spannmålsfritt.
Det är bara det att många av de spannmålsfria fodren har i en massa annan konstig skit i stället så man kan knappast stirra sig blind på det heller.

Vikten (min alltså, inte hundarnas, de ligger perfekt just nu) fortsätter att sjunka. Två guldstjärnor har det blivit hittills och fler skall det bli!

Boendestödjeriet har kommit igång, än har vi bara planerat men även om det är läskigt så känns det bra.
Sist var det bara M-L som kom, vi skall ta tag i vanlig städning och N och jag skall röja och fixa räkningar och läskiga papper.
Jag sade till M-L att jag var tveksam över N men hon tyckte att jag skulle testa ett tag. Det jag mest hakar upp mig på är hundarna men hon kanske vänjer sig och i ärlighetens namn så var de rätt brötiga när N och M-L var här första gången. De är liksom inte vana vid att det kommer folk hit…

Ms fötter ser ut att tillfriskna som de skall och vi SKA på Norrlandsresa i sommar! Först skall vi dock provåka så att det funkar med båda hundarna. Skroffan får sitta i sin bur som hon gjorde sist och Nikka skall förhoppningsvis sitta bredvid mig på sätet med en bilsele på sig. Hoppas att hon får plats, annars får hon ligga på en dyna på golvet.
(Skroff måste sitta i en bur för att hon inte skall traska omkring, dessutom vågar jag inte lämna henne lös i husbilen om vi lämnar den. Hon hittar på alldeles för mycket bus!)

Stallet funkar fint, Flóa är igång efter några veckors vila, nya sadeln funkar prima och även Greina mår bra. Vi har kommit varandra ännu närmare på sista tiden så nu brukar G stå och småpussas och mysa <3.
Häromdagen var vi ute och ”busred” på tre glada hästar, Greina är snabb och glad när hon sätter den sidan till! Visserligen är hon stark också men hon drar inte iväg, bara kutar på sådär lagom så att det är kul.

Nikka har fått nya små halvsyskon, mamma Kiwi har fått en fin kull till på Thorsvi. I mars skall vi åka och träna och pussa på de små knytena (en är GUL!).
Jag kommer att vara apnervös men får väl lita på att Nikka sköter jobbet om inte jag klantar mig.

Stallhunden Nikka :-)

Nikka har börjat passa in riktigt bra i stallet, visserligen skall hundar vara kopplade där men hon har börjat få vara lös ändå. De andras hundar är också lösa för övrigt, dock är Nikka lite kinkig med en del av dem så är hon inte ensam hund får jag ha henne mer eller mindre under fotkommando större delen av tiden. Helt ok, det är nyttig träning!
Annars får hon tassa runt lite som hon vill vilket innebär att hon precis som Skroffan har upptäckt att det finns morötter och hästgodisar lite varstans. Jag tycker att det skall väl gå att lära en smart labrador att inte stjäla mat även om jag inte lyckats med den envisa terriern.
Det är ganska käckt att ha med Nikka i stallet, man slänger in lite stoppsignaler och stadgeträning här och där och vips så har man en tränad och stimulerad hund.
Skroffan får GIVETVIS också vara med och skroffa runt men hon får finna sig i att vara kopplad eftersom hon rätt som det är ger sig ut på morots- eller Anitajakt (helst båda i kombination). Hon aktar sig heller inte för hästarna så man får ha örnkoll på henne.

Enda nackdelen med Nikka som stallhund är att hon fryser lätt. Det är förstås lätt att sätta på ett täcke men jag tycker att det är skönt när man slipper. Dock har jag insett att skall Pickelur vara stilla en stund som när jag mockar så är det täcke på som gäller om det är lite kallt eller rått ute.
Däremot skulle hon säkert kunna kava omkring en bra stund i en isvak utan att vara det minsta berörd…

Idag har Pickelur varit extra duktig för hon har varit med på ridtur.
Tog en promenad tillsammans med Greina och Nikka förra veckan för att se att det funkade från marken och det gjorde det. Nu var det dags att ta det till nästa nivå, Nikka har varit med ett par gånger tidigare men det är länge sedan så vi började från scratch.
Vill jag göra det enkelt för mig så använder jag såklart ”fot” som kommando när hon skall gå vid Greinas sida men det kändes inte så bra mer än att ha som nödkommando så vi kör på ”följ” i stället. ”Framåt”, ”stanna”, ”så” (vilket håll hon ska åt, jag pekar med armen), ”kom” och ”vänta” satt som en smäck, faktiskt satt stoppsignalen bättre från hästryggen, antagligen för att hon är lite osäker och lyssnar bättre.
Får slipa lite på ”följ” eftersom hon inte är helt stadig där och ”gå runt” om hon hamnat på fel sida Greina. Hon får INTE gå bakom (och absolut inte under!!) utan lär sig att gå i en vid halvcirkel framför G istället.
Nikka är garanterat riktigt trött efter ridturen, inte för att den var jobbig fysiskt utan för att hon fick använda hjärnan hela tiden. Nyttigt!
Greina skötte sig oklanderligt även om hon nog inte riktigt såg vitsen vid att skritta en massa och ha en visslandes extramatte på ryggen. Hon reagerar i alla fall inte ett dugg på visselpipan och heller inte på mina kommandon. Att Nikka kommer upp bakifrån var heller inga problem. Duktiga G!

Jag MÅSTE naturligtvis inte ha med mig Nikka när jag rider men dels så tycker jag att det är trevligt, dels är det nyttig träning både mentalt och fysiskt. Man slår två flugor i en smäll så att säga, eller snarare tre eftersom hästen blir motionerad också. Tid över för att aktivera Skroff!

Och Skroff, ja. Hon verkar må toppen nu men hade en temperaturförhöjning häromkvällen. Kommer hon över 39 grader så skall hon in till Blå Stjärnan, nu låg hon på 38,8 men var pigg och glad. Tempade henne lite senare och då var hon tillbaks på vanliga 38,2-38,3.
Hungrigare än någonsin och med lika mycket energi som tidigare. Gullunge!

Boendestödjarmöte

Vi skulle ha haft ett möte mellan min socialsekreterare M, mina blivande boendestödjare N och M-L och mig förra fredagen men jag orkade bara inte med det efter helvetesnatten med Skroffan på Blå Stjärnan.
Det blev alltså uppskjutet till idag och jag kan erkänna att jag tänkt ett antal gånger under veckan att ”vi skiter i alltihop och avblåser det” men jag lyckades faktiskt ställa upp på mötet.
Vad som var värst vet jag inte; att de kom HEM till mig – ingen förutom Anne och mamma kommer någonsin in hit – eller att det känns ganska sopigt att de överhuvudtaget behövs.
Först anlände M som verkar vara en väldigt bra socialsekreterare vilket man definitivt inte kan säga om alla, jag betade av ett antal i ungdomen. Hon messade faktiskt i måndags för att höra hur det gick för min hund och om jag var ok. Sånt värmer!
Hon har dessutom fattat att man kommunicerar med mig via mejl och mess, inte telefon.
Sedan dök M-L och N upp och det kändes inte SÅ hemskt.
Hundarna visade sig inte från sina bästa sidor; Skroffan gapskällde, Nikka studsade omkring och ville hoppa på alla medan Frippen tyckte att så läskigt folk skall man akta sig för, bäst att morra lite för säkerhets skull.
Totalt kaos i början alltså.
Jag tyckte att det klickade direkt med M-L, hon kändes precis rätt och dessutom var hon otvungen med hundarna även om hon inte hade hund själv.
N är jag mer tveksam till, det klickade liksom inte men det kan ju ändras om vi lär känna varandra mer.
Dock har hon ett stort minus: hon var kanske inte rädd för hundarna men definitivt… obekväm med dem.
Det funkar förstås inte, om vi skall ha en avspänd relation så kan jag inte behöva ha ögonen på hundarna hela tiden så att de inte går fram och nosar och så vidare. Ok att de inte behöver hoppa på folk men de måste absolut få gå fram och hälsa och kela!
Nu stoppade jag undan Nikka i sovrummet bakom ett kompostgaller – Frippen var redan förvisad till vardagsrummet – och tog Skroffan i famnen men hundarna måste förstås kunna röra sig fritt.
M såg antagligen samma sak för hon påpekade att det faktiskt stod i min ansökan eller vad det heter att jag har tre hundar och att mina boendestödjare måste tycka om hundar och känna sig bekväm med dem.
Man har rätt att byta boendestödjare men det känns inte så bra. Å andra sidan känns det inte helt bra med N heller så jag vet inte hur jag skall göra. Vänta och se?
Funderar annars på att mejla M och säga att jag tyckte att mötet var bra, att det klickade med M-L men att jag är tveksam till N. Fasen, vad sånt här är krångligt!
Vi kom inte fram till så mycket idag; vi bestämde ett möte nästa vecka då vi mer skall lägga upp en plan över hur vi skall gå tillväga. Jag har fått rätt till hjälp tre gånger i veckan(!) men vi börjar med en mjukstart på en gång i veckan.
Jag tycker ändå att jag var duktig som fixade detta och antagligen är jag inte så konstig alls, de har fler brukare – vilken ful benämning det är! – som har spionerande grannar och läskiga brev som de inte vågar öppna.
Hoppas nu att det här blir bra!

Super-Skroff strikes again!

Jag borde kanske inte vara förvånad men är det i alla fall. Förvånad, och lättad. Det är uppenbarligen inte mycket som tar kål på en Super-Skroffa!
I går försökte jag få tag på veterinären som (jag tror) är ansvarig för Skroff efter hennes sejour på sjukhuset men det gick inte. Allt jag kunde få reda på var att hon inte hade några bakterier i urinen och att vi skulle boka en ny tid för uppföljning och planering.
Det var som sagt lättare sagt än gjort men till slut lyckades vi få en tid redan idag hos Alice, hon som kastrerade Skroffan och skrev in henne i torsdags.
Det var förstås för tidigt för att kunna ta ytterligare prover, hon har inte hunnit stabiliseras än men vi tog ett urinprov för att se åt vilket håll det gick med proteinet i urinen.
Skroffan var som vanligt duktig och som vanligt frågade Björn lite försiktigt om hon kanske drack mycket. Jo, det gör hon ju men jag vet mycket väl varför.
Vi fick provsvar redan på eftermiddagen och värdena har sjunkit rätt betydligt! De är helt klart på väg åt rätt håll och Skroffan behöver inte komma tillbaks förrän om en månad då vi kan se bättre hur det är ställt.
Och Skroff, hon är precis som vanligt igen. Hungrig, äter allt, pigg, glad och busig <3.
Lilla Grynet vad du skrämde oss. Hon har måhända inte långt kvar men hon är ruskigt seg, min lilla terrier!
Jag fick för övrigt hjärtat i halsgropen när jag vägde in henne – i torsdags vägde hon ovanligt mycket, 9,1 kg och idag bara 8,2 (hon brukar ligga rätt stadigt på 8,8). Hade hon tappat så mycket på knappt en vecka?!
Men tack och lov hade Blå Stjärnan problem med vågen så den vägde lite hipp som happ. Jag tror alltså att Skroff ligger på sina stadiga 8,8 eller däromkring.

Mina tankar går idag till J som förlorat en familjemedlem. Ta hand om dig <3!

Skroffnytt

Det är inte så mycket nytt på Skroff-fronten men jag uppdaterar med det lilla som finns.
Hon är piggare idag men har fortfarande ingen vidare aptit vilket bekymrar mig lite. Frågan är om hon mår så dåligt att hon inte vill äta eller om hon bara inte är hungrig eftersom njurarna håller på att släcka ner?
Tänker dock att jag har en del njurdiets-burkmat hemma så det är väl dags att börja skämma bort henne lite kanske.
Å andra sidan så gick hon omkring och åt harskit på promenaden idag, jag fick släpa med henne från den fläcken så SÅ dåligt kan hon inte må!
Febern håller sig borta, hon skall tempas två ggr/dag.
Veterinären har inte ringt vilket förhoppningsvis betyder att de ringer i morgon om provsvaret på senaste urinprovet. Jag vet inte vilket som är bäst; att hon HAR bakterier och därmed en orsak till febertoppen och en möjlighet till medicinering eller att hon INTE har baskelusker vilket lämnar oss utan direkt ledtråd till hur hon skall medicineras.
Jag tänkte i alla fall försöka fråga veterinären rent ut hur illa ställt det är, om hon kan bli gamla vanliga Skroffan ett tag eller om det bara går utför nu. Det är klart att de inte kan veta men de måste ju ändå ha ett hum baserat på erfarenhet av andra hundar.
Om aptitnedsättningen beror på att hon mår illa så kanske hon kan få medicin för det för hon är i nuläget alldeles för pigg för att somna in – samtidigt som hon naturligtvis inte skall gå omkring och må dåligt på ena eller andra sättet.
Jag skall också prata med veterinären om hur vi lägger upp behandlingen nu, medicinen behöver justeras och jag tror att Skroff behöver tätare kontroller än tidigare för att fånga upp det som går.
Jag vet heller inte vilken veterinär jag skall gå till, Reidun är ju inte där och nu vill jag ha en vet som vi kan ha täta kontakter med, som jag kan få tag på och få en tid till med relativt kort varsel. Skall jag välja av de som varit involverade nu så får det bli Alice som tog hand om henne i torsdags men jag får väl fråga veterinären som ringer i morgon vad hen tycker.

Jag är oerhört tacksam över de fem extra år som vi fått tillsammans men snälla, låt det bli lite till <3.

Skroffan är HEMMA!

Idag kom äntligen telefonsamtalet, Skroffan fick komma hem. Hon har i och för sig ”bara” varit borta två dygn men det har varit en evighetslång tid.
Jodå, Skroffan mådde hyfsat och kunde fortsätta observeras hemma i lugn och ro. Febern var borta och hon hade ätit och kissat igen, däremot inte bajsat.
En halvtimme senare ringde det från Blå Stjärnan IGEN och jag tänkte att h*vete, hon är akut sämre men de ville bara dubbelkolla att veterinären verkligen hade ringt mig om hemgång.

1600 pix betalade jag efter regleringen, kan komma att justeras efteråt men det är ju ingenting. Jag hade förväntat mig att det skulle landa på en bra bit över 10 000 innan reglering med tanke på jour, alla prover, ultraljud med mera men det stannade på 7 000 någonting om jag inte missminner mig.
Så fick jag äntligen träffa min Skroffa <3. Hon var lite dämpad men uppenbarligen glad att se mig även om hon inte lipade vilket matte gjorde.
Fick även prata med veterinären vilket jag inte fått tidigare vid hemgång. Bra!
De har inte hittat något direkt fel förutom att njurarna är sämre, febern gick ner mer eller mindre av sig själv. Den kan ha berott på en infektion av något slag eller stark smärta men VAD det är som i så fall gjort ont vet de inte men tror att det kan vara njurarna.
Ingen infektion i urinen men det kan dröja några dagar innan bakterierna syns där så de tog en ny odling idag, svar i morgon eller övermorgon.
Njurarna är som sagt sämre men det här är absolut inte vanligt när de håller på att lägga av, det brukar vare sig göra ont eller ge feber. Proteinet i urinen har som sagt ökat men de har inte ändrat medicineringen nu när hon är dålig utan hon får komma tillbaks när hon mår bra så justerar de.
Även krea och övriga njurvärden är sämre men det provet är inte helt säkert eftersom Skroffan var uttorkad när hon kom in, då blir proverna givetvis mer koncentrerade = sämre värden.
Veterinären hör av sig i morgon eller övermorgon när de fått svar på senaste odlingen och så bestämmer vi då hur vi skall gå vidare.
Att rota i det här är ingen idé eftersom hon verkar vara ok nu men hon skall naturligtvis följas noggrant.
Både djursjukskötaren och veterinären kommenterade att Skroffan var en så go och väluppfostrad (ha!) hund, hon gick snällt med på alla behandlingar och undersökningar och ”gjorde inte mycket väsen av sig”.
Lite skillnad från Raskva som de skickade hem efter fem dygn för att de inte orkade med henne längre…

Det första Skroff gjorde var att bajsa vilket hon inte gjort därinne alls.
Hon är klart dämpad men ändå oändligt mycket piggare och gladare än i torsdags. Vi gick och lade oss och sov som stockar i flera timmar, ingen av oss tre har väl sovit bra det sista.
Stackars Nikka har varit jätteledsen, om det är för att hon känt av min sinnesstämning eller saknat Skroffan vet jag inte, antagligen en kombination. Hon har gjort sitt bästa för att räcka till för två och till och med låtit sig hållas om på natten vilket man oftast inte får annars.
Vad som bekymrar mig lite är att Skroffan inte har någon vidare aptit, även om hon är dålig så brukar hon sluka maten. Nu plockar hon i sig lite långsamt men så länge hon inte är ännu sämre eller febern kommer tillbaka – hon skall tempas två gånger om dagen – så avvaktar jag men kan ju ta upp det med vetten i morgon/övermorgon.

Just nu så är hon hemma och det är allt som räknas <3. Att det antagligen är början på en ganska brant utförsbacke får jag deala med senare. Det tjänar ju ingenting till att grotta ner sig men samtidigt tror jag att det är bra att ha det i bakhuvudet och försöka ta vara på den tid som är kvar, jag är innerligt tacksam för att hon klarade den här pärsen.
Är även tacksam över Blå Stjärnan givetvis, den här gången har de skött sig prickfritt och verkat ytterst kompetenta – som man kan vänta sig av ett regiondjursjukhus. Det har inte alltid varit så men nu är jag helnöjd. De kunde vara lite bättre på att höra av sig med uppdateringar men jag förstår om de inte har tid.

Och än en gång: TACK för allt stöd vi fått på olika sätt!

Nikka-nytt

Nu har jag pratat med en hälso-fodertant eller vad man nu skall kalla henne, en person som är duktig på foderrelaterade bekymmer. Vi vet ju inte om det ÄR fodret som är vajsing på men hon tyckte att det lät mycket sannolikt.
Efter att ha bollat lite kom vi fram till att Nikka skall fasas över på färskfodret Bravo Vilt samt torrfodret ANF lamm & ris (jag vägrade att köra Standardt, det har verkligen funkat under all kritik på våra andra hundar vars magar rasade totalt).
Hon skall dessutom äta Standardt Immun som är ett tillskottspreparat för att stärka immunförsvaret samt fiskolja och kalk/krossade äggskal såhär i början.
Vad som får mig att tro på den här människan är att jag dels vet att hon hjälpt andra men framför allt för att hon inte säljer produkterna, hon tjänar alltså ingenting på att ge mig råd förutom lite goodwill kanske.

Hoppas nu att det hjälper Nikka och att hon slipper mer halsproblem. Hennes öron har varit geggiga av och till också, inte så illa så att det krävts veterinärvård utan gått att behandla hemma men hon skall inte behöva bli kladdig alls, tycker jag!
Så, nu har jag en j-vla massa torrfoder hemma som Nikka inte skall äta men jag skall kolla med hälsofodertanten om man kan blanda ut det i den andra maten alternativt ge det som godis eller om det är totalt bom stopp.

Jag är JÄVLIGT trött på sjuka hundar!

Älskade, älskade Skroffan

I går mitt på dagen var Skroffan lite dämpad, vi var hos mamma och Skroff hittade inte på några hyss vilket hon brukar. Hon var dock hungrig när det var middag och studsade på sitt sedvanliga sätt, jag tyckte ändå att hon inte kändes helt på topp.
På kvällen låg hon och tryckte under köksbordet och kom inte fram när jag började pyssla med kvällsmaten, inte förrän jag satte ner matskålarna och lockade på henne kom hon fram. Illavarslande för Skroff visar ALDRIG ointresse för maten, det har inte hänt på snart sex år.
Hon tvingade i sig maten men tog minst tre gånger så lång tid på sig som Nikka, i vanliga fall är Skroffan klar först.
Jag började bli bekymrad och tog tempen som rusade iväg och stannade på 40,2. Shit!
Förbannade mig själv som inte tempat henne tidigare på dagen och ringde Blå Stjärnans superjour – klockan var ungefär 11 på kvällen.
Vi kom fram till att det var bäst att åka in men djursjukskötaren varnade mig för att det kostade 2500:- bara att sätta foten på kliniken på jourtid. Inte mycket att fundera över, jag vågade inte vänta till morgonen.
Iväg till Blå där mamma mötte upp för att stötta och passa Nikka.
Vi fick vänta ett par timmar på veterinären och under den tiden blev Skroffan allt sämre. Hon låg i en liten hög under min bänk och skakade, om det var av smärta eller febern var svårt att säga. Jag tyckte att hon ömmade över buken och att den var spänd, dessutom kutade hon med ryggen.
Till slut fick vi komma in och vi hade tur, det var Alice Seander(?) som jobbade den natten, samma veterinär som kastrerade Skroff och tog njurbiopsierna.
Hon kändes mycket förtroendeingivande och klämde och lyssnade på Skroff. Vid det laget hade febern stigit till 40,4 :-(. Skroffan ömmade mycket riktigt över buken och även över ryggen vilket jag tror kan betyda njursmärtor.
Hon fick givetvis stanna och skulle till en början få symtomatisk behandling i form av dropp och smärtstillande, eventuellt antibiotika. Febernedsättande vågade veterinären inte sätta in med tanke på njurarna men de skule försöka kyla ner henne.
Det var hemskt att lämna min nästan apatiska Skroffa, även om jag vet att hon är i de bästa händer så hänger det på en tråd.

Det blev en lång väntan men vid tvåtiden idag ringde äntligen en djursjukskötare. Skroffans temp hade sjunkit lite till 39 och hon hade varit ute och kissat samt ätit lite. Hon väntade nu på ultraljud för buk och njurar samt en del provsvar som odling för att se om hon har en infektion. Hon var enligt uppgift hyfsat pigg men det skall ju mycket till för att Skroffan INTE skall vara det.
Till slut ringde en veterinär och sade att ultraljudet visade att buken v ar okej såvitt de kunde se men att njurarna var sämre än tidigare och att det troligen är de som är orsaken till att hon är så dålig. De väntade fortfarande på vissa provsvar och skulle höra av sig i morgon igen.
Skroffan får kanske komma hem i morgon trots allt men prognosen är ändå dålig. Det är enligt veterinären få hundar som klarar en sådan här grej och i vilket fall kommer njurarna ta stryk av alltihop.
Det här är förmodligen början till slutet för vår tid tillsammans, jag vet att Skroffan levt på övertid i flera år men jag trodde inte att det skulle gå så fort när det väl började.
Hoppas nu att hon får komma hem och är smärt- och feberfri så skall hon skämmas bort lite extra den tid som är kvar.
Älskade, älskade Skroffa, häng i lite till <3.

Vinter

ÄNTLIGEN har det varit vinter! Snö och lagom med kyla, I like!
Dock har större delen av snön tinat bort nu men vi fick lite vinter i alla fall!
Har inget direkt att blogga om men det har gått ett tag sen sist så det blir en blogg ändå.

Igår var jag och A (inte Annes A!) på bio och såg The Hobbit del 2. Varken A eller jag hade sett film i 3D tidigare – om man inte räknar 80-talets sändningar då man satt med röd-gröna glasögon på sig – så det var något av en upplevelse.
Det var lite jobbigt i början att läsa texten, min kära mor undrade efteråt om jag inte bara kunde lyssna då filmen ju är på engelska men jag kan faktiskt inte alv- dvärg eller orcherspråk.
Filmen var bra men så älskar jag ju Tolkien. Å andra sidan är det rätt ofta som man verkligen gillar en bok och så ser man filmen och blir grymt besviken, så är det tack och lov inte med LOTR-filmerna.
Tack mamma och As mor för biljetterna!
Men VAD skall man sukta efter när sista Hobbitfilmen kommit?

Skroffan är lagad och ögat är helt ok igen men hon har troligen gastrit och sura uppstötningar. Jag hade tänkt att dra lite på ett nytt veterinärbesök men det är inte så mycket att välja på, hon kan ju inte gå omkring och ha ont i sin lilla mage!
Reidun är borta hela februari-mars, jag försökte då få tid hos någon annan vettig njurspecialist eller i alla fall invärtesmedicinare (läs: Björn Åblad) men det var lättare sagt än gjort.
Vi fick till slut en tid nästa vecka, då skall vi till Bert-Jan Reezigt som har gjort ultraljud på Skroff några gånger. Om jag inte missminner mig så rådgjorde Reidun dessutom med honom när Skroffan skulle kastreras för snart ett år sedan och det bådar ju gott.
Hoppas nu bara att det ÄR gastrit och inte njurarna som krånglar!

Nikka mår toppen, inga halssymtom alls. Hon äter allergifoder men jag har slarvat och gett henne annat också så jag tror inte riktigt på foderteorin. Imorgon skall jag dock tala med en hälso-fodermänniska som har lång erfarenhet av foderrelaterade krassligheter så får vi se vad hon säger.
Funderar dessutom på att i alla fall delvis gå över till färskfoder, tidigare har det inte gått eftersom jag saknar frysutrymme och dessutom känns det inte juste mot Skroffan men jag har insett att hon blir lika glad för sitt torrfoder oavsett om Nikka äter gourmetmat eller inte.
Vi lånar ett fack i mammas frys (hon huserar hellre fryst hundmat än döda duvor) så får jag försöka knö ner en veckas åtgång eller liknande i min lilla frys.
Anne har dessutom funderingar på att skaffa en hundfrys för döda fåglar och annat, då skulle vi kunna hyra in oss där och så kan hon ta med lite lagom med mat några ggr i veckan när hon ändå lämnar Fripp.

Flóa har vintervila men jag har ju Greina också att rida på :-).
Idag hade vi en härlig tur även om Greina förmodligen tyckte att jag var elak som tvingade henne att skritta uppför en backe som vi vanligtvis brukar galoppera i.

Planerna för sommarens semester börjar ta form lite smått, snokar just nu på olika turridningar med islandshäst. Kan ju tyckas lite onödigt att pröjsa massa för att kuska omkring till häst när jag kan göra det gratis i princip så mycket jag vill men det är en helt annan upplevelse att uppleva naturen från hästryggen!