För er som inte spenderar hela dagarna på fb kan jag berätta att Skroff blev dålig i onsdags. Vägrade bajsa och kräktes flera gånger och det inte bara ”magen-är-tom-kräkningar” utan även käk.
Nu är ju lite hundkräks inte mycket att oroa sig för men jag tänkte på det där jädrans kycklingbenet och tänkte att nu har det blivit stopp i Skroffmagen, skit också.
Lite skärrad (och sovande) som jag var tänkte jag inte på att dissikera kräkset.
(För icke djurägare kan jag berätta att som hundägare petar man glatt i både skit och spyor om det behövs, ingen äckelmage här inte.)
Jag ringde Blå Stjärnan, har inget större förtroende för dem men är det jourtid så är det. De tyckte dock att jag kunde avvakta så jag tog min slöa Skroffa och vakade halva natten. Vi hade det väl lika bra hemma i soffan som häckandes i Blå Stjärnans väntrum…
Dagen därpå var Skroff lite bättre, i stället för att svälta henne som de rekommenderat stoppade jag i henne lite mat i omgångar. Trött-Skroff piggnade till och- Tadaa! – inget kräks men frampå kvällen bajsade hon äntligen.
Skroff var lagad!
Sedan dess har hon mått toppen så jag tror att delar av benet kom upp i onsdags, nu ser bajset ut som vanligt:-).
Glädjen var dock kortvarig för på torsdag eftermiddag ringde Lill-Anita och berättade att Baldur och hon gått omkull, kunde jag komma ut och titta till Bästhästen för säkerhets skull?
Bara att slänga sig i bilen och puttra ut till stallet där jag kunde konstatera att B såg rätt ok ut, skrapad på framknäna och i ansiktet men ohalt och inget som behövde sys.
Lill-Anita var det sämre ställt med, hennes fingrar krasade när hon försökte räta ut handen så det blev en tur till akuten. Inget brutet men fingrar som gärna ville hoppa ur led så de fick fixera dem ett tag.
Jag tvättade av Baldur, han hade verkligen kört med mulen och näsborren i sanden/gruset så det var helt inpackat i ena näsborren. Fick bort det mesta och satte flugmedel runt om för att hålla kräken borta. Det är ingen rolig årstid att ha sår på! Knäna såg betydligt bättre ut än förra sommaren och de blev rentvättade de med.
Jag tror inte på att hålla på att joxa för mycket, torrt och rent skall det vara men blir det för torrt kör jag på med lite Helosan eller olivolja. Och så flugfritt förstås.
Redan på fredagen såg han bättre ut så nu i helgen har jag smort varje dag, han har lite flagor i näsan och på mulen som lätt blir fnasiga, annars verkar han ok.
På kvällen åkte Anne och jag till Råhult för att lägga spår. Jag lade först ett vägspår (dvs på, vid sidan av och tvärs över grusvägen) och sedan ett blodspår.
Skroff blev mycket upprymd när hon kände blod/viltlukten, vi har inte viltspårat på hela sommaren.
Hon fick dock nöja sig med att ta vägspåret och oj, vad hon fick jobba! Vid sidan av vägen tuffade hon glatt på men på vägen var det svårare. Hon brukar försöka lösa det med att slå från kant till kant för att upptäcka var spåret viker av, jag får ta och tänka till för att få henne att verkligen spåra även på svårt underlag.
Skroff blev ändå lycklig över att hitta sina apporter även om hon sniffade lite efter blodspåret som hon säkert mycket hellre velat ta.
Lördag morgon vaknade jag av att det regnade och åskade av bara den och tänkte att jag ooorkar inte upp och spåra! Tänkte sedan att jag skall banne mig inte vara den första som bangar, det får någon av de andra göra.
Tog alltså min Skroffa och puttrade iväg till Råhult igen och se, det blev uppehåll!
Skroff blev jätteglad över att få spåra viltspår igen och jobbade på bra. Dock kroknade hon efter ett tag, spåret var längre än jag egentligen hade tänkt. Som tur var hittade hon tillbaka – hon jobbade verkligen hela tiden så viljan var det inget fel på – och fann sin kära klöv.
Sen var hon däckad resten av dagen, mamma passade henne och för första gången levde hon inte rövare utan sov som en stock.
Själv tog jag en mellanlandning hos mamma för att sedan åka till Fiskekrogen med Anne, A, C och J för att käka skaldjursbuffé.
Jädrans vad man kan vräka i sig! Det var sååå gott och i stället för att ta lite lagom blev magen proppfull minst sagt. Fast det är ju inte direkt på grund av kopiöst ätande av kräftor som jag ser ut som jag gör…
Vi hade supertrevligt, trots att Anne glömde bort att jag var med (läs hennes blogg) så är C och J alltid roliga typer och även om jag brukar umgås med Anne och A så är det trevligt att göra det under lite lyxigare omständigheter.
Det tog betydligt längre tid än jag hade trott men till slut bröt vi upp och jag styrde kosan mot mormor där Skroff och mamma väntade.
Mormor var i upplösningstillstånd för hon skall få en ny säng på måndag och då måste hennes nuvarande väck. Att hon måste ha den gamla kvar tills den nya kommit gick inte att förklara men till slut lugnade hon sig. Det snurrar rätt bra nu på mormor.
Hemtjänsten är under all kritik och nu skall mamma göra en Lex Sara-anmälan.
Det finns vettiga personer där men från toppen och ner verkar det mest vara pappskallar som jobbar där. Definitivt inte några som valt jobbet för att de vill jobba med människor utan snarare för att de inte fått något annat arbete.
Och så går mängder med vettiga människor arbetslösa?!
Idag var det dags för agilitykurs och det var min tur att hålla i banor mm. Jag har inte pallat med att gå de två tidigare gångerna och nu var jag jättenojjig för det här.
För naturligtvis skulle alla tycka att mina övningar/banor var dåliga på något sätt, att jag var dålig på både det ena och det andra och att Skroff var en usel agilityhund med en ännu uslare förare. Ja, ni vet.
Jag är ganska duktig på att tracka ner mig själv men tog i alla fall min Skroffa och åkte dit, tänkte att i värsta fall får jag väl avvika i förtid, huvudsaken var att jag hade med mig banorna.
Det kom EN person och det var dessutom någon som jag känner sedan tidigare. Vi var alltså två pers som tuffade omkring med våra hundar!
Skroff jobbade bra, det märktes inte att hon haft ett längre uppehåll. Framför allt var hon glad och positiv. Det är hon för det mesta men jag har fortfarande den där tävlingen i bakhuvudet.
Det bästa är att nu har jag gjort min gång och behöver inte planera eller känna tvånget att jag måste dit igen utan jag kan ta det som det kommer. Skönt!
Och så har det blivit en ny hemsida. Mycket kvar att göra på alla möjliga vis men nu är den uppe i alla fall. Om jag inte vore så kass på bildredigering och programmering så hade det varit lätt att fixa men nu är det inte min starka sida så det blir en hel del trial and error och kompromisser med det jag faktiskt får ihop.
Ny vecka i korgon, nu har Skroffträningen kommit igång så då kanske jag kan få till det med Bästhästen också, med skor och på rätt köl.