Provsvar

Provsvaren var bra. Även om det är fel på Skroffs njurar så märks det inte än vilket är mycket positivt. Ingen protein i urinen heller, däremot enstaka bakterier men vid odling fanns det inga så det finns inte skäl att sätta in antibiotika i detta stadiet.
Däremot ringde veterinären en extra gång för att påpeka att jag måste höra av mig om hon får tecken på UVI, börjar kissa inne eller liknande.
Självklart men det kanske inte är alla som inser allvaret. Jag har fattat det som att det definitivt inte är bra med ännu en UVI, att njurarna kan ta mer stryk så det är klart att jag håller koll.
Om inget händer så skall vi tillbaks om tre månader för nya prover samt blodtrycksmätning. Veterinären tyckte i nuläget att det inte fanns anledning att sätta in medicin så tills vidare behandlar vi bara med njurfodret. Hon poängterade åter att det är superviktigt att Skroff äter bara sitt foder så självklart är det stopp för allt annat nu. Typiskt att man har hela skåp fulla med tugg och kex av olika slag + en fodertunna full med Royal Canin men tervarna lär ju bli glada.
Däremot funderade jag på om man kanske kan baka godisar själv, man kan ju göra lågproteinfoder själv så det borde gå att modifiera till godis. Annars får vi väl göra som vetten föreslog; utfodra med ett märke njurfoder och ha ett annat som gottor. Det finns tre olika märken att välja mellan, jag valde snålt nog det billigaste men även det kostar över 500 spänn för 8 kg. Tur att Skroff är en liten hund och inte en mastiff.

Nu skall vi först försöka landa i eländet. Det var en riktig chock igår och det är svårt att inse att min pigga, glada Skroffa är obotligt sjuk och att det bara kan gå åt ett håll. Däremot ser det ju hyfsat ljust ut i och med att vi fick en diagnos tidigt. Njurinsufficiens är definitivt ingen rolig diagnos men det var ju inte de andra alternativen heller.
Det som känns jobbigast är nog vetskapen om att hon kommer att må sämre och sämre och mer eller mindre tyna bort. Självklart skall det inte gå så långt men jag fasar för när de första ”riktiga” symtomen kommer. Det var ingen kul läsning Anne och jag hade igår.
Ludd var ju visserligen sjuk i många år men det gick inte utför utan höll sig på en stadig nivå. Jag hämtar ändå hopp i att hon kunde leva nästan sju år med Addison, kanske Skroff kan leva flera år med sin njurinsufficiens.

Tack snälla för alla gulliga kommentarer och hälsningar! De värmer en hel del mitt i eländet. Jag vet att vi inte står ensamna Skroff och jag.

Njurfel

Trots att jag hade målat upp de mest hemska scenarior så trodde jag innerst inne att Leia är frisk. Så är det inte, på ultraljudet i dag syntes det tydligt att båda njurarna är påverkade. De är mindre och ljusare än normalt och förhållandet mellan njurbark och -märg är inte normalt. Hur nedsatt deras funktion är får vi reda på i morgon när vi får svaret på blod- och urinproverna som togs.
Lilla Leia var jätteduktig, trots att hon var stressad satt hon alldeles stilla under blodtryckstagning, rakning, blodprov, ultraljud x 2 och till sist en direkttagning av urin genom bukväggen. Blodtrycket var lite högt men om det beror på att hon var stressad eller om det redan är njurpåverkan går inte att säga.
Både Björn Åblad och Reidun Heiene tittade på ultraljudet så det finns inga utrymmen för att någon har tittat fel, njurarna ÄR påverkade.
Det går inte att säga om det är ärftligt, inte heller om det är medfött och att hon har fått infektionerna pga detta eller om det är infektionerna som har skadat njurarna, bara att det är en fortskridande process. Njurfunktionen kommer gradvis att försämras men hur lång tid det tar går inte att förutspå.
Jag frågade om PNP men det är tydligen mer ett begrepp, inte en specifik sjukdom och i Norge (veterinären är norsk) talar man inte om det alls då i princip alla njursjukdomar innebär en progressiv nefropati. Det är enligt veterinären heller inte påvisat med ärftligheten när det gäller cairnterrier. Jag kommer naturligtvis att rapportera till Skroffs uppfödare, får höra vad hon säger. Skroff skall ju givetvis inte avlas på men det var ju inte aktuellt i vilket fall.
Jag hoppas ju att det faktum att Leia fortfarande är i princip opåverkad tyder på att hon kan hänga med länge. Å andra sidan så undrar jag hur det är med det första ultraljudet. VAR det verkligen ok eller missade vetten att se ett tidigt stadium? Om de var ok i januari och tydligt påverkade nu så bådar det inte gott.
Behandlingen nu består i att Leia omedelbart sätts på specialfoder. Det är enligt all forskning det största enskilda faktorn till ett förlängt liv hos njursjuka hundar och alltså superviktigt. Medicinering kommer vi troligen att vänta med, beroende på vad proverna visar. Det finns bla ett ganska nytt medel som minskar blodtrycket just i njurarna för att minska skadorna.
I övrigt skall Skroff leva som vanligt med promenader och träning så länge hon orkar. Det känns skitjobbigt att inte veta om det kommer att ta några månader eller flera år. Jag kommer ju att vaka över Leia som en hök och tyda minsta förändring som en försämring av njurarna. Förutom törsten så kommer det att komma aptitlöshet och så småningom kräkningar. Hon har också en ökad risk för infektioner i ffa urinvägarna så hon skall in var tredje månad för blod- och urinprov för att fånga upp eventuella infektioner och försämringar.
Älskade fina underbara Skroffan, just nu känns allt bara hemskt.

Marstrand

Idag har A, Anne, jag och hundarna varit på Marstrand och tittat på Carlstens fästning.

Marstrand från färjeläget

Marstrand från färjeläget

Det var en riktigt härlig dag, solen sken trots att det faktiskt regnade när vi åkte hemifrån.

A, Wille och Krasse
A, Wille och Krasse på kajen

Vi tog en grundlig runda i fästningen och Kalle var i sitt esse. Han älskar verkligen att gå runt i gamla fästningar och ruiner med murar att hoppa upp på och prång att kika in i. Man får se upp så att han inte plötsligt hoppar upp på en mur med stup på andra sidan för han kastar sig gladeligen rakt upp i luften för att komma upp. KnäppsKalle!

A som fångvaktare och Anne som fånge

A som fångvaktare och Anne som fånge

Skroff var riktigt i gasen i början men blev ganska trött och lade sig i en rännsten för att vila. Hon blev dock inte rädd för dockorna i naturlig storlek som står här och var i fästningen, trots att hon har varit lite lättskrämd sista tiden.

A i predikstolen

A i predikstolen

A var naturligtvis tvungen att göra sin sedvanliga ”kupp” och ställa sig i predikstolen och vifta vilket Anne och jag som vanligt skämdes över.

Tyvärr var det få ställen som var öppna idag, det är ju bara april, så vi nöjde oss med en glass i hamnen och puttrade sedan hem med fyra mycket trötta hundar. Det är ganska skönt att det går att trötta ut dem mentalt ibland, det kunde Skroff behöva efter senaste slapparveckan.

Helg igen

Så var det helg igen.
Fredag förmiddag skulle jag till PMH och eftersom det var sol ute kom problemet med var jag skulle göra av Skroffan. I vanliga fall sitter hon i bilen men trots att det mestadels var skugga där jag parkerade vågade jag inte lämna henne i stängd bil. Tänkte att hon brukar ju vara tyst så jag sätter henne i bilen med bakluckan på kroken och fönstren öppna men nej, det ville inte Skroff alls. Hon gallskrek på bästa Luddvis så att det ekade på gatan. Så kunde jag ju inte lämna henne, nog för att hon brukar tystna men tänk om hon skulle hålla på i drygt en timme??
Alltså fick hon följa med in till PMH där vi först charmade diverse folk i väntrummet och sedan in till Lotta. Eftersom jag från början inte hade tänkt ha med Leia så hade jag bara snabbrastat henne, inte aktiverat henne speciellt. Nu visade hon sig från sin mindre snälla sida; vägrade att ligga tyst och stilla utan bet på mattan, på kopplet, rotade reda på Lottas skor och ville tugga på dem med. Det var ju meningen att jag skulle koncentrera mig på Lottas och mitt samtal och inte på Skroff så till slut fick jag ta henne i mitt knä där hon inte alls trivdes särskilt bra. Om hon uppför sig hyfsat så kan hon ju följa med fler gånger om det krisar men det här gav knappast mersmak. Samtidigt vet jag ju att hon KAN, när hon vill (och har blivit ordentligt aktiverad). Det är väl bara för att jag skrev i förra bloggen att hon är mycket lugnare numera som hon var tvungen att visa att det är hon inte alls.

Puttrade hem och plockade upp Näbbarna för vidare transport till Härryda. A jobbade kvällsskiftet så Anne och jag skulle ha filmkväll och med tanke på det fina vädret kunde jag lika gärna åka dit med en gång.
Tog vägen förbi Mölnlycke och köpte sushi till Anne och mig och kunde åka vidare för att befria Krassen som satt ensam hemma.
Jag hade med mig kameran men nu lyckas jag inte hitta bilderna, de har gömt sig någonstans i datorn.
Skroff hade en härlig eftermiddag, det märktes att vi har varit lite slappa sista veckan för hon fick ett antal terrierrace där hon rusade runt på gräsmattan med svansen ,mellan benen.

Anne anlände och vi tittade på Knowing med Nicholas Cage. En bra film, spännande utan att vara läskig men just vårt ex var ganska kass kvalité på.
Pyret låg snällt och sov, först försökte hon fortsätta leka med Krasse men när hon inte fick så kurade hon ihop sig i soffan.
Jag funderade på att sova över men kom fram till att det var lika bra att åka hem på senkvällen.

Idag har vi sovit minst halva dan med undantag för matning och rastning av Skroff. Jag skulle verkligen kunna sova hur länge som helst men till slut protesterade Skroff och tyckte att det var tråkigt så då fick jag gå upp. Åkte och handlade och puttrade sedan vidare till Volvoskogen för rastning och inmundigande av kombinerad frukost-middag. Vi kör vidare med vår antijakt-träning, idag hade vi kattmat vilket funkade bättre än hundburkmat. Skroff var riktigt duktig, man såg att hon gärna ville pipa iväg ett par gånger men hon vände och mumsade kattmat i stället. Man måste dock ha tummen i ögat på henne hela tiden och en bit av vägen fick hon gå kopplad. Volvorundan är inte så lång men skogen är tillräckligt stor för att man skall kunna snirkla sig runt ett bra tag. Egentligen skulle jag lika gärna kunna dit men det är så tråkigt så jag var lat och tog bilen.

Skroff har fått svårare för att sitta ensam i bilen, tidigare har hon oftast varit tyst men nu häver hon upp sin ljuva stämma redan när jag stannar bilen, i synnerhet om det är på ett främmande ställe. Synd, för annars hade jag kunnat ha bakluckan öppen när vi är på trygga ställen som i stallet, det hade underlättat.
Ensamhetsträningen här hemma går som förut däremot. Jag tänkte lämnat henne igår när jag skulle hämta ett paket på torget men fegade ur. Hittills har jag lämnat henne max en halvtimme men då har jag suttit i svalen hela tiden eller möjligen gått ut med soporna.
Måste dock tvätta endera dan så då får hon ett gyllene tillfälle till träning. Passar på när Näbbarna är hemma så att hon får lite sällskap i alla fall.
Jag MÅSTE ta tag i det där med tvätten, jag har ju en tvättmaskin men den är inte inkopplad och eftersom jag har Jan Tellfobi blir den det inte heller.

img_0415
Frigga

Så till tråkiga saker; Frigga i stallet har fått vandra vidare till de evigt gröna ängarna. Sov gott Frigga!

Intet nytt…

Just nu händer det inte mycket, livet rullar på som vanligt. Väntar på Skroffs veterinärbesök (och G, det låter intressant med föredraget men jag trodde inte att du var intresserad av vad vitrockarna har att säga ;-)) och under tiden mår Skroff som vanligt. Dricker lite för mycket men är pigg och glad.
Det märks dock att hon håller på att växa upp och bli mer sansad; idag var vi hos mormor och efter att först busat runt en stund lade hon sig snällt i en hög på golvet och slappnade av. När hon var yngre tyckte jag ibland att stressnivån kunde vara lite hög men det har blivit betydligt bättre. Om det helt enkelt beror på åldern eller om det beror på min träning skall jag låta vara osagt men med fel träning tror jag att hon hade kunnat bli en ganska stressad hund.

Ryggen är bättre även om det går upp och ner. Red både igår och idag och det går hyfsat, betydligt bättre än förra veckan. Skritten går utmärkt men traven har Ösp fortfarande lite svårt att få till, i alla fall i paddocken. Det går inte att jobba med nersittning och det var ju det som var läxan till nästa Suss-lektion som är på måndag. Tölten går inte heller så bra så det är skritt eller lättridning i trav som gäller.
På måndag får det onekligen bli en skritt-lektion men det är nyttigt det med.
Lite skumt är det att både Britta (Ösps ägare) och jag känner oss obekväma i högersidan när vi rider, kanske dags att kolla upp Öspan om hon är sned.
Idag förundrades jag åter över hur cool Ösp är. Först kom Anna gående med en torkställning(?) prydd med ett stort lakan som viftade. Ingen reaktion från Öspan. Sedan inne i skogen så ville hon inte riktigt gå framåt utan försökte stanna när jag drev på. Kollade efter och då hade hon ett halvt träd som hade fastnat i svansen och gick in under magen. Duktiga Öspan!!

Stackars Pillen har blivit överfallen, läs i Annes blogg. Jag blir förbannad trots att jag inte var med, för det första för att ägaren hade sin schäfer lös när han vet att han är elak mot andra hundar (det har hundens matte sagt en annan gång när hunden var ute på vift), för det andra för att han inte försökte få tag på sin hund eller reagerade överhuvudtaget och för det tredje för att han inte ens frågade hur det gick med Svinet eller bad om ursäkt. Inte för att jag önskar Svinet något illa men det är nästan att man önskade att man hade fått en fet veterinärräkning att trycka upp i ansiktet på dem.

Idag har bilen fått sommardäck. Jag passade på att handla på Ica Kvantum i Munkebäck och upptäckte något svingott, nämligen yoghurtdoppade kaneläpplen. Himla tur att det inte finns på vår lilla Ica, att det skall vara så j-vla svårt att hålla sig på rätta spåret!

Veterinärnytt

Nu har vi fått tid till Blå Stjärnan på tisdag nästa vecka. Det blir inte till Björn Åblad utan till Reidun Heiene som är njurspecialist. Såvitt jag förstår så är hon ny där men det låter ju lovande när man läser om henne. Jag är dock lite förvirrad och trodde att vi hade uteslutit njurfel men så är alltså inte fallet så jag förmodar att även PNP kan vara aktuellt igen.
Njurfel och PNP är ju inga roliga diagnoser men med tanke på hur Skroffan mår och att hon inte har försämrats så har jag gott hopp om att i alla fall få ha henne ett bra tag till. Hittar vi felet så har vi ju också chansen att bromsa vad det nu är. Med tanke på att de värden vi har tagit ligger bra förutom koncentrationen av urinen så kan det ju inte vara jättefel på henne.

Idag är det dags för simning, ryggen är hyfsad så jag hoppas att det går bra.

Mera Skroffträning

Pyretrollet tränar vidare; idag har det blivit lite oplanerad antijakt-träning och ensamhetsträning.
Först var vi hemma hos mormor och hämtade sommardäcken. Obligatorisk fika naturligtvis, Skroff tycker mycket om att vara hos mormor och blir naturligtvis bortskämd som alla barbarn/barnbarnsbarn. Jag sade till mamma att Skroff måste ju i alla fall vara hennes mest entusiastiska barnbarn för varken Elina eller Ylva blir så glada när de ser henne medan Skroffan håller på att slå knut på sig själv i lycksalighet.
På hemvägen åkte vi om Volvo-skogen och tog en promenad. Jag hade inte med mig boll eller kattmat så jag hade inte riktigt något som kunde konkurrera med viltet men det gick ganska bra ändå. Skroff höll god koll och trots att det märktes att det fanns viltvittring höll hon sig i skinnet.
Förutom att strunta i viltet så tränar vi mycket på att hålla sig på stigen. Det är alltså ok att springa fram och tillbaks på stigen framför matte men inte ok att ge sig av in i terrängen vid sidan av. Sen vi började med det här så funkar viltträningen mycket bättre. Vi tränar också mycket på stanna, sitt och ligg på håll. Förhoppningen  är att det skall gå att stoppa och lägga henne om det skulle komma vilt, på Mulen var det mycket lättare med ”stopp” än med en ren inkallning.
På ett par ställen idag var det dock så mycket viltvittring att man såg att det slog slint i skallen så då fick hon gå kopplad. Jag vore ju bra korkad om jag med berått mod gick med en icke fulltränad hund lös när jag ser att hon håller på att bli bortkollrad.
Men även kopplad gäller vissa regler; tex får man inte dra i kopplet, man måste hålla sig på stigen och när matte stannar så skall även skroff stanna. När hon blev lite för exalterad så tog vi en stunds platsliggning tills hon varvade ner.
Vet som sagt inte om det funkar men idag skötte hon sig fint. Det flög upp fåglar ett par gånger och normalt sätter hon iväg efter dem en bit men nu vände hon sig till mig och sökte kontakt. Att man får hålla en hund kopplad när det är mycket vilt i faggorna tycker jag inte är konstigt, det kan jag mycket väl leva med.
Vårt ena problem (som egentligen inte är så stort, i alla fall inte just nu) kanske håller på att lösas, åtminstone eskalerar det inte för tillfället.

Vårt andra problem har vi också jobbat på idag, Skroff har tränat på att vara ensam. Under en timme har hon suttit i sin bur medan jag har gått runt och pysslat och rätt som det är gått ut genom ytterdörren. Idag funkade det bra men det längsta hon fick vara ensam var någon minut medan jag slängde ut soporna. Jag inser att det här är ett långtidsprojekt men kanske kommer Skroff att kunna vara ensam så småningom. Nu när det börjar bli varmt ute kan hon inte längre sitta i bilen och då kommer problemet var jag skall göra av henne när jag skall till PMH till exempel. Den här sommaren lär det inte lösa sig men kanske till nästa.
Till stallet har jag ändå gärna med henne eftersom jag dels tycker att det är trevligt att ha med henne där och att det ger lite aktivering, dels vill jag inte behöva stressa hem. Visserligen är näbbarna ofta hemma men de har inte så ont av att vara ensamna en liten stund extra.

Vårt sista problem är ju Skroffs eventuella sjukdom, jag blir tossig på att inte veta om något är fel och i så fall vad. Hur långt skall man gå för att få ett svar? Hon har fått dricka som hon vill ett tag och idag mätte jag – 7 dl vilket är för mycket. Har inte kollat urinen på ett par veckor så jag vet inte om den är ”fin” eller ”ful” med diverse saker i som inte bör vara där.
Uppfödaren Agneta tyckte alltså inte att jag skulle leta efter fel så länge Skroff mår bra, enligt henne så kan de ha fult urinprov ett bra tag efter en infektion men det borde väl veterinären vara medveten om. Men nu får vi väl se vad som händer på Blå Stjärnan, hoppas att remissen kommer nu i veckan.

I går var vi först hemma hos A och slappade och sedan på grillmiddag hos goda vänner. En riktigt härlig dag och Skroff var i sitt esse eftersom hon fick vara med hela tiden medan tervarna och Krasse fick sitta i bilen på kvällen.
Skroff älskar verkligen att vara hemma hos A. Hon har inrättat en lya under huset och en under ett berg där hon har grävt ut ett litet gryt. Det enda man ser när man tittar in är en sandig nos och ett par plirande ögon. Hon vägrar att komma ut och från bergsgrytet går det visserligen att plocka fram henne men under huset går det inte att komma åt henne vilket hon mycket väl vet. 

Det finns väl ingen hund som inte har något litet problem, jag är på det hela taget mycket nöjd med Knoff även om vi har en del att jobba med.

Fredag!

Idag har det varit en ganska slö dag men Skroff och jag har i alla fall varit ute och tränat anti-jakt. Åkte ut till skogen där jag vet att det finns mycket vilt, laddad med snusburkar med burkmat. Nu är det ju egentligen inte så mycket ”skogsvilt” Skroff är intresserad av utan harar men man måste ju börja någonstans. Hon är ingen jaktidiot heller för den delen men jag har märkt ett ökande intresse och då får jag ju försöka göra något åt det. Vet inte om det funkar men idag gick det bra i alla fall.
Vi passade även på att träna passivitet, antingen med Skroff uppbunden eller liggande plats. Gick kanonfint, hon kan behöva träna på det för förra veckan var hon bedrövlig när vi skulle grilla. 
Anti-jakten gick fint, efter några gånger fick hon upp vittring men vände sig direkt till mig för att få burkmat. Tyvärr var den inte lika god som kattmat men den dög i alla fall som alternativ till rådjur.
När vi var nästan tillbaka vid bilen flög det upp en fasan precis framför fötterna på oss. Skroff stack iväg men eftersom fågeln flög så fanns det ju inget spår att följa så då vände hon och kom för belöning. Naturligtvis var burkarna slut vid det laget men hon fick ändå beröm. Precis efteråt flög fasanhönan upp från ett snår men den tittade hon bara efter.
Är nöjd med min Skroff idag men tror inte att det har satt så värst djupa spår, hon lär vara lika viltintresserad som tidigare. Men kanske det gör skillnad i längden.

På vägen hem var det tur att jag körde långsamt för det kom en collie från en av gårdarna vid vägen. Jag stannade naturligtvis och en glad hund ciklade runt bilen viftandes på svansen. Ja, vad tusan gör man? Ingen matte/husse dök upp så till slut gick jag ur bilen för att leta efter någon som kunde ta hunden. Hittade ingen men lyckades till slut sjasa iväg collien en bit så att det gick att köra (det här var alltså på en inte särskilt trafikerad väg, annars hade jag självklart inte lämnat en lös hund på vägen!).

Har tagit nya tag med Skroffs ensamhetsträning, ett tag hade jag sånär gett upp. Idag har hon varit ensam med tervarna en halvtimme och det gick fint. Hon har även varit helt ensam några ytterst korta stunder när jag har varit utanför dörren och vänt.
Idag funkade det men ibland går det inte alls, då låter hon så fort jag stänger ytterdörren trots att hon är rastad, matad, trött och nervarvad. Vet inte om det någonsin kommer att gå att lämna henne helt själv men hoppas på att det skall gå i sällskap med tervarna i alla fall. I nödlägen kan jag lämna henne hemma hos mamma där det inte gör något om hon skulle låta men det känns ju lite omständigt. Att lämna henne hos mormor var alltså ingen god idé då hon vägrade att sitta i buren och hemtjänsten är rädd för hundar.
Gah, man kan ju undra varför jag fått två hundar på raken med ensamhetsproblem, vad tusan har jag gjort fel? Eller tvärtom, vad gjorde jag med Mulen som det funkade på??
Men det är nog bara att inse att Skroff har separationsproblem, idag blev hon tex jätteledsen när tervarna gick. Normalt så brukar hon gnälla en stund och gå runt och titta men idag var hon smått hysterisk.
Inte förrän vi hade varit ute en sväng varvade hon ner och hon skall väl för sjutton inte behöva gå en promenad varje gång näbbarna går hem!?
(Vanligtvis går ju Anne och jag en promenad tillsammans på kvällen så då får vi inte det här problemet men det kanske är dags att träna på.)

Har också trimmat lite till, vi har som sagt skilda meningar om trimning av underredet men nu är magen i alla fall trimmad. Särskilt snyggt blir det väl inte men jag slipper skämmas, hon ser inte alltför hemsk ut även om hon var snyggare när hon blev bortlämnad på trim.

Mera Skroffnytt

Nu har jag åter pratat med Johanna som i sin tur har rådgjort med Björn Åblad. Leia kommer att få en remiss till Björn – för att kolla njurarna IGEN. Varken Björn eller Johanna trodde att Leia har levershunt trots att hon låg precis över gränsvärdet, i så fall borde det ligga ännu högre.
Däremot tyckte de att vi skall kolla glomerulärkapaciteten i njurarna under längre tid eftersom Leia inte koncentrerar urinen ordentligt. Pust. Jag vet inte riktigt vad jag tycker, Skroffs uppfödare tyckte inte att jag skulle gå vidare eftersom Skroff verkar må prima. Men det gnager ju; tänk OM något är fel och jag har skitit i att kolla upp det? Samtidigt kan man ju inte vända ut och in på hela Skroffan i sökandet efter ett fel som faktiskt kanske inte finns där.
Det lutar åt att vi gör den här njurtesten (som innebär att jag får lämna in Skroff, förhoppningsvis bara under dagen) och eventuellt vidare levershuntskoll och sedan får det vara bra förutsatt att Skroff fortsätter må bra. Svårt det här!

I går fyllde A år (grattis!) och Anne och jag var där på kalas. Skroff var som vanligt överlycklig över att få vara med sin Krasseidol och sprang runt och pussade på honom hela tiden. Dock märks det att hon börjar växa upp; inne kunde hon faktiskt ta det lugnt trots att Kra var i samma rum. Krasse tycks för övrigt vara ganska fäst vi dkroffan han också och är alls inte ovillig att leka och busa.

Rygghelvetet är lite sämre så idag blir det varken ridning eller simning. Eländes elände är vad det är.

Påsk

Påsken har varit riktigt härlig. Vädret har varit underbart med strålande sol förutom idag när det har varit mera disigt men ändå varmt.
Påskafton började med lunch hos A och a. Annes föräldrar + hundar var också bjudna och för en gångs skull funkade Leia och Diza hyfsat ihop. De försöker kaxa sig båda två men höll sig i skinnet. Diza var överlycklig över att få springa runt på As tomt och rände runt halvt hysteriskt i början.
Efter en god lunch var det dags för den traditionsenliga Äggajakten. Förutom att Wille hade rotat reda på ett och satt i sig chokladen så låg resten kvar gömda i trädgården. Det blev en stunds letande efter de finurligt gömda äggen men med lite hjälp så hittades alla.
Efter ostbricka och kaffe blev det dags att åka hem med en motvillig Skroffa. Hon gör verkligen precis som hon vill hemma hos A, inte för att hon uppför sig illa på något sätt men hon vägrar totalt att lyssna, i synnerhet om det verkar som om vi skall åka hem. Det vill hon inte!
Släppte av Annes föräldrar i Olskroken och puttrade vidare hem till mormor för nästa påskfirande. Halva släkten var där och Leia blev mycket glad trots att hon var ganska trött av att ha lekt med Krasse och Diza. Tyvärr är alla i släkten inte så hundomtyckande så Leia fick ha koppel på sig för att inte sticka sin nos i blöt hela tiden. Hon vill annars väldigt gärna hjälpa till ute i köket vilket inte allktid uppskattas.

Påskdagen puttrade jag hem till A igen för en långpromenad. Vi åkte till Hjortstugan i Alingsås och gick en milrunda i vårsolen.
Skroff var naturligtvis glad över att få leka med Krassen och skuttade glatt omkring även om stegen blev något tyngre i slutet på rundan. Vid en sjö stannade vi och grillade korv, härligt!
Typiskt, jag hade kameran med men nu går det inte att ladda upp bilderna *mutter*.
efter promenaden åkte vi tillbaks till A och tittade på film. Skroff måste ha varit rätt trött för hon låg som en död sill i soffan under hela kvällen.

Idag har vi varit i Skändla igen. Gav mig sjutton på att jag skulle hitta några vettiga ridstigar så att man inte behöver rida på de utmärkta fornminnesstigarna. Problemet är att när man väl hittat en stig som ser bra ut så hamnar man helt plötsligt vid ett stup eller annat oridbart hinder.
Skroff var i alla fall glad och nöjt och skuttade omkring. Vi tränade en del på passivitet, det finns bänkar att sitta på med jämna mellanrum och där slog jag mig ner medan Skroff antingen fick sitta bunden en bit därifrån eller ligga plats. Funkade riktigt bra även om Skroff inte var så jättenöjd med att sitta uppbunden.
Jag har för tillfället fått dille på att ta med matsäck ut i skogen, det är så mysigt att sitta ute och äta. Man kan ju lika gärna göra det där som att sitta inne och äta först.

Håller nu på med att torka blodpudding i ugnen, Skroff slår sina lovar runt ugnen men får nöja sig med små smakprov.