Nu har Mulflickan fått tid till Blå Stjärnans rehab. Jag hoppas att de kan hjälpa henne, för tillfället är hon visserligen ganska pigg men hon har fortfarande ont.
Har bestämt mig för att inte operera hennes juver utan hon får ha sina knölar. Hon är trots allt en gammal hund nu även om jag fortfarande tänker på henne som en unghund (eller i varje fall som en lagom vuxen hund).
Just nu ligger hon och Råttsorken och gnager på var sitt märgben med frusen pölsa-fyllning. Vad jag inte tänkte på när jag gjorde dem var att pölsa LUKTAR. Inte konstigt med tanke på det äckliga innehållet, man blir smått illamående. Får nog hålla mig till köttfärs, blodpudding och leverpastej i fortsättningen. Hundarna är nöjda i alla fall.
Idag skulle jag egentligen gjort utbildningskontroll (”uppkörning”) med en annan körlärare men eftersom det var mörkt passade vi på att träna mörkerkörning i stället vilket kändes rätt onödigt. Även om jag inte gjort mörkerkörning på körskolan tidigare har jag onekligen puttrat omkring i mörker en hel del. Det blev godkänt i alla fall, skam vore väl annars om jag inte kunde fixa det. Lite läskigt var det att köra med Roger och inte med vanliga Kristina men det gick bra det med. Roger pratar så mycket så det gör inget att jag blir nervös och inte vet vad jag ska säga. Det räcker med att stoppa in ett ”ja” lite här och var där det verkar passa bra.
I vilket fall så gick körningen bra, jag var lite nojjig att Roger skulle säga något i stil med ”Herregud, har du tid för uppkörning, den är det nog bäst att skjuta på ett år till” men han tyckte bara att det var så roligt för jag blir försten ut att göra den nya svårare uppkörningen. Typiskt!
Han konstaterade dessutom att pressen kommer att vara där för att intervjua den förste som kuggas enligt det nya systemet. Jippie, jag kan alltså få komma i tidningen bara för att jag inte kör tillräckligt miljövänligt. Visst är det bra att de tar med miljöbiten men just på uppkörningen kanske man inte är som allra bäst på att tänka miljömässigt.
Å andra sidan trodde Roger att de är snällare i början, jag för min del tror tvärtom, att de vill statuera exempel och är ute efter att kugga stackars elever.
I morgon kommer en Tv-man och installerar en mojäng som skall registrera vad jag tittar på och sedan rapportera det till nåt ställe som mäter just sånt. Som tack för mitt deltagande får jag lotter varje månad så då kan jag ju hoppas på att äntligen sopa hem den där storvinsten som skall göra att jag kan leva i lyx resten av livet. Hittills har jag vunnit 10 spänn, alltid något. Man fick nämligen en lott som tack för att man öht skickade in en svarsblankett.
Jag har insett varför jag inte har några mattor förutom i hallen. Hundarna (alla utom Mulen) har nämligen använt hallmattan att spy på, vilket gjorde att jag kom på den ljusa idén att jag skulle tvätta den. Hade jag varit lite smart hade jag naturligtvis dammsugit mattan innan jag lade den i badkaret men nejdå, jag hivade i eländet i badkaret och tänkte att en sån liten matta var väl lätt att tvätta upp. Ha! Efter ett otal tvättar och sköljningar så kom det fortfarande ett smärre Sahara ur mattan även om sanden så småningom var ganska ren. Att det dessutom blev stopp i avloppet kom naturligtvis som ett brev på posten.
Och här kom då nästa smarta drag av Helene: propplösaren. Hällde glatt i propplösarmög i avloppet och lyckades hälla vatten i propplösarflaskan. I n t e bra! Flaskan började pysa varpå jag skruvade på korken. Och vad f-n gör man sen? Hur frätande blir skiten? Blir den explosiv??? Varmt blev det i alla fall, flaskan blev riktigt het och jag betsämde raskt att det nog var bäst att göra sig av med den. Skulle den smälla eller frätas sönder så var det bättre att den gjorde det i sopnedkastet, alltså gick jag raskt ut och dumpade flaskan i sopsugen. Det har inte smällt än så jag var väl som vanligt övernojjig.