Skroffan

Skroffan heter förstås inte Skroffan utan Leia som i sin tur är en smeknamnsform av Lorelei.
Som liten satt hon och liksom ”skroffade” för sig själv när hon var trött eller precis hade vaknat och så blev det helt enkelt Skroffan.
Det händer fortfarande att hon gör små skroffljud om hon är riktigt, riktigt trött.
Hon är en mycket lyckad kompromiss mellan brukshunden jag drömde om och sällskapshunden som jag insåg passade bäst in i mitt liv med två Gammeltanter.
Sedan visade hon sig funka alldeles utmärkt till det mesta jag ville träna så den där brukshunden behövdes inte. Faktiskt så passar hon mig perfekt med sin mix av arbetslust och förmåga att koppla av.
Skroffan  är en väldigt rolig liten hund med alldeles lagom mycket terrierhumör; hon har lite attityd här i livet men är samtidigt ganska godmodig.
Hon är alltid glad och ställer upp på det mesta matte hittar på, vare sig det är att följa med på en ridtur eller träna agility. Mest av allt gillar hon dock att köra sök, vad kan vara bättre för en liten social hund än att få springa ut i skogen och få pussa på folk?
Hon funkar fint i nästan alla situationer och är mycket bra mentalt. Pigg, charmig och nyfiken med en arbetslust och samarbetsvilja som förvånar de flesta inklusive matte. Totalt orädd – utom för samojeder – och positivt inställd till det mesta. Man blir helt enkelt glad av att umgås med Skroffan!

Skroffans njurar
Redan som liten drack Skroffan ovanligt mycket men jag tänkte inte så mycket på det – hon hade ju alltid gjort det.
5 månader gammal fick hon en riktigt ful urinvägsinfektion (UVI) som krävde flera omgångar med antibiotika för att klinga av. Några månader senare var det samma sak igen men den här gången släppte inte veterinären fallet eftersom hon tyckte att något inte stämde. Urinen hade, förutom bakterier, diverse annat ”skräp” i sig och den var alldeles för utspädd.
Man tog blodprover och kollade njurarna med ultraljud men allt såg ok ut.
Det var början på en lång utredning där vi mer eller mindre vände ut och in på Skroffan i jakt på vad som var fel. Hon hade inte diabetes, inte Addison eller Cushings, inte andra hormonella störningar, inte levershunt, inte…
Jag började tveka, hon såg verkligen ut att må bra; pigg och glad, växte som hon skulle, allt verkade ok – förutom urinen då.
Vår duktiga veterinär Johanna Mattsson på Göteborgs Djurklinik vägrade ge upp men trots att hon ventilerade fallet med sina kollegor hittade vi inte orsaken till Skroffans konstiga urin.
Till slut fick vi en remiss till Blå Stjärnan och deras invärtesmedicinare Björn Åblad samt njurspecialisten Reidun Heiene.
Jag vet inte om de har bättre utrustning på Blå eller om Björn och Reidun helt enkelt är duktigare på ultraljud – men de såg med en gång att Skroffans njurar trots allt inte var ok. De var för små och ljusa, förhållandet mellan njurbark och –märg var inte normalt och de saknade tydlig avgränsning mellan barken och märgen.
Skroffan fick sin njurinsufficiensdiagnos lagom till ettårsdagen och ingen trodde att hon skulle hänga med så länge till. Att hon skulle fylla två var så gott som osannolikt förstod jag när jag pratade med veterinärerna.
Hon sattes på specialfoder samt en bromsmedicin och så skulle vi gå på regelbundna kontroller.
Skroffan slog alla med förvåning för att inte säga häpnad för hon seglade igenom kontroll efter kontroll utan att värdena försämrades nämnvärt. Hon fyllde både 2, 3 och 4 år – och såg fortfarande ut som hälsan själv.
Visst drack hon mycket och blodtrycket var lite högt men hon mådde uppenbarligen alldeles prima.
Hösten 2012 – när Skroffan var 4,5 år – började dock värdena svaja. I dec –12 så låg vissa värden utanför normalgränserna, blodtrycket hade stigit ytterligare och hon drack mycket mer. Skit!
Skroffan sattes på blodtryckssänkande vilket funkade bra men hon drack mycket och blev snabbt trött. Trots det var värdena inte så dåliga så Reidun begrep inte riktigt varför hon mådde som hon gjorde.
I februari 2013 upptäckte vi att Skroffan hade anemi (”lågt blodvärde”) vilket berodde på att njurarna inte riktigt kunde bilda ett hormon som ser till att benmärgen bildar röda blodkroppar. Skroffan fick Eposprutor (”bloddoping”) med några veckors mellanrum men blev ändå inte riktigt bra.
I mars fick vi det troliga svaret till tröttheten och det ökade drickandet: Skroffan hade livmodersinflammation, pyo.
I det här sammanhanget var det mer eller mindre odelat positivt för det går att åtgärda, Skroffan opererades och man tog bort äggstockarna och livmodern. Samtidigt passade man på att ta njurbiopsier för att om möjligt få en bättre diagnos och prognos för hur hennes njurfel kommer att utveckla sig.
Några veckor efter operationen minskade hennes drickande till det vanliga och hon blev allt piggare.
Njurbopsierna visade det som Reidun misstänkt: att de försämrade värdena under vintern sannolikt berodde på pyon och att Skroffan borde stabilisera sig igen när den kom väck.
Samtidigt fann man också mycket ärrvävnad i njurarna vilket inte är konstigt med tanke på att Skroffan varit sjuk så länge.
Och ja, där står vi just nu. Skroffan har hunnit fylla 5 år och eftersom det är extremt ovanligt att en hund lever så länge med njurinsufficiens så finns det ingen statistik eller erfarenhet över hur länge till hon kan tänkas hänga med.
Det går sakta utför med njurkapaciteten och tyvärr gör det att den kvarvarande friska njurvävnaden utsätts för allt hårdare slitage – det är alltså som en stenbumling som rullar fortare och fortare utför en brant.
På Skroffan går det trots allt mycket långsamt och bara det faktum att veterinärerna tyckte att det var en god idé att kastrera henne känns trösterikt. Givetvis hade de inte utsatt henne för en komplicerad operation om de inte trott att hon skulle hänga med ett tag till.
Så länge Skroffan är glad så är det självklart att vi fortsätter kämpa men jag vet ju att hon sannolikt inte kommer att bli lika gammal som en frisk cairn.
Kanske har det fått mig att ta vara på tiden med Skroffan ännu mer och att värdera det vi har tillsammans.

Annonser

En reaktion på ”Skroffan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s