Söndag

Inspirerande rubrik som vanligt…
Idag är det lite bättre, kanske för att jag ägnade halva gårdagen till att sova. Det tar så otroligt mycket energi när jag mår dåligt och går omkring med fel-tankar hela tiden.
Nå, vi missade Ms 70-årskalas och hundträningen (förlåt Nikka!) men kom iväg till Londonplaneringen hos A. En mycket trevlig kväll i goda vänners lag fast jag vet inte om vi kom så långt med själva planeringen mer än att vi insåg att kronan står väldigt bra mot pundet just nu så Fantomen kostar hälften av vad vi trott. Alltså slipper jag att gå själv, vi går alla tre.
A, Anne och jag fick dessutom födelsedagspresenter av Jukka och Roth – biljetter till Robbie Williams i sommar när han kommer till Ullevi! Yeeiii!
Fast då vaknade tanken på att jag skulle vilja se Bon Jovi också, antingen i Oslo eller Stockholm, men då tillkommer ju resan + att jag inte har någon att gå med. Anne kunde möjligen åka med till Sthlm men inte gå på konserten, hur kul är det att gå själv??
Kvällen blev SEN, kommer man hem ackompanjerad av morgonkvittret från fåglarna så kanske man borde ha styrt kosan hemåt lite tidigare… Å andra sidan var jag spik nykter så jag slipper baksmälla vilket jag elakt tänker att de andra lider av idag. Moahahaha!

Det blev av förklarliga skäl lite sovmorgon i morse men till slut kom vi iväg till stallet. Jag orkade inte skynda mig så trots att jag inte red tog det sin rundliga tid (man måste ju fika också!).
Eva lasttränade Flóa och det gick så bra så, först var hon lååång när hon sträckte sig in i transporten men när jag klappade henne på rumpan gick hon in. Lite läskigare att gå ut men det gick det med.
(För den som inte sysslar med hästar så kan jag tala om att en del hästar är i princip omöjliga att lasta så det är guld värt med en lättlastad häst!)
Nu är iofs Flóa van vid att åka transport eftersom hon gjort det mellan de olika betena på Stenholmen där hon bodde som unghäst men man vet ju aldrig.
Hem och käkade lunch med mamma som sedan vist tittade på när jag städade eftersom ventilmänniskorna kommer på tisdag. VARFÖR går det så mycket lättare bara för att hon sitter och tittar på?? Annars får jag ångest, det är skitlöjligt för det är ju bara hjärnspöken men så är det.
Mamma orkar inte så mycket mer än att just titta på men det funkar ju. Så, förutom golvet i hallen så är det klart :-).
Sedan gick dogsen och jag en promenad. Det var en riktigt harmonisk promenad med glada lyhörda hundar och en förhoppningsvis rolig matte. Så gött! Inte för att vi brukar ha problem men i synnerhet den lilla strävhåriga kan ju ha lite egna idéer ibland.
Skroffan har rätt kass kondis men det är inte så konstigt med tanke på hur hennes vinter och vår sett ut hittills. Anemi och pyo, stor operation följt av ett par månaders vila – hon har inte varit hyfsat igång sedan december. Hon är ju PIGG men piggheten försvinner rätt fort. Å andra sidan lägger hon i terrierväxeln och går på ren envishet så nog sjutton hinner hon med Nikka trots sina korta ben och brist på flås.
Nikka blev hjärntvättad på linjetag, vi har en lååång raksträcka på ridvägen som är som gjord för linjetagsträning. I början fick hon se när jag lämnade dummyn men sedan smög jag ut den medan hon höll på med annat – vilket var lättare sagt än gjort – och yes! Det funkade!
Jag vet inte om det var lite dumt men jag hade en ”dummyboll”, dvs en boll i samma material och fyllning + snöre som en vanlig dummy vilket gjorde att Nikka tyckte att det var mer boll än dummy=ok att busa och slarva med avlämnandet med. Å andra sidan så älskade hon den verkligen vilket även Skroffan gjorde så så länge hon skärper sig när det gäller vanliga dummys får hon väl tramsa lite med den här. Däremot får hon inte tramsa med avlämnandet för det tycker jag att hon skall göra ordentligt oavsett föremål.
Sedan fick Skroffan köra lite upplet (och kampa vilket Nikka antagligen tyckte var ruskigt orättvist)= nöjd liten terrier.
Nikka å sin sida fick simma lite också, Skroffan funderade och ville hoppa i efter en pinne men bangade trots allt. Desto gladare labrador som fick ta hennes pinnar också!
Skroffan simmar gärna men just det där när hon måste kasta sig ut och släppa botten (om det inte är långgrunt) tycker hon är läskigt. Inget som hindrar en Dår som gärna gör någon form av flygande magplask.
Hem för kvällsmat och så är det dags för ett tidigt sänggående!

…och NER

Idag är en pissdag. Jag hatar att gå omkring med den där j-vla klumpen i magen och gråten i halsen och samtidigt vet jag att that’s life, i alla fall om man är jag. Inte konstigt att jag blir trött!
Var i stallet och pysslade och inte ens det var bra även om det var ok. (Och ni stallkompisar  som tror att jag kanske inte orkar så är stallet bara bra, annars hade jag legat hemma och grottat ner mig. Alltså: helt ok att be om hjälp, om jag inte kan så säger jag till.)
Gjorde dock dagens goda gärning och lät två småtöser hjälpa till med att göra i ordning hökassar, sopa och fylla på vatten till pållarna. Vilken lycka! Vet ju när man själv var liten och var helt andlös över att överhuvudtaget bli sedd i ett stall, än mer att få hjälpa till!
Dessutom tyckte de (givetvis!) att Skroffan och Nikka var söta och hade fina namn och då är ju hälften vunnet om man vill smila in sig hos mig. Att de även tyckte att Flóa var fin gjorde förstås inte saken sämre :-D.
Men resten är, skit.

Skall ut med dogsen så de i alla fall får sig en lite ordentligare promenad än att bara traska omkring i stallet. Skroffan hoppar omkring och tycker att livet är tråkigt medan Nikka mest ligger och filosoferar (när hon inte försöker uppvigla Skroff till flirtlekar).
Och Frippen, ja, han har åkt hem och lär sova som en stock eftersom han spenderat dagen med att pipa och tråna efter Nikka. När han var tillsammans med Skroffan en stund så luftjuckade han vilket han aldrig gjort vid hennes löp, det är tydligen skillnad på tjejer och labradortjejer…

Upp och ner

Tyvärr är det fel saker som går upp respektive ner, dvs vikten går upp och humöret ner (vilket givetvis hänger ihop).
Nikka-effekten börjar plana ut så nu är den där extra energin slut.
Det är svårt att se det som är positivt när det inte känns positivt!
Nikka har i alla fall tränat lite jakt idag, Anne tycker att hon inte är så bra på markeringar (där Frippen är en naturbegåvning) men jag som är van vid Skroffans planlösa spring tycker att hon är duktig.
Jag TROR att jag börjar fatta när jag skall göra ditten eller datten, tur att Nikka för det mesta vet hur saker och ting skall göras.
Fotgåendet är i alla fall både hon och jag fullständigt klara över hur det skall gå till.
Skroffan fick köra lite bruks-sök på parkeringen och tuffade glatt och ganska olydigt omkring. Varför springa till matte med rullen när det är figgen som har godiset?
Hon får absolut inte komma i skymundan bara för att Nikka har kommit men samtidigt känns det lite som låt-gå-träning; tycker hon att det är kul att tramsa omkring med rullen så why not? Hon skall ändå inte tävla eller ens träna sök mer seriöst eftersom jag tycker att hon är för speedad, jag tror inte att hon känner efter utan hon springer som en idiot trots att hon kanske egentligen inte orkar, hon är ju inte på topp hälsomässigt precis.
Reidun har fortfarande inte hört av sig så jag får ringa i morgon igen. Suck! Antagligen var det hon som ringde från Norge förra veckan.

På tisdag kommer Bostadsbolaget och skall rensa ventilerna, usch. Alltså måste jag för det första städa och för det andra evakuera mig och hundarna för det finns inte på kartan att jag skall vara hemma när de kommer. Och TÄNK om JT är med? Hua!
Tur att de kan gå in med egen nyckel, jag får väl häcka hemma hos Anne eller i stallet.

Och till sist så retar jag mig på föräldrar som låter sina ungar stå och grisa med lösgodiset i affären. Bort med tassarna för tusan!

PTS

Nej, jag har inte posttraumatisk stress, däremot har jag idag börjat med Projekt Trimma Skroffan, PTS.
Det går inte att undvika längre, hon är jättelurvig!
Vi har förstås lite delade åsikter om det där men 2 x 15 min/dag borde vi väl båda orka med?? Fast i den takten lär hon bli klar lagom tills det är dags att börja på nytt…
Jag jämkade lite och tog hälften på ett inte-så-hemskt ställe (nacke och rygg) och hälften på ett väldigt-hemskt ställe (svansen). Finesser som morötter och annat (en cairnsvans skall se ut som en rejäl morot) skippar vi, här åker helt enkelt större delen av den långa pälsen väck. Det finns faktiskt mer päls på återväxt än jag trodde men Skroff kommer nog att se lite lustig ut ett bra tag tills vi får rätta ruljansen på pälsen igen.
Hon har faktiskt, peppar, peppar, visat lite av sina gamla följsamhetstakter igen så hoppet kanske inte är helt ute när det gäller att få tillbaks min samarbetsvilliga lilla terrier?
Den lilla terriern är för övrigt fortfarande lite pilsk och vad är värre än en liten pilsk terrier? Jo, att dessutom ha en dito labrador. Damerna roar sig på egen hand, så att säga även om de hittills bara har flirtat och skuttat omkring.

Flóa blev tömkörd av A-S idag och det gick riktigt bra men hon var rätt trött på slutet. Det är jobbigt att trava över cavaletti (upphöjda bommar) när man har fyra långa ben som inte alltid är synkroniserade!
A-S tyckte dessutom att det såg ut som om Flosan växer igen för hon har väldigt långa ben för tillfället. Mias liknelse vid en älgkalv är faktiskt inte tagen helt ur luften…
Kanske inte så konstigt att fröken inte har så mycket ork för tillfället!

Min elaka vän (Anne givetvis, jag har inga andra elaka vänner) har anmält Nikka och mig till Working Test, WT. Enda fördelen är att de är inofficiella och därmed hamnar resultatet inte på Hunddata, puh!
Att Nikka kan tvivlar jag inte på men jag har inte ens bevistat ett WT. Anne kanske borde anmält oss under ett mindre välrenommerat kennelnamn?

Och så ett senkommet GRATTIS till Sissi och Råttan på kennel Toreador som fått en kull med fina små welshterriervalpar. Lycka till med de små liven, vi kommer och pussar så småningom :-D!

En blogg om ingenting…

…viktigt alls, typ.

Reidun har inte ringt så Skroffans provsvar hänger fortfarande i luften. Jobbigt, fast jag vet ju ändå ATT hon är sjuk, frågan är hur mycket och om det är PNP/renal dysplasi eller inte. Nog så viktigt men det hade varit värre om jag väntat på ett frisk/sjuk-besked.

Tosse-Flóa fick köra löshoppning idag och skuttade på rätt bra, skönt att hon fick springa av sig lite. Det skall bli kul att hoppa henne uppsutten så småningom (om sisådär 20 år när hon är gammal och stadig 😉 ).

Sprang på Lilla L på torget så hon fick tillfälle att beundra Nikka 🙂 . Vi enades om att vi måste ses, jag vill ju se hennes pojkar och så måste vi träna/spåra lite med doggsen! Sissi, en påhälsning hos dig står också på planeringslistan :-)!

Nikka är för övrigt en brunodor för tillfället, hon är alltså inte en ÄKTA jaktlabbe?? Jag har blivit lurad för det finns inga bruna jaktlabbar! Nå, det kan bero på att hon fällt i princip varenda täckhår så att hon har en liten svart rand av täckhår längs med ryggraden och så svansen, resten är underull.
Kan tänka mig att det beror på en kombination av flytt, löp och vår, med andra ord kan jag trösta mig med att jag antagligen inte alltid kommer att behöva drunkna i fällda labrador-hår här hemma.
Nikka har även fått lite ans idag, jag klippte svanstippen. Annars blir det en ful tofs, hon var prydlig när hon kom så jag får väl upprätthålla vanorna.
Hon och Skroffan har också fått klorna klippta men är man nyinflyttad behöver man inte klippa alla tassarna på samma gång utan det räcker med fram- ELLER baktassarna.

Planerna för Stockholmsträffen tar fart, i år blir det i juli. Eftersom stugorna på campingen som vi tänkt oss är ganska små så planerar jag att boka en liten stuga helt för mig själv och hundarna så kan jag dra mig undan om jag känner att det blir för mycket.
Jag är jättetecksam över att jag har fått bo hos Lotta och Mona de andra åren och att jag skulle ha fått bo hos Jenny i år men det blir nog bäst såhär.

Hmm, vad mer? Jo, Skroffan behöver nog lite extra omsorg som jag trodde häromdagen, idag gick hon först och flirtade med en irriterad Nikka men det visade sig att hon egentligen ville sitta i mattes knä och det är klart att hon fick. Lite jobbigt att surfa och att skriva på datorn med en Skroffa i knät – i synnerhet när hon pillar på tangenterna och musplattan – men det är kärt besvär. Vill Skroffan sitta i knät så får hon det (Nikka skulle förmodligen också gärna sitta i knät men hon får nöja sig med hundbädden).

Mera jakt och annat

Väntar fortfarande på Skroffans provsvar, GAH! Det ”värsta” är att det ringde någon från Norge igår som jag inte hann svara, tänk om det var Reidun? Fast varför skulle hon ringa när hon inte är på Blå Stjärnan?
Nå, får hoppas att hon ringer i morgon, hon har en viss förmåga att alltid ringa precis när A skall hämta Annes hundar men det är ju inte Reiduns fel…

Idag har vi tränat lite jakt igen och det kom en del pip men annars skötte sig Nikka fint – och storsöket fungerade! Yeii!
Jag gör fortfarande massor med fel och kan framför allt inte tänka när vi är mitt inne i en övning, Anita och instruktören lär gråta blod när de får se mig på kennellägret men Nikka har kul i alla fall ;-).
Som en vän skrev på fejjan, det är helt underbart att se hundar jobba med det de är avlade för i generationer. Jag begriper ärligt talat inte riktigt hur man kan ha en jaktretriever och inte köra jakt, i alla fall sådär till vardags, man behöver ju inte starta på prov för det.
Fast jag har förstås en liten f d jaktterrier som inte satt sin tass i ett stenröse för att fånga småvilt… Men det är länge sedan cairn avlades aktivt för jakt (även om jag tror att Skroffan faktiskt skulle fixa det där riktigt bra, tror att hon är tillräckligt modig i alla fall!).
Nikka löper ju, hittills har hon fräst på Frippen men idag såg hon lite kärvänligare ut så där försvann deras samvaro för ett tag. Några mini-Frippnikkor skall det inte bli! (Fast tänk så söööta valpar Nikka givetvis skulle få :-D!)

Vi har flyttat tillbaks till sängen efter att ha sovit på golvet sedan Skroffans operation, hade antagligen kunnat göra det för flera veckor sedan men det har inte blivit av. Det är trängre i sängen och det blir lite problem eftersom vi alla tre vill ha tillgång till kuddarna. Skroffan har dock fortfarande privilegiet att få sova på mattes framsida så får Nikka ligga bakom ryggen, elaka jag.
Funderar på om en del av Skroffans motvallsuppförande faktiskt beror på Nikkas ankomst, det är inte lätt att gå igenom en stor operation med medförande hormonstormar OCH att det plötsligt kommer en främmande hund som skall ha del av mattes uppmärksamhet.
Nu är ju inte Skroffan typen som sitter i ett hörn och försmäktar men hon får nog ha lite extra pyssel och uppmärksamhet.
Jag har ingen aning om ifall hundar kan känna sig ”bortglömda” men det är solklart att det är skillnad på att vara ensamhund och att dela matte med någon annan!
Nikka är jag inte orolig över, hon är ju van att dela matte och husse med en stor flock sedan innan :-).
Skroffan ser dessutom snudd på vanvårdad ut, hon är jättelurvig eftersom jag inte velat trimma henne medan hon var sjuk/konvalescent. Synd att man inte kan klippa dem EN gång för att kunna börja från scratch så att säga men det är väl bara  att plocka på och inse att hon kommer att se lite lustig ut ett tag. tur att vi struntade i den där cairnutställningen i sommar (som Skroffan ändå inte får vara med på eftersom hon är dopad på alla håll och kanter. Rocaltrolen hade jag kunnat överse med men blodtryckssänkande för att inte tala om epo-sprutor… nä, jag kan inte spela SÅ korkad  med min bakgrund.)

Var hos Lotta och jag blir faktiskt lite irriterad. Visst, hon ville se kort på Nikka och det visar jag gärna men sedan visar hon även kort på sin hunds pappa och några helt irrelevanta (fast söta, får erkännas) you tube-klipp.
Alltså, det är MIG det handlar om när jag är där! Det är väl trevligt att hon delar med sig av sitt privatliv, det uppskattar jag eftersom det blir en mer ömsesidig förståelse då, men hon kan väl hålla det till ett minimum?
Att jag har mardrömmar (häromnatten drömde jag att jag bråkade extremt mycket med Syster Yster varpå mamma lät mig bli kidnappad och såld till en östeuropeisk bordell som straff 😉 ! Var får man drömmar ifrån?!?!) viftade hon bort trots att de för det första naturligtvis får mig att sova dåligt – och en Helene som sover dåligt funkar inte alls – och för det andra hänger de i hela dagen och får mig att må dåligt. Det tycker jag är något Lotta kunde försöka göra något åt men det gjorde hon alltså inte.
Jag fick en kick (lite lagom sådär) när Nikka kom men den börjar tunnas ut så det är tillbaks på ruta ett. Inte för att jag hade väntat mig något annat men det är kul att få vara på topp (nåja) ett tag i alla fall. Dessutom, när jag har haft valp har jag tyckt att det varit skitjobbigt.
Inte för att det där med att ränna ut och in och torka pölar är jobbigt utan för att man har så himla mycket som man vill göra RÄTT. Klantar man sig med en valp så sitter det i mycket mer än på en tvåårig Nikka. Jag vill naturligtvis göra rätt med henne också men det är på ett mer avspänt sätt (annars hade jag totalt slagit knut på mig själv på jaktträningarna för där kan jag ju nästan inget, resten tar jag med lite ro).
Nikka är dessutom en sådan hund som gör det mesta här i livet rätt så hon är synnerligen lätt att ha!
Lotta och jag pratade även om FK och att det är som att slå huvudet i en jävligt hård vägg (vilket antagligen är orsaken till mardrömmarna, FK hoovrar ständigt över mitt huvud som ett Damoklessvärd) . Jag ORKAR inte en vända till så jag hoppas verkligen att de tänker om när nästa ansökan kommer in.

Jo, så har jag ridit Flóa också. I en hel kvart…
Hon har varit lite trött på sista tiden så hon har fått ta det lugnt. Idag hade hon vilat två dagar så jag tänkte rida ut på en ensam lunk, sådär lite lagom karaktärsdanande.
Jomenvisst. Satt upp på en heltossig Flóa som för det första inte kunde stå still så vi fick ta en diskussion redan där – varpå jag vist beslutade att börja dagens ritt i paddockens relativa trygghet – och var sedan stundvis en liten guttaperkaboll. Jag har aldrig tidigare hållit på att åka av henne (förutom när jag fastnade i den där grenen) men nu var det banne mig nära ett par gånger.
Flóa bestämde sig nämligen för att det var JÄTTELÄSKIGT att det blåste och ännu läskigare att en bit pappkartong låg och flappade vid staketet. Jag tror inte ett ögonblick att hon verkligen var rädd utan hon var helt enkelt väldigt mycket 5 år och lite lagom obstinat.
Jag kanske borde ridit ett sjujäkla pass i stället men när hon började lyssna på mig och inte slängde sig över halva paddocken bockandes så tyckte jag att vi hade varit tillräckligt karaktärsdanande för idag.
Hade det varit ledigt i paddocken så hade hon nog fått springa av sig men nu var det upptaget så hon fick traska in i sin box och få kvällsmat.
Jag vet inte men jag tycker att man inte skall hålla på och bråka för mycket med en unghäst utan när hon ger med sig tycker jag att hon skall få credit för det. Att däremot lägga av när hon höll på som värst skulle inte falla mig in.
Det kanske vore en annan sak om hon höll på sådär jämt men det gör hon ju inte, för det mesta är hon en samarbetsvillig liten pålla som försöker vara  till lags.
Med facit i hand var det förmodligen klokt att jag inte red ut, dessutom tältade en fiskare precis vid Jannevägen och där hade jag nog flugit all världens väg med tanke på hur de andra hästarna som gick förbi reagerade och Flóas humör idag.

Våren och sommaren börjar förresten fyllas på; London, kennelläger, Stockholmsträff, Robbie Williams… och så Flóa förstås!

Hick!

Pratade med Agria idag för att ta över Nikkas försäkring. Inga som helst problem så nu är hon tip-topförsäkrad vilket hon var innan med iofs.
Passade på att kolla Skroffans försäkring och fick lite ont i magen. Det här året har hon fått ut 43 000:- på försäkringen, taket ligger på 50 000:-… Premieåret börjar i februari så hon har 7 000:- kvar som skall räcka i tio månader. Inte utan att jag börjar ångra den där biopsin :-/.

Apropå biopsin så ringde Blå Stjärnan idag och talade om att provsvaren kommit men att Reidun inte är där förrän i slutet på veckan så hon ringer på tors el fre för att diskutera Skroffans fortsatta behandling.
Jag tycker att det var schysst av dem att ringa, började onekligen undra om någon snillat bort biopsierna och då hade jag INTE blivit glad!!

Håll dig nu frisk lilla Skroff!

Lite av varje del 2

Lade kontraktet på brevlådan i morse, Nikka är min!!!
Finaste labradortösen ever <3.
Vi firade med lite jaktträning som jag tycker gick bra även om Anne muttrade lite ibland när hon tyckte jag gjorde fel. Men jag har tränat ”riktig” jakt ungefär 5 gånger totalt, vad kan man vänta sig? Ok att jag tuffat omkring lite med Skroffan men det är inte samma sak som att ha en fasanmissil, dessutom tenderar jag till att vara ganska slarvig när jag tränar med Skroff (vilket antagligen var anledningen till Annes mutter).

Skroffan fick göra lite upplet men hon är i ett synnerligen konstigt sinnestillstånd för tillfället, tror att hon har någon slags hormontilt i kroppen/skallen. Hon flirtar hejdlöst med Nikka som visserligen har börjat löpa men inte alls uppskattar uppvaktning av en liten terrier utan surar rejält. Skroffan fattar nada så man får säga till henne stup i kvarten att lägga av (Jenny, kan du inte skicka hit Uzie ;-)?).
Annars så är hon superpigg men inte samarbetsvillig överhuvudtaget vilket är en Mulkombination som jag inte alls gillar. Men, antagligen är det en kombination mellan att hon känner sig frisk och har hormonstormar, hoppas att det blir bättre när hon landat!
Dock har hon varit lite skruttig i helgen, hon har kräkts en del och i natt och i förmiddags var hon rätt hängig och låg mest och sov. Det gick att peta i henne lite mat men det var tveksamt! (Om hon inte äter så mår hon ännu sämre och kräks galla.)

I går var A och jag på middag och spökvandring.
Egentligen var det mamma och jag som skulle ha gått, vi fick evenemanget i gemensam födelsedagspresent av Syster Yster förra året, men har man ett HB på strax över 80 orkar man inte gå på stadsvandring. Alltså skulle Anne ha följt med men av olika omständigheter fick hon vara hemma och passa hundar medan A och jag fick smörja kråset och få lite historisk bildning.
Anne och A tyckte även att det kunde vara nyttig social samvaro för mig att behöva småprata med någon som inte är mamma eller Anne, trots att jag känt A i ganska många år vid det här laget så slår den sociala fobin till när inte Anne är med. A och jag träffas liksom aldrig utan henne.
Nu var det ju så käckt att vi kunde prata hund nästan hela middagen, tänk så bra!
Dock började middagen lite knackigt med GETOST! Är det något jag absolut inte äter så är det just getost, det smakar… vidrigt. Tror förstås inte att A sörjde över en extra bit.
Spökvandringen var bra men jag får erkänna att mina historiekunskaper är ganska skrala. Jag visste att Gustav II Adolf grundade Göteborg och dog i Lützen 1632 men sedan var det stopp även om en del lät vagt bekant.
(Att han dog i dimman i Lützen lär min familj aldrig låta mig glömma men det är en annan historia.)
Det är en kul idé och en spökvandring rekommenderas varmt!

I går var det också ett år sedan mormor lämnade oss. Hon fattas mig även om jag ärligt talat tycker att hon kunde få ha dött några år tidigare och att det kunde gått lite lättare när det väl skedde.
Jag tänker fortfarande ofta att jag skall ringa henne för att fråga något eller bara berätta om vad jag har gjort under dagen men det finns ju ingen där längre. Mormor som ALLTID funnits till hand för allt möjligt, från att passa oss på sommarloven till att flyttstäda och dessutom skämma bort en när man tyckte att mamma hade varit dum (jag må ha världens bästa mamma men alla föräldrar är väl dumma någon gång i deras barns tycke).
Sov gott älskade mormor och mata Luddskallen med bullar där uppe!

Och så något som jag länge vägrade tro på: vi har varg på Hisingen!
Det är ruskigt lätt att vara tämligen vargliberal när man har dem på hundratals mils avstånd, lite svårare när de näst intill stryker runt knuten.
Jag tänker förstås på hundarna, Flóa lär vara för stor för att anfalla men min lilla vildsvinskulting till Skroffa… Naturligtvis skall hundarna inte vara utom synhåll i skogen men med tanke på att en varg tog en hund på en gårdsplan i Stenungsund så känns det rätt läskigt, jag har ju hundarna sittandes i stallet t ex.
Dessutom verkar det inte vara EN varg utan flera. Hua!
Annars är jag mer rädd för vildsvin men normalt funtade vargar skall vara skygga och inte ränna runt i en storstad!

Lite av varje

Igår pratade jag med Anita på Thorsvi och vi bestämde att jag köper Nikka redan nu. Sagt och gjort, pengarna borde vara inne på deras konto idag och jag betraktar därmed Nikka som min även om jag inte har ett påskrivet kontrakt än.
(Anita skriver på det när hon fått pengarna, skickar ner till mig som skriver på och skickar tillbaks ett ex.)
Jag är tvåhundsmatte igen!
Bara att hoppas att Nikka fortsätter att trivas hos oss :-).
Jag frågade också om det möjligen gick att klämma sig med på kennelhelgen i slutet på juni fast anmälningstiden gått ut för längesedan och visst fixade Anita det med.

Skroffan har haft lite skumma nattliga idéer för sig, igår ville hon gå ut precis när jag hade somnat men när jag stoppade ner henne i sängen igen så somnade hon om. Jag blir ju nojig och tänker på UVIer och annat men hon verkar må prima. Faktiskt så prima att det kryper i hela terrierkroppen av uppdämd energi!
Gött att se och nu inser jag hur dämpad hon varit hela det här året faktiskt. Vet inte om piggheten beror på eposprutorna eller kastreringen, skit samma – huvudsaken är att Skroffan är tillbaks på banan igen!
Idag när jag släppte henne så fick hon fnatt och rejsade runt i skogen med svansen mellan benen för att sedan försöka uppvigla Sissis terriergäng till lite lek.
Nikka tycker å sin sida att de är lite läskiga och att det är bäst att morra lite om de kommer för nära men hon vänjer sig väl. Jag tycker att även om hon är lite osäker på främmande hundar så brukar det räcka med att prata lite med henne så lugnar hon sig.

Vi har också varit i stallet idag och eftersom det var VARMT – Nikka satt faktiskt och hässjade utanför Thors box – så tänkte jag att far och flyg alla vattensvanstankar, låt hunden bada.
Nikka plumsade mycket lycklig ner i dammen och simmade omkring medan Skroffan nöjde sig med att blöta underredet.
Sedan gick vi en liten promenad och vad härligt det var att se hur fint de funkar tillsammans! Någon enstaka gång är Nikka lite väl hårdhänt men hon lägger av om man säger till henne och Skroffan är ju tämligen robust för den delen.
Fröknarna skuttade omkring tillsammans och hade det skönt i sommarhagen.
Och jo, Nikka fäller. Massor. Det ligger svarta hår överallt men för all del, det kan jag leva med. Passade på att karda igenom henne efter badet och fick bort en hel del lös päls.
Båda hundarna fick också träna lite apportering: Skroffan sprang duktigt efter dirigering men ansåg att speedy-dummiesarna var någon form av kampleksaker som man skulle springa ärevarv med för att sedan kampa med matte. Jag hade inte hjärta att säga till henne för hon var så glad och skit samma, hon behöver inte kunna apportera mer seriöst än så!
Nikka skötte sig exemplariskt (givetvis). Hon har varit lite dålig i stadgan på sitt men jag har nog helt enkelt inte betonat det likadant som Anita eller så tyckte hon helt enkelt inte att man behövde lyssna så noga på mig i början, nu sitter hon i alla fall mycket bättre.

Det verkar som om Nikka är på väg in i löp; intresserad Fripp och så har hon börjat markeringskissa ute.
Typiskt, för om tre veckor har vi en väldigt smidig lösning på hur vi skall få ihop ekvationen med en löpande Nikka och en förmodligen ganska så pilsk Fripp men givetvis klämmer hon väl in löpet innan dess…
Nå, jag har ju haft löptikar och hanar förr men får väl ta i beräkning att det här paret antagligen är mer eniga om vad de borde hitta på – Skroffan har ju fräst mot Frippen vid minsta intresse men det tror jag inte att Nikka gör!

Deklarationen damp ner i brevlådan tidigare i veckan och det kunde den lika gärna låtit bli – 7 000:- back. Yeiii, precis vad jag behövde efter inköp av 1 st Nikka inklusive försäkring och annat som skall betalas. Tur att man har ett sparkonto…
Jag får be Skattemyndigheten eller vad de nu heter att dra mer i skatt för de drar för lite varje år även om det inte brukar bli lika mycket som nu.

Mamma och jag gjorde ett snabbesök på Ikea igår. Jag hade bestämt för mig att varuhuset öppnade kl 8 så vi skulle träffas utanför kl 9. Väl där insåg jag raskt att det var osedvanligt tomt på parkeringen, givetvis öppnade de inte förrän 10. Det fick bli frukostfika på Coop i stället och sedan en rusning genom Ikea för att snappa upp hyllan Hyllis för 99 pix som jag skall ha i grovköket och ställa massa bröt på.
En snabbvändning in på banken för att ordna lite grejs med mormors dödsbo, hem för att sova middag en stund och sedan kom mamma tillbaks och vi fixade i nämnda grovkök. Det blir bra tror jag!
Jag har ju en viss hamstringsförmåga så det finns massor med en del grejer (tvättmedel t ex) men i takt med att de används upp så borde det bli toppen.

Peppar, peppar, det verkar som om Frippen och Nikka går att lämna ensamma utan att de låter eller hittar på hyss. Yes! Det vore SÅ skönt att kunna lämna hundarna ensamma vid behov och inte behöva antingen ha dem i bilen eller lämpa hem dem till mamma.
Jag är ju nojig efter Raskva att grannarna skall klaga men med lite träning kanske det här går ihop :-).

Det var Suss-lektion i måndags. Flóa tuffade på så fint, vi var mycket mer harmoniska än sist. Dock blev det lite fel här och var för Flóa tyckte att hon kunde fint själv och bjöd på ett sammelsurium av öppna, sluta, skänkelvikning och diverse andra rörelser som hon hittat på.
Hon försöker verkligen vara till lags men glömmer lite att lyssna så att hon kan fatta och göra rätt.
Däremot sitter jag ju som en j-vla kråka, på fotona så sitter jag iofs inte i stolsits vilket är grymt fult men jag gör diverse andra kardinalfel. Får väl skylla på att Flóas trav är grymt skumpig, hon har stora rörelser så man hoppar lite hit och dit.
Well, huvudsaken är väl att vi trivs tillsammans och förstår varandra och det gör vi ju (om man undantar Flóas egna försök till dressyr då) :-). Fina Flóatösen!

Just det, Skroffans provsvar! Jag ringde Blå Stjärnan igår eftersom jag inte fått något svar på njurbiopsierna trots att det är fyra veckor sedan de togs. Receptionisten lovade att lämna ett meddelande till Reidun att hon skulle ringa mig idag men återkom nu på eftermiddagen med att svaren fortfarande inte kommit!
”Jo, de skickades ju ända till Utrecht i Holland så det kan ta tid”. Ehh, som Jenny påpekade på fejjan, på den här tiden hade de hunnit hela vägen hit med resultatet!
Det skulle ta 10-14 dagar…
Om de har klantat till det så blir jag förbannad (jo, jag kan faktiskt bli arg även om det är sällan!), inte nog med att det kostade en massa men framför allt så utsattes Skroffan för en större operation och större risk för allvarliga komplikationer än om hon bara hade opererats för sin pyo.
Biopsiresultaten gör egentligen ingen skillnad för Skroffans välbefinnande men vi kanske kan få klarhet i om det är ärftligt och hur prognosen är framöver. Jag är inte helt säker på att jag vill veta men nu när jag har Nikka känns det lite, lite mindre tungt att tänka på att Skroffan kanske inte hänger med så länge till.

Mera glad Skroffa

Skroffan har idag fått vara lös för första gången på nästan fyra veckor. Mycket glad Skroffa men givetvis gick det inte att ha henne och Nikka lösa samtidigt eftersom de sprang som tokar. Jag hade tänkt mig att Skroffan skulle ägna sig åt lite stillsam trav liksom…
Vet inte hur mycket hennes mage tål men hon skall ju vara i princip lagad vid det här laget så den kanske tål lite galopp (men troligen är det inte så bra med Nikka-tacklingar!)?

Dagen tillbringades annars i ett soligt stall där tömkörning stod på schemat. Flóa är för tillfället väldigt mycket femåring om man säger så, det tiltar lite i skallen på henne emellanåt och hon begriper inte alls vad som är meningen att hon skall göra. (Om det beror på att hon verkligen inte fattar eller inte vill fatta skall jag låta vara osagt!) Men det är ju det som är charmigt, att det inte går som på räls hela tiden. Det är ingen robot precis!
Imorgon är det Suss-lektion, får se om damen är mer samarbetsvillig då <3.

Fästingsäsongen är snart här om den inte redan börjat så nu har halsbanden på hundarna åkt på. Som att välja mellan pest eller kolera men eftersom jag själv känner flera hundar som blivit riktigt dåliga av fästingburna sjukdomar (och själv haft någon läskig fästinginfektion) så blir det halsband.
Har hittills inte hittat något ”vänligt” alternativ, B-vitamin och bärnsten har inte funkat ett dugg.
Dessvärre är även ormsäsongen här, huua för huggormar! Jag har visserligen ingen ormskräck egentligen utan tycker rent av att ormar är fascinerande djur men jag vill ju inte ha min Skroffa eller Nikka biten!
I de sammanhangen är det j*drans skönt att bo 10 min från Blå Stjärnan som har dygnet runt-öppet året om och tillgång till serum…

Mamma var här igår och vi planerade lite över hur grovköket kan fixas till. Vi kom fram till att en hylla på diskbänken vore jättekäckt, det är bara det att den skall vara 60 cm bred och nästan alla är ~40 eller 80. Hittade till slut en på IKEA för under 100-lappen så den får det bli.
Ju mer saker som kan knös in i grovköket, desto färre saker i badrummet. Kanske kan man även ha lite hund- eller hästsaker där? För tillfället ligger de lite varstans i lägenheten, hundgarderoben är överfull.
Och så får jag se till att få tummen ur och sälja av gamla hästsaker som jag inte använder längre, vet inte hur länge jag har skjutit på det!

Natti natti!