Inspirerande rubrik som vanligt…
Idag är det lite bättre, kanske för att jag ägnade halva gårdagen till att sova. Det tar så otroligt mycket energi när jag mår dåligt och går omkring med fel-tankar hela tiden.
Nå, vi missade Ms 70-årskalas och hundträningen (förlåt Nikka!) men kom iväg till Londonplaneringen hos A. En mycket trevlig kväll i goda vänners lag fast jag vet inte om vi kom så långt med själva planeringen mer än att vi insåg att kronan står väldigt bra mot pundet just nu så Fantomen kostar hälften av vad vi trott. Alltså slipper jag att gå själv, vi går alla tre.
A, Anne och jag fick dessutom födelsedagspresenter av Jukka och Roth – biljetter till Robbie Williams i sommar när han kommer till Ullevi! Yeeiii!
Fast då vaknade tanken på att jag skulle vilja se Bon Jovi också, antingen i Oslo eller Stockholm, men då tillkommer ju resan + att jag inte har någon att gå med. Anne kunde möjligen åka med till Sthlm men inte gå på konserten, hur kul är det att gå själv??
Kvällen blev SEN, kommer man hem ackompanjerad av morgonkvittret från fåglarna så kanske man borde ha styrt kosan hemåt lite tidigare… Å andra sidan var jag spik nykter så jag slipper baksmälla vilket jag elakt tänker att de andra lider av idag. Moahahaha!
Det blev av förklarliga skäl lite sovmorgon i morse men till slut kom vi iväg till stallet. Jag orkade inte skynda mig så trots att jag inte red tog det sin rundliga tid (man måste ju fika också!).
Eva lasttränade Flóa och det gick så bra så, först var hon lååång när hon sträckte sig in i transporten men när jag klappade henne på rumpan gick hon in. Lite läskigare att gå ut men det gick det med.
(För den som inte sysslar med hästar så kan jag tala om att en del hästar är i princip omöjliga att lasta så det är guld värt med en lättlastad häst!)
Nu är iofs Flóa van vid att åka transport eftersom hon gjort det mellan de olika betena på Stenholmen där hon bodde som unghäst men man vet ju aldrig.
Hem och käkade lunch med mamma som sedan vist tittade på när jag städade eftersom ventilmänniskorna kommer på tisdag. VARFÖR går det så mycket lättare bara för att hon sitter och tittar på?? Annars får jag ångest, det är skitlöjligt för det är ju bara hjärnspöken men så är det.
Mamma orkar inte så mycket mer än att just titta på men det funkar ju. Så, förutom golvet i hallen så är det klart :-).
Sedan gick dogsen och jag en promenad. Det var en riktigt harmonisk promenad med glada lyhörda hundar och en förhoppningsvis rolig matte. Så gött! Inte för att vi brukar ha problem men i synnerhet den lilla strävhåriga kan ju ha lite egna idéer ibland.
Skroffan har rätt kass kondis men det är inte så konstigt med tanke på hur hennes vinter och vår sett ut hittills. Anemi och pyo, stor operation följt av ett par månaders vila – hon har inte varit hyfsat igång sedan december. Hon är ju PIGG men piggheten försvinner rätt fort. Å andra sidan lägger hon i terrierväxeln och går på ren envishet så nog sjutton hinner hon med Nikka trots sina korta ben och brist på flås.
Nikka blev hjärntvättad på linjetag, vi har en lååång raksträcka på ridvägen som är som gjord för linjetagsträning. I början fick hon se när jag lämnade dummyn men sedan smög jag ut den medan hon höll på med annat – vilket var lättare sagt än gjort – och yes! Det funkade!
Jag vet inte om det var lite dumt men jag hade en ”dummyboll”, dvs en boll i samma material och fyllning + snöre som en vanlig dummy vilket gjorde att Nikka tyckte att det var mer boll än dummy=ok att busa och slarva med avlämnandet med. Å andra sidan så älskade hon den verkligen vilket även Skroffan gjorde så så länge hon skärper sig när det gäller vanliga dummys får hon väl tramsa lite med den här. Däremot får hon inte tramsa med avlämnandet för det tycker jag att hon skall göra ordentligt oavsett föremål.
Sedan fick Skroffan köra lite upplet (och kampa vilket Nikka antagligen tyckte var ruskigt orättvist)= nöjd liten terrier.
Nikka å sin sida fick simma lite också, Skroffan funderade och ville hoppa i efter en pinne men bangade trots allt. Desto gladare labrador som fick ta hennes pinnar också!
Skroffan simmar gärna men just det där när hon måste kasta sig ut och släppa botten (om det inte är långgrunt) tycker hon är läskigt. Inget som hindrar en Dår som gärna gör någon form av flygande magplask.
Hem för kvällsmat och så är det dags för ett tidigt sänggående!