Söndag

Inspirerande rubrik som vanligt…
Idag är det lite bättre, kanske för att jag ägnade halva gårdagen till att sova. Det tar så otroligt mycket energi när jag mår dåligt och går omkring med fel-tankar hela tiden.
Nå, vi missade Ms 70-årskalas och hundträningen (förlåt Nikka!) men kom iväg till Londonplaneringen hos A. En mycket trevlig kväll i goda vänners lag fast jag vet inte om vi kom så långt med själva planeringen mer än att vi insåg att kronan står väldigt bra mot pundet just nu så Fantomen kostar hälften av vad vi trott. Alltså slipper jag att gå själv, vi går alla tre.
A, Anne och jag fick dessutom födelsedagspresenter av Jukka och Roth – biljetter till Robbie Williams i sommar när han kommer till Ullevi! Yeeiii!
Fast då vaknade tanken på att jag skulle vilja se Bon Jovi också, antingen i Oslo eller Stockholm, men då tillkommer ju resan + att jag inte har någon att gå med. Anne kunde möjligen åka med till Sthlm men inte gå på konserten, hur kul är det att gå själv??
Kvällen blev SEN, kommer man hem ackompanjerad av morgonkvittret från fåglarna så kanske man borde ha styrt kosan hemåt lite tidigare… Å andra sidan var jag spik nykter så jag slipper baksmälla vilket jag elakt tänker att de andra lider av idag. Moahahaha!

Det blev av förklarliga skäl lite sovmorgon i morse men till slut kom vi iväg till stallet. Jag orkade inte skynda mig så trots att jag inte red tog det sin rundliga tid (man måste ju fika också!).
Eva lasttränade Flóa och det gick så bra så, först var hon lååång när hon sträckte sig in i transporten men när jag klappade henne på rumpan gick hon in. Lite läskigare att gå ut men det gick det med.
(För den som inte sysslar med hästar så kan jag tala om att en del hästar är i princip omöjliga att lasta så det är guld värt med en lättlastad häst!)
Nu är iofs Flóa van vid att åka transport eftersom hon gjort det mellan de olika betena på Stenholmen där hon bodde som unghäst men man vet ju aldrig.
Hem och käkade lunch med mamma som sedan vist tittade på när jag städade eftersom ventilmänniskorna kommer på tisdag. VARFÖR går det så mycket lättare bara för att hon sitter och tittar på?? Annars får jag ångest, det är skitlöjligt för det är ju bara hjärnspöken men så är det.
Mamma orkar inte så mycket mer än att just titta på men det funkar ju. Så, förutom golvet i hallen så är det klart :-).
Sedan gick dogsen och jag en promenad. Det var en riktigt harmonisk promenad med glada lyhörda hundar och en förhoppningsvis rolig matte. Så gött! Inte för att vi brukar ha problem men i synnerhet den lilla strävhåriga kan ju ha lite egna idéer ibland.
Skroffan har rätt kass kondis men det är inte så konstigt med tanke på hur hennes vinter och vår sett ut hittills. Anemi och pyo, stor operation följt av ett par månaders vila – hon har inte varit hyfsat igång sedan december. Hon är ju PIGG men piggheten försvinner rätt fort. Å andra sidan lägger hon i terrierväxeln och går på ren envishet så nog sjutton hinner hon med Nikka trots sina korta ben och brist på flås.
Nikka blev hjärntvättad på linjetag, vi har en lååång raksträcka på ridvägen som är som gjord för linjetagsträning. I början fick hon se när jag lämnade dummyn men sedan smög jag ut den medan hon höll på med annat – vilket var lättare sagt än gjort – och yes! Det funkade!
Jag vet inte om det var lite dumt men jag hade en ”dummyboll”, dvs en boll i samma material och fyllning + snöre som en vanlig dummy vilket gjorde att Nikka tyckte att det var mer boll än dummy=ok att busa och slarva med avlämnandet med. Å andra sidan så älskade hon den verkligen vilket även Skroffan gjorde så så länge hon skärper sig när det gäller vanliga dummys får hon väl tramsa lite med den här. Däremot får hon inte tramsa med avlämnandet för det tycker jag att hon skall göra ordentligt oavsett föremål.
Sedan fick Skroffan köra lite upplet (och kampa vilket Nikka antagligen tyckte var ruskigt orättvist)= nöjd liten terrier.
Nikka å sin sida fick simma lite också, Skroffan funderade och ville hoppa i efter en pinne men bangade trots allt. Desto gladare labrador som fick ta hennes pinnar också!
Skroffan simmar gärna men just det där när hon måste kasta sig ut och släppa botten (om det inte är långgrunt) tycker hon är läskigt. Inget som hindrar en Dår som gärna gör någon form av flygande magplask.
Hem för kvällsmat och så är det dags för ett tidigt sänggående!

Annonser

…och NER

Idag är en pissdag. Jag hatar att gå omkring med den där j-vla klumpen i magen och gråten i halsen och samtidigt vet jag att that’s life, i alla fall om man är jag. Inte konstigt att jag blir trött!
Var i stallet och pysslade och inte ens det var bra även om det var ok. (Och ni stallkompisar  som tror att jag kanske inte orkar så är stallet bara bra, annars hade jag legat hemma och grottat ner mig. Alltså: helt ok att be om hjälp, om jag inte kan så säger jag till.)
Gjorde dock dagens goda gärning och lät två småtöser hjälpa till med att göra i ordning hökassar, sopa och fylla på vatten till pållarna. Vilken lycka! Vet ju när man själv var liten och var helt andlös över att överhuvudtaget bli sedd i ett stall, än mer att få hjälpa till!
Dessutom tyckte de (givetvis!) att Skroffan och Nikka var söta och hade fina namn och då är ju hälften vunnet om man vill smila in sig hos mig. Att de även tyckte att Flóa var fin gjorde förstås inte saken sämre :-D.
Men resten är, skit.

Skall ut med dogsen så de i alla fall får sig en lite ordentligare promenad än att bara traska omkring i stallet. Skroffan hoppar omkring och tycker att livet är tråkigt medan Nikka mest ligger och filosoferar (när hon inte försöker uppvigla Skroff till flirtlekar).
Och Frippen, ja, han har åkt hem och lär sova som en stock eftersom han spenderat dagen med att pipa och tråna efter Nikka. När han var tillsammans med Skroffan en stund så luftjuckade han vilket han aldrig gjort vid hennes löp, det är tydligen skillnad på tjejer och labradortjejer…

Upp och ner

Tyvärr är det fel saker som går upp respektive ner, dvs vikten går upp och humöret ner (vilket givetvis hänger ihop).
Nikka-effekten börjar plana ut så nu är den där extra energin slut.
Det är svårt att se det som är positivt när det inte känns positivt!
Nikka har i alla fall tränat lite jakt idag, Anne tycker att hon inte är så bra på markeringar (där Frippen är en naturbegåvning) men jag som är van vid Skroffans planlösa spring tycker att hon är duktig.
Jag TROR att jag börjar fatta när jag skall göra ditten eller datten, tur att Nikka för det mesta vet hur saker och ting skall göras.
Fotgåendet är i alla fall både hon och jag fullständigt klara över hur det skall gå till.
Skroffan fick köra lite bruks-sök på parkeringen och tuffade glatt och ganska olydigt omkring. Varför springa till matte med rullen när det är figgen som har godiset?
Hon får absolut inte komma i skymundan bara för att Nikka har kommit men samtidigt känns det lite som låt-gå-träning; tycker hon att det är kul att tramsa omkring med rullen så why not? Hon skall ändå inte tävla eller ens träna sök mer seriöst eftersom jag tycker att hon är för speedad, jag tror inte att hon känner efter utan hon springer som en idiot trots att hon kanske egentligen inte orkar, hon är ju inte på topp hälsomässigt precis.
Reidun har fortfarande inte hört av sig så jag får ringa i morgon igen. Suck! Antagligen var det hon som ringde från Norge förra veckan.

På tisdag kommer Bostadsbolaget och skall rensa ventilerna, usch. Alltså måste jag för det första städa och för det andra evakuera mig och hundarna för det finns inte på kartan att jag skall vara hemma när de kommer. Och TÄNK om JT är med? Hua!
Tur att de kan gå in med egen nyckel, jag får väl häcka hemma hos Anne eller i stallet.

Och till sist så retar jag mig på föräldrar som låter sina ungar stå och grisa med lösgodiset i affären. Bort med tassarna för tusan!

PTS

Nej, jag har inte posttraumatisk stress, däremot har jag idag börjat med Projekt Trimma Skroffan, PTS.
Det går inte att undvika längre, hon är jättelurvig!
Vi har förstås lite delade åsikter om det där men 2 x 15 min/dag borde vi väl båda orka med?? Fast i den takten lär hon bli klar lagom tills det är dags att börja på nytt…
Jag jämkade lite och tog hälften på ett inte-så-hemskt ställe (nacke och rygg) och hälften på ett väldigt-hemskt ställe (svansen). Finesser som morötter och annat (en cairnsvans skall se ut som en rejäl morot) skippar vi, här åker helt enkelt större delen av den långa pälsen väck. Det finns faktiskt mer päls på återväxt än jag trodde men Skroff kommer nog att se lite lustig ut ett bra tag tills vi får rätta ruljansen på pälsen igen.
Hon har faktiskt, peppar, peppar, visat lite av sina gamla följsamhetstakter igen så hoppet kanske inte är helt ute när det gäller att få tillbaks min samarbetsvilliga lilla terrier?
Den lilla terriern är för övrigt fortfarande lite pilsk och vad är värre än en liten pilsk terrier? Jo, att dessutom ha en dito labrador. Damerna roar sig på egen hand, så att säga även om de hittills bara har flirtat och skuttat omkring.

Flóa blev tömkörd av A-S idag och det gick riktigt bra men hon var rätt trött på slutet. Det är jobbigt att trava över cavaletti (upphöjda bommar) när man har fyra långa ben som inte alltid är synkroniserade!
A-S tyckte dessutom att det såg ut som om Flosan växer igen för hon har väldigt långa ben för tillfället. Mias liknelse vid en älgkalv är faktiskt inte tagen helt ur luften…
Kanske inte så konstigt att fröken inte har så mycket ork för tillfället!

Min elaka vän (Anne givetvis, jag har inga andra elaka vänner) har anmält Nikka och mig till Working Test, WT. Enda fördelen är att de är inofficiella och därmed hamnar resultatet inte på Hunddata, puh!
Att Nikka kan tvivlar jag inte på men jag har inte ens bevistat ett WT. Anne kanske borde anmält oss under ett mindre välrenommerat kennelnamn?

Och så ett senkommet GRATTIS till Sissi och Råttan på kennel Toreador som fått en kull med fina små welshterriervalpar. Lycka till med de små liven, vi kommer och pussar så småningom :-D!

En blogg om ingenting…

…viktigt alls, typ.

Reidun har inte ringt så Skroffans provsvar hänger fortfarande i luften. Jobbigt, fast jag vet ju ändå ATT hon är sjuk, frågan är hur mycket och om det är PNP/renal dysplasi eller inte. Nog så viktigt men det hade varit värre om jag väntat på ett frisk/sjuk-besked.

Tosse-Flóa fick köra löshoppning idag och skuttade på rätt bra, skönt att hon fick springa av sig lite. Det skall bli kul att hoppa henne uppsutten så småningom (om sisådär 20 år när hon är gammal och stadig 😉 ).

Sprang på Lilla L på torget så hon fick tillfälle att beundra Nikka 🙂 . Vi enades om att vi måste ses, jag vill ju se hennes pojkar och så måste vi träna/spåra lite med doggsen! Sissi, en påhälsning hos dig står också på planeringslistan :-)!

Nikka är för övrigt en brunodor för tillfället, hon är alltså inte en ÄKTA jaktlabbe?? Jag har blivit lurad för det finns inga bruna jaktlabbar! Nå, det kan bero på att hon fällt i princip varenda täckhår så att hon har en liten svart rand av täckhår längs med ryggraden och så svansen, resten är underull.
Kan tänka mig att det beror på en kombination av flytt, löp och vår, med andra ord kan jag trösta mig med att jag antagligen inte alltid kommer att behöva drunkna i fällda labrador-hår här hemma.
Nikka har även fått lite ans idag, jag klippte svanstippen. Annars blir det en ful tofs, hon var prydlig när hon kom så jag får väl upprätthålla vanorna.
Hon och Skroffan har också fått klorna klippta men är man nyinflyttad behöver man inte klippa alla tassarna på samma gång utan det räcker med fram- ELLER baktassarna.

Planerna för Stockholmsträffen tar fart, i år blir det i juli. Eftersom stugorna på campingen som vi tänkt oss är ganska små så planerar jag att boka en liten stuga helt för mig själv och hundarna så kan jag dra mig undan om jag känner att det blir för mycket.
Jag är jättetecksam över att jag har fått bo hos Lotta och Mona de andra åren och att jag skulle ha fått bo hos Jenny i år men det blir nog bäst såhär.

Hmm, vad mer? Jo, Skroffan behöver nog lite extra omsorg som jag trodde häromdagen, idag gick hon först och flirtade med en irriterad Nikka men det visade sig att hon egentligen ville sitta i mattes knä och det är klart att hon fick. Lite jobbigt att surfa och att skriva på datorn med en Skroffa i knät – i synnerhet när hon pillar på tangenterna och musplattan – men det är kärt besvär. Vill Skroffan sitta i knät så får hon det (Nikka skulle förmodligen också gärna sitta i knät men hon får nöja sig med hundbädden).

Mera jakt och annat

Väntar fortfarande på Skroffans provsvar, GAH! Det ”värsta” är att det ringde någon från Norge igår som jag inte hann svara, tänk om det var Reidun? Fast varför skulle hon ringa när hon inte är på Blå Stjärnan?
Nå, får hoppas att hon ringer i morgon, hon har en viss förmåga att alltid ringa precis när A skall hämta Annes hundar men det är ju inte Reiduns fel…

Idag har vi tränat lite jakt igen och det kom en del pip men annars skötte sig Nikka fint – och storsöket fungerade! Yeii!
Jag gör fortfarande massor med fel och kan framför allt inte tänka när vi är mitt inne i en övning, Anita och instruktören lär gråta blod när de får se mig på kennellägret men Nikka har kul i alla fall ;-).
Som en vän skrev på fejjan, det är helt underbart att se hundar jobba med det de är avlade för i generationer. Jag begriper ärligt talat inte riktigt hur man kan ha en jaktretriever och inte köra jakt, i alla fall sådär till vardags, man behöver ju inte starta på prov för det.
Fast jag har förstås en liten f d jaktterrier som inte satt sin tass i ett stenröse för att fånga småvilt… Men det är länge sedan cairn avlades aktivt för jakt (även om jag tror att Skroffan faktiskt skulle fixa det där riktigt bra, tror att hon är tillräckligt modig i alla fall!).
Nikka löper ju, hittills har hon fräst på Frippen men idag såg hon lite kärvänligare ut så där försvann deras samvaro för ett tag. Några mini-Frippnikkor skall det inte bli! (Fast tänk så söööta valpar Nikka givetvis skulle få :-D!)

Vi har flyttat tillbaks till sängen efter att ha sovit på golvet sedan Skroffans operation, hade antagligen kunnat göra det för flera veckor sedan men det har inte blivit av. Det är trängre i sängen och det blir lite problem eftersom vi alla tre vill ha tillgång till kuddarna. Skroffan har dock fortfarande privilegiet att få sova på mattes framsida så får Nikka ligga bakom ryggen, elaka jag.
Funderar på om en del av Skroffans motvallsuppförande faktiskt beror på Nikkas ankomst, det är inte lätt att gå igenom en stor operation med medförande hormonstormar OCH att det plötsligt kommer en främmande hund som skall ha del av mattes uppmärksamhet.
Nu är ju inte Skroffan typen som sitter i ett hörn och försmäktar men hon får nog ha lite extra pyssel och uppmärksamhet.
Jag har ingen aning om ifall hundar kan känna sig ”bortglömda” men det är solklart att det är skillnad på att vara ensamhund och att dela matte med någon annan!
Nikka är jag inte orolig över, hon är ju van att dela matte och husse med en stor flock sedan innan :-).
Skroffan ser dessutom snudd på vanvårdad ut, hon är jättelurvig eftersom jag inte velat trimma henne medan hon var sjuk/konvalescent. Synd att man inte kan klippa dem EN gång för att kunna börja från scratch så att säga men det är väl bara  att plocka på och inse att hon kommer att se lite lustig ut ett tag. tur att vi struntade i den där cairnutställningen i sommar (som Skroffan ändå inte får vara med på eftersom hon är dopad på alla håll och kanter. Rocaltrolen hade jag kunnat överse med men blodtryckssänkande för att inte tala om epo-sprutor… nä, jag kan inte spela SÅ korkad  med min bakgrund.)

Var hos Lotta och jag blir faktiskt lite irriterad. Visst, hon ville se kort på Nikka och det visar jag gärna men sedan visar hon även kort på sin hunds pappa och några helt irrelevanta (fast söta, får erkännas) you tube-klipp.
Alltså, det är MIG det handlar om när jag är där! Det är väl trevligt att hon delar med sig av sitt privatliv, det uppskattar jag eftersom det blir en mer ömsesidig förståelse då, men hon kan väl hålla det till ett minimum?
Att jag har mardrömmar (häromnatten drömde jag att jag bråkade extremt mycket med Syster Yster varpå mamma lät mig bli kidnappad och såld till en östeuropeisk bordell som straff 😉 ! Var får man drömmar ifrån?!?!) viftade hon bort trots att de för det första naturligtvis får mig att sova dåligt – och en Helene som sover dåligt funkar inte alls – och för det andra hänger de i hela dagen och får mig att må dåligt. Det tycker jag är något Lotta kunde försöka göra något åt men det gjorde hon alltså inte.
Jag fick en kick (lite lagom sådär) när Nikka kom men den börjar tunnas ut så det är tillbaks på ruta ett. Inte för att jag hade väntat mig något annat men det är kul att få vara på topp (nåja) ett tag i alla fall. Dessutom, när jag har haft valp har jag tyckt att det varit skitjobbigt.
Inte för att det där med att ränna ut och in och torka pölar är jobbigt utan för att man har så himla mycket som man vill göra RÄTT. Klantar man sig med en valp så sitter det i mycket mer än på en tvåårig Nikka. Jag vill naturligtvis göra rätt med henne också men det är på ett mer avspänt sätt (annars hade jag totalt slagit knut på mig själv på jaktträningarna för där kan jag ju nästan inget, resten tar jag med lite ro).
Nikka är dessutom en sådan hund som gör det mesta här i livet rätt så hon är synnerligen lätt att ha!
Lotta och jag pratade även om FK och att det är som att slå huvudet i en jävligt hård vägg (vilket antagligen är orsaken till mardrömmarna, FK hoovrar ständigt över mitt huvud som ett Damoklessvärd) . Jag ORKAR inte en vända till så jag hoppas verkligen att de tänker om när nästa ansökan kommer in.

Jo, så har jag ridit Flóa också. I en hel kvart…
Hon har varit lite trött på sista tiden så hon har fått ta det lugnt. Idag hade hon vilat två dagar så jag tänkte rida ut på en ensam lunk, sådär lite lagom karaktärsdanande.
Jomenvisst. Satt upp på en heltossig Flóa som för det första inte kunde stå still så vi fick ta en diskussion redan där – varpå jag vist beslutade att börja dagens ritt i paddockens relativa trygghet – och var sedan stundvis en liten guttaperkaboll. Jag har aldrig tidigare hållit på att åka av henne (förutom när jag fastnade i den där grenen) men nu var det banne mig nära ett par gånger.
Flóa bestämde sig nämligen för att det var JÄTTELÄSKIGT att det blåste och ännu läskigare att en bit pappkartong låg och flappade vid staketet. Jag tror inte ett ögonblick att hon verkligen var rädd utan hon var helt enkelt väldigt mycket 5 år och lite lagom obstinat.
Jag kanske borde ridit ett sjujäkla pass i stället men när hon började lyssna på mig och inte slängde sig över halva paddocken bockandes så tyckte jag att vi hade varit tillräckligt karaktärsdanande för idag.
Hade det varit ledigt i paddocken så hade hon nog fått springa av sig men nu var det upptaget så hon fick traska in i sin box och få kvällsmat.
Jag vet inte men jag tycker att man inte skall hålla på och bråka för mycket med en unghäst utan när hon ger med sig tycker jag att hon skall få credit för det. Att däremot lägga av när hon höll på som värst skulle inte falla mig in.
Det kanske vore en annan sak om hon höll på sådär jämt men det gör hon ju inte, för det mesta är hon en samarbetsvillig liten pålla som försöker vara  till lags.
Med facit i hand var det förmodligen klokt att jag inte red ut, dessutom tältade en fiskare precis vid Jannevägen och där hade jag nog flugit all världens väg med tanke på hur de andra hästarna som gick förbi reagerade och Flóas humör idag.

Våren och sommaren börjar förresten fyllas på; London, kennelläger, Stockholmsträff, Robbie Williams… och så Flóa förstås!

Hick!

Pratade med Agria idag för att ta över Nikkas försäkring. Inga som helst problem så nu är hon tip-topförsäkrad vilket hon var innan med iofs.
Passade på att kolla Skroffans försäkring och fick lite ont i magen. Det här året har hon fått ut 43 000:- på försäkringen, taket ligger på 50 000:-… Premieåret börjar i februari så hon har 7 000:- kvar som skall räcka i tio månader. Inte utan att jag börjar ångra den där biopsin :-/.

Apropå biopsin så ringde Blå Stjärnan idag och talade om att provsvaren kommit men att Reidun inte är där förrän i slutet på veckan så hon ringer på tors el fre för att diskutera Skroffans fortsatta behandling.
Jag tycker att det var schysst av dem att ringa, började onekligen undra om någon snillat bort biopsierna och då hade jag INTE blivit glad!!

Håll dig nu frisk lilla Skroff!