Jag orkade ju inte skriva om FK-besöket när jag varit där sist eftersom vi satt och vakade hos mormor men här kommer ett sammandrag.
Min handläggare M-B var ytterst byråkratisk med tämligen lite empati, varken Lotta eller jag tyckte att hon var särskilt trevlig utan bara strikt opersonlig.
(Mamma avslöjade efter mötet att hon gillade inte M-B heller när hon hade pratat med henne i telefon för att boka om min tid.
M-B kunde ABSOLUT INTE prata om mig med mamma pga sekretessen, hon ville egentligen inte ens ta emot återbudet. Dessutom var det tydligen väldigt krångligt att jag ville ha med mig Lotta. Jag förstår att hon inte kan diskutera mig med någon som uppger sig vara min mamma via telefon men det blir ju lite löjligt när det drivs in absurdum.)
Under mötet påpekade M-B flera gånger att det här var något hon måste göra enligt reglerna (eller om det nu var lagen), FK måste träffa sina offer inom en viss tidsrymd.
Hon refererade flera gånger till ”Boken”, boken sade si och boken sade så om olika psykiska tillstånd, hur de skall hanteras och så vidare. Jag hoppas att det inte var Bibeln hon syftade på…
Har man social fobi så skall man enligt boken arbeta eftersom det bara är nyttigt att träffa folk.
Har man personlighetsstörning (neuropsykiatriska diagnoser som tex ADD och autistiska drag) så är man frisk och kan jobba.
Möjligen så kan kroniska depressioner vara en anledning till sjukskrivning, om man anses bli mycket sämre om man jobbar.
Hon tyckte även att mina paranoida drag var ”intressanta” (jag tror att mina grannar spionerar på mig och har en kamera i ventilationen på dass, det är faktiskt sant!) och att min läkare skulle trycka hårdare på depressions- och paranoiabitarna i nästa ansökan, allt annat var alltså absolut ingen anledning till att man inte kan jobba.
Och ja, sen så är det alltså så att kan man gå ut med hunden och åka till stallet så kan man jobba (jag undrar om M-B någon gång varit hemma från jobbet pga sjukdom men ändå gått ut med sin hund?).
Lotta och jag försökte förklara skillnaden men talade för döva öron, hon hade ingen som helst förståelse för att hunden/stallet och jobb är två HELT skilda saker och att stallet ger energi medan ett jobb tar energi.
”Jaha, du har alltså bestämt dig för att inte gilla krav”.
Ehh, det är inte så att jag hittar på mina symtom eller vill må dåligt och inte ha ett jobb som alla andra. Det handlar liksom inte om vad jag gillar eller inte.
Lotta tryckte även på att stallet är något som PMH uppmuntrat eftersom det gör att jag får lite stimulans och sociala kontakter och inte bara ligger hemma och vegeterar men nej, det spelade ingen roll.
Vi berättade om Gruppen och AF Samverkans aktiviteter och att de inte gick alls men hon viftade bara bort arbetsterapeutens utvärdering som oviktig.
Det kändes rätt döfött att sitta där och förklara sig när det tydligt syntes att inte ett smack gick in i hennes skalle.
”Jag har sett folk som är betydligt sjukare än du som får avslag.”
Och, naturligtvis, påtalade hon att jag såg himla käck och glad ut trots att jag påstod motsatsen.
Lotta försökte även här säga att jag ser ut så men att det är en mask och att det är en del i min problematik, att de på PMH faktiskt också haft fel uppfattning i början men att de insett allvaret i mitt tillstånd eller vad man nu skall kalla det.
Nada förståelse, däremot frågade M-B om jag tyckte att det var en för- eller nackdel och jag sade att det givetvis var en nackdel eftersom folk inte tror mig, ”precis som du nu” vilket hon inte förnekade.
Jag sade dessutom att jag verkligen mådde skit den dagen eftersom jag skulle till min mormors dödsbädd men det gick inte heller in, jag ser glad ut, alltså måste jag vara glad.
Och jag försökte verkligen att inte se så himla käck och normal ut, tyckte att jag lyckades vara allvarlig åtminstone men jag misslyckades uppenbarligen.
På det hela taget ser det alltså inte ljust ut, enda lilla ljuspunkten var att hon sade att ”jag kommer inte följa dig hela vägen utan när du ansöker på nytt om varaktig sjukersättning så kommer du att få en ny handläggare”. Thank God för det!
Dr S kommer i alla fall att skriva en ny ansökan där hon trycker på att depressionerna är mer eller mindre kroniska och kan förvärras allvarligt om jag jobbar eller söker arbete samt mina paranoida drag där hon även utvecklar exakt varför och hur mina problem förhindrar arbete.
Arbetsterapeuten skall göra en ny utvärdering som de förhoppningsvis inte bara viftar bort. Dessutom har jag tänkt skriva ett brev och skicka med ansökan där jag tar upp varenda jävla dysfunktionell grej och varenda knasig tanke jag har samt även redogör för att det ALDRIG har funkat, att jag mådde skit redan när jag gick i förskolan.
Det kan ju inte göra saken värre i alla fall (såvida de inte säger att ”kan du skriva så kan du jobba” vilket inte alls skulle förvåna mig).