Veterinären på onsdag

Skroff har fått veterinärtid på onsdag eftermiddag, lika bra att få det överstökat.
Det blir Göteborgs Djurklinik, jag skiter i om de har mer kompetens på Blå Stjärnan för jag blir ändå bara missnöjd efter varje besök.
Borde kanske kollat så att Skroffs journal verkligen har blivit skickad men det är så dags nu.
Skroff skall vaccineras, kolla öronen, kolla njurarna inklusive blodtrycket och så får vi se vad de säger om hennes illamående.
Mardrömmen är ju att det ÄR njurarna som börjar spöka även om jag egentligen tror att det hänger ihop med grillkolet i somras.
Kom dessutom på nu att de fick inte upp alltihop men trodde att småbitarna skulle komma ut av sig själva, tänk om de ligger kvar och irriterar? Men borde hon inte kräkas då, eller blivit sämre tidigare?
Fasen, varför blev Anne pillertrillare och inte veterinär???
Jag glömde givetvis att Skroff skulle diskutera sina tänder också, jag vet inte om jag kunde fått en ”kanske-tid” för sövning och tandsten som man kunde avbokat om det inte behövdes.
Well, skallen är inte riktigt up to date.

I morgon skall jag pussa valpmage :-)!

Annonser

Tomt

Nu har Baldur åkt 😦 . Pia ringde i morse och sade att hon skulle hämta honom idag och undrade om jag ville komma ut. Klart jag ville!
Jag var ändå hemma från söket eftersom jag inte mådde bra, det är lite för mycket just nu med mormor, Baldur och Försäkringskassan.
Synd om Skroff men hon fick i alla fall drälla omkring i stallet hela dagen och hon vet ju faktiskt inte att vi egentligen skulle kört sök idag.
Jag puttrade ut och kom före Pia så jag hämtade B i sommarhagen där han givetvis såg extra söt och Balduraktig ut där han gick och betade tillsammans med sin kompis Tigge.
Baldur har ju varit lite utanför flocken sista tiden men Tigull och han går relativt ofta tillsammans.
Det börjar bli tomt i killgruppen, tre av dem har åkt de senaste månaderna.
Sedan var det bara att packa Bs saker, det tog inte så lång tid, och städa ur hans skåp vilket Pia gjorde.
Vi tog en fika och sedan var det dags. B är för det mesta lättlastad och han traskade snällt upp i transporten och ja, sedan åkte han naturligtvis.
SÅ TOMT!
Det är klart att jag kan låna en annan pålle men det är ju inte Baldur!
Och självklart kan – ska! – jag åka och hälsa på honom, hade han varit såld hade jag kanske inte kunnat det, i alla fall inte lika ofta. Eller så kunde han varit död och det vill jag inte ens tänka på.
Alltså borde jag vara glad att det ”bara” är en halvtimmes körning till Bästhästens nya hem men jag får erkänna att tårarna onekligen bränt i ögonen ett antal gånger idag.
Skroff och jag blev kvar i stallet, var i h-vete skall jag göra av alla grejjer?
Får rensa och rensa igen och dessutom rensa hästskåpet här hemma så att en del prylar kan få plats där. Nyttigt med andra ord.
Och sälja! Jag orkar inte sälja via fb eller annat så det blir till att lasta bilen och puttra bort till Tre Hästar.
Ok, lite mindre i plånboken antagligen eftersom de tar provision men även mindre jobb – och jag slipper träffa och ha kontakt med eventuellt läskiga personer, huu!

Så ja, jag får väl ligga lite lågt ett tag men det blir antagligen stallet-besök ändå, vad skall jag annars göra på dagarna? Jag lär bara ligga hemma och sova, hade jag gjort något vettigt som att städa hade det varit käckt men jag vet hur jag funkar.
Lite Skroff-träning får jag väl klämma in också men den brukar jag göra i stallet ändå…

Packar ihop…

I veckan har jag börjat sortera Baldurs saker. Tanken var att jag skulle göra rent allting och sortera i olika kategorier; sånt som inte är mitt, sånt som är mitt men skall följa med i flytten, sånt som skall säljas, sånt som skall vara kvar och användas till nya pållen.
I själva verket orkade jag inte så jag pustade bara lädergrejerna och sorterade i Baldurs/sådant som skall följa med i flytten respektive ”annat”.
Det var en jädra massa grejer jag har måste jag erkänna och var skall jag göra av alltihop? Jag har ju lite ”bra att ha/dumt att slänga”-syndrom vilket även gäller hästprylar.
Nåväl, jag kan ta tag i det sedan och rensa mera efter hand.
En bra sak är att Skroff äntligen skall få sin grävlåda, just nu är den visserligen temporärt fylld med hästprylar men den skall inte stå kvar och ta upp plats i sadelkammaren så varsågod, Skroff!
Hon har redan provat att sitta i den, jag tror att den här blir bättre än den jag egentligen tänkt till henne eftersom den här har lite lägre kanter vilket gör att hon kan komma i och ur utan trappsteg eller hjälp.

Det känns annars ganska tungt att B snart åker, visst, jag skall fortsätta med honom men det blir inte samma sak. Nu är han ”min” men sedan kommer jag bara att ha honom en gång i veckan och det på ett nytt ställe.
Det är klart att Pia vill ha sin häst men jag vill ha kvar honom i alla fall!
Tänker hela tiden att ”det är sista gången jag går den här vägen med B, sista gången jag spolar benen, sista gången jag mockar Bs box” (vilket det egentligen inte är för Floa skall ju flytta in i Bästhästens gamla box).
Jag ser fram emot att få jobba med en ny häst men jag kommer verkligen att sakna Bs väl ingångna närvaro! Önskar att jag kunde få både äta kakan och ha den kvar men det går ju inte.

Skroff är bättre!

Skroffegrynet (jag får inte kalla henne för sådana saker för Anne, hon tycker att det låter fjönsigt) mår bättre idag. Pigg och glad som vanligt och japp, hon äter morötter igen :-).
Hennes dåligtmående hänger helt klart ihop med magen och maten men frågan är varför hon blir allt känsligare?
Igår hade hon fått mat som vanligt men uppenbarligen räckte det inte.
Jag tänker också på att tänk om hon har ont?
Skall ju beställa tid hos vetten, idag glömde jag det eftersom jag passade Greina inför hennes veterinärbesök (som berodde på ett svullet sår på ena bakbenet men slutade med boxvila och gips på båda framfötterna men det är en annan historia).

Och så har jag skrivit brevet som skall skickas med till FK, det blev fem sidor långt – är det för mycket tro?

Försäkringskassan var det ja!

Jag orkade ju inte skriva om FK-besöket när jag varit där sist eftersom vi satt och vakade hos mormor men här kommer ett sammandrag.
Min handläggare M-B var ytterst byråkratisk med tämligen lite empati, varken Lotta eller jag tyckte att hon var särskilt trevlig utan bara strikt opersonlig.
(Mamma avslöjade efter mötet att hon gillade inte M-B heller när hon hade pratat med henne i telefon för att boka om min tid.
M-B kunde ABSOLUT INTE prata om mig med mamma pga sekretessen, hon ville egentligen inte ens ta emot återbudet. Dessutom var det tydligen väldigt krångligt att jag ville ha med mig Lotta. Jag förstår att hon inte kan diskutera mig med någon som uppger sig vara min mamma via telefon men det blir ju lite löjligt när det drivs in absurdum.)
Under mötet påpekade M-B flera gånger att det här var något hon måste göra enligt reglerna (eller om det nu var lagen), FK måste träffa sina offer inom en viss tidsrymd.
Hon refererade flera gånger till ”Boken”, boken sade si och boken sade så om olika psykiska tillstånd, hur de skall hanteras och så vidare. Jag hoppas att det inte var Bibeln hon syftade på…
Har man social fobi så skall man enligt boken arbeta eftersom det bara är nyttigt att träffa folk.
Har man personlighetsstörning (neuropsykiatriska diagnoser som tex ADD och autistiska drag) så är man frisk och kan jobba.
Möjligen så kan kroniska depressioner vara en anledning till sjukskrivning, om man anses bli mycket sämre om man jobbar.
Hon tyckte även att mina paranoida drag var ”intressanta” (jag tror att mina grannar spionerar på mig och har en kamera i ventilationen på dass, det är faktiskt sant!) och att min läkare skulle trycka hårdare på depressions- och paranoiabitarna i nästa ansökan, allt annat var alltså absolut ingen anledning till att man inte kan jobba.
Och ja, sen så är det alltså så att kan man gå ut med hunden och åka till stallet så kan man jobba (jag undrar om M-B någon gång varit hemma från jobbet pga sjukdom men ändå gått ut med sin hund?).
Lotta och jag försökte förklara skillnaden men talade för döva öron, hon hade ingen som helst förståelse för att hunden/stallet och jobb är två HELT skilda saker och att stallet ger energi medan ett jobb tar energi.
”Jaha, du har alltså bestämt dig för att inte gilla krav”.
Ehh, det är inte så att jag hittar på mina symtom eller vill må dåligt och inte ha ett jobb som alla andra. Det handlar liksom inte om vad jag gillar eller inte.
Lotta tryckte även på att stallet är något som PMH uppmuntrat eftersom det gör att jag får lite stimulans och sociala kontakter och inte bara ligger hemma och vegeterar men nej, det spelade ingen roll. 
Vi berättade om Gruppen och AF Samverkans aktiviteter och att de inte gick alls men hon viftade bara bort arbetsterapeutens utvärdering som oviktig.
Det kändes rätt döfött att sitta där och förklara sig när det tydligt syntes att inte ett smack gick in i hennes skalle.
”Jag har sett folk som är betydligt sjukare än du som får avslag.”
Och, naturligtvis, påtalade hon att jag såg himla käck och glad ut trots att jag påstod motsatsen.
Lotta försökte även här säga att jag ser ut så men att det är en mask och att det är en del i min problematik, att de på PMH faktiskt också haft fel uppfattning i början men att de insett allvaret i mitt tillstånd eller vad man nu skall kalla det.
Nada förståelse, däremot frågade M-B om jag tyckte att det var en för- eller nackdel och jag sade att det givetvis var en nackdel eftersom folk inte tror mig, ”precis som du nu” vilket hon inte förnekade.
Jag sade dessutom att jag verkligen mådde skit den dagen eftersom jag skulle till min mormors dödsbädd men det gick inte heller in, jag ser glad ut, alltså måste jag vara glad.
Och jag försökte verkligen att inte se så himla käck och normal ut, tyckte att jag lyckades vara allvarlig åtminstone men jag misslyckades uppenbarligen.

På det hela taget ser det alltså inte ljust ut, enda lilla ljuspunkten var att hon sade att ”jag kommer inte följa dig hela vägen utan när du ansöker på nytt om varaktig sjukersättning så kommer du att få en ny handläggare”. Thank God för det!

Dr S kommer i alla fall att skriva en ny ansökan där hon trycker på att depressionerna är mer eller mindre kroniska och kan förvärras allvarligt om jag jobbar eller söker arbete samt mina paranoida drag där hon även utvecklar exakt varför och hur mina problem förhindrar arbete.
Arbetsterapeuten skall göra en ny utvärdering som de förhoppningsvis inte bara viftar bort. Dessutom har jag tänkt skriva ett brev och skicka med ansökan där jag tar upp varenda jävla dysfunktionell grej och varenda knasig tanke jag har samt även redogör för att det ALDRIG har funkat, att jag mådde skit redan när jag gick i förskolan.
Det kan ju inte göra saken värre i alla fall (såvida de inte säger att ”kan du skriva så kan du jobba” vilket inte alls skulle förvåna mig).

Krasslig Skroffa?

Skroff var lite seg i stallet idag, satt mest och ugglade i Baldurs box men jag trodde att det berodde på regnet.
Sedan började hon käka gräs ganska hysteriskt medan det gurglade massa i magen.
Jag försökte stoppa i henne en morot men hon ville inte ha, inte ens när jag delade den i pyttebitar. Hon tog en bit i munnen men spottade ut den igen.
Det låter kanske inte så oroväckande att hunden är lugn och inte äter morötter men det är Skroff vi snackar om!
Alla i stallet vet att Skroff är galen i morötter och ”lugn” brukar inte direkt vara epitetet på min Knoffa.
Något var alltså fel med Skroff men till slut fick jag trugat i henne lite torrfoder och burkmat och då blev hon lite gladare om än lite dämpad.
Eftersom jag själv inte haft någon höjdardag sket vi i träningen – jag tycker inte att det är juste att kräva att hon skall prestera när hon inte är 100% ok – och åkte bara  till Kallebäck för att lämna över Annes hundar + mat.

Får se hur Skroffhjärtat mår i morgon!

Vem av oss är korkad?

Antingen är Skroff korkad eller så är jag det, jag vet inte riktigt vilket.
Inte för att jag lägger all min tid på hundträning men för det mesta tränar vi faktiskt varje dag, även om det bara är en snabbis.
(Jag har iofs inte tränat senaste veckan men det skyller jag på att jag blev ganska förlamad av mormors bortgång, giltligt förfall anser jag.)
Resultat? Inte ett dugg, typ.
Har insett att vi nog får börja om från början med fritt följ/linförighet, skroff har fortfarande inte riktigt fattat var rätt position är. Ibland hamnar hon rätt, ibland inte.
Med apporteringen tyckte jag att vi gjort små framsteg men sedan började hon slarva med att sitta på rumpan. När jag då sade ”sitt kvar” till henne trodde hon att det var en form av stadgeövning på sitt och att hon alltså INTE skulle ta apportbocken. Suck.
Framförgåendet har hon fattat att hon skall vara före mig men inte rätt position, hon vill gärna gå på tio i eller tio över tolv.
Appellklass känns väääldigt långt bort just nu.