Älskade Ösp

Ösp har spatt och kommer att få somna in senare i veckan. Plåtarna såg inte bra ut alls och hon är halt på tre ben. Med 6-12 månaders vila kanske hon skulle bli ohalt men hon skulle troligen aldrig gå att rida igen och nu har hon ont i hela kroppen.
Det är helt enkelt inte juste att låta henne gå så här.
Helvete också!

Annonser

Helgen

I går var Lilla L (som inte är så liten längre, magen börjar bli stor!), Christer och jag ute och spårade respektive plockade svamp. Stackars L fick lägga samtliga spår för att de inte skulle krocka så jag fick något dåligt samvete.
Skroff fick ett alldeles lagom spår; med klöv utan blod, kanske drygt 200 m långt och lite vinklar mm.
Hon fixade det kanonfint, kom av sig ett par gånger men fann sig snabbt igen. På ett ställe gick hon av men hittade själv tillbaks till spåret.
Möjligen skulle jag önska att hon blev lite självsäkrare – som det är nu så kommer hon tuffandes om jag får förhinder och stannar. Tror dock att det har med erfarenhet att göra, om hon blir vanare och säkrare kommer hon ju inte ”behöva” kolla med mig att allt är ok.
Jag var alltså mycket nöjd med min Skroffa och hon var väldigt nöjd med sig själv när hon fick bära klöven tillbaka till bilen.
Chickas och Beylas spår gick också bra även om det var lite trassligt i början på Bs spår. Förutom Lilla L så hade diverse svampplockare klampat omkring i området så det var inte så lätt för B att veta vilket spår hon skulle följa.
Medan L lade spåren var jag duktig och passade hundarna. Mycket ansträngande eftersom allihop satt i sina burar ;-).
Jag tog dock och trimmade lite på Skroff. Vi tar en liten bit varje dag, nu är hon korthårig över ryggen men är långhårig på magen och benen. Hon ser fortfarande inte riktigt klok ut men söt är hon ju i alla fall och jag inbillar mig att det är lite bättre nu. Det är bara det att ju mer man tar desto lurvigare ser de bitar ut som är otrimmade.
Skroff tycker verkligen inte om att bli trimmad, i vilket fall inte av matte. Försökte tvinga Anne häromdagen att hjälpa mig att hålla men hon vägrade att medverka till att ”plåga Skroff”.
Lagom till att vi skulle fika (obligatoriskt på spårdagar) kom världens åskregn och det var bara att söka sin tillflykt inne i bilen. Det kom skurar även medan vi spårade så vi var tämligen genomblöta till slut.
När man kommer till en viss punkt så är det liksom skit samma om man blir ännu blötare så jag puttrade direkt till stallet i mina blöta kläder. Som tur är så hade jag i alla fall en torr tröja i i stallet som jag kunde dra på mig.
Pysslade lite med Ösp, fikade och gick en kort promenad med hundarna för Doris hade ju faktiskt inte varit ute när vi andra spårade.
Öspans eksem ser bättre ut, vi har nytt (hund)schampo som verkar vara bra. Det är lite meck att tvätta henne varje vecka men om det funkar så är det ju inte mycket att fundera över.
Det blev en tidig kväll, skönt att krypa till kojs torr och varm!

Idag har vi varit på jaktprov i Borås. Jag har faktiskt aldrig sett ett ”riktigt” retrieverjaktprov tidigare så det var kul. Massa folk där och naturligtvis en hel drös med labbar.
Jag blir så trött på mig själv: ett ypperligt tillfälle att snacka med insatta (och mindre insatta) människor, titta på olika labbar osv men det är ju läskigt att prata med andra. (Det var tillräckligt jobbigt bara att åka iväg i morse, hade det inte varit för att jag fruktade As vrede så hade jag stannat hemma.)
Alltså fick jag nöja mig med att titta. Det känns i alla fall fortfarande helt rätt med en jaktlabbe och jakt är helt klart något jag kan tänka mig att hålla på med.

Uschligt

I dag är det mesta uschligt och det löjliga är att jag blir lika besviken varje gång ”jag mår faktiskt bra”-känslan försvinner trots att det här är så att säga mitt normala tillstånd.
Har trots det varit hemma hos mormor på möte med mormor, sjukgymnasten och arbetsterapeuten för att se vad som kan/behöver ändras i lägenheten.
Tyvärr går det förmodligen inte att göra något åt att mormor inte kommer ut på balkongen, i så fall måste man bygga en ramp som tar upp halva köket. Men det kanske går att sätta upp handtag och sänka tröskeln så att mormor med stöd kan ta sig dit i alla fall.
Däremot kommer det att bli blankt nej till att få en portöppnare, det ”behövs inte eftersom hon (mormor) inte går ut själv” (läs: det kostar för mycket). Nä, det är klart att hon inte går ut själv när hon inte kan öppna hissdörren och porten!!
Lite småsaker skall i alla fall fixas; lite handtag här och där, höjning av vissa möbler osv.
Tråkigast var att se mormor idag eftersom hon inte alls var glad utan uppgiven. Jag vet inte om hon ens tror på att hon får komma hem igen eller om hon innerst inne vill det med tanke på hur jobbigt det kommer att bli. Naturligtvis vill hon komma hem men inte till en hemtjänst som inte fungerar osv. Och det finns ju ingenting som talar för att hemtjänsten kommer att funka bättre nu när hon behöver den ännu mer…
Vårdplanering på måndag men då är mamma tillbaks.

Hundmöten

I går var jag på föreläsning om hundens språk och hundmöten. Eftersom jag missade förra gången (om olika signaler mm) så blev det lite halvt men den här gången handlade det mycket om hundmöten.
Det var rätt intressant, deltagarnas hundar fick träffas två och två i olika konstellationer.
Skroff fick träffa en 5-årig pomhane (dvärgspets) och tyckte att det var lite småosäkert. Hon har ett bra språk men var inte alls självsäker i den situationen. Och hon har ju faktiskt inte träffat så många småhundar, mest större hundar som Krasse.
I själva verket har Skroff inte träffat mycket olika hundar alls, jag har varit väldigt restriktiv med hundmöten på gott och ont. Tror att det är bättre att undvika ett hundmöte än att råka ut för ett dåligt.
Hon har dock som sagt ett bra språk i grunden även om hon kunde vara jämnare med andra hundar, dvs inte vara osäker med vissa och ge f-n i att vara kaxig mot andra. Men hon är ju faktiskt inte så gammal!
För övrigt höll jag med om en del på föreläsningen men antagligen så har vi (Anne och jag) väldigt konstiga hundar för det är alltid en hel del som jag inte tycker stämmer alls.

Idag har det varit tisdagsträning igen. Jag tycker att Skroff har varit något dämpad de senaste dagarna, absolut inte hängig men hon saknar det lilla extra. Hon var duktig idag men ville tex inte leka med bollen. Vet inte om det beror på skendräktighet eller om vi har kört för mycket på sista tiden. Hon gick bra på agilityn i alla fall och låg bra på platsen.
J och Morris kom och hälsade på, kul! Leia verkade mer ”bekväm” med Morris idag, de kan nog ha trevligt ihop även om hundar enligt kursen igår inte skall leka för mycket.

Celebert besök

Doris är här igen för att stanna en vecka och som vanligt kör Leia med en lekoffensiv.
Det brukar ta ett tag innan hon inser att Doris faktiskt inte VILL leka hur charmig hon än gör sig. Och att hon är lite kaxig gör förstås inte saken bättre.
Det var ändå trevligt att se att hon inte kaxade sig mot Morris i går, det finns hopp även för små Skroffor.

Idag har vi varit hos mamma och burit saker eftersom hon har ont i ryggen. Fick också massera Humamman och försökte tvinga iväg henne till naprapaten men det går segt. Skroff har mognat och ränner faktiskt inte runt i hela huset längre men hon har fortfarande ett gott öga till mammas mjukispanda. Nämnda panda brukar bäras omkring och snuttas på innan matte kommer på att ta bort den. Tur att hon inte har tuggat på den (än) i alla fall.

MH och Baldur

Jag har ju ett antal nätvänner (eller låtsaskompisar som Anne kallar dem) som jag ”umgås” med på nätet och på vissa hundforum men alltså inte har träffat IRL (översättning för mammor: in real life).
Idag skulle alltså vår ”nätbekant” Jessica och hennes westie Morris göra MH på Kallebäck och då kunde vi ju passa på att träffas.
Glad i hågen men lite nervös åkte jag dit och insåg på vägen att jag inte hade en aning om hur Jessica såg ut. Inte tänkte jag heller på att jag faktiskt kunde ringt henne eftersom jag har mobilnumret utan jag funderade på hur jag på bästa sätt skulle hitta rätt person.
Funderade på att ställa mig med Leia på lämpligt ställe så att Jessica skulle kunna känna igen oss då hon ju vet att jag har en cairn men insåg att Jessica troligen satt i klubbstugan där det är hundförbud.
Alltså gjorde jag något Mycket Modigt: jag gick till klubbstugan, knatade fram till några jag inte kände igen (dvs inte de vanliga gubbsen) och frågade om någon av dem hette Jessica. Det trodde ni inte va!
Och si, sista personen fick jag napp hos.
Naturligtvis såg inte Jessica alls ut som jag hade tänkt mig men så är det ju alltid.
Morris hade inte kommit än så vi gick ner för att kika på Leia som naturligtvis blev glad över att bli hälsad på.
Sedan anlände Morris som naturligtvis var jättegullig (jag börjar falla för terriers!) och vi gick en liten sväng med hundarna. Leia är inte så van vid att leka med jämnstora hundar och var lite tråkig men i alla fall inte kaxig. Kan tänka mig att hon behöver lite tid på sig för att släppa loss. Vi hann ju inte så mycket idag men kanske en annan gång?
Sedan var det dags för Morris MH som gick bra. Han ville inte leka så mycket men kampade i alla fall och tog både dumpen och skramlet finfint.
Det var roligt att träffa både Morris och matte:-).

Puttrade vidare till stallet och satt flera timmar och degade och drack kaffe. Skönt!
Gick och hätade Baldur och Ösp som gick ganska ömkligt på sina oskodda fötter och dessutom hade kliat sig i pannluggen. Svansen däremot såg bra ut.
Det blev en tur i paddocken för Baldurs del och det gick väl sådär. Skritten gick kanon och traven hyfsat efter en del slit. Det blir så lätt att jag bara sitter och åker men nu fick jag jobba en del. Kan tänka mig att det kommer att kännas i morgon!!

Åkte hem och gick en sväng med Skroff som naturligtvis hade varit med i stallet också och suttit och fikat. Vi hade med oss några snusburkar med burkmat och Knoffan var därför idel lyhördhet. Och – jag hittade kantareller!!! Inga riktigt stora men en handfull små och en massa pyttesmå. Jag som inte har några svampögon! I morgon blir det kantarellmacka!
Lyckades tyvärr lura Skroff, hon gick och var jätteuppmärksam och så skulle jag till sist belöna henne med den sista snusburken som visade sig vara tom. Lååång terriernäsa och jag kände mig som en skurk. Hon fick en slatt när vi kom hem i stället.

I morgon kommer Doris igen för att stanna i en vecka. Kul för Knoff att ha lite hundsällskap.

Dagens Ääärk

Det var länge sedan sist men nu är det dags: Dagen Ääärk!
Jag fick för mig att jag skulle rengöra filtret i spisfläkten. Tidigare visste jag inte ens att det gick att rengöra men så läste jag det någonstans och då kunde det ju vara på tiden. et är ett antal år sedan fläkten installerades om man säger så.
Lyckades montera ner skiten medan det dröste diverse mindre trevliga partiklar varpå jag slängde alltihop i en fylld vaskho. Hoppsan! Filtret löstes upp i sina beståndsdelar och blev ett svart jox som inte ville låta sig spolas ner. Bara att ösa upp allt och hiva i soporna. Ääärk. Nu har jag alltså inget filter alls men det får jag väl fixa nästa vecka. Kan inte tänka mig att det igengrodda var så värst effektivt heller…