GOD JUL

Jaa, Jul blir det vare sig jag vill eller ej så då kan jag ju lika gärna passa på och önska alla en God sådan.
Julklapparna är inslagna, Skroff fick välja vilken av hundklapparna hon ville ha fast det innebar ju att hon fick tjuvkika.

Morgondagen tillbringas först i stallet och sedan med Anne & Co, jag är ju en sådan där asocial person som inte firar jul med min familj.

Tittade förresten på blodtrycksapparater för Skroff och fick lite hicka. Det finns ju sådana med ultraljudsdoppler och annat avancerat och dem har jag inte ens kollat vad de kostar men en vanlig klassisk går på drygt 1300 – dollar. Där försvann den idén såvida jag inte kan få köpa en gammal begagnad om kliniken byter upp sig.
Det skall ju till väldigt många veterinärbesök annars för att en egen skall löna sig även om jag egentligen var ute efter att kunna ta det hemma i lugn och ro för att få ett ”ärligt” värde.

Har mailat Medvind och fått hemmauppgifter i stället men det känns ärligt talat rätt menlöst. Life stinks, så är det bara.

Men – GOD JUL!

Annonser

Puff

Jaha, så lätt var det att sticka hål på den ballongen. Det här funkar ju inte. Jag har inte gett upp än men har banne mig inte mycket ork kvar.
Sista veckan har varit usel, jag har inte ens orkat med stallet trots att jag vet att jag mår bättre när jag väl är där. Att ta sig samman och pallra sig iväg var helt enkelt too much.
Samtidigt så tänker jag att ”tänk om…”. Tänk om det ändå gick att fixa en praktik men det håller inte. Dessutom måste det vara minst 10 timmar i veckan och det är mer än vad jag spenderar i stallet som det är.
Jag orkar inte köra ner mig i skiten igen och inte blir det bättre av att det är jultider.
Fixar inte att ringa Medvind så jag får maila min coach S (och AF) och höra vad vi gör nu.
Det är specialschema över helgerna, visserligen kan man få ledigt och göra hemuppgifter men det vinner man ju liksom inget på.
Jag skulle kunna knapra Stesolid och förmodligen fixa en del då men vad vinner jag på att bli tablettmissbrukare?? Det är inte rätt väg att gå, jag tror inte att det löser något alls i längden.
Ok för en enstaka tablett men regelbundet…nej, det går inte.

Däremot har jag varit duktig och bokat tid för Farmor Anka-bilen. Den skall besiktigas i januari och då funkar det ju inte med mitt hemmafixade spolarsystem utan det måste såklart funka på riktigt. Det måste det ju även om bilen inte skulle besiktigas men jag har skjutit på det mer än lovligt länge.
Dessutom skall den servas vilket jag också skjutit på så länge så att det var pinsamt att ringa och jag vartvungen att ljuga lite i telefon när jag bokade tiden…
Nu skall bilen iaf fixas nästa vecka, däremot får vi ta kofångaren och rutorna en annan gång. Jag skulle ju installera solarplexusskydd som solskydd på rutorna bak men sidorutorna måste skruvas loss och det dessutom med en speciell Citroën-skruvmejsel. Idiotiskt. Jag orkade inte ta det nu också så det får bli till våren. Skroff behöver ändå inget solskydd för närvarande.

Mormors tvättmaskin har gått sönder vilket gav mig oanade möjligheter att fixa min. Mormor får helt enkelt överta min gamla (som är likadan som hennes trasiga) och eftersom hon är gammal har hon rätt till en sådan där fixaregubbe som SDN har för pensionärer. Han får alltså installera tvättmaskinen där om inte vi klarar av det.
Sen köper jag en ny som leverantören får installera, då kan jag dessutom få en frontmatad i stället eftersom de har byggt om mitt grovkök så att den toppmatade inte riktigt får plats. Vips, så har Helene en fungerande tvättmaskin efter typ 10 år.

Nu skall jag krypa ner under någon sten och hoppas på att morgondagen känns lite bättre.

Skroff-nytt

Skroff har inte UVI utan provet såg bra ut. Man kan ju fråga sig varför hon varit kissnödig men det där går väl i vågor. Jag tror att det var Reidun som lämnade beskedet, uppfattade inte namnet men rösten lät som hon (ytterst energisk, på norska) vilket ju är bra för då är hon tillbaks OM något skulle fortsätta strula. Anledningen till att jag går på Blå Stjärnan är ju att det finns specialister där, om de är tjänstlediga kan jag lika gärna gå på vår vanliga klinik med veterinärer jag gillar och där man får träffa den veterinär man vill.

Skönt i alla fall, annars hade jag nojjat varför Skroff var sjuk (om njurarna var sämre), nu är det enda hon lider av tydligen en hund-hypokondriker till matte…

Skroff-uppdatering – *not!*

Veterinären hörde inte av sig idag om Skroffs provsvar så till slut ringde jag Blå Stjärnan. Det är då själva f-n att det aldrig kan flyta på när man någon gång använder en annan klinik!
I vilket fall, de kunde inte lämna ut några provsvar för Skroffs veterinär var inte i tjänst, hon började först 20.30 i kväll och då skulle hon förmodligen inte ha tid. Flata jag krävde då inte att få prata med en annan veterinär utan höll snällt med om att jag kunde höra av mig i morgon igen i stället. Mes!
Det är bara det att vetten jobbar inte dagtid på flera dagar men då får de väl för tusan se till att någon annan lämnar ut provresultaten!
Det kändes högst frustrerande att veta att receptionisten satt där med Skroffs journal och inte fick tala om för mig huruvida hon har UVI (eller någon annan skit) eller ej. Om hon är sjuk så vill jag ju att hon skall sättas in på behandling omedelbums!

Medvind (fast det känns snarare som Motvind) i morgon igen. Det enda de har lyckats med hittills är att sänka mitt självförtroende och få mig att känna mig misslyckad. Det är ju inte deras fel men det här går inte. Jag mår precis som när jag jobbade eller gick i skolan och trots alla år med behandling och terapi har jag fortfarande inte verktyg att hantera det hela.
Att tro att det blir bättre bara jag kommer igång är nog att vara ute i det blå; inte fasen blev skolan eller jobbet lättare för att jag tvingade mig dit dag efter dag år efter år.
Jag trodde faktiskt inte att jag skulle känna mig låg efter att inte ha lyckats gå dit förra veckan men jag lyckas helt enkelt inte hålla mig på den säkra sidan av satsningen.
Men visst, jag kommer att försöka i morgon igen även om jag inte har stora förhoppningar.

Skroff-rapport

Skroff har varit hos vetten idag eftersom urinen inte såg riktigt bra ut när mamma tittade på den (hon såg inga baskelusker men däremot epitelceller vilket kan vara ett tecken på infektion) och jag dessutom tycker att Skroff dricker mer och är kissnödigare än vanligt. Den senaste veckan har hon väckt mig för att gå ut på morgonen, annars brukar hon sova tills jag vaknar.
Vetten klämde på Skroff och hittade inget anmärkningsvärt så vi tog ett urinprov (folk måste vara rysligt sjåpiga med sina hundar hos veterinären eftersom de verkar tro att man skall svimma för att någon sticker en nål i ens hund) och även blodtrycket eftersom hon haft lite problem med det tidigare.
I nuläget tyckte vetten inte att vi behövde ta en njurstatus (blodprov) eftersom hon var ok för två månader sedan.
Så nu väntar vi på provsvar. Blodtrycket var lite högre än sist men så var Skroff väldigt stressad den här gången.
I morgon får jag reda på om Skroff är sjuk igen eller om hennes matte bara har sjåpat iväg tvåtusen spänn på ett onödigt veterinärbesök.
Men hellre en gång för mycket än en gång för lite! Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag struntade i hennes eventuella symtom och det sedan visade sig att hon var rejält sjuk.

Anne och jag har bakat julgodis idag, eller rättare sagt Anne har bakat julgodis och jag har tittat på. Det blev mintkyssar som smakar papp (hur kan man misslyckas med mintkyssar??), lakritskola som var helt ok och för en gångs skull i rätt konstistens samt fudge som var riktigt god. Sen var orken slut, det får bli mer en annan dag.

Bläsch

Jag trodde faktiskt att det skulle funka några steg till trots att jag inte hade några STORA förhoppningar men varje förbannad gång det inte går gör det lika ont. Att man inte vänjer sig?
Jag orkar inte med det här jojo-livet.

Ännu ett bäbissteg…

Jaha, så har jag haft förstagångssamtal på Medvind. Det handlade om hur länge jag har varit sjukskriven, varför, hur vi skall gå vidare och lite annat.
Min coach (jag tycker fortfarande att det låter löjligt) S undrade även om FK gjort något tidigare för att rehabilitera mig men det har de ju inte vilket hon suckade åt. Hon undrade också hur sjutton de tänkte när de skickade mig till vanliga AF i våras efter sju års sjukskrivning och ja, det kan man ju undra.

Det känns ju lite klämkäckt att ”nu skall vi minsann inte titta bakåt på det som har varit eller på dina problem utan på framtiden och dina resurser” men det är väl så man måste tänka antar jag.
S fyllde i ett formulär och kom till frågan ”Vad är du bra på?”
Tystnad.
Jamen, något är du säkert bra på?” sade S uppmuntrande.
Öh, lösa sudoku och brodera korsstygn?
Till slut hasplade jag ur mig något om att jag är ”ganska bra med djur” men hur stor nytta har man av att kunna märka och biopsera möss om man inte tänker arbeta med djurförsök?
Jag tror inte att de skulle uppskatta om jag började göra hål i öronen på hästarna eller klippa av svanstippen på hundarna om jag skulle hamna i ett stall eller på hunddagis…
S konstaterade lite torrt att jag, som större delen av gruppen, uppenbarligen behövde lite bättre självförtroende ;-).
Jag försökte i alla fall trycka på att jag är osäker på det här men är beredd att försöka och att jag hemskt gärna vill jobba med djur.
Måste jag flumma runt utan att göra någon större nytta så kan jag ju lika gärna ha lite trevligt under tiden. Jag tror dessutom att det är bra att vara med djur vilket S höll med om.
Och att målet, för mig i alla fall, inte är att hamna på vanliga arbetsmarknaden för ett riktigt jobb utan att hitta något kravlöst ställe där jag kan vara några gånger i veckan. Att tro eller hoppas på mer än så vore rent av korkat.

Vi kom fram till att vi börjar med ännu ett pyttesteg; jag skall börja med Qi-gong varje torsdag, that’s it. Inga läskiga gruppträffar eller annat där man behöver umgås.
Så på torsdag börjar det, gah.