BLÖT!

Jag mådde så dåligt i morse så jag hade inte en tanke på regnkläder. Inte så smart med tanke på att jag skulle till stallet på eftermiddagen och det utlovades regn. Hade jag varit lite smart hade jag åkt vägen om lägenheten på väg till stallet och hämtat lämpliga kläder men det gjorde jag inte heller så jag fick stå mitt kast och bli pisseblöt.
Jag gick dessutom en sväng med Leia och efter det droppade det verkligen från hela mig.

Idag var det alltså åter en Gruppdag. Gårintegårintegårinte tänkte jag i morse men FK måste ju ha sin bedömning så jo, det gick faktiskt även om jag lipade på vägen dit och inte sade många ord den första timmen.
I dag var det en person till och h*n var faktiskt väldigt trevlig och lättpratad. Jag som inte kan småprata kunde faktiskt säga några ord i alla fall.
H*n frågade när jag var född och höll på att tappa hakan när jag svarade. Jag vet inte om man skall ta det som en komplimang eller inte men vederbörande trodde alltså att jag var född på 80-talet och det var ju ganska så fel. Faktum är att när jag skulle börja i gruppen tyckte Åsa och Lotta att det var bra med ”någon som var lite äldre”. Häpp!
Broderiet är snart klart och vad fasen skall jag göra sedan?
Laga kläder känner jag inte för så tips på pyssel mottages tacksamt! Det finns symaskiner (som jag förmodligen inte är så sams med), läderpyssel, hobbyfärg och diverse annat. De andra har bla sytt förkläde (skolvarning, vi tvingades att sy i slöjden), målat och lackerat träskor, satt bilder och lackat på diverse nyttoföremål, gjort nyckelringar/mobilsmycken och ja… diverse pyssel.
Det känns ärligt talat som lite skyddad vertkstad av det hela och det är ju det det är ;-).Skulle gärna göra någor hundigt eller hästigt men vet inte vad. Kanske borde göra ett besök på Panduro?
Efteråt var jag helt slut och lipfärdig men jag gjorde det i alla fall!

”Gruppen”

Jaha, idag var det alltså dags igen för Rehabgruppen eller bara ”Gruppen” som de andra kallar den. Eftersom ”What happens in Gruppen stays in Gruppen” så känns det lite CIA/FBI-aktigt och jag kan naturligtvis inte skriva om de andra deltagarna.
Vi är egentligen 8 st men idag var det tre andra + jag. Och ja, de verkar fullkomligt normala.
Jag avskyr ju sånt där hantverk (Anne frågade lite halvförsmädligt om vi hade lagt pärlplattor) men tog med mig ett broderi. Dessvärre är det snart klart och vad jag skall göra då vet jag inte. Kanske sy ett halsband till Skroff?
Jag nojjade ganska mycket innan, jag är naturligtvis för tjock/ful/tråkig etc och förstör bara stämningen i Gruppen.
När jag satt i väntrummet var jag nära lipen och att gå ut till min Skroffa för att åka hem men jag höll ut.
Väl där var det inte SÅ farligt men det tar helt klart på en. Att göra något sånt här funkar inte i längden känner jag redan nu. Dessvärre så ser jag ju så glad och käck ut även om jag inombords mår skit. Hoppas att arbetsterapeuten ser igenom och går på vad man säger, inte hur man verkar.

Tränade lite med Skroff på kvällen. I går började vi med läggande under gång och A-C tyckte att jag kunde testa att säga ”ligg” utan att stanna och visa. ”Kan jag väl”, sa Skroff och gjorde det idag som om hon aldrig gjort annat. Men så har vi ju tränat både vanlig fjärrdirigering och även att lägga henne på håll i alla möjliga situationer, klart att hon även kan göra det under gång då.
Hon har börjat ploga lite väl mycket vilket innebär att hon både ligger och står snett men det får vi väl arbeta med senare. Vi fick i alla fall beröm igår för att hon är så följsam och uppmärksam på mig :-).

I morgon skall vi träffa Eva-Lena, Rökkvi och Thraudur igen, skall bli kul.

På hundkollo

Skroff och jag har varit på hundkollo igen den här helgen, dvs vi har bott i As hus och passat Kalle, Krasse och Affe-Paffe.
Jag får ju säga att så länge man inte går ut med dem utan är lat och har dem på tomten så är faktiskt Kalle den lättaste av dem. Springer omkring på tomten för sig själv när det är hans tur och gör inte mycket väsen av sig för övrigt.
Krasse däremot är en j-vel på att vakta, när man minst anar det flyger han upp och skäller och sätter därmed igång alla de andra hundarna inklusive Skroff. Sedan jagar de upp varandra och det är hopplöst att få lugn i flocken igen.
Skulle man mot förmodan få Valphunden lugn så är Krasse genast där och uppviglar.
Och Valphunden – ja, honom skall vi inte tala om. Jag har insett att Leia var en synnerligen lätt valp, den här slyngeln är högt och lågt, terroriserar Skroff och Krasse och vägrar inse när det är dags att sova. Dessutom har han ännu inte helt fattat det där med att vara rumsren – oftast är han för uppjagad för att kissa ute så det gör han inne i hallen i stället när han kommer in.
Till Affes försvar får jag säga att han är en helt normal belgarvalp – framåt och uppfinningsrik och med en j-kla energi. Helt som han skall vara alltså 🙂 .
Men påminn mig om jag någonsin skulle komma i tankarna på att skaffa belgarvalp att det skall jag inte!
I morse var Krassedoren sjuk, han kräktes slem ett antal gånger och såg ganska eländig ut med magen helt hopsnörpt. Han ville inte ens ha frukost utan tittade äcklat på den. En labbe som inte äter är ju en ganska allvarlig företeelse.
Affe verkade fatta att Kra inte ville leka så han terroriserade Skroff i stället vilket gjorde att det blev en Mycket Arg Skroffa som flög omkring på attackvis – till ingen nytta för Affe tycker bara att det är kul.
Kra mådde dock bättre efter några timmar och käkade glatt sin försenade frukost och middag. På kvällen lekte han även med Affe igen.
Tyvärr gick det inte att träna slalom i helgen, snön är borta men marken är för frusen för att pinnarna skall gå att sticka ner. Jag får erkänna att jag gjorde ett fåfängt försök att tina marken punktvis genom att hälla kokande vatten men det funkade inte.
Vi har dock tränat på ”stå”, fördelen med att köra det nu är att Skroff tycker att det är lite äckligt att sitta eller ligga på marken så då står hon hellre. Hon har annars lite svårt för att stå kvar vid sidan av mig utan att sätta sig.

Det har också varit avslutning på cairnkursen. Tråkigt att den är slut men man kan kanske hoppas på en fortsättning. Jag är ju egentligen inte så intresserad av lydnad men tycker att det är kul att träna med Skroff och har ju dessutom vissa planer på rallylydnad. Har man en god ”lydnadslydnad” så är det ju en fördel så det ena utesluter absolut inte det andra.
Snart börjar agilitykursen vilket jag ser fram emot men dessvärre har vi ju inte tränat så mycket som jag tänkt. Well, Skroff skall nog inte skämma ut sig trots allt och fart och motivation har hon ju, något som kan vara svårt att plocka fram om det inte finns där.

Nya tag med försök till rehabgruppen i morgon, *huuu*.

Ösp-rapport

Ösp verkar vara vid gott mod men var något skärrad när jag pysslade med henne idag. Stoppade in henne i Svalurs box med lite hö medan jag mockade men hon var orolig där med och ville inte äta.
Bandaget hade redan åkt av så Nina och jag lade på ett nytt vilket fick henne att bli smått panikslagen av ljudet av silvertapen. Lilla tösen!
Hon lugnade sig dock när hon fick komma hem till sin box igen – som blivit rikligt torvströad så att hon står mjukt – och åt snällt sin medicin blandad med lite müsli.
Hoppas nu att hon snart kurerar sig och att det inte är något annat som spökar också!

Var på PMH idag och diskuterade rehabgruppen. Jag trodde mer att den var ett steg mot praktik och jobb men den är snarare ett sätt att utvärdera mig och min förmåga. Är jag inte där så har de inget underlag till FK, är jag däremot där och mår skit eller går hem så får de något att gå på.
Alltså blir det fortsatta försök.

I går natt blev jag lite nostalgisk. Jag flyttade på Skroff som låg som en fet padda mitt i sängen (hur kan en så lite hund ta så stor plats?) och då kom det Skroff-ljud! Naturligtvis är alla ljud som kommer från Skroff Skroff-ljud men det här var äkta valp-skroffande, såna läten som hon hade som liten valp och ledde till att hon fick smeknamnet Skroffan. Tydligen kan hon fortfarande låta så när hon är riktigt trött.

Avslutning på lydnadskursen i morgon.

GRATTIS ANNE

Om någon har missat det så är det Annes födelsedag idag. Dessvärre har jag inte köpt någon present, inte ens en symbolisk blomma eftersom jag hamnade på Åby med Ösp i stället. Men grattis Anne, världens bästa kompis!

Det är ju lite förvirrande men vi har alltså en ny Ösp i stallet. Hennes ägare är fn på semester så det är väl jag som har huvudansvaret för henne. Dessvärre upptäckte vi i tisdags att hon var rejält halt och eftersom ingen ridit henne de senaste dagarna visste vi faktiskt inte om hon varit halt några dagar eller om det kommit nyss.
För att göra en lång historia kort avvaktade vi men hon var inte ett dugg bättre idag. Jag får ju erkänna att jag velade en hel del, svårt när det inte är ens egna häst.
I alla fall så blev det en tur till Åby.
Eftersom hon inte hade tydlig puls trodde vi inte riktigt på en hovböld men när vetten kände så ömmade hon i hoven. Av med skon och då visade det sig att hon hade liksom ”dubbla sulor” med grejs emellan. Väck med det och något som eventuellt kunde vara en liten hovböld. Röntgen för säkerhets skull och det såg bra ut, jag hade nojjat för hovbensspricka eller tom fraktur.
Hovslagaren skar bort mer hov för att försöka hitta ett ingångshål till en djupare hovböld men hittade inget. Han trodde att hon trampat snett/fått ett slag och därmed fått en blödning i hoven som i så fall läker ut sig själv men det kan också finnas en hovböld kvar.
I vilket fall så fick hon en mjuk pad under hoven och ett bandage + Metacam. Om en dryg vecka – 10 dar så bör hon vara helt ok och kunna skos igen.
God prognos och inget allvarligt vilket naturligtvis är skönt. Det är ju möjligt att en hovslagare hade kunnat fixa det hela men jag står hellre med en halvdyr räkning och en hyfsat frisk häst när ägaren kommer tillbaka än en svårt skadad häst som kanske blivit ännu sämre för att jag inte sökt veterinär i tid.
Bara att hoppas nu att det var enda felet (hon såg ju faktiskt ganska skum ut när hon rörde sig) och att hon läker som hon skall. Hon behöver inte åka tillbaka till Åby såvida hon inte får mer besvär.
TACK snälla Classe som ställde upp med bil och körning samnt diverse hjälp, Laila för mat och att du följde med samt Nina som fixade på hemmaplan. Ni är guld värda!

Jag skulle ju till VV för vägning idag men hann inte för Åbybesöket. Tror inte att jag vågar åka till ett främmande ställe så det får helt enkelt vänta till nästa vecka.
Puttrade iväg till Härryda för att gratta Anne och hann alltså inte ens skaffa en blomma eller ett kort. Ansåg faktiskt att det var viktigare att jag kom dit till hundarna som var ensamna. Födelsedagskaffe och sedan puttrade Skroff och jag hem igen.

Ska till PMH och Lotta i morgon så får vi ta ett snack om hur vi skall göra med rehabträningen som jag fortfarande inte varit på.

Rättegång

Jaha, så har man varit på rättegång. Det stod faktiskt om den i Metro.
Just idag var det något stort riskmål som togs upp så det var noggrann koll vid insläppet med metalldetektor och massa poliser överallt. ”Vårt” mål var ju dock litet men det var lyckta dörrar, kanske för att en minderårig var inblandad?
Mitt vittnesmål tog bara några minuter, jag försökte hålla mig neutral och sade att A och S hade ringt mycket på porttelefonen och knackat på rutan, även på natten. (Här blev det lite förvirring eftersom ett av vittnena hade samma namn på S men jag syftade ju inte på henne utan på As lillasyster.)
Sedan frågade snäll-grannens advokat vad jag tyckte om hans klient som person. Vad fan svarar man på det i rätten? ”Jag tycker att han är korkad och patetisk”?
Jag hasplade ur mig något om att han var snäll och lugn och att vi aldrig haft några konflikter. Han har ju förvisso klagat på Ludd men det sköttes på ett snyggt sätt även om jag tyckte att det var obehagligt. Att han försöker bjuda på fika titt som tätt och att man kan tyda hans beteende som att han stöter på mig sade jag dock inte.
Elak-grannen log faktiskt och sade hej efter mitt vittnesmål så jag antar att jag kan sova gott om natten trots att han vet var jag bor…
Åklagaren yrkade tydligen på 5 månaders fängelse för elak-grannen för misshandeln och böter för snäll-grannen för det där eventuella försöket till sexköp av elak-grannens dotter.
Som Anne sade, vi vet ju inte, i de lugnaste vatten – tänk om det är sant? För jag förstår ju en pappa som klipper till någon som försökt köpa sex av dottern… Men det är ganska osannolikt, i synnerhet som han inkom med sin anmälan efter att  han själv blivit anmäld för misshandel.
Dom faller i slutet på mars.
För övrigt är det lite tragiskt, visst tycker jag att elak-grannen skall åka dit för misshandel men under rättegången framkom det tydligen att han bla är hemlös numera och är gripen för att ha haft narkotika på sig. Dessutom hade han ett stort antal Viagratabletter som han sannolikt skulle sälja – hur många uteliggare har råd med Viagra?!
Han har även ”omhändertagits” efter att påverkad sovit på en spårvagn.
Ha såg ganska nerdekad ut och hade tappat flera tänder.
Framför allt tycker jag synd om hans barn som tydligen numera bor på annan ort med sin mamma.
Man kunde ju få ersättning för sina utgifter men jag kunde inte med att kräva pengar för resa och parkering. Lite annan sak om man fått förlorad inkomst pga missad arbetstid kanske.
Träffade snäll-grannen nu på eftermiddagen när jag tränade med Skroff på uteplatsen, han tackade så hemskt mycket för att jag ställde upp och vittnade.
För övrigt hade han klagomål på andra grannar, han har fått fimpar och kondomer(!) på sin uteplats så han skulle kontakta värden. Jag har ju fimpar och ölburkar på min men har inte kunnat med att säga ifrån, min uteplats är ju inte så välskött (fast jag tycker att det är nonchalant att slänga skräp från balkongen ändå).
De som bor närmast över mig har fått klagomål tidigare för sina fester och visst, de har fester ibland och spelar gitarr långt in på natten men det behöver ju inte betyda att det är de som slänger fimpar även om snäll-grannen trodde det. Faktum är att det har varit så i omgångar och grannarna har flyttat runt så det är flera som har varit/är skyldiga.

Passat valphunden igen, den här gången hemma. I går var han bråkig, jag försökte förklara för honom att det är karaktärsdanande för en tervslyngel att vila lite men han lyssnade inte på det örat utan for omkring som ett jehu med Skroffs leksaker (och med Skroff).
Till slut packade jag in alla hundarna i bilen, åkte och köpte hästmat och puttrade vidare till stallet.
Affe-Paffe fick miljöträna lite; hoppa in i en hästtransport, gå in i mörka rum och lite andra halvläskiga saker som jag kunde finna på. Vi tittade även på hästarna, katterna och kaninerna samt hälsade på lite folk men det lär han ju inte behöva träna på.
Sen fick Skroff och Paffe gå en sväng, tycker att det är nyttigt att gå i främmande skog. Affe var snäll och kom direkt på inkallning men emellanåt blev han lite väl hårdhänt mot Skroff. Jag talade om för honom att det inte är tillåtet med ”kast med liten terrier” eller ”hoppa bock över Skroff” och till slut skärpte han till sig. 
Idag har han dock varit lugnare och tom sovit middag även om man fick tvinga honom till det.

Dåligt samvete

Jaha, så är man där igen, vid det dåliga samvetet. Upp i ottan för att fodra hästarna, sedan iväg på nödutryckning till mormor för att flytta en lampa som satt fel. Tur att jag redan var vaken…
Tillbaks till stallet för att släppa ut hästarna, sedan mockade jag åt mina pållar och åkte hem för att vila lite.
Skippade därmed cairnträningen som jag verkligen tänkt gå på = dåligt samvete #1.
Somnade och sov lääänge, att må dåligt och inte sova ordentligt på nätterna slår verkligen ut en. Ingen ridning eller extra städning i stallet som jag också hade tänkt = dåligt samvete # 2.
Och inte fick Skroffan någon direkt ersättning för den uteblivna träningen, en minipromenad och några korta klickersejourer.
”Stå” funkar i alla fall bättre nu även om hon gärna vill sätta sig när jag står vid sidan av. Även slalom och däcket tar sig men målet med däcket är att hon skall söka upp det själv och dit har vi långt kvar. Dessvärre är däcket ganska tungt så det får vara kvar på uteplatsen där staketet kan stadga upp det, inte bara pinnar nerkörda i marken.

Ny dag i morgon, hoppas på nya tag.

Kallelse

Jag har fått en kallelse!
Nej, jag känner inte att jag behöver bli nunna/präst/polis, jag skall infinna mig som vittne vid grannarnas rättegång. Bra framförhållning Göteborgs Tingsrätt har, jag fick kallelsen idag och rättegången är på tisdag. Tur för dem att jag inte har jobb, ungar som behöver passas eller liknande. Skroff får vara hos A under tiden, han jobbar sent den dan.
Rubriceringen är inte misshandel utan Försök till köp av sexuell handling av barn vilket ju får en att studsa till. Saken är den att granne A sade till granne Bs barn C att de fick skaffa portnyckel så att vi andra slapp öppna jämt varpå granne B slog ner granne A.
Granne A polisanmälde det hela (han fick bla flera frakturer i ansiktet så det var ingen liten smäll) varpå granne B motanmälde granne A för att ha försökt köpa sex av barn C.
Bara rent löjl vilket även polisen tror men de måste ju följa rutinerna, följaktligen blir det rättegång.
Jag skall alltså vittna till granne As fördel att det varit mycket ringande på porttelefonen + knackande på fönstret av barn C och hennes syster eftersom de uppenbarligen inte haft portnyckel.
Lite roligt är att en av de inblandade advokaterna (tror att det är granne As ”stöd”) är pappas fd kontorskompis vars taxar jag passade för några år sedan. Världen är liten…

Passade valphunden idag och introducerade en agilitytunnel. Nu vet jag ju att han lekt i en liknande hemma hos Fru Uppfödare men han var lite misstänksam i början. Efter att Krasse och Skroffan sprungit igenom den bestämde han sig för att testa och sedan bosatte han sig därinne. Sen försökte Krasse och han springa igenom samtidigt vilket innebar att det blev stopp. Den är alltså ganska vid med tanke på att en labbe och en tervslyngel kan pressa sig igenom samtidigt.
Skroff är faktiskt duktig som tränar slalom trots störning i form av 1 st tervvalp som ständigt lägger sin långa näbb i blöt. Det går framåt, jag hoppas att vi inte skall skämma ut oss. dock har hon börjat tjuvstarta något gruvligt, där får jag för att jag inte motarbetade det från början utan belönade farten.
Nåja, det skall väl gå att komma tillrätta med.
Stackars Krasse gick dock på en riktig nit. Han kom springande med en tuggknut som han ville leka med. Jag slängde iväg den och den hamnade en bit ifrån en bajshög. Kra sprang fram och bet – i bajset. Stackars Kra, han såg mycket äcklad ut och var tvungen att få lite mat för att rensa munnen.

Baldur i morgon, hoppas att underlaget inte är alltför kasst.

Konstiga typer

I dag har Skroff träffat mycket konstiga typer. Loke och Eija har hon ju träffat förut och även om de är lite läskiga så vet hon i alla fall hur hon skall hantera dem. Men i dag var det fyra underliga pyren också:

Ihopsamlade, inte det lättaste!

Fem veckor gamla welshterriervalpar. Först stod Leia alldeles stel i valphagen och undrade vad det var för underliga kryp som dessutom försökte dia henne men efter ett tag vågade hon nosa lite på dem och gå omkring.

Toreadors Red Cat

Bilderna har jag snott från Kennel Toreadors, glömde som vanligt kameran…

Sissi och jag tillbringade en trevlig dag med hundprat, god mat samt rastning av såväl vuxna hundar och valpar. Småttingarna fick vara ute på en fläck tinat gräs och se sig om lite i världen. De tyckte nog att det var lite kallt och konstigt men sniffade runt en liten stund innan de fick komma in i värmen igen.
Tack Sissi för en trevlig dag, precis vad jag behövde!

Viktväktarbesök i dag med, den här gången blev det -1 kg, inte så mycket som tidigare alltså men nu har jag nått första delmålet och fått min eftertraktade nyckelring.
Jag tyckte att det var skittöntigt med dessa små ”presenter”: guldstjärnor för var tredje kilo och en nyckelring efter första delmålet, sedan får man berlocker att sätta på nyckelringen när man nått målet osv. Dock är jag löjligt glad över mina stjärnor och annat.
På 8 veckor har jag gått ner 10 kg och jag är faktiskt stolt, i synnerhet som jag har mått ganska kasst under den tiden. För en gångs skull har jag inte reagerat med att vräka i mig allsköns mums utan hållt det på en rimlig nivå även om jag naturligtvis kunde varit ännu duktigare.
Men det här handlar ju inte bara om att gå ner i vikt utan om att lägga om sina vanor så att man verkligen kan behålla vikten senare. Är mycket medveten om att det lättaste är att gå ner, i synnerhet i början och att det svåra kommer först senare.

Nästa vecka skall jag till Lotta på PMH och då får vi ta ett snack om hur vi skall göra. Det här funkar inte alls, jag håller på att totalt mista fotfästet.
Som det är nu planerar jag för att kunna hålla mig över ytan: blir det ingen sjukpensionering så får jag ta mitt pick och pack och flytta hem till Anne, dra ner på alla utgifter (inte för att jag lever särskilt utsvävande i nuläget heller) och leva på min halva sjukpension. Jag ser helt enkelt ingen annan lösning, att praktisera/jobba kommer inte att funka.

Ingen bra dag…

Idag var ingen bra dag alls. På sätt och vis längtar jag till augusti när jag förhoppningsvis får ordning på tillvaron igen på ett eller annat sätt.

Klarar inte riktigt att vara hemma utom när jag sover, tur att jag kan vara hos A eller i stallet…
Och sover gör jag inte heller ordentligt, när jag väl somnar drömmer jag mardrömmar vilket innebär att jag är konstant trött. *GNÄLL*.