Min lilla utter!

Jag glömde att löp-Skroffor inte skall bada så i dag är det inte bara Tigge som har tränat, Skroff har simmat.
Hon var faktiskt jätteduktig, i alla fall för att vara hon, och hämtade pinnar mycket längre ut än vanligt. Det krävdes lite peppning men då simmade hon på riktigt bra :-).
Synd att jag inte hade kameran med mig så att jag hade kunnat visa min lilla Skroff-utter (enligt Molly ser hon ut som en utter när hon simmar omkring)!
Och jag var tillräckligt smart för att ta upp telefonen ur fickan och lägga den i torrt förvar innan jag ställde mig på klipporna precis vid vattenkanten!

Annonser

Tigge-träning

I dag har  Tigull och jag drillats i tömkörning av Anne-Sofie. Det gick faktiskt bättre än jag trott och även om Tigge inte älskar att vara i paddocken så tror jag att han egentligen tycker att det är skönt när låsningarna släpper. Och vilket travsteg han fick till när han hamnade rätt över bommarna!


Fotona är tagna av Paparazzi-Nina


Värsta hackneyn! 


Det är inte bara Floá som är tjusig fux!

Somliga straffar Gud…

… med en gång. Jag skulle inte varit så nöjd med mig själv för att jag inte gick vilse i går för idag irrade jag förstås bort mig igen (dock utan helikopterinsats!).
Var på väg hem från mamma som har ett evighetsprojekt där jag flyttar saker från ena änden på huset till den andra för att så småningom flytta dem vidare eller tillbaks till ursprungsstället.
Den här gången var det jordsäckar som vägde ton eftersom de var blöta samt stora krukor som jag sedan skall hälla jorden i.
Fast tydligen har krukorna nu nått sin slutdestination så jag slipper kånka dem fler gånger.

I vilket fall så tog vi vägen om Floá och sedan tänkte jag gå en promenad i Skändla. Som bekant går vi där relativt ofta och dessutom finns det flera markerade stigar så det borde vara  en baggis att välja ut en lagom rutt och sedan inte gå vilse.
Jomenvisst. Jag skulle ta en genväg och det gick inte så bra, när jag kom ut på den markerade stigen igen hade jag faktiskt gått mycket längre än vad jag trodde så jag gick givetvis åt fel håll.
Detta blev början på ett stort kringirrande, visserligen är Skändlaberget inte så stort så man riskerar inte att hamna i nästa härad eller så, men ändå.
Uppenbarligen hittade jag hem eftersom jag nu sitter och bloggar men det tog sin lilla tid, dessutom var jag hurtig och knatade på i ordentlig fart för det mesta – antagligen därför jag gick längre än jag trodde.
Skändla är bra för det finns sträckor där man kan få upp farten varvat med ställen där man måste ta det lugnt även om det är jobbigt för att det är en del klättring. Pust!

På hemväg vevade jag ner rutan eftersom jag var rätt varm efter dagens kondispass. Något studsade in hårt på min kind och reflexmässigt strö jag bort det – aaajj! Geting- eller bistick och det brände till som fasen, ögonen rann och jag blev tvungen att stanna för att samla mig lite.
Dock slutade det med 1-0 till mig eftersom jag fortfarande lever och det gör inte bi/getingen, jag trampade mordiskt ihjäl den vilket förklarar att det inte gick att identifiera den sedan.
Nu har det dämpat sig men givetvis lyckades bvigetingen att träffa en käkmuskel så det går trögt att öppna munnen. Suck, ingen lyckad dag det här.

Så hur går det…?

Hmm, jag skolkade från VV den här veckan vilket kanske inte är den bästa starten men jag kände mig fet och dessutom gjorde vi en massa annat.
Av någon anledning är det mycket jobbigare den här gången än tidigare starter, då har jag verkligen fått resultat direkt och inte tyckt att det varit särskilt svårt att inte få vräka i sig onyttigheter.
Nu är jag jättesugen och även om jag tillåter mig litegrann inräknat gott så känns det som alldeles för lite. Att sluta helt funkar dock inte alls vet jag sedan tidigare. (Vilket gör att det blir lite mindfulness med ätandet, man måste liksdom suga ut det bästa av det lilla…)
Dessutom mår jag illa vilket tvärtemot normalt får mig att bli hungrig.
Men nu har proteinpulvret kommit och då kan jag göra goda mättande smoothies – proteinpulver, lite mjölk, vatten, frysta bär och kanske ett ägg  – vilket funkat toppen tidigare. Det går mycket bättre än med bantningspulver, mättar mer och smakar godare. Dessutom är det inte lika mycket socker i, det är inte klokt vad som egentligen finns i de där ”bantningspreparaten”.
Jag kör med smoothies i stället för lunch eller middag som jag visserligen inte brukar äta heller, det brukar bli mackor och annt (därav min vikt).
Så nu hoppas jag på bättring. Tror faktiskt att jag gått ner lite, med betoning på lite, men det är definitivt bättre än motsatsen :-).

På promenad

Skroff och jag har börjat utforska olika promenadställen på torsdagkvällarna; först levererar vi Fripp och Kalle till klubben och sedan tuffar vi iväg. Det går ju an så här på sommaren när det är ljust länge :-).
I dag traskade vi således omkring i Båtsmansdal eller vad det nu heter, dvs på ”Båtsmansgatorna” och i skogen som gränsar till Lillhagsparken på andra sidan. Jag känner mig mycket duktig som vet detta, det beror dock inte på att jag har så bra lokalsinne att jag kunnat räkna ut det utan för att jag stötte på en karta :-p.
Smart som jag är – i brist på nämnda lokalsinne lär man sig vissa överlevnadsstrategier – så ritade jag fina pilar på stigarna varje gång de delade sig.
Att försöka komma ihåg var jag gått eller hur det såg ut är totalt omöjligt men med pilarna tänkte jag att jag skulle kunna leta mig tillbaka. Jag hade dock en Plan B i fickan: jag visste var jag parkerat bilen och var jag gått in i skogen så i värsta fall hade jag fått ringa Anne så hade hon fått skicka Kalle efter mig. Kalle fixar ALLT när det gäller spår!
Funderar faktiskt på allvar att lära Skroff bakspår – det måste ju gå?! – så att hon kan hitta tillbaks om vi irrar bort oss. Då måste jag i och för sig verkligen lita på henne men jag tycker att hon är en hyfsad spårhund även om hon inte är lika duktig som Kalle. Genom att slå våra kloka skallar ihop borde vi ha lättare att hitta rätt.
Hur som helst så gick vi i runt en timme, en helt kravlös promenad där Skroff flexade omkring och nosade på lite allt möjligt. Jag vågar inte släppa henne nu när hon löper, att döma av Frippens intresse är hon i höglöp trots att hon fräser rejält åt honom. Skroff är en fin flicka och vet att hålla på sig såvida det inte kommer en stilig cairnherre eller möjligen en söt tik, oavsett ras.
Det är ganska skönt att bara strosa omkring och strunta i allt vad aktivering och träning heter, tror att även Skroff uppskattar det emellanåt. Jag borde passat på och powerwalkat men iddes inte…
Jag kom faktiskt fram ur skogen ungefär där jag tänkt. Inte där jag trodde att jag skulle komma fram medan jag gick eftersom det naturligtvis kändes som om jag gått mycket längre än jag gjort men, som sagt, ungefär som planerat innan jag gick in i skogen. Jag hittade till och med bilen utan att virra bort mig på de olika gatorna.
Vi har gått i samma skog tidigare men jag kan ju irra omkring på fem kvadratmeter och inte känna igen mig överhuvudtaget så jag tycker att jag var mycket duktig som inte behövde vända tillbaks och använda pilarna :-D.

Men Tigge då…

Man tror ju att en gammal häst – jag vet faktiskt inte riktigt hur gammal Tigull är men han är någonstans strax under  20 tippar jag – har lite sunt fönuft och hyfsat vett i skallen men där har Tigge och jag uppenbarligen olika åsikter.
Jag skulle hämta honom i hagen idag och vid öppningen är det ganska joxigt, det är en trång, brant och stenig backe precis utanför hagen så det är svårt att få hästarna att vända sig om så att man kan hålla kvar dem medan man stänger. Dessutom hade jag Skroffeländet med mig vilket naturligtvis inte gjorde saken lättare.
Baldur och de flesta andra hästar kan man helt enkelt släppa och så går de en bit upp i backen, käkar lite gräs och väntar vilket jag trodde att även Tigull skulle göra. Pytt heller!
Han traskade iväg längs Jannevägen och lyssnade inte alls på det örat när jag ropade på honom. Jag hann i ooch för sig ikapp honom efter ett stycke men jag trodde faktiskt att han skulle knata hela vägen ner till stallet sådär lagom utan räckhåll, på pin kiv. (Det hade egentligen inte varit någon större fara eftersom det bara är gårdens folk som kör på den vägen men ändå.)
Bråk-Tigge :-)!

En Aha-upplevelse :-)

I dag har jag och Tigull haft en Aha-upplevelse. Jag vet förstås inte om Tigge tycke det men han verkade ganska nöjd så jo, det var nog vi båda ihop.
Vi körde lite Suss-träning med att trycka på diverse knappar och han blev lång och fin om än fortfarande stel bak. Tidigare har jag slutat där men eftersom han kom till den punkten snabbare än vanligt (antingen så är han faktiskt mjukare ffa i halsen eller så har han helt enkelt fattat vad det är jag är ute efter) så tänkte jag att jag skulle gå lite längre idag.
Samlade upp honom lite försiktigt och drev på en aning och wow! En helt annan häst!
Mjuk och fin i skritten och med betydligt längre steg. Duktiga Tigge :-D!
Sedan tog vi lite trav, mest för att variera oss och där lyckades vi få till några riktigt, riktigt bra steg med fin form och i ren takt. Resten av traven var väl inte särskilt vacker men jag tänker att han kanske måste bli starkare i skritten först, dessutom är det tölten som är hans starka sida.
Det kanske inte låter som några jätteframsteg men det här var en helt ny Tigullkänsla som jag kommer att leva på länge :-).

Skroffegrynet är för övrigt bättre, är fortfarande lite öm men om man inte pillar eller hon själv lyckas klämma på sporren – hon åmar omkring på marken när hon blir kliad – så verkar hon inte ha några besvär.