Skroffträning

Skroff har senaste veckan legat i anti-jaktträning. Som tur är så har hon (ännu) inte kommit på att man faktiskt kan sticka trots att matte ropar så så länge man håller järnkoll på henne piper hon inte iväg.
Alltså har vi gått där det finns viltvittring och så har vi aktiverat oss tillsammans i stället. Är risken för stor eller om det är mörkt så är hon givetvis kopplad.
Lilla näsan är på efter skojiga lukter men hittills är även öronen påkopplade och hon håller faktiskt väldigt bra koll på matte. Hon har varit så duktig och följsam tidigare så jag har blivit lite slapp men nu är det ändring på det.
Hon är ju trots aptitnedsättningen en godistok och bollen är inte dum den heller så jag har ganska bra redskap att jobba med. Mulen som var en jaktidiot i unga år var ju inte motiverad för fem öre, varken köttbullar eller skojig matte gick upp mot ett rådjursspår.

Promenaderna har gått strålande, Leia håller noga koll (det är ömsesidigt!) och en harkling från min sida så håller hon sig där hon skall. Den dagen kommer säkert när mattes ord inte är lag längre men ju mer vi tragglar innan desto bättre skall det gå hoppas jag. Förut fick hon vika av ganska mycket upp i skogen men nu får hon hålla sig nära mig.

Det har annars känts lite avigt att träna. Om hon nu är allvarligt sjuk så känns det helt meningslöst att lägga ner tid och jobb på något som inte kommer att hålla. Det är klart att jag kan lägga ner tid på henne ändå men man tappar sugen litegrann.
Hon ser ut att må bra men det har hon ju gjort nästan hela tiden. Nästa fredag skall vi tillbaka, om hon inte är ok då kommer jag att be om en remiss. Jag har naturligtvis suttit och läst på om njursjukdomar och annat hemskt och hujedamig så mycket ruskiga sjukdomar och defekter det finns.
Dessutom kom jag på att senaste urinprovet i höstas var inte ok det heller, det fanns inga bakterier enligt odlingen men det var inte rent och fint. Hon har alltså inte lämnat ett enda ok urinprov! Hon är pigg och glad men kan fortfarande inte hålla sig så länge som jag tycker att hon borde kunna.

Wille verkar i alla fall må bra. Nu är det bara att hålla tummarna för att cancern inte kommer tillbaka, i vilket fall att det dröjer. Tyvärr dreglar han riktigt vidriga slemtrådar som inte ligger mastiffens långt efter men det skall han förhoppningsvis sluta med.

I morgon skall vi köra agility. Vi har hyrt Hundstället Hjärtat så vi skall lyxa oss med en inomhushall. Jag vågar inte köra Leia fullt ut OM hon nu inte är bra men lite skall hon få göra i alla fall. Skall bli jättekul!

Skroff på jakt

Skroff har idag haft väldigt kul, i alla fall om man frågar henne själv. I morse sprang det upp en hare framför näsan på henne och vips så var Skroff iväg på harjakt. Uppenbarligen en mycket större retning än de katter som vi har tränat på. Nu är det så att i Tuve vimlar det av knepiga harar som inte har den minsta rädsla för hundar så jag kunde ju själv ha räknat ut att det här skulle hända förr eller senare och tränat på harar i koppel men det har jag alltså inte gjort.
Skroff sprang visserligen inte så långt men tillräckligt för att matte skulle bli orolig.

Nu på eftermiddagen var vi ute på en tur och jag gick och gottade mig åt min följsamma lilla hund när jag insåg att den lilla rara terriern var puts väck. Skroff har kommit på att det är kul att springa efter rådjursspår. Lite ironiskt att Marianne och jag diskuterade det förra helgen och jag glatt konstaterade att Skroff inte har kommit på det än. Nu har hon kommit på det!
Hon var inte borta lång stund men det är ju själva grejjen, att hon har kommit på att hon kan sticka iväg som retar mig. Hade jag varit liiite mer uppmärksam så hade hon aldrig fått chansen.
Får med andra ord ha en tumme i ögat på lilla fröken i fortsättningen.
Jag som precis hade glatt mig åt att hon har börjat bli så lydig och kan gå lös lite varstans!

I går var det en depparedag men det var väl på tiden antar jag. Trots Willes cancer och Skroffs vad-det-nu-är så har jag haft flyt på sista tiden: dieten har funkat, vi har varit och simmat flera gånger i veckan och rent allmänt har allt varit bra. Så kommer en dag när man mår skit och genast rasar hela världen.
Bara att hoppas att det var tillfälligt men naturligtvis var jag och handlade när jag mådde dåligt och var tvungen att köpa mums som jag inte alls skulle ha. Det var inte ens gott men likförbaskat stoppade jag i mig alltihop.
Annars så verkar LCHF funka ganska bra, inte de revolutionerande resultat som en del verkar få men det går åt rätt håll i alla fall. Skönt!

Pyre-uppdatering

Idag var det dags för Pyrets återbesök på Göteborgs Djurklinik. Hon är ju mycket bättre men jag tycker fortfarande att hon dricker för mycket (ha ha) och att hon därmed inte kan hålla sig ordentligt. Dessutom kvarstår hennes aptitnedsättning, hon äter men slukar inte maten längre utan petar i den. Med Raskva var det alltid något vajsing när hon tuggade maten i stället för att svälja den hel och jag misstänker att det är samma sak med Pyret. (Har faktiskt testat att byuta foder men hon äter inte ens RC, alltså är det inte för att hon är kräsen helt plötsligt.)
Nåväl, Pyrets urinprov var inte bra idag heller. Lite bättre koncentration men inte helt bra, sen så var det fullt med epitelceller, vita blodkroppar och en del blod. Allt tyder på en infektion men det finns inga bakterier. Helskumt enligt vetten. Det verkar dock som om njurarna kan koncentrera urinen om hon inte drack så mycket.
Vi tog ett blodprov för att bla kolla njurarna och de verkade ok (skönt!). Sen ultraljudade Johanna urinblåsan och njurarna och allt verkade ok där med.
En nedsatt njurfunktion k a n ge de symtomen som Skroff har och i ett tidigt stadium märks det inte alltid på proverna men det är inte stor sannolikhet för att det är njurarna som inte funkar.
Så frågan kvarstår, varför dricker Skroff mycket och varför ser urinen ut som den gör? Johanna är helt konfunderad men eftersom allt tyder på en infektion så satte hon in Baytril (antibiotika). Skroff skall äta det i 10 dagar, vänta en vecka och sedan komma på återbesök igen. Bara att hoppas att hon blir bra.
Funderar på om vi borde gå till en specialist, är hon inte ok nästa gång så skall jag fråga. Jag litar helt på Johanna men ibland kan man ju behöva ett komplement.
(Nu sitter jag och fabulerar upp alla möjliga konstiga fel som det kan vara, trots att vi har uteslutit en hel del så tänker jag på diverse jättekonstiga saker. Dumt dessutom att jag inte frågade om PNP och ifall det skulle märkts vid undersökningen idag.)

Wille verkar bättre idag, mindre besvärad och har troligtvis mindre ont. Skönt! Det vore hemskt om vi utsatt honom för allt detta och det inte ger resultat men nu verkar det inte som om han upplever det så farligt.

Svin-uppdatering

Wille fick komma hem idag efter att ha blivit opererad igår. Han är rakad och sydd på kinden, ena ögat är lite nerdraget eftersom de fick ta bort ganska mycket vävnad. Tumören var invasiv så de kan inte garantera att allt är borta, det finns alltså en ganska stor risk för att den kommer tillbaka. Har vi tur så har vi ändå köpt oss lite mer tid tillsammans med Svinet.
Han var visserligen trött så klart men verkade ändå förvånansvärt obesvärad. Han är så vitt vi vet smärtfri men står på Rimadyl + antibiotika. Det är inga problem för honom att äta, dricka eller skälla även om vi har försökt få honom att avstå från det senare.
Han skall tillbaka nästa vecka för att ta stygnen och sedan är det bara att hålla tummarna, vänta och hoppas på att det inte kommer tillbaka. Skulle det dyka upp en ny tumör så är det inte tal om en ny operation utan då får han hänga med så länge det går.

Det blir ingen agilitykurs för Skroff på Kallebäck pga instruktörsbrist. Trist fast just nu känns det onekligen som en petitess.

Cairnkompisar

Idag har Skroff fått träffa rasfränder, vi har varit på promenad med Marianne på Hipperdipp’s kennel. För den som inte vet det är det till stor del Mariannes fel (eller snarare förtjänst ;-)) att det blev en cairnterrier här hemma. Hon skrev trevligt om rasen på ett hundforum och sedan så var Anne och jag hemma hos henne för drygt ett år sedan och hälsade på hennes hundar för att se om det var något för mig.
Hade alltså Marianne eller hennes hundar varit otrevliga hade det sannolikt blivit en annan ras.
Skroff tyckte att det var trevligt att träffa cairnkompisar och uppförde sig faktiskt ganska väl. På promenaden var hon lyhörd och kom på inkallning (vilket hon brukar göra men man vet ju aldrig med tanke på ålder och annat) och struntade totalt i förbipasserande joggare och andra.
Hemma hos Marianne var hon lite uppvarvad medan vi fikade men hon kopplade av bättre efter ett tag. Nog dags att titta lite på Av-knappen igen, den sitter löst ibland.

På begravning

Idag var det Ritas begravning. Det känns så fel att en människa rycks bort mitt i livet men som M sade så får hon vila nu. Det måste ha varit fruktansvärt att vara nära anhörig och se henne sakta brytas ner.
Rita var en otroligt positiv människa och det märktes idag att hon var mycket omtyckt. Trots sin sjukdom så spred hon glädje omkring sig in i det sista även om det låter klyschigt.

Samtidigt som det var en fin begravning kan jag inte låta bli att reta mig på allt Gudsdravel. Nu kanske det var så att Rita var troende (hon trodde i alla fall på änglar) och då kanske det är på sin plats men för mig känns det bara som just dravel.
Jag KAN bara inte tro på Gud och hela rasket så då blir det ju många tomma ord även om ritualerna är tröstande för de flesta.
Om (eller rättare sagt när) jag dör så lär det i alla fall inte bli något religiöst snack, det vore rent hyckleri.
Jag kan inte låta bli att undra hur många som skulle komma på min begravning. Skrämmande få förmodligen för jag har då definitivt inte samma öppna och glada livsattityd som Rita hade och som gjorde att så många tyckte om henne.

Skalad Skroffa

Just nu ser Skroffan mest ut som en borderterriervalp eller, om man vill vara elak, som en liten naken råtta med stor mage. Hon har blivit trimmad och eftersom det var ett tag sedan så fick Gitte plocka ner henne rejält. Men söt är hon!
Skroff uppförde sig hyfsat, det vore väl synd att säga att hon uppförde sig VÄL men hon muttrade inte och protesterade bara lite när det kändes extra mycket. På det stora hela var jag alltså nöjd med Pyret igår.
Jag var lite tveksam till om jag skulle trimma henne nu när hon precis har varit sjuk men hon var väldigt lurvig och nu när jag fick en tid så passade jag på. Hon skall ju förhoppningsvis vara frisk nu men vi skall på återbesök nästa vecka för säkerhets skull. Pigg och glad är hon i alla fall.

Idag var nytrimmade Skroff med i stallet och skroffade omkring. Hon uppförde sig exemplariskt, var lös hela tiden och lyssnade på vad matte sade. Inte ens katterna fick henne på fall, hon stannade till en gång för att stirra på Agne men tog sedan självmant kontakt med mig för att få en gotta. Duktskroff! Det enda inte-så-bra hon gjorde var att hoppa på Nina, tur att N har tvättid i morgon…

Annars så är tankarna just nu mest hos Anne och Wille. Jävla skit helt enkelt.