Skroff har senaste veckan legat i anti-jaktträning. Som tur är så har hon (ännu) inte kommit på att man faktiskt kan sticka trots att matte ropar så så länge man håller järnkoll på henne piper hon inte iväg.
Alltså har vi gått där det finns viltvittring och så har vi aktiverat oss tillsammans i stället. Är risken för stor eller om det är mörkt så är hon givetvis kopplad.
Lilla näsan är på efter skojiga lukter men hittills är även öronen påkopplade och hon håller faktiskt väldigt bra koll på matte. Hon har varit så duktig och följsam tidigare så jag har blivit lite slapp men nu är det ändring på det.
Hon är ju trots aptitnedsättningen en godistok och bollen är inte dum den heller så jag har ganska bra redskap att jobba med. Mulen som var en jaktidiot i unga år var ju inte motiverad för fem öre, varken köttbullar eller skojig matte gick upp mot ett rådjursspår.
Promenaderna har gått strålande, Leia håller noga koll (det är ömsesidigt!) och en harkling från min sida så håller hon sig där hon skall. Den dagen kommer säkert när mattes ord inte är lag längre men ju mer vi tragglar innan desto bättre skall det gå hoppas jag. Förut fick hon vika av ganska mycket upp i skogen men nu får hon hålla sig nära mig.
Det har annars känts lite avigt att träna. Om hon nu är allvarligt sjuk så känns det helt meningslöst att lägga ner tid och jobb på något som inte kommer att hålla. Det är klart att jag kan lägga ner tid på henne ändå men man tappar sugen litegrann.
Hon ser ut att må bra men det har hon ju gjort nästan hela tiden. Nästa fredag skall vi tillbaka, om hon inte är ok då kommer jag att be om en remiss. Jag har naturligtvis suttit och läst på om njursjukdomar och annat hemskt och hujedamig så mycket ruskiga sjukdomar och defekter det finns.
Dessutom kom jag på att senaste urinprovet i höstas var inte ok det heller, det fanns inga bakterier enligt odlingen men det var inte rent och fint. Hon har alltså inte lämnat ett enda ok urinprov! Hon är pigg och glad men kan fortfarande inte hålla sig så länge som jag tycker att hon borde kunna.
Wille verkar i alla fall må bra. Nu är det bara att hålla tummarna för att cancern inte kommer tillbaka, i vilket fall att det dröjer. Tyvärr dreglar han riktigt vidriga slemtrådar som inte ligger mastiffens långt efter men det skall han förhoppningsvis sluta med.
I morgon skall vi köra agility. Vi har hyrt Hundstället Hjärtat så vi skall lyxa oss med en inomhushall. Jag vågar inte köra Leia fullt ut OM hon nu inte är bra men lite skall hon få göra i alla fall. Skall bli jättekul!