Mes-jag

Alltså, det är ingen nyhet direkt men tusan vad mesig jag är. Skroff och jag var ute på kvällspromenad med Anne + hundar, vi sade adjö till de andra och knatade hemåt.
Nästan hemma såg jag ett gäng personer sitta på en gräsmatta med två hundar. Shit, tänkte jag eftersom hundarna verkligen flög upp och rusade emot oss vilt morrandes. Tack och lov var det ett staket mellan Skroff och hundarna, de rände rakt in i det. Jag hann precis pusta ut innan jag insåg att 20 m längre bort tar staketet slut…
Japp, det insåg hundarna också så de kom springande i full kareta, en flat vilket kanske inte är så oroväckande men det andra var troligen en rottiskorsning vilken jag definitivt inte ville ha fram till Skroff.
Upp med Skroff i famnen, må vara att det kan trigga hundarna ytterligare men hon är ju bara en munsbit för en stor hund, och så verkligen vrålade jag (jag må vara mesig men jag har röstresurser när det behövs) åt hundarna att ge sig av. De kom faktiskt av sig något och taggade ner lite, jag var fullt beredd att sparka och det hårt om det skulle gå så långt men det behövdes inte.
Mattarna kom springandes och fick till slut fångat in dem.
Oj, blev du rädd?” frågade den ena nästan försmädligt när hon fick syn på mig med Skroff i famnen. Tror f-n det, jag vill inte ha min Skroffa uppäten! För egen del var jag inte rädd men för Skroffs!
Och sedan säger givetvis Mes-Helene
Oh, det gör inget, det kan ju hända vem som helst” fast jag helst ville fräsa vilka idioter de var som satt med uppenbarligen opålitliga hundar lösa, mitt inne i bostadsområdet där det är koppeltvång dessutom.
Sen log jag lite mes-snällt, släppte ner Skroff och traskade vidare.
Hur menlös får man vara?!
Nedrans tur att inte Kalle och Frippen var med, Kalle hade säkerligen ballat ur och Fripp hade väl inte heller blivit glad direkt. Fast samtidigt är det vid sådana tillfällen man önskar att Kalle var med och det utan munkorg. ”Varsågod Kalle, hugg in!

Skroff mår fortsatt bra men var lite lös i magen på hemvägen. Jag vet, jag är en hönsmatte. Antagligen har hon satt i sig någon skit i stallet, det blir snart munkorg på henne också. Eller isoleringstejp runt trynet kanske?

Annonser

Gnöl

Dags igen. Nu är det gnöligt, jag är trött och ledsen. Det blir naturligtvis inte bättre av att sitta här och gnälla, eller…? (Det blir i vilket fall inte bättre av att sitta uppe och surfa mitt i natten!)
Nu vet jag ju delvis varför det är extra gnöligt just nu, stockholmsresan ställer till det lite. Det är en ganska konstig känsla, man vill något jättemycket samtidigt som det får en att må dåligt :-S.
Men jag SKA till Sthlm! Det är dessutom sommarens enda riktiga semester i all sin korthet så då känns det mindre att det blir ett hål i plånboken.
Skroffs mage har ju tullat en del på kapitalet så att säga.

Skroff mår för övrigt bra idag, ingen vaken Skroffa i går natt och det är tyst och lugnt i magen. Hon får fortfarande mat fyra ggr/dag vilket uppskattas, i synnerhet som jag inte kan med att ge henne sådär yttepyttelite som det blir med ordinarie dagsransonen uppdelad på fyra utan lägger till lite.
Nåja, hon väger faktiskt bara 8,1 för tillfället mot 8,7 i höstas när veterinären tyckte att hon var i ”lagom njurhull”, dvs liiite mer på benen än för en frisk smal hund. Alltså kan Skroff gott få lite extra mat :-).

Det vore ju trevligt om det gick lika bra med mitt hull men det gör det alltså inte. Jag orkar liksom inte ta tag i det, skjuter på det till morgondagen. Det finns väl egentligen bara en sak att göra, att med skammens rodnad på kinderna krypa tillbaka till Viktväktarna men det tar emot…
Jag har en kompis som skall göra gastric bypass (jag har iofs fler kompisar/släktingar som gjort det) men jag är inte tillräckligt överviktig och förmodligen dessutom för knäpp för att vara aktuell för något sådant.

Och så var det då gnölet. Jag är trött och ledsen. Tänkte att jag skulle fixat massa saker den här veckan när Baldur är på semester men orken finns bara inte där. Så det får väl bli en slapparevecka till…
Har i alla fall efter ett antal veckor förhoppningsvis fixat sjukskrivningen, två av tre (AF, FK, inte PMH) är kontaktade så i morgon hoppas jag få tag på min läkare så att hon kan skriva ett sjukintyg. Innan har jag inte ens orkat maila AF för att kolla om jag finns kvar där men det gör jag alltså tydligen.
Allt är liksom bara så jävla jobbigt.

Well, nu har jag gnölat klart för den här gången.

Illamående Skroffa :-(

Vaknade i natt av att Skroff var orolig, släpade mig upp ur sängen och traskade ut med henne (varför kan min hund inte rasta sig på uteplatsen?) varpå hon började käka gräs. Till slut kissade hon och vi traskade in igen.
En timme senare väckte hon mig igen med högljutt kurr i magen. Försökte stoppa ner henne i sängen för att sova vidare men nej, Skroff mådde illa och ville inte alls ligga i sängen.
Testade då att ge henne lite käk och det gick ner efter en del mutter.
Vanligtvis är Skroff en synnerligen glupsk hund så om hon inte vräker i sig maten mår hon helt klart inte bra.
Hon lade sig i alla fall och sov sedan, bara att hoppas att hon inte inser sambandet Väcka matte -> mat!
Det är klart att även Skroff måste få må illa någon gång ibland men med de senaste veckorna i minnet är det klart att man blir lite nojig.

B ästhästen är på kollo hemma hos Pia så jag är hästlös en vecka, tomt!

Midsommar

Så har det varit midsommar och en trevlig sådan faktiskt. Jag har lite aversion mot storhelger eftersom man skall vara så himla käck och glad då men midsommar är definitivt bättre än jul & nyår.
Vi åt inte sill utan diverse grillat och jag tror att vi alla fem åt så att det höll på att rinna ut genom öronen. Men GOTT var det!
Skroff har börjat löpa så Paffen och hon fick turas om att vara med, även om det är långt till höglöpet så blir Paff lite exalterad av söta löp-Skroffor.
Trots att vi hade fyra hundar uppdelade i tre grupper gick det smidigt, barngrindar is da shit.
Som vanligt var jag nykter, visserligen tycker jag att det är lite tråkigt att inte kunna tex sippa på en Baileys men eftersom jag varken gillar öl, vin eller att vara full så är det inte så svårt att avstå.
Dessutom kan jag ju köra hem då vilket är värt en hel del.

I torsdags var A, Anne och jag i Äskhults by och kikade, en bit svensk historia. Byn som har anor från 1600- talet men ffa från 1800-talet ligger idylliskt med promenadslingor runt, vi kunde ju inte gå så långt med tanke på Frippen men kommer säkert att åka tillbaka (med matsäck!) och gå någon av de längre rundorna.
Jag funderade på vad som skulle hända om man stoppade in Skroff i svinstian, hon ser ju ut som en liten vildgris.
Eftersom kaffestugan var stängd så käkade vi på Skårs gård i närheten, deras brunch rekommenderas!

På eftermiddagen var Skroff och jag och hälsade på hos Hipperdipparna. Sex söta små Skroffvalpar varav en liten tjej otingad… Men det blir ingen valp just nu och heller inte mer än en cairn i taget, jag vill ju ha en hund med längre ben ;-).
(Det lutar åt en labbe för tillfället men jag kan inte hjälpa att jag tycker att de är lite slätstrukna. Frippen är supertrevlig och bra på alla sätt och vis men Skroff är liksom mer… framåt och kavat.)
Skroff uppförde sig väl både med valparna och rent allmänt även om hon hade en av sina snubbelfötter på soffbordet ett par gånger. Inte för att Skroff brukar uppföra sig illa men hon är ju inte den mest väluppfostrade hunden här i världen.
Tack M för en trevlig dag + utfodring!

Skroff mår fortsatt bra, hon är HUNGRIG och skulle gladeligen sätta i sig både det ena och det andra så det gäller att ha koll. Dock tycker jag att hon har varit rätt kissnödig det sista men det är väl bara jag som är nojig som vanligt…

Liten Skroffrapport

Skroff mår fortsatt bra, i morgon är sista medicindagen.
Och om man nu skall snacka om sådant så ser hennes bajs mer ut som vanligt efter att den där kolbiten kom väck.
Man kan ju hoppas på att hennes beteende på agilitytävlingen berodde på att hon hade problem med magen men nja, jag tror snarare att det var terrier-genen som slog till.

Idag har vi varit och handlat, rea på Hööks där det bla blev en jacka och så en snabbis på IKEA. Smarte-jag tänkte först på hur jag skulle åka E6an hela vägen till IKEA i Bäckebol, tur att jag kom på att Hööks ligger granne med det andra IKEA-varuhuset här i stan…
En snabbis in på Arken Zoo för att kika på koppel. De hade faktiskt precis ett sådant som jag vill ha – långt, infettat läderkoppel med BGB-hake men det hade en annan hake också: priset. 300 spänn var lite väl saftigt tycker jag.
Å andra sidan är det faktiskt något jag använder flera gånger per dag så då kanske man skulle satsa på ett som man verkligen vill ha. Det lär ju räcka hela Skroffs liv och mer därtill såvida inte en viss valphund (eller Kalle men han har ju munkorg numera) sätter tänderna i det.

Kalle-Gutta uppför sig för det mesta bra och det är faktiskt rätt skönt att han har munkorg på sig ute, det får plötsligt alla föräldrar att inse att deras ungar kanske inte skall klappa den där ”långhåriga schäfern”… Munkorgen är för att han inte skall nypa till Frippen i frustration men den funkar som sagt bra på barn också.
Jag begriper mig för övrigt inte på föräldrar; Kalle utan munkorg vrålar, kampar i kopplet och ser helt mordisk ut och de reagerar inte när deras småknattar går fram??
Funderar på vad som skulle hända om man sparkar undan en unge, de kan ju inte komma med avlivningstvång på mig direkt.
Skroff däremot överfaller ju ungar av andra anledningar, ingen aning om varför hon verkligen älskar barn men det gör hon. Det är nästan så att jag tänker att jag borde skaffa barn själv till Skroffan, det borde nog vara tvärtom…

Ridlektion

Idag var det dags för ridlektion igen. Pustigt tyckte både Baldur och jag men det gick bättre än sist tycker jag.
Vi körde en del galoppfattningar och ja… hade min ridlärare från Clarebergstiden sett mig så hade hon gråtit blod men några blev bra i alla fall.
Kruxet med Baldur och mig är att vi är lite lat-snälla båda två så vi såsar omkring i största allmänhet, han går hyfsat men sedan kommer vi inte längre förrän vi verkligen får slita ordentligt. Frida är alldeles lagom pushig/snäll så man jobbar på men känner sig ändå uppmuntrad.
Fast det var nära att det inte blev någon ridlektion alls, jag mådde kasst i morse och tänkte faktiskt ställa in men lyckades ta mig samman och det gick ju riktigt bra.

Skroff fortsätter att må prima förutom att hon grumsar över bristen på morötter. Eftersom det skall gå viss tid mellan maten och medicinen kan man inte ersätta morötterna med lite mat heller, hon får helt enkelt finna sig i att det är slut med kvällssnackset.
Hon börjar också krypa ur skinnet av att inte göra någonting så idag fick hon faktiskt köra några lättare sökövningar. Skroff vimsar iofs omkring en hel del men fart är det i henne! Det är så roligt att ha en hund som faktiskt tycker att det är kul att jobba :-).
Kalle och Frippen fick också göra, Kalle blev mycket exalterad och glad och Frippen tuffade på som en boren sökhund. Vad blir det av denna lilla stjärna?

Stallhelg

Så har det varit ny stallhelg vilket alltså innebär att man har hand om ut- och inläpp och fodring av hästarna samt städning av stallet mm. Jag tycker att det är sketajobbigt, inte så mycket för att det är en hel del att göra utan det var ju det där med ansvar.
Tänk om jag försover mig (har hänt även om det bara var 20 minuter), tänk om jag släpper fel häst i fel hage, tänk om jag städar för dåligt, tänk om det blir jordbävning… typ.
Nu är vi ju flera som har Baldur och som hjälps åt men huvudansvaret är ändå mitt (så tänk om någon av de andra gör ett misstag, då är det ju ändå mitt fel).
Alltså blev det bara stallet nu i helgen och ingen träff med kompisar, bekanta eller släktingar som jag borde gjort, jag har helt enkelt inte ork för mer.
Faktum är att efter att jag hade släppt ut hästarna i morse så åkte jag hem och sov – i sju timmar! Fast då var det väl en del trötthet från hela ståhejet kring Skroff i veckan. Tur att hon skall vila även om hon inte riktigt håller med om det själv…

Skroff mår för övrigt prima; äter, dricker, kissar och bajsar på toppenvis men kräks inte. Skönt! Bara att hoppas att det håller i sig även när medicineringen är slut.
Den tycker hon för övrigt inte om alls, man får jaga henne i lägenheten och tränga in henne i ett hörn så att man kan trycka i henne sprutan i munnen. Det är karamellsmak på medicinen, kanske borde föreslå att de gör en variant med köttsmak?

Nu börjar det dra ihop sig inför Stockholmsresan, Anne undrade om jag verkligen tror själv på att jag kommer att åka men jag ska! Om jag sen vänder och åker hem efter att ha sagt hej så SKA jag dit! Och är jag väl där så tror jag inte att det är några problem :-).
Dessutom får jag ta med mina små vita vänner, dvs stesolid. Har jag dem med mig så behövs de oftast inte men har jag missat att ta med dem så får jag panik. Och så Skroff förstås, Skroff är ett kanonstöd. Fånigt att man inte kan få ha servicehund för psykiska handikapp.

För övrigt måste jag ta tag i min vikt, om inte annat så för Baldurs och Skroffans skull. Baldur för att han ju måste släpa på mig och Skroff för att jag skall orka med att aktivera henne bättre. (Det låter som om jag inte gör något alls med henne, det gör jag men flåset är inte det bästa.) Just nu så är hon förstås sjukskriven men det skall väl inte vara länge till.

Funderar på att baka en kaka och ta med till Skroffs braiga veterinärklinik (dvs inte Blå Stjärnan), jag uppskattar dem verkligen! Dessutom tog de inte betalt för alla röntgenplåtar som de tog, då hade räkningen gått på några tusenlappar till.