Min kära moder utfodrades i söndags med hembakta maränger. Något måste jag ju göra med alla äggvitor som ansamlats här hemma och jag tänker då inte dricka dem råa som A gör. (Anledningen till ansamlade äggvitor beror på att hundarna emellanåt får varsin äggula.)
Min kära mor höll för övrigt på att göra sig synnerligen okär förra veckan. Hon fick ju låna min dator ett tag när hennes hade pajjat och när jag fick tillbaks den verkade den må bra trots att den varit i Skåne. Tills jag skulle kolla några foton vill säga. BORTA!! Hon hade lyckats ta bort vartenda foto jag hade i datorn och de var rätt många. Puts väck. Efter en hel del snokande hittade jag dem i en mamma-mapp i papperskorgen. Av någon anledning hade hon lyckats stoppa ner alla foton i sin privata mapp och sedan slängt alltihop. Bara tur att hon inte var så ordentlig och tömde papperskorgen när hon ändå höll på.

Lilla Ludd som aldrig varit särskilt lekfull har sista veckan varit helt tossig. Jagar skator och studsar omkring som en unghund. Bakbenen har hon ingen större koll på så de far åt alla håll men det är inget hon verkar störas av.
Mulen däremot har som vanligt slutat äta och livnär sig för tillfället på sniglar och gräs vilket inte är så lämpligt. Därför matar jag hundeländet med sked så att hon skall få i sig något vettigt i alla fall. Och för den som anser att hundf-n bara är bortskämd så kan jag tala om att hon kan låta bli att äta i en hel vecka varpå magen lägger av och hela Mulen behöver läggas in på Blå Stjärnan. Alltså föredrar jag att mata henne för hand.
Stackars Mulen fick för övrigt ett bryskt uppvaknande i morse. Jag vaknade av att något kröp på min arm. Slog upp ögonen och får se en gigantisk spindel krypa från min arm och över till Mulens mule. (Det faktum att jag kunde se den utan glasögon kan verifiera att den verkligen var jättestor.) Spindlar skall döden dö så min hand flög ut och slog ihjäl kräket. Det var bara det att spindeln satt ju på Mulen så hon fick en smäll rakt i ansiktet innan jag hunnit vakna ordentligt och inse att spindeln kanske kunde omhändertas på ett lämpligare sätt. Det har sina nackdelar att sova i mattes säng.

Hästarna är nu släppta på bete och jag har en liten klump i magen av rädsla för fång. De flesta hästarna står fortfarande inne på nätterna men vad sjutton, nån gång måste man ju våga släppa dem dygnet runt. Baldur mår i alla fall jättebra och är supernöjd med att få gå på sommarbete.
Christine och ni andra som vill rida, hör av er!!! Man får tjata lite på mig för att jag skall få tummen ur men det är klart att ni skall ta en Baldur-tur! (Och det var faktiskt inte alls meningen att rimma men det lät la himla käckt.)

Mamma Mia!

Igår var mamma och jag på Mamma Mia! på Scandinavium. En riktigt bra och dessutom rolig föreställning även om jag hade fått handlingen heeelt om bakfoten. Jag hade fått för mig att det inte bara var ABBA-låtar utan även på något sätt skulle handla om ABBA och det gör den ju inte. Bra koll jag har *not*.
Hadeshunden (Raskva) och Mulen skulle passas av Anne och A men de fick för sig att titta på karnevalen så kräken satt hemma i mammas hus och skällde ett tag. Rättare sagt, Raskva skällde och Mulen låg i soffan och sov eftersom mamma plockat bort alla roliga papperskorgar. Hammarkullen var som vanligt igenkorkat men uppe hos mamma var det tomt eftersom polisen stoppade alla obehöriga bilar från att köra in (fast hur svårt är det att ljuga och säga att man skall besöka någon och sedan dumpa bilen i något hörn?).

Mulen ser för tillfället ganska skum ut undertill. Hon har ju en kantig bulle på magen efter juveroperationen som läkte dåligt. Nu växer bullen och jag funderade först på vad som var i den (fett??) men kom på att det nog är vanlig juvervävnad som lämnats kvar. Eftersom hon är skendräktig och de vanliga juvren har svullnat så gäller väl samma sak för bullen även om det inte längre är ett riktigt juver. Hon verkar ömmare än vanligt men det kanske beror på att det är joxat med. Eller så är det bara hennes hund-hypokondriska matte som måste hitta något att oroa sig för och fundera på. Mulen letar valplyor ute som vanligt men med tanke på vad Mulen tycker om valpar (små, otäcka varelser som man gör bäst i att springa ifrån fortast möjligt) så är det förmodligen för att hitta ett hål där hon kan gräva ner sina imaginära valpar för att sedan lämna dem ute i skogen medan hon själv ligger hemma under täcket i godan ro.

 Idag på Mors Dag skall jag vara en snäll dotter och bjuda hem min mor på fika. Det låter trivialt men eftersom jag i princip aldrig bjuder hem någon så känner hon sig förmodligen hedrad. I vanliga fall är det bara Anne och långnäsorna som dyker upp i tid och otid men det beror på att Anne har nyckel och således inte går att stoppa.

Till slut ett stort GRATTIS till Lilla L:s welshterrier Chicka som fyllde ett år i går. (Nu när hon inte är valp längre kanske Mulen inte tycker att hon är fullt så läskig som hon annars tycker.)

Zzzzz…

Igår var det en riktig snarkdag. Långnäsorna avlämnades på morgonen, jag gick upp och rastade mina egna kräk och kröp sedan ner i sängen igen och sussade gott fram tills långnäsornas matte återvände vid tolvtiden. Puttrade iväg till Baldur och tog en liten ridtur. Tränade gångarter och övergångar i paddocken och på Jannevägen och det gick riktigt bra. (Jannevägen är en grusväg som går från stallet och upp till sommarhagarna/stallägaren Janne och är väldigt bra att rejsa alternativt träna tölt och pass på. Dessutom rider vi ikapp på vägen emellanåt. Perfekt eftersom det inte kommer oväntade bilar.)
Åkte hem till Anne och hämtade hundarna, traskade sedan hem med alla kräken eftersom Anne skulle på After-school på kvällen. Somnade IGEN och vaknade inte förrän Anne kom hemdrullande vi midnatt. Efter avlämning av tervar och nattrastning av mina egna kräk så var det bara att fortsätta sova fram till långnäsornas morgonavlämnande.

Idag skall jag dock städa för jag har ju bjudit hem min kära mor på söndag för att hon själv skall kunna se att det faktiskt är städat. Lite dammsugning och annat kan ju vara tillämpligt med tanke på vad alla kräken släpar in. Mulen har dessutom haft väldigt roligt med duntäcket som hon har i sin korg vilket innebär att det nu är dun och fjädrar i hela vardagsrummet. Jag talade om för henne att om hon inte låter bli att slita sönder sitt bäddmaterial så får hon ligga i en tom korg i fortsättningen. (Vilket förmodligen inte skulle bekomma henne ett dugg, hon har ju en hel säng att ligga i.)

I morgon skall mamma och jag gå på Mamma Mia. Det skall bli kul, var längesedan jag var på något lite mer kulturellt. Förr hade Anne och jag faktiskt abonnemang på Göteborgsoperan men det var på den tiden som vi var tillräckligt unga för att få rabatt. Nu får man i stället vänta på att man blir så gammal så man får pensionärsrabatt…
I morgon är det också Hammarkullekarnevalen. Hujedamig. Jag har en djupt inrotad aversion mot spektaklet efter att ha släpats med i det förbenade tåget vareviga år i min barndom. I ärlighetens namn var inte karnevalen lika stor då och måste dessutom ha gått på skoltid eftersom det var obligatorisk närvaro. Varje år var det antingen hällregn alternativt gassande sol, båda delarna lika vedervärdiga när man gick vad som kändes som mil efter mil iklädd någon löjlig kostymering. Dessutom blir hela Hammarkullen helt igenkorkat och det är otroligt irriterande att inte komma ut med bilen eller inte kunna parkera den i sin egen carport för att några idioter har ställt sina bilar i vägen. Ok, det är 16 år sedan jag flyttade därifrån så det kanske är dags att försonas men jag tycker fortfarande inte om stadsdelen trots att mamma bor kvar och jag alltså åker dit emellanåt. Förmodligen sista stället jag skulle flytta till.

I’m back!

Datorn är tillbaks från sin Skåne-resa och jag kan äntligen stilla min internetabstinens. Det är löjligt hur beroende man blir av att få surfa runt lite varje dag.
Hade tänkt skriva om helgen (som egentligen inte var särskilt speciell) men är för trött så det bidde inget.

Igår red jag i alla fall lektion på Baldur, det var ett tag sedan för det krockar alltid med diverse annat (som Luddar som inte kan vara ensamna hemma tex). Tänkte jobba lite med tölten för det har jag aldrig riktigt jobbat med. De ”vanliga” gångarterna vet jag ju ändå hyfsat väl hur jag skall få till det även om det inte alltid funkar helt och hållet men när det gäller tölt och pass är jag en total novis. Det gick kanon! Efter lite jobb gick han i rätt form i tölten och plötsligt kändes det inte som helt omöjligt att kunna få till tölt på lång tygel. Hade ingenting i handen och ändå töltade han som det goda hästskrälle han är. Han går verkligen bra nu och det roliga är att Alice och jag har ridit till honom från scratch eftersom han stått ett bra tag efter kotledsinflammationen. Haken är att han har musklat sig så mycket att sadeln inte passar. Det är ju inte så att man hostar upp ett antal tusen till en ny bara sådär när det inte är ens egna häst. Bara att snacka med Pia alltså (och hur sugen är hon på att köpa en ny sadel till en häst som hon har lämnat bort för tillfället?)
De behövde i alla fall inte avmaskas men det känns lite bakvänt att det är dyrare att kolla maskförekomst än att avmaska direkt. Det uppmuntrar ju inte precis till att man skall kolla det hela innan man avmaskar. På lördag släpps de på bete, ska bli skönt att slippa passa så att någon tar ner honom till stallhagen varje kväll. Hästarna är alldeles galna vid lunchtid då de släpps från stallhagen till Holmen där de går och käkar på dagarna. Måste vara som att få klippkort på 28+ efter att ha ätit bambamat hela vintern.

Och så en helt annan kommentar: vi diskuterade CSI NY häromdan och jag konstaterade att jag störde mig på att huvudrollssnubben (Mac?) är ful. Inte för att skådisarna måste vara snygga men något i hans utseende stör mig alltså. Lilla L tyckte att han ser ut som en fågelunge och nu retar det mig hela tiden. Kan inte se på programmet utan att tänka på fågelungar (som onekligen är ganska fula). Annars så är det skrämmande att titta på Tv när man inser att killarna/männen man spanar in är bra mycket yngre än man själv och att det är gubbarna som är i samma ålder. Hur blir det då om 10-20 år??? Gaaah.

På återseende

Hmm, jag får ändra inställningarna för nu ”hittade” WordPress diverse små kommentarer. Tack för dem :-)!
Datorn skall nu åka till Sjöbo med mamma eftersom hennes dator har pajjat IGEN. Samma fåniga dator som jag lånade innan jag fick min nuvarande som faktiskt sköter sig väldigt bra. Tänkte sno Annes dator när hon ändå är i Laholm men den ville inte träffa Internet här hemma hos mig. Mina grannar är dessutom njuggare än hennes och har på säkerhetsinställningar på sitt trådlösa nät så man kan inte smygsurfa heller.

I helgen var jag hos Syster Yster som fyllde år och fick äntligen träffa miffona igen. Jag har faktiskt inte sett dem sedan Rom-resan i september *skäms*. Ylva har blivit stor och lärt sig sitt första ord, nämligen Nam-nam vilket betyder just nam-nam, dvs att något är gott (och, förmodligen, med tanke på den ungens aptit, ”ro hit med mer!”). Trevligt hade vi i alla fall även om det olyckligtvis krockade med Akbars grillkväll så jag missade den.

Baldur går bättre och bättre, det är en ren fröjd att rida honom nu. Han har fått diverse grejjer från Börjes men just när vi hämtat ut dem så kom Nina på att hon skulle beställa från ett annat ställe och då måste jag ju beställa också… Mer grejjer till Baldur alltså.
I söndags samlade vi in träckprov för att kolla om de har mask. Känns bra att kolla innan eventuell avmaskning så man inte bidrar till resistensen i onödan. Alldeles för många avmaskar både hästar och hundar på ren slentrian tyvärr.

Mulen har börjat med glucosamin, tycker att hon är lite stel ibland. Får se om det hjälper, lite knarrig får man väl lov att vara när man är 11 år. Raskva får Seraquin som kostar mucho hos vetten men Ilona får nöja sig med ett billigare preparat så länge. Det har ju hjälpt Ludd så det är värt att pröva även om en del veterinärer (och läkare) menar att det inte funkar.
Annars så är Mulen en missnöjd Mule eftersom hon inte får ha täcke så här års. Är det inte jättevarmt ute så syns hennes termometer och hon ser frusen ut. Klenare hund har jag aldrig stött på!!!
Dags att sätta på Exspot för nu har hon haft en fästing trots att de inte brukar tycka att hon är god. Men det ska ju vara ett riktigt fästingår i år så då äter de kanske även på inte-så-goda ridgebackar också. Raskva och Wille har faktiskt haft några trots Scalibor, åtminstone så ligger det emellanåt en fullmatad fästing på golvet och då brukar det vara Wille som är den ”skyldige”.

Lyckades häromdan att strö frukt och grönsaker på hela vägen när jag gick av bussen. Ryggsäcken gick upp och nästan allt trillade ut. Äpplen, päron, morötter och avokadosar rann i en strid ström och alla bilarna fick vänta medan jag snodde runt och försökte rädda vad som räddas kunde med en skällande Ludd i kopplet. Pinsamt är bara förnamnet.

Ho hoo?

Sen jag bytte blogg har jag inte fått en enda kommentar. Nu är det ju så att jag vet att det är ganska många som läser den här bloggen så varför är ni plötsligt så tysta?? Det är dessutom en hel del som läser den som jag inte har en aning om vilka de är, utan de dyker upp helt plötsligt på någon hundklubb och vet en massa om mina hundar (och rätt mycket annat också, misstänker jag) eftersom de läst bloggen. Troligen hamnar de här för att de känner någon av kumpanerna Anne och A. Alla känner apan…

Apropå ett tidigare inlägg så kan jag nu tala om att minkolja mycket riktigt görs av minkar. Inte malda minkar dock som Anne och jag flummade om utan flådda minkar där man tar till vara fettet. Lite halväckligt ärligt talat och skäl nog för att avstå från pälsprodukter med minkolja i. Inte för att någon av våra hundar behandlas med så värst mycket pälsvårdspreparat men om man nu skulle få ett ryck och börja putsa på dem så hade jag alltså valt något annat. Pälsdjursnäringen är faktiskt vidrig!

Jag anser att jag brukar ta hänsyn till folk när jag är ute med hundarna men igår var gränsen nådd. Jag och Ludden skulle åka hem med bussen och när jag skulle kliva på frågar en kärring ombord om inte jag kunde ta nästa buss för hon är så rädd för hundar. NÄ, det kunde jag inte, men jag erbjöd mig att vänta utanför bussen med Ludd medan hon gick fram och satte sig i den hundfria delen. Det passade inte tanten utan hon satt kvar och jag klev på med min jättefarliga best på 9 kg. Under hela färden kom hon med diverse ljud och ville påvisa hur fruktansvärt det var att jag stod där med min hund.
Ärligt talat, jag kräver inte att folk (förutom familjen och de närmsta vännerna) ska ta hänsyn till mina fobier, det är mitt problem. Nästa gång jag mår dåligt ska jag helt klart fråga om inte alla kan gå av bussen för jag har social fobi och har svårt att träffa folk.

En annan fundering från gårdagens åktur med diverse bussar och spårvagnar är VARFÖR karlar måste ta upp minst ett halvt extra säte för att de sitter och skrevar med benen? Försöker de ge sken av att de har ett så stort paket så att de inte får ihop benen? Irriterande är det i alla fall när man får sitta och knö ihop sig. Dags även för oss kvinnfolk att ta upp mer plats!

Och så till slut ett stort GRATTIS till Chicka och Lilla L som fick en finfin placering och kritik på Terrierklubbens utställning i helgen!

Piss-Nisse slår till igen

Satt i godan ro på dass i morse och läste tidningen (finns det bättre ställen att läsa tidningen på? Jag kan fastna totalt om än inte bokstavligt) när jag hörde Polis-Raskva skälla ute i vardagsrummet. Uppenbarligen var hon MYCKET upprörd och det med rätta!!! Piss-Nisse alias Den Onde alias Kalle hade slagit till igen. Den här gången var det iofs inte mina hundar som direkt drabbats i form av diverse hack i öronen utan Mulens matskål som hade råkat illa ut. Kalle hade sååå trevligt pissat i den när Mulen hade ätit sin frukost. Man tar ju aldrig fanskapet på bar gärning, annars skulle lille Kalle förmodligen åka på en nära-döden-upplevelse. Man pissar INTE hemma hos dagmatte! Får ju säga att metoden med att doppa nosen i kisset börjar kännas lockande även om jag tror att det är en helt menlös åtgärd. Det är för all del bättre att han kissar i hundarnas matskålar än när han som unghund kissade i min säng (därför är det fortfarande Kalle-förbud i sovrummet) stup i kvarten men ändå. Om han inte är snäll kanske det kommer en dumpe och skrämmer honom.

Mina snälla, icke-kissande hundar – de kissar i varje fall inte i varandras matskålar – fick följa med till stallet idag. Pysslade med Baldur och lät honom springa lite i paddocken. En del anser ju att det är meningslöst att ha hästen lös i paddocken utan att tömköra eller longera men jag tycker att det har sina poänger (förutom att jag är lat). Vi tränar ju lydnad och diverse kommandon och Baldur är faktiskt jätteduktig. Dessutom tränar han på traven, när han är lös springer han snarare på en oval än på en volt och det tycker jag är bättre. Han får både raksträckor och böjning.
Vi har fått jätteråttor i stallet, tror att de är minst lika stora som Ludd. Nina såg en morot försvinna in under en list i foderkammaren där de främst håller till. Möss kan jag tycka är söta men vilda råttor, där går gränsen. Nu har vi satt ut jätteråttfällor så det gäller att passa så den åpna lilla ludna hunden inte fastnar däri. Kan annars tänka mig att hon gärna skulle sticka nosen i en råttfälla.
Typiskt nog missade jag bussen när jag skulle åka hem. Funderade på om jag skulle gå istället eller gå tillbaka till stallet och låta Baldur beta lite gräs. För en gångs skull var jag smart och tittade på vädret som såg lite lurigt ut. Han knappt in i stallet innan himlens portar öppnade sig och haglet formligen vräkte ner. Nedrans vilket oväder! Tur för lilla Mulen att vi hann in, annars hade hon blivit bra ynklig. Vi fick snällt vänta på nästa buss en timme senare men vi var torra och varma i alla fall.
Om ni kikar i dagens GP så är det förresten ett reportage om Stora Holm där Baldur bor. Inte så mycket om hästarna förstås men på framsidan på Bostadsbilagan ser man en liten bit av stallet och, faktiskt, Baldurs höpåse ;-). En underbar miljö är det i alla fall!

Fixaredag

Idag var det som sagt fixaredag i stallet. Sommarhagarna skulle göras iordning vilket innebar koll av staket + rensning av sly. Det som först såg ut som lite beskedligt björksly visade sig fungera ungefär som såna där monster i skräckfilmer: om du hugger huvudet av en så delar den sig till TVÅ monster. Det kändes alltså som att ju längre vi höll på desto mer björksly växte det i den nedrans hagen. Och då var det ändå den minsta hagen som hästarna bara går ett kort tag i. Pust! Under tiden gick lat-hästarna i hagen bredvid och käkade gräs för glatta livet och måcklade sig i solen (hur stavar man till ”måckla”?).
Vi fick ändå lön för mödan för Eva hade lagat supergod soppa som tillsammans med hembakt bröd (Eva har ett litet bageri på gården) och diverse mums åkte ner i våra hungriga magar.

Stackars Mulen fick tillbringa sin födelsedag först instängd i en box och sedan bunden i ett träd i hagen. Visserligen tyckte hon att det var rätt ok att sitta i hagen och titta på oss som gick och slet men hon hade förstås hellre varit lös. Den senila islandshunden luddade omkring och var allmänt i vägen som vanligt. Nu är hon helt slut efter att ha sprungit runt hela förmiddagen samt tagit ett par dopp i Holmdammen. Gissa hur hennes annars vita och fina underrede ser ut efter att först ha doppats i vatten och sedan gått omkring inne i en hästbox med torv? Och gissa hur min säng ser ut när nämnda underrede har legat där ett tag?

Innan jag åkte hem tänkte jag ta ner Baldur från gräsätarhagen och ge honom lite middag. Pytt fick jag. Han iddes knappt röra på ena örat när jag ropade på honom, än mindre komma till grinden. Alltså fick han gå kvar i sin nerbetade hage och förmodligen känna sig hungrig men några ynka grässtrån smakar troligen bättre än gammalt hö. Nina hämtar in honom senare så han får käka middag och sen stå i stallhagen (som definitivt inte har något gräs att tala om) tills ikväll.

Nu skall jag mata min Födelsedagsmule med muffins som hon har fått av sin mormor. Speciellt inköpta på Shell Select och garanterat mer uppskattat än blodpuddingen jag försökte lura i henne förra veckan. Knäppskalle.

Blandat

Inspirerande rubrik…not.
Idag har jag varit duktig och dammsugit. En bagatell kan tyckas men då känner man uppenbarligen inte mig. Jag hatar nämligen att dammsuga så till den milda grad att dammsugaren är så gott som oanvänd. Dock så sopar och våttorkar jag golvet emellanåt så det har inte kommit till stadiet stampat jordgolv (än). Annars så är mitt bästa tips att använda tofflor. Vips, så känner man inte gruset och hundhåren på golvet. För grusigt och hundhårigt blir det när man bor på bottenvåningen och har fyra hundar rännandes här. Mulen har dessutom riktiga sandtags-tassar som verkar skopa upp smuts utifrån för att sedan leverera den på mindre lämpliga ställen som min säng. Svårt att tro men hon släpar in bra mycket mer smuts än vad den lilla ludna hunden gör.

Igår var Anne sjuk och ynklig vilket innebar att jag inte kom iväg till stallet förrän vid 7-tiden på kvällen. Hade en trevlig kvällstur ändå och Baldur gick grymt bra.  Han fick väldigt bra takt i traven vilket inte alltid är så lätt när man rider en häst med ”en extra växel” ;-).
I morgon är det fixaredag i stallet då vi bland annat skall se över sommarhagarna. Det är så otroligt löjligt men bara för att jag har en tid att passa och ”måste” vara där imorgon så blir jag nojjig. Jag är trött på att vara knäpp! Det är ju egentligen ingenting att nojja över, jag känner alla och det är inget svårt som skall göras. Ändå tänker jag på precis ALLT som kan gå fel, möjligen med undantag för att jag inte oroar mig för att det skall komma små gröna gubbar från Mars och inta stallet.

Det är också Mulens födelsedag imorgon. Otroligt att min barnsliga Mulflicka blir 11 år! Naturligtvis skall hon ha kalas (vilket dock inte beror på att jag är knäpp även om det kan tyckas vrickat) men vi får nog ta det senare i veckan eftersom Anne är hos A i helgen. Muffins med leverpastej brukar vara ett säkert kort att servera den kräsna hunden. Idag har hon ätit malda bönder eller vad det nu var i den där Bauern-topf-burken jag fick av mormor. Efter att ha rynkat lite på sin mule gick hon med på att äta sin mat. Fånfia.
Tidigare idag skrämde hon halvt slag på sin matte. Tänk er själva: ni ligger och halvslöar med slutna ögon i badkaret. Plötsligt kommer något kall-fuktig och petar er i ansiktet, ni slår upp ögonen och 1 cm från er näsa är en stor brun nos. Jag borde vänja mig för hon brukar komma in och titta vad jag sysslar med när jag badar. När hon väl har försäkrat sig om att det inte är hon som skall bada så tycker hon att det är trevligt att vistas i badrummet.

Dags att gå ut med kräken och sedan nana inför morgondagen!

Mentalbeskrivning

Idag var det dags för mera Mentalbeskrivning. För mig och inte för hundarna dock. Jag slipper i alla fall att gå ute i skogen och skrämmas av uppflygande dumpar, spöken och trasor som flyger iväg. Istället blev det fler frågeformulär med Ja- och Nejsvar fast den här gången är de mer precisa frågor. Som förra gången så börjar en del av frågorna med ”Innan du var 15 år, hände det då att du startade en eldsvåda/hotade någon med kniv/med flit plågade något djur fysiskt?”. Med andra ord så spelar det ingen roll om jag gjort det efter 15 års ålder (det har jag inte, varken förr eller senare)? Man blir något nojjig av att fylla i sådana här formulär. ”Vilken sjukdom eller störning tyder det på att jag har om jag svarar JA på den här frågan?” Ungefär som när man pratar med fel sorts psykolog som vänder på precis allt man säger så man blir totalt snurrig till slut. Tack och lov så är min nuvarande psykolog väldigt vettig och har dessutom humor (och hund, vilket är ytterligare ett plus).

Denna veckan praktiserar Anne här i stan så jag slipper långnäsorna på natten. Inte för att det är särskilt jobbigt egentligen att passa dem men det är lite meckigt att man alltid måste gå ut i två omgångar eftersom jag vägrar gå med alla fyra hundarna på en gång. I dag gick vi på en kvällspromenad; Lisa, Anne och jag med alla kräken. Folk glor onekligen när man kommer med sex hundar även om jag är van vid det här laget. En av de mest korkade kommentarer som brukar återkomma är ”har ni kennel?”. Jovisst, med fem olika raser på en gång… folk brukar iofs tro att Raskva är valp till långnäsorna och för en oinvigd ser de ju ut som schäfrar vilket gör att bara Mulen och Lisas welshterrier Chicka sticker ut.
Mulen är skendräktig och ägnar sig mest åt att leta efter lämpliga lyor. Något irriterande eftersom Mulens ”jag-letar-efter-lya-till-mina-valpar” ser ut ungefär som ”jag-är-jättenödig-och-måste-hitta-ett-bra-bajsställe” vilket gör att hon trampar omkring hela tiden och jag kan inte ens säga till henne att skärpa sig eftersom hon kanske faktiskt är nödig. Annars så är hon from som ett lamm när hon är skendräktig och blängde inte ens på Beyla och Chicka. Faktiskt så var de lösa tillsammans utan problem, de struntar i varandra. Den enda som surar lite är Raskva som tycker att de där unga typerna ska låta bli att nosa på henne (helst skall de nog låta bli att synas överhuvudtaget).