Piss-Nisse slår till igen

Så har den Lille Onde slagit till igen. Och om någon läsare av denna blogg har missat vem Den Onde är så är det naturligtvis den lille svarthövdade terven (höll på att skriva svartskalliga men det lät så rasistiskt), dvs Kalle.
Så vad har nu det lilla f-nskapet gjort? Jo, pissat på Ludds matbricka igen. Den stod dessutom stod inne i mitt sovrum som är Kalle-förbjudet territorium av den enkla anledningen att han tidigare hade för vana att pissa på min säng (helst på huvudkudden).
Nettan, det blir snart enkel biljett till Finspång! Nu kan jag ju inte hota med att skicka honom till Laholm längre så då återstår kennelmamma som alltså huserar i Finspång. Bara att hämta ut kräket på stationen, jag kan sätta en adresslapp om halsen på honom.
Hade inte kulorna redan varit borta hade de nog rykt nu, kan inte vara svårare än att kastrera smågrisar och köksknivar har jag ju även om de är slöa.

Har annars fått min beskärda del av sura gubbar idag. Jag stod och pratade med Anne på busshållplatsen (jag brukar rasta hundarna när hon åker till jobbet) och tittade mig inte omkring ordentligt. Givetvis kom en stavgubbe gåendes i gatan och Mule gjorde ett utfall. Gubben blev väl i och för sig rädd vilket jag kan förstå men det var faktiskt inget helgalet utfall, mer ett Mulhopp ackompanjerat av Ludds skall. Gubben blev dock en mycket Sur Gubbe trots att jag bad om ursäkt flera gånger och muttrade sådär lagom högt så att alla runt omkring skulle höra att ”det var ju inga ofarliga hundar”. Förmodligen trodde han att Mule var en blodtörstig pitbull som äter sura gubbar till frukost. Det gör hon inte, det är inte bra för matsmältningen, däremot kanske de passar att gnaga på frampå kvällskvisten.
Slappt av mig att inte vara uppmärksam, å andra sidan, vad skulle han gå omkring ute i gatan för, han kunde väl hålla sig på gångbanan?

Och apropå ingenting så blev ju bilen vårfin i går, hur länge det nu håller i sig. Om bilklädseln ansågs ha bra passform undrar jag hur en med dålig passform sitter. Nåja, nu sitter den på i alla fall och där lär den få sitta ett bra tag.
För den som smittas av eventuell bilputsarlust så kan jag meddela att det är inte så jättesmart att putsa ratten med vinylputs eftersom den då blir snorhal. (Fast den är numera väldigt blank och fin.)
Buren kommer på onsdag förmiddag, tyvärr har den fått en buckla enligt leverantören så jag får väl se hur illa det är. Huvudsaken är ju att den går in i bilen men de kan ju gott dra av på priset om den nu är skadad.

Knortnytt

Senaste valpnytt:
Så här ser 11-dagars gamla knortar ut:

Foto: Kennel Kullehus

Lös Mule!

I dag har Mulen varit lös för första gången sedan en viss minnesvärd dag i september när hundeländet smet, rände runt och lyckades bryta benet. Och innan dess hade hon varit kopplad ett bra tag så det var egentligen för första gången på nästan ett år som Mulflickan fick vara lös – med flit – och skrota runt på egen hand.
Visserligen har hon varit ute på As tomt några gånger men det räknas inte riktigt eftersom hon där inte kan sticka iväg och springa som en idiot om hon nu skulle vilja det.
Så idag passade jag på, hon såg smått uttråkad ut när vi var ute på promenad och det var lite lagom småkyligt ute. Lös Mule betyder nämligen naken Mule och är det då kallt är hon mindre benägen att pysa iväg på egna äventyr.
Det var trots allt med en knut i magen som jag knäppte loss kräket, gav henne en gotta i förebyggande syfte och sedan lät henne skutta iväg. Eller, ja, skutta är väl att ta i för hon traskade iväg i maklig takt och såg inte alls ut som om hon brukar springa benen av sig när hon är lös.
Visserligen galopperade hon några gånger och Mulen som alltid haft väldigt bra rörelser såg nu mera ut som en liten gunghäst.
Någon vidare kondis har hon så klart inte, den är tom sämre än mattes men nu verkar det som om hon håller för lite mera så då skall det väl gå att sätta igång henne igen.

Var också ute hos Baldur idag, efter en vecka med väldigt lite ridning pga styltor kunde vi idag ta en ordentlig tur. Baldur var pigg och glad och osedvanligt framåt, annars brukar han passa på att försöka lata sig när man rider själv men nu ångade han på riktigt bra.
Annars så visade han sin envisaste sida tidigare i veckan när Karins barn skulle rida. Jag hade så klart lovprisat ”den snällaste hästen i stallet” och sagt att Baldur aaaldrig hittar på några dumheter, honom kan man sätta upp vem som helst på. Visserligen hittade han inte på några riktiga dumheter men han tramsade rätt bra och vägrade till exempel att gå på spåret eller att vilja svänga åt vänster. Dessutom försökte han emellanåt att smita ur paddocken som tack och lov var stängd så det hade han inget för.
Jenny fick med andra ord kämpa en hel del för att visa vem som bestämde.

I morgon skall jag hem till mamma och hjälpa henne med diverse odefinierade saker så jag tänkte passa på att städa bilen. Förhoppningsvis kommer buren nästa vecka så då är det ju bra om bilen är ren och fin inuti.
Och angående ett tidigare inlägg som fick G att undra vad det är jag egentligen köper till bilskrället så är detta en del av sakerna som har ”behövts”:
Anti-imspray till rutorna (förvarar man en skällande islänning ett tag i bilen så inser man raskt att något im-förebyggande är ganska nödvändigt)
Solskydd till rutorna bak (återigen för den skällande islänningens skull)
Sol- och snöskydd till vindrutan (som jag dock totalt glömde bort att jag hade nu när vintern plötsligt gjorde sig påmind)
Silikonklet till dörrlisterna (testa att förvara diverse hundar i en bil och försök  sedan att öppna dörrarna en kall vinterdag)
Torrboll (se inlägg ovan om skällande islänningar)
Hund- och annat- skyddsfilt till baksätet (som gör mer nytta om man använder den och inte förvarar den fint ihopvikt)
Klädsel till sätena (som gör mer nytta på än liggandes i kartongen men det är jäkligt pilligt att sätta på bilklädslar)
Parkeringsbiljetthållare
Skrapa till rutorna
Spolarvätska
Refill till torrbollen som för övrigt funkar utmärkt, sedan jag skaffade den är imman puts väck vilket innebär att jag inte hade behövt skaffa imsprayen
Vinylsvamp för att rengöra instrumentbrädan etc

Ja, som ni ser, det är nästan värre att gå på Biltema än att åka till Hööks.

Snökaos

Det verkar som om vi får igen all snö som skulle ha kommit tidigare i vinter. Både i går och idag har det riktigt vräkt ner till Luddens stora förtjusning.
Igår var jag ute i stallet, försökte rida men insåg att det var rejäl styltvarning (snön klampar ihop sig till ”styltor” under hovarna) så det var bara att vända. Sedan började snön som sagt vräka ner och jag hann inte ens gå ett varv runt bilen för att skrapa rutorna innan den var insnöad igen. Fesade hem i 20-30 km/h och förväntade mig nästan att hamna i diket när som helst. Det var faktiskt så att jag funderade på att ställa bilen och gå hem i stället.
Väl hemkommen så slutade det snöa så hundarna fick gå en promenad. Till och med Mulen verkade riktigt förnöjd där hon skuttade omkring och nosade i diverse rådjursspår. Jag vågar faktiskt inte släppa henne ute i skogen ännu, tänk om hon drar iväg och bryter fler ben eller i varje fall slår upp sin muskelskada. Så hon får finna sig i att vara i långlina och det tycks räcka för den snart 12-åriga madamen.

För övrigt är Mulen i onåd. Hon har nämligen gjort det som det är näst intill dödsstraff på här hemma: skuttat runt med en bok i munnen och tuggat på den. Visserligen stämmer det som A sade att ”mister du en så står det dig tusen åter” men jag vill ha alla mina böcker hela och tuggfria, något som fröken Mule borde vara medveten om vid det här laget.
Förmodligen försöker hon vänja mig vid hur det kommer att bli om några månader när valpskrället huserar som värst.

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det Annes födelsedag. 35 år fyller kärringen och jag som är yngre (även om det inte är sååå mycket som skiljer) kan ju få tycka att det är urgammalt ;-)).
Någon present blir det inte för den får hon på festen som hon och A skall ha tillsammans, däremot blir det middag hemma hos Anne med de närmast sörjande. På torsdag är det dags för den sedvanliga äta-ute-dagen, i år blir det på Törnströms som vi får smörja kråset.

Och förra veckan fyllde Svinet (Wille) 8 år, något som hans matte hade glömt av. Tur att han har en dagmatte som kommer ihåg bemärkelsedagarna och kan se till att ett stackars uthungrat Svin får lite extra i sin tomma mage.

Påsk

Jaha, så var påsken mer eller mindre överstånden. Långfredagen började på Kallebäck med ett möte inför lydnadstävlingen. Eftersom det inte är ”min” klubb kunde jag känna mig lagom oansvarig och dyka upp sent och vara totalt oengagerad.
Ludden fick ludda runt på den snötäckta planen och var ännu lyckligare än hon varit tidigare i veckan och till och med Mulen var ganska nöjd. Det utlovade snökaoset sken med sin frånvaro och det var riktigt ok väder.
Käkade påskmiddag hemma hos A och utbytte diverse påskägg. Pga vädret kunde vi inte ha den utlovade äggajakten men Anne såg inte alltför besviken ut ändå.
Puttrade hem på kvällen och då blåste det faktiskt rätt rejält och kylan gick genom märg och ben.

Påskafton tillbringade jag med att – sova. Vaknade 13.30(!), man kan fundera över varför inte de två andra slöfockarna här hemma hade väckt mig tidigare. På vardagarna väcker Ludd mig minst en timme innan Anne kommer men det är klart, det gör ju inget att man får sovmorgon även om den inte behöver vara riktigt så lång. Anledningen till att hon vaknar tidigare på vardagarna är att då står frukosten framme i köket och det känner förstås kräken. Vädret var ändå inget vidare så vi tillbringade större delen av dagen inomhus och nöjde oss med korta promenader.

Och idag var det slutligen dags för Kallebäcks lydnadstävling. Jag fick en skrämselchock på morgonen när Anne ringde och frågade om hon fick låna ett par thermobyxor, det var -14 grader ute. Hurr! Men det blev en kanondag, vindstilla och med strålande sol. Mulen fick stanna hemma, ingen idé att ha henne sittandes i en kall bil i flera timmar.
Tävlingen gick smidigt, vi hade åtta startande i tvåan så vi körde på i ett sträck. Det tråkiga var att det fanns en del hundar i de andra klasserna som jag hade velat kika på men jag fick nöja mig med att slänga trånande blickar över lydnadsplanen efter cairnterriern som startade ettan.
Åkte hem och plockade upp Mulen för att gå en ”långpromenad” borta vid Kättilsröd. Mulen får fortfarande inte gå så långt så då är det ju smidigt att lasta in henne i bilen för att komma bort från hemmaskogen.
Vi njöt av solskenet och traskade en runda och det var två mycket nöjda hundar som jag hade med mig hem.

Apropå schäfern som jag skrev om i förra inlägget så har jag inte hört något nytt men har bestämt mig för att det inte blir någon schäferflicka här hemma än. Hade jag inte haft min valp på gång så hade jag kanske tagit hand om henne eller försökt omplacera men nu blir det inte så. Jag har trots allt väntat i flera år på den här hunden även om det inte var just en cairn som stod högst på listan från början. Men det känns lite hemskt när jag ju i alla fall hade en teoretisk möjlighet att ta hand om henne.

Lycklig Ludd

Det här har nog varit Ludds lyckligaste vecka på länge. Även om snön till största delen har smält bort så finns det små fläckar här och var där en liten luden islänning kan kava runt eller bara ligga och gotta sig.
Mulen däremot tror nog att hon har dött och att helvetet har frusit till is. Det har inte varit något Mulväder precis!

I går var vi hos Annika och även om jag tycker att det går med två steg fram och ett tillbaka så var hon nöjd med Mulen. Hennes muskel är fortfarande inte bra men den hade inte gått tillbaka lika mycket som den brukar och resten av kroppen kändes ganska mjuk och fin. Annika kunde gå på rätt ordentligt och elade hela bogpartiet och fick bort massa skit. Mulen låg mest och såg nöjd ut även om hon naturligtvis som vanligt tog sina chanser att smita.
Sist av allt tryckte Annika till hennes ryg och efter det låg Mulen helt still i flera minuter och bara ”funderade”. Hon var helt vimmelkantig när hon kom på fötter och Annika fick ståträna hennes kassa bakben. Men uppenbarligen var det något som behövdes knycklas till i Mulens rygg för sedan var hon väldigt nöjd men trött.

Var också på den skojiga affären Biltema dit jag faktiskt hittar riktigt bra numera. Naturligtvis ”behövde” bilen som vanligt diverse prylar, en del som jag inte ens visste fanns.
Tyvärr klantade jag mig och tappade min almanacka i affären så nu är alla möten och annat puts väck.
Puttrade vidare till B&W (eller Coop Forum som det ju heter numera) som verkligen är en sunkig affär. Även om de försöker fräscha upp emellanåt så tycks det alltid vara rörigt och oordning.
Och sen hittade jag naturligtvis inte raka vägen hem utan var tvungen att som vanligt irra omkring innan jag hamnade vid Hornbach och kunde ta raka spåret.

Idag var Mulen halt vilket förmodligen berodde på bahandlingen igår. Efter lite uppmjukning och Back-on-Trackbehandling skuttade hon omkring igen nu på eftermiddagen.
Mulen är för övrigt något av ett anatomiskt mysterium. När man ser henne ståendes så ser hon tämligen normal ut, med fyra lagom långa ben som sitter fast på sedvanliga ställen. När hon ligger i sängen däremot så tycks hon ha minst sex orimligt långa ben som ligger i en salig röra. Är det inte ett framben som petar mig i ögat så är det ett bakben som sparkar mig i magen eller så ligger benen helt enkelt överallt i sängen.

Till sist något tråkigt: fick idag ett samtal från en gammal kompis. Hennes bror har en schäfervalp på 11 månader som han av diverse skäl inte kan ha kvar. Hittar hon inte ett nytt hem inom kort så kommer hon att avlivas. Jag blir väldigt kluven, å ena sidan har jag ju faktiskt tänkt att skaffa en schäfer sen men då en efter ”rätt” linjer och föräldrar. Dessutom väntar ju min cairnvalp nere i Skåne. Å andra sidan, jag tvivlar inte på att cairnvalpen kan hitta ett annat bra hem även om jag skulle känna mig som en idiot om jag tackade nej på det här stadiet. A, vad fan, vad svårt det kan vara ibland.
Anne tycker naturligtvis att jag skall ta den stackars schäfern eller i alla fall ta henne tillfälligt för att hitta ett gott hem åt henne om hon nu inte passar till det jag har tänkt.
I vilket fall, om ni vet någon som vill ha en schäfertös så hör av er snarast!!!

Snö!

Har just varit ute med en mycket lycklig Ludd som har farit fram som ett jehu över snövidderna. Hon trodde nog inte sina ögon när hon kom ut i morse och till skillnad från alla andra som gick och kurade i snålblåsten så formligen strålade hon av glädje och var tvungen att få vara lös i vad som mycket väl kan vara hennes sista snöpromenad.
Tyvärr har mamma kameran, så mycket snö är det ju inte men alldeles tillräckligt för att glädja en gammal Råttsork.

Å andra sidan trodde nog inte Mulen heller sina ögon (eller tassar). Hon var väldigt snabb att göra vad hon skulle och ville sedan gå raka vägen in till sängvärmen igen. Möjligen kan hon tycka att ett stilla snöfall en vindfri dag kan vara roligt i sisådär två minuter men blåser det vill hon helst gå i ide eller ta en restresa söderut.