Helg

Igår hade Anne och jag en underbar promenad i Björlanda även om den inkluderade ett något ofrivilligt dopp för halva mig – jag slant på klipporna och trillade i vattenbrynet.
Hundarna var pigga och glada, Nikka badade rejält medan Skroffan nöjde sig med att plaska runt på magdjup (vilket inte är så djupt med tanke på hennes korta ben).
Det är lite retligt för hela udden som vi alltid gått på och badat vid är numera avspärrad eftersom det är ett gammalt militärområde och det kan ligga odetonerad ammunition där. Den där ammunitionen har ju legat där en Herrans massa år utan att någon brytt sig men för några år sedan var det tydligen en olycka och så spärrades området av. Eller ja, man kan egentligen gå där för det är inte staket men arga skyltar med Tillträde förbjudet och då får man väl låta bli då’rå. Det känns för all del inte så kul om Nikka glatt skulle komma springande med en granat i käften…
Puttrade vidare till Torslanda för sushilunch och lyckades få tag på Skroffans nya medicin Fortikor vet som på något sätt minskar trycket i glumera tubuli (små rör inne i njurarna) och därmed göra att de inte läcker protein.
Hem för att vila och sedan iväg till Operan tillsammans med mamma för att titta på La Cage aux Folles. Första akten var ärligt talat ingen jättehöjdare men sedan tog det sig rejält så på det stora hela var det en bra föreställning.
Tack mamma för sällskap och ekonomiskt bistånd!
Hemma hos mor hade Skroffan roat sig med att käka upp ett värmeljus, inte bara stearinet utan antagligen även en del av metallformen. BRA Skroff!
Hade ingen sparris hemma men stoppade i henne extra mycket mat vilket hon givetvis inte klagade över – inte Nikka heller för om Skroffan får mer så måste Pickelur också få det naturligtvis!

Idag var det SSRK-kurs och det gick inte alls. Jag lyckades faktiskt pallra mig upp, göra mig i ordning och komma iväg men vände på vägen trots Annes peppning. Kommer jag in i lipstadiet så är det kört, då kan jag lika gärna lägga av även om jag på sätt och vis mår dåligt av det med eftersom det blir ännu ett misslyckande. Försöker att inte ta åt mig för jag VET ju att jag funkar såhär och att det varken är första eller sista gången men ja, jag blir besviken på mig själv.
Nu tuffade vi iväg till Göteborgs Djurklinik i stället, de hade öppet hus eftersom det var Hundens dag. Rabatt på foder och annat så jag passade på att köpa Skroffmat och öronmedel till båda hundarna.
Nikka ligger perfekt i vikt nu och tyckte för övrigt att det var lajbans att gå omkring på kliniken, uppenbarligen satte förra besöket inga större hemska spår.
Skroffan däremot var lite tveksam, det var inte lika hemskt som på Blå Stjärnan men hon tyckte nog att hon lika gärna kunde fått sitta i lugn och ro i bilen.
Själv tycker jag att det är karaktärsdanande för hundarna att gå in och se sig omkring.
Fick även tag på reflexer till Nikka – Skroffan har sedan tidigare – vilket var lättare sagt än gjort för ingen affär hade just sådana som jag ville ha (de fanns på Börjes när vi var där i torsdags men i fel storlek). Nå, det blev ett halsband till slut, utan blink och andra finesser.
Vidare till stallet för att hämta mina nya glasögon och OJ! Att världen kunde vara så klar och tydlig! Förutom att min syn försämrats lite så hade antirephinnan på mina gamla glasögon krackelerat så det var minst sagt som att se i dimma med dem. Faktiskt blev det så stor skillnad så jag blev vimmelkantig men nu med en halv dag på näsan känns det bättre även om jag är lite trött i ögonen och huvudet.

Skroffan har börjat med medicinen och kanske är hon lite trött vilket är en vanlig biverkning i början. (Dock så var det större utslag på placebohundarna när de kört olika studier så jag tror inte att den där tröttheten är så betungande.) Hoppas nu att den hjälper!

Annonser

Fan, fan, fan

Jag var så segerviss den här gången och tänkte att nu mår Skroffan verkligen BRA men ack vad jag bedrog mig.
Reidun ringde igår morse men jag hann inte svara så idag damp det ner ett brev och ett recept från Blå Stjärnan (vilket fick mig att tänka att det är bråttom, annars hade hon väl ringt igen under slutet på veckan eller i början på nästa?).
Provsvaren var inte bra trots allt, proteinet i urinen kvarstår trots att vi trodde att det skulle försvinna efter kastreringen så nu skall Skroff få mer medicin. Kreatininet var också för högt vilket det inte varit tidigare så allt tyder på att njurarna är sämre i alla fall :-(.
Eventuellt skall hon få ytterligare en medicin som reglerar fosforhalten på något vis.
Nu är det ju så att Reidun är norska och såldes skriver halvt på norsk så jag fattade inte riktigt om jag skulle på återbesök eller inte – på ett ställe skrev hon att det behövs tätare kontroller och att hon är där i vecka 45 om det passar oss och på ett annat skrev hon att det inte behövs återbesök om Skroffan mår bra och inte blir sämre.
Antagligen menade hon att om Skroffan får mer symtom så skall vi komma på återbesök tidigare även om Reidun inte är där (hon tipsade om andra bra njurveterinärer på Blå Stjärnan) men om hon mår bra så skall vi ändå komma vecka 45.
I vilket fall så tänker jag hellre gå dit en gång för mycket än tvärtom.
Nu när värdena börjar gå utför – eller snarare uppför – så är det jätteviktigt att man fångar upp det så att man kan sätta in olika typer av medicin, att bota njurarna går ju inte men man får behandla de olika symtomen allteftersom de uppstår.
Det kan tyckas fel att hålla på och behandla en hund som bara kommer att bli sämre och sämre och att jag borde ta bort henne i stället för att proppa i henne medicin men för den som sett Skroffan tror jag inte ens att idén dyker upp.
Jag är medveten om att hundar döljer sina symtom så gott de kan men Skroffan är verkligen pigg och glad, hon sprudlar av livsglädje och så länge hon mår som hon gör är det självklart att hon får fortsätta hänga med även om det innebär att hon får äta flera olika sorters medicin varje dag.
Igår var vi på promenad med S och Skroffan var halvt galen, sprang och hoppade i gyttjiga hålor, käkade hästskit och rejsade omkring med svansen mellan benen och var GLAD.  Skiten visserligen men det far ju inte hon illa av ;-).
Hon verkar inte ha tillstymmelse till illamående eller aptitnedsättning och hon kliar sig inte mer än normalt vilket annars är tidiga tecken på njurinsufficiens. Det enda är, som alltid, att hon dricker mycket – och det har inte ökat nämnvärt under åren, eller i alla fall så sakta att jag inte märkt det trots att jag är uppmärksam.
Älskade Skroffa, häng med lite till <3!

Super-Skroff strikes again (eller: hos veterinären)

Så var det då dags för Skroffans njurkontroll, hon har gått på tätare kontroller – var tredje månad ungefär – det senaste året men förhoppningsvis kan vi gå tillbaka till varje halvår i stället.
Upp i ottan, halv fem, för att rasta henne så att hon skall slippa vara jättekissenödig men ändå ha tillräckligt med urin hos veterinären för att kunna ta prov.
Nikka tyckte att det var högst onödigt att gå upp så tidigt, i synnerhet som hon inte fick någon frukost. Det är klart, hon kunde väl ha legat kvar i sängen men det hade säkert inte varit bra det heller enligt lilla fröken. Jag tror bestämt att hon håller på att bli bortskämd…
Ut och kissa, så kröp vi till kojs några timmar till för att sedan vakna igen och puttra iväg till Blå Stjärnan.
Skroffan vägde in på 8,8 kg vilket är perfekt, jag vill helst ha henne aningen aningen högre men hon hade ju inte ätit så hon väger nog 9 med mat i magen.
Blodtrycket låg fint, Skroff är heller inte lika stressad som hon var tidigare hos veterinären. Hon kändes bra att klämma på också och Reidun tyckte att hon verkade vara i prima skick.
Jag bad Reidun kolla öronen eftersom jag tyckt att det ena luktar lite brunt, mycket riktigt så hade Skroff en ökad mängd vax och mojs i det örat. Det var ingen direkt inflammation men vetten tog ett utstryk och kollade, en mindre mängd jästsvamp och bakterier – botas med Oto-clean som vi redan har hemma till Nikka.
Blodprov togs, ett basprov för att kolla lite allt möjligt samt givetvis njurvärdena.
Sen var det dags för Skroffs värsta undersökning; ultraljud. Det är läskigt att vara en liten terrier och ligga på rygg med rakad och nerkletad mage med en moj som åker omkring!
Det var Björn Åblad som gjorde ultraljudet och han missuppfattade Reidun och körde en utökad koll med mätning av njurarnas storlek – de såg ut ungefär som de gjort hela tiden fast lite konstigare form – men kikade även på lever, galla och binjurar. Han skulle ju egentligen bara tagit urinprovet som tas direkt ur urinblåsan genom bukväggen så tack och lov slapp jag betala typ 5000 till vilket försäkringen inte skulle ha täckt.
Björn tyckte i alla fall att Skroffan var duktig som låg där helt stoiskt och jag mindes i mitt stilla sinne min Luddskalle som skulle ha gallskrikit sig igenom hela undersökningen.
Det lite tråkiga på Blå Stjärnan är ju att det ränner så mycket folk där, visserligen känner väl Reidun igen oss vid det här laget men varje gång är det en ny sköterska och Björn kommer naturligtvis inte alls ihåg att han tittat på Skroffan tidigare. Det blir lite löpande band-princip liksom.
Nå, med nytt recept på blodtrycksmedicinen var vi klara för den här gången, vi får provsvaren om ett par dagar och behöver förhoppningsvis inte komma tillbaka förrän om ett halvår.
Skroffan var verkligen jätteduktig vilket hon i och för sig brukar vara. Pussades lite med folket och satt eller låg snällt stilla genom alla undersökningar. Gullegryn <3!
Hon är verkligen en Super-Skroffa; Reidun tror att det var en tillfällig inflammation i njurarna i våras i samband med pyon och att hon nu är tillbaks på banan igen och ligger still med njurvärdena 🙂 . Det skall mycket till att ta kål på en terrier!!

Under tiden hade mamma passat labbarna varpå Frippen mer eller mindre löpt amok, brutit sig ut från rummen där Nikka och han skulle vara och rivit ner vaser, prydnadsfat, puttat soffbordet åt fanders och rent allmänt varit bråkig. Lilla Nikka hade snällt hållit sig på sin sida grindarna och som vanligt uppfört sig väl ❤ .

Puttrade förbi stallet på vägen hem för fika och lite Pickelurträning, mer om den i träningsbloggen. Det är väldigt praktiskt att träna i stallet för de andra hundarna kan sitta i bilen under tiden utan att stekas eller löpa risk för att någon skall stjäla dem.

Jaktkurs!

Nu blir det lite dubbelt här men mer om själva kursen och träningen står i Nikkas träningsblogg.
Idag var det alltså kursstart på SRRKs jaktkurs, egentligen startade den för några veckor sedan men då var vi på vattenkursen i Moheda.
Vaknade och tyckte att det var LÄSKIGT givetvis, funderade på vilket som var värst: att gå på en läskig kurs eller att inte gå och då utsätta mig för Annes vrede. Behöver jag tala om att jag valde att gå på kursen?
Jag hade givetvis missat att jag borde ha med mig fika, gummistövlar hade jag inte heller.
Nå, vi puttrade iväg i alla fall varpå Anne kom på att hon visserligen hade kaffe med sig – men inga muggar alls.
När vi var nästan framme och i hyfsat god tid – trodde vi – så ringde instruktören T och undrade var vi var. givetvis började kursen inte 10 som vi trodde utan 9.30. Pinsamt!
Jag HATAR verkligen att komma försent, hade jag varit ensam hade jag nog vänt och åkt hem igen.
Som det var nu så var det bara att skämmas och be om ursäkt för att de andra fått vänta. Vi hade i alla fall kommit ihåg att ta med oss kursbetalningen!
Kursen är nog egentligen lite över vår nivå men jag får väl bita ihop och egentligen gör det ju inget om vi får köra lättare övningar än de andra. Det är bara det att jag hela tiden tror att de andra tittar på oss med förakt och tycker att vi är kassa. De får gärna (nåja) tycka att jag är kass, men Nikka, nä, det går inte.
Det tar med andra ord på krafterna bara att vara på kursen.
Nå, jag tycker att  Pickelur skötte sig fint utefter den nivå vi står på, kan inte vara lätt med en matte som blir skitnervös och inte alls uppför sig som vanligt.
Nästa gång SKA vi vara i tid, vi SKA ha med oss fika och jag SKA ha gummistövlar. Köpte för övrigt ett par skitbekväma på Hööks när de hade rabatt så det är väl dags att jag inviger dem.
Nikka själv fick inviga sitt BoT-täcke idag, jag har lite vattensvansnoja efter att hon hade det i somras när hon hade halsinfektionen. Visade dock inga som helst tecken idag trots kyla och regn men så torkade jag ju henne och när vi kom hem stoppade vi ner oss under täcket i sängen.

J*vla match.com!

Nej, jag är inte ett dugg intresserad av att dejta okända singlar men lite nyfiken är man ju. När alltså Facebook meddelar att ”Tom_brandman bor 6 km från dig och har skickat ett meddelande klicka här för att läsa vad han skrivit GRATIS” så vill jag förstås veta vad Tom_brandman har skrivit. (Sen kan man ju fundera på det lite läskiga att FB vet var jag befinner mig utan att jag har checkat in!)
Nå, ”tre klick från meddelandet” svarar jag givetvis snällt på frågorna om jag är singel (japp), gillar att få blommor (japp) och någon annan fånig fråga som jag förträngt men svaret på den var också japp.
Nähä, då måste man skaffa sig ett konto ”som är gratis” Dumma jag skaffar följaktligen ett konto och fyller i lika dumma uppgifter även om jag hoppade över de flesta.
Till slut kommer det då Tamtarataa *trumvirvel* ”Reglerna har ändrats och det kostar nu pengar att gå med i match.com”.
Åh, vad FÖRVÅNAD jag *inte* blir.
Klickar nig snabbt därifrån men inte sjutton är det över för det! Nej, trots att jag inte bekräftat mailadressen spammar match mig med en jädra massa meddelanden som det krävdes en hel del för att klura ut hur man skulle slippa. För givetvis finns ingen enkel länk att klicka på om man inte vill ha meddelandena längre.
Försöker ta bort mitt medlemskap men det går inte för jag kommer inte ihåg lösenordet som jag så snitsigt hittade på för att det skulle passa deras regler med stora och små bokstäver, siffror och annan skit. Och nej, utan lösenord kan man inte bekräfta att man vill gå ur. Jag hoppas bara att de raderar folk automatiskt när de inte har varit inloggade på en viss tid.
Turligt nog är jag inte riktigt så dum att jag angav mitt kontonummer för autogiro…

Veckan som gick

Jag har inte orkat starta datorn (jobbigt att trycka på en knapp, sedan sätta i ett modem och till slut koppla upp sig…) och egentligen har det inte hänt så mycket men här kommer en liten resumé av veckan som gick (även om den inte är slut än).
Så det blir en lååång blogg men det går ju faktiskt att skumma igenom den!

I onsdags var jag hos Lotta, hundarna fick vara hos mamma. Skroffegrynet skötte sig alldeles utmärkt(!) medan labradårarna hoppade i soffan och välte ner blomkrukor i fönstret.
Nikka har inte fattat det där med att hemma får man sitta i soffan, borta gör man det inte. Min mamma är ju rätt luttrad vid det här laget men vill gärna ha sina blommor hela och sofforna rena!
Naturligtvis körde jag fel när jag skulle till Ltta som numera huserar inne i centrala stan. Jag lyckades undvika Tingstadstunneln för att i stället hamna i Götatunneln. Det är inte första gången jag gör den missen om man säger så…
Fick joxa runt lite, det är egentligen skam att jag hittar så dåligt i en stad där jag bott i 40 år, men hittade till slut rätt.
Lotta och jag pratade om att jag sover så förbaskat mycket och hon undrade om jag mår dåligt. Och ja, lite nerför har det faktiskt varit – eller mest orkeslöst. Jag sover, sover och sover, masar mig ut med hundarna och klämmer in lite Pickelurträning, masar mig ut till stallet men så värst aktiv är jag inte där heller.
Det är klart att man måste kunna ha normala dippar som alla andra vilket Anne vist påpekade men även en liten dipp blir ganska djup eftersom jag liksom ligger under standardnivån även till vardags när jag mår bra.
Lotta tyckte att vi skall ligga lite lågt ett tag men om det fortsätter får vi prata med dr S och se om hon kan justera medicinen på något sätt.
Det är så trist för när jag började med en av medicinerna – Voxra – så mådde jag BRA, som normala människor beskriver sitt tillstånd. Det var en helt ny värld men tyvärr höll inte effekten i sig, vi ökade dosen men nu är jag på maxdos som man absolut inte får överskrida under några som helst villkor. Medicinen hjälper fortfarande men inte lika bra som i början :-(.
Däremot skulle man faktiskt kunna reglera upp en del av de andra – och så skall jag gå och kolla sköldkörteln igen, det är dags för nytt recept.

På vägen hem från Lotta när jag gick genom stan så sprang jag på en gammal kär vän som jag inte sett på jättelänge (2008 närmare bestämt för det var samma år som Luddskallen och Mulen dog). Vi snackade lite och hon såg helt förvånad ut när hon fick höra att inte bara Mulen utan även Ludd var död – Ludd skulle varit en bit över 20 om hon varit vid liv ;-).
Vi skall i alla fall ses igen vilket jag ser fram emot!

Torsdag träffade jag S på sedvanlig onsdagsträff (ja, jag vet att det var fel veckodag!), vi får se till att få rutin på dem igen. Tänkte trimmat Skroffan men det blev bara fika och massa prat följt av en härlig promenad i det fina vädret.
Vidare till en date med mamma för att plocka rönnbär som  hon skall göra gelé av och så var det dags för Flóatösen.
Jag har haft henne hela veckan eftersom Eva varit på semester, nog för att jag saknar Eva i stallet men det är gött att få ha Flóa så mycket:-).
Nå, jag bestämde mig för att rida ut och utforska lite gamla stigar som vi alltid red förr och det höll på att sluta med förskräckelse.
Mitt i skogen tvärnitade Flóa och slängde upp huvudet, när jag tittade ner hade hon taggtråd mellan benen!!
Jag vet inte hur fort jag kom av och trasslat ur henne, tänk om hon fått panik och dragit iväg, hon kunde rivit upp sig något hemskt :-(. Duktiga, duktiga Flóa som stod still!
På det viset är hon faltsikt jättebra, när det verkligen händer saker som att man trillar av eller hon fastnar eller så så stannar hon och står still tills man rett ut situationen. Guldhäst!
Hon är faktiskt väldigt bra på att krångla omkring i skogen med, det kan man inte tro men antagligen har hon fullt upp med att hålla koll på benen och skallen så hon hinner inte hitta på trams.
Jag tror dessutom att det är jättenyttigt för henne att inte bara gå på de grusade ridvägarna utan att vara lite off pist så att hon får jobba med hela kroppen och hitta sin balans.

Fredag var det pysseldag med Flóa och inte så mycket mer, jag var lat och körde upp käk och annat till sommarhagen och så fick hon stå i ett avlägset hörn och äta hö där de andra inte såg.

I morse puttrade hundarna och jag iväg till Alleby för att heja på Anne och Frippen som tävlade lydnad. Andraplacering med ett förstapris och därmed uppflytt till trean, GRATTIS!
Pickelur och Skroffan fick komma ut i omgångar och skötte sig fint även om Nikka pep emellanåt.
Vidare till kinakrog för lunch/middag vilken väl kunde varit bättre men jag tror att de andra var nöjda – jag valde stekt and och den var torr.
Sedan kunde jag förstås inte hålla mig borta från stallet utan vi puttrade dit, fikade och gick en träningspromenad (mer om den i Nikkas träningsblogg).
Hemma lagom för att päsa lite i soffan och försöka komma ikapp på nätet vilket jag insåg att jag inte orkade.
Dags för kvällskiss och go’natt!

Skroff is back!

Hurra, min gamla arbetsglada följsamma Skroffa är tillbaka!
Jag vet inte om det är för att hormonerna har slutat studsa runt i kroppen på henne eller om hon har vant sig vid att Nikka bor här men nu är hon nästan som innan. Lite terrieridéer har hon fått under resans gång men på det stora hela är hon samarbetsvillig igen 😀 .
Hoppas nu bara att det håller i sig!
Hon kan vara lös och är uppmärksam på mig (vilket delvis kan bero på att hon får gotta när hon kommer spontant men inga gottor i världen kunde fått in henne tidigare) och VILL jobba även om det inte alltid är så seriöst.
Hon får ju ändå inte tävla igen så då kan hon lika gärna få tramsa lite även om Nikka håller på att avlida när hon ser att Skroffan visserligen letar efter och hittar bollen men sedan springer runt med den och inte alls tänker leverera den till mattes hand.
Hela Nikka liksom darrar, ”Matte jag kan, jag KAN, låt inte den där dumma terriern fjanta sig!”. Turligt nog för Nikka så brukar det sluta med att hon får hämta in bollen eftersom Skroffan dumpat den någonstans.
Ja, jag vet, jag borde vara noggrannare med Skroff men vill hon tramsa så kan hon väl få det, inom vissa gränser förstås.
Inkallning och liknande är icke förhandlingsbart!
Mattes hjärtegryn <3!

A är för övrigt i onåd efter att först ha sagt att Skroffan är lika bred som lång och sedan att hon ser ut som ett bilbatteri(!). Nog för att hon är lurvig men hon är definitivt längre än vad hon är bred!