Igår var det dags att testa viltspår igen. Leia var ju lite tveksam i somras men eftersom personspåren har funkat bra det sista så hoppades jag att hon skulle ha mognat.
Lilla L, Sissi och jag träffades i Råhult och lade ut spår till respektive hund(ar). Leia fick ett ganska kort och rakt spår, jag ville göra det lätt för henne om hon nu fortfarande skulle vara osäker.
Efter spårläggningen var det naturligtvis dags att fika och att sitta i solen och tjöta om ditten och datten. Märkligt att man kan prata hund hur länge som helst!
Sen tog Loke och Sissi sitt spår, inga märkligheter där förutom att Loke hittade en egen apport i spåret. Vid närmare påseende var det en liten ”väska” för en snusburk och när vi tittade inuti så hittade vi diverse kanyler. En spruta låg på marken bredvid. Vem sjutton tar sig till Råhultsskogarna för att ta sig en sil?!
När det var dags för Eija att spåra så lyckades matte Sissi med konststycket att trilla i bäcken med ena benet. Eija tuffade glatt vidare så medan Sissi kravlade omkring för att komma upp tog Lilla L över. Inte brydde sig Eija om förarbytet!
Sen var det dags för Leia. Hon var rejält skuttig och laddad när hon kom ur bilen, att sätta på spårselen var ett helt konststycke med en krängande terrier men det gick till slut. Leia visade med en gång på väg till spåret att här skulle minsann spåras, hon gick och sniffade och såg glad ut. När jag släppte på henne stannade hon och nosade noggrannt på marken medan svansen började gå som en propeller. Sen spårade hon iväg, hela tiden JÄTTEGLAD och utan några tveksamheter. Spåret var precis lagom långt, hon fick lyckas och känna att det var ganska lätt. Klöven var superrolig och hon sprang glatt runt och visade upp den. Härliga Pyret! Jag blev riktigt varm i hjärtat, så här glad har hon inte varit vid tidigare spår. Nu känns det med ens möjligt att vi så småningom skall klara ett anlagsspår.
Chicka fick sista spåret och fixade det galant men jag stannade med Pyret och tränade lite. Vi kämpar på med fotpositioner samt ligg och sitt kvar. Märkligt att det skall ta en sådan tid att få in det i en terrierskalle men det är ju inte det att hon är korkad, snarare att hon skall övertygas om att matte bestämmer och har alltid rätt.
Dessutom tränar vi en del på ”här”: hon skall gå lös eller kopplad vid sidan och när vi stannar skall hon mer eller mindre självmant hålla sig nära. Plättlätt när Pyret var litet; nu är det inte lika självklart längre. Men med tanke på att tom Mulen kunde det så vore det väl sjutton om inte Pyret skall fixa det!
På kvällen puttrade vi iväg till Härryda. Jag litar inte på att Leia håller käft när hon är ensam så därför vågar jag inte lämna henne i lägenheten med tanke på grannarna. Nu tog jag med guldburen (hon kan ju inte vara med Krasse när hon löper och ett kompostgaller känns alldeles för osäkert) och stuvade in Skroff där. Jag VET att det inte är tillåtet att ”förvara” hund i bur men ärligt talat har jag inte dåligt samvete. Guldburen är STOR för en Skroffa (den var Mulens tidigare), hon får gott om plats och har filtar att ligga på, lite sysselsättningsprylar samt naturligtvis vatten. Jag har tänkt att om hon tränar sig på att vara i guldburen och kan ligga lugnt där så skulle man kunna lämna henne + buren hos mormor eller i mammas hus om det kniper. Hon kan ju inte vara lös hos mormor och busa omkring och att släppa henne när mamma inte är hemma verkar heller inte vara en god idé. Det här känns dock som en rimlig lösning tills jag vågar lita på att hon är tyst hemma.
A, Anne och jag åkte sedan in till Jul på Liseberg där vi sammanstrålade med Lilla L och C. Jag var lite kritiskt måste jag erkänna efter Annes lyriska beskrivningar (Jul på Liseberg är något av det bästa hon har varit med om) men det var faktiskt rätt fint. Inte så att jag känner att jag måste gå dit igen innan jul men det var trevligt och juligt. Vi drack varm Valhrona-choklad (gott), åt rostade nötter (också gott) och rostade kastanjer (inte gott, dem fick Anne behålla för sig själv) och kikade på snuskigt dyrt hantverk. Snyggast var nog Georg Jensen- grejjerna men så kostade de därefter också.
Jag passade på att spela bort mina 50-öringar (vad skall man annars göra av dem?) men vann ingenting. A däremot vann fyra kg choklad och en massa Ahlgrens bilar. Jag var glad ändå för jag hittade en försäljning av rea-böcker där jag spenderade mina slantar. Det blev en roman, några faktaböcker om hundar och akvariefiskar samt en julklapp till Anne (vilket hon vet om, annars hade jag naturligtvis inte skrivit det här!).
Puttrade tillbaks till Härryda, plockade upp Skroff som verkade glad men lugn efter att ha varit ensam och tuffade hem.
I morse skulle jag vara gullig och morgonfodra hästarna åt Anita eftersom hon ofta hoppar in och gör det åt alla andra men naturligtvis försov jag mig. Slängde mig iväg i en helt infrusen bil och hann ut lagom till att M-L som var morgontidig hade fodrat alla hästarna. Klantjag!! Det kan väl hända den bäste(?) men det är ju typiskt att det händer när jag skulle vara bussig och någon annan förmodligen åker på eventuellt skäll.
Spenderade tiden med att putsa Ösps grejjer och ta hand om Baldur. Han åker sannolikt på onsdag så det är inte många dagar kvar tillsammans med honom. Släppte ut hästarna när de hade käkat upp frukosten, puttrade hem och lade mig att sova…
I morgon åker jag till Härryda igen, A och Anne skall på spa och jag skall passa hundarna och huset. Kul att hålla reda på fem hundar som man inte kan blanda, Kalle kan inte vara med Krasse eller Leia och Leia kan inte vara med Krasse eftersom hon löper.
Planerar att ta nya tag med min vikt, det är då fan att det skall vara så svårt. Nu skall jag i alla fall leva på diet hos A och har förbjudit mig själv att handla i Roliga Affären i Landvetter. Får se hur länge det håller i sig den här gången.