Jag skulle lika gärna kunna kopiera inläggen från 2010(?), dvs från förra gången jag satt i den här sitsen med FK. Det är samma skit nu som då!
Möjligen med den lilla skillnaden att jag nu har en trevlig handläggare vilket faktiskt kan vara en fördel trots att deras inställning är densamma; jag kanske blir bättre på att nå fram med vad jag vill och hur jag mår och går inte helt i baklås.
Det här känns annars inte bra alls, försöker intala mig det som mamma säger, nämligen att jag inte behöver gå ”hela vägen” utan att jag skall ta det lugnt, ta det bit för bit och bara så långt jag orkar. Men hur f-n skall jag göra det när det känns som att hela världen håller på att trilla ner i skallen på mig?
Försöker tänka att ”det kanske faktiskt går och visst vore det trevligt att ha ett jobb även om det inte är ett riktigt jobb” och sedan landar jag i verkligheten och vet att det inte kommer att funka för det kommer att bli som det alltid blir.
MEN jag skall göra som de säger och försöka så får jag väl bli sjukskriven igen och tröska om det här one more time…
Jag skall maila F och då givetvis skriva hur det här känns och hur jag resonerar.
Eftersom jag tror att det är AF som har hand om den här biten så skall jag be om att få komma till AF Samverkan igen, de verkar vara snällare och bry sig mer – de säger knappast att ”fixa en praktikplats till nästa vecka, tack och hej” utan hjälper mig med det!
Högst på listan står Tolsered, det har säkerligen ändrats på de 20 år som jag inte har varit där men det går alltid att gå runt och borsta kossor eller kratta gårdsplanen, så länge jag slipper att ha ansvar och att ha förväntningar på mig. Skiter det sig så behöver jag aldrig mer sätta min fot där!
Nu har jag ju inte tänkt att göra bort mig totalt, jag får förstås skita till det på ett så snyggt sätt som möjligt, men jag tänker inte riskera att pajja något som känns tryggt idag (läs: stallet).
Näst högst på listan står diverse stall, får jag inte borsta kossor på Tolsan så kan jag väl borsta hästar och sopa stallgångar. Skall luska lite på olika ställen där de kan tänkas kunna ta emot en ”praktikant” eller vad nu benämningen är.
Fördelen med stall/gård är att Skroffan kanske får vara med eller att det i alla fall går att ha med henne ibland.
Även om hon inte är så väluppfostrad så har hon hyfsat vett på att sköta sig och jag låter henne naturligtvis inte ränna runt hur som helst utan uppsikt. Jag har absolut inga problem med att ha henne kopplad eller att kunna sätta undan henne i någon box/bur om hon skulle vara i vägen.
Jag kommer även att skriva till F att det känns som ett stöd att få ha med Skroffegrynet.
Så, ett steg i taget alltså. Det känns skit i alla fall, dessutom är det en grej till som är skit just nu fast den kan jag inte skriva om förrän i morgon.
För övrigt måste jag köpa en ny telefon, det är länge sedan kameran och genvägarna gav upp men nu vill den inte ens messa om man inte startar om den hela tiden och det har jag inte ork eller tålamod till. (Dagens I-landsproblem?)
Jag skall lämna stenåldern och införskaffa mig en smartphone fast den skall vara billig och tålig! Har dock insett vitsen med att ha en mobil som kan guida mig hem – eller till bilen – om jag hamnat vilse eller mäta hur långt jag har gått med Skroffan/ridit.