Om igen

Jag har inget nytt att tillföra, det mesta är skit men det var i alla fall Susslektion idag och det blir man ju gladare av 🙂 . Som vanligt; så lite gör så mycket. Tigull fick balansera upp sig själv och vad trevlig han är när han är lösgjord!
Man försöker ju även när Suss inte är med och ibland tycker jag att det känns riktigt bra – tills Suss är där igen och jag inser hur det verkligen skall kännas. Att våga vänta ut hästen och inte börja trixa, idag stannade jag t ex för att stänga av telefonen och efter den pausen hade det klickat till åtskilligt i Tugges skalle och kropp.
Suss har lärt mig inte bara hur viktigt det är att känna efter men även hur mycket det kan göra att låta hästen fundera en stund. Har aldrig ens tänkt tanken tidigare, att hästen skulle få stå och grunna på vad vi sysslar med. Det gör faktiskt jätteskillnad!

Alla andra verkar ha en massa snö men här har det bara kommit några enstaka flingor.
Kanske lika bra det eftersom jag inte orkade byta däck på bilen i förmiddags. Och med ”orkade inte” så menar jag att jag inte orkade sätta mig i bilen, köra typ 1 km till däckfirman och sätta mig där och ta en fika medan de bytte…
Jag skall ju få mina nya fina dubbdäck!!

Det verkar förresten som att jag slipper lägenhetsbesök nästa vecka. Mamma ringde JT som var tämligen grumsig, ok jag fattar att alla inte kan bestämma själva när bredbandsfolket skall komma men han var totalt omedgörlig. Till slut sade han att ”Ja, då får vi väl hoppa över henne då om det är så krångligt” (Yes!) varpå det framkom att de inte skulle till ALLA utan till dem som har problem med nya bredbandsmojängen. Dock kunde de inte hålla reda på det själva så alla hyresgäster fick lappen som aviserade deras besök. (I alla fall fattade jag det så när mamma återgav samtalet.)
Jag kan ju helt ärligt säga att jag inte har minsta problem med det nya systemet (utom när jag tror att det är en dosa som Bostadsbolaget har för att kolla vad jag gör) – att det beror på att jag inte använder det är ju en annan femma…
Snälla mamma kommer ändå nästa vecka så skall vi fortsätta med lägenheten, nu är i alla fall köket och toan ok vilket är trevligt :-).

Nästa vecka (måndag) är det som sagt även Lotta vilket jag hoppas hjälper mig och på onsdagen skall jag faktiskt ut på galej – Annes far har fyllt år och bjuder på middag på 28+.
En restaurang som är helt outstanding och i mitt tycke Göteborgs absolut bästa, möjligen med viss konkurrens från Swedish Taste. Jag hade ju aldrig haft råd att gå dit själv så det är väldigt trevligt att bli bjuden :-). Tack Annes far!

Annonser

Äntligen något positivt!

Idag trillade det ner ett paket i brevlådan, innehållande en silvertagg/bricka som det står ”SKROFFAN” på. Det är Mona i Östersund (som vi bodde hos i somras) som har gjort den, den är jättefin :-D!
Dessutom skickade hon med taggen som hon provstansat så nu har jag en Skroff-nyckelring också!
Tack snälla du <3!

Var och handlade hästprylar i går, affären hade 50% på hela sortimentet så jag tänkte köpa en reflexgrimma till Tigull. Varannan vecka går han i en hage som man måste passera landsvägen för att komma till och nästan alla de andra hästarna har reflexgrimmor, då måste såklart han också ha en…
(Ni ser, nu börjar jag överföra ”skall bara köpa lite grejor för att det är kul” från Baldur till Tigge!)
Nå, förutom grimman har jag tänkt att jag får köpa nya saker för de pengar jag får in av att sälja gamla hästprylar. Fast nu börjar jag ju använda Baldurs gamla till Tigge.
Jag hittade en grimma i vad jag trodde var rätt storlek, med rätt sorts reflexer. Gött!
Kikade även på nya ridskor, det går snart inte att använda de gamla alls trots att jag klistrat lite här och var och köpt nya innesulor.
Hittade först ett par för 1600:- , halva priset på det är rätt ok men de var väldigt fina och eleganta. snygga, absolut, men jag tänkte på hur jag skall klampa omkring på en slaskig gårdsplan och i leriga hagar…näe, det fick vara.
Däremot hittade jag ett par betydligt robustare som dessutom var rejält billigare så det blev ett par nya skor, nya ridstrumpor (GULA!), ett par nya vantar samt läderfett. (Intressant att läsa vad jag har köpt va?)
Jag ville även ha ett par fårskinnssulor men expediten måste ha missat dem, de var inte med i påsen men jag har inte betalt dem heller så…

Vi tog en sväng förbi Ms affär i Torslandakrysset, hon har en kläd- och inredningsbutik som jag aldrig varit i tidigare. Jättefina saker fast jag köpte bara ett par silverstjärnor som jag först tänkte haft själv men de får nog bli julklappar till syskonbarnen.
Skroffan fick en pepparkaka och själv fick jag glögg, mysigt när man kan ta med Skroffeländet in även om det inte går när det är andra kunder där förstås.

Tillbaks till stallet, givetvis passade inte grimman alls, den gick inte på honom överhuvudtaget.
Ej byte på reagrejerna så jag får försöka kränga den på Tre Hästar, tror inte att den passar någon annan i stallet heller för Tigge har ett normalstort huvud.
Lite irriterande med konstiga storlekar…
Tigull fick ett tömkörningspass och det gick faktiskt riktigt bra. Han är väldigt spänd och knipt bak men efter ett tag fick han upp svansen en bit vilket alltså är positivt :-).
Det verkar som om han tyckte att det var roligare med tömkörning än ridning i paddocken så det får vi göra oftare. Dessutom kommer han lättare i rätt form när jag står på marken så det är väl bara att träna på.
(Jag sneglade onekligen på en fin tömkörningsgjord i hästaffären men där gick min gräns, jag har faktiskt ingen egen häst och borde inte lägga många hundra på grejer även om det var halva priset!)
Så jag lånar Evas i stället ;-).

Idag blev det lite Floa-pyssel fast ärligt talat ägnade jag nog mer tid åt hennes box än henne själv, passade på att göra rent krubborna och diverse annat som hon har i boxen.
Mockningen går onekligen lättare sedan hon fick lite halm i ett hörn att pilla med, uppenbarligen står hon och grejar där i stället för att vanka omkring och grisa ner…

I morgon är det Suss :-D!

Eländes elände…

Inte nog med att allt annat är skit, idag trillade det in ett papper från Bostadsbolaget. ”Bla bla bla, vi kommer och kontrollerar din bredbandsuppkoppling på måndag, tisdag eller onsdag bla bla bla” (bra att de kan specificera sig!).
WTF?
Jaha, det betyder att de skall in i vardagsrummet (som fortfarande innehåller en övergiven tvättmaskin, en soffa som Anne kanske vill ha samt tillhörande soffbord som Anne inte vill ha. + en jävla massa böcker som ligger staplade överallt och diverse annat grejs. Toppen!
Dessutom behöver de naturligtvis kliva genom hallen som inte är så vacker.
Suck.
Nå, min snälla, snälla mamma kommer hit och hjälper mig och inte nog med det, hon ringer läskiga JT och säger att hundarna är ensamna hemma varje dag förutom onsdag eftermiddag så det går inte att komma in i lägenheten förrän dess.

På måndag är det Lotta, jag hoppas att det blir ett konstruktivt möte inklusive medicinsnack för det här går ju inte.

Skroffan och raspanik

Skroffan är pigg och glad men det ÄR några punkter som ändrats:
– Hon dricker mer och Anne trodde inte alls på min teori om att det var en biverkning på blodtrycksmedicinen :-(.
– Hon behöver mer mat (vilket Raskva ägnade större delen av sitt liv åt att försöka få sin matte att fatta ;-)), så här mycket har hon aldrig fått förut. Från knappt 1 3/4 dl är vi uppe på 2,5 dl/dag och då har vi inte särskilt mycket fysisk aktivitet. Det kan låta som en marginell ökning men hade hon fått den mängden tidigare så hade hon varit smällfet.
– Hon fyser lättare. Tidigare har hon i princip aldrig frusit, nu har det hänt flera ggr de senaste veckorna att hon frusit både i stallet och i bilen. Visserligen har det varit blött och rått och jag kan naturligtvis sätta på henne ett (hatat) täcke men det har inte behövts tidigare om det inte har varit KALLT.
Blev dock lite tröstad av att MZs Kola också har varit lite frusen det sista.

För en nojjig matte känns detta naturligtvis inte så bra :-(. Jag brukar dra mig för veterinärbesök men nu längtar jag nästan till den 11 dec då vi skall kolla blodtrycket. Har väl skrivit det förut men då skall jag försöka få lite raka svar från Reidun om hur dålig Skroffan egentligen är och vad vi kan vänta oss i framtiden, t ex när lite svårare symtom brukar dyka upp.
Och när de kommer, ja, då har jag ingen Skroffa längre. Att ha kvar henne om hon tappar aptiten och inte är sådär Skroffentusiastisk  längre är inget alternativ – inte när det inte går att göra något åt det.
Älskade Skroffunge, jag får panik av att tänka på hur jag skall klara mig utan henne!

Vilket leder mig till nästa panik, nämligen att jag verkligen inte har något som helst hum om vad jag skall köpa för ras efter Skroffan. Jag velar värre än någonsin och vet inte ens hurdan hund jag vill ha (känns det igen?). En mjuk och lättförd á là Fripp? Eller en mer egensinnig lapsk? Eller en hund med lite mer ”attityd” som en schnauzer? Korthårig collie eller rent av en långhårig (då får mamma spader)? Eurasier?
Igår tänkte jag på aussie (vilket kan bero på att jag tränade med tre stycken) men jag vill ju inte ha en sådan krävande ras…väl? Dessutom tycker jag att de är minst sagt svajiga mentalt men det gäller de andra raserna också…
Har dessutom fnulat på om det skulle vara bättre med en lite äldre omplacering, då hade jag kunnat hålla koll på flera olika raser och se vilken lämplig individ som dyker upp. Men det är ju något speciellt med en valp :-S.
Det blir snart ”pick a card” typ.
Fast faktiskt funderar jag på om jag helt enkelt skall vara utan hund efter Skroffan och liksom känna efter, samtidigt vet jag ju att det är hon som håller mig uppe (förutom hästarna då). Dessa val och kval!

Lite av varje

Igår var det upp, dessvärre inte humöret utan jag pallrade mig äntligen iväg till sekten. Jag visste ju att jag hade gått upp men jag trodde faktiskt att det skulle vara mer. Tre veckors pissmående brukar visa värre resultat än gårdagens.
Dock frågade givetvis konsulenten varför jag varit borta och varför vågen pekade uppåt.
Vad säger man?? Jag nöjde mig med att säga att jag var deprimerad och inte orkade tänka på vad jag åt. Det är ju sant även om verkligheten är mer invecklad än så.
Jag tycker alltså egentligen att jag var ganska duktig, både för att jag inte gått upp jätte-jättemycket och även för att jag faktiskt gick dit fast det mesta kändes skit och jag höll på att börja grina i kön.

Någon som inte går upp är Frippen eftersom han har bestämt sig för att matvägra igen, i alla fall när han är här. Tidigare så har han åtminstone sett ut som om han ville äta även om han inte ätit, nu springer han och gömmer sig i korgen eller under köksbordet och ser ut som om jag skulle försöka slå ihjäl honom när jag tar fram matskålen.
Nå, efter att han kräktes i min soffa i söndags så stoppar jag nu i honom ett par smörgåsrån vid matdags som han motvilligt tuggar i sig, så att han inte skall bli så sur i magen och kräkas igen.

Det var möte idag med AF/FK, bästa F kunde inte komma men min nya handläggare A var där och hon verkade ok (framför allt förstår hon att man mailar och inte ringer om man vill ha kontakt med mig).
Någon hade nog fått en reprimand för U var synnerligen trevlig och tillmötesgående.
Vi kom överens om att jag skall börja i stallet 2 timmar/dag 2 dagar i veckan (förutsatt att det är ok för Erika och de andra förstås) och så skall det så småningom trappas upp.
Dock var hon lite stelbent med tiderna; målet är 50% = 20 timmar/vecka (it ain’t gonna happen men visst, vill hon tro det så får hon väl tro det) och att jag skall jobba varje dag.
Jag menade då att det ofta känns bättre för mig att jobba lite längre när jag väl är där tex 5+5+ledig+5+5 timmar på en vecka men det kunde hon inte begripa alls. ”Vad skall du med en ledig dag till?” typ.
Skall man döma av när jag har jobbat eller pluggat så orkar jag måndag, tisdag börjar bli jobbigt, onsdag går inte alls, torsdag kan man hanka sig fram och fredag får man liksom stå ut med.
Jag finner ingen anledning till att det skulle funka annorlunda nu och då är det väl lika bra att planera så att det passar mig från början?
Men nähä, varje dag var det.
Nå, det får mig ju bara att tappa taget tidigare om hon envisas.
Det kändes ändå rätt bra när vi var där, det jag hakar upp mig på är att hon vill ha det till 50% och att det mer eller mindre SKA leda till ett riktigt jobb, lönebidrag får man bara några år för sedan skall man vara rehabiliterad för arbetsförmedlingen skall förstås förmedla arbeten och inte ”aktiviteter”.
Det där tror jag vad jag vill om men det måste ju finnas en annan väg att gå om man har kvarstående funktionshinder? De lär inte trilla bort för att jag arbetstränar…
Kruxet är också att om jag nu kan vara i stallet/på gården så har det faktiskt rätt stor chans att lyckas medan jag är där. Men jag vet ju att jag helt enkelt inte orkar jobba så länge, då tar resten av livet stryk och det går utför tills det kraschar. Well, jag är inte där än, babysteps var det.
Som sagt, det kändes rätt ok, sedan kom jag hem och surprise, det kändes inte bra alls.

Jag mår sämre nu än jag gjort på väldigt länge, i natt somnade jag inte förrän halv fem trots Stesolidknaprande. Funderade på att gå ut och gå en kångpromenad men tänkte att det kanske inte är det bästa att traska omkring i Tuve mitt i natten med bara en Skroffa som beskydd. (Hon skulle gladeligen hejja på en illgärningsman och fråga om han ville pussas lite och om hon kanske kunde få följa med honom hem?)Jag vet faktiskt inte hur jag skall tackla det här – men det vet jag ju aldrig när jag mår dåligt – men arbetsprövning känns inte som prio ett direkt.
Å andra sidan mår jag mycket bättre i stallet så då kan jag lika gärna vara duktig och rehabilitera mig medan jag är där som att bara drälla omkring i största allmänhet och pussa hästarna.
Fan att livet skall vara så jobbigt ibland.

Gnäll om gnäll

Jag har som vanligt fått gnäll för att jag gnäller för mycket i bloggen men det GÅR faktiskt att låta bli att läsa den.
Å andra sidan är jag faktiskt intresserad av att höra vad folk tycker om det jag skriver så…

Skroffegrynet dricker helt klart mer än vanligt, det är inte bara jag som är nojjig. Men dels får hon ju mer mat (torrfoder) och även om jag häller på vatten på maten innan hon får den så tror jag att det behövs mer vatten i alla fall.
Dels kom jag på att det här började ungefär när vi hade varit hos Reidun senast – för innan besöket hos henne tyckte jag att det ökat lite men absolut inte oroväckande – d v s samtidigt som hon sattes på blodtryckssänkande medicin. Kan det vara  den som spökar tro?
Det är väl inte helt otroligt, visserligen verkar den inte genom att vara vätskedrivande utan genom att med kalcium få den glatta muskulaturen vilket inkluderar blodkärlens väggar att slappna av och töja sig.
Om jag nu inte har missuppfattat snabbläsningen på Fass…
Det låter betydligt trevligare att törsten skulle vara en biverkan på Norvasc än att den beror på att njurarna är ännu sämre.
Så, nu göder jag Skroffan och givetvis får hon dricka hur mycket hon vill men det har hon alltid fått.
Annars så är hon pigg och glad, tycker inte om sin sele men går med på att ta på sig den om man mutar henne med lite burkmat. Hon kan i alla fall gå och springa med den på vilket inte funkar vare sig med hennes reflextäcken eller annat som sitter runt magen. Fast den här sitter mer bakom armbågarna…

Hade  Tigull idag som fick sig ett pass i paddocken. Det är nog bra att Suss kommer på måndag för jag har en del grejer som jag vill diskutera med henne om tigges träning. Jag har ett hum om hur jag skall fortsätta men vill veta om jag tänker rätt eller är helt ute och cyklar.
Hittills jobbar vi i skritt, jag vill att han skall bli lösgjord där först. Sedan kan vi börja bygga lite styrka och sen gå över till tölt/trav. Kan han inte bära sig i skritt så lär han ju inte göra det på rätt sätt i andra gångarter heller, tölten är med huvudet i vädret, ryggen sänkt och hela rumpan låst.
Skall jag jobba honom i det läget så känns det inte juste för han orkar ju inte hålla ihop ordentligt.
Skroffan var en synnerligen duktig Skroffa och satt knäpptyst och tittade på hela passet.
Det kanske egentligen är mysigare för henne att ligga på sin fårfäll i bilen men då har hon ju inget att göra. Fast helst skulle hon nog sitta i soffan uppe hos Anita och knapra praliner, jag menar morötter :-D.

Mår fortfarande inte  bra men nu känns det mer som vanligt dåligtmående, d v s en inre ledsenhet fast toppad med lite ångest. Kul lördagskvällskänsla…

Syster Yster skall operera gallan på måndag, undrar hur mycket hon nojjar över narkosen? Med tanke på att hon typ anser att det är livsfarligt och skall undvikas till varje pris så…
Dessutom, tänk om hon känner narkosläkarkollegan och vet att h*n är lite klantisch? Inte så kul!
Operationen innebär antagligen att mamma behövs som barnpassare och annat på tisdag men hon skall ändå följa med på AF/FK -mötet.
Jag vet inte vad jag skall säga till dem mer än att jag mår skit och inte tycker att det här är en bra idé. Det kändes som om det kanske skulle kunna funka men nu när jag har mått dåligt så vet jag hur det kommer att bli: ännu ett misslyckande och så får man börja skrapa ihop resterna från botten igen.
Jag skulle ju inte låta det gå så långt men jag tror att vi redan är där.
På plussidan är arbetsterapeutens utlåtande från i våras där jag mer eller mindre framstår som det psykfall jag är när jag mår sämst men jag vet sedan tidigare att de knappast lyssnar på arbetsterapeuter och annat löst folk. Förutom att de lyssnade på Lotta då när hon tyckte att det var ”bra att de bråkade med mig”. Jättekäckt.
Ooops, nu blev det mer gnäll igen.

Jaha

Det är lite bättre, i alla fall inte sämre. Kvällarna är värst, då kommer ångesten krypandes, men det verkar inte spela någon roll vad jag har gjort tidigare på dagen.
Kanske blir det värre på kvällen för att jag är trött, jag vet inte. Jag har alltid mått sämst på kvällarna, kanske skall testa att ta Abilifyen på kvällen som Jenny föreslog. Dr S sade ju att jag fick testa vilket som funkade bäst även om det egentligen var pigghet/trötthet hon syftade på.
Idag har i alla fall Skroffan fått en hyfsad om än inte lång promenad, anne och jag knatade i jättefin skog i Härryda. Skroff var pigg och glad och skuttade omkring, jag kan omöjligt se att hon mår sämre.
Däremot så är jag faktiskt ganska säker på att hon dricker mer nu, hon behöver dessutom mer mat för att hålla vikten (jag försöker få upp den men det går sisådär, hon har gått upp ~0,2 kg sedan i somras. Inte mycket att skryta med!). Såhär mycket har hon helt enkelt inte ätit förut och jag kan inte påstå att vi håller på med så värst mycket fysiskt träning, det beror inte på att hon bränner pga motion.

Jag var sedan en snäll vän och levererade Annes hundar till A som låg och sov efter att ha jobbat natt. Puttrade vidare till Lerum eftersom jag gillar deras Ica (eller rättare sagt deras fikabröd).
Det har varit mycket slarv med vikten sista tiden, så även idag när det blev både det ena och det andra.
Får ta tjuren vid hornen och masa mig iväg till sekten på måndag för att skämmas. Jag SKA inte gå upp de där kilona igen, ok om jag håller mig stillastående ett tag men fan heller att jag skall bli lika fet som i våras. Jag är visserligen fortfarande fet men inte lika mycket.

Dags att knapra i sig en Stesolid och gå till sängs! (Det måste ju finnas bättre medicin än Stesolid som är beroendeframkallande? Fast har jag inte blivit beroende hittills så kanske jag inte blir det heller… I går fixade jag det utan i alla fall.)

Och TACK alla som är snälla och visar sitt stöd på olika sätt. Det värmer <3!