Fredag

Fredag = hundledigt. Eller rättare sagt Anne-, Frippson- och Kalleledigt för Skroffan är såklart hemma.
Inte för att det är så stor skillnad, Anne är ju på jobbet dagtid i vanliga fall och hundarna gör inte mycket väsen av sig numera. Även Frippen vet att man sover på förmiddagen och åker till stallet på eftermiddagen.
I dag har jag varit hos Lotta och pratat om en del jobbiga saker som jag inte tänker gå in på här fast jag vet inte om det hjälper. Jag tycker mest att jag går dit ett par gånger i månaden och gaggar om diverse mer eller mindre vettiga saker – påfallande ofta om hundar eftersom Lotta också har hund – och så är det inte mer med det.
Lotta tyckte iaf att det var positivt att jag hade varit på läger och det är det väl.
Lite märkligt att det går att spotta upp sig och vara välfungerande (för jag tror inte att jag var uppenbart konstig på lägret) och sedan bara trilla ner i träsket igen, ofta ännu sämre än innan just eftersom man ansträngt sig.
Slank in på Huveröds som numera är Arken Zoo och köpte hundmat till Annes hundar vilket jag gör ganska ofta, helt enkelt för att jag tycker att det är kul att gå i hundaffärer och jag har betydligt mer tid att förfoga över än vad Anne har. Naturligtvis betalar hon maten fast jag snor bonusstämplarna ;-).
Kikade en del på ett nanonakvarium på rea men undrar om jag verkligen skulle sköta det när jag mår dåligt. Dessutom lär det ju vara ganska svårt att få rätt balans i ett så litet akvarium, det här var på 15 liter. Får fnula på det ett tag till och kanske satsa på ett något större i så fall. Vore ju kul om man kunde ha mer än bara växter och räkor i.
Drömmen är ett STORT akvarium med praktbotior men det lär aldrig ske såvida jag inte blir snorrik och flyttar till ett hus med massor av plats alternativt får fnatt och slänger ut alla böckerna. Och det lär aldrig ske ;-).
Skroff fick naturligtvis följa med i affären och nu vägde hon faktiskt nästan 9 kg så jag vet inte varför hon vägde så lite häromdan. Tycker att hon känns ganska lagom och som M påpekade så skulle hon inte ha rullmage om  hon var mager. Hon får skälla lite mer så hon stramar upp bukmuskulaturen, Raskva hade minsann platt mage in i det sista.

Hem och sov i stället för att passa på att städa och sedan hem till mamma för att hjälpa henne att flytta tillbaks möblerna, renoveringen är äntligen klar!
Skroff fick en begagnad trasmatta som jag skall gämma godis i och under så hon får nosa och krafsa reda på det (där sparade jag 500 spänn som en aktiveringsfilt kostar).
Jag var dock inte så smart för jag skulle testa det hela medan mamma pratade i telefon vilket fick Skroffan att fnysa och nysa en hel del.
Mattan var naturligtvis helt impregnerad med renoveringsdamm, stackars Skroff fick trynet fullt!
När vi skulle fälla ihop bäddsoffan kom mamma i kläm och började hojta tämligen hysteriskt att jag skulle hjälpa henne loss. Långa sekunder innan jag kom till rätt ände på soffan och kunde släppa loss hennes misshandlade arm som uppenbarligen gjorde skitont.
Förhoppningsvis var den inte bruten men mamma var tämligen blek om nosen.
Jag fick min födelsedagspresent förutom kameran, två biljetter till Göteborgs Operan. Nu är frågan om vi skall gå på Giselle (balett) eller Tosca (opera)…?
Har sett Giselle en gång tidigare men dels var det ingen orkester utan inspelad musik och dels var det en modern uppsättning vilket innebar att dansarna klampade omkring och såg allmänt fula ut. Vilken besvikelse när man väntat sig att se en av de stora klassikerna!

På hemvägen stannade jag mindre välbetänkt  i Backa för att tanka på Nallemacken – jag undviker Jet kvällstid eftersom det är obemannat och det skett läskiga saker där som bilkapningar.
Insåg när jag stod inne på Preem att det inte var så mycket bättre eftersom jag var i just Backa och att stackars Skroff satt oskyddad i bilen som visserligen var låst men ändå! Ligister och huliganer verkar finnas i varje gathörn där så vem vet vem som vill sno en liten oskyldig Skroffa eller tutta eld på en blågrön Berlingo?
Givetvis kom ett helt gäng polisbilar med tjutande sirener och blåljus förbiåkandes så jag fick brått att pallra mig hem till relativt säkra Tuve igen.

Rasjakten går vidare, undrar om jag någonsin bestämmer mig eller ens kommer fram till vilka krav och kriterier jag egentligen har på nästa hund?

Och så en bonusbild på Skroff (vem annars?):

 

Lägerbilder

Och så lite bilder från lägret! Eftersom jag inte vill lägga upp bilder på andra människor så blir det desto mer hundar :-).

Skroff på aktiveringspromenad, här praktiserar hon ”tass på”

Och så kan man sitta och se allmänt söt ut 🙂

Skroffs nya kompis Rollo i vårt inte-så-stora rum

Hjälper matte till så får man snällt titta på. Gullan och Disan

Huset vi bodde i, gott om grönytor runt omkring

Utsikt mot sjön (som vi aldrig badade i)

Snygge Rollo

Cairntårta! Observera cairnhundarna i falukorv, för givetvis var tårtan till hundarna…

Tårta på ingång!

Skroff fick nöja sig med burkmat men hon var glad ändå

Skroff och hennes vinster, bla en T-shirt med cairntryck

 
Första rosetten!

Skroffläger

Skroff och jag har varit på läger! Cairnläger på Backamo utanför Uddevalla, närmare bestämt.
Nu är det ju så att jag fått en ny fin kamera av mamma (tack!) men bilderna laddar jag upp i morgon eller så. För den som inte är Skroff- eller cairnfrälst torde de vara ganska tråkiga ändå ;-).
Marianne och Rollo som vi skulle dela rum med kom och hämtade oss på fredagsförmiddagen och där dök ett problem upp med en gång.
M ville nämligen låna toaletten och som bekant ser det ut som f-n hemma hos mig. Nåväl, hon lovade att ha solglasögonen på och hon såg inte helt avskräckt ut inför vidare bekantskap efteråt.
Skroff och Rollo kom väl överens så efter uträttat ärende stoppade vi in dem i baken på Ms bil och puttrade iväg.

Väl framme vid Backamo inrättade vi oss i vårt rum som var litet men ganska ok, naturligtvis var det våningssäng i rummet och naturligtvis fick jag ligga överst. Det innebar att jag fick sova utan min Skroffa – vilket Skroff säkert inte hade något emot – men även att M fick en massa grus i sin säng eftersom Skroff parkerade sig där, he he.

Sedan var det dags för lunch och därefter kickade aktiviteterna igång.
Fredagseftermiddagen var vikt för just hundaktivering, ena halvan körde aktiveringspromenad och de andra nosarbete varpå vi bytte.
Skroff och jag började med aktiveringspromenaden och det är ju något vi gjort rätt mycket men det är kul att få lite ny inspiration. Dessutom var det nyttigt med så mycket störning i form av andra hundar runt omkring. Skroff uppförde sig exemplariskt måste jag erkänna :-).
Paus med välbehövlig fika och så var det dags för nosarbete.
Godislet, spår och uppletande stod på programmet och allt gick finemang, Skroff spårade väldigt bra men så var det ju ett helt nylagt spår, dessutom med släpat märgben så det är inte konstigt att hon tuffade på i god fart.
Uppletet var hon uppenbarligen lite trött i skallen på men jobbade på fint ändå.
Trötta hundar och förare fick en stunds andhämtning varpå Skroff och Rollo lämnades i sina burar på rummet och så gick mattarna och käkade sen middag.
Skroff var tyst!
Hela helgen har hon legat i sin bur på rummet medan vi har ätit eller haft föreläsning och visst har det kommit något enstaka skall men annars har hon mest legat och sovit. Gött!
Visserligen har hon varit jättetrött men ändå, i en främmande miljö och allt. Jag försökte i alla fall att göra hennes bur mer ombonad genom att lägga en handduk över och så hade hon ju Rollo som sällskap och han var helt lugn.
Jag fick helt klart ny inspiration för att träna ensamhet igen, dock skall det tilläggas att hon vaktar betydligt mer hemma och det är det som är vårt största problem för tillfället, inte att hon är ledsen för det verkar ha gått över.
Det blev en tidig kväll, jag blev tämligen trött av det glas vin jag kolkade i mig.
Problem 2: när jag skulle klättra upp i överslafen (tänk elefant som försöker klättra uppför en palm eller nåt) insåg jag att sängen inte var fastskruvad i väggen och dessutom ganska ranglig. Shit! Undrade om den överhuvudtaget skulle hålla för feta mig men det gjorde den uppenbarligen, men för säkerhets skull sov jag långt in vid kanten.
M hade varnat för sina förskräckliga snarkningar men för den som är uppvuxen med min pappa var det bara ett stilla surr…

Lördagen började med tidig frukost, det var nog inte bara Leia och jag som kände oss lite mosiga.
Sen körde vi kontakt genom lek vilket var ganska nyttigt för oss för jag kan inte leka med Skroffan när någon ser på, jag blir stel och konstig och trycker henne.
Skroff kämpade på riktigt bra men så hade jag tagit med absoluta favoritleksaken som är en bit blårävssvans(?) med ett snöre på.
Därefter var det agility och då var Skroff rejält trött. Inte ens framåtsändandet gick särskilt bra och slalomen skall vi inte tala om. Vi tog mest paus och tittade på de andra i stället. Samtidigt försökte jag pressa henne lite för om jag inte gör det så kommer vi aldrig någon vart med hennes uthållighet. Och egentligen var det ett ypperligt tillfälle att köra vissa övningar just för tat hon var trött. Kontaktfälten skall sitta i vilket fall, liksom.
Eftermiddagen bjöd på föreläsning om hundmöten och vi var nog ganska möra allihop.
En stunds ledighet där jag tänkte duscha vilket mer blev ett skållningsförsök eftersom jag inte fick på något kallvatten. Jag orkade inte ta på mig alla kläderna igen och ge mig ut och leta efter en annan ledig dusch så det fick bli snabbtvätt!
Middag lite tidigare och sedan hade vi gemensam diskussion om cairnrasen. Antalet registreringar har sjunkit rejält de senaste åren och vi diskuterade vad det kan bero på och vad vi kan göra åt det.
Intressant tycker jag fast jag kunde ju knipit näbb lite mer förstås.

Söndagen kom och Skroff hade återhämtat sig en del. Efter frukost, packning och städning av rummen så var  det skojtävlingar. De byggde på kontakt och samspel men det blev nog lite si och så med det på sina ställen. Rallylydnad, lite agility (även för förare utan hund, jag trodde att jag skulle fastna i tunneln men det gick bra), en del övningar med sitt/ligg och så rena skojgrenarna som att hundarna skulle ta upp en köttbulle ur en bunke med vatten.
Skroff ångade på och vann faktiskt två av grenarna; rallylydnaden och en övning där de skulle gå inoch sätta sig i tre rockringar som låg på marken.
Vid sammanställningen visade det sig att Clova och Skroff låg i delad ledning och att det skulle avgöras med en final på agilitysträckan.
Clova är snabb som en liten vessla så jag trodde att de skulle ta hem det men vi gick faktiskt en sekund snabbare och VANN! Visserligen körde jag en fulgrej och kastade snusburken framför Skroff (det var tillåtet med godis på banan) men hon såg den faktiskt inte utan drog framåt ändå.
Skroffs första rosett! Jag är lite stolt för även om det var på skoj så slog vi drygt 20-talet hundar :-D.
Dagen avslutades med grillning för de tvåbenta och tårta för de fyrbenta och sedan smet M och jag från hundmassagen och pyste iväg hemåt i stället.

På det hela taget är jag jättenöjd med Skroff och med lägret. Skroff uppförde sig bra hela tiden och även om hon kroknade lite så återhämtade hon sig. Hon funkade toppen med de andra hundarna och även med att sitta själv på rummet. Hennes vaktande som på sista tiden tilltagit var på en helt acceptabel nivå.
Vi kanske inte lärde oss så mycket nytt egentligen men fick lite nytändning när det gäller en del bitar.
Jag är också nöjd med mig själv hur egenkärt det än låter men att jag höll ihop och fixade  det hela utan psykbryt är jag faktiskt stolt över.
Jag kommer aldrig att bli den där minglartypen men fixade att umgås på ett normalt sätt och har förhoppningsvis inte hängt alltför mycket på M.

Och så är jag fortfarande vilse i pannkakan när det gäller hundraser. Cairn är en så supertrevlig ras tycker jag och även om alla nog inte är lika följsamma och arbetsglada som Skroff så är hon definitivt inte unik.
Att umgås med cairns hela dagarna var härligt och även om det förekom lite gruff på sina håll så var det förvånansvärt lugnt med tanke på att 30-talet terriers umgicks.
Men…BENEN! Fasen, kan man inte montera dit lite längre ben så att det går att köra bruks på allvar?
Nu när jag har en hund som det funkar att jobba med så vill jag bara ha mer, inte mindre och Skroff vore perfekt om hon vore några storlekar större. Gah!

Liten Skroffa

Skroff har krympt, trodde först att vågen i djuraffären visade fel och när jag vägde oss tillsammans hemma fick jag en vag förhoppning om att det var jag som vägde mindre men nej, det är Skroff som minskat.
7,9 kilo väger lillSkroffan, dags att göda henne. Hon brukar ligga någonstans mellan 8,3 och 8,7, små marginaler på en liten hund.
Tror det beror på att vi inte tränat så mycket (= inget extra godis) och sedan har jag ransonerat maten väl mycket för att jag trodde att hon skulle gå upp i vikt när hon fick mat tre ggr/dag.
Stackars Skroff :-(.
Hon skall ju dessutom enligt vetten gärna ligga något i överkant viktmässigt för sina njurars skull. (Den kära vetten som fortfarande inte hört av sig, dessutom glömde jag att ringa vår vanliga veterinär idag och fråga där i stället.)

Skroff och jag har idag varit på inköpsrunda, först var vi på NN och köpte ett halsband som jag börjar fundera på om det är för stort. Men jag har spanat in det lääänge och nu var de mindre storlekarna slut. Får väl ge det till Frippen i värsta fall.
Bästhästen fick nöja sig med en ny hovpensel fast jag gluttade på grimmor och annat. Men han har faktiskt ett gäng så han får klara sig med dem tills de är utslitna.
Vidare till Arken där vi kollade på ett annat halsband men det fanns inte i rätt färg. De kunde dock beställa hem ett GULT så nu får Skroff två nya halsband på en vecka, ett med reflexer (som dessutom matchar hennes tjänstetecken) och ett som hon kan ha till fint. Ny namnbricka fick hon också, hon kan ju inte ha en som det står Raskva på även om numret är rätt.
Skroff tycker att det är kul att traska omkring i djuraffärer så därför får hon oftast följa med in även om jag inte behöver henne för att prova halsband på. Förr fick hon alltid välja något mumsigt att knapra på men det går ju inte längre.
Åkte vidare till Blomsterlandet för att köpa lite höst/vinterfint och som vanligt blev det mer än jag tänkt. Nu skall det påtas ner i jorden så får vi hoppas att det håller sig och för perennernas del att de överlever vintern.
Det är en chanstagning att köpa växter till uteplatsen, det enda som egentligen verkar trivas där är Funkia så egentligen borde jag kanske skrota allt annat och satsa på bara det i stället.
Well, skam den som ger sig, förr eller senare måste jag ju hitta något som trivs där.

Puttrade ut till stallet, fixade och hämtade Bästhästen. Skroff har varit en så väldigt följsam Skroffa det sista så hon har fått gå lös även i hagen. BIG mistake. En hare sprang upp framför näsan på henne och borta var Skroff. När jag ropade på henne kom naturligtvis alla hästarna och jag tänkte på vad som kunde hända om Skroff kom kutandes tillbaka och hamnade mitt i flocken…
Dessbättre kom hon från andra hållet, hon var inte borta länge men tillräckligt för att matte skulle kunna inbilla sig både det ena och det andra. Sen dök hon upp hur glad som helst. Skrutthund.
Koppel på i hästhagen hädanefter alltså.
Det blev en slappetur för B idag, med barbackagjord och sidepull så att han kunde gå och käka. Det finns inte mycket att äta i hagen nu och visserligen kan han behöva gå ner i vikt efter sommarbetet men han skall ju inte behöva vara hungrig.
Tror han tycker det är rätt gött att stå inne på nätterna nu, regn och rusk som det har varit.

Frippen har för övrigt varit en fetodår idag, gjorde inbrott i Skroffans mattunna när anne duschade och stod glatt och proppade i sig så mycket han hann. Däst men lycklig labrador med andra ord.

Skroff och hemtjänst…

…fast inte i kombination då flertalet i hemtjänsten av någon anledning inte uppskattar Skroffor. Undrar varför ;-)? Dessutom är det många – inte minst min syster med familj – som tror att Skroff är arg när hon ”kom igen-morrar”, hon vill helt enkelt bli klappad eller lekt med.
Syster Yster är för övrigt och glassar sig på Mallorca med familj och svärföräldrar, varför har inte jag sådana käcka svärisar som bjuder på resa?
(Nu får Anne krupp för att jag skrev ”svärisar”.)

Men hemtjänsten var  det ja. Det är ju ingen nyhet att den inte fungerar och allt eftersom mormor blir sämre märks det mer och mer.
Till viss del beror det på att det är många pappskallar som jobbar där men även för att det är för lite personal så de inte hinner med.
Larmar mormor för att hon behöver gå på toa så tar det över en timme innan de kommer och då kan man själv räkna ut hur det har gått.
Mormor är just nu extra dålig eftersom hon har UVI vilket påverkar hela henne så att hon blir snurrig och konstig vilket i sin tur gör att hon ligger till sängs nästan hela tiden. Hon ligger då och stressar upp sig och blir nästan hysterisk och gråter för att hon inte får hjälp och för att hon inte mår bra.
Inte så lätt som anhörig att sitta i andra ändan av telefonlinjen och försöka trösta med att ”det blir bättre snart” (det blir det inte när man är 93) och att ”nu får du ta och lugna dig, de kommer ju till slut”.
Hemsjukvården har föreslagit att hon skall få något lugnande så att hon inte jagar upp sig så mycket och det är en bra tanke men kommer att innebära att hon ligger ännu mer och blir allt sämre.
Och som Anne sade så är det fruktansvärt att man ”medicinerar bort” ett problem som egentligen beror på bristande empati och tidsbrist.
Men hellre en dåsig än en ledsen mormor…

Skroff är skendräktig om nu någon har missat det och ägnar större delen av tiden åt att ligga i sängen och filosofera. Jag vet att man skall öka motionen och minska maten men det har då aldrig hjälpt på de andra och Skroff är smal så hon får hållas, hon verkar inte deppig eller så.
Hon har fått jätteskav och är helt kal på halsen vilket ser ut som om jag har trimmat helt åt h-vete men så är det alltså inte.
Jag trodde att det var Scaliborhalsbandet som skavt och tog av det men insåg i går att det var hennes gula Hurttahalsband som jag var så förtjust i. Trodde inte att det kunde/skulle skava men det har det alltså gjort.
Nu blir det till att införskaffa ett nytt till fröken, hon kan ju inte gå i Ludds avlagda kläder.
Och naturligtvis fick hon en fästingj-vel på sin lilla söta mage medan hon var utan Scaliboret.

Idag blev det inte mycket till aktivering för kreaturen; Baldur fick vilodag och Skroff fick nöja sig med en regnig och blåsig promenad nere i Sannegårdshamnen. Fina kvarter men ont om bra rastningsställen för Skroff som vill ha gräs och inte grus eller asfalt att göra ifrån sig på. Inget ställe som vi skulle vilja bo på alltså.

Förresten så var det ligister i farten i lördags natt, igår såg vi resterna av en nedbrunnen bil på en parkering, dock inte samma parkering som min bil står på. F-n ta dem om de tuttar på Farmor Anka-bilen!

Trevligt och scary

Igår var vi hemma hos A på middag i goda vänners lag. Mycket god mat och trevligt sällskap gjorde det till en lyckad kväll, dessutom fick jag blommor och presenter så det blev ett extra plus :-D.
Efter inledande hysteri uppförde sig Skroff exemplariskt förutom att hon smet i trädgården. Först när vi kom, då rusade hon iväg och skulle spana in omgivningarna. Fick fångat in henne, när hon insåg att vi inte skulle till bilen så gick det att få tag på henne.
Senare på kvällen när vi skulle hem så skulle Anne släppa ut Frippen och vips så smet Skroff ut och in under trappan. Krafsa, krafsa, gräv, gräv hördes därunder och det gick absolut inte att få ut henne. Skroff skulle inreda lyan för sina påhittade valpar!
Genom att slänga in godisar och sedan hålla dem närmre och närmre utgången gick det till slut att få tag på henne och hala fram henne, koppel på och så var det slut med den friheten.

Hade svårt för att somna sedan på natten men till slut måste jag ha slocknat för jag vaknade vid halvfyratiden av ett brak. Undrade lite yrvaket om det var åska men snart smällde det igen och det lät definitivt mer explosionsartat än åskigt. Billarm började tjuta någonstans och sedan följde fler smällar av olika slag.
Vad sjutton var nu detta? Jag tänkte mig att det var Backaligister som var ute och brände bilar och tänkte oroligt på lilla bilen där ute på parkeringsplatsen.
Funderade på att gå ut och se till den men vad skulle jag gjort om det verkligen varit skurkar där? Hyttat med näven och hotat med min livsfarliga hund?
Jag kunde ju iofs ringt polisen men antog att de som bodde närmre smällandet gjorde det.
Så småningom kom det i alla fall en polisbil sakta åkandes på gården, antagligen kollade de efter skurkar och ligister.
Kollade tidningen i morse och även på nätet men hittade ingenting om oroligheter i Tuve så antagligen var det bara just smällar och inga skott eller explosioner. Men nog hördes de alltid…

Nödutryckning

Vaknade vid den okristliga tiden 04.44 i morse av att min tillfälliga inneboende (Anne, inte Skroff!) gick upp för att åka till Stockholm på kurs. Tänkte att det var lika bra att gå upp och rasta Skroff så skulle vi kunna sova länge sedan, alltså masade jag mig upp.
Skönt att krypa ner i sängen igen men glädjen blev kortvarig för Anne ringde från busshållplatsen (jag var så elak så jag tyckte att hon kunde ta bussen till Centralen).
Bussen kom givetvis inte, panik!! På med kläderna, samlade in Frippen och Skroff och så bar det av till bilen för en nödutryckning.
Hann gott och väl till Centralen men då blåste Anne på rätt bra också.
Hem och kunde krypa till sängs lääänge.

Hmm, vad skall man göra i helgen? Träna Skroff? Hjälpa sin mamma? Pussa på Baldur fast jag egentligen är hästledig? Titta på utställning? Titta på eventuell framtida hundras? Tiden räcker nog till alltihop men inte orken…

Bästa Bästhästen!

Jag skriver ju alltid om Super-Skroff när hon har tränat så nu får jag vara lite rättvis och skriva om Super-Baldur också.
Vet inte om det berodde på blåsten, att han börjat komma igång igen eller vad men idag var han taggad :-). Inte så där fån-fjompig-taggad som en del hästar blir utan vanliga trygga Baldur fast med spring i benen.
Vi tog ett pass i paddocken och även om han fortfarande är lite stel så ville han verkligen hela tiden. Han brukar jobba ordentligt men det är inte precis alltid som det är turbo på honom.
Som belöning blev det ett kort pass – fast man vill ju så gärna jobba vidare när det går bra – och så fick han springa lite på Jannevägen. Uppskattat!
Pysslade om hans fötter, ingen ändring hittills men det tar väl sin tid att torka upp kanske.
Han verkar ändå nöjd med att stå inne på nätterna och med tanke på vädret som varit de senaste dagarna + att det är väldigt lite bete kvar i hagen men gott hö i boxen så förstår jag honom.

Och så Dagens Ääärk:
Trimmade Skroffan (igen!) och kom nu till öronen. Såg att hon hade  äckliga flagor på vänsterörat, som jättestora gula mjäll eller halvläkta sårskorpor. Ääärk!
Funderade om hon fått någon hittills okänd ohyra tills jag insåg att det naturligtvis var öronmedicinen som kletat ut sig och torkat in varpå pälsen vuxit ut genom flagorna så att de nu kommit någon mm från huden.
Inte fullt lika äckligt som ohyra alltså.
Nu har Skroff fått små fina cairnöron igen, återstår lite puts lite här och var men på det hela taget är hon klar. Ganska skalad men vad  f-n, det växer ju ut igen. Fast hon hade gärna fått vara fin på lägret förstås…

Födelsedag idag med diverse presenter  och firande fast jag fick ingen morgontårta på sängen trots inneboende Anne. Det blev te och fika på kvällen i stället.
Tack för alla grattisar!

Jag – en missbrukare?

Ok, lite väl melodramatiskt men jag fick faktiskt en tankeställare idag.
Var hos Lotta och vi diskuterade mitt mående (inte så bra), min medicinering och min sömn. Jag sover ju alldeles för mycket – enligt Lotta i alla fall- och när vi satt och pratade om det insåg jag att jag faktiskt är sömnmissbrukare. Inte för att jag någonsin missbrukat annat än möjligen mat men tankebanorna är faktiskt lite vrickade.
Att få sova är nästan som ett tvång för mig, jag kan inte bli färdig med saker fort nog så att jag får åka hem och sova. Hindras jag från det av någon anledning så får jag ångest och mår dåligt.
Visserligen är jag trött nästan hela tiden ändå, vilket antagligen delvis beror just på mitt sömnmönster, men det blir egentligen varken bättre eller sämre om jag sover middag.
Däremot är det nästan en fix, att få sova är att slippa undan att vara jag för ett tag, jag kan lämna mig själv och vara i en annan värld. Så till den milda grad att jag faktiskt blivit beroende av den.
Inte bra alls men jag vet faktiskt inte om jag är beredd att ge upp den.

Sen diskuterade vi alltså min medicin och nog för att jag läst biverkningarna förut men radar man dem på varandra så blir det inte så bra, nej. Bland annat så kan man få letargi, bli deprimerad, få ångest och sömnrubbningar vilket är lite ironiskt när det är just det jag äter medicin mot.
Dessutom kan man få högt prolaktin av Risperdalen och av högt prolaktin kan man få – just det – trötthet och nedstämdhet.
Lotta sade att egentligen skulle hon vilja sätta ut all min medicin och se vad som händer, jag kanske inte mår helt bra utan – det har jag aldrig gjort – men kanske inte behöver femtioelva olika mediciner utan EN eller TVÅ. Och så Levaxinet då för det vet vi via provtagning att jag verkligen behöver.
Till exempel låter det lite onödigt att äta antipsykotisk medicin för att jag skall sova bättre, vore det inte lämpligare med någon form av sömnreglerande preparat?
Nu är det inte Lotta som bestämmer det där utan Dr S, fast egentligen är det väl jag i slutänden förstås.
I alla fall känns det som om vi borde ta en ordentlig översyn av medicinerna och kanske ta bort några stycken. Och kaaanske blir det lättare att hålla vikten om jag inte äter fyra mediciner som ökar ens vikt…

Födelsedag i morgon!

Pissväder…

…är det verkligen idag. Regn och blåst, en typisk Göteborgskombination som bara saknar slask för att bli fullständig. I natt skall dessutom resterna av orkanen Katia (är den uppkallad efter K Maines tro?) komma in så det lär inte bli bättre.
Jag tror inte att Bästhästen sörjde över att det inte blev någon ridtur idag (red inte igår heller), han såg inte över sig glad ut över det korta longeringspass vi körde igenom. Stoppade sedan in honom för att käka hö i boxen och tänker mig nu att han står och skrattar i mjugg till sina kompisar som är ute i pissvädret.
Jag gjorde dock en miss: ta inte på er regnjacka om ni har smutsiga och torviga händer. Resultat: Helt nersmetade armar och ärmar, bläsch!
Försökte skydda höet vi hämtade i lördags så gott det gick men kommer det en storm är det nog bara att inse att höet kommer att bli blött. Skit!
Hade jag varit smart hade jag naturligtvis låtit det ligga kvar i transporten men det är så dags nu.

Ska till Lotta i morgon och vi får nog ändra taktik på ett eller annat sätt. Jag mår inte alls bättre och det tär på en att hela tiden vara trött och nere för att inte tala om irriterad. Jag avskyr verkligen att bli irriterad eller ha dåligt tålamod och det kommer som ett brev på posten tillsammans med resten av deppigheten.
Fast å andra sidan, vad skall vi ändra? Det finns uppenbarligen ingen medicin som funkar mer än att få mig att hålla näsan över vattenytan så det faller rätt platt till marken.
Får väl se vad vi kommer fram till, så här funkar det inte :-(.