Att förvirra tervar

Att förvirra de små tervhjärnorna är ganska enkelt. Hemma hos sig har de nämligen varsin matskål, Kalle en i plast och Wille en i metall. Ger man dem då fel matskål så blir de stackarna alldeles förvirrade och vet inte hur de skall äta. Här har de likadana matskålar vilket innebär att de blir ännu mer förvirrade för vem skall äta i vilken skål??
Fast de börjar lära sig att Kalle alltid får den som är längst bort från Ludd av säkerhetsskäl. Det gör inte lika mycket (ur min synpunkt) om han tuggar lite på Wille i stället :-).

Mulen är idag halt IGEN. I morse kunde hon knappt gå på sitt framben och pep ganska så ynkligt om man drog lite i det. Tur att hon inte är nazist för hon kan inte göra Sieg Heil. Nu är det lite bättre men jag skall ringa och beställa en vet.tid för hon kan ju inte hålla på och halta av och till hela tiden. Den förste juli får hon dessutom nya pengar på sin försäkring och det passar ju bra.

Annonser

Otäck liten terv

Kalle har idag varit väldigt nära att få en enkelbiljett till Finspång där uppfödare Nettan bor. Han ville nämligen tugga lite på en terrier när vi var ute vilket han naturligtvis inte fick. Då siktade han in sig på Raskvas koppel (som också är förbjudet) men missade och bet sin dagmatte i stället. Jädra hundskrälle!
Till Kalles försvar får jag väl säga att det inte var något fullbett utan snarare ett nyp. Men även ett tervnyp gör ont, i synnerhet när det tar på insidan av handleden. Han får väl selektera lite bättre och se upp med var han sätter sina fula små gaddar. Dessutom var vi mitt på gården och jag ansåg inte att det var så jättelämpligt att tillstå att terveländet bitit mig utan fick hålla mig till en något snällare tillsägelse än han skulle fått annars.
Just nu verkar det vara tervar överallt, i soffan, under soffbordet och framför fötterna så man snubblar över dem. Deras långa näbbar har stuckits in både här och var och var synnerligen i vägen när jag försökte städa i skafferiet. Att de faktiskt bara är två stycken märks inte alls, kanske de har klonat sig i smyg?

Idag har jag som sagt städat i skafferiet och i burkskåpet. Att städa i burkskåpet är som någon slags intelligenstest som någon psykolog hittat på; att försöka passa ihop diverse burkar med rätt lock. Av någon anledning går det aldrig jämt upp utan det finns alltid massa burkar utan lock och vice versa. Saken blir inte bättre av att burkarna cirkulerar mellan mamma, mig, Anne och hennes mamma vilket förmodligen innebär att vi allihop sitter med delar som inte hör ihop.

Läste i en veckotidning om en tjej som konverterat till islam. ”Visst saknar jag att bada, rida och lyssna på modern musik. Men jag tänker att Gud vet vad som är bäst för mig och därför handlar jag som Han vill.”
Det är inte islam i sig som jag tycker är läskigt utan det där att ”jag gör som Gud vill”. För både Bibeln och Koranen går att tyda lite som man vill och om man då tror att man skall leva helt efter Guds vilja blir det ganska skrämmande.
Å andra sidan finns det de som resonerar på samma sätt om sin partner och det är ännu mer skrämmande. Med andra ord så kommer jag inte sluta varken bada eller rida även om både Gud och eventuell PV säger till mig.

Sitter för tillfället totalt fast i rasträsket. Anne är utled på att höra mina funderingar fram och tillbaka. Men nu har jag i alla fall begränsat mig till några få raser även om jag hattar fram och tillbaks mellan dem. Så här går tankarna just nu (Anne, du kan hoppa över den här biten så slipper du få fnatt):
Lapsk vallhund: Utseendemässigt är den klockren, skulle jag bara välja efter det hade det hela varit avgjort. Men så är det ju inte… De hundar jag har träffat har alla varit trevliga, lugna, tillgängliga och dessutom tysta. De flesta var dock på utställning vilket inte säger ett skit om hur de är att arbeta med. Sen har jag ju träffat den urmysiga tiken på lydnadstävlingen på Partille som gick imponerande i ettan. Men det garanterar ju inte heller att de har någon större kapacitet, ett förstapris i lydnadsettan är inte SÅ meriterande även om det är en bra början.
Frågan är hur envisa och självständiga de är. Vill ju inte ha en till Mule s a s. Som jag förstått det har de stor integritet och är självständiga men skall ändå vara samarbetsvilliga. Till skillnad från många andra vallhundsraser  används de ju fortfarande praktiskt vilket borde borga för att de i alla fall har uthållighet och lite jävlar anamma. Sen är nog renvallning långt ifrån fårvallning vilket som sagts märks i samarbetsvilja kontra självständighet.
En klar fördel är att de har perfekt storlek och dessutom bra hälsa och är långlivade.
Ska jag välja med hjärtat hade det nog blivit en ny spets här hemma.

Kh collie: Jag är ju inte riktigt sams med deras utseende… Tycker dessutom att de är något stora men det är rätt ok. Verkar annars vara väldigt lätta hundar att ha, funkar med både folk och fä. Såvitt jag förstår är de samarbetsvilliga och följsamma men har kanske inte alltid jättekapaciteten. De är ju inte precis avlade efter arbetsförmåga även om kortisarna ligger bättre till än långhåren. Är lite tveksam när det gäller rädslor m.m. men om man väljer rätt uppfödare/linjer verkar det inte vara någon stor risk att få ett vrak. Är nog annars personliga hundar som är roliga att träna med, har dock ibland problem när de skall jobba självständigt (svårt att få ut i söket etc.).
Litet minus för eventuell skällighet men bra hälsa generellt sett på plussidan.

Varken lapsk eller kh collie har ju några speciellt roliga Mh:n men det är ju inte allt.

Schäfer: Ja, hur hamnade de på listan? Fröken Beyla och även lille Klasse får nog ta på sig en del av äran. På plussidan finns ju helt klart en ”garanterad” kapacitet för brukset och även agilityn om man inte satsar på SM (och det gör jag ju inte). Kombinerar arbetsvilja med en ”coolhet” som inte belgarna eller kelpien har. För att vara brukshundar är de relativt okomplicerade och har heller inte samma problem med rädslor och skit som tex collie. Men jag tycker att de är lite tråkiga, vet inte riktigt varför. Hälsan är ju inte heller den bästa även om det naturligtvis finns schäfrar som håller måttet när det gäller den biten. Vill ju helst ha en något mindre hund men man behöver ju inte välja valp efter jätteföräldrar.

Kelpie: hade jag ju bestämt mig för men har spolat, vill nog ha en något lugnare hund som inte har riktigt samma intensitet.

Frågan är om jag nånsin kommer att bestämma mig eller om det bara ”blir” en av raserna när det väl är dags. Hade ju tänkt göra ett välplanerat hundköp så vi får väl se hur det går. Som det ser ut just nu lär väl även Mulen hinna bli för gammal och mossig innan det är dags för valp.

Gnäll

Just som allt börjar kännas bra och jag har flyt med det mesta så blir allt skit igen. Helgen har alltså inte varit någon höjdare utan jag har suttit hemma med någon slags mini-ångest. Kan iofs bero på att de har satt in en ny medicin just mot ångest som kan ha diverse biverkningar men det kan lika gärna vara för att jag är sån. Det vore ju korkat om jag skulle inbilla mig att bara för att jag mår bra ett tag så skall jag helt plötsligt göra det hela tiden.
Allt verkade strula till sig den här helgen trots att jag egentligen inte skulle göra något speciellt. Var jättesugen på vad som helst som var mumsigt att äta men hade naturligtvis inget hemma vilket iofs är enligt planerna. Inget mums hemma = inget mums äts av Helene. Men det går naturligtvis alltid att hitta något man kan sätta i sig. Lösningen i det här fallet var choklad-Nutrilett med Dooleys i. Faktiskt riktigt gott men det är knappast någon bantardiet. Förmodligen har den här helgen gjort att jag har lagt på mig igen efter att faktiskt ha gått ner fyra kilo. (Jag levde inte bara på Dooleys-nutrilett utan det blev diverse annat också.) Till skillnad från Pinnen Anne satsar jag inte på Beach 2007 men jag måste gå ner i vikt för den har skenat iväg ganska oroväckande.

Igår var jag i alla fall ute hos Baldur och tänkte ta en liten tur trots att jag mest kände för att gräva ner mig under täcket hemma i min håla. Hämtade hästapållen som lyckats ta av sig grimman i hagen men flughuvan satt trots det kvar. Baldur är expert på att göra sönder sina flughuvor men måste ha dem på sig eftersom hans ögon blir irriterade av flugorna. Därför har han på sig flughuva + grimma men det funkade uppenbarligen inte.
Gunilla och jag red ut och det blev en riktig långtur. Vi red till Länsmansgården och hälsade på en av Gunillas arbetskompisar. Egentligen är det inte så långt till Länsmansgården men vi tog en rundtur på motionsslingorna. Det är väl inte så jättetillåtet att rida där men om man kommer från rätt håll ser man inte förbudsskyltarna. Annars kör man med den vanliga standardursäkten när man rider där man inte ska: ”jag har ridit vilse”.
Sen kom vi till Temperaturgatan och naturligtvis tyckte Baldur att det var lämpligt att lämna ett visitkort på trottoaren. Skit! (Bokstavligt talat.) Bara att hoppa av och försöka sparka in det på gräsmattan intill. Självklart tittade Sura Grannen på från sin balkong och när jag började gå därifrån ropade han på mig. Skit också tänkte jag, men vad sjutton skall jag göra då? Men jag blev förvånad för han ropade faktiskt ”Du, det där var bra gjort!”
Sen kom hela kvarterets barnaskara för att titta på hästarna. Tur att man har världens snällaste häst som snällt står och låter sig klappas av diverse ungar. Lite skrämmande att flera av dem aldrig hade träffat en häst IRL…
Däremot fick de inte rida även om flera frågade. Jag tar inte ansvar för om någon drattar av och skulle aldrig låta en unge rida utan föräldrarnas tillstånd. Dessutom hade vi ju bara min hjälm och jag tänkte då inte ta av den och visa min snygga svettvåta friss. Efter lite vattenpaus för oss alla fyra och gräs- och morotsintag för pållarna styrde vi kosan hemåt igen. Baldur var faktiskt lite trött på slutet även om vi tog det lugnt på hemvägen. Galoppen var ganska seg men han gick jäkligt bra i traven. Bra takt och det gick att bara sitta där och han travade ändå på avslappnat i rätt form. Gött! Rätt skönt att han självmant hittar formen, något han definitivt inte gjorde för ett halvår sedan, då fick man jobba ordentligt för att få till det.

Mulen har lämnat sina imaginära valpar och blivit pigg och barnslig igen. Varje skendräktighet tror jag att den nya, lugna Mulen kommer att vara i framtiden också men nu är vi alltså tillbaks till den på-stället-galopperande hoppetossan som slänger pinnar och matskålar omkring sig. Lite kul är det ändå att hon fortfarande leker trots sin ålder. Det sägs ju att hanar bevarar barnsligheten längre men Wille är då bra mycket mossigare än Mulen trots att han är fyra år yngre. Å andra sidan är det få som får se hoppetoss-Mulen eftersom hon emellan sina lekutbrott hasar sig fram och inte ens gitter lyfta ordentligt på tassarna. Inte konstigt att de blir fulla med sand och smuts.

Är just nu irriterad på att fjärrkontrollen till Tv:n har gått sönder. Olidligt jobbigt att lyfta på häcken när man vill zappa lite vilket innebär att jag sitter och ser på urtråkiga program eftersom jag inte orkar byta kanal. Dagens I-landsproblem?

Grodinvasion

Stallet har drabbats av grodinvasion, något som alltid inträffar så här års. Det formligen kryllar av små pyttegrodor överallt, på gårdsplanen, inne i stallet, ja till och med i foderkammaren hur de nu kommer in genom dörren. De är visserligen väldigt söta men det är omöjligt att ta sig fram utan att trampa på dem. Så där kliver man fram och känner sig som en annan Godzilla eller liknande.
I morse åkte jag ut i pissregnet för att hämta in en lika pisseblöt Baldur. Lat som jag är orkade jag inte GÅ hela vägen till och från sommarhagen så jag tog med tyglar och hjälmen. Att rida barbacka på en genomblöt häst har ju sina nackdelar kan jag säga. Baldur fick sedan stå inne i stallet och torka medan jag mockade ur boxen som skall högtryckstvättas. Han fick också prova transportskydden vilket inte var så populärt. Det är nog bäst att träna lite innan han skall åka med Alice på semester för nu vägrade han totalt att röra sig. Svansskyddet var dock för litet trots att det var den största storleken de hade i affären. Så är det när man har en tjock islänningssvans.
Sen tog vi en ridtur som faktiskt var trevlig trots regnet. Vi tränade övergångar och han går riktigt bra nu. Övergångar tölt-trav och vice versa går som smort. Tränade även galoppfattningar, vänster gick bra men han har fortfarande lite problem med högersidan och orkar inte riktigt hålla ihop sig.
På hemvägen var vi tvugna att rida genom skogen eftersom jag tyckte det var för jobbigt att rida genom sommarhagen med diverse grindar som måste öppnas och stängas. Kan inte Janne fixa smidigare öppningar som man kan öppna från hästryggen? Å andra sidan håller det väl andra ryttare borta för det är INTE poppis med främmande hästar på sommarbetet!
Skogen har slyat till sig så det var som att rida genom en biltvätt fast med björkruskor istället för färggranna borstar. (Dock saknades vaxning.). Var jag inte pisseblöt innan så blev jag det definitivt då!
Efter att ha käkat och blivit ompysslad skulle hästskrället tillbaks till polarna. Vid det laget hade jag ganska bråttom så det var verkligen läge för en barbackatur till hagen. Nu är man ju inte tonåring längre och skuttar inte upp på hästryggen som en gasell utan jag måste använda en pall för att komma upp. Precis när jag skulle slänga benet över Baldurs rygg tog han givetvis ett steg åt sidan. En smidig person hade naturligtvis slängt upp benet och hasat sig upp ändå, men jag är inte smidig. Alltså drattade jag i backen och blev sandig och blöt på hela rumpan och ryggen. Upp igen och nu stod hästskrället still efter lite allvarsprat. I tölt och galopp gick det hyfsat fort att ta sig upp till hagen i alla fall (är faktiskt riktigt stolt över att han töltar med bara grimma). Baldur är så trygg att sitta på så att till och med jag kan gasa på honom i galoppen.
Sen var det bara att skynda sig ner till stallet, byta ut hjälmen mot kepsen (jag höll på att glömma det, hur fint hade det inte varit att åka buss med ridhjälm på skallen?) och stressa iväg till bussen. Halvvägs till hållplatsen kom givetvis bussen åkande. Tur att det numera är snälla chaufförer på stallbussarna som faktiskt stannar mitt på vägen och plockar upp stackars genomblöta passagerare. Glömsk av att jag tidigare drattat på ändan och sedan suttit barbacka på en pisseblöt häst satte jag mig bekvämt på ett bussäte. Det var INTE särskilt rent och torrt när jag reste mig en liten stund senare… Aja, bussäten är väl tåliga antar jag.

Gick hem till Anne för att hämta hundarna och stannade där en liten stund och käkade upp resterna av gårdagens pizza.
Resten av dagen har jag faktiskt sovit, pinsamt men sant. Jag sov ju hemma hos Anne natten till i går och jag sover alltid så dåligt borta.
Rörgubbarna var alltså här igår och bytte radiatorerna. Nu har jag fått nya i kök, sov- och vardagsrum. Ganska snygga men utan vred??? Det är alltså Bostadsbolaget som skall bestämma hur varmt det skall vara i fortsättningen. Kul att man blir skållad i sovrummet där sängen står jämter elementet. Idiotiskt.
En annan idiotisk sak är de förbaskade rören i klädkammaren. Gubbarna skulle ju kunna komma åt dem så det var bara att börja röja. Nu var det så att de uppenbarligen skulle kunna komma åt rören inne i väggen också vilket det inte stod ett ord om. Alltså hade de fått flytta på diverse hundmadrasser som ligger där inne i väntan på bättre tider och en överfull bokhylla. Bokhyllan tålde naturligtvis inte att bli flyttad när den var full så nu har jag en trasig bokhylla och en j-drans massa böcker som inte har någonstans att bo. Gubbskrällen!
Iofs kommer det en bokhylla från mamma om ett par veckor men den är redan fullbokad. Böckerna formligen svämmar över här hemma trots att Ivar växer varje år och jag dessutom har en ganska stor bokhylla som hade räckt alldeles utmärkt till en mer normalboksägande person. Gaah, jag kommer förmodligen drunkna i böcker en vacker dag.

Hundarna mår bra, Ludden är äntligen återställd efter att ha vräkt i sig massa mat i början på veckan. Tydligen blir hon så påverkad av att äta så mycket så hennes värden blir helt rubbade och hon får en massa Addisonsymptom. Dumsork. Mulen grumsar lite över att hon inte får ha täcke ute men det får hon inte på sommaren även om det regnar.
Igår var vi ute och gick med pinnarna Anne och Lisa med tillhörande hundar. Beyla och Chicka hade high life och Kalle blev alldeles galen av att vilja tugga lite på dem. Mulen gjorde faktiskt lite lekinviter till Bayla men det var inte lämpligt att släppa henne däe så hon fick låta bli. Kul att hon inte tycker Lisas hundar är läskiga numera i alla fall men nu är de ju inte valpar längre.

Jag är duktig!

Nu känner jag mig faktiskt riktigt duktig. Igår + idag har jag gjort massa läskiga saker: ringt rör-övergubben och frågat var i helskotta de där rören i klädkammaren håller hus, städat HELA lägenheten, slängt en massa grejjor i grovsoprummet och dessutom varit på läkarbesök. För en normal människa låter det förmodligen inte alls särskilt imponerande men för mig är det en bedrift.
Att ringa en okänd är skitläskigt men det var tur att jag gjorde det eftersom det faktiskt finns ett par rör längst in i klädkammaren. Bara att börja rota, alltså.
Under årens lopp har jag samlat på mig en himla massa prylar som jag antingen skall slänga, laga eller sälja (nån gång…). Nu åkte släng-grjorna UT och en del av de övriga grejorna fick följa med. Har jag inte lagat min köksstol på fem år så lär jag inte göra det de närmsta fem åren heller.
Nu är klädkammaren framkomlig även om det finns en hel del kvar som man skulle kunna röja i. Jag är nämligen specialist på att stoppa undan saker och ting lite här och var så att det ser städat ut även om det kanske inte är det. Hundarna blev något frustrerade eftersom det låg massa utspillda foderkulor överallt som de inte fick äta upp. Mulen lyckades dock knapra i sig lite emellanåt. Det är egentligen bästa sättet att få den hunden att äta: att få henne att tro att hon snor något hon inte får ta.
Att slänga grejorna var ännu värre än telefonsamtalet. Jag har sopfobi, det vill säga jag är inte rädd för soporna i sig utan för att gå och slänga dem. Superlöjligt men så är det. Med andra ord så brukar det finnas oräkneliga kassar med tidningar samt diverse annan bröt här hemma som väntar på att få gå till sophuset. Nu har jag slängt alltihop! Det var läskigt men det gick om jag tog det i omgångar. Kvar är bara två vanliga soppåsar som skall ut till sopsugen.
Lägenheten är städad och klar för rörgubbarna. Det är väl synd att påstå att den är skinande ren men i presentabelt skick i alla fall. Det värsta är bakom elementen där det är stört omöjligt att göra rent. Mys-Pys för gubbsen när de tar loss dem…

Däremot gjorde jag något synnerligen korkat igår. Jag har haft den där glupska islänningen i drygt 14 år, ändå missar jag att stoppa undan fodersäcken. Anne levererade två säckar i går morse, en öppnad Doggysäck till långnäsorna och en oöppnad till mina kräk. När jag skulle rasta långnäsorna var jag ordentlig och satte undan Doggysäcken men inte den andra. När jag kom tillbaka var det till en stinn islandshund och en säck full av råtthål. Vet egentligen inte hur hon bär sig åt men jag tror att hon har gömt några redskap någonstans för trots sin tandlöshet lyckas hon alltid bryta sig in i både säckar och fodertunnor.
Ludd var så mätt att hon inte ens påpekade när det var matdags och inte klagade över att hon bara fick ett par kulor för syns skull i sin skål. Petar man på hennes mage så stånkar hon och hon har gått omkring och rapat hela dan. Men som Lilla L sa, har hon inte fått magomvridning hittills så lär hon inte få det senare heller.
Det skulle väl annars var typiskt om hon åt ihjäl sig. Well, hon skulle dö mätt och lycklig i alla fall.

Helgbilder

Tog med mig kameran till A men de flesta bilderna vill inte ladda upp sig :-(. Kameran blev för övrigt ledsen i ögat och började låta synnerligen konstigt. När mamma tog med den till kameraaffären idag skakade försäljaren bara på huvudet och sa att det är så dyrt att laga dem så det är ingen idé. Så där gick den kameran för naturligtvis har garantin just gått ut. Mamma var inte så jätteglad för hon åker till USA i morgon och hade tänkt ha med kameran så klart (vi delar på den).
A hade gjort iordning ett fint litet hörn i hallen där jag och hundarna skulle sova och dessutom dekorerat den med en skylt. Om den syftade på mig eller Hades-hunden (dvs Raskva) vet jag inte riktigt.

Mulen fann sig väl tillrätta i sängen i alla fall.
Fredag kväll grillade vi väldigt mumsiga grillspett som A hade fixat till. Förutom alla knott så var det trevligt i As trädgård. Stackars Mulen hade helt rödprickiga öron efteråt trots att hon hade myggspray och en tröja som hon låg under.
Lördag morgon puttrade A + A iväg och jag var ensam med alla hundarna. Man måste sortera dem eftersom tervarna inte skall blandas med labradåren. Ludd och Mulen går dock att blanda med de andra men kan inte vara lösa på tomten tillsammans med Kalle utan uppsikt eftersom han attackerar dem så fort de får upp lite fart.

Monster-Kalle i egen hög person. Kliar lopporna?
LabraDåren tyckte att det var ganska kul med tjejbesök även om damerna var något till åren.

Krasse
Mulen tyckte dock efter ett tag att den flirtande labradoren var lite jobbig varpå hon gjorde som hon brukar: satte sig på sin svans och såg fånig ut.

Naturligtvis var även fete-terven med även om han var halt i helgen. Han går faktiskt sämre än dubbelt så gamla Luddhunden.

Fet-svinet
Mulen börjar bli lite gammal och mossig och ärligt talat hör hon nog inte helt bra längre. Jag tycker ändå att hon ser rätt fräsch ut för sina 11 år. Uppenbarligen är gräs- och knäckebrödsdieten inte riktigt lika gräslig som den låter…
Hon blev glad av att hitta en rishög längst bort i trädgården där hon försökte bygga bo.

Ett stycke Jul-Mule på spaning hemma hos A
På lördagskvällen kom A+A hem igen och jag kunde bli löst från mitt hundpassaruppdrag. Naturligtvis missade jag att ta min medicin i tid på kvällen så jag sov bort halva söndagen. Missade Beylas, Balders och Chickas MH, skit! (Skit att jag missade det alltså, MHt gick bra.)

Tervrenovering

Det ligger tervdelar överallt så det är nog dags att renovera dem lite. Ja, det är inte diverse svansar och ben som ligger slängda i vrårna utan päls, päls och mera päls. Både tervarna och Raskva fäller enormt just nu. Försökte kamma lite på Pip-och-skrik-terven (Wille) vilket omedelbart utlöste just pip och skrik samt diverse tervbett. Han är så otroligt håröm den fjanten och dessutom klen och har lätt att tycka synd om sig själv. Men han låter onekligen hjärtslitande så efter ett tag övergick jag till den andre terven. Kalle låter i alla fall inte när man kammar honom och så länge man kammar försiktigt så bits han inte heller. Pluspoäng till den Onde denna veckan, alltså.
Det är väl lika bra att göra rent öronen och diverse andra ställen när man håller på för deras matte lär ju inte göra det.

Nästa vecka kommer Bostadsbolaget och byter radiatorerna i lägenheten. Jag tänkte att de säkert inte skulle byta i badrummet och grovköket eftersom de byttes i samband med renoveringen för några år sedan. Alltså skulle jag slippa städa där (vilket inte var någon större tröst för de är de renaste utrymmena i lägenheten). Men nähä, samtliga element skall bytas. Dessutom skall gubbarna ha tillgång till rören i klädkammaren. Eftersom det inte finns några rör i min klädkammare så tänkte jag att jag skulle slippa städa där i alla fall men kollade för säkerhets skull med gubbsen som redan börjat jobba i huset. Det visade sig att rören är inbyggda i väggen. Med andra ord har jag ingen aning om VAR i klädkammaren rören finns (det visste inte gubbarna heller) men måste ändå bereda plats för rörmännen. Jättesmart, Bostadsbolaget!
För övrigt skall de ha tillträde till lägenheten hela dagen och ränna ut och in så det är bara att ta sitt pick och pack (läs: hundarna) och evakuera sig till Annes lägenhet. Det är ju tur att man har någonstans att göra av sig för jag tror inte att de skulle uppskatta att få hjälp av två näbbar, en mule och en luden nos mitt i arbetet.

Ikväll skall jag tvångstransporteras hem till A där jag skall passa alla hundarna i morgon. A + A skall nämligen åka till Danmark och köpa sprit, dvs öl. Jag förstår inte hur jag blev indragen i det hela, jag dricker inte ens öl. Men å andra sidan kan man hoppas på fint väder och då kan jag sitta och gassa på As tomt. Utan halvnakna svettiga karlar dock men grannen kanske går bra att spana på?

Nu är det sluttestat hos psykologen men resultatet får jag vänta på till efter semestern. Sista delen påminde om den första men vissa saker var ganska kluriga. Får väl se om jag är normal eller anses som osedvanligt korkad. Vad sjutton svarar man på ”varför betalar man skatt?”, ”varför krävs det legitimation för vissa yrken?” och ”vad bör du göra om du går vilse i skogen?”. Svaret på den sista frågan är ju givet som alla som känner mig vet. Lite lättare var frågor typ ”vilken dag kommer efter lördag?”, ”till vad används en termometer?”. Men man får en nästan tvångsmässig impuls att svara något idiotiskt när frågorna är lätta.
Sen var det bland annat dags att lägga pussel. Enfärgade bitar som skulle bilda en figur. Det roligaste var att psykologen hade minst lika stora problem att lägga bitarna enligt mallen som jag hade att lägga dem rätt. 
Testet är i sin helhet faktiskt ganska kul även om det grämer mig med vissa uppenbara missar. För inte fasen kom jag ihåg vem som skrivit Faust eller ljusets hastighet och vissa uppgifter var väldigt kluriga, jag fattade inte ens vitsen med en del.
Så nu är jag snart färdigutredd, mamma skall dit på ett samtal också, sen skall teamet slå sina förhoppningsvis kloka skallar ihop och komma fram till en diagnos. Det pekar faktiskt åt alla möjliga håll så det blir intressant att höra deras slutsats även om det ju inte förändrar hur jag mår.

Ludden och de andra hundarna har ärvt diverse grejor efter sin bästvän. Det känns lite hemskt att överta Bullens gamla saker men det är klart att det är onödigt att slänga så gott som nya täcken, mediciner (som Raskva också äter) och Bulls gamla kära korg.
Lite skumt är det, men sen Bullen dog har Raskva sovit i min säng på nätterna, något hon inte har gjort på flera år. Det är klart att det bara är en slump men det får en ändå att reflektera över hur mycket hundarna vet.