Tomt

Just nu är det väldigt tomt här hemma. Skroff är kvar hos A och skall sova där inatt för att sedan bli hemlevererad någon gång på eftermiddagen. Skroff själv märkte inte ens att jag gick så henne oroar jag mig inte för.
Vi hade en mycket trevlig kväll med god mat (grillad lax och svartrötter med romsås) och Skroff hade fullt upp med att leka med Diza. Lika bra det så sover hon gott i natt!
De kom ganska väl överens men råkade i luven på varandra några gånger, främst för att Skroff rotade reda på märgben som de sedan blev osams om.
Men det låter helt klart värre än det är, när det väl hettar till brukar en av dem ge sig rätt snabbt.
Saknar min lilla Skroffa, det blir tomt i sängen i natt för att inte tala om morgondagen. Jag har faktiskt aldrig sovit utan Skroff men någon gång skall väl vara första gången.

Annonser

Veckan som gick…

Man kunde ju tro att Skroff skulle vara lite lugn efter att ha varit iväg på spårläger men icke. Hon är fortfarande inne i en aktiv (läs; destruktiv) period och roar sig med diverse hyss. Däremot har hon faktiskt blivit bättre ute, hennes nonchalanta attityd har mattats av. Vågar jag tro att snäll-Skroffan är beredd att komma fram tro?
Nu har inkallningarna gått riktigt fint även om jag inte har henne lös på ställen där hon förut fått vara det.
I stallet häromdagen kom hon på en av sina gamla valplekar, nämligen att hänga i mattes byxben, vilt morrandes. Accepteras inte av matte men samtidigt blir jag lite full i skratt.
Det är lustigt hur gamla saker poppar upp, hon har även blivit mycket bitigare på sista tiden. Lite får jag skylla mig själv för jag har ju lekt med henne när hon bits lite lagom vilket inte var så intelligent. Jag tycker att det är helt ok att hon tuggar på mina händer så länge det inte gör ont men andra uppskattar inte en bit-Skroffa.
Vi har också varit hemma hos mamma och där är det väldigt kul enligt Skroff. En lååång korridor där man kan springa fram och tillbaka, en kul trappa som man dessutom kan titta igenom eftersom trappstegen är öppna och en skojig mormor som man kan bita i tårna. Skroff blir helt exalterad av att komma dit, dessutom hittar hon på en del hyss som att gå in i förrådet och tugga sönder mammas vaxduk eller hämta skrubbhandsken i duschen. Men som jag säger, hon måste i alla fall vara mammas mest entusiastiska barnbarn och hon tycker verkligen om mamma.

Ösp vilar, hon fick sista medicinen igår. Hon är inte så glad över att gå i sjukhagen där det knappt finns något gräs men vad skall man göra? Nu i helgen får hon i alla fall gå i dagishagen där det finns en del att äta så blir hon nog nöjdare.
Svårt att säga om hon är bättre eller inte, jag har inte sprungit med henne utan tagit henne på korta promenader så att hon har fått beta lite.
I morgon har jag stalltjänst, upp i ottan för att släppa ut pållarna och sedan städning. Dessutom är det någon barnens flygaredag på Säve så vi skall dit och ha ponnyridning. Eller ja, islandshästridning blir det förstås. Tur att det är coola hästar som inte bryr sig om uppvisningsflyg och annat.

I kväll skall Skroff på pyjamasparty hos Krasse. För första gången skall jag sova utan min Skroffa, jag kan inte ha med henne på Säve och hinner inte åka och lämna henne i morgon så hon får åka dit redan i kväll. Skroff själv är förmodligen lika glad ändå, så länge hon får vara med Krassen så är hon nöjd. Värre är det för matte som får sova helt själv.
På vägen till A skall jag hämta upp Annes mamma som är gräsänka och så skall vi grilla hemma hos A. Det är ju ljuvligt väder ute så det skall bli härligt.

Viltspårläger

I helgen var vi alltså på viltspårläger i Östra Ryd av alla ställen.
Lördag morgon gick Skroff och jag upp okristligt tidigt, tog allt vårt pick och pack (jag hade som vanligt packat alldeles för mycket) och puttrade iväg hem till A. Lämnade Farmor Anka-bilen och knölade in all packning inklusive Skroff (samt Anne och Kalle) i Annes bil för vidare färd till Bollebygd där vi mötte Sissi och Lilla L.
Vi brummade på glada i hågen och när vi passerat Linköping var det dags att ta fram vägbeskrivningen. Att hitta till Östra Ryd såg plättlätt ut på Hitta.se, av från motorvägen, högersväng x 2 och så var man framme. Så lätt var det naturligtvis inte.
Vi irrade omkring ett tag, konsulterade Lilla Ls vägbeskrivning (från Eniro) som inte heller den stämde.
Till slut efter lite konfererande kom Anne med Lilla Ls kartbok och frågade ”Kan du ta oss dit?” och pekade på hålan Östra Ryd. Japp, det kunde jag även om det blev bakvägen på slingriga grusvägar. Nog för att mitt lokalsinne är under all kritik men ett visst Kartsinne har jag i alla fall.
Lärdom: lita inte på vägbeskrivningar på nätet utan använd gammeldags karta eller GPS. (Varför lånade vi inte As eller mammas?) Naturligtvis låg dessutom kartboken längst ner under all packning.
En knapp halvtimme försenade anlände vi alltså och konstaterade att Eva hade åkt hem och trodde att vi inte skulle komma.

Nåväl, allt rättades till och vi puttrade till slut iväg i karavan för att sätta igång med spåren.
Det första vi såg på vägen var en ”Varning för vildsvin”-skylt vilket gjorde att både Anne och jag fick stora skälvan. Vi är lyckligt förskonade från bestarna på Hisingen men här skulle det visa sig att det formligen kryllade av dem. Att Skroff dessutom ser ut som en liten kulting i pyjamas gör inte saken bättre.
Eva hade lagt lite olika spår och det blev lite grunnande för att reda ut vilket spår som borde passa vilken hund.
Kalle blev dagens stjärna som redde ut ett spår som Chicka gått bet på och där vi andra hade klampat omkring en hel del. Inga problem för Balle, jag blev verkligen imponerad. Han har gått ETT blodspår tidigare och det hade bara legat några timmar men det här fixade han plättlätt.
Chicka fick ett nytt spår som funkade bättre och även Loke och Eija tuffade på men kanske var spåren i svåraste laget. Eija var lite okoncentrerad vilket naturligtvis kan bero på att hon löper.
Så var det dags för Skroff som suttit i bilen hela tiden och var totalladdad. Hon grep sig an sitt spår med liv och lust men inte särskilt mycket koncentration. Hennes spår var alldeles för svårt, början gick bra men sen krånglade det till sig. Skroff hade alldeles för lite rutin för att fixa det hela och löste det genom att överlycklig hälsa på gruppen som följde med. Svansen gick hela tiden men hon behövde en hel del hjälp för att slutligen hitta klöven. Den var naturligtvis jättefin enligt Skroff som stolt visade upp den.
Positivt var att hon jobbade nästan hela tiden även om hon som sagt tog småpauser genom att hälsa och dessutom velade runt en del på slutet. Det märktes dock att hon inte har någon rutin och är rätt omogen, hon klarade inte att samla ihop sig och börja om.
Jag ville inte gå på henne för mycket heller, det är ju inte hennes fel att det var för svårt även om hon kanske hade kunnat skärpa till sig lite. Dessutom har hon ju varit i trotsåldern sista tiden så nu när hon faktiskt jobbade ville jag inte säga till henne även om det blev lite fel.
En annan sak som var bra var att hon inte brydde sig nämnvärt om allt vilt. På ett ställe blev hon lång och låg men för övrigt var hon inte särskilt bekymrad. Skönt eftersom hon inte var så framåt sist vi spårade.

Efter alla hade spårat åkte vi tillbaka till Ronaldos där vi skulle bo. Lastade in all packning på rummen och gav oss iväg mot Söderköping för att leta reda på en Bankomat och en affär.
Söderköping visade sig vara en jättefin liten stad, full med charmiga hus. Vi tog en promenad med hundarna och passade på att äta glass på ett litet torg. Naturligtvis glömde jag kameran i bilen…

På kvällen käkade vi pizza och satt sedan och slöade till Robinsson. Både hundarna och vi var rätt trötta så det blev en tidig kväll.

Söndagen fick hundarna lite mer anpassade spår efter att Eva sett dem. Kalle fick ett öppenklasspår som han fixade galant. Lite strul på återgången men i övrigt prickfritt. Han har verkligen hittat sin grej!
Leia fick ett morgonspår som alltså inte legat över natten. Det passade henne bättre och hon tuffade glatt på. Lite virr här och var men den här gången höll hon ihop betydligt bättre. Jag fick samla upp henne på ett ställe men annars skötte hon sig i princip själv. Hon är så otroligt charmig när hon spårar, svansen viftar hela tiden och hon jobbar oförtrutet. Visserligen hälsade hon på gruppen den här gången också men tappade inte spåret för det.
Eva var nöjd med henne och tyckte att vi skall köra på med att långsamt öka längd, svårigheter och liggtid. Även jag var nöjd med min Skroffa, hon är fortfarande väldigt omogen och orutinerad men det skall väl lösa sig.
Sedan var det inte mycket mer än att samla ihop sig och åka hem igen.

För Skroff fulländades dagen av att vi stannade till hos A när vi skulle hämta bilen så hon fick leka en stund med Krassedoren.
Trötta och nöjda fast ganska fattiga kom vi hem söndag kväll, tittade lite på TV och kröp sedan till kojs.

Ösp-rapport

Ösp har kotledsinflammation på båda frambenen. Vi var på Åby idag och först var hon halt på höger fram men när de hade bedövat kotleden så började hon halta på vänster fram i stället. Efter mycket springande, sprutande och väntande (och yrsel och illamående för Britta som inte tål att se blod och sprutor) så var det dags för röntgen av båda kotlederna.
Vänster fram har lite artros och början till pålagringar. Det gick inte riktigt att säga om det är en gammal skada eller om det pågår just nu och håller på att byggas på men veterinären tyckte att det såg ”oroligt ut”.
Ingen katastrofdiagnos i alla fall men heller ingen jättebra nyhet. Kotledsinflammationer kan ju ta tid och dessutom komma tillbaka så det vill till att vi behandlar det här rätt och dessutom låter rehabiliteringen ta den tid det tar.
Nu fick Ösp kortisoninjektioner i båda kotlederna samt sattes på Metacam i 8 dagar. Hon skall stå inne ett dygn för att injektionshålen skall hinna slutas och får sedan gå i sjukhagen samt promeneras 15-20 min/dag. Återbesök om drygt två veckor, förhoppningsvis är hon bättre då men för Baldur tog det nästan ett halvår från att han fick diagnosen till att han gick att rida hyfsat igen. Ingen kul sommar för Ösp!
Öspan var i alla fall jätteduktig och protesterade inte ens när de stack henne eller vid böjprovet trots att det märktes att det gjorde ont. Veterinärerna tyckte att det var en väldigt cool och söt häst och det är hon ju.

Nu har jag packat inför viltspårlägret, ivrigt påhejad av Skroffan. Hon kan möjligen tänkas vara lite samarbetsvilligare idag, hon uppförde sig faktiskt riktigt hyfsat hemma hos mormor även om hon var lite speedad.
Hon var med på Åby men fick sitta i sin bunker större delen av tiden.
Får se om hon kan skärpa till sig i helgen och spåra ordentligt jag har mina tvivel.
I morgon skall vi gå upp klockan FEM, fattar inte hur jag skall orka att dessutom köra bil så okristligt tidigt. Ingen idé att gå och lägga sig alltför tidigt heller för jag kommer ändå inte att somna.

En terrier…

Igår frågade jag Anne lite oroligt om hon trodde att Skroff skulle skärpa till sig snart och bli ”normal” igen. Hon tittade bara på mig och sade ”Du, det är en terrier du har.”
Jag har dock svårt för att tro att min vanliga Skroffa inte finns någonstans långt därinne och kommer att komma fram igen om ock i något mer självständig form.
I dag har hon inte varit hemsk men så har hon inte haft så många chanser heller. Hon fick gå lös en stund men på ”säkra” ställen och utan några direkta krav. (I går gjorde jag missen att tro att hon var lite mer samarbetsvillig och kommenderade ”ligg” på håll vilket bara fick henne att bli totalt motvalls.)
På kvällspromenaden fick hon däremot gå kopplad så slapp vi meningsskiljaktigheter.
Här hemma har jag dock fått ingripa några gånger när gummistövlarna (Annes, inte mina, hennes smakar godare) blivit ivägsläpade och tuggade på. En galge och diverse andra saker försvann även från badrummet medan jag duschade.
Både Mulen och Leia tycks anse att badrummet var/är ett aktiveringsrum där man kan hitta diverse skojiga saker att demolera.
Å andra sidan fick jag höra häromdagen att jag verkar vara en riktig terriermänniska (och det var faktiskt en komplimang) så då skall jag väl reda ut en liten Skroffa.

När jag var på Göteborgs Djurklinik häromdagen passade jag på att fråga om avlivning och obduktion. Det är inte så att jag gräver ner mig i det här men det känns bra att veta hur det blir. Obduktionen görs antingen på AnalyCen i Skara eller i Uppsala och det går bra att skicka bara njurarna eftersom vi vet att det är dem det är fel på. Det känns bättre att bara skicka iväg dem än att slänga hela Skroffan på posten.
Kruxet är att när njurarna är urplockade och paketerade så skall de på något sätt till posten för vidare transport och det är det inte säkert att kliniken ordnar. Det känns lagom kul att ta bort Skroff och sedan få sitta och vänta medan de plockar ut njurarna varpå man får ett litet jävla paket 😦 . Inget jätteproblem naturligtvis men ändå.
Passade på att fråga om man kan boka även en speciell djursjukvårdare till avlivningen, inte bara vilken veterinär. Tydligen har ingen förut haft det önskemålet men det gick bra om man var ute i god tid.
Inte för att jag var missnöjd med Raskvas avlivning men det hade kännts bättre om det varit en av de djursjukvårdarna som vi brukar ha.

I morgon skall Ösp till veterinären, jag är orolig för vad som kan vara fel. Finns så mycket på en häst som kan strula och till skillnad från hundar kan man ju inte ha en pensionärshäst som bara går och dräller hur som helst. Hoppas alltså på att de hittar ett litet, lagom fel som är lätt att fixa.

Halt häst

Öspan är halt igen. När hon skulle tömköras i söndags så haltade hon tydligt i traven. Hon har fått tid på Åby på fredag morgon, tills dess skall hon ridas varannan dag för att inte hältan skall lägga sig. Troligen är det vad som hände när sjukgymnasten var ute, att hon hade vilat hela veckan så att hältan inte syntes.
Igår gick hon ok i skritt på bra underlag men verkade tveka när hon tex skulle gå över en stenmur. Hon gick knackigt i trav och tölt så det blev bara en liten skrittur. Även om hon ska ridas så känns det ju inte bra att sitta på en halt häst som troligen har ont!
Känns naturligtvis skitjobbigt att ha en halt häst igen men samtidigt är det lite skönt att den här gången är inte ansvaret mitt.

I går passade jag på att utföra diverse ärenden. Man kan ju tycka att jag som egentligen har all tid i världen skulle se till att få saker gjorda med en gång men så är det inte, jag skjuter på allt så långt det någonsin går.
I alla fall, puttrade iväg och tvättade bilen vilket jag inte gjort på en evighet. Dock blev den inte riktigt ren så den behöver skrubbas lite på vissa ställen. Dags för ett besök på Biltema för inhandling av avfettningsmedel och annat!
Puttrade vidare till Göteborgs Djurklinik och köpte mat till Skroff. Jag skulle aldrig ha klagat på att hennes vanliga RC var dyr, nu fick hon en specialvariant som kostade 204 spänn – för 2 kg!!! Tanken är att hon skall ha den som godis vid träning etc.
Gjorde ett blindtest när jag kom hem för att se vilket foder hon gillar bäst, naturligtvis glufsade hon i sig båda sorterna utan urskiljning. Ändå tycker hon inte att de håller måttet när något distraherar eller om hon har varit jätteduktig.
Köpte även två olika sorters burkmat, får se om de duger. Det får bli vid mycket speciella tillfällen som hon får den som belöning!
Nästa stopp på vägen var Göteborgs Hundsport där jag köpte mat till Näbbarna och fick en agilitytunnel på köpet (vilket var anledningen till att jag köpte maten öht).
Har även försökt få tag i märgben men det är lättare sagt än gjort. På Gbg Hundsport hade de bara knotor med mycket mög på, om man ger dem till tervarna för rensning så kommer de ju att äta upp alltihop. Jag vill ha vanliga märgben, ”mitt-på-ben” som inte är knotor! Kanske kan beställa på ICA men då måste jag ju prata med någon där, hemska tanke.

Billig Skroffa

Någon som vill köpa en liten söt (när hon sover) terrier? Billigt vid snabb affär!
Just nu är Knoffan nästan gratis. Hon har verkligen fått tilt i skallen, kan inte koncentrera sig, har svårt att hålla kontakt, lyssnar inte och hittar på diverse hyss. Plötsligt har det blivit jätteroligt att springa efter matte och bita henne i fötterna, nafsa efter händer, leta upp toarullar och strimla dem samt tugga på skor.
Kort sagt, Skroffan har kommit i tonåren.
I går skulle jag ju ha ägnat mig åt Skroffövningar men i stället blev det en tur till Björlanda med Anne och A. Skroff uppförde sig till en början riktigt bra: kom på inkallning och var hyfsat uppmärksam. Sedan börjades det. A, Krasse och Skroffan gick på ena sidan om en klyfta och Anne, jag och tervarna på andra sidan. Skroff var glad över att vara med Krasse men kom så småningom på att hon faktiskt hade en matte med sig på promenaden. Hon försökte komma fram till mig men det gick ju inte pga klyftan (som varken var särskilt djup eller vid men för stor för små Skroffben att hoppa över). Alltså klev jag till slut över klyftan och försökte lyfta över Knoff men inte sjutton tänkte hon låta sig infångas (också något fröken har börjat med: hon tycker att det är skitkul att leka ”kom och ta mig” men det ställer inte matte upp på).
Vi klampade i alla fall vidare och Skroff uppförde sig åter hyfsat. Sen tog vi en paus och Skroff som vägrade lyssna till att hon inte fick bada/dricka ur slempölarna blev till slut kommenderad plats.
Det riktigt syntes hur det rullade omkring i skallen på henne, hon tänkte definitivt inte ligga still! Hon hoppade upp och ville leka jaga men infångades till slut. Det svåra är ju att jag måste få tag på henne, sådana grejjer kan hon inte få komma undan med, men samtidigt vill jag undvika just att leka jaga eftersom hon tycker att det är skitkul. Tur att hon faktiskt fortfarande lyder ”ligg” på avstånd så kan man fånga in henne sedan men det funkar väl inte länge till antar jag. Kopplade eländet som sedan rullade och åmade tills hon blev fasthållen och fick sitta i famnen ett tag vilket inte var så uppskattat men fick henne att lugna ner sig.
Sedan kom vi till mer befolkade trakter och med tanke på Skroffs uppförande fick hon gå kopplad.
Trodde att hon skulle vara lugn resten av dagen efter en rejäl promenad men så icke. Efter ett par timmars lugn och ro var det full rulle här hemma igen. Ekroff hittar på diverse saker som hon aldrig förut har hållit på med så kompostgallren kommer till stor nytta för att spärra av delar av lägenheten där jag inte kan ha koll.
Till slut fick hon faktiskt ett tuggben som hon lade sig och gnagde på en stund

Idag har hon varit likadan; biter matte i fötterna, hittar grejjer att tugga sönder och är rent allmänt åbäkig. Anne och jag var ute på en hyfsad runda, när vi kom hem var det ingen avkoppling utan full fart. Det riktigt syns hur det rullar i de små hjärncellerna på henne.
Har lagt träningen på is men håller för tillfället på de få regler vi faktiskt har. Man kan inte uppföra sig hur som helst bara för att man kommit i tonåren! Samtidigt skrattar jag lite åt henne, hon gör det ju inte för att vara elak utan för att hon för tillfället har just tilt i skallen. Gissar att hon faktiskt är ganska förvirrad själv just nu.