Bajs

Inte bokstavligen men lite lagom pisskänsla såhär på söndagskvällen. De senaste dagarna har varit riktigt bra och beslutet att hoppa av gruppterapin känns fortfarande rätt.
De ringde faktiskt förra fredagen och ville ha ”ett avslut” men jag tycker faktiskt inte att det behövs.
Jag mår inte bra av de personerna och det skulle förmodligen bara få mig att känna mig kass vare sig de håller med mig eller inte.
Istället ska jag till Isak nästa vecka och det är bra, vi ska framför allt prata om framtida upplägg, ändring av diagnoser och om jag ska byta mottagning. Det vill jag ju inte men så länge de inte bara sparkar ut mig så…

Mina fötter är fortfarande ”sjukskrivna” vilket ärligt talat är trist, man går mer än man tror i vardagen även om man räknar bort hund- och hästpromenader. Jag som precis tänkt börja träna upp Nikka igen, nu får det bli lite balansträning och annat inomhus där jag kan sitta och inte belasta fötterna mer än nödvändigt.
(Nikka har för övrigt vissa svårigheter med att apportera pilatesbollen, men vad ska man annars göra när man är en glad labrador och inte har något lämpligare tillgängligt? Stå på den går ju inte även om matte tycker att det är en bra idé!)

I fredags var det Suss-dag i stallet och som vanligt var det fullt med Aha-upplevelser. Den här gången fick min lektion bli fotanpassad vilket faktiskt gick väldigt bra.
Suss hade med sig en ”lekmadrass” från IKEA och hästarna fick träna att stå på den. Trots att den bara är några cm hög så gav den stor effekt, det var riktigt fascinerande att se!
Greina fick balansera upp sig själv och resultatet var en totalt avslappnad häst, jag har aldrig sett henne så avslappnad i kroppen!
Det här ska jag helt klart träna vidare på, perfekt Helene- och Greinaträning eftersom jag inte rider för närvarande.
Det är så fräckt att få nya idéer och insikter, Suss är smått magisk!
Jag fnular dessutom på olika sätt att använda hundträningen på häst och vice versa. Funkar det på den ena så borde det funka på den andra, det gäller bara att få min hjärna att tänka i rätt banor för att komma på hur jag kan påverka på liknande sätt oavsett vem det är jag jobbar med.

Och så Pang! eller snarare Smyyyg! så smyger negativa tankar och känslor in i skallen. Bara sådär, när jag gör något helt annat. Det där behöver jag ju kunna hantera men just nu hänger jag i luften.
Gruppterapin drog undan en bit av mattan under mina fötter, nu törs jag inte riktigt peta på ångestspindelen på egen hand. Jävla bajs, det går förhoppningsvis att få fotfäste igen betydligt lättare än innan men en av de jobbigaste sakerna är att man tänker och resonerar negativt. Med andra ord så ser jag inte objektivt på situationer med ångest och mående när jag är mitt uppe i dem och det är svårt att veta vad som är riktiga tankebanor och vad som är färgat av ett jävla bajsbrunt eller gråblaskigt filter.
Ta hit lite rosa fluff och enhörningar!
Sådär, nu har jag fått ur mig lite negativitet och dessutom insett att det har varit bra ett tag. Heja mig! (Det känns rätt fel att skriva just nu men någon nytta gör det säkert med det undermedvetna.)

Som bonus får ni en bild på bästaste Greina på madrassen, fotot taget av ”Cilla i stallet” eftersom jag inte brukar skriva ut folks namn om jag inte har frågat dem först. Tack alla stallvänner för att ni finns, både två- och fyrbenta!