Vårkänslor

Idag har det varit ett helt underbart väder som gör att man får vårkänslor. Kan det inte bli en riktig vinter så är det banne mig bättre att det blir vår!
Nina och jag tog en tur, det var mycket folk ute och lite irriterande är det när ridvägarna spärras av barnvagnar och annat. Men det var ändå helt ljuvligt och Baldur var på gott humör (vilket han oftast är men ändå).
Hem till Mulflickan och tog ut henne i vårsolen. Hon är tillräckligt bra i sitt ben nu för att få börja ”styrketräna”, dvs gå i mer kuperad terräng och trampa ordentligt över diverse stockar och annat lämpligt. Det ser förmodligen rätt idiotiskt ut när vi är ute, går i cirklar och fram och tillbaka över stock och sten. Ludden sprang lös och var en osedvanligt uppmärksam Sork men rätt som det var hamnade hon på fel sida om en buske och sedan var det kört. Ju mer man ropar, desto mer fel springer hon. Heeelt hopplöst. Till slut stannade hon upp och såg sig omkring och fick då syn på sin hoppande och viftande matte. Puh!

Jag har länge misstänkt Mulen för att äta mina halstabletter som jag har liggande i sovrummet. Kruxet var bara att det försvann några få varje dag, när Mulen snor saker brukar hon göra det ordentligt.
I själva verket är det en Mycket Stor Råtta som kommer varje morgon och snattar halstabletter. Jo, den där råttan lämnar för övrigt två odrägliga tervar i utbyte. Vad den heter? Anne så klart.

Vill passa på och tacka för alla vänliga och uppmuntrande kommentarer jag har fått, både här i bloggen och via mail, efter att jag skrev om min diagnos. Det värmer!
Och apropå diagnosen så kan jag ju nu konstatera (för de som tvivlade och trodde att jag bara var osedvanligt korkad) att mitt dåliga lokalsinne faktiskt är en del av det hela. På testerna så märktes det en klar diff, jag ser helt enkelt inte helheten i formationer som andra ”normala” personer utan i olika smådelar. Samma sak med olika vägar: jag får inte ihop det till en helhet. Jag kan hitta hemifrån och till stallet eller hemifrån till veterinären. Men skall jag åka från stallet till vetten så går det inte alls om jag inte åker via Tuve.
Enligt mitt sätt att se är det helt orimligt att man kan åka på tvären mellan Landvetter och Partille för att inte tala om mellan Härryda och Lerum, för mig ligger de åt helt olika håll. Ungefär som om man skulle kunna åka på tvären från Malmö till Oslo utan att åka via Göteborg.
Tur att jag i alla fall begriper mig på kartläsning, sätt en karta i näven på mig och jag hittar vart som helst.

Tndvrk

Idag har varit en vidrig dag för jag har haft tandvärk och har egentligen bara mig själv att skylla. Tandf-n lagades för ett år sedan och efter det hade jag lite problem. Knatade tillbaks till tandläkaren som konstaterade att lagningen antagligen låg för nära nerven och att man antingen kunde göra om lagningen men stoppa i en stötdämpande moj eller rotfylla skiten. Eftersom jag inte hade så värst ont så har jag skjutit på det… och skjutit på det lite till.
För några veckor sedan började det göra mera ont varpå min kloka mamma sade att jag skulle beställa tid med en gång för tandvärk är inte att leka med. Lyssnade jag på min mor? Nej, just det.
Så nu gör det ONT och naturligtvis hade min tandläkare inte tid på evigheter. Fick en tid till akuttandvården i morgon så nu kan jag sitta och våndas över en smärtsam natt och en tom plånbok för naturligtvis är det mycket dyrare att gå dit akut.

Kontentan av det hela: Lyssna på din moder för hon vet alltid (nästan) bäst.

Shit pomfritt!

I dag har jag bokstavligen varit ute på hal is. Jag skulle puttra ut till stallet och visst var jag medveten om att det var halt ute men inte så halt. I en kurva fick jag rejäl sladd, kanade på tvären över till fel körbana där det kom en bil. Lyckligtvis hann de se vad jag sysslade med och stannade på tillräckligt avstånd för att vi skulle slippa smälla. Kanade tillbaks till min körbana, på tvären åt andra hållet och undgick med några centimeter att braka rakt in i avbärarräcket. Shit! Som tur var så fegkörde jag redan innan, annars hade vi garanterat hamnat i diket.
Man hinner tänka mycket på de där sekunderna som man snurrar runt. Jag skall nog inte klaga på Halkkörningen på Stora Holm för utan den hade jag fått smått panik, jag har aldrig ens suttit i en så sladdande bil tidigare.
När vi väl hade hamnat åt rätt håll och jag hade fått stopp på bilen så var det bara att köra vidare i snigelfart till stallet. Jag hade en kö med bilar bakom mig men de hade ju sett mig sladda runt så det var nog ingen som vågade ta risken att köra om.

Det var rätt kört att rida, Baldur halkade redan i hagen. Satte på honom broddar och så gav vi oss ut på en tur. Där det inte var snorhalt var det i stället knöggelfruset och det började dessutom regna ett riktigt isregn så det blev en kort skrittrunda. Tror att Baldur var lika glad för det, han såg inte direkt ut att njuta av vädret.
Vanligtvis brukar de andra hästarna tugga på Bästhästen på vintern men i år ser han riktigt skaplig ut. Vi kör med att kleta in honom i vaselin med iblandad peppar och tydligen smakar han numera illa. (Annars hade ju hästarna kunnat tycka att han var marinerad och klar att tugga på.)

Sniglade hem ännu långsammare och slapp sladd men kurvan var fortfarande läskigt hal.

Trött!

Som en del säkert redan har läst i Annes blogg så var vi på Alfa hundcenter i helgen på mentalkunskapskurs med Curt Blixt. Och JA, han var rätt mycket bättre än personen vi gick för senast. Otroligt fascinerande att få ta del av hans enorma kunskap. Här har vi inte någon som försöker förklara en del av begreppen, han uppfann dem (tillsammans med några andra visserligen, men ändå). Man fick också en annan inblick i hur de tänkt när de gjorde den nya korningen. Lite annorlunda vinkling än den vi fick när vi hörde domarna vid Figos MT.
Något jag möjligen saknade var lite mer handfasta tips om hur man tex kan arbeta med olika rädslor och andra problem. Efter helgen var man snarare mer förvirrad hur man skall hantera en hund med stort rädslepaket. Saker man tidigare såg som ganska klara var nu helt uppochner.
Jag skulle gladeligen lämna min hund i Curts händer och kan varmt rekommendera honom.

Efter kursen var jag så trött att jag var helt lipfärdig. På lördagseftermiddagen tänkte jag faktiskt nästan att jag skulle stanna hemma på söndagen för det kändes inte som om jag skulle hänga ihop tillräckligt för att kunna vara med. (Jag inte bara blir lipfärdig, jag lipar helt utan anledning när jag är så trött vilket är något pinsamt.) Men söndagen gick den med även om det var jobbigt, en dag till hade jag nog inte pallat med.
Ludden fick tillbringa helgen med att sitta och skälla i bilen vilket hon tycker är ganska så skojsigt. Mulen var dagbarn hos A och Krasse och ägnade sig åt att äta skit på As tomt. a var inte så superglad när det kom in en bajsstinkande Mule men Mulen var desto nöjdare. Hon rullade sig inte i det i alla fall.

Idag var det dags för ännu ett Annika-besök. Det går framåt och nu har hon nästan kommit igenom den intorkade muskeln så att den kan börja fungera igen. Mulen får nu börja gå lite längre och skall ”styrketräna” med att skritta i svårare terräng. Hon kan få vara lös lite om hon inte springer som en idiot vilket är lättare sagt än gjort men jag får väl hoppas att hon håller sig i skinnet om jag släpper henne. Hon kan ju inte gå kopplad hela livet.

Valpnytt: Nu är båda tikarna parade och jag står som nummer två på tiklistan så det borde bli en liten knort till mig. Spännande!

Namnförslag!

Nu är jag definitivt inte säker men om jag har tänkt rätt så borde det bli en K- eller L-kull. Precis när jag hade funderat ut bra namn på schäfervalpen, nu får jag tänka om alltså. Har för övrigt ingen aning om jag får bestämma vad valpen skall heta men man kan väl alltid lämna förslag. Så…
Bra hundnamn på en cairntik, skall börja på K eller L???

Diagnos…?

Idag var det alltså dags för att få reda på resultatet av över ett års utredningar. Det är dock inte det slutliga svaret, det här är psykologens svar, sen skall läkaren säga sitt också och teamet komma fram till en slutlig lösning (ödesdigert).
Som psykologen tidigare indikerat så passar jag inte riktigt in i något fack. Varje gång hon tyckt att jag haft någon speciell störning så finns det något annat som motsäger det hela.
Så det hon har kommit fram till är att jag har en neuropsykiatrisk störning med drag av både ADHD och autism/Aspbergers samt social fobi. Det positiva med ADHD-biten är att det eventuellt går att medicinera en del av de symtomen, som tex att jag har jättesvårt både att påbörja saker och att slutföra dem när jag väl har börjat. Skulle det funka med medicinering så vore det ju toppen. Autism/Aspbergersproblematiken går inte att medicinera men nu när vi har ringat in vilka bitar som det är problem med så är det lättare att ta itu med dem via psykoterapi och andra behandlingsformer. Jag skall få hjälp med att strukturera upp saker och ting samt hantera stress och andra svårigheter  samt naturligtvis med den sociala biten.
Det känns riktigt bra, all tidigare behandling har varit inriktad på depressionerna som ju inte är grunden till mitt dåligtmående utan resultatet av mina svårigheter. Tanken är också att jag skall kunna komma igång med någon form av aktivering så småningom.
I och för sig lär det väl bli full fart med en valp här hemma :-).
En del kanske tycker att det är konstigt att jag skriver det här öppet i min blogg. Själv tycker jag dock att det blir ännu konstigare om jag inte är öppen med hur det är. Med tanke på att jag är sjukpensionär blir det lätt konstiga rykten om orsaken och som det är nu är det lättare att förklara för folk om jag tex inte klarar av att delta på en del aktiviteter, snacka med främmande personer eller helt enkelt inte orkar med vissa saker. Jag har fått höra alldeles för mycket konstigt snack under åren om varför jag är som jag är och uppför mig som jag gör, då är det lättare att komma med en anledning och förklaring så får folk ta det som det är.
Trots allt så fungerar jag i de allra flesta situationer och mina svårigheter skulle kunna vara mycket värre.

Storm

Idag var det riktigt skönt att inte ha häst. Det kändes som om jag höll på att blåsa bort när jag var ute med kräken. Å andra sidan var det inte så jättekul i går heller, som vanligt pissregn och jag pallrade mig inte ut till stallet förrän det var mörkt. Inte sååå sugen på att rida men Gunilla och jag enades om att det var en ypperlig idé att jaga runt Baldur och Findur i paddocken en stund.
Jag antar att hästarna inte heller tycker att det är superkul att släpas ut i regn och blåst när de kan stå inne och käka hö.

I förrgår tog vi dock en tur med lite klättring och annat. Baldur blir väldigt uppiggad av att vara ute med Findur så han hade mer fart än vanligt. I galoppen pep han och brallade och han fick in en redig tölt emellanåt. Annars har jag lite svårt att få till en ökad tölt, vi sniglar fram i sakta mak utan att få in riktig speed.
Apropå Findur och Gunilla så tror jag att NÅGON har för lite att göra på jobbet, det har trillat in mängder av kommentarer i bloggen på sista tiden. Men det är välkommet, alltid kul när någon kommenterar :-).

Vad lilla valpen skall heta är inte bestämt än, jag vet varken vad det blir i stamtavlan eller till vardags. Mamma muttrade en del när jag berättade att jag sagt till uppfödaren att färgen inte spelade någon roll, mamma vill prompt ha en mörk men det är ju faktiskt min hund.
Jag misstänker att jag har förträngt hur jobbigt det är med valpar men det lär jag väl snart få minnas misstänker jag.
Skönt i alla fall att ha uteplatsen att kunna ta till i nödfall, kan Luddskallen använda den så kan väl valpen. Den där lilla ludna hunden är så nödig på mornarna så jag hinner inte alltid ut med henne.

I morgon är det dags för psykologbesök och så skall jag få en diagnos. På tiden! Förutom att utredningen har tagit evigheter vilket jag inte gnölar om då det beror på att de har varit noggranna så har det hela blivit försenat pga läkaren var tvungen att åka bort av familjeskäl. Det är ju inte deras fel, mest irriterad är jag på dr. T som behandlade mig i 10 år utan att göra en ordentlig utredning. Nu efteråt undrar jag varför jag inte bytte läkare långt tidigare men med tanke på hur mycket nötter det finns inom psykiatrin är det ju inte så konstigt.
Får väl se vad som kommer fram i morgon.

I valpkön!

Jaha, nu står jag på kölista till en liten cairntjej nere i Skåne. Tiken är precis parad så det återstår att se om det blir någon valp till mig men håll tummarna! Det är liiite läskigt att plötsligt nästan vara med valp igen men samtidigt otroligt spännande och kul.
I den bästa av världar så hade jag besökt fler uppfödare, ringt runt till diverse folk och luskat mera men nu är det ju en gång för alla så att jag tycker att det är fruktansvärt hemskt att kontakta folk. Den här kenneln har jag i alla fall blivit rekommenderad och det kändes väldigt bra att prata med uppfödaren. Naturligtvis kom jag på massa frågor efteråt men jag kan ju ringa igen lite senare när det börjar dra ihop sig. Det känns ganska lagom med parning nu, valpning om ungefär två månader och sen 8 veckor till leverans. Det hade nog gått att få tag i en valp på studs men det här tror jag blir riktigt bra :-).
Jag bara hoppas att gammeltanterna kommer att tycka det är ok med en valp här hemma. Raskva har alltid haft en luddig svans som av någon anledning är väldigt lockande för små valpar men samtidigt är hon ganska bra på att visa när hon är SUR så med lite hjälp från matte ska hon nog få ha sin svans i fred. Ilona lever större delen av sitt liv i sängen eller soffan vilket hon kan få fortsätta med. Inte för att jag inbillar mig det minsta att valpen inte kommer att skutta upp där men stoppar man ner Mulen under ett täcke så brukar det gå bra. Hon kanske till och med blir upplivad av en liten skit att fjanta runt med när hon väl har kommit över sin valpfobi.

Till helgen skall Anne och jag på mentalitetskurs på Alfa Hundcenter. Skall bli intressant och jag förmodar att Curt Blixt har lite bättre koll än vissa andra vi har gått för som man trodde visste vad de pratade om. Jag är smått fascinerad över hur man kan köra upp flera hundar till SM (och faktiskt vinna), ha kurser inom SBK i sisådär 30 år och dessutom vara instruktörsutbildare och ändå ha otroligt liten kunskap om hundars mentalitet, problemhundsträning m.m.

A har erbjudit sig att passa alla hundarna men han slipper Kalle-Balle och Ludd. Kalle kommer att få vara med som konstig terv att studera (alla tervar är konstiga men Kalle är extra konstig) och Raskva är faktiskt lugnare om hon sitter i bilen än om hon luddar omkring hemma hos A. Så Mulen har riktat in sig på en helg liggandes framför brasan och att få vara på As tomt.

Cairnterrier!

Idag har Anne och jag varit hemma hos en cairnterrieruppfödare och kikat. Och nej, jag har inte skaffat någon valp hux-flux, jag är inte fullt så korkad så att jag åker och tittar på valpar innan jag har bestämt mig helt säkert för vilken ras jag skall ha. Så vi har träffat tre härliga cairntjejjer som övertygat mig om att det skall bli en liten cairn här hemma (viss hjälp hade de kanske av sin matte). Tror att även Anne har tänkt om lite och accepterat att hon blir reservmatte till en terrier. Tack Marianne på Hipperdipp’s för att vi fick komma och titta och för att du svarade på alla våra frågor!
Nu skall jag kika runt lite till på uppfödare, är intresserad av Mariannes nästa kull men OM det blir en lämplig redan i vår så skulle det inte sitta fel.

Smarta Anne övertalade mig sedan om att vi skulle åka till Mölnlycke och köpa sushi. Jag puttrade efter kundvagnen (Annes Caddy) utan att tappa bort mig på vägen men när jag skulle hem var det kört. ”Kör rakt fram genom alla rondellerna” hade Anne så intelligent kommenderat mig vilket inte hade varit så svårt om det inte vore för det faktum att den första rondellen bara ledde åt höger eller åt vänster. Alltså körde jag efter Anne vilket givetvis var fel, hon skulle ju hem till A.
Nåväl, som synes hittade jag hem till slut men Annes fötjänst var det inte.

Mulen har löpt klart och peppar, peppar, hon har inte fått UVI den här gången. Jag har skickat med urinprov med mamma några gånger och det har sett bra ut hela tiden. Röda blodkroppar givetvis (hon löper ju) men inga baskelusker. Skönt!
Hon har fått vetegroddsolja varje dag, det skall stärka immunförsvaret men jag trodde inte att det skulle funka. Men antingen har det hjälpt eller så beror det på att jag har haft antibiotika hemma (jag var så stensäker på att hon skulle bli sjuk så jag hämtade ut den). Lite retligt men hellre en frisk Mule och antibiotika i skåpet än en sjuk Mule och antibiotikan på Apoteket.
Hon har annars varit hos Annika igen på behandling. Annika har sällan sett en så förtvinad/intorkad muskel som Mulens vänstra bogmuskel. Inte konstigt att hon har ont! Skulderbladet skall ju gå att vinkla ut från kroppen men på Mulen sitter det som fastklistrat. Mulen var så duktig, trots att det måste gjort rejält ont så låg hon nästan helt still under behandlingen. Hon kommer att behöva fler besök, Annika har inte helt lyckats få igång hennes vänsterben men hon blir bättre och bättre.
Häromdagen missade jag dock att ge henne hennes morgonmedicin och då haltade hon igen. Hon behöver alltså fortfarande smärtstillande men med medicinering är hon samma gamla bråkiga Mule som tidigare :-).
Idag har hon roat sig inne på toaletten. Att öppna locket på papperskorgen och undersöka innehållet är alltid kul, likaså att snoka igenom tvätten och att leta reda på mina badsvampar och riva sönder dem. Dessutom har hon stått och flappat med toalocket vilket hon tycker är jätteroligt.
Nu på eftermiddagen har båda hundarna varit med i stallet så nu sover de gott efter att ha satt i sig diverse förnödenheter som morötter, betfor och naturligtvis hästskit.

Semmeldags…

Enligt vårt konditori nere på torget är det nu dags för färska semlor. Till och med jag som tycker att semlor är ytterst mumsiga anser att det är lite väl tidigt att vräka i sig semlor i januari.

Min bil börjar bli dyr i drift eftersom jag hittar massa saker till den hela tiden som kan vara bra att ha. Med andra ord så borde jag inte åka förbi Biltema varje vecka för att se om bilklädseln har kommit för jag hittar alltid något nytt att införskaffa.
Tyvärr får lilla bilen vänta både på klädsel och bur för båda delarna är slut hos tillverkaren.
Mim-burarnas tillverkare (som finns i Frändefors och ingen annanstans, oavsett vad jag har skrivit tidigare) hörde dock av sig snabbt, lite mer tillmötesgående än deras återförsäljare.
Buren är ju snuskigt dyr men skall vara bäst på marknaden och mamma frågade helt sonika om mina hundar var värda att åka i en krocktestad bur. Sett ur den synvinkeln så jo, det är klart att de är. Dessutom så är den säkrare även för passagerare i baksätet eftersom den har vissa deformationszoner och knucklas ihop lite lagom om man skulle smälla. Den största fördelen är dock att den är ställbar, skall jag skjutsa folk så knör jag ihop buren och hundarna får visserligen lite trångt men åker ändå säkert, i vanliga fall så fäller jag undan baksätet, drar ut buren så den blir större och hundarna får lagom eller väldigt gott om plats. Ytterligare några fördelar är att den är låsbar (fast det går förstås att fixa med hänglås annars) och att mellanväggen är flyttbar. Mulen kan alltså få en större del och Ludd en mindre.

Har varit på ett sista möte med psykologen innan hon kommer med sin diagnos nästa vecka. Just nu vänder och vrider jag på allting som möjligen skulle kunna vara mer eller mindre onormalt och ser det som ett tecken på någon störning. Som att jag har jättesvårt att känna igen folk, även personer jag känner väl kan jag ha svårt att placera eller gå rakt förbi på gatan. Eller mitt skrattretande dåliga lokalsinne som fått nya dimensioner nu när jag kör bil.
Tyvärr blir det nog ingen glasklar diagnos för jag faller mellan ramarna. Något neuropsykiatriskt fel är det men vad vet de inte riktigt. Det kanske är bra att man inte är ett typfall av ADHD eller autism men det hade samtidigt varit bra att få en riktig etikett på hela skiten.
I vilket fall så tror jag att de kommer att ha ringat in mitt problem rätt väl och en så här grundlig genomgång har jag inte varit med om tidigare. Det känns också bra att det som alltid känts fel och annorlunda faktiskt är fel, inget jag har inbillat mig och att jag faktiskt har varit ganska duktig som har klarat mig så bra som jag har gjort trots mina svårigheter.
Men jag får väl se nästa vecka vad de har kommit fram till.

I morgon är det dags för Mässan och för att gå och klämma på diverse hundar. Borde nog inte titta på islänningarna för jag skall inte ha en Luddskalle till i nuläget!