Vårkänslor

Idag har det varit ett helt underbart väder som gör att man får vårkänslor. Kan det inte bli en riktig vinter så är det banne mig bättre att det blir vår!
Nina och jag tog en tur, det var mycket folk ute och lite irriterande är det när ridvägarna spärras av barnvagnar och annat. Men det var ändå helt ljuvligt och Baldur var på gott humör (vilket han oftast är men ändå).
Hem till Mulflickan och tog ut henne i vårsolen. Hon är tillräckligt bra i sitt ben nu för att få börja ”styrketräna”, dvs gå i mer kuperad terräng och trampa ordentligt över diverse stockar och annat lämpligt. Det ser förmodligen rätt idiotiskt ut när vi är ute, går i cirklar och fram och tillbaka över stock och sten. Ludden sprang lös och var en osedvanligt uppmärksam Sork men rätt som det var hamnade hon på fel sida om en buske och sedan var det kört. Ju mer man ropar, desto mer fel springer hon. Heeelt hopplöst. Till slut stannade hon upp och såg sig omkring och fick då syn på sin hoppande och viftande matte. Puh!

Jag har länge misstänkt Mulen för att äta mina halstabletter som jag har liggande i sovrummet. Kruxet var bara att det försvann några få varje dag, när Mulen snor saker brukar hon göra det ordentligt.
I själva verket är det en Mycket Stor Råtta som kommer varje morgon och snattar halstabletter. Jo, den där råttan lämnar för övrigt två odrägliga tervar i utbyte. Vad den heter? Anne så klart.

Vill passa på och tacka för alla vänliga och uppmuntrande kommentarer jag har fått, både här i bloggen och via mail, efter att jag skrev om min diagnos. Det värmer!
Och apropå diagnosen så kan jag ju nu konstatera (för de som tvivlade och trodde att jag bara var osedvanligt korkad) att mitt dåliga lokalsinne faktiskt är en del av det hela. På testerna så märktes det en klar diff, jag ser helt enkelt inte helheten i formationer som andra ”normala” personer utan i olika smådelar. Samma sak med olika vägar: jag får inte ihop det till en helhet. Jag kan hitta hemifrån och till stallet eller hemifrån till veterinären. Men skall jag åka från stallet till vetten så går det inte alls om jag inte åker via Tuve.
Enligt mitt sätt att se är det helt orimligt att man kan åka på tvären mellan Landvetter och Partille för att inte tala om mellan Härryda och Lerum, för mig ligger de åt helt olika håll. Ungefär som om man skulle kunna åka på tvären från Malmö till Oslo utan att åka via Göteborg.
Tur att jag i alla fall begriper mig på kartläsning, sätt en karta i näven på mig och jag hittar vart som helst.

Tndvrk

Idag har varit en vidrig dag för jag har haft tandvärk och har egentligen bara mig själv att skylla. Tandf-n lagades för ett år sedan och efter det hade jag lite problem. Knatade tillbaks till tandläkaren som konstaterade att lagningen antagligen låg för nära nerven och att man antingen kunde göra om lagningen men stoppa i en stötdämpande moj eller rotfylla skiten. Eftersom jag inte hade så värst ont så har jag skjutit på det… och skjutit på det lite till.
För några veckor sedan började det göra mera ont varpå min kloka mamma sade att jag skulle beställa tid med en gång för tandvärk är inte att leka med. Lyssnade jag på min mor? Nej, just det.
Så nu gör det ONT och naturligtvis hade min tandläkare inte tid på evigheter. Fick en tid till akuttandvården i morgon så nu kan jag sitta och våndas över en smärtsam natt och en tom plånbok för naturligtvis är det mycket dyrare att gå dit akut.

Kontentan av det hela: Lyssna på din moder för hon vet alltid (nästan) bäst.

Shit pomfritt!

I dag har jag bokstavligen varit ute på hal is. Jag skulle puttra ut till stallet och visst var jag medveten om att det var halt ute men inte halt. I en kurva fick jag rejäl sladd, kanade på tvären över till fel körbana där det kom en bil. Lyckligtvis hann de se vad jag sysslade med och stannade på tillräckligt avstånd för att vi skulle slippa smälla. Kanade tillbaks till min körbana, på tvären åt andra hållet och undgick med några centimeter att braka rakt in i avbärarräcket. Shit! Som tur var så fegkörde jag redan innan, annars hade vi garanterat hamnat i diket.
Man hinner tänka mycket på de där sekunderna som man snurrar runt. Jag skall nog inte klaga på Halkkörningen på Stora Holm för utan den hade jag fått smått panik, jag har aldrig ens suttit i en så sladdande bil tidigare.
När vi väl hade hamnat åt rätt håll och jag hade fått stopp på bilen så var det bara att köra vidare i snigelfart till stallet. Jag hade en kö med bilar bakom mig men de hade ju sett mig sladda runt så det var nog ingen som vågade ta risken att köra om.

Det var rätt kört att rida, Baldur halkade redan i hagen. Satte på honom broddar och så gav vi oss ut på en tur. Där det inte var snorhalt var det i stället knöggelfruset och det började dessutom regna ett riktigt isregn så det blev en kort skrittrunda. Tror att Baldur var lika glad för det, han såg inte direkt ut att njuta av vädret.
Vanligtvis brukar de andra hästarna tugga på Bästhästen på vintern men i år ser han riktigt skaplig ut. Vi kör med att kleta in honom i vaselin med iblandad peppar och tydligen smakar han numera illa. (Annars hade ju hästarna kunnat tycka att han var marinerad och klar att tugga på.)

Sniglade hem ännu långsammare och slapp sladd men kurvan var fortfarande läskigt hal.

Trött!

Som en del säkert redan har läst i Annes blogg så var vi på Alfa hundcenter i helgen på mentalkunskapskurs med Curt Blixt. Och JA, han var rätt mycket bättre än personen vi gick för senast. Otroligt fascinerande att få ta del av hans enorma kunskap. Här har vi inte någon som försöker förklara en del av begreppen, han uppfann dem (tillsammans med några andra visserligen, men ändå). Man fick också en annan inblick i hur de tänkt när de gjorde den nya korningen. Lite annorlunda vinkling än den vi fick när vi hörde domarna vid Figos MT.
Något jag möjligen saknade var lite mer handfasta tips om hur man tex kan arbeta med olika rädslor och andra problem. Efter helgen var man snarare mer förvirrad hur man skall hantera en hund med stort rädslepaket. Saker man tidigare såg som ganska klara var nu helt uppochner.
Jag skulle gladeligen lämna min hund i Curts händer och kan varmt rekommendera honom.

Efter kursen var jag så trött att jag var helt lipfärdig. På lördagseftermiddagen tänkte jag faktiskt nästan att jag skulle stanna hemma på söndagen för det kändes inte som om jag skulle hänga ihop tillräckligt för att kunna vara med. (Jag inte bara blir lipfärdig, jag lipar helt utan anledning när jag är så trött vilket är något pinsamt.) Men söndagen gick den med även om det var jobbigt, en dag till hade jag nog inte pallat med.
Ludden fick tillbringa helgen med att sitta och skälla i bilen vilket hon tycker är ganska så skojsigt. Mulen var dagbarn hos A och Krasse och ägnade sig åt att äta skit på As tomt. a var inte så superglad när det kom in en bajsstinkande Mule men Mulen var desto nöjdare. Hon rullade sig inte i det i alla fall.

Idag var det dags för ännu ett Annika-besök. Det går framåt och nu har hon nästan kommit igenom den intorkade muskeln så att den kan börja fungera igen. Mulen får nu börja gå lite längre och skall ”styrketräna” med att skritta i svårare terräng. Hon kan få vara lös lite om hon inte springer som en idiot vilket är lättare sagt än gjort men jag får väl hoppas att hon håller sig i skinnet om jag släpper henne. Hon kan ju inte gå kopplad hela livet.

Valpnytt: Nu är båda tikarna parade och jag står som nummer två på tiklistan så det borde bli en liten knort till mig. Spännande!

Namnförslag!

Nu är jag definitivt inte säker men om jag har tänkt rätt så borde det bli en K- eller L-kull. Precis när jag hade funderat ut bra namn på schäfervalpen, nu får jag tänka om alltså. Har för övrigt ingen aning om jag får bestämma vad valpen skall heta men man kan väl alltid lämna förslag. Så…
Bra hundnamn på en cairntik, skall börja på K eller L???

Diagnos…?

Idag var det alltså dags för att få reda på resultatet av över ett års utredningar. Det är dock inte det slutliga svaret, det här är psykologens svar, sen skall läkaren säga sitt också och teamet komma fram till en slutlig lösning (ödesdigert).
Som psykologen tidigare indikerat så passar jag inte riktigt in i något fack. Varje gång hon tyckt att jag haft någon speciell störning så finns det något annat som motsäger det hela.
Så det hon har kommit fram till är att jag har en neuropsykiatrisk störning med drag av både ADHD och autism/Aspbergers samt social fobi. Det positiva med ADHD-biten är att det eventuellt går att medicinera en del av de symtomen, som tex att jag har jättesvårt både att påbörja saker och att slutföra dem när jag väl har börjat. Skulle det funka med medicinering så vore det ju toppen. Autism/Aspbergersproblematiken går inte att medicinera men nu när vi har ringat in vilka bitar som det är problem med så är det lättare att ta itu med dem via psykoterapi och andra behandlingsformer. Jag skall få hjälp med att strukturera upp saker och ting samt hantera stress och andra svårigheter  samt naturligtvis med den sociala biten.
Det känns riktigt bra, all tidigare behandling har varit inriktad på depressionerna som ju inte är grunden till mitt dåligtmående utan resultatet av mina svårigheter. Tanken är också att jag skall kunna komma igång med någon form av aktivering så småningom.
I och för sig lär det väl bli full fart med en valp här hemma :-).
En del kanske tycker att det är konstigt att jag skriver det här öppet i min blogg. Själv tycker jag dock att det blir ännu konstigare om jag inte är öppen med hur det är. Med tanke på att jag är sjukpensionär blir det lätt konstiga rykten om orsaken och som det är nu är det lättare att förklara för folk om jag tex inte klarar av att delta på en del aktiviteter, snacka med främmande personer eller helt enkelt inte orkar med vissa saker. Jag har fått höra alldeles för mycket konstigt snack under åren om varför jag är som jag är och uppför mig som jag gör, då är det lättare att komma med en anledning och förklaring så får folk ta det som det är.
Trots allt så fungerar jag i de allra flesta situationer och mina svårigheter skulle kunna vara mycket värre.

Storm

Idag var det riktigt skönt att inte ha häst. Det kändes som om jag höll på att blåsa bort när jag var ute med kräken. Å andra sidan var det inte så jättekul i går heller, som vanligt pissregn och jag pallrade mig inte ut till stallet förrän det var mörkt. Inte sååå sugen på att rida men Gunilla och jag enades om att det var en ypperlig idé att jaga runt Baldur och Findur i paddocken en stund.
Jag antar att hästarna inte heller tycker att det är superkul att släpas ut i regn och blåst när de kan stå inne och käka hö.

I förrgår tog vi dock en tur med lite klättring och annat. Baldur blir väldigt uppiggad av att vara ute med Findur så han hade mer fart än vanligt. I galoppen pep han och brallade och han fick in en redig tölt emellanåt. Annars har jag lite svårt att få till en ökad tölt, vi sniglar fram i sakta mak utan att få in riktig speed.
Apropå Findur och Gunilla så tror jag att NÅGON har för lite att göra på jobbet, det har trillat in mängder av kommentarer i bloggen på sista tiden. Men det är välkommet, alltid kul när någon kommenterar :-).

Vad lilla valpen skall heta är inte bestämt än, jag vet varken vad det blir i stamtavlan eller till vardags. Mamma muttrade en del när jag berättade att jag sagt till uppfödaren att färgen inte spelade någon roll, mamma vill prompt ha en mörk men det är ju faktiskt min hund.
Jag misstänker att jag har förträngt hur jobbigt det är med valpar men det lär jag väl snart få minnas misstänker jag.
Skönt i alla fall att ha uteplatsen att kunna ta till i nödfall, kan Luddskallen använda den så kan väl valpen. Den där lilla ludna hunden är så nödig på mornarna så jag hinner inte alltid ut med henne.

I morgon är det dags för psykologbesök och så skall jag få en diagnos. På tiden! Förutom att utredningen har tagit evigheter vilket jag inte gnölar om då det beror på att de har varit noggranna så har det hela blivit försenat pga läkaren var tvungen att åka bort av familjeskäl. Det är ju inte deras fel, mest irriterad är jag på dr. T som behandlade mig i 10 år utan att göra en ordentlig utredning. Nu efteråt undrar jag varför jag inte bytte läkare långt tidigare men med tanke på hur mycket nötter det finns inom psykiatrin är det ju inte så konstigt.
Får väl se vad som kommer fram i morgon.