Jaha, jag är tydligen en jävla kärring. Nog för att jag brukar kalla mig för tant, men kärring…
Var ute med Skroffan och Frippen igår när vi på avstånd såg pitbullen som flög på oss i höstas.
Jag har inte mött dem tidigare, i alla fall inte på hörbart avstånd.
Nu säger matte högt och tydligt till sin hund ”Kom så går vi från den jävla kärringen”.
För det första tycker jag att det är riktigt barnsligt och omoget att göra så, vill hon kalla mig för jävla kärring så kan hon gott göra det direkt till mig.
För det andra – var det min hund som flög på någon annans för att jag hade för dålig koll? Nä, just det.
För det tredje – var det min man/sambo/pojkvän som kallade någon annan för jävla fitta? Nä, just det.
Det skall villigt erkännas att våra hundar (läs: Kalle) inte är några änglar och att Skroffan kan vara glappkäftad på gården men nog tusan har jag koll på dem!
Och även jag gapade får jag ju säga men jag höll mig åtminstone till ett trevligt språk.
Jag borde inte bry mig men det gör jag ju.
Nu tror jag alltså att alla Tuves (eller i alla fall Norumshöjds) hundägare hatar Skroffan och mig och pratar skit bakom vår rygg, om att jag ÄR en jävla kärring och snorkig dessutom eftersom jag inte brukar småprata med andra hundägare ens när jag är ute med bara lätthanterliga Skroff.
Som om jag inte hade svårt för att gå ut på gården redan innan eftersom jag redan tror att grannarna – som dock inte är hundägare – spionerar på mig.
It sucks.