”Jävla kärring”

Jaha, jag är tydligen en jävla kärring. Nog för att jag brukar kalla mig för tant, men kärring…
Var ute med Skroffan och Frippen igår när vi på avstånd såg pitbullen som flög på oss i höstas.
Jag har inte mött dem tidigare, i alla fall inte på hörbart avstånd.
Nu säger matte högt och tydligt till sin hund ”Kom så går vi från den jävla kärringen”.
För det första tycker jag att det är riktigt barnsligt och omoget att göra så, vill hon kalla mig för jävla kärring så kan hon gott göra det direkt till mig.
För det andra – var det min hund som flög på någon annans för att jag hade för dålig koll? Nä, just det.
För det tredje – var det min man/sambo/pojkvän som kallade någon annan för jävla fitta? Nä, just det.
Det skall villigt erkännas att våra hundar (läs: Kalle) inte är några änglar och att Skroffan kan vara glappkäftad på gården men nog tusan har jag koll på dem!
Och även jag gapade får jag ju säga men jag höll mig åtminstone till ett trevligt språk.

Jag borde inte bry mig men det gör jag ju.
Nu tror jag alltså att alla Tuves (eller i alla fall Norumshöjds) hundägare hatar Skroffan och mig och pratar skit bakom vår rygg, om att jag ÄR en jävla kärring och snorkig dessutom eftersom jag inte brukar småprata med andra hundägare ens när jag är ute med bara lätthanterliga Skroff.
Som om jag inte hade svårt för att gå ut på gården redan innan eftersom jag redan tror att grannarna – som dock inte är hundägare – spionerar på mig.
It sucks.

Annonser

Upp och ner

Nej det är inte min vikt det handlar om (den står för tillfället ganska still, jag har mer eller mindre tagit en time-out från sekten men skall återvända till fållan efter helgerna) utan mitt humör eller ”psykiska välbefinnande”.
Dagarna är ganska bra men kvällarna är skit trots att jag bytt och tar abilifyen på kvällen.
Lotta är sjuk så det blev inget möte i måndags, nu blir det väl inte förrän efter helgerna.
Hon som ringde och informerade att L var sjuk menade att jag skall ringa den jävla Kontaktpunkten och boka en ny tid, tror inte det, va.
Jag höll på att säga att ”Jag mailar Lotta” men kom på i sista sekunden att det kan jag ju inte säga eftersom hon inte får lämna ut sin mail till patienter (så därför är det ju väldigt bra att jag skriver det på bloggen så att vem som helst kan läsa ;-)).

I går var det Skroffträning inomhus, jag ställde visserligen inte så stora krav på henne (fast det gör jag ju aldrig, hmm) men hon var pigg, glad och samarbetsvillig trots löp och tikskydd.
Jag har bytt ut platsliggningen mot platssittning – fast då heter det ju sittande i grupp förstås – , platsliggning är ingen utmaning längre ens om jag går ut.
Möjligen om man lade massa godisar runt henne men det känns inte juste mot de andra hundarna.

Skroffan är som jag skrivit tidigare en fin flicka, det duger inte med vilken hanhund som helst, hittills i hennes liv har vi mött EN hane som hon flirtat med och det var en cairn som vi mötte på My Dog förra året.
Övriga göre sig icke besvär vilket iofs är ganska praktiskt med tanke på att Frippen spenderar dagarna här.
Det är helt enkelt en flygande attackterrier när han kommer med sina inviter.
Möjligen så planerar Skroffan dock att smyga sig på tåget till Stockholm och Uzie, hon duger tydligen :-D.

Idag är det som bekant onsdag men Skroffan slapp trimning trots att hon kunde behövt lite tilljämning, Sissi och jag nöjde oss med fika och prat i stället – nog så trevligt och förmodligen högt uppskattat av Skroffan (som dock inte fick någon fika).

Det har också varit Suss-lektion och jag hade lyxen att välja mellan Gjöf (Floas ”storasyster”) att glassa omkring på eller Tigull som mer behöver lösgöras.
Jag valde faktiskt Tigge eftersom han behövde det mest.
Det tog sin tid, jag rider fram minst en halvtimme innan själva lektionen, men sedan blev även han mjuk och fin att sitta på med stöd under båda mina sittben och i båda tyglarna. Duktiga Tigge och fantastiska Suss!
(Och snälla Eva och Flosan som bjöd på min lektion J !)

Så blir det kväll och det blir skit igen. Jävla, just det, skit. Är SÅ less på det här!

(Datorn har fått en knäpp så om texten är jättestor är det inte jag som har blivit synskadad!)

Helg

Har varit snäll (det är ju snart jul!) och tagit morgonfodringarna/utsläppen den här helgen eftersom det har varit ”mina” hästar som hade stallhelg.
Jag ÄR faktiskt lite piggare på mornarna tror jag, även om det är trögt att gå upp så är jag inte halvt medvetslös som jag var med Risperidonet.
Nackdelen är att jag fortfarande mår dåligt på kvällarna och inte kan somna :-(. Risperidonet gjorde en liksom lite lagom lullig så att man somnade och sov bättre.
För övrigt får jag väldigt skumma drömmar, häromnatten drömde jag om att mamma hade träffat en ny man (inte konstigt alls) och fått barn med honom (med tanke på mammas ålder så är det definitivt lite konstigt).
Vi åkte till Maldiverna med min nya lillasyster varpå hon förvandlades till en räka(! ), ni vet en sådan där liten genomskinlig sak, som den nya mannen badade i havet.
Det kändes inte alls bra eftersom han släppte henne lös i vattnet, hon kunde ju jättelätt komma bort!
Jag vaknade och var väldigt upprörd för jag kände att jag måste ta lite ansvar och fånga in min lillasyster innan hon försvann i böljan den blå.
Jag säger då det…

Igår var jag kvar i stallet ett bra tag, gjorde ett fåfängt försök att rida men eftersom Tigull inte har snösulor så var det rätt kört, snön klumpar ihop sig till styltor under hovarna så hästen knappt kan gå.
Tog i stället en promenad med Skroffan – hon skulle väl fått en promenad ändå i o f s – som tappert knatade på i blötsnön som bitvis gick henne ända till magen.
Nyttig träning för små Skroffor, i synnerhet som hennes matte var elak och tvingade henne att skritta eller möjligen trava, inte skutta.
Sista biten av promenaden gav hon dock upp och traskade i mina fotspår så att det blev lite lättare.

I morse däremot åkte jag hem så fort pållarna var ute (tack Anita och Lotta för hjälpen med lunchen!) och så kröp Skroffan och jag till kojs och sov. Och sov. Och sov ännu mer.
Till slut masade vi oss upp, käkade middag respektive frukost och sedan var det dags att åka till träningen vilket jag hade försökt förtränga.
Kände inte alls för det idag och än värre blev det av att Anne tagit miste på tiden så att vi blev sketsena. Jag KAN inte komma försent till sådana tillfällen!!!
Ont i magen men vi puttrade på och kom visserligen sent men inte jätte-jättesent.
Skroffan var dock totalt loss att träna idag, hon var seg och förstod inte alls vad jag menade så jag gav upp; tränade lite stadga och sedan gick vi en promenad varpå Skroff blev förpassad till bilen.
Heeelt meningslöst att träna när hon är på det humöret, det är väl hormontilt i skallen på henne. Man kanske kan tycka att jag verkligen borde träna vid dessa tillfällen och ”få min vilja igenom” men jag tror att det gör mer skada än nytta både för träningen och vår relation.

Och så blev det kväll och inte-så-bra igen :-(. Skall till Lotta i morgon igen så vi får se om det blir något konstruktivt av det hela, egentligen skulle jag nog behöva prata med dr S men vi får väl ge Abilifyen en chans först.

Crap

Det har varit lite bättree men så går det ner igen… Skit.
Har dock fått nya Abilifytabletter så nu skall dosen höjas, förhoppningsvis kickar det in något bra då.

En annan skitgrej är GE Moneybank, jag har ju skrivit tidigare om deras reklam med blodhunden som har epulider. Nu är munnen bortklippt men hunden mår ju inte bättre för det.
Mailade dem faktiskt för att höra vad de har att säga om saken – med tanke på att de tidigare gått ut och sagt att alla djur i deras inspelningar mår bra och är välskötta vilket uppenbarligen inte stämmer – men näpp, de hörde inte ens av sig.
Jag vet i alla fall var jag INTE skulle ta lån!!

Provsvar

Fick ringa till Blå Stjärnan om Skroffans provsvar idag men jag fanns faktiskt på Reiduns to do-list. Skroffan hade inga baskelusker i urinen och R sade inget om protein eller annat så jag antar att hon i alla fall inte blivit sämre.
PTH – svaret (parathyroidea, dvs bisköldkörtelhormon) får vi efter jul då det tar lite tid.
Det blev ett ganska konstigt samtal där det tyvärr nog lät som om jag snoppade av Reidun, jag trodde att hon hade pratat klart men det hade hon tydligen inte. Ooops, jag HATAR att prata med okända personer i telefon!
Idag kissade Skroff för övrigt mindre, hon dricker och kissar fortfarande mycket men inte så extremt som igår.

Nu är Grynet snart färdigtrimmat, två ben och större delen av huvudet klara.
Kroppen får nog vara som den är, det kommer ny päls men jag vill inte riktigt dra bort all den långa än, det ÄR trots allt vinter och Skroff är sjuk, då får funktion gå före snygghet.
Jag har inte fått till huvudet alls den här gången, kanske för att jag väntat för länge. Jag som ville att hon skulle se fin och cairnig ut på My Dog när hon sitter i rasmontern :-S.
Fast söt är hon förstås ändå <3.

Lättare sagt än gjort…

Idag var jag och hämtade Skroffans Rocaltrol, den var t o m billigare än väntat – 250 spänn.
Puttrade vidare till mamma för att hjälpa henne lite (och äta gröt), en snabbis till stallet och så hem igen.
Väl hemma tog jag tag i projektet ”Fixa Skroffans medicin” – hur svårt kan det vara  att sätta en kanyl på en spruta, perforera en medicinkapsel, suga ut innehållet och till sist dosera det på Skroffans mat?
Det var dock lättare sagt än gjort för kapslen var hård trots att jag försökte sticka i ”fogen” som Reidun visat, kanylen ville böja sig hela tiden.
Lååångsamt och så *tjoff* in i tabletten. Men.
Givetvis gick det inte att suga ut något alls, jag joxade och tricksade åt alla möjliga håll med både kapseln och kanylen men nej, det gick inte.
Fasen. Ok för att man kanske inte får ut allt innehållet varje gång men ett par droppar i alla fall?
Kom sedan på att den nog var frusen efter att ha legat i bilen så den fick tina lite och voilà så funkade det. Frågan är ju då huruvida medicinen fortfarande är effektiv när den varit frusen?
Pluppade på en minidroppe på Skroffans mat och så får vi hoppas på det bästa.

Har inte fått provsvar, R ringde inte igår och jag missade att ringa för att tjata idag (klantisch, jag vet) så jag får ta tag i det i morgon.
Jag vet inte om jag vill eller inte vill att Skroffan skall ha en UVI vilket kanske låter rubbat men OM hon har det så skulle det kunna förklara hennes ökade drickande.
Å andra sidan så är en infektion förmodligen även ett tecken på att njurarna och immunförsvaret är sämre :-(.
Hon dricker verkligen mer nu vilket naturligtvis gör henne kissnödigare.
Vi brukar gå ut på en snabbkiss precis innan vi går och lägger oss men nu får jag vara ännu noggrannare med det. Hon måste även vara väldigt kissnödig på morgonen för fast hon inte säger något eller väcker mig så kissar hon floder när vi går ut.
Jag får erkänna att jag kan vara synnerligen seg med att gå upp och ut på morgonen men nu skall det bli andra takter! Jag kan ju gå och lägga mig igen efter att vi varit ute, bara Skroffan har fått mat och kissat.
Var ute vid åttatiden i morse och hon kissade flera minuter, utan överdrift. Det låter kanske inte länge men kolla själva hur länge era hundar kissar per gång…
Snart kanske hon behöver gå ut på natten, kan hon inte fatta att det är jättekäckt att kissa på uteplatsen i trängda(!) lägen? Men nä, det går bara ibland, får väl lära henne att kissa på kommando.
Och behöver hon gå ut på natten så får vi väl göra det, det är inte mer med det.
Så länge Skroffan är en glad Skroffa så får jag ställa upp på lite extra meck <3.

En alldeles unik Skroffa!

Jo, jag har väl alltid tyckt att Skroffan är speciell förstås men faktum är att hon är näst intill unik.
När jag försökte klämma ur Reidun var på skalan över njurfel som Skroffan ligger på så menade hon att det är omöjligt att säga. De flesta hundar dör inom ett halvår efter att de fått diagnosen njurinsufficiens, en del lever upp till ett år.
Ett ytterst fåtal procent klarar sig längre än så men det finns ingen statistik över dem eftersom de är näst intill unika.
Och Skroffan, ja, hon hör ju till det där fåtalet. Nu till våren har hon levt med diagnosen i fyra år och sannolikt haft sina kassa njurar i fem.
Hon ligger relativt stabilt, det går åt fel håll men inte alls lika fort som i normalfallet.
Kom inte och säg att det inte hjälper med att hålla tummarna :-D!
Det går annars inte att säga varför just Skroffan hängt med så länge förutom att Reidun tyckte att jag hade skött henne väldigt bra. Det får mig att fundera över hur andra hussar och mattar till sjuka djur gör för det är väl självklart att man följer veterinärens råd?
Att Skroffan till 99% bara äter sin dietmat (ok, en och annan morots- eller gurkbit slinker ju ner ibland), går på sina kontroller och äter sin medicin hjälper alltså en hel del.
Hon är inte längre helt tip-top men blodtrycket var lägre – när vi hade tagit om det ett antal gånger så att Skroff hade lugnat ner sig – än sist trots att hon var mer stressad den här gången.
Reidun lyssnade noga på hjärtat då högt BT och även njurfelet i sig kan ge blåsljud men det lät bra. Eftersom det bara är en månad sedan vi tog basprov och annat så tyckte Reidun att det räckte med PTH (bisköldkörtelhormon som interagerar med bl a kalcium och vitamin D, ämnen som påverkas av medicinen Rocaltrol) och så tog vi ett urinprov för säkerhets skull eftersom jag nojjade för en UVI.
Skroffegrynet uppförde sig så fint så, både vid undersökningar/provtagning och i väntrummen där diverse andra hundar gruffade med varandra.
Veterinären som tog urinprovet kommenterade att Skroffan måste dricka mycket eftersom det var så utspätt och det gör hon ju numera. Hon har ökat drickandet rejält den sista tiden men så länge som hon är pigg så…
Och Skroff har gått upp! Jag har ju mölat i henne mat hela hösten och nojjat en del för att hon inte verkade lägga på sig men nu landade hon först på drygt 9 (jisses!) men sedan på perfekta 8,7 kg.
Hon skall inte vara tjock men på övre gränsen av smal-skalan och det tycker jag att hon ligger på nu.
Så nu handlar det bara om att balansera det där så att hon inte går upp för mycket men framför allt att hon inte tappar igen. Uppenbarligen så förmår hon inte att ta vara  på maten på samma sätt längre och det är väl också ett symtom.
Vi fortsätter som tidigare med blodtrycksmedicinen och så skrev Reidun ut Rocaltrol igen.
Det finns inte som droppar så man får ta och suga ut innehåller ur en kapsel vilket tydligen är lite pill.
Man tar helt enkelt en tunn kanyl och en liten spruta och skrider till verket, sedan skall Skroffan ha ungefär 1/10 av innehållet per dag. Reidun skickade med ett gäng kanyler och sprutor, typiskt nog så är det bara någon månad sedan jag rensade bort Gastons gamla insulinsprutor som jag alltid tänkt ”kan vara bra att ha”. Nu hade de det!
Apoteket hade inte kapslarna inne men kunde få hem dem till i morgon.
Jag frågade med bävan hur mycket medicinen kostade på ett ungefär och tänkte på att en flaska Rocaltroldroppar låg på ett antal 1000-lappar men kapslarna kostar runt 300!!! Jag trodde att farmaceuten sett fel och att de kostade 3000 men nej, hon hade rätt även om hon garderade sig att det kunde diffa på ett par tior.
1 kapsel borde räcka till minst 5 men upp till 10 dagsdoser så 25 kapslar räcker ett bra tag. Yeii!
Drygt 4 papp kostade kalaset idag varav jag betalade 800:-  Dock så var det inget specialisttillägg den här gången, förra kostade det 500:- extra. Nå, Reidun är så bra så jag betalar gärna de där slantarna men är glad om jag slipper.
Vi får svar på urinprovet i morgon, Reidun hör av sig efter jul om PTH-svaret och så skall vi komma tillbaks om tre månader igen.
Eftersom proverna har svajat lite hit och dit det senaste halvåret så ville Reidun hålla lite tätare kontakt så att hon fångar upp om det skulle bli sämre. Man kan t ex sätta in mer blodtryckssänkande eller ett läkemedel som minskar proteinläckaget från njurarna men just nu bedömde hon att det inte behövs.

Skroffan är verkligen en Super-Skroffa :-D!
Tack snälla snälla för alla hållna tummar, tassar, tankar på oss och rent allmänt för ert stöd!