Helg

Ja, nu är det ju måndag men det har varit helg!
Lördagen spenderade vi först i stallet där vi tittade på när Eva red lektion, pysslade och så fick Nikka träna lite i paddocken. Jättebra att ha en plats att träna på i direkt anslutning till stallet, nackdelen är att sträckorna tenderar att bli lika långa varje gång.
Men nu börjar left och right resp ut (bakåt) funka allt bättre!
Hem för att svida om och iväg till mamma för att lämna hundarna.
Sedan puttrade vi iväg in till stan för en som vanligt trevlig kväll hos Jukka och Christina. Maten var suverän (tack Jukka!), gurkan mycket fint skalad (tack C!) och sällskapet inte sämre det.
Vi var hemma vid 02.30(!) och vissa mådde visst inte så bra dagen efter… Det har sina fördelar med att köra bil och hålla sig nykter!
Jag somnade dock inte förrän vid sjutiden så jag var inte så värst kaxig när vi skulle ut och träna hund på söndagen.
Nikka gjorde dock ett  bra jobb, vet hon bara vad som väntas av henne så går hon super. Och ja, vi körde linjetag…
Raka, fina och full sula men så fick hon se när vi lade ut dummysarna.
Skroffan träffade en liten terrier som hon lekte med, antagligen tyckte hon att det var trevligt att ha en jämstor kompis som inte sprang omkull henne hela tiden!
Anne och jag åkte vidare till Taksim som är en grekisk-turkisk taverna, vi förstår inte riktigt hur de har kunnat få toppbetyg i GP men maten är helt ok. Vi blev serverade av en tämligen sur servitris som suckade ljudligt när Anne började räka upp vilka smårätter hon ville ha.
På vägen hem stannade vi till och köpte godis, som Anne sade så var det ju trots allt en bakisdag. Men jag köpte LITE och hemma hos Christina och Jukka åt jag EN pralin och inget annat snask även om efterrätten i form av en kladdkaka glatt slank ner.
Sedan däckade både jag och hundarna och sov sött till måndag morgon även om vi vaknade och gick upp för matning och rastning någon gång mitt på.

Idag vaknade vi till ett smärre snökaos, dock blåste det mesta bort tills det var dags att bege sig till stallet. Pysslade om Greina och Tigge och sedan var det lika bra att ta tjuren vid hornen och åka till sekten aka Viktväktarna.
Puttrade alltså iväg till Torslanda, passade på att handla och gick sedan och vägde mig, den här gången med månadskortet hårt i handen. Guldstjärna!
Man blir ju mer pepp när det går bra så jag kämpar vidare. Dessutom har jag pröjsat för ett halvår så jag hoppas att det blir resultat till sommaren.

Dogsen mår förresten bra, Skroffs öga är lite kladdigt men det är antagligen salvan som geggar. Nikka mår bra, nu får hon magmedicin (TACK Sol!) och den där nedrans allergimaten. Håller hon sig frisk då så får jag väl byta foder. Men det suger lite eftersom jag precis köpt en stor säck Magnusson och dessutom har en del kvar sedan tidigare.
Nå, Frippen lär väl bli glad…

Annonser

8 minuter…

Har kommit in i ett litet flyt för tillfället; varje kväll städar jag 8 minuter per rum + 8 extra till diskning. Det är ungefär vad jag orkar med för att inte få ångest eller börja slarva men det gör faktiskt skillnad.
I vilket fall som helst så blir det inte värre här hemma och jag har fått till lite rutiner.
Vitsen är att när äggklockan ringer så ”måste” jag gå vidare till nästa rum för annars fastnar jag på ett ställe som känns bättre än de andra och så blir jag bara trött.

Jag är äntligen fått en boendestödjare utsedd som kommer att kontakta mig för ett samtal här, hua! Det är superläskigt att det kommer någon hit fast det är ju just det som är meningen…
Frågorna surrar i skallen; tänk om de inte gillar hundarna (fast jag har sagt att det måste vara någon som tycker om hundar eller i alla fall inte är allergisk mot dem), tänk om hundarna inte uppför sig, var skall vi sitta, skall man bjuda på något och i så fall vad, hur mycket skall jag försöka fixa här hemma – det måste bli ett mellanting mellan att jag skäms ihjäl och för välstädat för det skall ju inte se för bra ut heller (vilket väl inte är så stor risk i och för sig). Gah!
Hoppas nu att detta blir bra och att det kommer att fungera.

Lite av varje

I måndags var jag inte bara hos veterinären med Skroffan och hennes öga, vi var givetvis i stallet också.
Det kom en sadelutprovare till Flóa så nu har hon en sadel som passar både hennes rygg OCH min ganska väl tilltagna rumpa :-). Jag tror att jag inte bara är medryttare på världens bästa häst, jag har dessutom världens bästa hästägare. Vem skulle annars köpa en sadel TILL när hon precis köpt en ny som sitter som en smäck och passar alla andra utom mig?
Man kan förstås tycka att banta då för fan vilket är lättare sagt än gjort, dessutom tror jag aldrig att jag skulle gå kunna gå ner så mycket så att jag passar i Flóas andra sadel.

Men banta ska jag, dags för ett nytt försök med sekten (det vill säga Viktväktarna). Varje gång försöker jag verkligen att gå kvar men så händer något och jag tappar taget. Jag vågar därför inte lova varken mig själv eller någon annan att ”den här gången ska det funka” men jag hoppas att det håller i sig och att jag orkar fortsätta.
Traskade därför dit förra måndagen och registrerade och vägde in mig. Inte så kul men det är lika bra att ta tjuren vid hornen!
Valde att binda mig för ett halvår så får jag i alla fall en ordentlig start.
Det är inte så nedrans svårt att tappa de där jättefläskkilona. det svåra är förstås när man kommit en bit på väg – och att inte gå upp igen!
Jag tycker ändå så illa om mig själv men kanske det blir lite lättare att inte vilja spy när jag ser en bild på mig själv om jag tappar en del i vikt.
Och det viktigaste av allt – att hästarna skall slippa släpa på mina extrakilon!
Det är faktiskt största motivationen.

Nu i måndags var det upp till bevis och trots att jag slarvat rejält i början på förra veckan så skärpte jag till mig på slutet vilket gav resultat.
Dock var det nära att det inte blev någon vägning och jag var faktiskt jätteduktig, inte för att jag gått ner utan för att jag inte bara vände på klacken och gick iväg för att aldrig mer komma tillbaka.
Jag hade nämligen missat att det inte bara räckte med medlemsnumret, man behöver sitt månadskort också för att visa att man har betalat.
Shit!
Konsulenten (förlåt, numera heter det coachen!) grumsade givetvis men jag fick låna hennes padda för att logga in på VV och visa att jag var medlem.
Jag frågade om jag fick väga mig först men kom givetvis inte på fråga (som om det skulle vara något otroligt magiskt med just deras våg).
Så där stod jag, loggade in och kom till en jättekonstig sida. Bad om hjälp men coachen menade att jag gjort fel för sådär skulle det inte se ut, jag måste ha loggat in på någon annans konto.
Nu är det så att jag har ett nick och ett lösenord som definitivt ingen annan har (och nej, det är inte Skroffan!) men visst, jag loggade in igen – och kom till samma sida.
Det är ju inte mitt fel om VV har någon bugg eller något men det var förstås min miss att jag inte skrivit ut och tagit med månadskortet.
Jag tyckte förstås att det var skitpinigt men visste att om jag gick därifrån så skulle jag aldrig klara att komma tillbaks så det var bara att se trevlig och leende ut, be om ursäkt igen och fråga om det var lika bra att jag åkte hem direkt.
Jag fick faktiskt väga mig men nästa gång måste jag såklart ha med kortet. Jag lär ju inte glömma det efter den här händelsen!
Däremot stannar jag aldrig på mötet utan när jag vägt mig smiter jag iväg igen. Det är tillräckligt jobbigt att stå i kö och behöva småprata både med de andra medlemmarna och med kassören + coachen. Hua!

Från det ena till det andra, Pickelur verkar må bra. Pigg och glad men det har hon ju varit hela tiden så det viktiga är att hon inte harklar sig.
Jag har inte bytt till allergifoder fast det kan jag lika gärna göra eftersom jag köpt det och det står här och retar mig. Dubbelt så dyrt som hennes vanliga foder och till skillnad från vanliga RC-foder så får man inte byta på smakgarantin.
Nå, nu kör vi på magontspåret, funkar inte det byter jag tillbaks till Eukanuba som hon åt när hon kom hit. Blir hon besvärsfri då så beror det ju helt klart på att hon inte tål Magnussons M&B som hon äter nu och då får jag försöka hitta ett nytt alternativ.
Med Eukanuba så fiser hon och bajset luktar vedervärdigt, dessutom äter hon bajs ute men det är klart, hellre det än att hon får ont i halsen!

Har fått mejl från min soctant (som förmodligen är yngre än jag så tant kanske är fel benämning) som informerade om att hon tjatar på sin chef så att de skall tilldela mig en boendestödjare. Det verkar inte som att det är tal om att jag inte skall få boendestöd men det tar alltså sin runda tid.
Men toppen att hon 1, hör av sig och 2, gör det via mejl. Det finns visst hopp för myndigheterna trots allt!

Och jo, jag vill fortfarande ha en hamster när det är klart här hemma. Frågan är om jag skall ha en guldhamster eller två Campbells dvärghamstrar? Försöker snoka men det är inte alltid så lätt att hitta info trots att jag hänger på olika forum.
Det finns faktiskt jättefina hamstergrejer att inreda akvariet med, tanken är ju att det skall vara fint att titta på och ett alternativ till fiskar.
Och sedan finns en liten, liten tanke att OM jag trivs med min/a hamster/rar så skulle det vara förbaskat kul med avel i liten skala. Tänk att äntligen få leva ut sina uppfödardrömmar utan allt det ansvar, kostnad och plats för att inte tala om kunskap och bra avelsmaterial som en hunduppfödning kräver!
Det finns massa skojiga färger på hamstrar, tänk att få verkligen grotta ner sig i genetik och färgavla ”på riktigt” och inte bara försöka få fram roliga färger på en höft sådär som jag gjorde med mössen på jobbet. Min chef tyckte konstigt nog att det var viktigare att jag fick fram rätt genotyp än att mössen hade fin färg…

På kollo och trasig Skroffa

Förra onsdagen var hundarna och jag i Fritsla och hälsade på Sissi och welsharna i deras nya hus. Jättefint!!
Vi hade mycket snack, fika, härlig promenad med dogsen i skogen och sedan givetvis mer fika innan jag var tvungen att åka och hämta upp Frippen.
Blir lite avundsjuk, vill också bo i hus men jag unnar verkligen Sissi det :-).

På fredagen var det dags att puttra till Fritsla igen, S skulle gå kurs i helgen och jag bo i huset och passa hundarna. Med två egna varav en löptik och fyra extra varav en intakt hane – om än ung – så kändes det lättare att bo i huset där man kan dela upp hundarna i olika rum.
Tror heller inte att mina grannar hade blivit så glada över sex hundar helt plötsligt, jag är glad över att de står ut med mina två + Frippen!
Givetvis glömde jag Nikkas tikskydd vilket ledde till att hon blodade ner lite här och var i gästrummet. Jag tänkte visserligen på att skydda det fina överkastet men inte på att rulla ihop mattan så jag hoppas innerligt att den går att köra i maskin som S sade!
Skroffan och Nikka fann sig väl tillrätta och grumsade inte över att vara ensamma när jag var med welsharna. Det är ju lite löjligt att de minsann kan vara tysta och snälla när de är borta men inte hemma…
Annars så är det fint att se hur de tyr sig till varandra när de är i en ny miljö och matte är borta, man kunde spionera lite på dem genom fönstret.
Jag spenderade dagarna med att sova middag, promenera med hundarna – det tog sin tid eftersom de rastades två och två – läsa, surfa och inte minst trimma på Skroffan. Har man tillgång till ett rum som är inrättat enbart för trimning så är det klart att det är smidigt att passa på!
Skroff gillar inte att stå på trimbordet eftersom det brukar betyda ryckning men hon vänjer sig väl så småningom vid att det numera bara är klippning förutom på örontipparna.
S kom hem på kvällarna så vi hann tjöta lite vilket givetvis var trevligt.
Söndag förmiddag upptäckte jag att Skroffans vänsteröga var helt igengojsat med gult segt klegg och när jag öppnade ögat syntes blinkhinnan. Inte bra! Hade jag varit hemma hade det nog blivit en tripp till Blå Stjärnan men nu nöjde vi oss med att tvätta/spola med massor av koksalt ett par gånger och vänta till nästa dag.
Söndag kväll tuffade vi hem igen efter ännu mera tjöt om allt mellan himmel och jord. Kul när man blir vänner via ett visst intresse och sedan upptäcker att man har massa annat gemensamt också! Nog för att jag kan prata hund eller häst så länge någon ids lyssna men det är trevligt att tala om annat också.

Måndag morgon var Skroffans öga något bättre men fortfarande geggigt så givetvis fick hon gå till veterinären. Tror att jag skall skaffa en säng och ställa någonstans på kliniken, det känns nästan som att jag tillbringar mer tid där än hemma…
Vi hade tur och fick vår vanliga veterinär Marianne som tyckte att Skroffans öga verkligen såg fult ut. Inget snack om saken, det behövdes antibiotikasalva.
Skroffan fick beröm över att hon är så söt (givetvis!), att hon uppförde sig så väl – men till skillnad från Frippen så vågade hon andas under behandlingen – och för att hon var i så prima skick. Det går verkligen inte att se på henne att hon har en kronisk sjukdom!
M frågade om jag trodde att Skroffan hade så ont att hon behövde smärtstillande men eftersom hon inte kan äta vanliga värktabletter på grund av njurarna så skulle hon få opioider vilket kändes som att skjuta mygg med kanoner.

Nu, två dagar senare, är ögat mycket bättre och hon kisar inte alls på det. Hon är lite geggig runt ögat men det kan lika gärna bero på salvan som hamnar lite här och var när man skall kladda på den. Nog för att Skroff sitter still men salvan fastnar lite varstans ändå.
Hoppas nu bara att inte Nikka eller någon annan blir smittad men so far so good. Det räcker med veterinärbesök nu!

Nu, två dagar senare, är ögat mycket bättre

Nikka-nytt

Nikka sövdes och kollade sin hals igen i morse (samt klippte klorna och rensade öronen, lite rekond sådär) och den är mycket bättre. Lite irriterad men tonsillerna är fina och M hittade inget anmärkningsvärt.
Vi hade tid 9.50, skulle först fått hämta Pickelur vid 16.30 men M hade ett klämhål och snabbade sig med Nikka. Eftersom hon inte blivit opererad eller så så kunde hon gå hem så fort hon kunde stå på benen vilket innebar att jag fick hämta henne redan 10.45!
Det ruckade dagens planering något, jag hade ju tänkt fixa i stallet medan Nikka var hos vetten, nu fick jag åka hem och bädda ner henne i stället. Lämnar inte en nysövd hund utan koll så det fick bli en snabbstallis på eftermiddagen i stället.
Veterinären vet inte riktigt vad som är fel på Nikka men eftersom hon även har lite problem med öronen ibland så funderade hon på allergi. Jag tycker inte riktigt att det stämmer, borde hon till exempel inte blivit bättre när hon gick på kortison i så fall?
Diskuterade med Nikkas uppfödare som också är lite tveksam men det som talar för att det kan vara allergi – eller kanske snarare överkänslighet – är att besvären antagligen började ganska kort tid efter att Nikka flyttat hit. I ungefär samma veea bytte hon även foder så lite logiskt är det allt.
M tyckte i alla fall att vi skulle testa med 8 veckor på hypoallergenfoder så det är väl lika bra att testa. Och nej, jag tror inte att hon bara vill kränga dyrt foder för hon sade att det går att köpa lite varstans.
Så, vi får väl se vad som händer.

Bokus är ju så himla smarta *not*! Beställde ett paket med tre böcker före jul, de skulle komma fram den 23:e (vilket är lite underligt för böckerna som jag beställde två dagar senare till mamma kom fram den 20:e) men en bok var restad och skulle skickas senare.
Inga böcker i sikte men idag kom den restade boken.
Ringde(!! Modiga jag!) till Bokus som konstaterade att jo, den där första försändelsen hörde till ett gäng paket som försvunnit på posten men om jag ville så kunde de skicka nya böcker – de är redan betalda – och bjussa på snabbfrakt. Fint så, men kunde de inte hört av sig och sagt att paketet kommit bort när de uppenbarligen visste om det??

Huuaaa, nu ringde det på dörren. Törs inte öppna men vad kan det vara för hemskt?

Fail, sömnlöshet och sjuka hundar

Det bidde ingen Disney on Ice för mig, det gick bara inte. F-n vad jag hatar när det blir såhär!
Jag vet att jag ältat det femtioelva gånger men varje gång det händer tänker jag att jag skall lägga ner allting utom möjligen hundarna.
Men man måste ju försöka, annars skulle jag till slut ligga i min säng med täcket över huvudet dygnet runt (vilket i och för sig känns lockande just nu).Nå, det viktiga är att småtjejerna fick gå.

Sömnlösheten hänger i. Om den berodde på att jag var pigg var det inget att hänga upp sig på men nu blir det snarare att jag går omkring i en dvala.
Frågan är då vilket som är bäst; att vara vaken hela dagen (Annes metod) och ändå inte kunna sova på natten vilket gör att man blir tröttare och tröttare eller passa på att sova om det går på dagen?
Får ta upp det här med Lotta om det hänger i.

Frippen fick åka till veterinären i morse eftersom han skadat ögat. M hittade inget riktigt sår men ögat var rejält inflammerat och irriterat, dessutom hade han ett hårstrå som växte åt fel håll. Antibiotikasalva i 10 dagar och sedan skall han förhoppningsvis vara lagad.
Någon som inte är lagad är Nikka. Jag passade på att fråga M hur länge Pickelur skall harkla sig och hon såg helt förskräckt ut, Nikka borde vara helt bra vid det här laget.
Så, tillbaks i morgon bitti för mer utredning. Antar att de  söver henne igen och kollar och troligen sätter de in Omeprazol IFALL det är sura uppstötningar som orsakar halsbekymren. Det här börjar kännas rätt tröstlöst…
Grynet (det vill säga Skroffan) har antagligen fått tillbaks sin gastrit och hon verkar ha sura uppstötningar så jag får be Reidun titta lite extra på henne när hon skall dit i februari. Tills dess får hon äta oftare och det lär hon väl inte klaga över!

Jag får ju ”käcka idéer” emellanåt, den senaste är att skaffa hamster. De är ju ASGULLIGA! Har alltid velat ha akvarium men det verkar så jättemeckigt, alltså blir det antagligen ett fint inrett akvarium/terrarium med en söt hamster i i stället.
MEN först skall jag få ordning hemma och om det någonsin blir det och jag fortfarande är insnöad på samma spår så får jag en liten sötnos av mamma som belöning.
Skroffan kommer att bli helt galen, hon skall INTE få hälsa på nya familjemedlemmen men Nikka kanske kan träna apportering med den?

Håll nu tummarna för Pickelur i morgon bitti!

Jaha

Nytt år, nya möjligheter som det så äppelkäckt heter.
Det nya året bjuder på en trött Helene, en harklande (japp!) Nikka och en glad Skroffa. Ett rätt av tre…
Så, lite allmänt blaj.

Jag är svintrött samtidigt som jag antingen inte sover alls eller sover för hårt så att jag liksom blir ännu suddigare i skallen. Vart tog ”lagom” vägen??
Lite Stesolid håller ångesten borta men jag somnar inte av den vilket jag brukar göra om allt inte är totalknas. Det är det inte nu men jag misstänker att det kan bero på att jag vant mig vid min vanliga Stesoliddos trots att jag inte tar särskilt ofta. Är ovillig att trappa upp så länge jag inte mår skitdåligt, då är det bättre med lite sömnstörningar och trötthet – tror att det är lättare att komma över.

Jag tyckte att Skroffan inte var riktigt tip-top när vi var i Henån, inte att hon var dålig men ja, inte riktigt så bra som hon kan vara. Verkar ha varit något tillfälligt för nu är hon pigg igen 🙂 . Långhårig, men jag klipper så gott jag kan. Mina fingrar hamnar i vägen och blir klippta i emellanåt men bättre det än att jag klipper i Skroff.
Har fått min nya örontrimkniv så nu skall hon bli riktigt fin.

Båda hundarna har haft en släng av illaluktande öron så det blev några dagar med oto-clean. Jag tycker inte att man skall hålla på och pilla med öronen men samtidigt verkar det som om de blir mycket känsligare när de väl har haft en öroninflammation.
Och Nikka är nog inte helt ok trots allt. Hon har varit lite harklig och jag tycker att det har tilltagit medan bekantskapskretsen menar att jag sjåpar i onödan.
Harklingarna kunde ju sitta i ett tag enligt veterinären så jag borde ha lite is i magen.
MEN idag tränade vi för första riktiga gången sedan vilan och då kom det massa harklingar. Nog för att Nikka var laddad och uppe i varv men inte skall hon harkla för det?
Jag har studerat henne men kan inte se några tecken på sura uppstötningar men nästa veterinärsteg är tydligen magmedicin IFALL det beror på magen. Suck.
Skall prata med vetten på måndag och höra vad de tror.
Min magkänsla har haft rätt hittills så jag fortsätter att köra på den.
Annars så har Pickelur börjat löpa, den här gången var det fem månader emellan vilket jag möjligen kan tycka är ok. Förra gången var det bara knappt fyra månader och det känns inte riktigt sunt.

Jag är som sagt trött, trots att Nikka har varit igång i några veckor har det inte blivit någon regelrätt träning även om vi stoppat in lite linjetag här och var.
Vilan har inte gjort att Nikka gått bakåt i sin träning förutom att hon är jätteladdad = gnäll. Inte när hon jobbar men innan och i pauserna.

Försöker också  ta tag i mitt hem, nästa steg är att ta hit mamma så att boendestödet kan komma hit utan att jag skäms ihjäl. Jobbigt!
Har i alla fall fattat beslut om en del saker: mera rensning, till och med bland de saker jag redan rensat. Nu har jag hunnit känna efter och jo, jag kan ta bort mer.
Jag skall köpa mera bokhylla, hade först tänkt köpa mer mörkbrun för att passa de jag redan har men jag vill ju egentligen ha ljusa. Alltså blir det björk och inte mahognyliknande, i första etappen ersätter jag inte alla bokhyllorna utan kompletterar så får det väl se konstigt ut med ljust + mörkt.
Men välkommen Billy björk! Kanhända tråkigt att köpa Billy från IKEA men den lär finnas kvar om jag vill ändra något och känns lagom intetsägande, tror inte att jag tröttnar. Och, framför allt, priset!
Det får bli ett nytt soffbord också så välkommen Lack!
Sedan kanske jag ÄNTLIGEN får lite ordning på mitt vardagsrum. TVn åker ut, jag har inte kollat på över ett år och nu betalar jag dessutom inte för tvutbudet, bara till TV-licensen, så då kan det lika gärna vara. Är det något jag vill se så kan jag använda datorn och eventuellt betala lite eftersom jag som sagt inte pröjsar för kabeltv.
Har också bestämt mig för att göra mig av med mina modelljärnvägsprylar. Det svider lite men face it, på de tio år som gått sedan pappa dog så har jag inte fått tummen ur för att göra något vettigt av grejerna så jag lär inte göra det inom de kommande tio åren heller.
Man kan inte spara på allt helt enkelt men jag behövde nog de här åren för att få lite avstånd eller vad man skall säga till pappa och hans bortgång.
Att jag helt plötsligt skall vakna och ha en massa härlig energi och kunna ta tag i saker är en utopi så jag kan lika gärna lägga ner en del projekt som att de skall hänga över mig i form av ett ständigt dåligt samvete.
Sparar min kära Y6-rälsbuss (den är GUL dessutom!) och ett hus, sedan får resten gå.
Det handlar om en större pappkartong så jag tänkte sälja grejerna i blandat klump, några hundra får jag väl för dem i alla fall.
Att jag överhuvudtaget orkar tänka på de här sakerna och fatta beslut är faktiskt ett framsteg även om det är ett ännu större steg att ta och verkligen genomföra planerna.

Några roliga saker på gång: en ny Londonresa i början på sommaren :-). Norrlandsresa med M + mamma och husbilen – förutsatt att det funkar med båda hundarna – där vi förhoppningsvis kan pricka in AoHs träff i Östersund. Det innebär att jag missar Nikkas kennelläger vilket svider men det får gå.
Pengarna rullar iväg men det känns onödigt att spara till pensioneringen som ändå innebär samma summa som nu, lika bra att göra något vettigt av de pengar jag har stoppat undan (med undantag för en buffert för hundarna och annat givetvis).
Vem vet om jag ens lever när det är dags för ”riktig” pension?

På söndag är det för övrigt dags för Disney on Ice med Syster Yster och barnen. Skall bli kul men lite läskigt! Man måste ju ta sig in till stan, vistas bland en massa folk och dessutom umgås. Det är hemskt att det skall vara jobbigt till och med att träffa närmsta familjen men det är så det är.
Då har ändå de delar av släkten som inte var trevliga dött ut alternativt att vi har tappat kontakten så jag slipper noja för att behöva träffa dem.