Krasslig Skroff :-(

Något är lite fel med Skroff :-(.
Det började med att hon kräktes i måndags, sedan dess har hon kräkts 3-4 ggr/dygn när magen är tom.
Det är inte hennes vanliga ”magen-är-tom-kräkningar” som hon får om det blir jättelångt mellan måltiderna utan det här kommer redan några timmar efter att hon ätit. Ingen mat utan vätska som kommer upp så magen funkar till viss del i alla fall.
Hon har heller inte bajsat som vanligt, i vanliga fall bajsar hon flera ggr/dag men nu bara någon gång om dan.
Hon är i alla fall pigg och glad (fast hon skall nog vara döende för att inte vara pigg och glad), äter och dricker som hon brukar. Om hon inte blir bättre i morgon får hon dock traska iväg till veterinären.
Hypokondriker-matte tänker ju på njurarna men eftersom vi var på kontroll för mindre än en månad sedan så är det väldigt liten risk att det är de som börjat spöka.
Troligare då att fröken har ätit något som hon inte borde och som nu ligger och skramlar och irriterar i magsäcken.
Mulen hade ju en viss vana att äta tennisbollar vilket brukade ge just de här symtomen. (Oftast kom de i retur på egen hand efter okänt antal dagar men hon fick även åka till veterinären och få hjälp att kräkas upp en bit som måste legat i magsäcken flera veckor för att inte säga månader.)

Jag har idag varit en Duktig och Snäll dotter och hjälpt mamma att städa hemma hos henne eftersom hon får gäster i veckan. Jag dammsög till och med, något som jag verkligen inte gillar (hemma sopar jag golven om jag överhuvudtaget bryr mig, tofflor är bra att ha…).

Fick förresten provsvar på Prolaktinet men jag begriper inte riktigt hur läkaren resonerar (och det gör inte mamma heller som jobbar med diverse hormoner). Referensvärdena är på 5-27 μg/L och jag ligger på 49,5, dvs nästan dubbla övre värdet vilket läkaren kallar ”lätt förhöjt, inget farligt”.
Det är mycket möjligt att det är helt ofarligt men eftersom det bla kan påverka humöret – vilket jag antar kan bero på att det samspelar med serotonin – (och fettförbränningen) så är det läge att kolla upp saken ordentligt tycker jag. Ett väldigt högt värde kan bero på en godartad tumör i hjärnan vilket torde vara ganska bra att få reda på…
Nu kan det iofs vara så att Prolaktinet är förhöjt eftersom jag äter psykofarmaka men nja, det känns inte helt ok med att avfärda det (även om läkaren för all del föreslog att jag skulle ta om det om några månader).
Typiskt att jag just varit på VC och tagit diverse prover, kanske borde passa på och kontakta dem för lite mer utredning medan jag har frikort…

Näe

Det bidde ingen tävling idag, jag gick visserligen upp och gjorde i ordning oss och traskade till och med ut till bilen men där tog det stopp. Knallade hem och löste det på mitt vanliga vis, nämligen att sova ett tag.
Samlade ihop mig lagom till agilityträningen så Skroff har i alla fall fått jobba lite idag.
Hon puttrade på ungefär som vanligt, inga fula fingrar utan hon lyssnade faktiskt på matte även om hon inte gjorde några superlopp.
Dessutom fick hon hjärnsläpp på slalomet men det var inte för att jävlas.
Alltså är det inte agilityn i sig hon ogillar utan tävlingssituationen.
Positivt både idag och förra söndagen är att hon inte rivit några hinder, hon petade visserligen ner sista hindret idag men det berodde på att jag kastade leksaken så det var mitt fel.
Skroff får alltså fortsätta bo hemma ett tag till.

Åkte ut för att ta ner Baldur på vägen hem, det är INTE populärt att man släpar iväg honom från hagen med gott bete till stallet kan jag tala om.
Nu är han ju alldeles för snäll för att tramsa på riktigt men glad är han definitivt inte.

Ny vecka och nya tag i morgon…

Feltänk

Dags för fel-tankar igen. Så fort jag trivs på ett ställe eller känner mig väl till mods sätter den där lille djävulen på axeln igång och sticker med sin treudd:
”Du skall inte tro att du är omtyckt egentligen, i själva verket stånkar alla när du dyker upp.”
”Tro inte att Bästhästen eller Skroffan trivs med dig, de har ju inget val.”
”Du är kass på allt du gör, tro inte att du skulle vara bra på något.”
Ja, ni fattar. Det tar naturligtvis en väldans massa energi att hålla på med det där fel-tänket (eller tänk om det är rätt-tänk?) och får en att vilja lägga sig i sängen, dra täcket över huvudet och aldrig mer stiga upp.

För tillfället är jag alltså ganska trött – vilket ökar sannolikheten för fel-tänk – och har svårt att liksom hålla ihop.
Inte bästa läget för tävling så just nu ser det faktiskt ut som om det inte blir någon i morgon utan att vi står över och försöker samla ihop oss i stället.
Jag har dock packat, fixat matsäcken och satt klockan så vi gör ett försök i morgon ändå.
Skroff har annars vilat sig i form (förhoppningsvis), eftersom jag inte riktigt vet hur jag skall tackla obstinat-Skroff har vi mest bondat och lullat omkring i stallet.
Om hon är lika dum i morgon som förra helgen får jag väl fundera på hur jag skall lösa det men jag hoppas helt enkelt på att hon skall vara på sitt bästa Skroff-humör och tuffa på som vanligt.
I annat fall får Skroff packa sin kappsäck och sätta sig på Anitas trappa och hoppas på att bli insläppt…

Förklaring

För er som inte bor i Göteborg kanske detta blir obegripligt men jag har nu förstått varför Skroff betedde sig som hon gjorde i söndags.
För det första: Vi bor granne med stadsdelen Backa (delar tom SDN numera). Bara där borde ju varningsklockorna ringa.
För det andra: Det fanns ingen fritidsgård när Skroff var liten, hon var alltså tvungen att aktivera sig själv tillsammans med eventuella kompisar.
För det tredje: Skroff är en arbetslös ungdom.
För det fjärde: Skroff är uppvuxen med bara en förälder.

Ni ser själva vartåt det lutar; givetvis måste någon med den bakgrunden hemfalla åt att bränna bilar och kasta sten på polisen för något eget ansvar kan man ju inte ta.
Det ligger inte för Skroffan att kasta sten (möjligen bitas) eller bränna bilar, alltså revolterar hon på det sätt hon kan, nämligen att spela döv och uppföra sig rent allmänt dumt som att lämna agilitybanan.

Ärligt talat, jag fattar inte vad det är för jävla ursäkt rent ut sagt.
”Buhuu, vi hade inget annat att göra när vi var små än att leka med våra kompisar, det fanns ingen fritidsgård och inga fritidsledare.”
”Buhuu, vi brydde oss inte om att plugga i skolan så nu har vi inga betyg och får inga jobb.” ”Vi måste visa att vi finns och att samhället svikit oss så nu bränner vi ner bilar och misshandlar polisen.”
Skärp till er för fasen, vad har NI gjort för samhället?!

Disk, disk, disk…

Ja, så var det alltså dags för årets premiärtävling och nej, som ni anar av rubriken så gick det inte bra.
En billig Skroffa, någon?

Första loppet gick med fart, Skroff var taggad och jag höll med nöd och näppe koll på henne. Vips så var hon över ett hinder åt fel håll och vi var diskade. Fullföljde dock loppet och positivt var att hon tog slalomet prickfritt och farten som var riktigt bra. Däremot var det lite si och så med kommunikationen mellan oss.
(För övrigt var det fyra av 16 som kom runt banan så vi var i gott sällskap.)

Körde lite mer uppvärmning innan nästa lopp men precis innan start insåg jag att jag hade glömt halva banan. Shit! Knallar in med Skroff som tjuvstartar och sedan springer fram till domaren och totalt vägrar lyssna på matte.
Kommer tillbaks och springer på vad verkar som pin kiv in i FEL tunnel. Disk. Försökte köra vidare men då hade Skroff av en märklig anledning fått smuts i öronen, hörseln var uppenbart påverkad.

Vid det laget hade A och Anne hunnit dit och de tyckte att Skroffan skulle tas i Herrans tukt och förmaning vilket jag således försökte. Körde lite på framhoppningsbanan och det gick hyfsat, försökte sedan bonda med en tämligen disträ Skroff.
Sista loppet var en ganska svår bana men jag tänkte att jag satsar på ett bra lopp med flyt även om vi diskar oss.
Jo tjena. Det hade ju varit bra om Skroff var med på den överenskommelsen. Startar ok, blir sedan märkbart döv och svårstyrd varpå hon vid slalomet säger ”skit dig i näven” och springer av plan. Jag lovar, hade hon haft händer hade hon gett mig fingret.

Skroff hade uppenbarligen upptäckt sin terriergen och ansett att den behövde slås på just idag.
Skithunden gick dessutom inte att fånga in utan jag fick springa iväg för att dra henne från banan så att nästa hund kunde starta, att försöka fortsätta köra var ju meningslöst i det läget.
Matte var ganska arg (milt uttryckt) och det syntes antagligen eftersom en gubbe följde efter för att kolla att jag inte slog Skroff-fan gul och blå vilket onekligen låg nära till hands.
Nöjde mig med att skopa upp min hund under armen, gå iväg till banan och hämta kopplet, ta mitt pick och pack och puttra hemåt.

Så – en skällande och tjuvstartande Skroffa kan jag numera hantera men den här Skroffversionen får jag myror i skallen av. Säga till henne att för fasen skärpa till sig och riskera att hon på Mulvis stänger av och totalskiter i en eller köra med någon form av motivation? Strama upp den allmäna lydnaden?
För idag var hon helt klart olydig, även om det kan bero på omständigheterna med nervös matte så är det inte ok att bära sig åt på det viset!
Enda trösten är att hon i alla fall inte sprang och muckade med någon annan hund vid sidan av banan, det hade varit höjden av förödmjukelse.
Inte för att hon brukar göra sådana saker men idag var hon totalt loss i skallen så det hade banne mig inte förvånat mig.

Plötsligt känns det lite övermodigt att jag anmälde oss till fem tävlingar, jag vägrar att åka runt och skämma ut mig så jag får komma på en lösning.
Dock får jag ju säga att jag trots allt var duktig som puttrade iväg alldeles själv (även om A och Anne dök upp senare) och inte blev totalt knäckt av det hela utan bara något sammanbiten.

Som tur är så är varken Skroffan eller jag långsint så vi är tämligen sams igen och hon är rätt söt när hon sover.

Dagens Ääärk!

Stod och bprstade Bästhästen (skall han aldrig fälla färdigt??) i godan ro när *plupp* det kom något i håret. Inte var det lite mysigt Baldurhår utan givetvis FÅGELBAJS. Säkert var det duvskit eftersom duvor är extra läbbiga. (Fast i ärlighetens namn har vi nog inga duvor i stallet.)
Synnerligen äcklad susade jag in på dass för att försöka få bort bajset och upptäckte då att det i alla fall var torrt. Alltid något.
Antagligen hade det legat uppe på stalltaket och trillat ner när det satte sig en fågel där.
Ääärk!

Ääärk-varning är det även för morgondagen, iväg till Vänersborg för årets tävlingsdebut i agility.
*Huuu!*
Turligt nog är det bara ca 100 starter och eftersom det är 9 klasser (3 lopp x 3 storlekar) så blir det ju inte så många starter per klass.

Skroffträning

Ikväll var det öppen träning på Kallebäck (brukshundsklubben) och jag blev ditsläpad av Anne. Egentligen gillar jag inte öppna träningarna så mycket för det är för mycket folk som kan titta på urdåliga Skroffan och mig.
För ja, Skroff blir definitivt sämre när jag är nervös och så blir det en ond cirkel, dålig Skroffa -> nervösare matte -> ännu sämre Skroffa, ja, ni fattar.
Och vi som skall tävla på söndag!
Jag har i alla fall kört lite motivationsträning det sista, det som inte sitter är ingen idé att ta itu med nu utan nu kör vi på ganska lätta saker så att Skroff kan få belöning och bli glad = snabbare.
Tävlandet är ju förvisso mest för tränings skull men det är ju trevligt att inte helt göra bort sig.

Och så en helt annan sak som är tämligen penibel för de ansvariga. Apotekskedjan Doc Morris (där Anne INTE jobbar, skall tilläggas) har haft erbjudande i form av någon provtagning på en del av sina apotek.
Gott och väl, det vore ännu bättre om människan som tog proverna hade fattat att man byter kanyl/lansett mellan patienterna!! Det behöver man knappast vara vårdutbildad för att fatta men den här personen tog alltså prover på 18 pers utan att byta lansett…
Jisses, hur korkad får man bli?!

Och si där, blogg nummer tre till fröken Stridh!