Mera FK

Var hos Lotta idag som väl iofs inte kunde göra så mycket men hon står i alla fall på min sida (det är ju det hon är till för). Jag fick även utlåtandet från Åsa om Gruppen och det var ganska bra, det framgick att jag försökt men att det varit så jobbigt så vi bestämde att lägga ner det.
Jag var där 13 av 23 gånger, yeay, ungefär som min närvaro i skolan. (På gymnasiet hade jag skolrekord i frånvaro, det fanns ingen annan i skolans historia som varit borta lika mycket och ändå fått ut betyg.)
Jag åkte vägen om FK och lämnade utlåtandet i deras brevlåda så hoppas jag att det hittar fram.

Sedan ringde min handläggare eftersom hon hade fått mitt mail – det tog bara en vecka *ironi*- och sade att hon hade pratat med någon annan på FK som även läst vad jag skrev.
Nu lät det lite annorlunda; enligt deras regler måste jag traggla mig igenom även AFs utredning/rehabilitering men om den inte funkar så får jag min pension. Det var ju inte riktigt så det lät sist, då skulle jag absolut ut i arbetslivet och några alternativ fanns inte.
Så nu känns det lite bättre, det låter ju inte omöjligt i alla fall. Klart jag gör mitt bästa så får vi se hur långt det bär.

Lotta hade för övrigt pratat med en bekant som jobbar på FK; vederbörande hade precis varit på ”betala tillbaka-kurs”, nu skall en massa människor som fått sjukbidrag/bostadsbidrag/whatever betala tillbaks eftersom FK ändrat sina regler… Kul att man inte är i den sitsen i alla fall.

För övrigt är jag faktiskt stolt över mig själv för att jag inte bara grävt ner mig i sängen och dragit täcket över huvudet som jag annars tenderar att göra. Visst, vi har missat lite tävlingar och annat här och där men vi har faktiskt fixat både att gå på agilitykurs och att hålla valpkurs. Där emellan svajjar det betänkligt men ändå.

Bästhästen markerar fortfarande, frågan är om han gick omkull för att han har ont eller om han har ont för att han gick omkull? Såren läker hyfsat i alla fall men behöver smörjas eftersom de spricker. Känns nog inte alltför bra.

Dagens Ääärk

I går när jag rastade Skroff och Hacke (dvs Kalle) så höll han på att kissa på Skroff. Jag fick helt enkelt slita undan henne från strilet.
Glömde det hela – tills vi skulle sova. Sniffade på Skroff och tänkte att ”vad konstigt svampskogen luktar” – tills jag insåg att hon luktade inte svampskog utan KISS på sin lilla rara hjässa som jag hade kinden mot. Ääärk! Jag skall definitivt aldrig ha hanhund!

Tack Anne som släpade med mig på tvåtimmars svamptur och dessutom delade med sig av sina svampställen (jag har definitivt inga svampögon). Duktiga Skroffan sprang glatt omkring och varje gång jag irrade bort mig kunde hon visa vilkete håll Anne gått åt 🙂 .

Inget svar från FK, hon kunde ju i alla fall svarat att hon fått mitt mail och att hon funderar på svaret…

På torsdag skall jag till Lotta, inte för jag vet vad hon skall kunna göra men någon rätsida kanske hon kan få på det hela.

Lutande väggar

Ok, här kommer ett knäppskalle-inlägg.
Efter en sömnlös natt (men en väldigt trevlig kväll, tack Lilla L & Co) var jag ute med Skroff och husväggarna lutade inåt så att de kunde ramla över mig.
Det är en jävligt obehaglig känsla eftersom den inte beror på att jag var berusad (om det vore så väl!) utan på begynnande nojjighet och för-ångest. Jag vet inte vilket som skulle vara värst; att veta att husväggarna de facto inte lutar utan att man är smått störd eller att tro att de verkligen lutar och därmed även tro att man är vid sina sunda vätskor.
Att ha sjukdomsinsikt är inte alltid så kul även om jag antar att det inte är bättre med motsatsen. (Å andra sidan sade min psykiatriker en gång att ”problemet med dig är att du är tillräckligt frisk för att inse hur sjuk du är”.)
Well, nu är saker och ting lite lugnare men det är inte lockande att krypa till kojs när tankarna smyger sig på en…

Jaha

Nu har jag mailat FK (det är ju bara att glömma att jag skulle förmå mig att lyfta luren och ringa) och meddelat att Grupp-utvärderingen är på väg (hoppas jag) och att jag inte har en jävla aning (fast jag svor inte) hur det här skall funka/gå och vad skall man göra för att få dem att tro på läkarintyget??
Jag undrade dessutom vad som hände med mötet med FKs läkare som jag skulle få, det försvann tydligen i det blå.
Inte för att jag tror att mailet gör någon nytta men det kan ju inte göra sakerna värre i alla fall…

Jag försöker tänka på att jag har i alla fall någonstans att ta vägen när jag inte har råd med lägenheten längre (bara hyran överstiger min halva pension) så det är ju tur att jag har en snäll Anne-vän. Det var ju dock inte riktigt så jag tänkte mig livet, som inneboende i någons tvåa.
(Anne och jag har ju kamperat ihop förut men dels var det en större lägenhet, vi hade inte hälften så mycket prylar som nu och dels var vi dessutom unga och dumma och tyckte att det var skitkul att bo i ett ghetto i Bergsjön).
Jag vet att jag går händelserna i förväg men det är inte kul att behöva göra sig av med nästan alla sina prylar – för att inte tala om mina älskade böcker!!! – och man får knappast någon större summa för det hela samtidigt som det kostar skjortan att skaffa nytt om jag skulle få möjligheten att bo själv igen. Bläää.

Och så något trevligt, kika in på Kullehus hemsida och kika på Skroffs små släktingar. Visst blir man lite sugen?
Så här söt var Skroffan för 2,5 år sedan:

Mamma Tingeling med Skroff + syskon

Skroff längst th

Skroff i mitten som tittar upp
(Foton: Kennel Kullehus)

Och så sitter jag och tittar på kelpievalpar???

 

Mer skit

Just nu är det banne mig inte roligt att vara jag. Fick brev från FK, det är inte det officiella beslutet men besked om att de kommer att rekommendera att jag är arbetsför 50%.
Jaha, och vad fan gör jag nu?? Jag ombeds att komma med mer medicinska fakta om jag har men vad sjutton skall de skriva mer än de redan har gjort?
Dock får jag se till att Grupp-utvärderingen kommer in, jag väntar på att Åsa skall tota ihop den. Lite dåligt tycker jag att det inte gick automatiskt, den skulle ju ligga till grund för beslutet. Som det är nu mådde jag alltså skit i våras för ingenting för FK verkar inte ta det på allvar.
Det börjar sakta sjunka in och nu kommer dåligtmåendet som ett brev på posten.
Jag MÅSTE ju få pengar någonstans ifrån så det är förmodligen AF som gäller. Det stod inget i FKs brev om hennes ”remiss” till Knäppskalle-AF men jag får hoppas att det kommer. Men vad händer om man inte kan gå till AF? De svarar inte ens på sådana frågor utan förutsätter att det kan man…
Skit, skit, skit.

Skit

Fick samtal från FK idag, min handläggare har pratat med FKs läkare och det blir troligen avslag.
Klart att jag funderar på om jag kunde skrivit något annorlunda i ansökan, som det var nu så skrev jag ganska knapphändigt och tänkte att läkarintygen och alla tidigare ansökningar talade för sig själva…
Nu skall jag få kontakt med special-AF och så skall FK ha ett överlämningssamtal (igen!) och jaa, så skall jag ”rehabiliteras”. Jag tycker ju att det torde vara svårt att rehabilitera något som aldrig har funkat men så ser uppenbarligen inte FK/AF det som.
Vad som definitivt inte funkar är deras idé att jag skall slussas mellan olika instanser i rehabkedjan för att så småningom landa i en lönebidragsanställning. Skall det vara något så får de faktiskt fixa ett ställe där jag kan vara hela tiden, något annat kommer inte att funka.
Dessvärre är ju lönebidragsanställningar på minst 10 tim/vecka vilket jag tror är för mycket. Det går ett tag men inte i längden.
I alla fall, medan jag går på AF så kan jag få någon form av bidrag och funkar det inte sedan så kan jag lämna in en sjukbidragsansökan. Och så kan vi valsa runt en omgång till…

Mår trots detta hyfsat men frågan är för hur länge.

Trasig Bästhäst!

Baldur har gått sönder :-(. Han gick omkull igår med en av sina andra medryttare och skrapade upp knäna och mulen.
Det ser inte så illa ut men skulle nog kunna bli inflammerat, tur att rötmånaden är över gott och väl!
Man kan ju dock fundera över varför han gick omkull på en helt slät väg, han kan vara snubblig men han kan ju inte hålla på och gå omkull! Det gnager lite att han har haft dubbelsidig kotledsinflammation fram som visserligen varit bra i flera år nu men det kommer ju gärna tillbaka. Den var dessutom ganska seg att bli av med och ett av symtomen han hade då var just snubblandet…
Så det blir sannolikt ingen Suss-lektion på måndag, även om han inte haltar direkt så antar jag att skinnet stramar över knäna när han rör sig. Ok för att lulla omkring i hagen eller ta en liten promenad så att han får lea upp sig men att rida och dessutom kräva att han knatar på ordentligt känns inte juste.
Men det viktiga är ju att han blir bra, då är en missad lektion en petitess egentligen (i synnerhet som jag såg för mig en jättetrasig Baldur med köttiga bitar hängande på hela framdelen när Nina ringde…).

Mera FK

Jaha, så var jag alltså på möte på FK idag (och nej, Skroff fick inte följa med). Min handläggare pratade bättre svenska IRL och verkade ganska snäll trots allt. (Hon bräckte i alla fall inte sin kollegas fråga för några år sedan: ”Mår du verkligen så dåligt eller är du bara lat?”)
Som vanligt kom jag dock att tänka på massa saker i efterskott som jag borde ha sagt, tex att det aldrig har funkat bra att jobba/plugga utan att jag konstant har mått dåligt vilket ovillkorligen leder till depression och livskrasch. Jag är liksom trött på att försöka samla upp spillrorna av mig själv…
Men nu ser det i alla fall ut så här: FKs läkare (hon sade läkare och sedan psykolog så jag antar att det är en psykiatriker…) vill träffa mig och det är ju helt ok.
Min handläggare kommer antagligen att föreslå ett par år till på sjukbidrag (vad skall ändras på de två åren tror de?) och sedan rehabilitering.
Det är lite som att slå huvudet i en vägg, dock något madrasserad.
De har i alla fall fattat att de kan inte skicka mig till AF för att hamna i deras käcka ”grupper” utan blir det rehab får det bli tramssaker som de fixar,( jag kan komma med förslag) och som sedan möjligen leder till någon fjantsysselsättning som att jag går och sopar stallgångar två timmar i veckan eller något…
Jag tror att de har fattat att normalt arbetsliv är uteslutet och att jag definitivt inte kommer att sitta och fixa anställningar själv såvida det inte är i stallet eller på BK.
Jag försökte också sälja in att från min sida så känner jag absolut inget behov av organiserad socialisering; en del i det här är ju ”för min skull”, dvs att ”jag skall få en innehållsrik vardag”.
Jag trivs så bra i min lilla bubbla.
Det knepiga är ju då var pengarna kommer ifrån. Jag antar att de kommer från olika kassor för det är ju knappast tal om att jag skall försörja mig själv utan få lönebidrag/aktivitetsbidrag/sjukersättning/whatever.
Kruxet är att en lönebidragsanställning är på minst 10 tim/vecka = för mycket. Går ett kort tag och sedan kraschar det.
Så – jag kommer att försöka, jag skall gå på deras rehabträffar om det går, jag skall praktisera om det går. Däremot kommer jag aldrig mer att satsa mig själv med allt vad det innebär; jag tänker inte rycka undan mattan från mina egna fötter. Jag kommer helt enkelt att sätta stopp tidigare än jag gjort innan.
Det känns i alla fall bättre nu och det kändes faktiskt som om handläggaren åtminstone delvis var på min sida men det är ju faktiskt inte hon som bestämmer.

Valpkursen är slut, vi fick förfrågan om fortsättning och jag funderar på någon form av löst sammanhållna träffar. Och då kan man ju tänka att valpkursen är 6 x 2 timmar på en termin vilket jag således klarar av – när jag mår bra.

Har förresten tittat på Utfrågningen på TV och jaa, jag är rödgrön. (Gjorde dessutom ett test på nätet med resultatet 59% sosse. Jag kommer aldrig att rösta på sossarna men jag är ju uppenbarligen inte blå längre.)
Och en del verkar leva… i det blå… Någon av de blå svarade på frågan hur han skulle försörja sig om han blev arbetslös: ”ja, man får ju stoppa undan pengar innan och ha försäkringar” (samma sak om han blev sjuk).
JAHAAA! Och om man lever på tex en undersköterskelön så är det jättelätt att stoppa undan pengar varje månad och ha privatförsäkringar *NOT*.
Självklart skall folk ha chans att rehabiliteras och sättas i arbete men det här är ju in absurdum!
Men – oavsett om du är röd, grön eller blå, rösta på söndag! (Dock inte om du tillhör SD.)

Politik och annat

Jag tycker att lever man i en demokrati så är det ens förbaskade skyldighet att rösta även om man röstar blankt. Själv röstar jag framför allt för att hindra Sverigedemokraterna och liknande att sticka upp sina fula trynen.
Och ja, jag är ju tämligen höger-indoktrinerad från späd ålder. När Syster Yster och jag var små fick den av oss som först sade ”Ful gubbe” när Palme var på TV 25 öre. Jag fattade ju iofs inte varför utan trodde att det berodde på att han var just ful.
Således har jag alltid röstat blått på ett eller annat sätt men jag har insett att jag är ju fasen inte blå, jag är grön! Eller ja – rödgrön. Dessvärre kan jag absolut inte med Mona Sahlin, jag får rysningar bara jag ser henne. Och hör henne skall vi inte tala om, hon låter ju fruktansvärt.
Någon sosse kommer det aldrig bli av mig men det bor nog en liten miljöpartist i mitt inre. Dessutom har Mp (och Vp!) faktiskt bästa djurpolitiken vilket jag tycker är viktigt.
Anne är fylld med avsky och menar att ”en röst på Mp är en röst på Mona Sahlin och Ohly, vill du styras av kommunister och att alla skall leva på bidrag?”
Nej, det vill jag naturligtvis inte men inte heller att sjuka skall jagas med blåslampa och att de som verkligen behöver hjälp inte skall få den. Självklart skall lurendrejarna sättas åt men man skall inte behöva ha det som jag har det just nu.
Man skall heller inte behöva ha privatförsäkringar för sjukvård och annat som någon smart blå politiker tyckte häromdagen.
För övrigt tyckte Anne och A att jag kunde rösta på Centern ”eftersom Skroffan och Måddan är lika som bär”. Eeehh?

Skroff?!

För övrigt så jo, det kunde ju vara bättre. Skall nog skriva det där brevet till FK och sedan är det bara att hoppas på det bästa – och planera för det värsta. Kruxet är ju att anser FK att man är så frisk att man kan arbeta (även om de verkar ha insett att det i så fall handlar om en lönebidragsanställning) så lär ju soc anse det också = inga pengar. Alltså får jag ta mitt pick och pack och flytta hem till Anne och hur kul är det att inte ens kunna ha ett eget hem?
Jag tänker inte bara ge upp men samtidigt så orkar jag ju fan inte slåss heller hur mycket som helst.
Skall prata med Lotta på onsdag, FK ville ha en utvärdering av Grupp-försöket och så hoppas jag att de nöjer sig med det.
Tills dess får jag väl hanka mig fram.

Jag borde vetat bättre…

Jaha, jag borde insett vid det här laget att man får f-n inte ens ha tillstymmelse till självkänsla eller ens försöka må bra för då slås man genast ner i stövelskaften igen.
Min nya handläggare ringde idag och ville komplettera min ansökan. Jag är ju inte den bästa på att prata i telefon med folk så det blev mer eller mindre pannkaka. (Dessutom pratade hon dålig svenska och förstod inte alltid vad jag sade och jag kände att hon nog fick fel ”värdeladdning” av vissa ord. Inte hennes fel men det underlättar ju inte.)
Det ser inte ljust ut, hon nämnde flera gånger hur hårda reglerna är numera.
Och – jag skall vara med i en utvärderingsgrupp. Känns det igen??? Den här gången är det någon specialavdelning av AF för sådana som jag där jag skall utredas för att sedan kanske få en lönebidragsanställning. Jag försökte säga att det funkar sannolikt inte och att det inte funkade med Gruppen men jag har ju inte mycket att välja på.
Jag trodde att jag skulle komma igenom det här och faktiskt kunna få må hyfsat men nej, det skall tydligen bära hela vägen till helvetet. Välkommen tillbaks, ångest och suicidtankar!