Förkyld!

Det är inte bara Nikka som har ont i halsen, hennes matte hostar, snörvlar och har feber och tycker synnerligen synd om sig själv. Natten till igår kom det en förkylning från ingenstans och däckade mig rätt rejält. Jag vet till exempel att jag var ute med hundarna på lunchrastning men har inget minne av det eller var jag gick. Kanske tur att de är snälla små varelser även om Skroffan kan glappa rätt rejält när andan faller på.
Nå, jag ringde i alla fall veterinären i måndags morse eftersom Nikka fortfarande harklar sig ibland. Turligt nog var det hennes veterinär själv som svarade och hon menade att harklingarna kunde sitta i i flera veckor så om Pickelur var pigg och glad och betydligt bättre – och det är hon ju – så kunde jag gott avvakta.
Och det är klart, hosta kan ju sitta i i evigheter efter att man varit förkyld, vore väl snarare konstigt om inte samma sak gällde hundarna.
Nikka har fått komma igång lite smått; längre promenader där hon får vara lös och igår fick hon köra ett mindre sök. Märkte inget på henne att hon skulle varit besvärad av halsen så det går nog att tuta och köra även om man tar det varligt. Men det är skillnad på att skutta efter några utslängda tennisbollar och ägna två hela dagar åt att plaska omkring i kallt vatten så det är nog rätt beslut att hon inte får gå vattendirigeringskursen.
Skroffan å sin sida är komplett galen och vill leka eller rejsa hela tiden, jag som tyckte att hon hade tappat i kondis…
Ringde även till Blå Stjärnan i veckan för att boka en tid hos Reidun. Hon är inte där första halvan av september så det var inte förrän den 24e som vi fick tid men nu känns det inte så akut längre.
Och så har Anita och jag varit ute hos Eva på Hönö och kollat ögonen. Jo, jag behövde verkligen nya glas, både för att de gamla är helt krackelerade och för att ögonen ändrat sig. Det braiga är att det är det bästa ögat som blivit sämre vilket gör att ögonen blir mer lika och hjärnan får lättare att få ihop bilden.
Trycket var också bra; eftersom farfar hade  glaukom tyckte Eva att jag absolut skulle kolla det nu när jag börjar närma mig (ha,ha, det är snubblande nära) de 40. Så, inga tecken på vare sig grå eller grön starr utan bara jävligt närsynt som alltid.
Skall jag ha nya glas så är det lika bra att köpa nya bågar vilket jag avskyr. Jag vill liksom ha glasögon som jag kan ha i 10 år, inte ett par där det syna att jag köpte dem hösten 2013… Hittade i alla fall några som jag tyckte var ok, fick med mig två par hem för att fråga mor + Anne samt pröva med ridhjälmen. Jag velade länge mellan de två men det visade sig att ett par inte passade med hjälmen så det var tur att Eva tänkt på det (vis av egen erfarenhet).
Det skall nog bli bra det här :-).
Så, glasögon utprovade, mammografi bokad, Nikka på bättringsvägen, Skroffan inbokad hos Reidun, ”bara” frissan, bilverkstan och vårdcentralen kvar att boka/fixa.

Jo förresten, red ju Suss-lektion i måndags med. Flóa gick mycket bättre nu och kändes som sitt vanliga ganska smidiga (även om hon är lite stel) jag med en lång fin hals. Vi gjorde massa kringelikrokövningar, sluta (som Flóa tycker är svårt) och sedan ”lyfta magen” och då fick vi till det :-D! Kändes riktigt bra och det trots att Eva tittade på. (Jag vet att jag är dum men jag har noja för att hon skall se mig rida och tycka att det är så uselt så jag inte får fortsätta med Flósan. Det vore katastrof!)
Tur dock att Susslektionerna bara är på 30 min, sedan var Flóa helt slut i skallen. Hon såg ut att kunna somna på fläcken när jag satt av henne. Inte lätt att vara fem år och göra massa nya saker!

Pickelurnytt och annat

Nikka är mycket bättre – men jag tror inte att hon är helt ok då hon fortfarande liksom flämt-harklar sig obland och sätter levergodisarna i halsen vilket hon inte gjorde förut.
Först nu inser jag att hon måste ha haft ont, när hon flyttade hit vräkte hon i sig maten men det har långsamt lugnat sig till ett visserligen ganska ivrigt men ändå lugnt ätande vilket jag först tyckte var bra. Efter 10 dagar med antibiotika kan jag meddela att vi är tillbaks på att vräka i oss på labradorvis (eller Raskvavis, hon hade vrängbara ormkäkar och vakuumsug). Stackars Pickelur!
Men det blir alltså till att ringa vetten i morgon igen för eventuell mera medicinering. Under tiden får Nikka vila men lite hjärnstimulans för annars blir hon alldeles tossig. Mycket passivitetsträning blir det också men är det inte någon jakt inblandad så är det inte så svårt.

Dessvärre har jag börjat noja över Skroffan och om hon också har ont i halsen. Hon visar inga direkta tecken på det men naggar sig lite på framtassarna vilket kan vara ett halsontstecken. Eller så kliar det helt enkelt eller så har hon börjat med stereotypa beteenden eller så är det analsäckarna eller så har hon ont i sina små tassar eller så är det något annat…
Dock så luktar hon lite brunt i ena örat och har hon en halsinfektion är det ju inte konstigt om hon får lite öroninflammation.
Jag tänker inte söva henne för att kolla halsen men Reidun kan ju göra en allmän överblick när det gäller infektioner i kroppen, om hon reagerar på halsklämning och så vidare. Ingen idé att släpa Skroff till Göteborgs Djurklinik utan det är lika bra att Reidun får hålla i alltihop.
Försökte boka tid häromdagen men det fanns inga schemalagda tider så jag skulle återkomma ”senare”. Anser att det är ”senare” nu så jag får väl ringa Blå Stjärnan också i morgon och boka en rejäl genomgång av både njurar och annat. Hej, vad glad plånboken blir med tanke på att Skroff har typ 5 000:- kvar att ta ut i år, det försvinner i ett nafs bara hon sätter tassen på tröskeln till Blå.
Plånboken blir ännu gladare av att skatteresultatet kom, trots att jag betalat in drygt 3 000 spänn vill de ha 7 000 till var nu det kom ifrån. Samma sak med mormors dödsbos deklaration, stämmer inte alls.

Idag har jag ridit lektion på Greina, det är lite skillnad mot Flóa om man säger så. Greina är rejäl och stadig där Flóa är långbent och vinglig och Greina har fyra separerade gångarter (skritt, trav, galopp och tölt) medan Flóa för tillfället inte nöjer sig med fem utan kör på sex, hon stoppar nämligen in pass och grisepass också.
När hon väl får till traven och tölten så har hon väldigt fina gångarter men det gäller att hitta dem och inte få in grisepassen som hon lätt slänger in för att slippa jobba ordentligt. Men hon ÄR ju bara fem år, hon har minst sagt tiden för sig!
Greina har sina små knep för att komma undan hon också men nu tror jag att jag börjar få kläm på henne. Nyttigt att rida lite olika pållar men det är ju en som ligger mig varmast om hjärtat <3.

Klockan tickar?!

När jag var tonåring så verkligen ÄLSKADE jag ungar och tänkte skaffa egna så snart som möjligt (ok, jag tänkte i alla fall gå ut gymnasiet och stadga mig lite först så jag planerade inte att bli morsa vid 13).
Nu blev det inte så för dels hittade jag ingen som jag ville skaffa barn med och dels så blev jag som bekant sjuk.
Med facit i hand så är det en j-drans tur att det inte blev några barn för jag hade definitivt inte blivit en bra mamma med tanke på hur livet blev, för att inte tala om vilka kassa gener jag skulle kunna skicka vidare.
Att få ett barn som skulle gå igenom samma helvete som jag gjort och ibland fortfarande lever i, nej det är jag glad för att jag inte har gjort.
På det hela taget så är jag alldeles nöjd med mitt barnfria liv och jag har ju faktiskt tre alldeles fantastiska ungar på nära håll – mina syskonbarn som nog gärna hade umgåtts mer med moster om de haft möjlighet.
MEN på sista tiden har jag kommit på mig själv med att titta på söta barnkläder och gulliga ungar på stan. I Sälen funderade jag på att sno ett sött litet barn som såg snällt ut och rent allmänt så har jag blivit lite barntokig igen (mitt irriterade inlägg tidigare idag till trots).
Jag VILL verkligen inte ha barn men känner samtidigt ett sug liksom.
Antar att det är den biologiska klockan som tickar eftersom tiden sannerligen håller på att rinna ut och egentligen är det ju en av de viktigaste funktionerna vi har här i livet – att föra våra gener vidare.
Jag skall inte säga att jag ”nöjer mig” med mina hundar för de är definitivt inte ett barnsubstitut utan jag har dem för deras egen skull men jo, jag är nöjd som det är med mina fyrfota familjemedlemmar.
Men man kan väl få sukta lite… Eller?

Må bra-dag

Idag har det varit en sådan där dag som man kan tanka energi av (om den bara räckte lite längre så vore det ännu bättre…).
Anne var ledig så det blev sovmorgon med sen frukost vilket jag uppskattar, hundarna hade förmodligen hellre gått upp i ottan.
Sedan puttrade vi iväg till Djurmagazinet som sålde ut Hurttatäcken bara för att de var av utgående färg. Det fanns inga i Skroffstorlek (å andra sidan avskyr hon verkligen täcken, hon blir hellre blöt och kall) men Nikka fick ett blått regntäcke. Tänkte att om hon nu har lite tendens till vattensvans kan det vara bra att slänga på om man skall vara ute länge i kallt regn.
Funderar för övrigt på om hon kan ha fått vattensvansen för att hon hade en infektion i kroppen och att hon därför var känsligare? Hon har inte haft minsta känning tidigare trots både bad och kallt regn.
Nå, det blev även en hundbädd – mamma klagar ju högljutt på min standardlösning med en ihopvikt bäddmadrass i ett påslakan -, en Skroffleksak som hon kan frysa in mat i för att gnaga på och lite godis till Nikka. Små, mjuka bitar vilket känns praktiskt men det var nog massa skit i för de såg lite väl färgglada ut.
Jag tycker å andra sidan att det är hysteri nuförtiden med vad hundarna stoppar i sig, visst skall de ha ett bra grundfoder men jag tror inte att Nikka faller död ner för att hon får i sig lite spannmål och mindre nyttiga godisar. Och Gud förbjude, hon äter torrfoder och fick dessutom falukorv som belöning idag!
Visserligen tror jag på färskfodertanken men den är inte genomförbar just nu och så länge hundarna funkar på torrfoder så kör vi på det (Skroffan har förstås inte så stort val).
Sedan puttrade vi vidare till Grindstugans café vid Jonsereds Herrgård, ett ställe väl värt ett besök! Inte så nyttigt i och för sig med tanke på att Anne och jag smällde i oss varsin fylld baguette och sedan delade på en äpplepaj och en morotskaka men det var gott!
Blev dock rätt irriterad på ett par barnfamiljer som hade noll koll på sina ungar. En höll på att snubbla över Skroffan vilket väl inte hade gjort så mycket egentligen men sannolikt skulle hon passat på att sno ungens glass och DÅ hade det förmodligen blivit liv på morsorna. (Hade det inte varit för att hon inte får äta glass så hade jag nog hejat på fast det är ju inte barnens fel att föräldrarna inte har ordning på dem!)
Barnen klättrade även på en spaljé som gick sönder utan att mammorna reagerade nämnvärt. Visserligen sade de till barnen men när de fortsatte klättra så hade det kanske varit en god idé att gå och ta barnen därifrån och inte åse hur de bryter sönder spaljén?
Jag har absolut inget emot barnfamiljer men det GÅR faktiskt att hålla ordning på sina barn!
Efter fikat tog vi en promenad som var rätt elak mot Nikka eftersom vi gick utmed sjön varpå Frippen och Skroffan passade på att hoppa i. Jag erbjöd Nikka att blöta tassarna i alla fall men fick hon inte simma så fick det tydligen vara. Lilla Pickelur, det är hemskt när man inte kan förklara för dem varför de skall ta det lugnt och inte bada och bli kalla!
Medan vi gick där i godan ro så insåg vi att vi var jättesena till hundträningen vilket var lite penibelt eftersom vi skulle träffa en ny tjej idag. Så iväg till Kallebäck för träning och så fick vi pussa på lille Exter som är en femmånaders labbevalp som var ursöt.
Nikka skall fortfarande ta det lugnt men med tanke på hur hon höll på igår kväll då hon sprattlade runt i hundkorgen och såg allmänt galen ut så tänkte jag att det var lika bra att hon fick använda sina hjärnceller till något vettigt.
Hon fick därför träna lite stadga, fokus/koncentration och kontakt blandat med passivitetsträning. Hon lär sig så snabbt så det är nästan läskigt så man kan undra varför vissa saker verkar vara svåra att få in i hennes skalle (att man inte får tugga på Skroffan när man hoppar ut ur bilen till exempel).
Skroffan för sin del fick äntligen jobba lite ordentligt, jag lade ett spår som hon fixade fint om än med lite snurr här och var och sedan deltog hon på platsliggningen. Det senare är förstås ingen aktivering när det gäller Skroff, är det något den hunden kan så är det att ligga plats. Man kan ju önska att övriga lydnadsmoment satt lika bra men jag har väl helt enkelt lagt mer krut på liggandet. Eller så är det för att hon har så nära till marken ändå…
Med förhoppningsvis lite aktiverade hundar åkte vi hemåt och gick en kvällspromenad i Tuve. Nikka fick gå lite längre idag, så länge hon är lugn så tror jag att det är rätt ok så hellre en lite längre tur i koppel än en kort där hon far runt som en idiot. Hon brukar hålla sig hyfsat i skinnet men efter ett par veckors vila finns det mycket energi i den där lilla labbekroppen.
Så, en bra dag även om det trillade in en kallelse till mammografi, hujedamig. Inte för själva mammografin, det har jag redan gjort eftersom vi har bröstcancer i släkten, men för att jag är så GAMMAL så jag blir kallad. Jag som skrattade rått när Anne fick sin kallelse i våras… Fast hon ÄR ju faktiskt äldre än jag!

Måste förresten ta hit Bostadsbolagsgubbar eftersom taklampan i köket är paj och den hör till lägenheten. Vet inte om det är elen eller armaturen det är fel på men det är ju inte min huvudvärk egentligen.
Dessutom kärvar låset i ytterdörren, inifrån går det alltid bra men när man skall låsa/låsa upp utifrån så krånglar det rejält ibland.
Visserligen lär vår nya fastighetsskötare vara snäll men huu, det är läskigt ändå.

Hänt sen sist…

…och det är inte så mycket.
Nikka verkar må bra, såg inga äckliga maskar efter avmaskningen och hon harklar sig inte längre. Kissandet har blivit bättre så hon hade nog en UVI som jag misstänkte.
Hon ska ju ta det lugnt vilket inte är så lätt när man är en liten Pickeluring men jag tycker att hon varit duktig. Värre med den där så kallade sällskapsterriern som blivit väldigt glappkäftad.
Det är klart att jag kan aktivera Skroffan medan Nikka får titta på men det känns inte riktigt juste.
Igår fick de i alla fall ligga och gnaga ett tag, till och med Skroffan fick knapra en liten stund på ett märgben som Nikka gnagt av det mesta på. Skroff verkligen älskar märgben så någon enstaka gång får hon gnaga lite, annars brukar jag frysa in hennes mat i en kong eller liknande som hon får ligga och pilla med medan Nikka äter roligare saker.
Pickeluring har ju så fina tänder nu, får försöka se till att de fortsätter vara så :-).
Idag blev det dock aktivering för Nikka. Vi var anmälda till en jaktfotskurs, dvs att knata bakom skytt och jag tänkte att det kan väl inte vara så ansträngande.
Bättre att hon får göra något vettigt med skallen än att försöka uppvigla Skroffan med parningsförsök.
Det var perfekt träning för N, precis vad hon behövde!
Att bara traska på bakom en skytt utan att hon får göra så mycket mer än gå fot medan han meckar med geväret, skjuter lite och det kastas några markeringar.
Hon fick ta två av markeringarna och vi fick höra att hon var en duktig markör. Eeehh, det är väl vanligtvis inte det som kännetecknar min lilla hund men visst, hon skötte sig fint idag.
Jag fick beröm för att jag hanterade henne så lugnt och inte gasade på henne – vilket verkligen inte behövs! – och det är skönt att höra, i synnerhet som jag var lite nervös och det är risk att jag drar upp henne då.
Och – bara ett litet pip!! Då stod vi ändå och pratade en del medan vi lade upp taktiken, både innan och under själva träningen.
Sedan lade hon i och för sig på en massa gnäll medan vi väntade på de andra men vi jobbar på det…
Det som funkar bäst är att hon får sitta hos mig medan jag sakta klappar henne vilket folk inte är sena att påpeka att det är alldeles FEL för då uppmuntrar och förstärker jag hennes gnäll. Jag kan dock inte se att det är dummare än någon annan metod eftersom hon faktiskt varvar ner då.
Idag kunde hon efter en stund lägga sig ner och gnaga lite på gräset. Att hon gnager gräs är väl heller inte optimalt men allt som inte är gnäll eller stress tycker jag är bra.
Jag är i alla fall mycket nöjd med min Pickeluring idag 🙂 !
Hon har förresten ett så himla härligt ansiktsuttryck ibland när vi tränar. Dels har hon ju sitt tandflin (som jag nästan aldrig får se längre för det är mest när hon är lite osäker som det kommer fram) men dels har hon ett jättesmil som gör att det verkligen lyser om henne.
Det är mest när man lagt ut dummysar för linjetag eller liknande och sagt åt henne att titta ordentligt, då tittar hon på dummysarna och vänder sig sedan mot mig med det där jätteflinet. ”Ser du matte?! En DUMMY! Som JAG skall få apportera!!”
Det går inte att ta miste om vad lilla fröken älskar mest här i livet!
Annars har jag nästan lite dåligt samvete för vi har inte tränat något annat än jakt. Jag som skulle köra agility och rallylydnad och brukssök och…
Agilityn väntar vi med tills jag hittat en bättre av-knapp, förstår Anita som tyckte att det var dumt att gasa på henne mer. Ok för att ta enstaka hinder och liknande men inte mer än så.
Och rally får det troligen bli i vinter när vi är förvisade till ridhus och inomhushallar. Vanlig lydnad är tråååkigt men lite trams och tricks kan vi väl köra med.

Jag har börjat rida Greina, det är inte på fast basis utan jag hoppar in när M behöver hjälp. Greina är jättemysig och oj, vad stadig hon kändes när man ridit Flóa som fortfarande har kalvben!
På söndag skall jag rida lektion så att vi får en bra start tillsammans, det är klart att man kan tuta och köra ändå men det är rätt bra att hitta de rätta knapparna från början.

Pickelur och annat

Nikka löper ju visserligen men med tanke på hur kissnödig hon är vete sjutton om hon inte har en UVI trots allt. Nå, Vetrimoxin borde ta även en UVI så vi får väl se om det blir någon skillnad när hon ätit antibiotikan lite längre – hon började i onsdags.
Dumt att inte mamma jobbar längre, då lämnade man så käckt in ett urinprov på hennes labb så kunde hon kolla om det var baskelusker i det.
I natt skall Nikka få sin avmaskning som är en söt liten benformad tablett. För att ge bäst effekt och minst risk för biverkningar skall man ge den på fastande mage och sedan vänta i minst fyra timmar innan man ger mat. Alltså får jag gå upp aptidigt, stoppa i Pickelur tabletten och sedan lägga mig och somna om några timmar tills hundarna kan äta frukost.
Jag kan inte helt sonika skjuta på frukosten för då får Skroffegrynet ont i magen och att ge mat till bara Skroffan känns inte juste.

Hundarna har fått en ny bädd, typ en Bia-bädd fast köpt på Biltema för bråkdelen av priset. Den håller antagligen bara bråkdelen så länge som en Bia men det skulle reta mig ofantligt om jag investerade i en riktig och någon sen fick för sig att gnaga sönder den.
Mamma klagar nämligen på min standardlösning när det gäller hundbäddar; en bäddmadrass i ett påslakan som man sedan viker ihop till lämplig storlek. Ser rysligt ut enligt min kära mor så jag får inte ha det så nu när det skall bli ordning här hemma.
(Att hundarna tycker om att ligga där hjälper tydligen inte, det ser fult ut i alla fall.)

Funderar lite på hur jag skall ha det i vardagsrummet. Jag har ju tänkt att så småningom – vilket troligen betyder 2025 eller nå’t – måla väggarna vita och skaffa nya textilier. Men vad passar till vita väggar och en nedrans massa mahognybokhyllor (runt hela väggarna)? Soffan har någon obestämbar färg men kommer att få ha överdrag på sig eftersom tyget är synnerligen opraktiskt ur hundsynpunkt.
Jag var inne på Nyblom & Kollén idag vilket jag i och för sig är nästan varje vecka men nu har deras höstkollektion kommit med mycket grått. Snyggt!
Kanske grått + en annan färg som lättar upp lite? Det måste vara en färg jag inte tröttnar på med tanke på att jag har ork för att göra om ungefär vart 20:e år (jag har bott här sedan -97 och har det likadant som när jag flyttade in vilket i praktiken innebär att det är samma möbler och textilier som i början på 90-talet, med några få undantag). Det skall alltså inte synas att ”jag gjorde om här hösten 2013”.
Rött går fetbort men annars är jag svag för grönt, blått och gult givetvis.

Tigull mår *peppar peppar* bra och har flyttat till sin vanliga sommarvistelse på Tjörn. Där går han och skrotar i en hage tillsammans med ett par fjordingar och mår enligt uppgift finfint så håll nu tummarna för att det fortsätter så!

Jag har fått en ny extra medryttarhäst, inte riktigt som ersättning för Tigge men som tillägg till Flóa: Greina som är ett skäcksto i sina bästa år :-). Hennes ägare M behöver hjälp lite då och då så då hoppar jag in. Skall bli roligt att bekanta sig lite mer med Greinisen, jag har passat henne tidigare men det är förstås skillnad på att göra det någon gång ibland eller mer regelbundet.
Rump + sadelproblemet har löst sig alldeles utmärkt: Greina har en sadel som passar både henne och Flóa OCH min rumpa – vi har fått godkänt från A-S – så jag får ha den till båda pållarna. Tack snälla M! Och jo, det var ju skillnad på att rida i den och att rida i Flóas nya sadel för små rumpor :-D.

Nästan 2 kg ner har det blivit hittills fast häromdan föll jag till föga och mumsade mer än jag borde. Men jag håller på och vänjer mig vid att man faktiskt kan äta godis och annat så länge man håller sig till rimliga mängder så idag tyckte jag att jag var duktig som tog alldeles lagom.
Känns pepp än så länge men jag vet ju att det börjar sega förr eller senare…
Tänkte även ta tag i motionerandet, jag har faktiskt en visserligen urgammal men fullt fungerande motionscykel som jag ärvt efter morfar som jag borde börja trampa på igen. Egentligen vill jag ha en crosstrainer (heter det väl?) men vet att den mest troligt skulle bli stående i ett hörn så det vore att kasta pengar i sjön.
Så fort Nikka är på banan igen så SKA jag dessutom ta upp stavgången och framför allt traska på lite fortare när jag är ute med hundarna – det är bara det att det är roligare att gå och strosa…

Sjuk Pickelur

Ja, så har vi då varit hos veterinären och det mest traumatiska ur Nikkas synpunkt var nog att hon inte fick frukost ifall de ville söva henne. (Vilket var minst lika traumatiskt för Skroffan som fick vänta på sin frukost tills Nikka gått in till veterinären.)
Pickelur skötte sig fint, jag hade väl inte väntat mig annat men man vet ju aldrig.
Som jag skrev på AoH så är hon än så länge lyckligt ovetande om att veterinärer – för att inte tala om djursjukskötare – är hemska personer med frätande händer och tortyrredskap som de inte är sena att använda på en intet ont anande liten hund.
Raskva genomskådade givetvis detta med en gång vilket hon också kungjorde vid varje tillfälle (läs: så fort hon satte en tass innanför tröskeln på kliniken, hon gallskrek).
Nå, Marianne klämde igenom Nikka och lyckades framkalla lite harklingar. Eftersom jag tyckt att N varit harklig flera gånger i sommar så enades vi om att det bästa var att vi sövde N och tittade ordentligt.
Så jag lämnade Nikka där och hon gick snällt med Zandra, glatt viftandes på svansen. Hon kunde väl i alla fall tittat efter mig?

Ett par timmar senare kunde jag hämta en något groggy liten labrador som överöstes med lovord för att hon var så fantastiskt snäll och trevlig. Fin och i bra skick var hon minsann också så jag pöste av stolthet :-).
När hon nu ändå skulle sövas kunde vi lika gärna köra en rekond så hon fick även fixat tänderna, analsäckarna, öronen och klorna. Inget av det var särskilt nödvändigt men nu behövde jag ”bara” betala själva tandstensfixningen på 900:- , hade jag tagit det separat hade vi landat på två och fem eller något.
Så nu har Pickelur Stomatolleende som mormor skulle sagt, öronen och analsäckarna är kollade u.a. och klorna har fått en finjustering. De kunde väl dammsugit henne också för som det är nu fäller hon något erbarmligt.
Värre var det med halsen :-(. Hon var mycket röd och irriterad i hela svalget och ner i luftrören samt i nosen. En kraftig infektion i övre luftvägarna med andra ord men inte riktigt tonsillit utan Marianne kunde inte svara på vad det var som var fel.
Det kan bero på inälvsparasiter så även om M inte riktigt trodde det så skall Nikka dunderavmaskas med receptbelagt preparat. Hon skall också äta antibiotika i 10 dagar, är hon inte bra då så skall vi komma tillbaka.
Och ja, vila ett bra tag (hon borde tydligen inte vara så pigg som hon är med tanke på vilken infektion hon har. Snacka om att jag har dåligt samvete som tränat och dessutom gått långpromenad med bad i hällregn!) så där rök vattendirigeringskursen trots allt.
Marianne tvekade först och tyckte att vi skulle avvakta men vid närmare eftertanke tyckte hon att vi skulle avstå eller bara köra pyttelite och då är det ju skit samma. Som det är nu så får jag gå med som åskådare och Nikka får vila, tur att det gick att avboka i alla fall.
Jag kan nog lära mig en hel del genom att titta på för ärligt talat kan jag inte ett skit om vattendirigering, jag har bara fuskat runt lite.
Så, jag lyckades alltså ha min kärnfriska hund i typ fyra månader innan hon blev sjuk. Fantastiskt Helene, inte konstigt att Anne viskar om Münchhausen by proxy…